MSAB:s sista strid?

Micro Systemation är ett litet svenskt teknikbolag som haft stora framgångar de senaste 10 åren med att sälja dyr teknik till polismyndigheter globalt för att kunna tömma mobiltelefoner och liknande enheter på information. Nu har de troligen nått sin överman i och med att Apple har krypterat iPhone från iOS 8 (hösten 2014). Även om man lyckas få ut data som tidigare än den oanvändbar pga krypteringen och denna rår man bara på med koden, vilken nästan alla iPhoneanvändare idag använder.

Den 26 februari påstod Joel Bollö, VD på Micro Systemation indirekt att deras teknik skulle kunna lösa FBI:s problem med att komma in i en terrorists iPhone genom det meningslösa påståendet "det kan ta en timme att tömma en iPhone". DI Digital gjorde i vanlig ordning ingen faktagranskning av påståendet utan MSAB fick synas i media som det fantastiska svenska företag som löser alla problem.

Problemet är bara att detta är en lögn...

Visst är det säkert sant att MSAB:s (och annan) mjuk- och hårdvara kan tömma en iPhone på en timme och sedan hjälpa till att analysera innehållet, det lilla problemet är bara att detta gäller antingen gamla iPhones vars data inte är krypterad (som dessutom måste köra iOS 7 och tidigare, vilket idag är väldigt få) eller, förstås, dem som idag inte skyddas av lösenord, vilket sägs vara bara 5 %. Den iPhone som detta gäller är förstås skyddad med en kod. Att i detta sammanhang säga att det går på en timme att tömma en iPhone är alltså lika meningslöst som att säga att det går fort att tömma ett olåst kassaskåp.

Påståendet är alltså tekniskt sett inte en lögn, men det har ingenting med detta fall att göra och DI:s rubrik FBI:s iPhone ingen match för svenska techbolaget är nästan parodiskt felaktig. Parodisk eftersom det hade varit väldigt enkelt för DI att läsa på om vad frågan handlar och att FBI och Apple i veckor försökt hitta vägar att få tag på lösenordet (inte knäcka krypteringen, vilket är omöjligt) och FBI dessutom ironiskt nog redan är kund hos MSAB.

En kryptering kräver en nyckel för att lösas. Apple kan inte i efterhand skapa nyckeln. Detta är omöjligt eftersom de inte kan få tag på den- den består av dels användarens hemliga kod och därefter en kod som finns i den aktuella mobilen. (Man kan som sagt under vissa förutsättningar tömma mobilen på data, men det är ingen hjälp eftersom datan är krypterad.)

Den enda lösningen är att "gissa" fram koden vilket i de flesta fall gjorts omöjligt eftersom Apple har lagt in möjligheten att mobilens egen kod raderas automatiskt efter 10 försök varefter allt innehåll är krypterad för all framtid. FBI vill alltså inte ha reda på koden utan deras begäran är att Apple skriver ett program med sin master key som gör det möjligt att stänga av den automatiska tömningen samt att man inte ska kunna använda en dator att gissa lösenordet snabbare än var femte sekund (80 millisekunder kräver dock processorn mellan försöken). Med detta i hand skulle man ha en chans att prova alla kombinationer tills man får fram koden- är den på bara fyra siffror tar det 34 minuter, men skulle den vara på maximala åtta siffror tar det ung. en miljon år.

Systemet är alltså idiotsäkert redan i iPhone 5C, som detta gäller, men ännu säkrare i iPhone 5S och senare modeller som har en egen extraprocessor "secure enclave" som är en egen liten dator som dels innehåller användarens kod, dels mobilens unika kod samt en slumpmässig kod som är helt okänd för alla. Dessutom har man lagt in att man måste vänta längre och längre för varje försök att prova koden så även om användaren inte lagt in automatisk radering efter tio försök blir det omöjligt att gissa sig fram då man i iPhone 6S som kom i höstas kräver sex siffror i koden.

Att Bollö ljuger på detta sätt är dock ingen parodi, utan ett väldigt oroande tecken för aktieägarna i MSAB. Han försöker hypa bolaget när det mycket väl vet att tiden håller på att springa ifrån dem. Snart är alla iPhones ute på marknaden krypterade och fingeravtrycksläsaren som kom med iPhone 5S har gjort att som sagt nästan alla skyddar sin mobil då man måste ha en kod för att kunna använda TouchID och kod är obligatoriskt efter att mobilen har varit avstängd. 

Det är uppenbart att andra tillverkare av bättre mobiler kommer att följa Apple här och införa allt bättre säkerhet. Android fungerar som bekant annorlunda än iOS men det har i flera år funnits olika krypteringslösningar för Android på marknaden och Google hade tänkt att göra det obligatoriskt från version Lollipop men tog ut det för att inte sänka mindre kraftfulla modeller. Samsung m.fl. har det dock som tillval i inställningarna, men det är rimligen bara en tidsfråga innan detta blir förvalt för Android. Processorerna blir snabbare hela tiden och detta är ju en enormt viktig funktion för alla som använder sin smartphone till annat än att bara ringa med den.

Eftersom MSAB:s styrka har varit just att de snabbt och enkelt kan tömma beslagtagna mobiler är detta troligen ett enormt hot mot deras relevans på marknaden. Säkert kan de erbjuda andra tjänster också och jag säger inte att de kommer att gå i konkurs nu men en krypterad mobil kan man som sagt inte komma åt innehållet i utan att veta koden. FBI har avlyssnat knarkhandlare som sagt att deras liv blev väldigt mycket enklare i och med iOS 8 då de inte längre behövde oroa sig för sina mobiler. Naturligtvis finns det gott om idioter bland brottslingar, men jag tror inte särskilt många glömmer att lägga in lösenord innan de använder sin iPhone "i tjänsten".

Jag tror att Micro Systemation nu har haft sin glansperiod. De var väldigt duktiga på att dra nytta av mobiltelefonernas snabba utbredning och det faktum att brottslingar använder mobiler. När ingen skyddade denna data samtidigt som den blev allt mer detaljerad så var det guld värt för polis och militär att snabbt kunna komma åt relevant data på en PC istället för att sitta och leta efter sms och raderad information.

MSAB:s framgångar var möjliga i en värld där folk inte använde säkerhetskoder i sina mobiler och datan i mobilerna i varje fall inte var krypterad, båda dessa förhållanden försvinner nu snabbt. Med dagens snabba teknikutveckling är det som sagt svårt att tro att inte alla bättre mobiler snart kommer att ha säkerhet som i alla fall närmar sig Apples. Marknaden måste därmed blir snabbt mycket mindre för MSAB om man inte hittar på andra tjänster att sälja. Företaget är i alla händelser värt långt mindre idag eftersom vinsterna oundvikligen lär minska framöver.

För den som vill läsa mer om de olika företagens, t.ex. MSAB:s, problem med iPhone/iOS rekommenderar jag denna artikel. Som så ofta måste man gå till utländska publikationer för att få reda på sanningen.

(Jag har inga aktier eller andra positioner i detta bolag.)

Opportunistisk värdeinvestering

Mina bästa affärer, alla kategorier, har jag gjort när jag har vågat ta tillvara tillfällen som plötsligt uppstått i en enskild aktie. De allra bästa av dessa har varit när nedgången inte har varit bred, dvs en allmän börsnedgång, utan har varit mer specifik för branschen, eller allra helst, ett visst företag.

Jag har på samma sätt gått miste om massor av affärer som hade blivit mycket bra om jag bara hade haft pengar tillgängliga och inte bundna i aktier som jag tycker för mycket om för att sälja. Jag funderar därför alltmer på om jag borde minska ned mina innehav eller göra mig av med något för att kunna ta tillvara på de chanser som marknaden serverar regelbundet.

Det är väl ingenting som inte känns intuitivt rätt i att man tjänar pengar på att utnyttja våldsamma överreaktioner och någon kanske tänker att det är rena självklarheter, men fundera i så fall på hur du själv brukar känna dig när en viss aktie har fallit handlöst under några dagar eller veckor på dåliga nyheter. Känner du dig självsäker i din analys att detta verkligen är en överreaktion som kommer att korrigeras med tiden, eller tänker du att det nog måste ligga någonting i denna nedgång. Tror du att andra känner till saker som du inte vet varför nedgången är helt rationell och kan följas av värre ras, eller vågar du "put your Money where your mouth is"?

I efterhand känns alla tillfällen självklara och man känner sig dum som inte hoppade på tåget. I spel är det ännu värre eftersom det hela tiden dyker upp tillfällen och man kan någon timme senare se slutresultatet bara för att banna sig själv. "Jag visste det!" Så är det förstås inte. Den som hoppar på allt som ser bra ut kommer garanterat att förlora pengar eftersom de vinster som görs äts upp av alla de förluster, ibland troligen stora sådana, som man gör när man inte är tillräckligt noggrann i sin analys samt inte är kall nog att avstå.

Några exempel på mycket bra affärer som jag har gjort vid nedgångar.

Swedbank 2009-16: Banken var groteskt undervärderad pga överreaktionerna i kölvattnet på finanskrisen och den stora exponeringen mot Baltikum där finansbubblan hade spruckit. Den bakomliggande intjäningen på den svenska marknaden var dock väldigt god och ganska opåverkad av krisen samt banken hade mycket starka huvudägare som "aldrig" skulle låta banken gå omkull varför konkursrisken inte alls var lika stor som marknaden trodde. Nedsidan var som alltid 100 %, men uppsidan var mer sannolik och 1000 % på sikt om banken kunde rida ut stormen och återgå till business as usual. Min första affär där jag tjänade sjusiffrigt netto (ingående beskriven här).

Boliden 2008-14: Bolidens aktie straffades galet mycket av finanskrisen av att zink- och kopparpriserna sjönk rejält samt att Boliden hade startat en stor utbyggnad av Aitik-gruvan innan krisen och marknaden trodde, helt felaktigt skulle det visa sig, att företaget skulle tvingas till en nyemission för att kunna betala alla investeringar. Aktien sjönk från 150 kr till 15 kr (jag köpte från 35 kr och ned till botten) och sedan steg den till 150 kr igen  (ingående beskriven här).

Starbucks föll på två något svaga rapporter våren och sommaren 2012 från runt 63 dollar till dryga 40 (dela med två för att få nuvarande aktie). Jag köpte första posten på 46 och sedan fyllde jag på. Därefter steg aktien långt över 100 % men ytterligare bränsle kom av ren tur när dollarn steg.

Apple föll handlöst 2013, vilket jag har beskrivit här.

BP blev också ett bra tillfälle efter deras haveri, men det var ett långt mindre äventyr än de ovanstående, se här.

----

Gemensamt för dessa affärer var dock att jag hade pengar liggande eller satsade pengar som jag kunde få loss på annat sätt, ibland även efter aktieförsäljningar. Dock är det uppenbart att det är vid dessa tillfällen som jag har tjänat bäst. Det är inte när jag har köpt SHB eller H&M vid mer "normal" kurs, den senare min kanske sämsta affär när man räknar hur länge jag har ägt aktien och nettot idag inkl. utdelningar.

De gånger det har kliat i fingrarna det senaste året är framförallt följande:

BMW:s ras, första gången vid VW-affärens avslöjande ned till 72 euro, vilket kändes som urtypen för överdrift på marknaden. Smittorisken var väldigt låg och 20-30 % fall i aktien var absurt när BMW absolut inte var direkt inblandat. Ett par månader senare föll BMW än mer vid rasen i början av året, som lägst ned till 67, vilket förstås givet utdelning, PE och företagets utmärkta skick var absurt. Inga pengar- inga aktier...


LVMH:s nedgång i januari ända ned till 134 euro på just ingenting annat än allmän börsnervositet var ett jättetillfälle som jag kunde utnyttja lite grann genom att sälja Investor, men jag ångrar nu bittert att jag inte hade mer likvider...


Disney köpte jag första gången på 97 dollar i somras efter att de hade fallit som en sten från över 120 dollar på oro för sportkanalen ESPN. Sedan steg den nästan upp till 120 dollar igen varpå den sjönk i december och jag ökade runt 110 dollar genom att sälja Investor och NCC, vilket förstås inte hittills har varit en bra affär, men jag tror som bekant väldigt mycket på DIS varför jag är glad att jag har kunnat bygga upp en bra position och kommer att öka den med tiden.

Deutsche Bank kändes för en månad sedan som ett givet köp när den föll under finanskrisens nivåer till 13 euro, men dels för att jag inte hade pengar och, mycket viktigare, dels för att jag kände att jag inte hade tillräcklig kunskap och inte skulle hinna skaffa mig den (en bank är ju långt mer komplicerad än de flesta andra företag) så avstod jag dum som jag var. Felet var dock att jag inte har tid (alt. tar mig tillräckligt med tid) för att sätta mig in i ett så komplicerat företag snabbt och effektivt. "You can't get rich if you work all the time" som John Rockefeller sade, back in the day.

Jag vet inte om DB kommer att gå bra på sikt men det känns idag som om det var samma typ av överreaktion i februari som det var i tre av de svenska storbankerna våren 2009. Då var värderingen mycket lägre än i DB i februari men  det var samma typ av rädsla- minsta risk för att en bank får finansieringsproblem eller problem med att hålla sina kapitalkrav gör att marknaden säljer i panik. Det lär dock komma fler sådana chanser i europeiska kvalitetsbanker med tiden.

Man ska var väldigt försiktig att ändra bra strategier, men det är tydligt att jag har, i vilket fall på marginalen, förlorat på att vara fullinvesterad. Det är helt omöjligt att veta hur mycket men det är ingen tvekan om att det är så. Att sitta med hälften likvider är däremot helt vansinnigt anser jag eftersom man ju alltid har en fördel av att äga bra aktier. Bara om man lurar sig själv och förtränger alla missade uppgångar i aktier man "tillfälligt" sålt eller kraftigt minskat sitt innehav i så kan man tro att det är en bra strategi för den som är bra på att hitta undervärderade företag. Är man däremot mindre bra på att hitta fina placeringar så är det förstås bättre ju mindre exponering man har. Ren matematik.

Disney och ESPN

Disneys nedgång de senaste månaderna (trots uppgångar däremellan) kommer sig till i princip 100 % av oron för att deras kassako den i USA helt ledande sportkanalen ESPN som de senaste två åren har tappat sju miljoner kunder (av över 90 miljoner abonnenter kan tilläggas). Nedgången har dock inte alls varit jämn, utan man har vissa kvartal visat bättre siffror, men de senaste två-tre kvartalen har man tappat abonnenter och då vill förstås marknaden ta ut katastrofen i förväg.

Oron kan förstås ses som befogad då ESPN:s bidrag till Disneys vinst är ung 25 %, men slutsatsen att denna nedgång är det första steget till en övergång till att alla kommer att vilja "klippa kabeln" (cord cutting) och istället köpa underhållning via nätet är groteskt överilad. Sport är i princip endast intressant när det sänds direkt och den som verkligen är intresserad av en viss sport vill inte sitta och köpa enstaka matcher mer än på marginalen.

Mest intressant som förklaring för det som har hänt är dock en affärsuppgörelse som ESPN gjorde med sina distributörer så tidigt som 2012, vilken gick ut på att för att acceptera priset sex dollar per kund och månad så skulle distributörerna inte längre avkrävas att som tidigare 90 % av deras abonnenter skulle köpa ESPN som en del av sitt programpaket, utan istället 80 %. Detta gjorde att man kunde sälja "skinny bundles", dvs mindre kanalpaket billigare till mindre sportintresserade kunder, vilket med tiden gjorde att ESPN tappade abonnenter.

Denna förklaring har alltså föga med någon trend mot internetbaserade sändningar att göra och oron för att kunderna håller på att överge ESPN är alltså tämligen obefogad, i varje fall sker det inte med fler än dem som tidigare mer eller mindre tvingades köpa en kanal de inte ville ha.

ESPN har dock ett annat problem i det att de har tvingats betala alltför mycket för rättigheterna. Konkurrensen bland sportkanalerna har ökat och därmed priser för rättigheterna. Det är svårt att veta vad detta kommer att leda till, men intuitivt känns det inte hållbart att rättigheterna ständigt ökar i pris. ESPN är som sagt helt dominant och rimligen lär de sig av sina misstag om det stämmer att de har bjudit klart mer än övriga spelare.

Jag tror dock än mer än tidigare att oron är kraftigt överdriven för ESPN. Marknaden gynnar i regel de stora spelarna på de smås bekostnad och om de senaste två månadernas trend med ökande abonnentantal håller i sig så kommer Disney att stiga allt annat lika. Jag skulle t.o.m. våga påstå att om bara den nedåtgående trenden stannar upp så kommer aktien att stiga. I mer eller mindre samtliga andra affärsområden ser det väldigt ljust ut för Disney och tanken att man skulle vara helt beroende av sin sportkanal är lika galet som att tro att de håller på att gå under för att de under ett par kvartal visar vikande siffror.