Kopparbergs istället för H&M

Det var i Eastbourne sommaren 1992 jag första gången hörde talas om riktig cider. En engelsk tjej sa att hon tyckte om att dricka cider och jag missförstod först helt. Den enda cider jag hade hört talas om var den äppelläsk som såldes i Sverige under "äppelcider" och påstods ha 2,25 % alkohol (säkert en rejäl överdrift). Jag kunde inte förstå vad det var för mening att dricka en sån dryck men fick förklarat vad cider var i England. Engelsk cider var förstås långt ifrån den dryck som Kopparbergs långt senare började sälja och vem hade trott att man skulle lyckas så osannolikt i just England, det stora ciderlandet med stolt inhemsk produktion av torr klassisk cider. Nåväl detta är ett faktum liksom gårdagens fantastiska rapport. 

Jag har varit imponerad av Kopparbergs länge men eftersom jag inte köper bolag vars vinst känns osäker har jag avvaktat. Lite för länge känns det nu. Jag tänker inte förklara Kopparbergs här eftersom verksamheten är så känd men det finns några saker som gör att jag nu har köpt genom att sälja de återstående 70 % av mitt H&M-innehav då jag tror betydligt mer på Kopparbergs tillväxtmöjligheter som ett mycket yngre företag med klart större möjligheter att öka intäkterna procentuellt.

Storägaren och VD:n Peter Bronsman verkar (vilket jag nu också fått bekräftat från annat håll) vara mycket långt ifrån den typiske förhoppningsbolags-VD:n (tänk FING:s Jörgen Lantto etc.) som ständigt hypar allt och talar illa om konkurrenterna. Han är lågmäld och uppenbarligen oerhört kompetent samt storägare (räddare) i företaget tillsammans med sin bror tillika vice VD.

Man har toksatsat i ciderns stormakt Storbritannien och avvaktar med en större internationell expansion. Härmed visar man att man förstår riskerna (typiskt för en storägande VD men inte för den som bara sitter och håvar in lön och bonus) med en aggressivare takt. Att man har lyckats så fenomentalt är det allra främsta skälet att tro långsiktigt på företaget som jag ser det.

Produktfloran är ganska rik men ändå inte extrem. "Storstark" (dvs blaskig lager) är en säker produkt i Sverige och man verkar gå försiktigt fram med nyheter innan man storsatsar- just nu fryst cider och fruktlager, unika(!) produkter i världen samt planerna på rosécider, även det en helt ny produkt.

Marknadsföringen är väldigt kompetent genomförd och man sparar inte på krutet. Investeringstakten är god men inte extrem. Experimentlustan verkar finnas där när man startar en egen pub i Marbella helt i syfte att marknadsföra sina drycker.

Slutligen är marginalerna goda och på väg upp. Jag har fått förklarat för mig att detta framförallt beror på att man lyckas få upp kunderna mot dyrare drycker. Detta bekräftas också av VD som säger att man nu är på god väg mot 70 % cider och 30 % (billigare) öl från tidigare 65/35.

Den uppenbara risken är förstås att söt starkcider blir mindre populär på samma sätt som alkoläsken men jag tror risken är ganska låg på överskådlig sikt. Alkoläsk var en rätt fjantig dryck med tonårsinriktning medan cider är en väl etablerad dryck. Kall och söt dryck som man blir full och uppfattas som en genuin utländsk dryck av "utlänningar" av känns som något som kommer att stanna.

Valutan är förstås en risk, men jag är övertygad om att Storbritannien kommer att stanna i EU och pundet lär nog fluktuera i ung. samma spann som tidigare mot kronan. Man har också meddelat att man nu kommer att hedga valutan men detta är ju ingen mirakelmedicin heller.

Jag har hittills bara runt 5 % av portföljen i Kopparbergs men kommer troligen att öka med tiden.

H&M är ett fantastiskt bolag. Dock har det inte blivit en särskilt god investering för mig sedan jag förstå köpte 2010. Företaget är nästan dubbelt så stort men fallande marginaler och stora kostnader har gjort att aktien har utvecklats mycket långsammare än så. Jag tror betydligt mer på tillväxtmöjligheterna i Kopparbergs. Bolagsrisken är större förstås men uppsidan kompenserar detta med god marginal.

Kejsar Elon

Tesla Motors har precis genomfört ännu en jättelik nyemission och aktien reagerade knappt. Varför skulle någon vara så cynisk att man tvivlar på ett företag som levererat 12 förlustkvartal på raken...? Förväntningarna är enorma och det spelar liksom ingen roll för denna typ av bolag vad de lyckas med eller inte lyckas med, som t.ex. att infria sina prognoser, vilket Tesla inte gör. Vad man istället verkligen lyckas med är att få hundratusentals att reservera deras nya bil och media trumpetar sedan lydigt ut dessa siffor.

Teslas Model S

Grejen är dock, vilket jag är konspratorisk nog att sätta i samband med nyemissionen, att antalet rimligen är kraftigt dopat av det faktum att detta varken är sålda varor eller ens tvingande bokningar. Man förlorar inte en cent av de 1000 dollar bokningen kostar utan får tillbaka pengarna om man vill hoppa av. Det är alltså en fantastisk köpoption och inget annat. En option utan minsta nedsida (om man inte räknar att ligga ute med den rätt låga summan) på att få köpa en bil till ett bestämt pris, vilken kan stiga rejält i pris om efterfrågan är stor om några år när bilen ska vara klar. Genialiskt då man förutom ovärderlig reklam dessutom får en gratis tvåårig (?) finansiering av optionsköparna men absolut inget säkert mått på bilförsäljning eller ens intresse därav.

Teslas Model 3

Det finns en likhet med kejsaren utan kläder här- inte så att Tesla inte har lyckats att lansera en mycket bra bil, utan att hypen kring företaget och grundaren är så stor att ingen verkar vilja säga det som är helt uppenbart: Elon Musks löften om att till 2018 tiodubbla produktionen från (under) 50 000 bilar till en halv miljon (tidigare skulle man göra detta på fem år) och därefter, som om denna herkuleska bedrift inte vore nog, därefter dubbla den till en miljon 2020 är fullständigt orealistiskt.

Alla vi som någon gång har arbetat med produktionslinjer i industrin vet vilket enormt arbete det är att få allt att fungera och att öka produktionen. Musk menar att det finns plats för tiodubbel produktion i deras fabrik, men produktion handlar väldigt lite om utrymme och väldigt mycket om produktionslinjer, leverans av delar, robotar, utbildad personal osv. Dessutom måste produkten konstrueras på ett sätt som underlättar produktionen, inte ha en massa specialdesignade delar som kan köpas bara av en leverantör eller är svåra att sätta ihop.

Tesla är ett mycket bra företag som lyckats med att bygga en fantastisk elbil och man kan bara beundra Elon Musks energi och vad han lyckats med, men det är ganska sjukt vad han får marknaden att svälja. Man kommer inte att lyckas med produktionsplanerna och även om man skulle lyckas måste man sälja så många som man producerar. Det är minst lika sannolikt skulle jag säga att Tesla en dag blir en ekonomisk succé som att det istället blir det där företaget som gick före och visade vad man rent tekniskt kan göra med elbilar men inte själva fick någon större lönsamhet när massor av andra företag, av vilket ett ligger i Cupertino, kom in i matchen.

Berkshires investering i Apple

Berkshire Hathaway har idag offentliggjort att man investerat i Apple. Den 31 mars var innehavet nästan tio miljoner aktier värda knappt en miljard dollar. Genast därefter startade den polariserade debatt som är så typisk för allting som har med Apple att göra och i alla fall börjar göra mig rätt trött.

Vissa ville se detta som den ultimata kvalitetsstämpeln på bolaget medan andra hänvisar till att det snart hade sluppit ut att det var en av Buffetts två förvaltare med varsin portfölj på nio miljarder dollar som hade gjort köpet och det därför inte betydde någonting.

Sanningen är nog någonstans mittemellan. Som vanligt.

Helt klart är att det är ett mycket starkt signalvärde i detta, precis som när Icahn köpte, men detta är betydligt större. Omvänt gäller förstås om Berkshire en dag säljer. Detta dels för att det inte finns någon mer prestigefull ägare än Berkshire, men också, minst lika viktigt, detta är Berkshires enda investering i denna sektor förutom IBM som var en väldigt sensation 2011. Själv kan jag tycka det är lite kul med tanke på att jag fått så mycket skit när jag (som här) vågade påstå att om Berkshire anser att IBM har stadiga intäkter och vallgrav så borde man kunna investera i Apple också.

Detta betyder förstås ingenting för Apple som företag utan effekten är helt på aktien. Med tanke på att även om de två Ted och Todd har mycket stor frihet så är alla deras investeringar enligt Berkshires tankar om värde, vallgrav och säkra kassaflöden, vilket minst sagt avspeglar sig i innehaven, och personligen tror jag att deras självständighet inte är 100 % utan att det funkar som med dotterbolagscheferna. De sägs bestämma helt själva, men off the record vittnar de om att de pressas i efterhand på allting de gör som påverkar siffrorna, företagets anseende och vägval. Svårt att se att de kunnat göra ett sånt avsteg från de sektorer man normalt investerar i och göra en sån sensationell investering utan att detta först godkänts av chefen. 

Omöjligt att veta förstås och det spelar ingen egentlig roll. Trevligt med lite goda nyheter för Apple-aktien äntligen och det ska bli intressant att se om de kommer att bygga upp en större position med tiden.

Authentically Disney, distinctly Chinese

Reaktionerna på Disneys rapport igår påminner mycket om Starbucks våren 2012- man lägger allt fokus på att företaget "missade" analytikernas genomsnittliga prognos för första gången på flera år istället för att analysera det mycket gedigna resultatet. (Starbucksaktien dök förstås tvärt ned och är sedan dess upp ung. 150 %.) Än mindre uppmärksamhet fick "Studios", dvs filmerna som just nu helt dominerar världens biografer (inte en enda fråga på analytikerkonferensen... vilket torrt konstaterades av VD Bob Iger efteråt) samt att man om en månad öppnar det enorma Shanghai Disney Resort efter 17 års arbete.

Det är egentligen, precis som med Starbucks för fyra år sedan, bara att tacka och ta emot när aktien faller och öka till lägre pris än tidigare. Disneys resultat var mycket starkt oavsett vad analytikerna hade förutspått och allting viktigt går utomordentligt bra, men som alltid blir istället fokus på navelskådning som effekten av skottdagen(!), den tidigare påsken, vilka matcher som sändes före och efter nyår och påverkade reklamintäkterna osv. Detta är infantilt.


Det är som sagt Disneys nyproduktion man ska hålla ögonen på, det är denna som kommer att generera framtidens vinster. Om den tas emot väl, vilket minst sagt är fallet, kommer man att tjäna massor längre fram. Detta går som tåget idag, se nedan. 

Kina är liksom för mina andra stora utländska innehav- Apple, Starbucks och LVMH det stora framtidshoppet. Där är det INTE tillfälliga nedgångar som är det man ska fokusera på vad gäller Kina utan att Kinas medelklass kommer att växa till uppemot 600 miljoner under kommande år om man får tro prognoserna.


Om man lyckas i Kina, vilket utan tvekan verkar vara det man gör med tanke på att Zootropolis är den mest sedda animerade filmen i Kina någonsin och Captain America Civil War går som tåget där, precis som Star Wars gjorde i vintras, kommer belöningen att bli enorm. Shanghai Disneyland kommer att öppna helt enligt plan om en månad och är närmast garanterat en enorm kassako i decennier framöver.

Rubriken på detta inlägg är det uttryck som Disney själva använder för att beskriva sin osannolikt stora satsning i Shanghai men också deras recept för att lyckas i världens största land. Man ska inte försöka, som man gjort tidigare överallt. köra exakt det amerikanska temat som om man vore hemma. Kineserna blir alltmer medvetna om landets nyfunna styrka och vill inte längre ha utlandet serverat med sked. Istället ska kunderbjudandet anpassas till den kinesiska marknaden och därmed inte uppfattas som lika kulturimperialistiskt som nog varit fallet tidigare.

En del av nya Disneyland Shanghai

Det finns förstås mycket mer att säga om rapporten, kabeldivisionen, inkl. ESPN, kändes stabil, liksom inte minst parkerna som har lyckats öka försäljningen med 8 % helt enkelt genom att göra biljettpriset mycket mer dynamiskt med högre pris vid besökstoppar samt att gästerna helt enkelt lägger mer pengar medan de är där. Beställningarna är nu klara av de två nya kryssningsfartygen (från tidigare fyra) som ska levereras i början av 20-talet och problembarnet Infinity-konsolen läggs ned till priset av 150 miljoner i avskrivningar, Överlag känns rapporten stabil och vinsten per aktie har nu ökat totalt 22 %  de första två kvartalen detta bokföringsår (11 % detta kvartal, tyngt av nedskrivningarna).


Det utan tvekan mest betydelsefulla som jag ser det är att Studio Entertainment (film) ökat rörelseresultatet med otroliga 60 % på ett halvår (27 % senaste kvartalet). Detta visar med all önskvärd tydlighet hur otroligt bra innehållsproduktionen går nu och med tanke på at tman bara kunnat redovisa några veckor av Zootropolis, ingenting av Djungelboken eller Captain America så finns det mycket kvar av biljettintäkter för att inte tala om återkommande intäkter för dessa filmer. Mycket mer är dessutom på gång. Jag ökar i Disney och ökar utan minsta tvekan även i barnens depåer där jag misstänker att de kommer att ligga i decennier framöver.

Inför Disneys marskvartal

Disney är till största del ett företag som är enkelt att förstå om man har god koll på populärkultur, framförallt riktad till unga människor förstås, media och trender. Dessvärre finns det ett par mer svåranalyserade delar, inte minst för en svensk investerare. Jag tänker då framförallt på ESPN, men i någon mån också på TV-kanalen ABC och till viss del på kryssningstrafiken. Även om ESPN är minst en fjärdedel av Disneys vinst (man redovisar inte detta), väldigt viktig för Disney idag och alla ögon är förstås på detta segment i rapporten ikväll så är det verkligen inte kärnverksamheten i denna enorma koncern. Nyckeln till att förstå Disney finns alltså inte här.

Min inställning sedan jag började intressera mig för Disney som investering är (och förblir) att företaget står och faller med att kunna upprätthålla sin fantastiska förmåga att generera innehåll (content) framförallt i form av filmer som sedan sipprar vidare ut i hela koncernen. Frost-filmens fantastiska succé på vita duken var fina pengar i biljettintäkter för Disney (minst hälften av biljettpriset) men den stora kakan är DVD/Blueray, distribution till egna och andras kanaler (Netflix, Hulu osv), merchandizing, nöjesparkerna, kryssningsfartygen m.m. Den som tycker jag tjatar om första veckornas biljettintäkter osv bör alltså se detta i ljuset av att ett enormt intresse när en film släpps nästan garanterar mycket fina intäkter i koncernen i många månader.

Som jag skrivit om tidigare, här och inte minst på Twitter (@Lou_Mannheim), anser jag att Disneys "repertoar" idag, eller mer exakt sedan Star Wars The Force Awakens kom ut i december är oerhört stark. Detta har nu bevisats gång på gång av de publiksuccéer som först Star Wars och sedan Zootropolis (Zootopia), Djungelboken och, nu senast, Captain America Civil War har blivit.


Vad gäller kvällens rapport så har dessa intäkter bara börjat strömma in i Disneys kassakistor. Star Wars förstås mest med tre månader på bio ochtropolis under slutet av kvartalet. Mycket mer kommer att komma in i nästa och följande kvartal, men det viktiga är som sagt alla "recurring revenues" som kommer att strömma in under flera år från dessa och kommande filmer, i flera fall förstås även uppföljare på de jag nämnt ovan.

Jag är tack vare det senaste halvårets framgångar förstås mycket positiv till Disney idag och på aktiens nuvarande nivåer. Det betyder dock som alltid för oss långsiktiga investerare att vi får glädjas idag.


Typ 90 % av fokus i kvällens rapport är troligen på ESPN, vilket är groteskt överdrivet. Även om detta dotterbolag förstås är mycket viktigt för Disney så handlar det här mest om marknadens eviga kärlek till prenumerationsintäkter. Detta är ju precis vad ESPN ger och det ger analytiker och marknaden i stort lättare att analysera ett företag. Dessvärre gör det dock att minsta oro för denna återkommande intäkt får väldigt genomslag i aktien.

Oro kan vara bra, men bara om den är befogad.

Kanske kommer man att rapportera att prenumerationsfallet har avstannat (se här för mer info), kanske inte. Om aktien faller på dåliga nyheter om ESPN så kommer jag, allt annat lika, att öka ytterligare då detta är ett mycket bra tillfälle i vad jag är övertygad om är bara ett hack i kurvan för ett av världens bästa företag.


Det finns dessutom mycket annat att glädja sig åt för oss aktieägare- betald mediekonsumtion är på all time high i världen, i juni öppnar Disneyland Shanghai med 300 miljoner människor inom några timmars bilresa ("Theme parks and resorts" är idag dubbelt så stort som "Studios", men som sagt helt beroende av denna) och slutligen är det nog bara att kallt konstatera att "cord cutting" inte alls kommer att leda till undergången för livesport.


Tvärtom har Comcast och de andra konkurrenterna nu börjat visa på uppgångar i antalet abonnenter igen, vilket ligger väl i linje med de anekdotiska berättelser man läser på nätet om folk som sagt upp sina abonnemang och sedan ganska snabb ångrat sig när deras favoritinnehåll inte längre finns i TV:n eller måste köpas styckevis via nätet.

Lägg märke till den fina vallgraven (moat) kring Askungens slott... ;-)

iPhone 2016 och framåt

Ingen som följt Apple de senaste året bör ha missat att Apples ledning till skillnad från tidigare har överraskats av iphoneförsäljningen gång på gång. Man trodde utan tvekan på större försäljning under 6S-cykeln, helt i linje med tidigare "mellanår" då man fortfarande vuxit om en beskedligt när man gjort sin lilla S-uppdatering. Man ökade därför säljkanalen med ett par miljoner enheter (som rå rapporteras som sålda) och guidade för en ökad försäljning under julkvartalet än året innan.


När man sedan rapporterade detta kvartal hade man ökat med endast 300 000 enheter, vilket pga storleken på försäljningen ju inte är någon ökning alls. Man guidade för en måttlig minskning i marskvartalet men den blev runt 15 %.


Det är alltså tydligt att man hade räknat med högre försäljning. Vad gäller orsaken till detta har man varit mycket tydlig- Kina är det stora problemet. Liksom så många andra industrier drabbas Apple när Kina saktar ned. Amerikanska analytiker gör som alltid felet att bara titta på USA och spekulera i att kunderna väljer att hålla i sina mobiler längre, detta sker säkert men USA är bara en tredjedel av dagens Apple där Kina snart är lika stora (en fjärdedel just nu).


Det är omöjligt att veta hur mycket detta kommer att påverka iPhoneförsäljningen och om den skulle ha nått sin kulmen förra året. Mot detta står att mellanåren som sagt är svagare och det kan mycket väl vara så att man återigen växer när iPhone 7 kommer ut.


En faktor som inte får glömmas bort är iPhone SE. Den är ju ett resultat av att ledningen hade trott att efterfrågan av mindre mobiler skulle mer eller mindre försvinna i och med att iPhone 6 lanserades. Detta var inte fallet vilket också bidrog till den minskande försäljningen i vintras. Få  av de 40 % som fortfarande har fyratumsmodeller ville köpa den nu så gamla iPhone 5S och dessa köpte heller inte de stora modellerna. När man sedan för en dryg månad sedan släppte iPhone SE hade man helt klart underskattat efterfrågan vilket gjort att den fortfarande är slutsåld överallt.

Det är förstås än mycket svårare för oss utomstående att veta hur iPhone kommer att utvecklas än för Apple och de har ju som sagt själva stora problem med detta just nu. Det enda vi kan vara helt säkra på är att iPhone fortfarande är välrdens största och mest lönsamma produkt och att detta inte kommer att förändras under överskådlig tid.


Som alltid med Apple har man som aktieägare att stå ut med ständigt klagande i media och bland alla andra tyckare medan företaget tuffar på om än mycket ojämnt. Vi kan se fram emot nya produkter och troligen nya större uppköp (tydliga vinkar på analytikerkonferensen) liksom med all sannolikhet ett fortsatt växande servicesegment.


Skulle dock iPhone fortsätta att falla 10-20 % under det kommande året så är risken stor att aktien tar mer stryk förstås. Detta under förutsättning att ingenting annat, nu okänt, kompenserar för detta. Jag själv är glad att jag minskade under förra året på högre kurs än idag och mitt innehav på 20 % av portföljen känns ganska lagom (det hade varit lite mer om dollarn hade legat högre förstås). 


Jag ökade lite på marginalen på 93 dollar och kan absolut öka igen om den skulle falla ytterligare typ 10 % men annars är detta en ganska lagom nivå och mitt näst största innehav efter SHB idag. Jag tror som jag skrivit många gånger tidigare att jag kommer att äga Apple i många, många år framåt och det mesta ser fortfarande mycket ljust ut för världen största företag.