Inlägg
'
Jag har fått många frågor i kommentarerna om vilka böcker jag skulle rekommendera för den som vill lära sig fundamentalanalys, Buffett o.s.v. Här är en sammanställning av böcker som verkligen har påverkat mig i positiv riktning samt varför och i vilken ordning jag tycker man bör läsa dem.
En underbar genomgång av hur världens störste investerare kom dit där han är idag är boken "The Snowball, Warren Buffett and the Business of Life". Ska man bara läsa en bok, vilket jag i och för sig inte rekommenderar, om hans tänkande ska man läsa den. Pojken som köpte sexpack med Coca-Cola för 25 cent och sålde vidare flaskorna för 5 cent/st. formades genom massor av intressanta erfarenheter till ett investeringsgeni och väldens näst rikaste man och du får lära dig hur han gör. Dessutom humor och glimten i ögat raktigenom.
Läs sedan Peter Lynch, världens bäste fondförvaltare, som till skillnad från Buffett har skrivit själv. Han kan lära en massor om tillväxtbolagens betydelse och hur man värderar företag, vad som är viktigt o.s.v. Hans första bok är "One up on Wall Street" som går igenom hans filosofi i grunden.
En djupare kunskap om Buffetts tänkande får man i "The essays of Warren Buffett" där hans legendariska brev till aktieägarna genom åren har kortats ned och sammanfattats bra.
För att lära sig räkna rätt ur ett fundamentalanalytiskt perspektiv bör man sedan läsa först den övergripande "Stocks for the Long Run" som ger en ALLT om varför aktier är den bästa placeringsformen, massor av historik samt allt annat man kan behöva veta när man ska värdera företag.
Läs sedan "The Warren Buffett Way" och/eller "New Buffettology" för att få veta i detalj hur han har räknat och sedan också Peter Lynchs andra bok; "Beating the Street" där han visar sina tidiare rekommendarioner, hur han räknade och hur aktierna gick.
Den sista, mest avancerade och viktigaste boken är sedan "The Intelligent Investor" av Ben Graham, Buffetts mentor och fundamentalanalysens fader. Den bästa bok som har skrivits och helt nödvändig att läsa för den som menar allvar med att lära sig att investera med bättre lönsamhet än massan.
Ett bra annat boktips för att lära sig mer om hur bra det kan gå om man lär sig känna att en värdering är fel är den senaste bok jag har läst: "The Biggest Trade Ever" som jag skrev om häromdagen.
Observera alltså min turordning: först lära sig tänka rätt och överhuvudtaget förstå vad värde är och hur det skiljer sig från pris. Sedan lära sig mer om hur man räknar och viktiga faktorer som påverkar värdet.
Sammanlagt kostar dessa böcker mellan 1000 och 2000 kr. Om man tycker att det är dyrt har man nog inte förutsättningarna för att förstå skillnaden mellan pris och värde och bör köpa indexfonden istället.
'
måndag 30 november 2009
fredag 27 november 2009
Nyheter i förhoppningsbolagen
'
Det händer en del i mina förhoppningsbolag så jag tänkte göra en liten sammanfattning:
Diamyd fortsätter att vara i rampljuset, nu senast som jag nämnde i går, i en "finanacial hearing" i Stockholm där VD gav en uppdaterad version av sin presentation vid nyemissionen, länk till presentationen. Hon går i presentationen igenom Diamyds porduktplattform, deras sju olika studier och marknadspotentialen. När hon svarade på frågor gick hon ut med att man var i "ett slutläge" vad gäller vissa partnerdiskussioner. Det här är alltså en nyhet, tidigare har hon bara sagt att de hade mött stort intresse o.s.v.
Idag har också årsredovsiningen för det brutna räkenskapsåret 08/09 kommit. Den innehåller inte direkt några övriga nyheter men ger förstås lite mer djup. För Diamyd är inte resultat- och balansräkning så intressanta just nu när man inte har några intäkter att tala om. Pengarna från nyemissionen räcker i ung. två år just nu sammanfattar läget. Allt handlar ju om att Diamyd-vaccinet godkänns.
Skulle man nu redan långt innan läkemedlet kan bli godkänt (slutet av 2011 eller någon gång 2012) kunna sluta ett riktigt fördelaktigt avtal med gissningsvis pengar både "up front" och senare ersättning så kommer förstås värdet på företaget att öka markant under förutsättning att det inte är till 100 % villkorat av ett godkännande.
Jag kommer såsmåningom att öka mitt innehav, men jag väntar fortfarande då jag tror (!) att aktien kommer att sjunka när stålkastarljuset har slocknat och det drar ut på tiden. Vi får se, roligt att det går så bra hursomhelst, mindre kul för den som vill öka sitt innehav är att aktien nu handlas över 150 kr.
Obducat har inte meddelat mycket intressant under en längre tid men nu har det börjat viskas om att man är på väg att ingå ett samarbete med det ryska företaget Rusnano, uppenbarligen med ryskt statsstöd i syfte att utveckla rysk nanoindustri, bl.a. tillsammans med Obducat, som ju redan tidgiare i höst tillkännagav en rysk order.
Så här skrev TT i förrgår:
Nanoteknikföretaget Obducat i Malmö står i begrepp att skriva ett sekretessavtal med ryska Rusnano, som leds av den marknadsliberalen och före detta ryske finansministern Anatolij Tjubajs. Tjubajs, som var i Malmö förra veckan, har fått regeringens uppdrag att skapa en rysk nanoindustri av världsklass och söker samarbete med det skånska bolaget, rapporterar Dagens Industri. Den ryska ledningen vill bryta landets ensidiga beroende av olja, naturgas och timmerexport. "Vi har pengar att betala med. Vi kan både köpa aktier och finansiera projekt. Men ett absolut krav är att utvecklingen ska ske i Ryssland"
Förhoppningen, som nu också har vädrats på VCW idag är förstås att Rusnano och deras dotterbolag Onexim ska köpa många Sindre-maskiner till denna nya industri.
Ryssland liknar ju Kina vad gäller statsstöd till strategiskt viktig industri, inte minst sådan man vill bygga upp från scratch så att ryska staten står bakom detta är förstås fantastiskt bra, inte minst märks ju detta av Tjubajs lite vulgära uttalande om att ha "pengar att betala med".
Micro Systemation (MSAB) har uppdaterat sin programvara för att nu också täcka in ett antal GPS-enheter, vilket så vitt jag vet är en nytt för produkten. De har också startat ett chattforum på sin hemsida för att hjälpa sina användare att byta erfarenheter och script som kan automatisera arbetet.
Mest intressant är förstås hur försäljningen går och inte minst leveransen av dessa produkter efter alla problem i förra kvartalet. Man kan bara hoppas att man har fått ordning på detta nu, inte minst eftersom missnöjda kunder är den sämsta reklam man kan få. Tråkigt är att upptäcka att redan i Q1-rapporten 2007 talade VD om att man börjat få problem med att kunna leverera kablar m.m. och måste öka sin produktionskapacitet.
Med all sannolikhet kommer sista kvartalet att bli mycket bra, dels för de många licenser som ska förnyas och dels för att försäljningen "dopas" av allt det som inte kunde levereras i tredje kvartalet. Detta får vi veta först den 5 februari, de är ju inte så snabba med sina finansiella rapporter på MSAB för att vara ett så litet företag.
Missförstå mig inte! Mitt intresse för Q4 är inte kvartalskapitalistiskt som så många andras som följer MSAB. Det är för framtiden det är av mycket stor vikt att man lyckas leverera till kunderna och att kunderna verkligen fortfarande till nästan 100 % förnyar sina licenser. Mitt fortsatta intresse för MSAB är beroende av att man kan behålla "pyramidformen" på intäkterna- dvs att man säljer bra (och levererar...) men sedan får nya intäkter från nästan alla kunder varje år därefter.
'
Det händer en del i mina förhoppningsbolag så jag tänkte göra en liten sammanfattning:
Diamyd fortsätter att vara i rampljuset, nu senast som jag nämnde i går, i en "finanacial hearing" i Stockholm där VD gav en uppdaterad version av sin presentation vid nyemissionen, länk till presentationen. Hon går i presentationen igenom Diamyds porduktplattform, deras sju olika studier och marknadspotentialen. När hon svarade på frågor gick hon ut med att man var i "ett slutläge" vad gäller vissa partnerdiskussioner. Det här är alltså en nyhet, tidigare har hon bara sagt att de hade mött stort intresse o.s.v.
Idag har också årsredovsiningen för det brutna räkenskapsåret 08/09 kommit. Den innehåller inte direkt några övriga nyheter men ger förstås lite mer djup. För Diamyd är inte resultat- och balansräkning så intressanta just nu när man inte har några intäkter att tala om. Pengarna från nyemissionen räcker i ung. två år just nu sammanfattar läget. Allt handlar ju om att Diamyd-vaccinet godkänns.
Skulle man nu redan långt innan läkemedlet kan bli godkänt (slutet av 2011 eller någon gång 2012) kunna sluta ett riktigt fördelaktigt avtal med gissningsvis pengar både "up front" och senare ersättning så kommer förstås värdet på företaget att öka markant under förutsättning att det inte är till 100 % villkorat av ett godkännande.
Jag kommer såsmåningom att öka mitt innehav, men jag väntar fortfarande då jag tror (!) att aktien kommer att sjunka när stålkastarljuset har slocknat och det drar ut på tiden. Vi får se, roligt att det går så bra hursomhelst, mindre kul för den som vill öka sitt innehav är att aktien nu handlas över 150 kr.
Obducat har inte meddelat mycket intressant under en längre tid men nu har det börjat viskas om att man är på väg att ingå ett samarbete med det ryska företaget Rusnano, uppenbarligen med ryskt statsstöd i syfte att utveckla rysk nanoindustri, bl.a. tillsammans med Obducat, som ju redan tidgiare i höst tillkännagav en rysk order.
Så här skrev TT i förrgår:
Nanoteknikföretaget Obducat i Malmö står i begrepp att skriva ett sekretessavtal med ryska Rusnano, som leds av den marknadsliberalen och före detta ryske finansministern Anatolij Tjubajs. Tjubajs, som var i Malmö förra veckan, har fått regeringens uppdrag att skapa en rysk nanoindustri av världsklass och söker samarbete med det skånska bolaget, rapporterar Dagens Industri. Den ryska ledningen vill bryta landets ensidiga beroende av olja, naturgas och timmerexport. "Vi har pengar att betala med. Vi kan både köpa aktier och finansiera projekt. Men ett absolut krav är att utvecklingen ska ske i Ryssland"
Förhoppningen, som nu också har vädrats på VCW idag är förstås att Rusnano och deras dotterbolag Onexim ska köpa många Sindre-maskiner till denna nya industri.
Ryssland liknar ju Kina vad gäller statsstöd till strategiskt viktig industri, inte minst sådan man vill bygga upp från scratch så att ryska staten står bakom detta är förstås fantastiskt bra, inte minst märks ju detta av Tjubajs lite vulgära uttalande om att ha "pengar att betala med".
Micro Systemation (MSAB) har uppdaterat sin programvara för att nu också täcka in ett antal GPS-enheter, vilket så vitt jag vet är en nytt för produkten. De har också startat ett chattforum på sin hemsida för att hjälpa sina användare att byta erfarenheter och script som kan automatisera arbetet.
Mest intressant är förstås hur försäljningen går och inte minst leveransen av dessa produkter efter alla problem i förra kvartalet. Man kan bara hoppas att man har fått ordning på detta nu, inte minst eftersom missnöjda kunder är den sämsta reklam man kan få. Tråkigt är att upptäcka att redan i Q1-rapporten 2007 talade VD om att man börjat få problem med att kunna leverera kablar m.m. och måste öka sin produktionskapacitet.
Med all sannolikhet kommer sista kvartalet att bli mycket bra, dels för de många licenser som ska förnyas och dels för att försäljningen "dopas" av allt det som inte kunde levereras i tredje kvartalet. Detta får vi veta först den 5 februari, de är ju inte så snabba med sina finansiella rapporter på MSAB för att vara ett så litet företag.
Missförstå mig inte! Mitt intresse för Q4 är inte kvartalskapitalistiskt som så många andras som följer MSAB. Det är för framtiden det är av mycket stor vikt att man lyckas leverera till kunderna och att kunderna verkligen fortfarande till nästan 100 % förnyar sina licenser. Mitt fortsatta intresse för MSAB är beroende av att man kan behålla "pyramidformen" på intäkterna- dvs att man säljer bra (och levererar...) men sedan får nya intäkter från nästan alla kunder varje år därefter.
'
torsdag 26 november 2009
Diamyd hypar sig själv
'
Även om jag har det största förtroende för Elisabeth Lindner som VD för Diamyd så tycker jag att det börjar bli lite tjatigt med dessa regelbundna "nyheter" som bolaget släpper. Dagens meddelande
Diamyd är framme i ett slutskede med ett antal potentiella partners för utlicensiering av pågående projekt. "Mer än så kan jag inte säga", sade bolagets VD Elisabeth Lindner under tosdagens börsdag arrangerad av Avanza Bank och Redeye.
Dessutom vet i alla fall jag inte vad "i ett slutskede" betyder, men kanske är det en avsiktlig luddighet.
Diamyd har utmärkt sig på ett lysande sätt för att arbeta långsiktigt och inte alls kvartalskpitalistiskt. Så är fortfarande fallet, men att i princip varje vecka komma med nyheter känns lite som många småbolags hypande i hopp om att hålla uppe aktiekursen.
Dagens meddelande kan betyda allt eller inget, man borde vänta tills man har nåt att meddela. Jag kan inte licensieringsbranschen och vet förstås inget om diskussionerna, men jag hoppas verkligen att man inte skyndar fram något avtal nu när man har finansieringen klar för två år framåt och borde kunna vänta tills det är i princip helt klart med godkännandet och därmed rimligen få mycket bättre betalt.
I och för sig kanske de gör det ändå, meddelandet idag säger ju som sagt ingenting.
Mer om Diamyd.
'
Även om jag har det största förtroende för Elisabeth Lindner som VD för Diamyd så tycker jag att det börjar bli lite tjatigt med dessa regelbundna "nyheter" som bolaget släpper. Dagens meddelande
Diamyd är framme i ett slutskede med ett antal potentiella partners för utlicensiering av pågående projekt. "Mer än så kan jag inte säga", sade bolagets VD Elisabeth Lindner under tosdagens börsdag arrangerad av Avanza Bank och Redeye.
Dessutom vet i alla fall jag inte vad "i ett slutskede" betyder, men kanske är det en avsiktlig luddighet.
Diamyd har utmärkt sig på ett lysande sätt för att arbeta långsiktigt och inte alls kvartalskpitalistiskt. Så är fortfarande fallet, men att i princip varje vecka komma med nyheter känns lite som många småbolags hypande i hopp om att hålla uppe aktiekursen.
Dagens meddelande kan betyda allt eller inget, man borde vänta tills man har nåt att meddela. Jag kan inte licensieringsbranschen och vet förstås inget om diskussionerna, men jag hoppas verkligen att man inte skyndar fram något avtal nu när man har finansieringen klar för två år framåt och borde kunna vänta tills det är i princip helt klart med godkännandet och därmed rimligen få mycket bättre betalt.
I och för sig kanske de gör det ändå, meddelandet idag säger ju som sagt ingenting.
Mer om Diamyd.
'
onsdag 25 november 2009
Klockan klämtar för SAAB? Njaaaaa....
'
Hela mediesverige verkar idag springa med vargarna och förklara SAAB Automobiles död som säker sedan Koenigsegg Group har dragit sig ur förhandlingarna.
Det är förstås möjligt att det slutar med konkurs, men det kan inte hänga på huruvida en sportbilstillverkare som förra året producerade hela 18 bilar deltar i räddningsoperationen.
Herrar von Koenigsegg har alltid varit stora i munnen och nu kommer de med det infantila påståendet att "det dragit ut på tiden så.." och "alla myndigheter tar sån tid på sig..." och påstår att en egen tidsgräns (30 november) av någon anledning var så viktig trots att GM:s egen tidsgräns var bara en månad senare. Visst, visst...
Hela konceptet med Koenigsegg som frontfigur har bara varit konstigt och närmast oseriöst. De har dragit ett löjets skimmer över hela räddningsaktionen och nu har t.o.m. de själva insett att de inte har någonting att göra i den här divisionen.
Att någon pressad tidgräns eller myndighetsprövningar skulle vara anledningen till att de drar sig ur är lika trovärdigt som att Koenigsegg skulle ha lagt "över 70 miljoner kronor" på konsulter för detta uppdrag. De trodde att de skulle kunna få en stor bilfabrik gratis och det får de inte. Det behövs mycket pengar för att rädda ett företag som producerar över 100 000 bilar per år och alltid haft lönsamhetsproblem.
Det blir kineserna som köper dem. Det är bara att vänja sig vid den nya världsordningen.
------------------------
UPPDATERING: TV-nyheterna meddelar i kväll att "en källa inom Koenigsegg har berättat att det var det kinesiska företaget Beijing Auto som har ställt en hel rad nya krav som stjälpte affären". En "källa"... Herregud hur manipuleradkan den svenska pressen bli av von Koenigsegg? Patetiskt!
'
Spara- vägen till ekonomisk frihet
'
Som bekant tror jag på enkla men sunda regler. Någon klok person sa för länge sedan ungefär "Om jag tjänar 10 shilling och gör av med 9 får jag evigt välstånd, men om jag tjänar 10 shilling och gör av med 11 leder det till misär".
Om folk tänkt så de senaste åren, framförallt amerikaner och engelsmän, hade vi inte fått kreditkrisen
Om man själv har svårt att spara pengar till framtida behov finns det en bra regel. Tänk på att priset på någonting du köper istället för att spara inte är vad som står på prislappen, utan tio gånger mer! Ränta på ränta vid bra förvaltning ger denna effekt på dina sparade pengar. De växer och växer och till sist har du tio gånger mer pengar än du hade från början.
Ingen fundamentalism är påkallad här- det är förstås rimligt att unna sig roliga saker o.s.v. men bara till en gräns och vill man ha hjälp med att begränsa sin överkonsumtion är det en bra regel.
Börjar man tidigt med att spara 10 % av sin månadslön (jodå, i pricip alla kan göra det) och investerar denna summa (om vi räknar med att ens lön stiger med 2,5 % och ens investeringar ökar med i snitt 10 %) kommer man snabbt att få ett kapital som arbetar åt en och därmed ökar ens inkomster väsentligt. Om man har 25 000 kr i lön År 1 har man redan År 3 över 100 000 kr i kapital och efter bara tio år över en halv miljon och 50 000 kr i årliga ränteinkomster.
Efter 30 år, dvs kortare tid än de allra flesta jobbar, kommer man att ha större inkomst av sitt kapital än sin vanliga lön. Vilken inkomst man börjar med är utan betydelse, man har ändå mer "betalt" från sina investeringar efter 30 år i detta exempel, men om man t.ex. tjänar 25 000 kr i månaden "År 1" har man efter 30 år dessutom ett kapital på 6-7 miljoner kr.
Skulle man lyckas förränta sitt kapital med i snitt 12 % skulle man efter 25 år ha större kapitalinkomster än lön per år (det tar 30 år vid 10 %). Några år senare blir det riktigt kul...
Är man dessutom duktig och sparar en del extra när man får oväntade inkomster, t.ex. gåvor, arv, bonus går allt mycket snabbare. Förutom att man kan ha roligt med pengarna ger de framförallt en trygghet som jag skrev om tidigare.
'
Som bekant tror jag på enkla men sunda regler. Någon klok person sa för länge sedan ungefär "Om jag tjänar 10 shilling och gör av med 9 får jag evigt välstånd, men om jag tjänar 10 shilling och gör av med 11 leder det till misär".
Om folk tänkt så de senaste åren, framförallt amerikaner och engelsmän, hade vi inte fått kreditkrisen
Om man själv har svårt att spara pengar till framtida behov finns det en bra regel. Tänk på att priset på någonting du köper istället för att spara inte är vad som står på prislappen, utan tio gånger mer! Ränta på ränta vid bra förvaltning ger denna effekt på dina sparade pengar. De växer och växer och till sist har du tio gånger mer pengar än du hade från början.
Ingen fundamentalism är påkallad här- det är förstås rimligt att unna sig roliga saker o.s.v. men bara till en gräns och vill man ha hjälp med att begränsa sin överkonsumtion är det en bra regel.
Börjar man tidigt med att spara 10 % av sin månadslön (jodå, i pricip alla kan göra det) och investerar denna summa (om vi räknar med att ens lön stiger med 2,5 % och ens investeringar ökar med i snitt 10 %) kommer man snabbt att få ett kapital som arbetar åt en och därmed ökar ens inkomster väsentligt. Om man har 25 000 kr i lön År 1 har man redan År 3 över 100 000 kr i kapital och efter bara tio år över en halv miljon och 50 000 kr i årliga ränteinkomster.
Efter 30 år, dvs kortare tid än de allra flesta jobbar, kommer man att ha större inkomst av sitt kapital än sin vanliga lön. Vilken inkomst man börjar med är utan betydelse, man har ändå mer "betalt" från sina investeringar efter 30 år i detta exempel, men om man t.ex. tjänar 25 000 kr i månaden "År 1" har man efter 30 år dessutom ett kapital på 6-7 miljoner kr.
Skulle man lyckas förränta sitt kapital med i snitt 12 % skulle man efter 25 år ha större kapitalinkomster än lön per år (det tar 30 år vid 10 %). Några år senare blir det riktigt kul...
Är man dessutom duktig och sparar en del extra när man får oväntade inkomster, t.ex. gåvor, arv, bonus går allt mycket snabbare. Förutom att man kan ha roligt med pengarna ger de framförallt en trygghet som jag skrev om tidigare.
'
tisdag 24 november 2009
Det finns farliga placeringar och så finns det warrants...
'
Nej, jag är absolut ingen expert på derivat, men om man tycker att börsen ibland känns som ett casino så är det ingenting mot vad warrants och optioner kan göra med ens kapital.
Optioner (och warrants) är helt enkelt vadslagning- ett nollsummespel där någon t.ex. ger någon annan en rätt att köpa/sälja en underliggande tillgång, t.ex. en aktie, vid en framtida tidpunkt till ett förutbestämt pris, läs mer här.
Det finns förstås "seriösa" användningsområden för optioner och liknande instrument, man kan t.ex. försäkra sin portfölj med att köpa säljoptioner på index eller enskilda aktier som stiger i värde om (när...) ens aktier sjunker (genom att rätten att sälja t.ex. en Ericsson-aktie för 80 kr är vädelös när aktien står i 80 kr men mycket värd om den sjunker till 70 kr).
Naturligtvis är kostnaden är ofta ganska hög i förhållande till risken och i min erfarenhet är det bara väldigt, väldigt osannolika händelser som kan "försäkras" billigt. Jag hörde en gång på ett seminarium om optioner att de som generellt lyckas med optioner är de som satsar på att det inte kommer en förändring upp eller ned under en given tidsperiod. Detta för att folk generellt tror på förändring mer det förekommer statistiskt.
Vad har då vadslagning på en fundamentalanalysblogg att göra kan man undra... Jo, det finns enligt min erfarenhet vissa, sällsynta lägen då det kan vara vettigt att köpa en warrant. Jag har i vilket fall lyckats bra de få gånger jag har försökt.
Läget uppstår när en aktie som man av något skäl inte vill eller kan satsa så mycket pengar på har sjunkit väldigt långt under dess motiverade värde. Om man då köper en köpwarrant för en begränsad summa så har man stor potential med en liten insats. Samma sak kan göras med en säljwarrant om aktiens kurs har dragits upp alldeles för högt. Fördelen då är att man begränsar sin risk jämfört med om man hade blankat aktien (blankning medför obegränsad förlustrisk eftersom en aktie teoretiskt kan stiga hur högt som helst).
Förutsättningen är förstås att någon ställt ut warrants på den intressanta aktien, det är inte alltid fallet. Nackdelen är dock att man inte kan köpa warrants eller optioner i en kapitalförsäkring.
Som jag skrivit om tidigare köpte jag i vintras warrants för PA Resources när aktien låg på 10 kr och warranten såldes för 20 öre. När den skulle till att löpa ut förra veckan sålde jag den för 1,03 kr. Jag ville inte satsa några pengar att tala om eftersom jag med tiden har blivit mer skeptisk till "Pare" och vinsten är skattepliktig. Det blev ändå en fin vinst men jag kommer inte att köpa warrants annat än i dessa lägen i framtiden.
Dessvärre är det många som köper warrants och optioner på måfå för att få mer utdelning, precis som med de vansinniga "björnarna". Det är ett utmärkt sätt att bli fattig på, men det finns många roligare, champagne t.ex.
'
Nej, jag är absolut ingen expert på derivat, men om man tycker att börsen ibland känns som ett casino så är det ingenting mot vad warrants och optioner kan göra med ens kapital.
Optioner (och warrants) är helt enkelt vadslagning- ett nollsummespel där någon t.ex. ger någon annan en rätt att köpa/sälja en underliggande tillgång, t.ex. en aktie, vid en framtida tidpunkt till ett förutbestämt pris, läs mer här.
Det finns förstås "seriösa" användningsområden för optioner och liknande instrument, man kan t.ex. försäkra sin portfölj med att köpa säljoptioner på index eller enskilda aktier som stiger i värde om (när...) ens aktier sjunker (genom att rätten att sälja t.ex. en Ericsson-aktie för 80 kr är vädelös när aktien står i 80 kr men mycket värd om den sjunker till 70 kr).
Naturligtvis är kostnaden är ofta ganska hög i förhållande till risken och i min erfarenhet är det bara väldigt, väldigt osannolika händelser som kan "försäkras" billigt. Jag hörde en gång på ett seminarium om optioner att de som generellt lyckas med optioner är de som satsar på att det inte kommer en förändring upp eller ned under en given tidsperiod. Detta för att folk generellt tror på förändring mer det förekommer statistiskt.
Vad har då vadslagning på en fundamentalanalysblogg att göra kan man undra... Jo, det finns enligt min erfarenhet vissa, sällsynta lägen då det kan vara vettigt att köpa en warrant. Jag har i vilket fall lyckats bra de få gånger jag har försökt.
Läget uppstår när en aktie som man av något skäl inte vill eller kan satsa så mycket pengar på har sjunkit väldigt långt under dess motiverade värde. Om man då köper en köpwarrant för en begränsad summa så har man stor potential med en liten insats. Samma sak kan göras med en säljwarrant om aktiens kurs har dragits upp alldeles för högt. Fördelen då är att man begränsar sin risk jämfört med om man hade blankat aktien (blankning medför obegränsad förlustrisk eftersom en aktie teoretiskt kan stiga hur högt som helst).
Förutsättningen är förstås att någon ställt ut warrants på den intressanta aktien, det är inte alltid fallet. Nackdelen är dock att man inte kan köpa warrants eller optioner i en kapitalförsäkring.
Som jag skrivit om tidigare köpte jag i vintras warrants för PA Resources när aktien låg på 10 kr och warranten såldes för 20 öre. När den skulle till att löpa ut förra veckan sålde jag den för 1,03 kr. Jag ville inte satsa några pengar att tala om eftersom jag med tiden har blivit mer skeptisk till "Pare" och vinsten är skattepliktig. Det blev ändå en fin vinst men jag kommer inte att köpa warrants annat än i dessa lägen i framtiden.
Dessvärre är det många som köper warrants och optioner på måfå för att få mer utdelning, precis som med de vansinniga "björnarna". Det är ett utmärkt sätt att bli fattig på, men det finns många roligare, champagne t.ex.
'
måndag 23 november 2009
Du äger inte en aktie utan ett företag
’
Tänk dig att du och din kompanjon äger hälften var av det tillverkande företaget ACME som funnits i många år. Ni säljer normalt för 100 miljoner och tjänar över tiden i snitt 10 miljoner efter skatt, vilket dock varierar kraftigt beroende på konjunkturen.
I lågkonjunktur sjunker försäljningen och i högkonjunktur ökar den men era produkter är mycket viktiga för era kunder och försäljningen är därför stabil över tiden. Ni har ett eget kapital på 50 miljoner och en stor del av detta är likvida medel (eller motsv.). Ni bedömer att ert företag är värt ung. 150 miljoner kr, dvs p/e 15 på genomsnittsvinsten.
Så kommer 2007 och lågkonjunkturen slår till och intäkterna sjunker till 70 miljoner och p.g.a. era höga fasta kostnader gör ni en förlust på 5 miljoner. År 2008 blir förlusten 7 miljoner pga att försäljningen bara var 60 miljoner, men tydliga tecken på återhämtning i konjunkturen börjar synas under hösten och intäkterna började i oktober att stiga snabbt.
Då kommer Benjamin Grahams vän ”Mr. Market” förbi och säger att han kan tänka sig att köpa företaget för 20 miljoner kr. "Ni har fem miljoner i förlust 2007 och 2008 ökade förlusterna till sju miljoner", förklarar Mr Market sin låga värdering.
Är du beredd att sälja?
Naturligtvis inte!
Varför skulle du då sälja om du istället ägde aktier motsvarande en tiotusendel av företaget? Varför skulle du som aktieägare lyssna på affärspressens ”analyser” som i detta exempel kunde låta så här:
ACME har fortsatt att göra marknaden besviken. Under 2007 vände man en vinst på 18 miljoner 2006 till en förlust på fem miljoner då försäljningen föll med hela 30 %. Försäljningen sjönk ytterligare 14 % under 2008 och landade på 60 miljoner samtidigt som förlusterna ökade med 40 %. VD meddelade visserligen i slutet av året att vissa tecken till återhämtning börjar synas, vilket ökade orderingången i slutet av året och att han är optimistisk inför 2009. Frågan är dock hur man ska kunna vända en så negativ utveckling. Aktien har på ett år sjunkit från 100 kr till igår 35 kr och vi tror att det kommer att ta lång tid för aktien att återhämta sig även om resultatet förbättras nästa år. Vår rekommendation är därför sälj.
Buffetts stora ”ögonöppnare” har han sagt var när han insåg att han inte ägde en aktie utan en del av ett företaget. Inser att du är delägare och inte någon som sitter med en lottsedel och hoppas få utdelning på den så kommer du att lyckas mycket bättre än den stora massan.
’
Tänk dig att du och din kompanjon äger hälften var av det tillverkande företaget ACME som funnits i många år. Ni säljer normalt för 100 miljoner och tjänar över tiden i snitt 10 miljoner efter skatt, vilket dock varierar kraftigt beroende på konjunkturen.
I lågkonjunktur sjunker försäljningen och i högkonjunktur ökar den men era produkter är mycket viktiga för era kunder och försäljningen är därför stabil över tiden. Ni har ett eget kapital på 50 miljoner och en stor del av detta är likvida medel (eller motsv.). Ni bedömer att ert företag är värt ung. 150 miljoner kr, dvs p/e 15 på genomsnittsvinsten.
Så kommer 2007 och lågkonjunkturen slår till och intäkterna sjunker till 70 miljoner och p.g.a. era höga fasta kostnader gör ni en förlust på 5 miljoner. År 2008 blir förlusten 7 miljoner pga att försäljningen bara var 60 miljoner, men tydliga tecken på återhämtning i konjunkturen börjar synas under hösten och intäkterna började i oktober att stiga snabbt.
Då kommer Benjamin Grahams vän ”Mr. Market” förbi och säger att han kan tänka sig att köpa företaget för 20 miljoner kr. "Ni har fem miljoner i förlust 2007 och 2008 ökade förlusterna till sju miljoner", förklarar Mr Market sin låga värdering.
Är du beredd att sälja?
Naturligtvis inte!
Varför skulle du då sälja om du istället ägde aktier motsvarande en tiotusendel av företaget? Varför skulle du som aktieägare lyssna på affärspressens ”analyser” som i detta exempel kunde låta så här:
ACME har fortsatt att göra marknaden besviken. Under 2007 vände man en vinst på 18 miljoner 2006 till en förlust på fem miljoner då försäljningen föll med hela 30 %. Försäljningen sjönk ytterligare 14 % under 2008 och landade på 60 miljoner samtidigt som förlusterna ökade med 40 %. VD meddelade visserligen i slutet av året att vissa tecken till återhämtning börjar synas, vilket ökade orderingången i slutet av året och att han är optimistisk inför 2009. Frågan är dock hur man ska kunna vända en så negativ utveckling. Aktien har på ett år sjunkit från 100 kr till igår 35 kr och vi tror att det kommer att ta lång tid för aktien att återhämta sig även om resultatet förbättras nästa år. Vår rekommendation är därför sälj.
Buffetts stora ”ögonöppnare” har han sagt var när han insåg att han inte ägde en aktie utan en del av ett företaget. Inser att du är delägare och inte någon som sitter med en lottsedel och hoppas få utdelning på den så kommer du att lyckas mycket bättre än den stora massan.
’
fredag 20 november 2009
Årets boktips!
’
Jag har precis börjat läsa ”The greatest trade ever”, historien hur den obemärkte hedgefondförvaltaren John Paulson gick emot marknaden och satsade på att bostadsbubblan skulle spricka.
Även om han saknade kunskaper om bomarknaden och heller inte kunde räkna på det kände Paulson 2005 att boprisutvecklingen inte kunde fortsätta, även om alla andra trodde det och handlade upp bopriser, obligationer och finansbolag till astronomiska nivåer. Denna känsla gjorde att han började forska i ämnet och fick hjälp av en nyanställd analytiker med mer kunskap. Skulle han ha gått emot marknaden för tidigt skulle hans fond ha kunnat utraderas, men skulle han 1) ha rätt och 2) gå in vid ungefär rätt tidpunkt så skulle utdelningen bli enorm.
Så här blev resultatet:
När kraschen kom 2007 tjänade hans fond 15 miljarder. Dollar! Det fanns dagar då han tjänade över en miljard dollar.
That’s how legends are born...
Läs den och njut av en historia där den som har rätt vinner till slut.
'
Jag har precis börjat läsa ”The greatest trade ever”, historien hur den obemärkte hedgefondförvaltaren John Paulson gick emot marknaden och satsade på att bostadsbubblan skulle spricka.
Även om han saknade kunskaper om bomarknaden och heller inte kunde räkna på det kände Paulson 2005 att boprisutvecklingen inte kunde fortsätta, även om alla andra trodde det och handlade upp bopriser, obligationer och finansbolag till astronomiska nivåer. Denna känsla gjorde att han började forska i ämnet och fick hjälp av en nyanställd analytiker med mer kunskap. Skulle han ha gått emot marknaden för tidigt skulle hans fond ha kunnat utraderas, men skulle han 1) ha rätt och 2) gå in vid ungefär rätt tidpunkt så skulle utdelningen bli enorm.
Så här blev resultatet:
När kraschen kom 2007 tjänade hans fond 15 miljarder. Dollar! Det fanns dagar då han tjänade över en miljard dollar.
That’s how legends are born...
Läs den och njut av en historia där den som har rätt vinner till slut.
'
”Börsen är fullvärderad”
'
I analyserna om huruvida börsen kommer att stiga mer blir det tydligt hur kvartalskapitalistisk vår värld har blivit. I princip alla förståsigpåare utgår från de senaste kvartalsrapporterna och drar sedan slutsatsen att börsen kan stiga mer, kommer att ligga på denna nivå eller är övervärderad.
Jag är fullt medveten om att psykologin är viktig för börsens kortsiktiga utveckling. Detta kan ofta innebära att flera bra respektive dåliga rapporter under en tid kan påverka, men ännu mer påverkas Stockholm av NY-börsen och därmed diverse amerikansk statistik av i bästa fall varierande relevans för svenska företag.
Men när man snöar in på ”senaste tidens rapporter” förlorar man greppet om vad det är som ska bestämma aktiers och därmed börsens värde- företagets bedömda samlade framtida kassaflöden (diskonterat till nuvärde). Det är alltså inte senaste kvartalsrapporten som avgör en akties värde!
Det är inte heller det faktum att börsen gått upp mycket som avgör om börsen som helhet är över- eller undervärderad. Om den gått ned alldeles för mycket i förhållande till företagens bedömda framtida avkastning så måste den också gå upp igen. Försök hålla nere en badboll under vattnet så förstår du vad jag menar.
Man kan alltså alltid gissa hur marknadens psykologi kan påverka börsen den närmaste tiden, men detta är inte alls relevant för hur börsen kommer att utveckla sig på längre sikt. Börskrascher inträffar inte för att börsen har stigit kraftigt på kort tid, utan för att börsen har blivit övervärderad mot företagens verkliga värde, se IT-bubblan för ett relevant exempel.
Marknaden har inte alltid rätt, se bara på överreaktionerna nedåt förra året, men den har oftast rätt. De analytiker som sitter och gissar (!) vad börsen ska göra härnäst borde istället räkna på vad de indextunga företagens normala årsvinst är och att så fort marknaden insåg att världen inte skulle gå under p.g.a. finanskrisen så började den att handla upp aktierna mot normala nivåer mycket snabbare än konjunkturen kommer att hinna stiga på kort sikt. Sen kommer det plötsliga fall också, oftast helt utan förvarning, men att tro att börsen är övervärderad idag är fel, väldigt fel. Detta som sagt för att värdet inte ligger i dagens eller nästa års vinst, utan den lååååååååångsiktiga.
Den som missar det enkla faktum att marknaden oftast värderar rationellt, dvs efter företagens långsiktiga förmåga missar också det mesta av börsuppgångarna.
Läs mer här.
(OMX Stockholm PI idag: 291)
'
I analyserna om huruvida börsen kommer att stiga mer blir det tydligt hur kvartalskapitalistisk vår värld har blivit. I princip alla förståsigpåare utgår från de senaste kvartalsrapporterna och drar sedan slutsatsen att börsen kan stiga mer, kommer att ligga på denna nivå eller är övervärderad.
Jag är fullt medveten om att psykologin är viktig för börsens kortsiktiga utveckling. Detta kan ofta innebära att flera bra respektive dåliga rapporter under en tid kan påverka, men ännu mer påverkas Stockholm av NY-börsen och därmed diverse amerikansk statistik av i bästa fall varierande relevans för svenska företag.
Men när man snöar in på ”senaste tidens rapporter” förlorar man greppet om vad det är som ska bestämma aktiers och därmed börsens värde- företagets bedömda samlade framtida kassaflöden (diskonterat till nuvärde). Det är alltså inte senaste kvartalsrapporten som avgör en akties värde!
Det är inte heller det faktum att börsen gått upp mycket som avgör om börsen som helhet är över- eller undervärderad. Om den gått ned alldeles för mycket i förhållande till företagens bedömda framtida avkastning så måste den också gå upp igen. Försök hålla nere en badboll under vattnet så förstår du vad jag menar.
Man kan alltså alltid gissa hur marknadens psykologi kan påverka börsen den närmaste tiden, men detta är inte alls relevant för hur börsen kommer att utveckla sig på längre sikt. Börskrascher inträffar inte för att börsen har stigit kraftigt på kort tid, utan för att börsen har blivit övervärderad mot företagens verkliga värde, se IT-bubblan för ett relevant exempel.
Marknaden har inte alltid rätt, se bara på överreaktionerna nedåt förra året, men den har oftast rätt. De analytiker som sitter och gissar (!) vad börsen ska göra härnäst borde istället räkna på vad de indextunga företagens normala årsvinst är och att så fort marknaden insåg att världen inte skulle gå under p.g.a. finanskrisen så började den att handla upp aktierna mot normala nivåer mycket snabbare än konjunkturen kommer att hinna stiga på kort sikt. Sen kommer det plötsliga fall också, oftast helt utan förvarning, men att tro att börsen är övervärderad idag är fel, väldigt fel. Detta som sagt för att värdet inte ligger i dagens eller nästa års vinst, utan den lååååååååångsiktiga.
Den som missar det enkla faktum att marknaden oftast värderar rationellt, dvs efter företagens långsiktiga förmåga missar också det mesta av börsuppgångarna.
Läs mer här.
(OMX Stockholm PI idag: 291)
'
torsdag 19 november 2009
Sverigeportföljen uppdaterad
'
Jag har nu uppdaterat Sverigeportföljen som jag förvaltar åt en klient (se etikettlistan t.v.). Nya insättningar (nu totalt 250 000 kr) och en fortsatt stabil utveckling för de flesta innehaven har gjort att värdet är 536 000 kr.
Observera att denna portfölj p.g.a. reglerna som vi satte upp inte är optimalt fokuserad, men den har också av denna anledning mindre volatilitet än min egen portfölj. Köpen av SEB och AstraZeneca var också på klientens begäran.
Jag brukar tänka att detta är light-versionen av min privata förvaltning eftersom jag är mer fokuserad i mina placeringar mot de aktier jag bedömer ha bäst potential. Jag tycket dock att det är utmanande med de begränsningar som satts upp ang. spridning m.m. Reglerna gör som sagt att volatiliteten blir lägre, men jag tror också att utvecklingen även i fortsättningen kommer att bli svagare än min egen.
Mer info om denna portfölj finns här.
-
Jag har nu uppdaterat Sverigeportföljen som jag förvaltar åt en klient (se etikettlistan t.v.). Nya insättningar (nu totalt 250 000 kr) och en fortsatt stabil utveckling för de flesta innehaven har gjort att värdet är 536 000 kr.
Observera att denna portfölj p.g.a. reglerna som vi satte upp inte är optimalt fokuserad, men den har också av denna anledning mindre volatilitet än min egen portfölj. Köpen av SEB och AstraZeneca var också på klientens begäran.
Jag brukar tänka att detta är light-versionen av min privata förvaltning eftersom jag är mer fokuserad i mina placeringar mot de aktier jag bedömer ha bäst potential. Jag tycket dock att det är utmanande med de begränsningar som satts upp ang. spridning m.m. Reglerna gör som sagt att volatiliteten blir lägre, men jag tror också att utvecklingen även i fortsättningen kommer att bli svagare än min egen.
Mer info om denna portfölj finns här.
-
onsdag 18 november 2009
Mina bolidenäventyr (del 2 av 2)
'
Mycket lönsam lärdom nummer 2 i mitt engagemang i Boliden var alltså att aldrig ta med i beräkningen att jag hade missat en del av en uppgång. Varje affär står på egna ben! Den är helt oberoende av andra. Att påverkas av att man missat en chans är dumheter och bara ytterligare ett sätt som ens fåfänga stör ens rationella tänkande. Man har dessutom inte nödvändigtvis missat tåget för att man av försiktighet etc. undvikit att köpa ”när aktien stod lägst”. Om fundamentala skäl fortfarande talar för att man ska köpa så ska man köpa. Man lyckas ALDRIG att köpa när det är billigast och sälja när det är som dyrast.
Till sist slutade jag tveka och köpte en liten post Boliden (150 st. För 138 kr) i början av 2006, liten för att aktien hade blivit så dyr, men framförallt i avvaktande på att den kanske skulle komma att handlas ned. I maj 2006 föll börsen kraftigt i ett brett börsras som liknade oktober 1987, dvs det berodde inte på att konjunkturen vänt, utan bara på att aktierna hade stigit alldeles för fort under en lång tid och marknaden satte sig. Jag passade då på att dubbla mitt innehav till kursen 106,50, vilket förstås var en undervärdering av aktien vid denna tid när intäkterna exploderat. Precis som 1987 återhämtade sig börsen på ett halvår och Boliden steg med den till tidigare toppnivåer.
Hösten 2006 beslutade Boliden om den stora Aitik-investeringen som skulle öka kopparproduktionen i gruvan och jag blev förstås myket intresserad av att öka mitt innehav som alltså fortfarande var hyfsat begränsat (runt 50 000 kr vid 150+ kr/aktie). Skulle kopparn vara föortsatt ”dyr” skulle detta rimlightvis leda till en rejäl vinstökning för företaget. En uppfattning jag f.ö. har kvar nu när investeringen i början av nästa år ska börja bära frukt.
Boliden var dock vid den här tiden ganska högt värderat och jag hade flera andra intressanta företag på ”intresselistan” då; framförallt PA Resources och MSAB. Mina satsningar i dessa företag på dessa nivåer var felsatsningar som jag berättat om tidigare, men med tanke på hur Boliden utvecklades under de två kommande åren (minus 90 % som mest) är jag glad att jag väntade med Boliden på den nivån.
Den annalkande lågkonjunkturen började kännas av på börsen sommaren och hösten 2007 och Boliden som förstås är väldigt cykliskt föll tungt. Jag borde ha sålt och avvaktat, men gjorde inte det, framförallt eftersom nedgången redan var omotiverat stor då Boliden fortfarande gick bra och t.o.m. lämnade en extra utdelning om 12 kr i juni. En lärdom här är förstås att cykliska företag faller långt innan konjunkuren.
Våren 2008 hade kursen sjunkit så lågt att Boliden började bli mycket intressant för köp. Man delade fortfarande ut 4 kr medan aktien föll ned mot 50 kr. Detta var mycket överdrivet för ett cykliskt företag och det började bli uppenbart att marknaden räknade också med en risk för att företaget inte skulle klara Aitikinvesteringen på sex miljarder utan kapitaltillskott, dvs förmodligen en nyemission. Det trodde inte jag. Inte alls! Företaget hade en god kassa och var inte på något sätt i kris bara för att lågkonjunkturen var på väg, man delar ju dessutom ut mindre än hälften av sina vinster för att klara cyklerna.
Boliden hade ett eget kapital på ung. 50 kr/aktie och att handla ett i normalfallet såpass lönsamt företag (man hade t.ex. delat ut över 20 kr de senaste tre åren) på denna nivå är naturligtvis galet om det inte finns mycket stora risk för en nyemission. Jag köpte 200 nya aktier på 55 kr men avvaktade sen eftersom aktien fortsatta att sjunka.
Sen kom september 2008... Zink och kopparpriserna föll och hela världen såg hur det finansiella systemet gungade. Aktien var nere mellan 30 och 40 kr och vi lånade en summa på huset och köpte en rejäl post, varav hälften gick in på min kapitalförsäkring, för jag trodde inte att Boliden kunde sjunka så mycket mer.
Det kunde den...
Det var jobbigt men karaktärsdanande att se en så stor post sjunka från 35 kr till under 15, dvs -60 %. Vet man bara att man gör rätt så klarar man det, men jobbigt är det som sagt.
Vad som hände under de veckorna var vansinne! Paniken spred sig som en tsunami över hela världen. Ingen fick låna och kontanter var grejen. Den enda grejen! Detta drabbade framförallt företag med stora lån och, värst av allt, förmodades vara tvungna att ta in nytt kapital. Boliden föll som lägst till 14,60 kr. Ungefär p/e 2 vid "normal" vinst. Jag handlade 2200 aktier till min nyfunna klient på 16,50 och tipsade alla jag kände med aktieintresse samt köpte själv vad jag för tillfället hade råd till, dessvärre bara 200 st., på 17 kr.
Jag kom att tänka på bilden med mannen med lyxbilen vid börskraschen 1929 som försökte sälja den för 100 dollar i ett desperat försök att komma över kontanter.
Finanskrisen var inte slutet på civilisationen utan för den med is i magen ett tillfälle som troligen bara dök upp en gång under ens livstid, om man har tur. SSAB under 50 kr, PARE under 10 kr, MSAB nere på 6 kr och alla andra, även mycket stabila företag föll som stenar.
Boliden låg under tre-fyra månader relativt stilla men när zink- och kopparpriserna började stiga igen (surprise!!!) följde Boliden med och är idag den aktie som har stigit mest på Stockholmsbörsen i år. Aktien gav t.o.m. utdelning på 1 kr i våras.
Den är också en av mina bästa affärer hittills, trots att jag hade handlat mina första aktier på nivåer som vi ännu inte nått upp till.
'
Mycket lönsam lärdom nummer 2 i mitt engagemang i Boliden var alltså att aldrig ta med i beräkningen att jag hade missat en del av en uppgång. Varje affär står på egna ben! Den är helt oberoende av andra. Att påverkas av att man missat en chans är dumheter och bara ytterligare ett sätt som ens fåfänga stör ens rationella tänkande. Man har dessutom inte nödvändigtvis missat tåget för att man av försiktighet etc. undvikit att köpa ”när aktien stod lägst”. Om fundamentala skäl fortfarande talar för att man ska köpa så ska man köpa. Man lyckas ALDRIG att köpa när det är billigast och sälja när det är som dyrast.
Till sist slutade jag tveka och köpte en liten post Boliden (150 st. För 138 kr) i början av 2006, liten för att aktien hade blivit så dyr, men framförallt i avvaktande på att den kanske skulle komma att handlas ned. I maj 2006 föll börsen kraftigt i ett brett börsras som liknade oktober 1987, dvs det berodde inte på att konjunkturen vänt, utan bara på att aktierna hade stigit alldeles för fort under en lång tid och marknaden satte sig. Jag passade då på att dubbla mitt innehav till kursen 106,50, vilket förstås var en undervärdering av aktien vid denna tid när intäkterna exploderat. Precis som 1987 återhämtade sig börsen på ett halvår och Boliden steg med den till tidigare toppnivåer.
Hösten 2006 beslutade Boliden om den stora Aitik-investeringen som skulle öka kopparproduktionen i gruvan och jag blev förstås myket intresserad av att öka mitt innehav som alltså fortfarande var hyfsat begränsat (runt 50 000 kr vid 150+ kr/aktie). Skulle kopparn vara föortsatt ”dyr” skulle detta rimlightvis leda till en rejäl vinstökning för företaget. En uppfattning jag f.ö. har kvar nu när investeringen i början av nästa år ska börja bära frukt.
Boliden var dock vid den här tiden ganska högt värderat och jag hade flera andra intressanta företag på ”intresselistan” då; framförallt PA Resources och MSAB. Mina satsningar i dessa företag på dessa nivåer var felsatsningar som jag berättat om tidigare, men med tanke på hur Boliden utvecklades under de två kommande åren (minus 90 % som mest) är jag glad att jag väntade med Boliden på den nivån.
Den annalkande lågkonjunkturen började kännas av på börsen sommaren och hösten 2007 och Boliden som förstås är väldigt cykliskt föll tungt. Jag borde ha sålt och avvaktat, men gjorde inte det, framförallt eftersom nedgången redan var omotiverat stor då Boliden fortfarande gick bra och t.o.m. lämnade en extra utdelning om 12 kr i juni. En lärdom här är förstås att cykliska företag faller långt innan konjunkuren.
Våren 2008 hade kursen sjunkit så lågt att Boliden började bli mycket intressant för köp. Man delade fortfarande ut 4 kr medan aktien föll ned mot 50 kr. Detta var mycket överdrivet för ett cykliskt företag och det började bli uppenbart att marknaden räknade också med en risk för att företaget inte skulle klara Aitikinvesteringen på sex miljarder utan kapitaltillskott, dvs förmodligen en nyemission. Det trodde inte jag. Inte alls! Företaget hade en god kassa och var inte på något sätt i kris bara för att lågkonjunkturen var på väg, man delar ju dessutom ut mindre än hälften av sina vinster för att klara cyklerna.
Boliden hade ett eget kapital på ung. 50 kr/aktie och att handla ett i normalfallet såpass lönsamt företag (man hade t.ex. delat ut över 20 kr de senaste tre åren) på denna nivå är naturligtvis galet om det inte finns mycket stora risk för en nyemission. Jag köpte 200 nya aktier på 55 kr men avvaktade sen eftersom aktien fortsatta att sjunka.
Sen kom september 2008... Zink och kopparpriserna föll och hela världen såg hur det finansiella systemet gungade. Aktien var nere mellan 30 och 40 kr och vi lånade en summa på huset och köpte en rejäl post, varav hälften gick in på min kapitalförsäkring, för jag trodde inte att Boliden kunde sjunka så mycket mer.
Det kunde den...
Det var jobbigt men karaktärsdanande att se en så stor post sjunka från 35 kr till under 15, dvs -60 %. Vet man bara att man gör rätt så klarar man det, men jobbigt är det som sagt.
Vad som hände under de veckorna var vansinne! Paniken spred sig som en tsunami över hela världen. Ingen fick låna och kontanter var grejen. Den enda grejen! Detta drabbade framförallt företag med stora lån och, värst av allt, förmodades vara tvungna att ta in nytt kapital. Boliden föll som lägst till 14,60 kr. Ungefär p/e 2 vid "normal" vinst. Jag handlade 2200 aktier till min nyfunna klient på 16,50 och tipsade alla jag kände med aktieintresse samt köpte själv vad jag för tillfället hade råd till, dessvärre bara 200 st., på 17 kr.
Jag kom att tänka på bilden med mannen med lyxbilen vid börskraschen 1929 som försökte sälja den för 100 dollar i ett desperat försök att komma över kontanter.
Finanskrisen var inte slutet på civilisationen utan för den med is i magen ett tillfälle som troligen bara dök upp en gång under ens livstid, om man har tur. SSAB under 50 kr, PARE under 10 kr, MSAB nere på 6 kr och alla andra, även mycket stabila företag föll som stenar.
Boliden låg under tre-fyra månader relativt stilla men när zink- och kopparpriserna började stiga igen (surprise!!!) följde Boliden med och är idag den aktie som har stigit mest på Stockholmsbörsen i år. Aktien gav t.o.m. utdelning på 1 kr i våras.
Den är också en av mina bästa affärer hittills, trots att jag hade handlat mina första aktier på nivåer som vi ännu inte nått upp till.
'tisdag 17 november 2009
Mina bolidenäventyr (del 1 av 2)
'
En av mina äldsta placeringar jag fortfarande har kvar är Boliden. Första gången jag hörde talas om företaget var när jag som liten flög inrikes med mina föräldrar och såg reklamskyltar i avgångshallen för företaget och tänkte att det måste vara mycket lönsamt att äga ett företag som grävde efter guld. Det blev inga köp då (Boliden var f.ö. inte noterat på den tiden och den första aktie jag köpte var Electrolux våren 1986) men på nåt sätt var jag alltid imponerad av Boliden.
När Boliden fick olika problem, framförallt efter en dammolycka i Spanien som media spekulerade i att Boliden skulle göras ersättnignsskyldig för och väldigt många trodde att företaget skulle gå i konkurs under 2002 var jag dessvärre helt passiv . Detta var förstås ett stort misstag, men det var ändå ett bra misstag eftersom det lärde mig någonting och ”bara” ledde till missad vinst, inte till en stor förlust av mitt eget kapital.
Vad jag lärde mig var att för media är det ingen nyhet värd namnet att ett företag inte kommer att bli skadeståndsskyldigt eller att det inte kommer att gå i konkurs. Det är som bekant ingen som repporterar att den svenska kärnkraften är säker och lägger fram den överväldigande bevisningen för detta, utan nyhet blir det först när någonting har hänt och man börjar ifrågasätta säkerheten, t.ex. Expressens otroliga löpsedel 2006 om att ”giftmolnet” efter ett haveri skulle komma till Stockholm på 45 minuter. En sund misstro mot medias rubriker skulle sedan bli mycket lönsam för mig, både när jag köpte mycket Boliden 2008 och framförallt när jag köpte Swedbank.
Utan tvekan hade Boliden mycket problem på den tiden, men att värdera ned ett företag med stora mineralfyndigheter och i grunden en stabil och bra struktur till närmast konkursnivåer (under 8 kr hösten 2002) p.g.a. framförallt konjunkturberoende förluster och medias rubriker om konkurs var och är helt galet. Då som nu.
Boliden tredubblades till över 20 kr under de följande året och jag suckade över min överdrivna försiktighet och ville inte gå in när jag hade missat möjligheten att köpa billigt och påverkades dessutom av att aktien hade stigit så mycket på kort tid. Ett halvår senare var aktien över 30 kr. Sen gick det långsammare uppåt men riktningen var upp så länge fundamenta stadigt förbättrades och i början av 2006 handlades Boliden upp till runt 150 kr i och med att koppar- och zinkpriserna steg kraftigt... Från botten i oktober -02 till våren -06 tjugotredubblades Bolidenaktien och på den nivån låg den, med undantag för ett brett ras (se nedan), kvar i ung. ett år.
Om mina egna affärer m.m. berättar jag i morgon.
'
En av mina äldsta placeringar jag fortfarande har kvar är Boliden. Första gången jag hörde talas om företaget var när jag som liten flög inrikes med mina föräldrar och såg reklamskyltar i avgångshallen för företaget och tänkte att det måste vara mycket lönsamt att äga ett företag som grävde efter guld. Det blev inga köp då (Boliden var f.ö. inte noterat på den tiden och den första aktie jag köpte var Electrolux våren 1986) men på nåt sätt var jag alltid imponerad av Boliden.
När Boliden fick olika problem, framförallt efter en dammolycka i Spanien som media spekulerade i att Boliden skulle göras ersättnignsskyldig för och väldigt många trodde att företaget skulle gå i konkurs under 2002 var jag dessvärre helt passiv . Detta var förstås ett stort misstag, men det var ändå ett bra misstag eftersom det lärde mig någonting och ”bara” ledde till missad vinst, inte till en stor förlust av mitt eget kapital.
Vad jag lärde mig var att för media är det ingen nyhet värd namnet att ett företag inte kommer att bli skadeståndsskyldigt eller att det inte kommer att gå i konkurs. Det är som bekant ingen som repporterar att den svenska kärnkraften är säker och lägger fram den överväldigande bevisningen för detta, utan nyhet blir det först när någonting har hänt och man börjar ifrågasätta säkerheten, t.ex. Expressens otroliga löpsedel 2006 om att ”giftmolnet” efter ett haveri skulle komma till Stockholm på 45 minuter. En sund misstro mot medias rubriker skulle sedan bli mycket lönsam för mig, både när jag köpte mycket Boliden 2008 och framförallt när jag köpte Swedbank.
Utan tvekan hade Boliden mycket problem på den tiden, men att värdera ned ett företag med stora mineralfyndigheter och i grunden en stabil och bra struktur till närmast konkursnivåer (under 8 kr hösten 2002) p.g.a. framförallt konjunkturberoende förluster och medias rubriker om konkurs var och är helt galet. Då som nu.
Boliden tredubblades till över 20 kr under de följande året och jag suckade över min överdrivna försiktighet och ville inte gå in när jag hade missat möjligheten att köpa billigt och påverkades dessutom av att aktien hade stigit så mycket på kort tid. Ett halvår senare var aktien över 30 kr. Sen gick det långsammare uppåt men riktningen var upp så länge fundamenta stadigt förbättrades och i början av 2006 handlades Boliden upp till runt 150 kr i och med att koppar- och zinkpriserna steg kraftigt... Från botten i oktober -02 till våren -06 tjugotredubblades Bolidenaktien och på den nivån låg den, med undantag för ett brett ras (se nedan), kvar i ung. ett år.
Om mina egna affärer m.m. berättar jag i morgon.
'
måndag 16 november 2009
336 %...
'
Historien berättar ju inte framtiden, i alla fall inte på aktiemarknaden. Men det var ändå en intressant jämförelse i DI idag av hur mycket de olika "folkaktierna" har kvar att stiga tills de når all time high.
Swedbank behöver stiga 336 % till kursrekordet 227 kr (omräknat efter nyemissionerna naturligtvis).
'
Historien berättar ju inte framtiden, i alla fall inte på aktiemarknaden. Men det var ändå en intressant jämförelse i DI idag av hur mycket de olika "folkaktierna" har kvar att stiga tills de når all time high.
Swedbank behöver stiga 336 % till kursrekordet 227 kr (omräknat efter nyemissionerna naturligtvis).
'
Trading is hazardous for your wealth
'
Börsen flaxar vidare mot nya höjder och att döma av alla chattsidor som jag har besökt blir det bara mer och mer populärt att tillbringa dagarna med att sitta och trada aktier och inte minst de börshandlade fonderna Bull och Bear (Bill och Bull på svenska :-).
Hur dår det då för privatpersoner som försöker daytrada? Jo, även i kraftiga börsuppgångar som it-yran förlorade de allra flesta daytraders enligt amerikanska undersökningar. När "alla" andra tjänade pengar (i alla fall 1999 när undersökningen gjordes) lyckades de trada bort den enorma vinstpotentialen.
En intressant undersökning som har citerats i massor av böcker är den banbrytande "Trading is hazardous for your wealth". Mycket kort sammanfattat kom man fram till att de som aktivt tradade sin portfölj i snitt fick 7 % sämre avkastning än de som mycket sällan handlade och istället lät sina placeringar växa i fred.
Observera att jämförelsegruppen inte var några speciellt insatta placerare, det var vanliga privatpersoner som ägde en aktieportfölj, men vilka som sagt lät bli att köpa och sälja hela tiden.
Anledningen till att folk tradar intensivt trots att de inte får några fina resultat anser författarna är att folk i gemen har lite hybris "overconfident" och tror att de är bättre än andra. Ungefär som den gamla sanningen att de allra flesta män tror att de är klart bättre bilförare än andra.
Själv tror jag också att det enorma intresset för att försöka förbättra sitt resultat genom att handla intensivt beror på att det ser så enkelt ut och även att det är så svårt att låta bli att reagera på upp- och nedgångar när det bara är att klicka på musen.
Som Benjamin Graham skrev och författarna citerar:
The investor's chief problem- and even his worst enemy- is likely to be himself.
'
Börsen flaxar vidare mot nya höjder och att döma av alla chattsidor som jag har besökt blir det bara mer och mer populärt att tillbringa dagarna med att sitta och trada aktier och inte minst de börshandlade fonderna Bull och Bear (Bill och Bull på svenska :-).
Hur dår det då för privatpersoner som försöker daytrada? Jo, även i kraftiga börsuppgångar som it-yran förlorade de allra flesta daytraders enligt amerikanska undersökningar. När "alla" andra tjänade pengar (i alla fall 1999 när undersökningen gjordes) lyckades de trada bort den enorma vinstpotentialen.
En intressant undersökning som har citerats i massor av böcker är den banbrytande "Trading is hazardous for your wealth". Mycket kort sammanfattat kom man fram till att de som aktivt tradade sin portfölj i snitt fick 7 % sämre avkastning än de som mycket sällan handlade och istället lät sina placeringar växa i fred.
Observera att jämförelsegruppen inte var några speciellt insatta placerare, det var vanliga privatpersoner som ägde en aktieportfölj, men vilka som sagt lät bli att köpa och sälja hela tiden.
Anledningen till att folk tradar intensivt trots att de inte får några fina resultat anser författarna är att folk i gemen har lite hybris "overconfident" och tror att de är bättre än andra. Ungefär som den gamla sanningen att de allra flesta män tror att de är klart bättre bilförare än andra.
Själv tror jag också att det enorma intresset för att försöka förbättra sitt resultat genom att handla intensivt beror på att det ser så enkelt ut och även att det är så svårt att låta bli att reagera på upp- och nedgångar när det bara är att klicka på musen.
Som Benjamin Graham skrev och författarna citerar:
The investor's chief problem- and even his worst enemy- is likely to be himself.
'
fredag 13 november 2009
Internet? Bah!
'
Veckans fredagskul är en fantastisk artikel från Newsweek 1995. Den handlar om vad Internet INTE kommer att innebära.
Datornerden som skrivit den inser inte att det faktum att Nätet höll på att bli så populärt skulle innebära att det också förändrades och därmed anpasades till att kunna lösa människors behov, viktiga och (ofta) oviktiga. Internet var för honom på ett visst sätt och detta satte gränserna.
Att folk inte hellre läser på nätet än på papper har han dock rätt i (att boken skulle försvinna, "det papperslösa kontoret", "slutet för detaljhandeln" och liknande dumheter trodde f.ö. inte jag heller på), men han förstod inte betydelsen av att någonting är gratis.
Artikeln är här.
'
Veckans fredagskul är en fantastisk artikel från Newsweek 1995. Den handlar om vad Internet INTE kommer att innebära.
Datornerden som skrivit den inser inte att det faktum att Nätet höll på att bli så populärt skulle innebära att det också förändrades och därmed anpasades till att kunna lösa människors behov, viktiga och (ofta) oviktiga. Internet var för honom på ett visst sätt och detta satte gränserna.
Att folk inte hellre läser på nätet än på papper har han dock rätt i (att boken skulle försvinna, "det papperslösa kontoret", "slutet för detaljhandeln" och liknande dumheter trodde f.ö. inte jag heller på), men han förstod inte betydelsen av att någonting är gratis.
Artikeln är här.
'
Att lära sig av spel
'
Inom "spel" finns det mycket att lära för investeraren. Jag lärde mig massor när jag spelade på fotboll och tennis ganska aktivt under första halvan av årtiondet. Eftersom man man spela för även mycket små summor är lärdomarna dessutom mycket billiga, för att inte säga privärda.
När man spelar får man t.ex. lära sig att man måste ha oddsen på sin sida. Man blir också varse att man inte med framgång kan leta och hitta "ett bra spel till helgen", utan måste begränsa sina insatser till de gånger oddsen är till ens fördel. Man lär sig hur dyrt det är att spela ofta och hur svårt det är att tjäna pengar, att man måste vara bättre än de andra, oavsett om "de andra" är ett spelbolag som ställer ut oddsen eller andra spelare på en oddsbörs. Slutligen måste man ha mycket goda nerver och lita mer på sin egen instinkt än marknadens värdering, även om de är helt olika.
Som alla förstår är detta lärdomar som kan föras över direkt på aktiemarknaden. Den som inte har en edge (av vad slag det vara må) har på sikt inte en chans, den som likt andra spelare försöker hitta "dagens affärer" kommer inte att lyckas och den som inte är mer kunnig än marknaden blir överkörd, liksom den som inte har nerver att handla respektive sitta still i båten när så är påkallat, utan att förledas av marknaden.
Det var som jag skrivit länge sedan jag förstod skillnaden mellan värde och pris på marknaden. Att konsekvent tillämpa detta har dock tagit mycket längre tid. Hjälp till bättre affärer fick jag dock av spelandet och de tusenlappar (inte många) jag förlorade de första åren på spel har jag dels fått igen när jag spelat de senaste 3-4 åren samt genom att jag som sagt haft nytta av lärdomarna på aktiemarknaden.
När jag började spela på fotboll var det hos Svenska spel där oddsen är usla (ingen edge nånstans!) och mest för att det var kul när man tittade på en match. Ibland vann jag och fick då samma farliga återkoppling (jag är bra! Ahhh vad skönt! o.s.v.) som alla små daytraders känner regelbundet och vilket leder dem till nya dumma spel, förlåt affärer.
Med tiden insåg jag att detta var olönsamt och började spela på Ladbrokes på nätet med bättre odds (dock hade jag fortfarande oddsen emot mig förstås) och mycket mer utbud. Det gick bättre men fortfarande dåligt.
Med tiden förstod jag inte bara att oddsen var för dåliga för att jag skulle ha en chans, utan även att det var helt vansinnigt att gå på favoriter med låga odds. Man måste för att ha någon chans gå emot massan som alltid trodde på hemmasegrar för topplagen. Visst, oftast slog dessa in och man blev glad som en daytrader, men oddsen var så låga att vinsterna inte räckte till att täcka de förluster de gånger som storfavoriten inte vann. En oerhört viktig kunskap!
Till sist började jag intressera mig för Betfair, den stora internationella oddsbörsen där odds handlas precis som aktier mellan olika spelare och man bara betalar kommission på vinsterna (5 %, vilket också tär på marginalen, men inte alls lika mycket som spelbolagens återbetalningar på 80-90 %, dvs 10-20 % marginal, dvs dubbelt till fyrdubbelt mer!).
Här kan man spela på enormt volatila live-marknader under matcher (allra mest volatila är tennismatcher p.g.a. spelets regler med snabba byten av vem som leder), men även, vilket blev min lycka, på långsamma livemarknader som Premier Leagues segrare under säsongen.
Koleriska människor handlar på dessa marknader som en fårflock och den som lugnt och sansat värderar vad rätt pris (dvs odds) är och köper och säljer när priset är för lågt respektive för högt kan, precis som på börsen, tjäna enorma summor över tiden. Eftersom jag inte hade tid att mer än i undantagsfall sitta i timmar vid datorn och följa matcher och spela blev mitt intresse med tiden enbart Premier Leaguevinnaren. Detta spel liknar mycket börsen eftersom svängningarna är långsammare och kommer regelbundet under säsongen på nyheter, dvs matchresultat och andra nyheter om lagen. Priserna är som på börsen oftast korrekta, men blir som på börsen helt galna ibland när alla börjar tro på det ena eller andra.
Med tiden tjänade jag många hundra procent per säsong (räknat på den maximala exponeringen, dvs förlustrisken). Hemligheten var som på börsen att göra få affärer och bara när man har mycket goda odds att lyckas, dvs priset är mycket lägre eller högre än det fundamentalt sett korrekta priset. Dock har jag dragit ned rejält på detta nu eftersom jag inte vill satsa några stora belopp här då man till skillnad från börsen ju förlorar 100 % på alla andra utgångar än vinst. Aktier har ju nästan alltid kvar ett betydande värde även om företagen börjar gå sämre.
För den som vill ha lite kul och samtidigt för en (förhoppningsvis) låg insats och risk vill lära sig mycket om marknaden och dess psykologi kan jag verkligen rekommendera Betfair. Ledtråd: att sälja, dvs ställa ut odds ("lay") till andra är detsamma som att blanka aktier.
Heart of stone, mind of steel, on the phone, do the deal!
'
Inom "spel" finns det mycket att lära för investeraren. Jag lärde mig massor när jag spelade på fotboll och tennis ganska aktivt under första halvan av årtiondet. Eftersom man man spela för även mycket små summor är lärdomarna dessutom mycket billiga, för att inte säga privärda.
När man spelar får man t.ex. lära sig att man måste ha oddsen på sin sida. Man blir också varse att man inte med framgång kan leta och hitta "ett bra spel till helgen", utan måste begränsa sina insatser till de gånger oddsen är till ens fördel. Man lär sig hur dyrt det är att spela ofta och hur svårt det är att tjäna pengar, att man måste vara bättre än de andra, oavsett om "de andra" är ett spelbolag som ställer ut oddsen eller andra spelare på en oddsbörs. Slutligen måste man ha mycket goda nerver och lita mer på sin egen instinkt än marknadens värdering, även om de är helt olika.
Som alla förstår är detta lärdomar som kan föras över direkt på aktiemarknaden. Den som inte har en edge (av vad slag det vara må) har på sikt inte en chans, den som likt andra spelare försöker hitta "dagens affärer" kommer inte att lyckas och den som inte är mer kunnig än marknaden blir överkörd, liksom den som inte har nerver att handla respektive sitta still i båten när så är påkallat, utan att förledas av marknaden.
Det var som jag skrivit länge sedan jag förstod skillnaden mellan värde och pris på marknaden. Att konsekvent tillämpa detta har dock tagit mycket längre tid. Hjälp till bättre affärer fick jag dock av spelandet och de tusenlappar (inte många) jag förlorade de första åren på spel har jag dels fått igen när jag spelat de senaste 3-4 åren samt genom att jag som sagt haft nytta av lärdomarna på aktiemarknaden.
När jag började spela på fotboll var det hos Svenska spel där oddsen är usla (ingen edge nånstans!) och mest för att det var kul när man tittade på en match. Ibland vann jag och fick då samma farliga återkoppling (jag är bra! Ahhh vad skönt! o.s.v.) som alla små daytraders känner regelbundet och vilket leder dem till nya dumma spel, förlåt affärer.
Med tiden insåg jag att detta var olönsamt och började spela på Ladbrokes på nätet med bättre odds (dock hade jag fortfarande oddsen emot mig förstås) och mycket mer utbud. Det gick bättre men fortfarande dåligt.
Med tiden förstod jag inte bara att oddsen var för dåliga för att jag skulle ha en chans, utan även att det var helt vansinnigt att gå på favoriter med låga odds. Man måste för att ha någon chans gå emot massan som alltid trodde på hemmasegrar för topplagen. Visst, oftast slog dessa in och man blev glad som en daytrader, men oddsen var så låga att vinsterna inte räckte till att täcka de förluster de gånger som storfavoriten inte vann. En oerhört viktig kunskap!
Till sist började jag intressera mig för Betfair, den stora internationella oddsbörsen där odds handlas precis som aktier mellan olika spelare och man bara betalar kommission på vinsterna (5 %, vilket också tär på marginalen, men inte alls lika mycket som spelbolagens återbetalningar på 80-90 %, dvs 10-20 % marginal, dvs dubbelt till fyrdubbelt mer!).
Här kan man spela på enormt volatila live-marknader under matcher (allra mest volatila är tennismatcher p.g.a. spelets regler med snabba byten av vem som leder), men även, vilket blev min lycka, på långsamma livemarknader som Premier Leagues segrare under säsongen.
Koleriska människor handlar på dessa marknader som en fårflock och den som lugnt och sansat värderar vad rätt pris (dvs odds) är och köper och säljer när priset är för lågt respektive för högt kan, precis som på börsen, tjäna enorma summor över tiden. Eftersom jag inte hade tid att mer än i undantagsfall sitta i timmar vid datorn och följa matcher och spela blev mitt intresse med tiden enbart Premier Leaguevinnaren. Detta spel liknar mycket börsen eftersom svängningarna är långsammare och kommer regelbundet under säsongen på nyheter, dvs matchresultat och andra nyheter om lagen. Priserna är som på börsen oftast korrekta, men blir som på börsen helt galna ibland när alla börjar tro på det ena eller andra.
Med tiden tjänade jag många hundra procent per säsong (räknat på den maximala exponeringen, dvs förlustrisken). Hemligheten var som på börsen att göra få affärer och bara när man har mycket goda odds att lyckas, dvs priset är mycket lägre eller högre än det fundamentalt sett korrekta priset. Dock har jag dragit ned rejält på detta nu eftersom jag inte vill satsa några stora belopp här då man till skillnad från börsen ju förlorar 100 % på alla andra utgångar än vinst. Aktier har ju nästan alltid kvar ett betydande värde även om företagen börjar gå sämre.
För den som vill ha lite kul och samtidigt för en (förhoppningsvis) låg insats och risk vill lära sig mycket om marknaden och dess psykologi kan jag verkligen rekommendera Betfair. Ledtråd: att sälja, dvs ställa ut odds ("lay") till andra är detsamma som att blanka aktier.
Heart of stone, mind of steel, on the phone, do the deal!
'
torsdag 12 november 2009
Hur jag hittade Swedbank (del 2 av 2)
'
Det som hände med Swedbanks aktie efter den första nyemissionen var ingenting annat än panik. Denna panik eldades glatt på av både TV-nyheterna och samtliga tidningar, men framförallt Expressen och Dagens Industri. Vissa dagar kändes det nästan som om man förde en medveten kampanj mot Swedbank.
I början av året handlades Swedbank utan rätt till deltagande i nyemissionen och emissionskursen (48 kr) passerades och aktien fortsatte att sjunka om än med vissa studs upp i fallet.
Som jag skrivit om tidigare (se t.ex. här och här) var det viktigaste för min analys följande: en bank som tjänar så otroligt mycket pengar i vanliga fall har råd att förlora också mycket stora summor på dåliga krediter under en förhållandevis begränsad tid. Det näst viktigaste var att banken hade mycket stabila ägare (Sparbanksstiftelserna, Folksam, AP-fonderna o.s.v.) som enligt min analys aldrig skulle låta banken gå i konkurs (dvs staten ta över) om det fanns något annat alternativ.
För mig gällde det bara att försöka få fram så mycket pengar som möjligt för att handla Swedbank för allting som jag inte absolut behövde. All lön som blev över och allt jag kunde skrapa fram genom att sälja gamla grejer på Blocket åkte in i kapitalförsäkringen i väntan på ännu bättre kurser. Eftersom mina andra större innehav stod så lågt (framförallt Boliden, men även MSAB och SSAB) ville jag absolut inte sälja dessa för att köpa Swedbank då det ju skulle dra ned förräntningen enormt även om Swedbank skulle stiga mer eftersom all värdeökning hos dessa aktier måste dras av från Swedbanks uppgång).
Ännu i februari planerades att ge en utdelning på 4,80 till a-aktien och 2,40 till den nya preferensaktien varför jag förstås valde a-aktien och planerade att senare "byta" dessa mot preferensaktier över börsen. Jag ville avvakta så länge det var möjligt eftersom aktien sjönk vidare, men när a-aktien föll en bit under 30 kr köpte jag på 27 kr den 23 februari för allt jag hade åt mig och även min "klient" och tipsade alla jag kände om det läge som uppstått. Minst ett dussintal personer köpte på min rekommendation vilket ju förstås var trevligt.
Jag trodde då inte att det var möjligt att aktien skulle kunna sjunka så mycket mer. Men jag fick som sagt mycket hjälp av media. TV visade personer utanför Swedbank-kontor som förmodligen bara väntade på att banken skulle öppna och lyckades intervjua personer som ville ta ut "allt de hade" i banken. Krigsrubriker skanderade att bankerna skulle förlora 30, 50, 100 miljarder i Baltikum och referenser till den svenska bankkrisen gjordes dagligen. Jag hade förstås friskat upp mitt minne om bankkrisen 91-92 och visste att den var oerhört mycket allvarligare för bankerna eftersom den berörde en ofantligt mycket större andel av deras utlåning. Media karade heller inte (kan f.ö. fortfarande inte) skilja på extrema stresstester och vad som bedöms som troliga scenarier.
Aktien föll vidare och jag fick lön och köpte mer på 22 kr den 2 mars. Aktien handlades då till p/e drygt 1 sett till fjolårsvinsten justerat efter NE! Eftersom jag aldrig lånat pengar med aktier som säkerhet (dock med bostad som säkerhet för begränsade aktieköp) ville jag inte göra det, men det var såklart ett misstag. Jag borde ha lånat en sansad summa, detta hade inte äventyrat min depå, men att ha läst om alla dårar som fullbelånat sig och utplånats hade gjort ett djupt intryck på mig.
Fredagen den 6 mars var Swedbank i några timmar nere under 18 kr. Vid denna tid åkte jag flera gånger till Tyskland i jobbet och när jag på söndagkvällen den 8 mars på Arlanda såg vad Expressen ("Skyll er själva, Swedbank" ) och DI skrev om bankerna och beskedet att Folksam skulle ta över Sparbanksstiftelsernas del i banken, allt under feta rubriker, förstod jag att jag måste försöka köpa mer för allt jag överhuvudtaget kunde. Tack och lov skulle jag få ett gammalt traktamente på runt 10 000 kr in på mitt konto på tisdag morgon.
På väg genom Mellantyskland i bil på måndagmorgonen berättade en vän på telefon att det meddelats att Folksam tagit över Sparbankstiftelsernas aktier som de lämnat i pant för sitt lån och sedan i styrelsen begärt att utdelningen skulle ställas in. Felaktigt tänkte jag spontant som man är van att tänka- inställd utdelning betyder sänkt kurs och räknade med att kunna handla ännu billigare. När jag parkerade bilen slog det mig att den logiken inte gällde för Swedbank då. Aktien handlades ju så otroligt billigt (nu under 20 kr) för att marknaden prisade in konkursrisken och dessutom alldels för mycket. Utan utdelning sjönk förstås den risken och aktien borde stiga.
I väntan på mitt möte såg jag att marknaden öppnade trevande, först lite upp, sen ned. Jag handlade genast åt min mamma på 19,50 men själv hade jag inga pengar. Morgonen därpå hade jag fått mitt traktamente och förde genast över det till Avanza. Sällan har ett par timmar känts så långa. Jag tvingades se hur aktien steg till 20, sedan 21 och sedan 22 och det fanns många fler köpare än (dumma) säljare. Så äntligen kom pengarna in på kapitalförsäkringsdepån och jag kunde köpa ytterligare 440 aktier. Jag valde då förstås preferensaktien eftersom den slopade utdelningen hade gjort att den var bättre.
Jag kunde knappt tro vad jag såg. Varför förstod inte fler vilket läge som hade uppstått? "I can calculate the motions of heavenly bodies, but not the madness for crowds" som Isaac Newton skrev för länge sedan.
Men rejäl hjälp hade jag som sagt av media. Expressens "ekonomiexpert" Johan Wallqvist hade dessa insiktsfulla tankar i tidningen när det blev känt att Folksam hade tagit över:
Vad innebär detta om jag är aktieägare i Swedbank?
Där är det mer problem. Swedbank har tappat 60 procent det senaste halvåret, det är ett monumentalt ras och banken är illa ute. Akteägarna har därmed förlorat mer än halva sitt kapital på ett halvår och utförsbacken verkar inte ha något slut. Det är fråga om banken är på väg att gå i putten så aktieägarna har en dyster resa framför sig.
En månad senare hade aktien stigit med 100 % och i början av maj, dvs mindre än två månader senare, var den uppe över 60 kr...
Själv köpte jag igen när jag fått lön i slutet av mars på 33 kr. Sedan steg aktien som sagt mycket snabbt och jag räknade, korrekt skulle det visa sig, att den skulle falla tillbaka. Den 2 juni köpte jag på 44 kr men sedan steg aktien igen för att åter sjunka igen när Folksam började sälja av sina aktier över börsen(!) och jag kunde så snart jag fått lön den 22 juni köpa på 42 kr. Observera att alla dessa priser förstås är före den andra nyemissionen. De två sista köpen motsvarar därför ung. 35 kr med dagens aktie utan rätt till deltagande i NE.
Nyemissionen gav förstås nya möjligheter, men jag måste förstås också få ihop ett stort belopp för att kunna delta. Jag deltog förstås till 100 % och bad dessutom om extra tilldelning utan stöd av TR så det blev "104 %" till sist.
Jag anser idag att Swedbank är köpvärd åtminstone till 150 % av eget kapital, dvs ung. 50 % upp mot dagens kurs, vilket ger ung. 100 kr. På sikt kommer aktien att bli värd mycket mer, men med köpvärd menar jag som bekant att det är slående hur billig den är och man har som köpare en tillräcklig säkerhetsmarginal, inte att den inte troligen kommer att stiga mycket mer på lång sikt.
'
Det som hände med Swedbanks aktie efter den första nyemissionen var ingenting annat än panik. Denna panik eldades glatt på av både TV-nyheterna och samtliga tidningar, men framförallt Expressen och Dagens Industri. Vissa dagar kändes det nästan som om man förde en medveten kampanj mot Swedbank.
I början av året handlades Swedbank utan rätt till deltagande i nyemissionen och emissionskursen (48 kr) passerades och aktien fortsatte att sjunka om än med vissa studs upp i fallet.
Som jag skrivit om tidigare (se t.ex. här och här) var det viktigaste för min analys följande: en bank som tjänar så otroligt mycket pengar i vanliga fall har råd att förlora också mycket stora summor på dåliga krediter under en förhållandevis begränsad tid. Det näst viktigaste var att banken hade mycket stabila ägare (Sparbanksstiftelserna, Folksam, AP-fonderna o.s.v.) som enligt min analys aldrig skulle låta banken gå i konkurs (dvs staten ta över) om det fanns något annat alternativ.
För mig gällde det bara att försöka få fram så mycket pengar som möjligt för att handla Swedbank för allting som jag inte absolut behövde. All lön som blev över och allt jag kunde skrapa fram genom att sälja gamla grejer på Blocket åkte in i kapitalförsäkringen i väntan på ännu bättre kurser. Eftersom mina andra större innehav stod så lågt (framförallt Boliden, men även MSAB och SSAB) ville jag absolut inte sälja dessa för att köpa Swedbank då det ju skulle dra ned förräntningen enormt även om Swedbank skulle stiga mer eftersom all värdeökning hos dessa aktier måste dras av från Swedbanks uppgång).
Ännu i februari planerades att ge en utdelning på 4,80 till a-aktien och 2,40 till den nya preferensaktien varför jag förstås valde a-aktien och planerade att senare "byta" dessa mot preferensaktier över börsen. Jag ville avvakta så länge det var möjligt eftersom aktien sjönk vidare, men när a-aktien föll en bit under 30 kr köpte jag på 27 kr den 23 februari för allt jag hade åt mig och även min "klient" och tipsade alla jag kände om det läge som uppstått. Minst ett dussintal personer köpte på min rekommendation vilket ju förstås var trevligt.
Jag trodde då inte att det var möjligt att aktien skulle kunna sjunka så mycket mer. Men jag fick som sagt mycket hjälp av media. TV visade personer utanför Swedbank-kontor som förmodligen bara väntade på att banken skulle öppna och lyckades intervjua personer som ville ta ut "allt de hade" i banken. Krigsrubriker skanderade att bankerna skulle förlora 30, 50, 100 miljarder i Baltikum och referenser till den svenska bankkrisen gjordes dagligen. Jag hade förstås friskat upp mitt minne om bankkrisen 91-92 och visste att den var oerhört mycket allvarligare för bankerna eftersom den berörde en ofantligt mycket större andel av deras utlåning. Media karade heller inte (kan f.ö. fortfarande inte) skilja på extrema stresstester och vad som bedöms som troliga scenarier.
Aktien föll vidare och jag fick lön och köpte mer på 22 kr den 2 mars. Aktien handlades då till p/e drygt 1 sett till fjolårsvinsten justerat efter NE! Eftersom jag aldrig lånat pengar med aktier som säkerhet (dock med bostad som säkerhet för begränsade aktieköp) ville jag inte göra det, men det var såklart ett misstag. Jag borde ha lånat en sansad summa, detta hade inte äventyrat min depå, men att ha läst om alla dårar som fullbelånat sig och utplånats hade gjort ett djupt intryck på mig.
Fredagen den 6 mars var Swedbank i några timmar nere under 18 kr. Vid denna tid åkte jag flera gånger till Tyskland i jobbet och när jag på söndagkvällen den 8 mars på Arlanda såg vad Expressen ("Skyll er själva, Swedbank" ) och DI skrev om bankerna och beskedet att Folksam skulle ta över Sparbanksstiftelsernas del i banken, allt under feta rubriker, förstod jag att jag måste försöka köpa mer för allt jag överhuvudtaget kunde. Tack och lov skulle jag få ett gammalt traktamente på runt 10 000 kr in på mitt konto på tisdag morgon.
På väg genom Mellantyskland i bil på måndagmorgonen berättade en vän på telefon att det meddelats att Folksam tagit över Sparbankstiftelsernas aktier som de lämnat i pant för sitt lån och sedan i styrelsen begärt att utdelningen skulle ställas in. Felaktigt tänkte jag spontant som man är van att tänka- inställd utdelning betyder sänkt kurs och räknade med att kunna handla ännu billigare. När jag parkerade bilen slog det mig att den logiken inte gällde för Swedbank då. Aktien handlades ju så otroligt billigt (nu under 20 kr) för att marknaden prisade in konkursrisken och dessutom alldels för mycket. Utan utdelning sjönk förstås den risken och aktien borde stiga.
I väntan på mitt möte såg jag att marknaden öppnade trevande, först lite upp, sen ned. Jag handlade genast åt min mamma på 19,50 men själv hade jag inga pengar. Morgonen därpå hade jag fått mitt traktamente och förde genast över det till Avanza. Sällan har ett par timmar känts så långa. Jag tvingades se hur aktien steg till 20, sedan 21 och sedan 22 och det fanns många fler köpare än (dumma) säljare. Så äntligen kom pengarna in på kapitalförsäkringsdepån och jag kunde köpa ytterligare 440 aktier. Jag valde då förstås preferensaktien eftersom den slopade utdelningen hade gjort att den var bättre.
Jag kunde knappt tro vad jag såg. Varför förstod inte fler vilket läge som hade uppstått? "I can calculate the motions of heavenly bodies, but not the madness for crowds" som Isaac Newton skrev för länge sedan.
Men rejäl hjälp hade jag som sagt av media. Expressens "ekonomiexpert" Johan Wallqvist hade dessa insiktsfulla tankar i tidningen när det blev känt att Folksam hade tagit över:
Vad innebär detta om jag är aktieägare i Swedbank?
Där är det mer problem. Swedbank har tappat 60 procent det senaste halvåret, det är ett monumentalt ras och banken är illa ute. Akteägarna har därmed förlorat mer än halva sitt kapital på ett halvår och utförsbacken verkar inte ha något slut. Det är fråga om banken är på väg att gå i putten så aktieägarna har en dyster resa framför sig.
En månad senare hade aktien stigit med 100 % och i början av maj, dvs mindre än två månader senare, var den uppe över 60 kr...
Själv köpte jag igen när jag fått lön i slutet av mars på 33 kr. Sedan steg aktien som sagt mycket snabbt och jag räknade, korrekt skulle det visa sig, att den skulle falla tillbaka. Den 2 juni köpte jag på 44 kr men sedan steg aktien igen för att åter sjunka igen när Folksam började sälja av sina aktier över börsen(!) och jag kunde så snart jag fått lön den 22 juni köpa på 42 kr. Observera att alla dessa priser förstås är före den andra nyemissionen. De två sista köpen motsvarar därför ung. 35 kr med dagens aktie utan rätt till deltagande i NE.
Nyemissionen gav förstås nya möjligheter, men jag måste förstås också få ihop ett stort belopp för att kunna delta. Jag deltog förstås till 100 % och bad dessutom om extra tilldelning utan stöd av TR så det blev "104 %" till sist.
Jag anser idag att Swedbank är köpvärd åtminstone till 150 % av eget kapital, dvs ung. 50 % upp mot dagens kurs, vilket ger ung. 100 kr. På sikt kommer aktien att bli värd mycket mer, men med köpvärd menar jag som bekant att det är slående hur billig den är och man har som köpare en tillräcklig säkerhetsmarginal, inte att den inte troligen kommer att stiga mycket mer på lång sikt.
'
onsdag 11 november 2009
Hur jag hittade Swedbank (del 1 av 2)
'
Flera har frågat om vilka företag jag tror på och hur jag värderar företag. Jag tycker själv att den mest intressanta delen av företagsvärderingar är att försöka logiskt bedöma potential och värde, inte att räkna, men utan noggranna genomgångar av rapporter, bokslut, analyser m.m. kan man förstås varken hitta guldkornen eller våra satsa stora pengar på dem. Historien som följer visar hela processen, både det jag tycker är mindre roligt och tankeprocessen.
Här är som nån form av vägledning berättelsen om hur jag hittade Swedbank, vilket började i januari i år, alltså innan jag började blogga, men egentligen långt tidigare.
Jag sedan längre vetat att den svenska banksektorn är ett oligopol där de "fyra stora" har nästan hela marknaden för banktjänster och lån till företag och privatpersoner. en oerhört lönsam marknad och det är uppenbart hur säker deras intjänandeförmåga är.
Att ha en "säker" intjänandeförmåga över tiden är den viktigaste delen av ett företags inneboende ("intristic") värde, inte minst för en bank är det näst viktigaste det egna kapitalet och hur stor del av detta som är realiserbart. Långvarigt säker intjänandeförmåga är vad Buffett alltid har letat efter hos företag.
Jag började läsa på allt om alla fyra bankerna. Först gick jag igenom det senaste bolkslutet/kvartalsrapporten. Därefter de senaste årens rapporter, presskonferenser och mer uppmärksammade nyheter. Jag jämförde bankernas vinst per aktie under de senaste fem åren. Jag jämförde eget kapital per aktie och p/e talen räknat på 2008 års vinst samt historiskt. Snabbt började SEB och Swedbank utmärka sig som lågt värderade och deras kurser fortsatte under januari att sjunka snabbt.
Jag fann t.ex. att Swedbank brukat tjäna runt 12 miljarder efter skatt, vilket 2007 och 2008 (dvs före nyemissionerna) inneburit 22 kr per aktie. Det här var redan i januari med en kurs (före NE) som sjönk ned mot 45 kr (mot 200 kr bara 12 mån. tidigare) nästan för bra för att vara sant. Ingen annan bank kom ens i närheten av p/e 2! Inget bolag som inte står under akut konkurshot ska sjunka ens i närheten så låga p/e-tal.
Aktien fortsatte att sjunka...
Allmänt lärde jag mig hur högt bankerna brukar värderas, både p/e (runt 10) och mot det egna kapitalet (150-200%), allt om kapitalationskrav och utomståendes (framförallt KI) bedömningar av de baltiska ekonomierna och vilka kreditförluster som skulle kunna uppstå i olika scenarier.
Med ett eget kapital runt 75 miljarder och ett aktievärde på mindre än 25 miljarder passerade Swedbank 33 % värdering mot eget kapital. Detta är vansinne tänkte jag.
Jag läste på absolut allt om Swedbanks första nyemission och kom på så sätt i kontakt med preferensaktien, vilket ytterligare gav fördel Swedbank mot övriga banker, även SEB.
Nu (mitten/slutet av januari) valde jag också bort SEB. De satt ju också fast med en hel del (dock klart mindre) lån i Baltikum men värderades mycket högre. Jag utgick från att de skulle göra nyemission och dessutom få mindre betalt för sina aktier eftersom man valt att vänta så länge. Jag fick rätt den 5 februari när SEB plötsligt meddelade sin nyemission.
Nu började massmedia på allvar få upp ögonen för Swedbanks, SEB: och Nordeas "baltsmäll" (nytt ord som Di myntade).
Om detta och mina köp berättar jag i morgon.
Flera har frågat om vilka företag jag tror på och hur jag värderar företag. Jag tycker själv att den mest intressanta delen av företagsvärderingar är att försöka logiskt bedöma potential och värde, inte att räkna, men utan noggranna genomgångar av rapporter, bokslut, analyser m.m. kan man förstås varken hitta guldkornen eller våra satsa stora pengar på dem. Historien som följer visar hela processen, både det jag tycker är mindre roligt och tankeprocessen.
Här är som nån form av vägledning berättelsen om hur jag hittade Swedbank, vilket började i januari i år, alltså innan jag började blogga, men egentligen långt tidigare.
Jag sedan längre vetat att den svenska banksektorn är ett oligopol där de "fyra stora" har nästan hela marknaden för banktjänster och lån till företag och privatpersoner. en oerhört lönsam marknad och det är uppenbart hur säker deras intjänandeförmåga är.
Att ha en "säker" intjänandeförmåga över tiden är den viktigaste delen av ett företags inneboende ("intristic") värde, inte minst för en bank är det näst viktigaste det egna kapitalet och hur stor del av detta som är realiserbart. Långvarigt säker intjänandeförmåga är vad Buffett alltid har letat efter hos företag.
Jag började läsa på allt om alla fyra bankerna. Först gick jag igenom det senaste bolkslutet/kvartalsrapporten. Därefter de senaste årens rapporter, presskonferenser och mer uppmärksammade nyheter. Jag jämförde bankernas vinst per aktie under de senaste fem åren. Jag jämförde eget kapital per aktie och p/e talen räknat på 2008 års vinst samt historiskt. Snabbt började SEB och Swedbank utmärka sig som lågt värderade och deras kurser fortsatte under januari att sjunka snabbt.
Jag fann t.ex. att Swedbank brukat tjäna runt 12 miljarder efter skatt, vilket 2007 och 2008 (dvs före nyemissionerna) inneburit 22 kr per aktie. Det här var redan i januari med en kurs (före NE) som sjönk ned mot 45 kr (mot 200 kr bara 12 mån. tidigare) nästan för bra för att vara sant. Ingen annan bank kom ens i närheten av p/e 2! Inget bolag som inte står under akut konkurshot ska sjunka ens i närheten så låga p/e-tal.
Aktien fortsatte att sjunka...
Allmänt lärde jag mig hur högt bankerna brukar värderas, både p/e (runt 10) och mot det egna kapitalet (150-200%), allt om kapitalationskrav och utomståendes (framförallt KI) bedömningar av de baltiska ekonomierna och vilka kreditförluster som skulle kunna uppstå i olika scenarier.
Med ett eget kapital runt 75 miljarder och ett aktievärde på mindre än 25 miljarder passerade Swedbank 33 % värdering mot eget kapital. Detta är vansinne tänkte jag.
Jag läste på absolut allt om Swedbanks första nyemission och kom på så sätt i kontakt med preferensaktien, vilket ytterligare gav fördel Swedbank mot övriga banker, även SEB.
Nu (mitten/slutet av januari) valde jag också bort SEB. De satt ju också fast med en hel del (dock klart mindre) lån i Baltikum men värderades mycket högre. Jag utgick från att de skulle göra nyemission och dessutom få mindre betalt för sina aktier eftersom man valt att vänta så länge. Jag fick rätt den 5 februari när SEB plötsligt meddelade sin nyemission.
Nu började massmedia på allvar få upp ögonen för Swedbanks, SEB: och Nordeas "baltsmäll" (nytt ord som Di myntade).
Om detta och mina köp berättar jag i morgon.
tisdag 10 november 2009
Felprissatta aktier
'
Det är få saker som ekonomer är överens om. Men det finns en sak: att ett företags värde är summan av alla kommande kassaflöden diskonterat till nuvärde. Detta betyder förstås att en akties korrekta pris är summan av alla framtida utdelningar omräknat i dagens penningvärde.
Den som inte tycker det stämmer kan fundera på vad värdet på en skuldsedel som säger att jag ska betala dig 1000 kr om ett år är värd idag. Naturligtvis är värdet 1000 kr minus räntan på pengarna.
Det är självklart omöjligt att idag veta exakt vilka kassaflöden som ett företag kommer att generera, det får man försöka uppskatta själv, precis som vad man tror räntan kommer att vara. Men det ändrar inte på att denna definition av företagets värde är sann. Definitionen är också nödvändig för att man ska kunna räkna på detta värde och inte chansa hejvilt, vilket uppenbarligen väldigt många placerare (eller snarare spekulanter) idag gör, se Börssnack för bra exempel.
Två bra exempel på att aktier på objektiva grunder ofta är felprissatta:
1) cykliska företags vinster varierar kraftigt beroende på konjunkturcykeln. Trots att det är helt naturligt och som det alltid har varit och företagets/aktiens korrekta värde förstås beror helt på vinsterna/utdelningarna över företagets livslängd så värderar marknaden ändå ned aktien kraftigt när konjunkturen faller (och sedan tvärtom). Så länge som ingenting har påverkat företagets långsiktiga intjänandeförmåga, t.ex. förlust av viktiga kunder eller att en duktig VD slutar, så borde inte värdet på aktien förändras p.g.a. naturliga dippar i resultatet.
2) när ett företag p.g.a. lågkonjunkturen sänker utdelningen reagerar marknaden som om den trodde att utdelningen kommer att fortsätta att sjunka och aktien faller som en sten. Detta trots att den historiska erfarenheten (och all forskning på området) entydigt säger att utdelningen nästan alltid bara tillfälligt blir lägre eller uteblir. På sikt tvärtom ökar utdelningen.
Den som passar på att utnyttja dessa fullständigt felaktiga priser kan slå index med bred marginal. Det har funnits massor av exempel på grotesk felprissättning det senaste året. Själv satsade jag i vintras/våras som bekant på framförallt Swedbank, Boliden, SSAB och (i betydligt mindre omfattning) PA Resources för att jag bedömde att dessa var de mest felprissatta, men det fanns och finns idag många, många andra aktier med för lågt pris. Det är bara att leta.
'
Det är få saker som ekonomer är överens om. Men det finns en sak: att ett företags värde är summan av alla kommande kassaflöden diskonterat till nuvärde. Detta betyder förstås att en akties korrekta pris är summan av alla framtida utdelningar omräknat i dagens penningvärde.
Den som inte tycker det stämmer kan fundera på vad värdet på en skuldsedel som säger att jag ska betala dig 1000 kr om ett år är värd idag. Naturligtvis är värdet 1000 kr minus räntan på pengarna.
Det är självklart omöjligt att idag veta exakt vilka kassaflöden som ett företag kommer att generera, det får man försöka uppskatta själv, precis som vad man tror räntan kommer att vara. Men det ändrar inte på att denna definition av företagets värde är sann. Definitionen är också nödvändig för att man ska kunna räkna på detta värde och inte chansa hejvilt, vilket uppenbarligen väldigt många placerare (eller snarare spekulanter) idag gör, se Börssnack för bra exempel.
Två bra exempel på att aktier på objektiva grunder ofta är felprissatta:
1) cykliska företags vinster varierar kraftigt beroende på konjunkturcykeln. Trots att det är helt naturligt och som det alltid har varit och företagets/aktiens korrekta värde förstås beror helt på vinsterna/utdelningarna över företagets livslängd så värderar marknaden ändå ned aktien kraftigt när konjunkturen faller (och sedan tvärtom). Så länge som ingenting har påverkat företagets långsiktiga intjänandeförmåga, t.ex. förlust av viktiga kunder eller att en duktig VD slutar, så borde inte värdet på aktien förändras p.g.a. naturliga dippar i resultatet.
2) när ett företag p.g.a. lågkonjunkturen sänker utdelningen reagerar marknaden som om den trodde att utdelningen kommer att fortsätta att sjunka och aktien faller som en sten. Detta trots att den historiska erfarenheten (och all forskning på området) entydigt säger att utdelningen nästan alltid bara tillfälligt blir lägre eller uteblir. På sikt tvärtom ökar utdelningen.
Den som passar på att utnyttja dessa fullständigt felaktiga priser kan slå index med bred marginal. Det har funnits massor av exempel på grotesk felprissättning det senaste året. Själv satsade jag i vintras/våras som bekant på framförallt Swedbank, Boliden, SSAB och (i betydligt mindre omfattning) PA Resources för att jag bedömde att dessa var de mest felprissatta, men det fanns och finns idag många, många andra aktier med för lågt pris. Det är bara att leta.
'
måndag 9 november 2009
Muren
'
20 år sedan muren föll. Man kan ju stilla undra vad som säger mest om kommunismen och kommunisterna.
Att de sköt dem som ville bort från deras utopi? Eller att människor tog sådana fruktansvärda risker för att fly ifrån den?
'
20 år sedan muren föll. Man kan ju stilla undra vad som säger mest om kommunismen och kommunisterna.
Att de sköt dem som ville bort från deras utopi? Eller att människor tog sådana fruktansvärda risker för att fly ifrån den?
'
Intervju med Diamyds VD
'
På Redeye kan man nu läsa en intervju med Elisabeth Lindner, Diamyds VD. Redeye har ett samarbete med Diamyd och har skrivit den analys som jag nämnde tidigare mot betalning (detta med betalningen upptäckte jag nyligen, det står i det finstilta längst bak, men det står även att villkoren är att de får betalt oavsett vad de skriver och jag finner inga tveksamheter i neutraliteten i denna mycket utförliga analys) och det är inga svåra frågor hon får men ändå intressant att läsa.
Lindner har alltid gjort ett mycket bra intryck på mig. Hon låter till skillnad från så många andra VD:ar för småbolag resultaten tala och håller inte på och haussar alla goda nyheter till skyarna (MSAB:s dyker osökt upp i tankarna). Det är resultaten som ska tala, inte VD!
Allra bäst tycker jag om hennes avslutning om att man vill "bygga ett nordiskt nischläkemedelsbolag med flera produkter som kan ge sina aktieägare god avkastning långt in i framtiden".
Inte mycket kvartalskapitalism i de orden!
'
På Redeye kan man nu läsa en intervju med Elisabeth Lindner, Diamyds VD. Redeye har ett samarbete med Diamyd och har skrivit den analys som jag nämnde tidigare mot betalning (detta med betalningen upptäckte jag nyligen, det står i det finstilta längst bak, men det står även att villkoren är att de får betalt oavsett vad de skriver och jag finner inga tveksamheter i neutraliteten i denna mycket utförliga analys) och det är inga svåra frågor hon får men ändå intressant att läsa.
Lindner har alltid gjort ett mycket bra intryck på mig. Hon låter till skillnad från så många andra VD:ar för småbolag resultaten tala och håller inte på och haussar alla goda nyheter till skyarna (MSAB:s dyker osökt upp i tankarna). Det är resultaten som ska tala, inte VD!
Allra bäst tycker jag om hennes avslutning om att man vill "bygga ett nordiskt nischläkemedelsbolag med flera produkter som kan ge sina aktieägare god avkastning långt in i framtiden".
Inte mycket kvartalskapitalism i de orden!
'
Apoteket
'
Idag kom utfallet av försäljningen av 650 av Apoteket AB:s drygt 900 apotek. Nästan sex miljarder in i statskassan och Sverige kommer snart att lämna Kuba och Nordkorea som de enda länder där man har ett statligt apoteksmonopol.
Det här är ju ingen politiks blogg och jag tänker inte börja med sånt så jag tänker bara tala om den "företagsekonomiska" delen av detta men, jag kan inte låta bli att säga att det fascinerar mig att insnöade människor i Sverige kan sitta och beklaga sig över att näringslivet kommer in på apteksmarknaden och oroa sig för de fasansfulla resultat detta nog kommer att få för landet och "de som är sjuka". Men hur kan detta fungera i alla andra länder då, skulle jag vilja fråga dem.
När jag arbetade i Tyskland hade vi i vår lilla stad med 30 000 invånare fem apotek (jag räknade dem för jag tyckte det var fascinerande)! Enligt ett rullande schema hade alltid ett apotek jour. Smaka på den, Svensson, jourtjänst på 30 000 innevånare. Hela norra Stockholm och regionen därikring (inkl. Uppsala) med nån miljon innevånare har idag ETT apotek som har jouröppet (Scheele-apoteket vid Stockholms C).
Hur är då apoteken i Tyskland. Ja, skillnaden mot Sverige är föga förvånande samma som skillnanden mellan en Systembolags-butik i Sverige och en vinaffär på kontinenten. Den senare är trevligare kan man lugnt säga. Nu återstår snart bara spelmonopolet (f.ö. redan brutet) och Systembolaget (redan upplyckrat) så är Sverige som de andra barnen i kvarteret.
Privata aktörer löser inte alla problem, men det avskaffar en hel del av dem. Incitamenten för att tillmötesgå kundernas krav är enormt mycket större (det var i grunden bristen på incitament som fick östdiktaturerna att gå i konkurs för att ta ett "aktuellt" exempel). När man dessutom uppenbarligen har lyckats att dela upp kakan i olika stora delar så slipper man säkerligen också att marknaden blir ett oligopol.
Bättre service och vi skattebetalare fick sex miljarder kr. Inte så tokigt...
'
Idag kom utfallet av försäljningen av 650 av Apoteket AB:s drygt 900 apotek. Nästan sex miljarder in i statskassan och Sverige kommer snart att lämna Kuba och Nordkorea som de enda länder där man har ett statligt apoteksmonopol.
Det här är ju ingen politiks blogg och jag tänker inte börja med sånt så jag tänker bara tala om den "företagsekonomiska" delen av detta men, jag kan inte låta bli att säga att det fascinerar mig att insnöade människor i Sverige kan sitta och beklaga sig över att näringslivet kommer in på apteksmarknaden och oroa sig för de fasansfulla resultat detta nog kommer att få för landet och "de som är sjuka". Men hur kan detta fungera i alla andra länder då, skulle jag vilja fråga dem.
När jag arbetade i Tyskland hade vi i vår lilla stad med 30 000 invånare fem apotek (jag räknade dem för jag tyckte det var fascinerande)! Enligt ett rullande schema hade alltid ett apotek jour. Smaka på den, Svensson, jourtjänst på 30 000 innevånare. Hela norra Stockholm och regionen därikring (inkl. Uppsala) med nån miljon innevånare har idag ETT apotek som har jouröppet (Scheele-apoteket vid Stockholms C).
Hur är då apoteken i Tyskland. Ja, skillnaden mot Sverige är föga förvånande samma som skillnanden mellan en Systembolags-butik i Sverige och en vinaffär på kontinenten. Den senare är trevligare kan man lugnt säga. Nu återstår snart bara spelmonopolet (f.ö. redan brutet) och Systembolaget (redan upplyckrat) så är Sverige som de andra barnen i kvarteret.
Privata aktörer löser inte alla problem, men det avskaffar en hel del av dem. Incitamenten för att tillmötesgå kundernas krav är enormt mycket större (det var i grunden bristen på incitament som fick östdiktaturerna att gå i konkurs för att ta ett "aktuellt" exempel). När man dessutom uppenbarligen har lyckats att dela upp kakan i olika stora delar så slipper man säkerligen också att marknaden blir ett oligopol.
Bättre service och vi skattebetalare fick sex miljarder kr. Inte så tokigt...
'
fredag 6 november 2009
Swedbanks framtida utdelning
'
Det har börjat spekuleras en del om en möjlig utdelning i Swedbank till våren. Jag tror absolut inte på det eftersom det inte alls är klart vilka kreditförluster man kommer att behöva ta i Öst och sen är det förstås fortfarande i vår så nära den andra nyemissionen. Att ta in och några månader sedan ge tillbaka är ju knappast ett logiskt beteende.
På lång sikt, dvs det som räknas, kommer alla vinster ägarna till del, antingen som utdelning eller aktieuppgång. På lång sikt tror jag dessutom att Swedbank kan komma att bli en mycket bra utdelare.
När kreditförlusterna är tagna (och därmed troligen också stora återföringar av tidigare reserveringar har skett) och bättre tider kommer så kommer den enorma lönsamheten tillbaka. Då återkommer förmågan att tjäna uppemot 20 miljarder på sin verksamhet i Sverige och därutöver kommer Baltikum att åter vara lönsamt. Båda dessa marknader kan på sikt generera enorma vinster.
Man kommer i framtiden också att skynda långsamt med sin expansion efter att ha bränt sig så illa de senaste åren, vilket kommer att hålla tillbaka kapitalbehovet och förbättre möjligheterna till utdelning.
Även med det nya, betydligt större antalet aktier tror jag att man kommer att komma upp i liknande utdelningar som tidigare. 1,2 miljarder aktier skulle med en utdelning på 10 kr kosta 12 miljarder per år, dvs kanske hälften av vad man i framtiden kan tänkas tjäna. Om man inte har lika storslagna planer för expansionen kan det inte gärna var för mycket med en utdelning på halva vinsten.
Ja, ja vi får se. Som jag skrivit om tidigare är det hursomhelst preferensaktien man ska äga eftersom den aldrig ger mindre utdelning, men kan ge mer än A-aktien. Dessvärre har marknaden nu upptäckt sitt misstag och den är numera något dyrare än A-aktien. Inte så bra eftersom jag ännu inte har växlat över (alltså snabbt sålt och sedan köpt pref) samtliga A-aktier jag har till preferensaktier, men det är ju ingen brådska än och marknaden kommer säkert att värdera fel igen, inte minst när det blir mycket handel är sånt möjligt tack vare den mycket lägre omsättningen i preferensaktien.
'
Det har börjat spekuleras en del om en möjlig utdelning i Swedbank till våren. Jag tror absolut inte på det eftersom det inte alls är klart vilka kreditförluster man kommer att behöva ta i Öst och sen är det förstås fortfarande i vår så nära den andra nyemissionen. Att ta in och några månader sedan ge tillbaka är ju knappast ett logiskt beteende.
På lång sikt, dvs det som räknas, kommer alla vinster ägarna till del, antingen som utdelning eller aktieuppgång. På lång sikt tror jag dessutom att Swedbank kan komma att bli en mycket bra utdelare.
När kreditförlusterna är tagna (och därmed troligen också stora återföringar av tidigare reserveringar har skett) och bättre tider kommer så kommer den enorma lönsamheten tillbaka. Då återkommer förmågan att tjäna uppemot 20 miljarder på sin verksamhet i Sverige och därutöver kommer Baltikum att åter vara lönsamt. Båda dessa marknader kan på sikt generera enorma vinster.
Man kommer i framtiden också att skynda långsamt med sin expansion efter att ha bränt sig så illa de senaste åren, vilket kommer att hålla tillbaka kapitalbehovet och förbättre möjligheterna till utdelning.
Även med det nya, betydligt större antalet aktier tror jag att man kommer att komma upp i liknande utdelningar som tidigare. 1,2 miljarder aktier skulle med en utdelning på 10 kr kosta 12 miljarder per år, dvs kanske hälften av vad man i framtiden kan tänkas tjäna. Om man inte har lika storslagna planer för expansionen kan det inte gärna var för mycket med en utdelning på halva vinsten.
Ja, ja vi får se. Som jag skrivit om tidigare är det hursomhelst preferensaktien man ska äga eftersom den aldrig ger mindre utdelning, men kan ge mer än A-aktien. Dessvärre har marknaden nu upptäckt sitt misstag och den är numera något dyrare än A-aktien. Inte så bra eftersom jag ännu inte har växlat över (alltså snabbt sålt och sedan köpt pref) samtliga A-aktier jag har till preferensaktier, men det är ju ingen brådska än och marknaden kommer säkert att värdera fel igen, inte minst när det blir mycket handel är sånt möjligt tack vare den mycket lägre omsättningen i preferensaktien.
'
torsdag 5 november 2009
True capitalists
'
Time Magazine skrev något i en utmärkt artikel i veckans nummer som jag tycker är inte bara månadens, utan årets citat!
True capitalists are long-term greedy, to use Goldman's favorite slogan, trying to maximize their take over the long run. The short-term greedy aren't capitalists, they're pigs. And as they say on Wall Street, pigs get slaughtered.
Bara att rama in och sätta på väggen!
Time Magazine skrev något i en utmärkt artikel i veckans nummer som jag tycker är inte bara månadens, utan årets citat!
True capitalists are long-term greedy, to use Goldman's favorite slogan, trying to maximize their take over the long run. The short-term greedy aren't capitalists, they're pigs. And as they say on Wall Street, pigs get slaughtered.
Bara att rama in och sätta på väggen!
SAS "vinst"
'
Hela morgonen har radion talat om hur SAS "går med vinst igen". Olika personer har fått uttala sig om hur detta har "lyckats". Aktien stiger kraftigt på det glada beskedet.
Vad är vinst kan man undra i så fall.
Om jag drev ett företag vars verksamhet i år gick med en miljon i förlust, men tack vare att jag sålde mitt lager som jag under tidigare år hade skrivit av (och amorterat förstås) för två miljoner mer än det bokförda värdet så blir istället min "vinst" för året en miljon kronor.
Yeah, great!
Vad SAS talar väldigt tyst om är att vinsten (6 öre/aktie) detta kvartal inte hade varit möjlig utan försäljning av tillgångar, dvs engångsposter, utan dessa hade man gjort en förlust på flera hundra miljoner som Ekonomiekot så riktigt påpekade nyss.
Att sälja av egendom, spara och dra ned på verksamheten har en sak gemensamt- det är tillfälliga vinster. Det är som när någon som har slut på pengar bestämmer sig för att äta bara de rester och annat som finns i kylen, frysen och skafferiet. Det fungerar m.a.o. bara ett tag. Ändå talar VD idag om planerade besparingar som om det vore nya intäkter:
Totalt genomförs besparingar motsvarande 5,2 miljarder SEK där cirka 3,9 miljarder SEK kvarstår att ge resultateffekter under 2009 och 2010.
På sista rden har besparingar förstås samma effekt som intäkter, men det är intäkter som i slutändan gör att företag överlever. På besparingar kan inget företag leva.
Än värre blir det på sikt när man säljer av servicedelarna av det egna bolaget och sedan måste köpa tillbaka tjänsterna till ett högre pris från den som köpt verksamheten. Man får då först en trevlig reavinst men måste sedan betala tillbaka mycket mer, som att ta ett sms-lån, det känns bra ett tag.
SAS har stenhård konkurrens från lågkostnadsbolag, militanta fackföreningar som skapat skyhöga personalkostnader, en mycket gammal flygplansflotta som snart måste förnyas och stigande bränslepriser. Ledningens svar på detta har hittills varit tämligen fruktlösa förhandlingar med facken, nedläggningar av ständigt fler linjer och, framförallt, att sälja av allt som överhuvudtaget går att sälja.
Den som tror att detta är en väg ur krisen kan läsa om PanAm:s i princip identiska åtgärder för att vända resultatet åren innan konkursen var ett faktum.
Verksamheten blöder pengar och precis alla siffror är mycket dåliga. Det enda som håller bolaget vid liv är att man kan äta av det som finns i skafferiet.
Verkligheten har på många sätt börjat komma ikapp SAS, men avgrunden lurar därframme så snart skafferiet är tomt.
Aktiekurs idag: 4,65 kr.
'
Hela morgonen har radion talat om hur SAS "går med vinst igen". Olika personer har fått uttala sig om hur detta har "lyckats". Aktien stiger kraftigt på det glada beskedet.
Vad är vinst kan man undra i så fall.
Om jag drev ett företag vars verksamhet i år gick med en miljon i förlust, men tack vare att jag sålde mitt lager som jag under tidigare år hade skrivit av (och amorterat förstås) för två miljoner mer än det bokförda värdet så blir istället min "vinst" för året en miljon kronor.
Yeah, great!
Vad SAS talar väldigt tyst om är att vinsten (6 öre/aktie) detta kvartal inte hade varit möjlig utan försäljning av tillgångar, dvs engångsposter, utan dessa hade man gjort en förlust på flera hundra miljoner som Ekonomiekot så riktigt påpekade nyss.
Att sälja av egendom, spara och dra ned på verksamheten har en sak gemensamt- det är tillfälliga vinster. Det är som när någon som har slut på pengar bestämmer sig för att äta bara de rester och annat som finns i kylen, frysen och skafferiet. Det fungerar m.a.o. bara ett tag. Ändå talar VD idag om planerade besparingar som om det vore nya intäkter:
Totalt genomförs besparingar motsvarande 5,2 miljarder SEK där cirka 3,9 miljarder SEK kvarstår att ge resultateffekter under 2009 och 2010.
På sista rden har besparingar förstås samma effekt som intäkter, men det är intäkter som i slutändan gör att företag överlever. På besparingar kan inget företag leva.
Än värre blir det på sikt när man säljer av servicedelarna av det egna bolaget och sedan måste köpa tillbaka tjänsterna till ett högre pris från den som köpt verksamheten. Man får då först en trevlig reavinst men måste sedan betala tillbaka mycket mer, som att ta ett sms-lån, det känns bra ett tag.
SAS har stenhård konkurrens från lågkostnadsbolag, militanta fackföreningar som skapat skyhöga personalkostnader, en mycket gammal flygplansflotta som snart måste förnyas och stigande bränslepriser. Ledningens svar på detta har hittills varit tämligen fruktlösa förhandlingar med facken, nedläggningar av ständigt fler linjer och, framförallt, att sälja av allt som överhuvudtaget går att sälja.
Den som tror att detta är en väg ur krisen kan läsa om PanAm:s i princip identiska åtgärder för att vända resultatet åren innan konkursen var ett faktum.
Verksamheten blöder pengar och precis alla siffror är mycket dåliga. Det enda som håller bolaget vid liv är att man kan äta av det som finns i skafferiet.
Verkligheten har på många sätt börjat komma ikapp SAS, men avgrunden lurar därframme så snart skafferiet är tomt.
Aktiekurs idag: 4,65 kr.
'
onsdag 4 november 2009
PA-Resources inte längre fundamentalt intressant
'
Jag har ägt "Pare" sedan januari 2006 och det har varit ungefär som att hålla på ett halvdant fotbollslag- tillfälliga glädjeskutt men oftast misär. Som jag har skrivit tidigare var det första köpet ett misstag och jag har sedan minskat mitt innehav rejält men behållit en del eftersom jag trott för mycket på ledningen under åren. Jag ägde den inte alls ett tag i slutet av förra året men passade på och gick in i en warrant i min vanliga depå när aktien var nere på smått bisarra 10 kr. Därmed hade jag låg exponering men en enorm uppsida om det skulle stiga. Det har det gjort och jag är upp ung. 400 % på den dessvärre mycket lilla placeringen.
Pare och därmed pare-aktien lider av framförallt två saker; ledningen kan inte bedöma framtida produktion med någon som helst precision och lovar därför alltid mer än den kan hålla samt att aktien alltid är hårdbevakad och priset upptrissat.
Sedan halvårsrapporten har jag tittat närmare på Pare och är nu ännu mycket (!) mindre imponerad av vad jag ser.
Två viktiga saker att titta på hos oljebolag är förstås produktion och reserver. Pares produktion är låg idag men man har genom Azurite-projektet lovat (för femtielfte gången) att komma över 20 000 fat nästa år. Samtidigt sjunker produktionen stadigt i Didonfältet som man heläger. Detta fält har varit kronjuvelen men det har bara en kort tid producerat enligt plan varför man alltid, nu senast i kvartalsrapporten den 28/10, fått justera ned sina prognoser. Reserverna är en annan tråkig historia då de trots massor av projekt inte stigit på flera år- man har legat på runt 100 miljoner fat sedan 2005.
Hur ser det ut med resultatet per aktie då? Riktigt illa idag- bara 16 öre senaste kvartalet från 50 öre kvartalet innan trots stigande oljepris. Detta är inget nytt, resultatet per aktie efter skatt har sjunkit från toppåret 2006 på över 6 kr, till ung. 4,50 år 2007 och 3,50 år 2008 till i år kanske runt 50 öre (första kvartalet var minus nästan 50 öre). Dessutom håller konvertibellånet så sakterliga på att konverteras till aktier, vilket förstås ytterligare kommer att pressa VPA, oavsett vad annat som händer.
Konvertibellånet och alla andra nyemissioner är ytterligare ett misslyckande från ledningens sida. Som andra oljebolag delar inte Pare ut vinster utan använder alla fria kassaflöden till att investera i ny produktion. Detta är i princip utmärkt, men dessvärre räcker inte pengarna alls. Därför har man gjort massor av nyemissioner (senast en riktad NE i somras) och i vintras konvertibler för 16 kr/aktie med 11 % (!) ränta på drygt en miljard i maximalt fem år och en ökning av aktieantalet med hela 50 %.
Alla pare-vänner väntar idag, precis som de senaste åren, på den högre produktionen från Azurite-fältet nästa år. Tro mig- den är redan inräknad i aktiekursen! Med ett resultat av allt att döma på långt under en krona i år och en aktie på ung. 30 kr är en kraftig vinstökning inprisad.
Kommer den? Kanske, men det är lååååångt ifrån säkert. Som jag skrev förra veckan man kan inte leva på hoppet allena.
Aktien är därför fundamentalt sett helt ointressant och jag kommer att låta mina warrants löpa ut om två veckor och hålla mig ifrån Pare om inte utsikterna i förhållande till aktiepriset förbättras enormt. Pare är förstås högst köpvärd på något pris. Men det priset är idag långt under 20 kr.
'
Jag har ägt "Pare" sedan januari 2006 och det har varit ungefär som att hålla på ett halvdant fotbollslag- tillfälliga glädjeskutt men oftast misär. Som jag har skrivit tidigare var det första köpet ett misstag och jag har sedan minskat mitt innehav rejält men behållit en del eftersom jag trott för mycket på ledningen under åren. Jag ägde den inte alls ett tag i slutet av förra året men passade på och gick in i en warrant i min vanliga depå när aktien var nere på smått bisarra 10 kr. Därmed hade jag låg exponering men en enorm uppsida om det skulle stiga. Det har det gjort och jag är upp ung. 400 % på den dessvärre mycket lilla placeringen.
Pare och därmed pare-aktien lider av framförallt två saker; ledningen kan inte bedöma framtida produktion med någon som helst precision och lovar därför alltid mer än den kan hålla samt att aktien alltid är hårdbevakad och priset upptrissat.
Sedan halvårsrapporten har jag tittat närmare på Pare och är nu ännu mycket (!) mindre imponerad av vad jag ser.
Två viktiga saker att titta på hos oljebolag är förstås produktion och reserver. Pares produktion är låg idag men man har genom Azurite-projektet lovat (för femtielfte gången) att komma över 20 000 fat nästa år. Samtidigt sjunker produktionen stadigt i Didonfältet som man heläger. Detta fält har varit kronjuvelen men det har bara en kort tid producerat enligt plan varför man alltid, nu senast i kvartalsrapporten den 28/10, fått justera ned sina prognoser. Reserverna är en annan tråkig historia då de trots massor av projekt inte stigit på flera år- man har legat på runt 100 miljoner fat sedan 2005.
Hur ser det ut med resultatet per aktie då? Riktigt illa idag- bara 16 öre senaste kvartalet från 50 öre kvartalet innan trots stigande oljepris. Detta är inget nytt, resultatet per aktie efter skatt har sjunkit från toppåret 2006 på över 6 kr, till ung. 4,50 år 2007 och 3,50 år 2008 till i år kanske runt 50 öre (första kvartalet var minus nästan 50 öre). Dessutom håller konvertibellånet så sakterliga på att konverteras till aktier, vilket förstås ytterligare kommer att pressa VPA, oavsett vad annat som händer.
Konvertibellånet och alla andra nyemissioner är ytterligare ett misslyckande från ledningens sida. Som andra oljebolag delar inte Pare ut vinster utan använder alla fria kassaflöden till att investera i ny produktion. Detta är i princip utmärkt, men dessvärre räcker inte pengarna alls. Därför har man gjort massor av nyemissioner (senast en riktad NE i somras) och i vintras konvertibler för 16 kr/aktie med 11 % (!) ränta på drygt en miljard i maximalt fem år och en ökning av aktieantalet med hela 50 %.
Alla pare-vänner väntar idag, precis som de senaste åren, på den högre produktionen från Azurite-fältet nästa år. Tro mig- den är redan inräknad i aktiekursen! Med ett resultat av allt att döma på långt under en krona i år och en aktie på ung. 30 kr är en kraftig vinstökning inprisad.
Kommer den? Kanske, men det är lååååångt ifrån säkert. Som jag skrev förra veckan man kan inte leva på hoppet allena.
Aktien är därför fundamentalt sett helt ointressant och jag kommer att låta mina warrants löpa ut om två veckor och hålla mig ifrån Pare om inte utsikterna i förhållande till aktiepriset förbättras enormt. Pare är förstås högst köpvärd på något pris. Men det priset är idag långt under 20 kr.
'
tisdag 3 november 2009
Har det vänt?
'
Har det vänt? Hur många gånger har vi hört den frågan?
Många ställer den frågan kopplad till börsutvecklingen och gör det helt felaktiga antagandet att det faktum att börsen har stigit mer än ekonomin i övrigt betyder att någonting är fel och att börsen därför kommer att falla ned till den tidigare nivån tills ekonomin verkligen har vänt upp igen.
Man kan inte påminna sig för ofta att aktier handlas till förväntade framtida vinster, inte dagens vinster! Enkelt uttryckt: det man vet kommer att hända imorgon händer redan idag på börsen. Inte i morgon!
Börsfall kommer därför alltid före nedgången i ekonomin (ett historiskt undantag finns då börsen sjönk samtidigt som man i efterhand räknade ut att ekonomin började gå ned). Börsuppgången börjar alltid innan ekonomin har vänt uppåt. Forskningen visar att börsfallet respektive börsuppgången börjar mellan fem och sex månader innan ekonomin vänder.
Forskningen visar naturligtvis också att man missar en stor del av uppgången om man går in på börsen först när ekonomin har vänt upp. I snitt har NY-börsen stigit 23 % innan botten i ekonomin till sist var nådd de senaste 100 åren. Dessutom kan man ju heller inte se precis när vändningen kommer. Detta kan man bara räkna ut i efterhand så förmodligen missar många ännu mer för att de väntar tills de är helt säkra på att det verkligen har vänt.
Detta betyder förstås inte att börsen alltid följer konjunkturen. Nedgångar kommer ofta utan att det kommer en lågkonjunktur efter. Det finns massor av exempel på detta, mest känt är förstås "kraschen" 1987. Detta beror förstås på att börsen hade spekulerats upp på en nivå som inte var hållbar och plötsligt kom Fundamenta och knackade på dörren och alla försökte hoppa ut samtidigt genom det trånga fönstret.
'
Har det vänt? Hur många gånger har vi hört den frågan?
Många ställer den frågan kopplad till börsutvecklingen och gör det helt felaktiga antagandet att det faktum att börsen har stigit mer än ekonomin i övrigt betyder att någonting är fel och att börsen därför kommer att falla ned till den tidigare nivån tills ekonomin verkligen har vänt upp igen.
Man kan inte påminna sig för ofta att aktier handlas till förväntade framtida vinster, inte dagens vinster! Enkelt uttryckt: det man vet kommer att hända imorgon händer redan idag på börsen. Inte i morgon!
Börsfall kommer därför alltid före nedgången i ekonomin (ett historiskt undantag finns då börsen sjönk samtidigt som man i efterhand räknade ut att ekonomin började gå ned). Börsuppgången börjar alltid innan ekonomin har vänt uppåt. Forskningen visar att börsfallet respektive börsuppgången börjar mellan fem och sex månader innan ekonomin vänder.
Forskningen visar naturligtvis också att man missar en stor del av uppgången om man går in på börsen först när ekonomin har vänt upp. I snitt har NY-börsen stigit 23 % innan botten i ekonomin till sist var nådd de senaste 100 åren. Dessutom kan man ju heller inte se precis när vändningen kommer. Detta kan man bara räkna ut i efterhand så förmodligen missar många ännu mer för att de väntar tills de är helt säkra på att det verkligen har vänt.
Detta betyder förstås inte att börsen alltid följer konjunkturen. Nedgångar kommer ofta utan att det kommer en lågkonjunktur efter. Det finns massor av exempel på detta, mest känt är förstås "kraschen" 1987. Detta beror förstås på att börsen hade spekulerats upp på en nivå som inte var hållbar och plötsligt kom Fundamenta och knackade på dörren och alla försökte hoppa ut samtidigt genom det trånga fönstret.
The market has successfully predicted nine of the six latest recessions. /Paul Samuelson
Det betyder heller inte att en uppgång efter en krasch alltid är jämn och det inte kommer nya dippar. Uppgången har nu varit mycket snabb och det kan komma korrigeringar nedåt, men börsen kommer inte att falla tillbaka på den sjunde inseglet-nivå den hamnade på för ett år sedan. För att det ska ske måste ekonomin krascha på nytt.'
måndag 2 november 2009
Månadsrapport november
'
Värdet är oförändrat sedan förra månaden, men som syns av grafen är det mest slumpen som gör det, som vanligt på kort sikt. Värdet var betydligt högre när Swedbank släppte sin rapport och något lägre när aktien sjönk därefter. Bolidens ökning har också påverkat kraftigt.
Sedan årsskiftet: +202,1 % (Mitt konto, OMXSPI)
Observera att jag inte ser det som ett problem att en eller ett par aktier blir så stora innehav så länge som de båda är mycket köpvärda på lång sikt. Att de är så tunga i portföljen idag beror förstås dels på att jag har fokuserat på dem eftersom de bedömdes ha störst potential, men det beror också mycket på deras stora värdeökning. Att de och därmed portföljen som helhet sedan fluktuerar stort i värde är inte ett problem för den som tänker behålla dem så länge företagen visar bra potential, utan istället en möjlighet att ibland öka sitt innehav som man vill.
Förändringarna från förra månaden är teckningen i Swedbanks nyemissionen, tilldelningen av aktier i Swedbank utan stöd av teckningsrätter och teckningen i Diamyds nyemission.
Swedbank (A och Pref) är idag hela 46 % av portföljvärdet, Boliden 35 %, SSAB 8 %, MSAB drygt 6 %, Diamyd 2,5 % och Obducat 1,6 %. Beroende på nyemissionerna finns det inga likvida medel.
Jag planerar idag inga förändringar förutom att på sikt öka i Diamyd, framförallt om aktien sjunker i värde och jag både kan köpa fler och aktien tack vare värdeminskningen skulle få ännu större potential. Viljan att öka beror på att sannolikheten för att företaget kommer att lyckas ökar. Detta ska ske med tillförda medel.
Diamyd är absolut köpvärd på dagens nivå men jag misstänker som jag tidigare har skrivit att den kommer att sjunka eftersom det troligen kommer att dröja med besked angående fas 3 och avtal med läkemedelsbolag. Diamydaktiens värde är utpräglat spekulationsdrivet och bristen på nyheter i ett förhoppningsbolag brukar alltid leda till att de kortsiktiga hoppar av och kursen sjunker. Jag tycker f.ö. redan att man märker av det i kursen.
,
Värdet är oförändrat sedan förra månaden, men som syns av grafen är det mest slumpen som gör det, som vanligt på kort sikt. Värdet var betydligt högre när Swedbank släppte sin rapport och något lägre när aktien sjönk därefter. Bolidens ökning har också påverkat kraftigt.
Sedan årsskiftet: +202,1 % (Mitt konto, OMXSPI)
Observera att jag inte ser det som ett problem att en eller ett par aktier blir så stora innehav så länge som de båda är mycket köpvärda på lång sikt. Att de är så tunga i portföljen idag beror förstås dels på att jag har fokuserat på dem eftersom de bedömdes ha störst potential, men det beror också mycket på deras stora värdeökning. Att de och därmed portföljen som helhet sedan fluktuerar stort i värde är inte ett problem för den som tänker behålla dem så länge företagen visar bra potential, utan istället en möjlighet att ibland öka sitt innehav som man vill.
Förändringarna från förra månaden är teckningen i Swedbanks nyemissionen, tilldelningen av aktier i Swedbank utan stöd av teckningsrätter och teckningen i Diamyds nyemission.
Swedbank (A och Pref) är idag hela 46 % av portföljvärdet, Boliden 35 %, SSAB 8 %, MSAB drygt 6 %, Diamyd 2,5 % och Obducat 1,6 %. Beroende på nyemissionerna finns det inga likvida medel.
Jag planerar idag inga förändringar förutom att på sikt öka i Diamyd, framförallt om aktien sjunker i värde och jag både kan köpa fler och aktien tack vare värdeminskningen skulle få ännu större potential. Viljan att öka beror på att sannolikheten för att företaget kommer att lyckas ökar. Detta ska ske med tillförda medel.
Diamyd är absolut köpvärd på dagens nivå men jag misstänker som jag tidigare har skrivit att den kommer att sjunka eftersom det troligen kommer att dröja med besked angående fas 3 och avtal med läkemedelsbolag. Diamydaktiens värde är utpräglat spekulationsdrivet och bristen på nyheter i ett förhoppningsbolag brukar alltid leda till att de kortsiktiga hoppar av och kursen sjunker. Jag tycker f.ö. redan att man märker av det i kursen.
,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)