Ett andra besök på the House of Mouse

När Disney på 80-talet funderade på hur de skulle kunna fortsätta att växa ska de enligt uppgift ha kläckt idén att de skulle använda sig av existerande tillgångar och bygga vidare på dessa. Det kanske inte var världens mest originella idé men för Disney med sina många enormt värdefulla figurer fungerade det utmärkt att hitta nya användningssätt för dem med nya uppföljare av filmer osv och resultatet blev väldigt lyckat.

Gamla produkter kan inte räcka hur länge som helst förstås och med tiden bytte man taktik i och med att man började göra enorma köp av andras, mycket värdefulla egendomar, t.ex. Nalle Puh, Pixar, Marvel och nu senast Lucasfilm (Star Wars...) som lustigt nog en gång i tiden hade sålt sitt lilla dotterbolag Pixar till Steve Jobs, vilken alltså sålde vidare till Disney efter att ha skapat den datoranimeradeanimerade långfilmsgenren med Toy Story och senare megasuccéer.

Logiken med de stora köpen är densamma som när Pixar började samarbeta med Disney på 90-talet: Disney kan distribution och annat värdeskapande i megaformat som ingen annan och därmed kan de höja värdet väsentligt på de rättigheter och företag som köps in. Nyligen meddelades att man kommer att utöka sina parker i både Florida och Kalifornien med varsin Star Wars-del som kommer att bl.a. innehålla en möjlighet att "flyga" i en Millennium Falcon. Naturligtvis hade det varit omöjligt för Lucasfilms att genomföra någonting sådant.

Man har också varit väldigt noga med att behålla talangen och de köpta företagen som dotterbolag istället för att inföliva dem i Disney. På detta sätt har Pixar fortsatt att fungera helt autonomt och i regel slagit Disney Animation Studios egna produktioner. Eller i vilket fall ända tills de senare fick ordning på torpet och skapade världens största animerade succé Frost.

Visserligen skapar Walt Disney Studios (Disney Pictures, Pixar, Lucasfilm och Muppets) bara en liten del av Disneys vinst men denna beräkning bortser helt från det enorma värdet i de "prylar" (merchandising, vilka hamnar under "Consumer Products"),sändingsrätter ("Media Networks") och användande av figurerna på deras enorma nöjesparker osv som förstås ger enorma vinster liksom utlicensiering av figurerna till tusentals andra företag. Disney visar förstås inte alltför många detaljer men VD:n Bob Iger bjöd i vilket fall på en liten anekdot i senaste VD-brevet att en enda variant av Elsa-dockan gav intäkter på 26 miljoner dollar enbart i USA.

I pipen ligger idag en väldigt lång rad av såväl uppföljare (Star Wars 7-9, Frost 2, Toy Story 4 m.fl. självklara megasuccéer) som nya jätteproduktioner. Jag tänker inte räkna upp dem här men man kan utan tvekan sammanfatta listan som väldigt övertygande. Man får heller inte glömma, apropå mitt första inlägg om hotet från "cord cutting" att Disney får fina intäkter även av Netflix m.fl. internetdistribuerade sändningar av sina filmer och ju fler stora titlar man har desto bättre förstås.

Vallgrav?

Diskussionen om huduvida Dinsey har en god vallgrav ("moat") känns lite överflödig då man måste ha missat betydelsen av detta enligt Buffetts definition om man inte förstår att Disney har en av världens bästa vallgravar. De sitter på monopolrättigheterna på massor av ikoniska figurer, har ofattbart stora och påkostade nöjesparker samt all infrastruktur som behövs för att skapa filmer i megaformat samt, som sagt, oöverträffade distributionskanaler för dessa.

Även med obegränsad budget skulle man knappast ens på många decennier kunna komma ikapp och kunna konkurrera Disney på deras hemmaplan. Vad gäller den andra delen av vallgraven, som jag skrev i min kärleksfulla kritik av Buffett tidigare i år, att smaken eller andra förutsättningar förändras så att man förlorar sitt övertag är detta ingen risk att tala om för Disney. Till skillnad från Buffetts vallgravsfavorit Coca-Cola finns det inte en chans att människor, framförallt unga, kommer att sluta tycka om filmer och tecknade figurer. Visst kan formatet ändras över tiden och hur vi tittar, men Disney har visat sig väldigt duktiga på att hänga med i denna utveckling också.

Disney är en investering för framtiden. För att "put my money where my mouth is" så gjorde jag i förrgår min första investering i Disney på 97 dollar. Det kommer säkert att bli mer i framtiden.

Fingerprint insane

Jag har många gånger gått hårt år tokspekulativa företag, inte minst dem som har ledningar som hypar aktien med pressmeddelanden. Fingerprint av idag är inte ett utpräglat sådant företag, även om ledningen hypar så mycket de orkar. Det är helt klart ett företag med en kommersiell produkt som nu har visat sig kunna säljas på marknaden och man har precis visat ett (blygsamt) positivt rörelseresultat samt snabbt ökande intäkter. Skulle då jag, med god koll på mobilmarknaden, köpa denna aktie? Absolut inte! Idag inte till någon kurs överhuvudtaget.


Jag skulle kunna vara positiv till företaget om det inte var så uppenbart att allt handlar om deras förmåga att sälja sin teknik till mobiltelfontillverkare och att deras kunder är tredje rangens producenter (Apple är helt i en egen division med idag 94 % av de samlade bruttovinsterna i segmentet, Samsung i divisionen under). Dessa företag förlorar alltså mer eller mindre samtliga pengar på sina mobiler, i många fall stora summor, för några går det mer eller mindre jämnt upp. De måste alltså ständigt skära i alla kostnader för att ha en chans att överleva.


När Apple för två år sedan var först ut på banan med sin fingeravtrycksscanner blev detta omedelbart den nya nivån som alla andra fick förhålla sig till. Samsung körde som alltid snabbt ut en egen version som var mycket dålig men har, liksom f.ö. även Apple, nu förbättrat sin teknik och alla producenter med självaktning har blivit tvungna att inkludera någon form av identifikation av användaren. Detta har varit FPC:s gyllene tillfälle och det har man uppenbarligen lyckats fånga. Revolutionen är dock som sagt helt och hållet Apples verk, utan deras initiativ hade fingeravtrycksscannrar varit en nischfunktion hos ett par tillverkare.


Apples scanner var absolut inget hafsverk utan uttänkt sedan länge genom köpet av AuthenTec sommaren 2012 för 2,3 miljarder kr (jämför med Fingerprints värdering på 15 miljarder idag...). Man säkrade därigenom sin försörjning av enför dem mycket viktig teknik. Inte heller Samsung har valt Fingerprint varför man alltså har gått miste om de två i särklass största (15 resp. 22 % av marknaden) kunderna. Något att tänka på när Fingerprints VD i förra veckan skrev att 2Q-rapporten "befäster FPCs position som den ledande leverantören av touchsensorer till smartphonemarknaden".


Att sälja till enbart företag som förlorar pengar på sina produkter är ingen framtid. Dessa företag kommer att gå under på samma sätt som Apple redan har massakrerat otaliga företag som på sin tid var betydligt starkare än dagens Huawei & c:o (Nokia, HTC, SonyEricsson, LG, BlackBerry och, sedan något år, även Samsung). Naturligtvis invänder de troende att denna teknik även kan användas i andra produkter och det stämmer förstås. Problemet är att smartphone-segmentet är större än någonting(!) annat idag och, som sagt, det som driver hela Fingerprint Cards omsättningsökning. Utan den inte en chans i världen att man kan leva upp till dagens värdering.


Detta är det ena problemet för investerare i FPC, det andra är att vinsten är så låg.


Fingerprints omsättning ökade senaste kvartalet mycket kraftigt, nästan 1000 %, vilket har vidarerapporterats av okritiska medier. Få verkar fundera över att detta kommer sig framförallt av att förra årets omsättning var väldigt låg, men man ska inte förneka att företaget har följt och överträffat de prognosuppdateringar man har gjort under året.


Med 15 miljarders värdering behöver man på sikt leverera i alla fall en tjugondel av detta i vinst, alltså 750 miljoner kr. Efter skatt kan tilläggas, idag betalar man förstås ingen vinstskatt. Media kommer säkerligen att jubla över FPC:s rapporter resten av året. Företaget vet vilka order de har fått och dessa kommer förstås att generera ett förstärkt resultat.


Ett resultat på ett par hundra miljoner (typ PE 70) kan dock inte motivera dagens värdering av Fingerprint, för detta krävs en fortsatt mycket lång intäktsökning i dagens takt och rejält ökad vinst genom att sälja enorma mängder till smartphonesegmentet.


Ovanpå allt detta ligger det faktum att FPC verkar på en marknad som kännetecknas av mycket snabb utveckling av tekniken, stöld av andras patent och stora kapitalbehov för fortsatt utveckling. Mycket få teknikföretag lyckas hålla sina priser uppe, egentligen är det bara Apple som generellt har lyckats bra med detta. För alla andra är det ett "race to the bottom" med ständigt sjunkande marginaler.


Har dagens "investerare" i Fingerprint tålamodet att sitta still i båten och hoppas på nya toppar i ett par år. Knappast troligt. Skulle de klara att ett par kvartal blir klart sämre, t.ex. för det mycket sannolika fall att ett par av deras stora kunder går i konkurs, och sitta kvar i hopp om förbättringar? Väldigt osannolikt!


Fingerprint Cards är helt klart ett bra företag jämfört med många andra liknande teknikleverantörer, men att köpa dess aktie idag handlar enbart om att hoppas att någon annan i framtiden betalar mer, precis som när man köper guldkontrakt vid uppgångar. Man ska inte glömma, innan man blir alltför imponerad, att FPC har behövt 20 nyemissioner för att nå hit. Det framgår inte hur mycket pengar som satts in av ägarna på FPC:s IR-sida, men 250 aktier har blivit 58,5 miljoner steg för steg.


Smartphones har genom sitt makalösa genomslag på världsmarknaden skapat tillfällen för många företag att tjäna mycket pengar. Knappt någon av dem lyckas behålla vinsterna och otaliga har gått under efter att ha gjort enorma investeringar i vad deras kunder just för tillfället ville köpa.När man en dag sammanfattar den så blir det med stor sannolikhet som med flyget och PC:n- ytterst få vinnare men sammantaget en jätteförlust för de inblandade.


Jag skulle aldrig köpa ett företag som står på så skakig grund, inte ens om det vore väldigt billigt. Att köpa på en värdering som dagens är totalt vansinne. Det är lika sunt som att köpa lotter.


En intressant analys som tar upp konkurrenssituationen och teknikens nackdelar är återgiven här.

Ett första besök på the House of Mouse

Detta är det första av flera inlägg jag kommer att skriva om Disney. Varje inlägg kommer att behandla en aspekt av företaget och dess värde. Anledningen till mitt intresse är dels att Disney (förstås) är ett fantastiskt företag men också att aktien som bekant har fallit en del den senaste tiden. 

Detta inlägg kommer att behandla orsaken till aktiens nedgång och varför jag tror att reaktionen är svårt överdriven. Senare inlägg kommer att behandla företaget och dess styrkor och svagheter m.m.

Orsaken till Disneys ras är utan minsta tvekan oron för "cut the cord", dvs att man har börjat se en trend mot att man säger upp sina dyra kabelabonnemang och går mot att använda internetbaserad distribution som Netflix, HBO och Youtube samt, förstås nedladdat.

Mer än hälften av Disneys vinst kommer idag från deras sportkanal ESPN, typ som Viasat Sport men med mycket större omfång och ett verkligt "måste" för alla sportintresserade amerikaner och de är väldigt många. I senaste rapporten sade man att det förekommit ett "visst tapp" i antalet prenumeranter vilket gav analytikerna hicka. Detta känns som ett typiskt exempel på att man tror sig se en trend och tror att denna kommer att "disrupta" hela branschen på kort tid, ung. som Apples produkter brukar ta över marknader.

Jag är verkligen en troende när det gäller "disruption theory" men man måste vara försiktig med att applicera den på minsta tendens till förändrade konsumtionsmönster.

I själva verket har enligt Financial Times (dvs det är sant) fortfarande 85 % av Netflix-kunderna kabelabonnemang, vilket bara sjunkit med tre procentenheter de senaste åren. Hela 95 miljoner amerikanska hushåll har idag ett kabelabonnemang och senste kvartalet var det 200-400 000 som sade upp sitt, vilket var det största tappet någonsin, men som synes är det helt på marginalen.

Förutom detta har jag svårt att se hur de internetbaserade tjänsterna skulle kunna konkurrera ut kabel inom överskådlig tid. Detta gäller även Apple som ju sedan länge vill lansera ett eget paket till ung. hälften av de typiska 80 dollar i månaden som folk betalar. För detta krävs någonting banbrytande (disrupting) eftersom folk absolut inte kommer att vilja sluta titta på sport och vissa andra evenemang live.

Det sista argumenter för att nedgången var mindre allvarlig är att för ett år sedan spelades Fotbolls-VM, vilket även i USA är en stor publikmagnet. Att man då hade en uppgång i prenumeranter är väl inte alltför svårt att koppla till att många tecknade för att kunna följa VM och nu sagt upp det.

Jag tror alltså att detta är en klassisk överreaktion och det är betydligt mer avgörande hur kommande Star Wars-filmen inkl. alla prylar kommer att gå samt de övriga nyheter som Disney planerar. Mer om detta senare. Jag äger inte Disney ännu men det känns i varje fall troligt att jag kommer att köpa, framförallt om kursen fortsätter att falla.

 



Apples fortsatta kursresa

Jag brukar aldrig försöka förutsäga aktiekurser på kort sikt eftersom det alltid brukar bli fel. Fel pga att marknaden hittar på det ena eller andra att fästa sig vid istället för att se den stora bilden. Dessa rörelser är förstås det som skapar tillfällen till köp men också fascination. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli.

Jag kan dock inte låta bli att försöka mig på en liten prognos nu, stödd i varje fall på några års erfarenhet av vad som påverkar kursen:

Om följande uppfylls och, förstås, inget allvarligt inträffar i övrigt så kommer aktien att få rejäl fart uppåt:

1) iPhone-försäljningen ökar bra, dvs över 10 % trots att det bara blir en S-uppdatering de nästkommande två kvartalsrapporterna (slutet av oktober och januari) samt
2) att "other-segmentet" i rapporterna visar på fin tillväxt, t.ex. mellan 10 och 20 %, vilket skulle visa att Apple Watch tuffar på och inte bara sålde bra första kvartalet den fanns ute.

Marknaden har de senaste åren varit väldigt skeptisk till Apple och sällan värderat aktien mycket högre än PE15-16 trots mycket stark, om än ojämn, försäljningsutveckling. Ironiskt nog har mycket snabb försäljnings- och vinstökning nästan varit negativ för aktien som att marknaden genast tänker på sitt mest idiotiska sätt: "Detta kommer bara att leda till att det blir svårare att slå motsvarande kvartal nästa år" och handlar ned aktien på detta.

Just nu är det uppenbart att marknaden är orolig för att man inte kommer att så rekordkvartalen i vinter med en S-uppdatering samt att man inte (redan nu ett antal veckor efter introduktionen i nio länder!) inte vet om Apple Watch kommer att bli ett nytt starkt ben att stå på. Om siffrorna motbevisar allt utom den mest tjurskalliga kritiken så kommer marknaden att handla upp Apple rejält på den högst rimliga slutsatsen att Apple kommer att fortsätta växa rejält och nästa uppdatering, som förstås blir större, kommer att leda till nya rekord samtidigt som Apple Watch i alla fall på sikt kommer att bli en ny kassako.

Omvända förhållanden skulle förstås leda till motsatt reaktion.