Ett lönsamt år

År 2013 är till ända och det var ett mycket lönsamt år för mig liksom för de flesta andra investerare. Även om jag egentligen inte tycker att det är rätt att fokusera på kalenderår så är det ändå en enkel avdelare att göra när man vill kontrollera sitt resultat för året.

Eftersom jag lämnade Avanza för över ett år sedan kan jag inte se min utveckling lika bra som jag då kunde redovisa (år och månad). Jag får alltså göra en uppskattning utifrån hur aktierna och dollarn har gått om jag inte vill sitta och göra ett avancerat excelblad och orken finns i vilket fall inte idag. Kanske kommer jag att göra ett blad över alla mina investeringar de senaste fem åren istället såsmåningom.

Swedbank är mitt största innehav (drygt 40 % idag) och det har gått från 127,90 till 181 kr, vilket är en uppgång på 41,5 % till vilket man förstås får lägga en massiv utdelning på 9,90 vilket ger en total förräntning på otroliga 49 %. Dock har jag ökat i år (motsvarande 23 % av nuvarande innehav vid i snitt ung. 150 kr, dvs 21 % uppgång) och det drar förstås ned procentuella uppgången, men ökar lika självklart uppgången i kronor under året jämfört med om jag inte hade ökat och hållit mer i kontanter.

Apple är mitt näst största innehav (24 %) och jag ökade första halvan av året för att sedan sälja av runt 10 % av det maximala innehavet under hösten (en fullständig sammanfattning av mina investeringar i Apple finns här). Uppgången är från 549 till just nu 560 dollar (2 %), men det är som synes av sammanställningen bakom länken bara halva sanningen för mig som passade på att öka under det bisarra ras som skedde i somras när okunniga analytiker och journalister skrev idiotier på löpande band och fick ned kursen till som lägst 385 dollar. Jag har alltså tjänat en del på Apple i år eftersom det jag köpte steg med ung. 40 % tills jag sålde och ännu har kvar en del av detta, kanske ger det 8 % på totalen, men någon exakt summa kan jag inte ge eftersom jag måste räkna mer på detta. Till detta kommer förstås hyfsade utdelningar.

Förra årets nykomling Starbucks (17 % av portföljen) har haft en otrolig resa under året; från 55 till 79 dollar (+44 % om man struntar i valutaeffekten, vilket man lustigt nog kan göra eftersom dollarn idag är värd lika mycket i SEK som vid förra årsskiftet).

H&M har gått mycket starkt (31 %) och är idag nästan exakt 10 % av portföljen.

Boliden har varit sämre men jag har också avvecklat ung. 2/3 av innehavet under året. Från 126 kr till 98,45 är en nedgång på 22 % men det mattas av att jag sålde först på 123 kr och därefter på runt 105 kr. Idag är innehavet typ 2 % av min portfölj så det saknar förstås all betydelse, men är också en trevlig fingervisning om hur fint mina placeringar har gått de senaste fem åren eftersom mitt totala innehav, vilket alltså skulle vara typ 7 % av portföljen om jag inte sålt någonting alls (jag sålde lite förra året också), var mitt näst största innehav 2009. Då var kursen dessutom rejält mycket lägre än idag så i kronor var det förstås mycket mindre värt.

Resten är tre kapitalskyddade placeringar och kontanter. Jag har också gjort några uttag under året, bl.a. för att köpa två och sedan sälja ett armbandsur, men även för att finansiera köp av några antikviteter och en del av ett byggprojekt på landet.

Sammantaget har jag med all sannolikhet haft en förräntning över vad börsen har givit i år (23 %), främst hjälpt av att Swedbank gått dubbelt så bra som börsen och är så pass stor, likaså med Starbucks och H&M (67 % av portföljen har bättre och till största delen mycket bättre än index) samtidigt som jag avvecklat för tillfället svaga Boliden och ändå fått runt 8 % på Apple.

Jag planerar inte att göra några förändringar i portföljen idag, men ökningar kommer säkert att ske i nuvarande bolag när aktierna faller. Själv tror jag på fortsatt uppgång. Man ska aldrig underskatta hur mycket börsen kan stiga och hur länge det kan hålla på (eller för den delen hur mycket den kan falla och hur fort det kan gå), men att sitta och stirra på PE och tro att det finns någon automatik i nedgångar för att PE stiger är ingen väg till framgång. H&M har historiskt högt PE idag, men PE är inte pris och det kan lika gärna, vilket jag tror idag, sjunka genom att vinsten ökar.

Apple steg inte mycket i år, men det är väldigt sannolikt att den kommer att stiga radikalt nästa år tack vare att marginalen nu stiger och försäljningen ökar väldigt snabbt. Vi får se, hursomhelst känns mitt stora innehav mycket bra och jag kommer inte att sälja mer innan den har stigit en bra bit till.

Gott nytt år!

Minskning i Patek

Det är förstås omöjligt att investera i det privatägda Patek Philippe, men jag har ändå som bekant gjort två investeringar i deras underbara armbandsur. Nu har jag s.a.s. minskat lite i och med att jag sålde mitt andra ur för ung. 96 000 kr, vilket betyder en förlust på 7500 kr (fick hjälp av att pundet ökat i värde mot kronan under tiden). Detta kan kanske tyckas vara en dålig affär men jag är mycket nöjd.

Jag är nöjd för att jag begick misstaget att köpa en modell före den jag egentligen var intresserad av (tillverkad 2002) och detta gjorde att klockan var något mindre än det som idag är det vanliga för herrur, varför den kändes något liten i förhållande till den 5196G som jag bär till vardags (med undantag för vid allt fysiskt arbete förstås) och jag använde den väldigt sällan. Förutom detta är det förstås inte så bra för den förväntade förräntningen på investerat kapital då modet knappast kommer att börja gå mot mindre ur. Ett nybörjarmisstag på alla sätt. 

Som jag har sagt tidigare kommer mina investeringar i Patek att vara på marginalen och den förväntade förräntningen är till minst 50 % upplevelsen att bära världens i särklass finaste armbandsur. Flera av de i mitt tycke mest tilltalande modellerna är dessutom i den nedre delen av prisspannet som sträcker sig nästan hur högt som helst. #5107 var  alltså ett felköp och jag är glad, med tanke på insatserna, att jag kom ur detta med så förhållandevis liten förlust.

Jag tor dock forstsatt stenhårt på modellen att köpa ur som varit ute ett par år på marknaden och därmed gjort det lilla ras i värde som kommer av att folk hellre är den första ägaren till ett armbandsur. Härmed kan man dra full nytta av den därpå följande värdeutvecklingen som är den vanliga om man väljer pateks populäraste modeller (Calatrava, Nautilus och vettiga "complications").

Mitt mål idag är att en dag köpa den rena och fina några år gamla 5711, dagens variant av den superklassiska sportmodellen Nautilus från 70-talet, som endast visar tid och datum. En stålklocka i fantastisk design som förutom nöjet att bära den är det närmaste pengar på banken man kan komma om man inte betalar för mycket för den (dvs typ 150 000 kr).

Originals never go out of style...

På sikt är det inte omöjligt att jag höjer insatserna och investerar i complications som den underbara 5396/1G-001 helt igenom gjord i vitguld, men med ett pris runt 400 000 är det ju ingenting som man bär på sig varsomhelst. Vitguld är f.ö. en metall som man inte kan uppskatta tillfullo utan att uppleva den, precis som med patek-klockor öht.  Sen finns det fantastiska möjligheter att investera i gamla patek-kronografer men då måste man förstås lägga upp en miljon eller mer på bordet, dock med minimal risk att inte få tillbaka dem, men att använda en sån klocka är knappast aktuellt för oss vanliga dödliga.

5396/1G-001

Börspodden

Jag har de senaste dagarna lyssnat mig igenom Börspoddens femton avsnitt sedan starten i september och det har lyst upp i vintermörkret av flera skäl. Det är väldigt intressant att höra hur "den andra sidan" tänker (dvs de som arbetar med kortsiktig spekulation, a.k.a. daydtrading), de tar upp en massa svenska företag som jag inte har någon koll på alls och de har en skönt skeptisk inställning till alla dessa förhoppningsbolag som är ute och stökar i etern, förmodligen av egen, smärtsam erfarenhet. En extra bonus är att de två "programledarna" uppenbarligen är nästan komiskt olika som personer.

Nej, jag tänker varken köpa svenska småbolag eller börja trada aktier, om inte annat får man här en inblick i vilket stressigt liv det ger när man tillfälligt har så stora innehav att det är vanskligt att gå på lunch eller, ve och fasa, sitta kvar över helgen. Men intressant är det och mycket lärorikt med så mycket information om många företag, då kan man ta att de ibland är lite väl snabba i sina domar- att avfärda Swedbank som investering om man är ute efter någonting annat än direktavkastningen utan någon som helst argumentation känns inte seriöst men det vägs med råge upp av alla insatta analyser av många betydligt mer obskyra bolag och berättelser om livet on the edge.

Köpa Apple när det är billigt

När jag först fick upp ögonen för Apple-aktien (Apple hade jag känt till väl sedan jag köpte min första dator "Mac Classic II" 1992) någon gång andra halvan av 2010 var det förstås det låga PE-talet som förvånade mig mest. Att Apple växte så det knakade var allom bekant, men jag hade inte funderat så mycket på det som ett investeringsalternativ eftersom snabbväxande, väldigt hippa företag tenderar att vara högt värderade. Så går det när man inte tittar närmare. Men jag började i alla fall sent om sider köpa efter nyår 2011 varefter följde ett dussintal ytterligare köp, under ung. ett år när aktien generellt steg men därefter under hela fallet ned till under 400 dollar. Senaste två veckorna har jag sålt 10 % av det jag hade som mest, dvs efter köpet på 397 dollar, se nedan, varav en tredjedel idag på eftermiddagen på 572 dollar.

Under den uppgående fasen var det tack vare de många ryktena om Apples nära förestående undergång gott om tillfällen att köpa till lägre kurs. Det är förstås inget unikt med Apple, alla aktier studsar upp och ned med viss periodicitet nuförtiden, men Apple har alltid haft en tendens att falla handlöst trots att företaget går mycket bra. Nedan finns en förteckning över mina inköp de senaste tre åren.

Jag hade ett väl stort innehav kände jag efter vårens sista köp och bestämde mig då för att gradivs minska kaske upp till 40-50 % av mitt innehav när tillfälle gavs, med första försäljning i vilket fall över 500 dollar, en kurs som jag upplever bisarrt låg men ändå klart över den nivå som Apple skulle hamna på om något väldigt dåligt skulle inträffa. Det sistnämnda kan aldrig uteslutas, inte ens för företag som liksom Apple flyger i cirklar runt konkurrenterna. Ledningen kan förolyckas i en flygkrasch. Det är mycket osannolikt att Apple skulle satsa extremt mycket resurser à la iPhone på någonting som sedan skulle bli en gigantisk flopp, men det är inte omöjligt.

Som synes har jag nästan hela tiden från starten trots både stor uppgång och kraftigt fall hela tiden varit på plus. Om uppgången fortsätter kommer jag långsamt att sälja enligt ovan, men även om jag skulle göra om de senaste två veckornas försäljning skulle jag vid dagens kurs fortsätta att ha klart större innehav i Apple än i Starbucks, mitt tredje största innehav (förhållandevis defensiva Swedbank är största innehavet och i särklass största delen av mina utdelningar).

Köpa när det är billigt

Grundläggande för värdeinvestering är förstås att förstå och våga att köpa billigt, men lika viktigt för framgång är att man fortsätter att köpa billigt även om aktien har stigit.

Näst efter mina första köp av Swedbank och i viss mån Boliden (ägde redan lite Boliden men ökade väldigt mycket vid raset) på extremt låga nivåer 2008 och 2009 är de bästa affärer jag har gjort de där jag har ökat mitt innehav efter att en aktie har fallit omotiverat mycket. Detta är extremt lönsamt.

För alla som inte tänker sälja idag utan hoppas på att tjäna mer pengar i framtiden är nedgångar alltså inte ett problem, det är fåfänga att gräma sig för att man inte har paranormala förmågor och säljer precis på toppen och köper på botten.

Alla aktier handlas (nästan) hela tiden under sitt kursrekord. Om kursrekordet är långt över dagens kurs tas detta som bevis av media för att företaget är i kris. Det spelar dessutom ingen roll för journalister och andra om rekordet var en topp långt över den normala kursen (i Apples fall var rekordet 705 dollar långt ifrån de normala 550-600 under 2012). En toppnotering om än bara för en dag huggs i sten och tjatas om i åratal. Media fylls med artiklar om hur "värde" har "förstörts", hur det är synd om aktieägarna osv. Trams!

Det finns dock en bra sak med toppnoteringar, de ger en fingervisning för vad Mr. Market kan förmås att acceptera för kurser för ett visst bolag. Det är inte något skäl i sig att tro att den nås igen, men det visar att det kan ske när marknaden vid ett tillfälle tror stenhårt på företaget (eller kanske snarare aktien). Ett företag vars aktie är i en svacka trots att företaget går bra kommer att komma tillbaka om inte företaget börjar gå sämre, det kommer nya tider och tankar på marknaden och aktier överraskar lika ofta uppåt som nedåt. Tiden är det bra företagets vän men det dåliga företagets fiende.

Ett bra exempel från mina affärer sedan de stora köpen ovan:

Av den idag mycket stora post jag har i Swedbank (dvs "100 %") köpte jag 21 % under 30 kr, dvs den toklåga nivå som blivit lite legendarisk som inträffade under februari och mars i nådens år 2009. Alla 79 % jag köpt därefter har varit på högre nivåer, i de flesta fall flera fall flerdubbelt högre pris än de första köpen.

Sedan steg aktien ganska snabbt men har därefter gång på gång studsat ned av olika skäl, t.ex. Folksams utförsäljning, nyemissionen, USA:s kreditbetygssänkning och diverse fall under 2013. Även om det ibland sved att öka på en högre nivå och jag grämde mig för att inte ha köpt mer tidigare så fortsatte jag att köpa gång på gång. Nedan finns alla mina köp redovisade, klicka på bilden för bättre skärpa.



Alla köp av Swedbank sedan 2009 (summan blir 102 % pga avrundning).



Summa summarum har förstås mitt snittpris stigit med tiden, men eftersom jag har köpt på nedgånar har snittet inte stigit alls lika snabbt som aktiekursen. Idag ligger snittet på 50 kr trots att jag köpt ung. 23 % av innehavet runt 150 kr i år. Ett stigande snittpris är förstås inte ett problem så länge aktien stiger efter köpet, det är ren fåfänga och helt vansinnigt att låta bli att köpa för att ens snitt därmed stiger. Varje köpbeslut skall naturligtvis bedömas för sig självt.

Jag återkommer med motsvarande historik för ett par andra aktier längre fram.