Apple och aktiemarknaden

Det slog mig efter att ha läst alldeles för många kommentarer i allehanda medier om Apple den senaste veckan att detta företag, eller snarare problemen med förståelsen av detsamma, påminner rätt mycket om folks problem att förstå hur aktiemarknaden som helhet fungerar.

Ju mer man tar del av alla sidor av Apple, som trots att det är världens mest bevakade företag, desto mer upptäcker man att det finna att lära. Precis som det kräver väldigt, väldigt mycket av en investerare att förstå "börsen" krävs det närmast oresonligt mycket av en för att förstå detta extremt hemlighetsfulla företag.

Börsen missförstås hela tiden. Dess svängningar tolkas vanemässigt av de allra flesta, även de flesta investerare, som avspeglingar av verkligheten- att "man har insett..." o.s.v. Att inte förstå, verkligen förstå, att börsens rörelser ibland är väldigt rationella, att ett bolags utsikter verkligen har försämrats ger en lägre kurs och omvänt, men att kursen ofta styrs av andra faktorer som likviditet, riskvilja på marknaden, falska medieuppgifter, rykten och annat varför priserna blir fel.

Börsen är dessutom utpräglat kortsiktig. Pengar idag är de facto alltid bättre än pengar i morgon, men börsen överdriver detta tiofalt varför nyheter om att ett företag snart får X kr höjer resultatet mer än nyheten att man investerat 2X idag för att om ett par år med väldigt stor sannolikhet få 5X per år. Detta är svårt irrationellt.

Resultatet blir att människors rädsla och hybris skapar enorma rörelser där även de mest stabila företag under rullande tolv månader ofta handlas 30-40 % under toppen för perioden. Helt galet och något man MÅSTE veta om man ska bli framgångsrik (med betoning på tredje stavelsen).

Apple är ett företag som inte bryr sig särskilt mycket om aktiekursen, även om intresset har ökat hos ledningen efter VD-bytet då Tim Cook deltar i analytikerkonferensen och kommenterar kursen ibland och öht är mer tillgänglig för finanspressen. Detta är dock förändringar från en mycket låg nivå. I det stora hela är detta väldigt bra eftersom man uttalat mer än gärna offrar lönsamhet idag för vad som är långsiktigt sett mest lönsamt.

Listan över vad som missförstås hos Apple av idag är oerhört lång men det mesta kan sammanfattas i att många tror att sänkta marginaler är liktydigt med stora problem när det i själva verket är ett resultat av Apples strategi- att gå in i en ny marknad (mp3-spelare, mobiltelefoner, plattdatorer) på toppen och därefter alltutifrån marknadsförutsättningarna förr eller senare bredda sitt sortiment till att till sist täcka in nästan "alla" prisnivåer. Investeringarna som krävs för att lyckas med detta är inte samtidiga som resultatet av dem.

När iPod kom var det resultatet av att man forskat i väldigt små hårddiskar och därtill insett hur man skulle lyckas ta betalt för digital musik. Produkten var svindyr, men den kunde något som ingen annan kunde, nämligen lagra mycket stora mängder musik. Konkurrenterna hade spelare med typ 20 MB flashminne på den tiden och ingen affär för att köpa musik i god kvalitet. Succé, eller snarare, succé så snart man insett att man måste ha iTunes för Windows också för att nå massorna.

iPod breddades sedan ganska snabbt till att omfatta alla storlekar och prissegment, vilket gjorde att Apple tog över marknaden fullständigt och Microsoft, Philips och andra fick ta sitt pick och pack efter att ha förlorat ett okänt antal miljarder. iPod finns nu från några hundralappar till ung. 3000 kr.

Med iPad har man hållit samma snabba tempo, vilket redan har givit många skriverier om hur Apple har tvingats av sina duktiga konkurrenter till att introducera billigare och mindre modeller osv. Ursäkta, är detta samma konkurrenter som har visat sig helt inkapabla att tjäna en krona på denna produktkategori? Samma konkurrenter som har givit världen storsäljare som Xoom, PlayBook, Archos 5, EeePad, Dell Streak, IdeaPad och, sist men inte minst, fantastiska Samsungs Galaxy Tab. Eller samma konkurrenter som givit oss förlustmaskiner som Amazon Fire?

Vad Apple gjorde var att satsa allt på en fantastisk plattdator med ett lika fantastiskt app-utbud. Därefter satsade man massor på att få ned först vikten och så snart det gick få till en fyrdubblad upplösning. Priset sattes lågt, men så snart det började poppa upp konkurrenter som försökte sälja billigare kom sänkningen av priset på iPad 2 som ett brev på posten. Finns det verkligen någon som tror att Apple inte hade en plan för detta?

Konkurrenterna försökte då producera en mindre och därmed mer mobil modell runt 7 tum. Mycket snabbt kom iPad mini (7,9 tum) med klart högre pris än förlustmaskinerna (högljudda klagomål från analytikerna och pressen) från 329 dollar i USA . På fullaste allvar trodde t.o.m. insatta personer att Apple hade tvingats till detta. Hallå? Utvecklingen av en produkt som iPad mini tar mer än ett år! Tvärtom att pressas in i ett hörn var det Apple som stängde dörren för alla möjligheter att tjäna några pengar på en liten platta. Minin var superlätt, nästan 40 % större än sjutumsmodellerna och hade något som de aldrig skulle få- Apples gigantiska app-sortiment, idag 350 000 som gjorts enbart för "tablets". Den har blivit en megasuccé.

Apple is expected to introduce an "iPad Mini" next week, which will compete directly with the Kindle and Nexus, but it seems unlikely that this device will sell well if it is priced at, say, $299 (only $100 cheaper than the full-sized iPad). And if the iPad Mini is priced at less than $299, it's tough to see how Apple will make much profit on it.

Vad jag försöker säga är inte att alla analytiker och journalister missförstår allting Apple gör, långtifrån. Vad som dock är påfallande och påminner väldigt mycket om missförstånd om vad börsfall och -uppgångar beror på är att många inte ser orsak och verkan. För att inte tala om hur många det är som missar vad resultatet blir.

Resultatet är att Apple tar vinsterna och t.o.m. möjligheterna till vinster i framtiden från sina konkurrenter. Att sitta och stirra på marknadsandelar och konstatera att Apple har "tappat" (inse ironin när man iPad växte med 60 % senaste kvartalet) sin dominans. Den som vill ha massor av exempel på detta kan läsa iPad Death Watch, en utmärkt sammanställning om allt dumt som skrivits om Apples osannolika succéprodukt. Som jag har skrivit tidigare tror jag att den dag man kommer med en lätt 9,7 tumsversion samt en retina-upplöst iPad mini stänger man dörren fullständigt för konkurrenterna, precis som man gjorde med "mp3-spelarsegmentet". Konkurrenter kommer fortfarande att sälja plattdatorer av alla möjliga slag men utan vinster då Apple tar allting.

Hittills har Apple endast sänkt priset på sina gamla iPhone-modeller, inte tagit fram någon ny, billigare eller mindre modell. Som jag skrivit tidigare är detta ingen slump, utan helt enkelt deras strategi. De har konkurrerat med kvalitet som argument och lyckats otroligt bra då de idag tar 70 % av vinsterna (Samsung tar större delen av det kvarvarande, alla andra förlorar pengar) inom hela mobiltelefonsegmentet. De har alltså väntat med att på allvar gå ned i pris eftersom de fortfarande inte ser något hot nedifrån och det är tre gånger valigare att man byter fårn Android till iOS än tvärtom, något som absolut inte minskar, snarare ökar med tiden.

Viktigt är också att förstå att Apple håller på och ställer om sig till lasersvarvade aluminiumchassin för alla sina produkter, vilket kostar ofattbara summor. De investerar därför långt mycket mer än sina konkurrenter och deras marginaler pressas rejält av detta. Då blir det nästan till ett problem att iPhone 4/4S fortfarande säljer så bra och man ännu inte kunnat dra full nytta av sina nya produktionsprocesser.

Om man ska sälja en billig version av iPhone för att slutligen slå ihjäl konkurrenterna så är det förstås bättre om man ändå kan bevara en god marginal, antingen genom skalfördelarna med aluminium precis som övrig produktion (Mac, iPod och iPad är idag helt i aluminium) eller en jättebillig plastversion som känns mer trolig med tanke på att det är bra om produkten känns klart enklare än premiumversionen så den inte stjäl för mycket av dess försäljning.

Under tiden Apple ställer om detta, och det tar uppenbarligen längre än jag hade trott, så kommer vi dessvärre att se press på marginalerna. Kostnaden kommer idag men resultatet kommer inte fullt ut förrän man fått börjat slå ut kostnaden på jättevolymer, dvs hundratals miljoner sålda exemplar.

Under tiden kommer också en stor del av världen att missförstå Apples strategi och se marginalpress och minskad marknadsandel som gigantiska problem orsakade av Apples fiffiga konkurrenter. Konkurrenter som prioriterar skärmstorlek framför kvalitet och volym framför lönsamhet.

Ett företag som pressas eller pressar andra?

The devil is in the details...

Jag vet att det är kontroversiellt för somliga, men jag påstår än en gång att Apple missförstås av den stora majoriteten av även de mest intensivt intresserade analytikerna och investerarna i världen. För att inte tala om den investerande allmänheten som mest verkar lyssna på skriverierna på di.se och liknande källor av evig visdom.

Detta är alls inte konstigt för det är väldigt mycket enklare att dra snabba slutsatser från ett enstaka data (t.ex. marknadsandel eller procentuell tillväxt) än att vänta med sin slutsats tills man har gjort en mer ingående analys. Med tanke på de svindlande summor som är på spel för världens högst värderade företag så är det inte fel att gå lite djupare.

Det är lätt (för tomtar i vilket fall) att titta på bransch och aktiekursutveckling och dra slutsatsen att Apple har blivit det nya Microsoft.

Med lite mer kunskap kan man lätt inse att det finns få om några likheter mellan de två företagen. Microsoft var ett jättehögt värderat företag när kursen föll till jorden, Apple lågt värderat i förhållande till vinsten, Microsoft har utmärkts sig som okoncentrerat och slösaktigt med miljarder och åter miljarder i idiotiska investeringar. Apple är fokuserat och långsiktigt inriktat samtidigt som man leder utvecklingen istället för att som Microsoft försöka hoppa på det som andra har lyckats med.

Nog om Microsoft, här är lite tankar från Apples rapport och de reaktioner som varit på den:

Marginalen minskar, vilket tolkas som att konkurrensen börjar äta av Apples vinster. En annan, betydligt mer insatt analys är att marginalen har sjunkit av flera skäl, framförallt två: att iPhone 5 var en mycket större förändring av modell mot när man bytte från 4 till 4S samt, viktigast, att Apple idag investerar ofattbara 11 miljarder dollar, 90 % av vilket går till ny produktionskapacitet. Här har vi bakgrunden till de nästan övertydliga vinkarna i analytikerkonferensen om att man kommer att presentera nya produkter och, mest intressant, nya produktkategorier(!).

iPad mini sänker också marginalen, det har Apple sagt rakt ut. Detta tolkar många som att Apple nu är på väg mot en ny strategi att sälja billigare produkter. En betydligt bättre analys är att Apple ser denna produkt som den stora framtida "datorprodukten" och därför vill bredda sig och möta alla behov. Denna analys behöver man inte ens göra själv då Tim Cook på analytikerkonferenssamtalet i veckan bjöd på en anekdot från när man tog fram iPod för 12 år sedan.

När iPod lanserades hade den mycket, mycket lägre marginal än vad Apples övriga produkter (mac-datorer och mjukvara) hade vid denna tidpunkt. iPod ifrågasattes av denna anledning och sågs som att Apple nu måste sänka sina marginalkrav för att få mer omsättning osv. Bara två år senare stod iPod för 50 % av Apples omsättning och sedan bar det bara av uppåt och, viktigast, iPod blev inspirationen för att ta fram en mobiltelefon.

Analytiker hänger också upp sig på exakt hur mycket iPhone ökade per kvartal, vilket var mindre denna gång än vad marknaden växte. Slutsatsen blir då att iPhone håller på att konkurreras ut. En bättre analys är att Apples största tillgång är iOS och säljer olika produkter som använder detta. Detta säljs i ständigt större antal, senaste kvartalet i ofattbara 80 miljoner exemplar. Ofattbart inte just för att det är ett stort antal, utan för att alla dessa produkter (iPod Touch, iPhone och iPad) är premiumprodukter som kostar mycket och har jättemarginaler jämfört med konkurrensen.

Jag har skrivit det många gånger förut, men det tål att upprepas. Den som vill se Apples framtid de närmaste åren ska inte i första hand titta på iPhone utan istället iPad. Annars går man lika fel som när alla dessa analytiker oroade sig för att iPod-försäljningen sjönk när iPhone var på väg uppåt 2008-2009. Apple har alltid ifrågasatts av dem som inte förstår att dess strategi är att "disrupta" sig själva och därmed lägga inte bara sin gamla produkt utan även konkurrensen i aska. Apple kommer förstås (!!!) att skapa nya produkter som körs på iOS och med detta kommer inte bara ökade hårdvaruintäkter utan innebära fortsatt explosiv ökning av iTunes omsättning av vilket Apple tar 30 %.

Nästan mest bisarr är uppfattningen att Apple "inte lyckats" ta fram en billig iPhone eller begått misstaget att inte göra det. Detta har ingenting med verkligheten att göra. Apple vet precis vad de gör. Ingen vet mer om mobilmarknaden än de gör. Deras strategi är förstås att ta så mycket som det någonsin går av premiumsegmentet och sedan gå nedåt och äta av vinsterna i mellansegmentet när det är rätt tidpunkt för detta. Att de inte har gjort det än beror naturligtvis på att tidpunkten ännu inte är den rätta.

En dag kommer det en billigare iPhone, var så säker, men var lika säker på att samma analytiker kommer att säga att detta är väldigt dåligt eftersom det kommer att sänka Apples marginaler.

Håhåjaja...

Apples första kvartal 2013

För några år sedan var jag noga med att alltid påpeka att mina rekommendationer av aktier och företag var på tre till fem års sikt, alltså endast för den långsiktige placeraren. Jag bör kanske påminna om det efter Apples spektakulära kursfall som fått alla möjliga och omöjliga kommentarer på marknaden att dödförklara världens mest lönsamma företag. Även vinstmaskiner kan handlas ned på rykten och tillfälliga svackor men den som drar slutsatser enbart av nedgångar (eller uppgångar) i aktier kommer inte att bli rik det är helt säkert.

Nåväl, rapportdags för Apple i kväll och marknaden förväntar sig riktigt dåliga siffror både jämfört med kvartalet innan och med marskvartalet 2012. Detta kommer sig framförallt av att Apple (kanske) har flaggat för att deras omsättningsprognoser (41-43 miljarder denna gång) numera kommer att vara mer realistiska än deras tidigare. Även om ordvalet var nästan identiskt när man beskrev sin inställning till prognosen så uppfattas förstås ett spann som mer seriöst än en enda siffra som historiskt har överträffats med runt 20 %. Analytikerna har alltså lydigt lagt sig inom detta spann som om Apple skulle ha lovat att hamna precis där och inget annat är möjligt.

Samtidigt har man som synes ovan också för säkerhets skull dragit ned uppskattningarna om vinst per aktie så lågt man har orkat. Man skulle kunna tro att det utslysts skottpengar på den som visar sig ha för hög prognos för Apples resultat.

Utan tvekan flaggade Apple för försämrat resultat mot förra året när man lät bli att lämna en prognos för VPA och man var också mycket försiktig med marginalen och försäljningen, men att så slaviskt värdera ned alla parametrar för Apple känns inte alls logiskt, utan bara ett uttryck för den vanliga gruppreflex som styr så många analytiker (se här mitt första inlägg någonsin med exempel på hur analytikerna ramlade över varandra för att skruva ned redan rekordlåga förväntningar på Boliden för några år sedan).

• De senaste två åren har Apples försäljning fallit från julkvartalet till marskvartalet, men tack vare att marginalen har förbättrats så har vinsttappet inte alls varit lika stort. Denna motverkan är svårare nu när säsongseffekten är starkare och marginalen fluktuerar mer, men 2011 var vinsten opåverkad mellan de två kvartalen och förra året sjönk den med bara 4,5 % (omräknat då julkvartalet var en vecka längre). Nu tror analytikerkåren att vinsten ska sjunka med 23 %.
• Omsättningen föll 2012 från 46,3 mdr till 39,2. Omräknat med den extra veckan var det en minskning med 9 %, vilket var som året innan (9,2 %). Detta år tror analytikerna styrda av Apples "41-43 dollar" att man kommer att sälja för 42,3 mdr, vilket är en minskning med 22,5 %, alltså precis som intäkterna. 
• Bruttomarginalen tror analytikerna, styrda av Apples guidning (37,5 till 38,5) kommer att minska till 38,5 från 38,6 % kvartalet innan. Förra året steg den med 2,7 procentenheter (från 44,7 till 47,4). Året innan steg den med 2,9 procentenheter och året dessförinnan med 0,8. 
• Apples intäkter antas av analytikerna öka med bara 8 % mot samma kvartal 2012 (42,3 från 39,2 mdr) samtidigt som julkvartalet omräknat enligt ovan ökade i omsättning med 24 % mot 2011 (4,2 från 3,4 mdr/vecka). 
• Samma sak gäller för uppskattningarna om försäljning där iPhone-försäljningen som för ett år sedan steg med 2 % mellan kvartalen räknat per vecka i år antas sjunka med 24 % från julkvartalet (från 48 miljoner till 35) och ligga still mot 2012. Stöd för detta får man bl.a. genom att Verizons försäljning föll med 33 % från i julas, vilket är en vansinnig anledning dels eftersom detta helt missar att den kinesiska försäljningen alltid ökar rejält under deras julkvartal (dvs det senaste kvartalet) och dels eftersom Varizon ökade sin iphone-försäljning med 20 % mot förra året, vilket skulle antyda en försäljning på 42 miljoner. OBS: jag hittar inte på detta!

Jag ser ingen logik i detta. Visst, de kan ha rätt, men varifrån kommer den kraftiga nedgången?

• Under det senaste kvartalet inföll precis som tidigare det kinesiska nyåret och förra kvartalet ökade försäljningen till Kina med 60 % jmf med året innan.
• iPad mini, iMac och iPhone 4 kunde först under förra kvartalet levereras utan långa väntetider.
• Apple introducerade fler nyheter i mitten av hösten 2012 än vad de gjorde 2011.

Ja, ja om några timmar får vi se. Om analytikerna skulle få rätt så är det bara för att de följer Apples guidning slaviskt och sedan har lagt sig i en hög på botten vad gäller alla andra parametrar. Inte för att de har tänkt själva.

Swedbank ett långsiktigt utmärkt innehav

Swedbanks rapport på morgonen visar för minst tionde gången i rad vad gäller kvartalsrapporter att Swedbank och dess utmärkte VD Michael Wolf är mycket kompetenta att både rida ut stormar och att styra skutan rätt när det blåser upp tillfälliga men hårda byar. Det är dags att marknaden börjar reagera på detta nu. Det är ingen tillfällighet längre när det pågår år efter år.

Trots lägre räntor och skärpta krav har Wolf & c:o med en dåres envishet bevisat att man inte bara kan fortsätta vara den stora svenska folkbanken för både privatpersoner och företag trots alla domedagsprofetior om att människor minsann numera byter bank så fort man fått ett bättre erbjudande utan dessutom öka lönsamheten stadigt över tiden.

Att tro att folk byter bank hela tiden är dumheter! De som, liksom jag själv, jagar den bästa dealen är dels en liten minortitet av befolkningen och dessutom inte särskilt lönsamma kunder eftersom vi redan innan vi lämnar t.ex. Swedbank hade förhandlat ned vår ränta så mycket vi kunnat och undviker både att ha pengar på bankkonton och att köpa Roburs dyra fonder.

Man behöver bara gå in på ett stort swedbankskontor vid lunchtid varsomhelst i Sverige för att se de kunder som utgör den stora basen för bankens intjäning. En folkbank är en bank för folket. Folket bär inte slips, oavsett vad analytikerna tror när de sitter och diskuterar sina analyser med sina kolleger vid lunchborden i Stockholms innerstad.

Som jag skrivit många gånger tidigare kommer marknaden snart nog att inse att Swedbanks utdelning är långsiktigt hållbar och banken kan då absolut inte kan ha 7 % direktavkastning när de andra tre storbankerna har runt 4 %. Marknaden har de senaste åren varit mycket seg med att värdera upp Swedbank när de har förbättrat sina resultat men förr eller senare har uppvärderingen alltid kommit. Bara det matematiska faktum att 9,90 kr utdelning skulle vid 4 % direktavkastning skulle ge ung. 250 kr i aktiekurs borde få alltfler att inse potentialen i aktien.

Mer om Swedbank finns här.

Världens billigaste företag

Jag tror att man med fog kan säga att den som håller på med investeringar mycket länge till sist får se allt. Jag hade aldrig kunnat tro att Apple på några månader på framförallt en allmän negativism till företaget och en i vanlig ordning försämrad marginal efter nya produktsläpp skulle kunna handlas ned under 500 dollar med mindre än att man hade drabbats av en rejäl motgång- tydligt sjunkande försäljning, avhopp av nyckelpersoner, en stor skandal eller liknande. Då ska man ju inte tala om under 400 dollar denna bisarra vecka utan att något betydelsefullt har hänt på flera månader.

Följande fakta är värda att begrunda denna osannolika dag:

• Apples kassa är idag över 150 miljarder. Apple handlas alltså 2,5 gånger sin kassa. Detta är hälften av den nivå på fem gånger kassan som hållit väldigt konstant de senaste åren.
• Apple värderas nu under nio gånger de senaste 12 månadernas vinst (PE 8,9), snittet på den amerikanska marknaden (S&P 500) är idag strax under 18.
• Om man drar bort kassan så är PE 5,2.
• Även om Apple skulle öka sin vinst med bara 12 % per år under detta år och nästa så kommer man under de två åren att ha tjänat ungefär lika mycket som Apples samlade resultat sedan starten 1976 (105 miljarder).
• Med nuvarande ökningstakt på kassan, alltså helt utan någon tillväxt, och oförändrad kurs kommer Apples kassa om mindre än fyra år att vara större än företagets pris på marknaden (368 miljarder). Hela det löpande kassaflödet och alla fysiska och immateriella tillgångar i företaget kommer från och med då att inte bara vara gratis utan ha ett negativt värde.

Kanske mest talande för detta ofattbara vansinne är att Apple idag handlas under 6,5 gånger sitt fria kassaflöde (57 miljarder). Galet? Det blir värre! I marknadens skruvade värdering på 368 miljarder dollar ingår förstås kassan på drygt 150 miljarder. Värdet på den vinstgenererande verksamheten är alltså 368 miljarder minus kassan på 150 vilket ger 218 miljarder dollar.

För 218 miljarder får man alltså en verksamhet som idag genererar 57 miljarder per år!!! Annorlunda uttryckt: om jag idag köper Apple kostar det mig 218 miljarder dollar eftersom jag direkt efter övertagandet kan ta över kassan som inte alls behövs i verksamheten eftersom kassaflödet är massivt positivt. Även om inte kassaflödet ökar alls så har jag på 3,8 år tjänat in hela mitt utlägg på 218 miljarder dollar.

Redan efter mindre än fyra år har jag alltså ett helt gratis företag som sprutar ur sig pengar.

Denna värdering förutsätter (!) att Apple inom en förhållandevis kort period kommer att tappa minst halva sin vinst. Det är ett antagande som inte uttalas men det är ändå sant, PE utan kassan, dvs priset för vinstgenereringen på drygt 5 och 2,5 gånger sina likvida medel förutsätter ett massivt tapp eftersom även med halverad vinst är PE utan kassan bara 10,4.

Om Apple alltså nu skulle halveras helt plötsligt men sedan växa i linje med andra börsbolag så skulle det ändå vara värderat klart under snittet.

Att kalla detta ett gyllene köpläge är en underdrift. Visst, Apple kan säkert sjunka ännu mer på ointelligenta skriverier och rykten eller en dålig rapport nästa vecka, men på sikt är detta det närmaste en hundraprocentigt säker investering jag någonsin har sett.

En krisvärdering på ett blomstrande företag.

En obehaglig sanning.

P.S.
I enlighet med den etablerade (poker-)sanningen att man ska "put your money where your mouth is" har jag i eftermiddag ökat mitt innehav med 20 aktier @ 397 dollar.

Apples första kvartal

Som jag skrivit tidigare känns det att det har blivit klart svårare att förutse Apples försäljning och framförallt vinst på kvartalsnivå. Försäljningen har alltid varierat mycket beroende på dels tid på året med julen som naturlig höjdpunkt, men dels också beroende på uppdateringar av sortimentet. Det senaste året har denna variation ökat rejält och försäljningen faller inte lika långsamt som tidgare efter en ny iphone- resp. ipadmodell har kommit.

Vinsten har likaledes alltid påverkats rejält av tillverkningskostnaderna för framförallt iPhone som ju är en otroligt lönsam produkt, men beroende på omställningar till ett nytt format eller ny teknik kostar rejält olika att tillverka över tiden. Lite av ett lyxproblem med tanke på att försäljningspriset är helt oförändrat (ung. 650 dollar i snitt) men det blir enormt betydelsefullt när man säljer nästan 50 miljoner exemplar som i julkvartalet. Detta har alltså nu en jättestor påverkan på resultatet.

Apples "låga" bruttomarginal på 38 % i julkvartalet ska jämföras med andra kvartalet 2012 då man var uppe som högst, 47 %. Skillnaden var bara ett halvår men andra kvartalet åkte man räkmacka beroende främst på att man återanvänt så mycket i iPhone 4S från iPhone 4 och ändå sålt massor av 4S. Kostnaden att tillverka den nya iPhone 5 (tillsammans med uppdateringar av totalt 80 % av det sammanlagda sortimenet) drog alltså upp kostnaderna för sålda varor till betydligt högre nivåer varför julkvartalets vinst blev en besvikelse, vilket är rätt bisarrt med tanke på att det var den högsta vinst något företag gjort under ett kvartal någonsin.

Jag har lyssnat om på de två senaste analytikerkonferenserna under de senaste dagarna och det är rätt intressant eftersom Apples ledning faktiskt avslöjar mer än vad folk tror. Avslöjandena är så subtila att de brukar kommenteras först långt senare när man förstår vad det egentligen var de menade. Vissa "avslöjanden" är negativa, som när de sommaren 2011 pratade om en kommande produktlanserings förmodade försämring av nästa kvartals resultat, ingen lyssnade och sedan blev alla väldigt besvikna då man bara hade sålt 17 miljoner iPhones pga att alla förstod att den nya modellen snart skulle komma. Andra gånger är det positiva nyheter som när man våren 2012 pratade om att man hade "several" nyheter på gång. Det var förstås iPhone mini och iPhone 5 m.fl. man talade om, men ingen lyssnade den gången heller.

Helt klart är att man har gjort stora framsteg med att minska produktionskostnaden för iPhone och iPad, detta framhåller man redan i slutet av januari. Helt klart är också att man aviserar att iPhone kommer att säljas i fler prisnivåer och modeller i framtiden (Tim Cook hänvisar till vad man gjorde med iPod en gång i tiden i ett svar på en direkt fråga, men även detta verkar folk ha missat). När man uttryckligen säger att deras "product pipeline is choke full" är detta också en tydlig antydan om att det kommer att komma mer än en ny produkt. Det är inte bara mindre uppdateringar av existerande produkter (ny processor, färgalternativ osv) man talar om när man uttrycker sig så.

Ja, ja vi får se men det känns i alla fall klart att det kommer att komma många positiva nyheter från Cupertino snart och som jag skrivit många gånger tidigare är det helt enkelt så att om Apple kommer med en tunn och lätt "stor iPad" liknande minin i tjocklek och vikt per kvadratcentimeter samt lanserar en iPad mini med fyrdubblad upplösning ("retina") så är tävlingen avslutat för alltid. Då har Apple denna marknad i sin hand på samma sätt som med mp3-spelare sedan minst fem år tillbaka- det finns flera konkurrenter men ingen gör någon större ansträngning eftersom Apple tar alla vinster i segmentet.

På samma sätt, och betydligt viktigare för resultatet, blir det om Apple går ned rejält i pris med en lågprismodell med bred lansering. Apple skulle med en lågprismodell lyckas med vad man gjorde med iPod mini/nano en gång i tiden- slå undan benen på flera konkurrenter och tvinga ut dem i allt mer märkliga banor- jättemobiler och jättebilliga. Apple har avsiktligt väntat med att göra detta eftersom de också minskar vinsten i premiumsegmentet, men det kommer och då är det tack och adjö för Samsungs 30 % av vinsterna i smartphoneträsket.

Direktavkastning vs PE-tal

Ju mer jag jämför företags direktavkastning nu när marknaden är lite mer stabiliserad mot för ett par år sedan desto mindre betydelse tror jag att PE-talet i själva verket har för värderingen av företag allt annat lika.

Nästan oavsett bransch man tittar på kan man se större fluktation i PE-tal än i direktavkastning genom att direktavkastningen driver upp PE-talet. Det finns förstås undantag från detta, men det verkar vara framförallt för företag som sticker ut genom att göra förlust eller nyligen har höjt sin utdelning, som Swedbank. Svenska storföretag som går bra har alltsomoftast en direktavkastning på 3,5-4,5 %, medan PE fluktuerar stort från det klassiska värdet 15.

Logiken är som jag tidigare skrivit den uppenbara att man lägger ett betydligt större värde vid att få pengar i handen än att äga en del av en vinst som finns kvar i företaget, även om denna vinst teoretiskt sett kommer att tillkomma aktieägarna en dag och förhoppningsvis genererar en överavkastning under tiden. Vad annat kan vi vänta oss i kvartalskapitalismens tidevarv.

Min uppfattning är idag av denna anledning att PE får alldeles för stort utrymme i analyser (liksom "analyser") och debatten om vilka företag som är köpvärda. H&M klankar alla ständigt ned på för att dess PE ligger runt 25 mest hela tiden. Vad man inte alls bryr sig lika mycket om är att H&M med minimal risk, bokstavligen minimal, ändå genererar ung. 4 % avkastning till den trogne ägaren och hur rimligt vore det med högre direktavkastning för vinstmaskinen H&M än för börsens andra storföretag? Den dag H&M sänker sin utdelning kommer aktien att sjunka och tvärtom.

Jag menar förstås inte att direktavkastningen är den enda påverkan på aktiepriset om nu någon fick för sig det. Förhoppningar om framtiden är som alltid det mest betydelsefulla, men vad jag däremot menar är att det framförallt är förhoppningen om framtida utdelningar som styr, inte i första hand vinster efter skatt.

Patek igen

Mina ansträngningar att hitta värdesäkrade (nästan i alla fall) placeringar i fysisk form bar frukt i veckan i form av ytterligare en Patek Philippe. Min teori om att dessa lika fantastiska som fantastiskt dyra armbandsur kan köpas med viss "rabatt" i de länder som drabbats hårdast av krisen, dvs Italien och c:o, tack vare att trycket att sälja av lyxartiklar är större där än i övriga världen verkar stämma.

Den aktuella klockan (återförsäljarens foto).

I veckan köpte jag från London, som ju minst sagt dabbats av neddragningar i banksektorn, en #5107 i "or rosé" från 2005 för 10500 pund (103 500 kr). "Rose gold" är en mörkare form av guldlegering (18K förstås) och väldigt populär för armbandsur sedan 1950-talet. Modellen är föregångaren till dagens 5127 (som kostar 211 000 kr över disk i Stockholm som i vanlig ordning utmärker sig med hutlösa priser, minst 10 % över Centraleuropas) och precis som den består 5107 av säkert dubbelt så mycket guld som de andra i Calatrava-serien, vilket förstås höjer priset på modellen.

Den fungerar förstås med klockor som med aktier och alla andra placeringar- ju billigare man köper desto bättre möjlighet att förränta sina pengar. Denna modell, alltså inte längre i produktion utan några år gammal, kostar ung. 15 000 euro (amerikanska priser är något lägre men då tillkommer svensk moms) i Centraleuropa, men som sagt mindre i "drabbade" länder.

Hur ska man försöka förutspå värdeökningen? Den äldsta prislista jag har hittat är från 2007 då den kostade 10 450 pund i London och därmed kan man uppskatta att priset var typ 10 % lägre två år tidigare. På en normal marknad i Europa (från ~95 000 till ~125 000 kr) har den alltså stigit måttligt i värde på 7-8 år. Detta är helt godkänt eftersom en klocka som inte har väntelista förstås sjunker i pris den första tiden då folk hellre köper en helt oanvänd än en använd identisk klocka allt annat lika. Detta gör alltså att helt nya klockor inte är en bra investering första åren (skulle man accepteras som köpare av en avancerad "grand complication" och vänta något halvår på leverans är det däremot en fantastisk investering redan från start eftersom man kan sälja den vidare till någon mycket rik person säkert 50 % dyrare, räkna med ett utlägg på några miljoner under tiden dock...).

Min strategi är förutom den geografiska aspekten att köpa klockor som är några år gamla för att slippa undan denna nedgång den första tiden. När man tittar på klockor som är ett till ung. tre år gamla syns en nedgång på över 10 % från listpriset och om man köper på "botten" sett till diskonterade priser över tiden så är chanserna så vitt jag kan bedöma mycket goda att man får en fin värdeutveckling på sin investering.

Som jag skrev i förra inlägget om klockor kommer de att vara bara en liten del av min portfölj, aktier kommer att vara den stora majoriteten även i framtiden och de värdesäkrade instrument jag redan har, som jag inte redovisat här eftersom de är så tråkiga, kommer säkert att vara mer värda än min "klockportfölj".

 

Att bli rik i Sverige

Något som har fascinerat mig en längre tid nu är hur extremt anpassad den svenska lagstiftningen nu är för den som vill bygga en förmögenhet. Inget liknande land verkar vara ens i närheten av dagens svenska nivå. Att påstå att systemet inte gynnar kapitalägare, vilket vissa fortfarande gör, är rent trams. Några guldkorn:

• Ingen fömögenhetsskatt
• Ingen arvsskatt
• Ingen gåvoskatt
• Ingen beskattning av utdelningar eller aktievinster oavsett storlek (i ISK och KF)
• Full avdragsrätt för räntor oavsett vad pengarna används till (upp till 100 000 kr)

Dessa är saker som är helt avgörande för byggande av kapital- att man får ha pengarna i fred och kan bygga för kommande generationer. Otroligt förmånligt och väldigt ironiskt med tanke på hur lagstiftningen och filosofin i Sverige överhuvudtaget var när jag växte upp.

Lägg sen till att vi har väldigt starka statsfinanser vilket gör att kronan över tiden stiger mot andra valutor (undantaget CHF) och att inkomstskatten, om än fortfarande hög, har sänkts fem gånger de senaste åren och att barnens utbildning är 100 % gratis och väldigt få avgifter påverkas av ens förmögenhet eller inkomst. Inte ens dagis påverkas idag, medan man kan få betala ungefär samma summa i euro i många länder för att ha sina barn i dagis som vi i Sverige betalar i kronor.

Jag tror inte precis att man ska bli förvånad över att en del av befolkningen drar ifrån, men att en allt större del av folket bildar sig en egen förmögenhet är, allt annat lika, mycket bra och en mycket trevlig kontrast från den tid då bara någon procent av svenskarna hade mycket pengar.

För varje år som går som detta inte förändras kommer Sverige att närma sig Schweiz. Värre kunde vi ha det.