Har börsen stigit för mycket?

Inte en dag går utan att det i tidningarna 1) påstås att ”vändningen” antingen har varit eller kommer snart och 2) att någon analytiker säger att marknaden som helhet eller ett visst företag inte har fått bättre förutsättningar sedan det var som allra mörkast i höstas och att uppgången alltså är obefogad.

Detta trots att fundamenta har förändrats rejält sedan i höstas och, viktigast av allt, paniken som fanns då är borta idag, ersatt med en allmän oro och i vissa fall kanske obefogad optimist "det vänder till hösten..." som mantrat verkar vara i USA just nu.

Vad alla dessa "proffs" också glömmer att liksom en nedgång i aktiekursen ofta kommer långt före vinsterna har börjat falla så stiger den också långt innan alla orosmolnen har skingrats. Om dessutom panik råder är allting utom fler katastrofala nyheter eller rykten goda nyheter som gör att kursen oundvikligen stiger på nytt likt en badboll som hållits under ytan stiger när man släpper den.

Sanningen, om det finns en sån, är ju att det inte är verkligheten utan uppfattningen om det som komma skall som styr aktiekurserna.

Man får ju dock inte glömma att om det blir nya besvikelser och problem så kommer det att sjunka rejält igen.

Man kan ju tycka att det har gått fort uppåt på börsen men om man ser det hela på lite längre horisont så blir bilden en annan:

Swedbank senaste året:

Boliden de senaste tre åren:

SSAB de tre senaste åren:

Någonting säger mig att vi har långt, långt kvar till nästa topp... Men vägen dit kommer oundvikligen att vara mycket skakig. Dock, hjärnan vill inte ha annat än ordning och reda, därför misstar sig många när de ser en längre uppgång och tror att det är slutet eller början på någonting när det lika gärna kan vara bara en tillfällig upp- eller nedgång.

På sikt kommer det i alla fal att gå upp för alla bra företag, väldigt mycket upp, inte minst för bankerna och de cykliska bolagen.

Svenska banker- världens kanske bästa långsiktiga placering

Tänk dig en sektor av ekonomin vars tjänster alla privatpersoner och alla företag måste utnyttja varje dag året om, livet ut. Tänk dig vidare att denna sektor av Sveriges ekonomi är ett klassiskt oligopol som domineras av endast fyra jätteföretag. Försök också att föreställa dig att dessa företags kunder i stor utsträckning var företagen trogna i decennier, inte sällan hela livet.

De fyra jättarna hade förstås samtliga en enorm intjänandeförmåga som grund till all sin verksamhet och tvåsiffriga miljardbelopp i vinst varje år var det normala. Föreställ dig också att dessa företag trots detta inte alls var populära bland sina kunder, dvs den s.k. breda allmänheten så landets tidningar tävlade om att skriva ned dessa företag och chattsidorna på nätet var fulla av påhopp mot deras förment tarvliga beteende mot kunderna och i allas tycke oskäliga vinstnivåer.

Jag talar naturligtvis om den svenska banksektorn.

Eftersom bankerna är innerligt illa omtyckta är inga rubriker svarta eller stora nog eller någon analys för galen om den bara talar illa om bankerna och allra helst säger att de kommer att gå omkull. När sedan tre av bankerna lyckades vara involverade i Baltikum och Östeuropa när krisen slog till var tillfället förstås guld värt för Dagens Industri och Expressen m.fl. Detta engagemang som f.ö. som mest är 17 % av utlåningen (Swedbank) genererar fortfarande vinster och de ”förluster” som tidningarna så gärna skriver om är reservationer, inte verkliga kreditförluster.

Alla tre ”baltbankerna” (alltså alla utom SHB) är idag mycket lågt värderade, främst pga tidningsskriverier men också pga den svenska bankkrisen 91-94 som ännu är i färskt minne hos de flesta placerare.

Summan av kardemumman är dock helt enkelt den att om man tjänar 10-15 miljarder per år på sin mycket trygga kärnverksamhet och har ett enormt eget kapital har man råd att ”slarva bort” ganska många miljarder på utlandsäventyr utan att riskera att mer än ha ett par dåliga år med låg vinst, än mindre att gå i konkurs, ”tas över av staten” o.s.v.

Mer om Swedbank om ett par dagar!

Sälj Ericsson!

Läsare av den här bloggen är medvetna om att jag tror på enkla, förhoppningsvis förnuftiga analyser av det mest fundamentala i ett företag och den bransch det verkar inom. Anledningen till detta är säkert mycket att det är så jag tänker, men också att det är min absoluta övertygelse att man lätt missar de viktiga delarna om man ska försöka djupdyka in i ett företag och läsa varje rapport, varje pressmeddelande och varje oberoende analys. Vad jag har förstått ger också forskningen stöd för detta- i ett test lät man galoppspelare först få bara lite grundläggande information om varje häst och sedan lägga sina spel, i nästa moment fick de all tillgänglig information om hästarna och det visade sig att de lyckades mycket bättre när de inte visste mer än det mest grundläggande. Att inte se skogen för alla träd m.a.o.

Att aktiers värdeökning hänger tätt samman med företagets förmåga att öka sina vinster är förstås grundläggande och ingenting som behöver någon längre utläggning. Men frågan är om särskilt många tänker på detta när de gör sina köp. Hur ska t.ex. ett jätteföretag som dominerar sin bransch kunna öka sin vinst särskilt mycket? Enda chansen är till sist att expandera över till andra branscher (GE är ett bra exempel på detta, men detta förekommer knappast i Sverige). Ändå verkar väldigt (!) många tro att så ska ske och analyserar procenttal hit och dit för olika delar av jätteföretagens verksamhet.

Personer som jag känner, med decennier av värdepappersanalys bakom sig envisas med att lägga en mycket stor del av sitt kapital i stora företag som redan är dominerande spelare inom sina respektive branscher. Eriksson är förstås praktexemplaret i Sverige. ABB, Astra Z., Volvo, Scania och Skanska är andra exempel. Dessa företag anser säger de är ”säkra placeringar” (Volvo har fallit från 150 kr till 45 kr på två år, ABB föll från 200 till 75 kr på sju månader förra året, Scania mer än halverades på ett år och ju mindre som sägs om Ericsson-aktiens utveckling de senaste åren desto bättre) och därmed tydligen köpvärda.

Det finns inga säkra placeringar! Inte ens statsobligationer är 100 % säkra. Vill man vara säker på att ha kvar sina pengar ska man ta ut dem från banken och aldrig köpa aktier.

Ericsson är idag ett dominerande företag inom telesystem och med jämna mellanrum meddelar de att de har fått en ”jätteorder”. Problemet är att deras omsättning idag är långt över 200 miljarder kronor att de redan gör en vinst på över 10 miljarder och medan en order på ”bara” en miljard vore en enorm succé för ett medelstort företag med fem miljarder i omsättning är en tiomiljardersorder ingenting som marknaden ens reagerar på.

Jag menar naturligtvis inte att stora företag är dåliga placeringar rakt av. Ericsson är störst på börsen tillsammans med H&M. Skillnaden är enorm mellan dessa företag. Medan H&M kan fortsätta att expandera över hela världen och har ännu orörda jättemarknader (Kina, Indien, Brasilien) där Ericsson redan är stora. Skillnaden i värde och potential är att H&M kan fördubbla sin omsättning är vinst medan detta är ytterst osannolikt för gamla trötta Ericsson.

Sluta följa Ericsson och lägg dina pengar där de har möjlighet att växa. Ericsson kommer att kommas ihåg som ett av dessa gamla företag som gjrode mycket bra en gång i tiden men inte kunde följa med utvecklingen.

Älska de breda börsfallen!

Varför skulle en bred börsnedgång vara dålig? Känner du någon som blir ledsen av nyheten att någonting som de skulle vilja köpa har fallit i pris? Med undantag för den som aldrig mer ska köpa aktier utan bara sälja är en bred börsnedgång detsamma som att kunna gå ut och handla precis det man vill ha till reapris. Ju lägre desto bättre!

Varför hörde vi aldrig nyhetsrapportören på A-ekonomi i höstas rapportera:

Idag har det kommit många glädjebesked från börsen! Efter att priserna för många stora företag på mycket kort tid har fallit med mer än 40 % sjönk priset idag med ytterligare spektakulära 6 %, vissa branscher sjönk med mer än det dubbla och noterade fantastiskt låga nivåer. Enligt flera analytiker kan vi förmodligen se fram emot ännu lägre priser inom de närmaste veckorna och månaderna, vilket i så fall kommer att göra många aktier fenomenalt billiga och därmed om möjligt än mer köpvärda!

Om man har en lång placeringshorisont, vilket man bör ha, och kommer att vara en nettoköpare under många år framöver är det fullständigt irrationellt att glädjas åt att priset på ens aktier har stigit. Om en aktie var köpvärd på 50 kr finns det ingen anledning att sörja att den inte stiger eller för att det sjunker ytterligare i pris. Ändå ojar sig nästan alla för en nedgång och hurrar för en uppgång. Varför?

Modern forskning har visat att hjärnan släpper ut ämnen som vi uppfattar positivt när vi känner att vi har haft rätt liksom hjärnan också när vi uppfattar att vi har blivit fattigare släpper ut samma ämnen som när vi blir rädda för någonting farligt, t.ex. en arg hund. Den primitiva reflexen att fly det farliga passade bra när urtidsmänniskan en gång i tiden måste fly från den sabeltandade tigern men mindre bra nu när de orsakar det paniska säljandet när börsen har fallit riktigt mycket. De positiva rekationerna leder till lika irrationellt köpande till allt högre kurser när en aktie redan har stigit till stratosfäriska nivåer.

Att det är naturligt att reagera på detta sätt på ned- och uppgångar är dock ingen orsak till att göra det efter som det strider mot allt sunt förnuft. Varför ska vi låta vårt humör styras av främlingars irrationella beteende? Varför ska vi känna att vi har blivit rikare eller fattigare för att någon eller några främmande personer har köpt eller sålt en aktie som vi äger? Vem skulle i något annat sammanhang tolerera att en främmande, svårt mentalt instabil person kom och krävde att vi skulle plötsligt känna sorg eller glädje utifrån vad han just har företagit sig? Varför skulle någonting annat gälla på börsen? Istället ska vi skamlöst utnyttja andra människors irrationella beteende och köpa det som de inte längre vågar äga och sälja till dem till hutlösa priser när de följer flocken och köper.

Är då alla nedgångar bra? Nej, detta handlar om breda börsfall, inte om fullständigt motiverade värdefall på ett företag som plötsligt fått allvarligt och oförutsett försämrade utsikter. Det vore ju inte särskilt rationellt att glädja sig åt att en aktie som man tidigare trott på faller till en bottennivå som den inte kan återhämta sig ifrån p.g.a. att någon katastrof har inträffat för företaget bakom aktien.

Fundamental aktieanalys handlar om att hitta en eller flera aktier som marknaden (främlingar allihop) för tillfället värderar lägre än deras sanna värde och/eller potential och hålla i dessa placeringar tills de har kommit upp i eller över deras sanna värde. Det handlar inte alls om att göra snabba klipp eller känna hybris när man, kanske enbart genom tur, har köpt någonting som snabbt stiger i pris.

Heart of stone,
Mind of steel,
On the phone,
Do the deal!

Micro Systemation AB ”MSAB”- Dåliga ägare men bra företag!

Micro Systemation är ett av mina gamla (typ fem år) favoritföretag. ”MSAB” är ett solnaföretag som tillverkar användarvänliga system för bevissäkring av mobiltelefoner för statliga myndigheter, främst förstås polisen. De har en underbar affärsmodell där varje kund måste förnya sin mycket dyra licens varje år för att kunna fortsätta använda systemet. Att statliga myndigheter inte precis byter sina system i första taget och att de betalar sina licenser är förstås fakta som gynnar MSAB enormt.


Affärsmodellen blir alltså närmast som ett uppånedvänt pyramidspel, fast lagligt. Varje kund måste alltså förnya sin licens varje år vilket kostar nästan som hårdvaran gjorde. Detta betyder att företaget har intäkter från nästan (runt 90 % brukar det vara) alla tidigare års försäljning varje år därefter (år ett X, år två Y+X, år tre Z+Y+X osv).


Från 2004 och framåt går man med alltstörre vinst och tjänar idag mer än en krona, har en marginal på över 35 % och är ännu bara i början av sin expansion över världen efter att ha kommit in bra i stora marknader som Storbritannien, Tyskland, Frankrike förutom, förstås, Sverige. Vinsten har ökat till idag ung. 25 miljoner kr och man kunde expandera sin organisation kraftigt under 2008 för att växa ikapp sig själv. Flera uppenbarligen högt begåvade tekniker har lyckats ta fram de två produkterna .XRY (lite förvirrande utläst som engelska x-ray trots stavningen, kanske ett exempel på svengelska) och .XACT (mer naturligt uttalat ”exact”) till ett mycket uppskattat och lättanvänt system som snart kalarar av att på några minuter tömma vilken som helst av nästan 1000 olika telefonmodeller, även i system som fungerar ute på brottsplatsen.


En jättebra produkt alltså, mobiltelefonanvändandet exploderar över hela världen, brottslingar är verkligen så dumma att de använder sina telefoner när de planerar och begår brott och tar t.o.m. komprometterande foton och filmer av sina gärningar, värderingen är idag bara ung. p/e 10 samt det faktum att MSAB ännu bara är i början av sin förmodade expansion gör att i princip allting talar för denna aktie. Vad är det då som är fel ”in the picture”?


MSAB ägs till största delen av ett fåtal anställda. Detta är förstås delvis en styrka, men i MSAB:s fall är det också en nackdel eftersom dessa personer driver igenom inte bara en utdelning på 0,65 öre utan även nu ett aktieåterköpsprogram på upp till 10 %. Utdelningar och aktieåterköp är utmärkta ting i företag med 1) låga kapitalbehov och 2) låg förränting av det egna kapitalet. Vinsterna kan aktieägarna m.a.o. förränta bättre själva. Ingenting av detta stämmer på MSAB idag!


Den försenade och omhuldade USA-organisationen är idag hela tre personer. Tre personer på världens största marknad för dessa produkter och marknadspenetrationen är i princip obefintlig. Situationen är inte bättre i BRIC-länderna. Ett barn kan alltså förstå att det komemr att behövas stora investeringar, framförallt i personal för att kunna expandera på andra sidan haven. Avkastningen på eget kapital är idag ung. 35 %. Hur många av MSAB:s aktieägare kan skryta med en sån förräntning av sitt kapital över tiden? Visst några, men inte många. (Märk väl att jag kan det så jag talar egentligen inte alls i egen sak här.)


Är MSAB ändå en bra investering? Ja, absolut, särskilt vid en så låg värdering som idag. Jag och många med mig drogs med när företaget verkade dubbla sin vinst (från 15 kr till 25 kr/aktie betalade jag en gång i tiden) och fick först senare veta att ekvationen inte alls var så bra som det verkat- framförallt kom ”avslöjandet” att man inte hade den organisation man behövde för att klara sig och var tvungna att närmast fördubbla sina lönekostnader som en överraskning för mig som trodde att ökningen skulle kunna ske i långsam, mer normal takt.


MSAB har som sagt en underbar affärsmodell och alla skäl att äga aktien som jag nämnt ovan är ännu giltiga, men jag kommer inte att vilja ha mer än 10 % av mitt kapital i aktien, vilket är väldigt mycket för mig för ett ”förhoppningsbolag” men företaget tjänar alltså ganska säkra pengar idag till skillnad från andra förhoppningsbolag och direktavkastningen är ung. 5 %. Det finns som sagt alla chanser till både en flerdubbling av vinsten och därmed kursen de närmaste 3-5 åren om allt går bra (stort OM som alltid) som ett uppköp av företaget av någon stor koncern. Värderingen är trots allt bara 200 miljoner kr, vilket förstås är en munsbit för en koncern, även om de säkert skulle få ge 100 % budpremie.


Köp med andra ord på dessa nivåer (upp till kanske 15-17 kr är värt en större satsning, om kursen stiger till tidigare toppnivåer är det mindre attraktivt och borde inte vara mer än en chansing, dvs några procent av portföljen).

Aktiekurs idag: 11,10 kr

Vad kan vi lära av Peter Lynch?

Peter Lynch ledde Magellan-fonden på Fidelity från 1977 till 1990 och lyckades öka värdet med mer än 29 % per år i snitt, mer än dubbelt vad marknaden gav under perioden. Totalt blev det en tjugoniodubbling av kapitalet och ett rekord som har stått sig sedan dess. Vad kan vi lära oss av honom?

Peter Lynch teknik sammanfattade han i "Invest in what you know!" med detta menade han inte att man ska köpa aktier i alla företag och branscher som man har god kännedom om, utan att man ska använda de kunskaper man har genom arbete, fritid, intressen o.s.v. så att man hittar attraktivt värderade företag som den stora massan ännu inte har upptäckt. Han var dock noga med att påpeka att enbart det faktum att man känner en branch eller ett företag inte var ett skäl att investera i det, utan man ska använda sina kunskaper för att hitta de företag som för tillfället är undervärderade.

Som fondförvaltare var han förstås tvungen att investera i fler bolag och fokuserad investering var inte hans grej. Som mest hade fonden 1500 bolag men då var förstås de allra flesta mycket små positioner och i flera fall var hans innehav de maximalt tillåtna 5 % av fondkapitalet.

Peter Lynch var en tidig förespråkare för att investerarna ska ta kontakt med intressanta företag direkt och försöka få så mycket information som möjligt. Om det är nödvändigt uppmanar han investerarna att överdriva sitt nuvarnade aktieinnehav för att få tala med rätt person. En fråga som han alltid såg till att ställa till den han talade med på företaget var "Vilket företag är er värsta konkurrent?" Även om han inte blev intresserad av företaget han var på besök hos brukade svaret på hans fråga ofta leda honom till bättre och därmed intressantare företag.

Om Lynchs strategi var otypisk för fundamentalanalysen i antalet aktier han ägde så var den desto mer typisk i det att han omsorgsfullt värderade företagens framtida intjäningsförmåga och var utpräglat långsiktig i sitt investerande. Han brukar säga att år tre och fyra efter att han hade köpt en aktie vanligen är de mest lönsamma. Som alla fundamentalanalytiker är Lynch en stark motståndare till att sälja aktier för att de har stigit (men ännu inte nått sin fulla potential) samt att behålla företag som inte utvecklas som han hade hoppats. "Att sälja aktier som går bra men behålla dem som går dåligt är som att klippa av blomknopparna och vattna ogräset." är ett av hans mest berömda citat.

Vem som helst kan dra stor nytt av Lynchs strategier (mer utförligt beskrivna i hans böcker "One up on Wall Street" och "Beating the Street"). Alla har ingående kunskaper i någon eller några sektorer och om man lär sig hur man värderar företag kan man enkelt dra nytta av sina "insiderkunskaper".

Peter Lynchs favoritbransch var detaljhandeln. Han tillbringade hela dagar med att vandra omkring i stora köpcentra och helt enkelt försöka hitta de butiker (och därmed butikskedjor) som verkade ha flest kunder. Till sin hjälp tog han gärna sin fru och sina tre tonårsdöttrar som hade bättre koll på kvinnors och ungdomars köpvanor, dvs de riktigt stora grupperna av konsumenter (medelålders män som han själv är betydligt mindre konsumenter än tonårsflickor).

Lynch var banbrytande i sitt sökande efter någorlunda etablerade, men fortfarande ganska små kedjor av butiker, restauranger och hotell. Hans teknik var bäst lämpad för USA med sin enorma marknad där kedjor i flera år kan växa och växa men fortfarande bara omfatta en liten del av hela landet. Detta betyder dock inte att den går att använda för svenska investerare helt enkelt eftersom den fungerar så väl.

Försök att hitta företag, inom vilken bransch som helst som du har goda kunskaper om, naturligtvis inte bara inom Lynchs favoritbranscher, som

• har en god affärsidé (en produkt eller tjänst som löser ett behov eller problem som många har)
• har en stark balansräkning (dvs resurser att fortsätta produktutveckling och expansion- inget företag med god soliditet har hittills gått i konkurs)
• verkar på en marknad med få eller inga konkurrenter (med konkurrenter räknas inte bara företag med "samma" produkt, utan även företag som har andra lösningar på samma problem)
• bedöms kunna expandera till nya geografiska områden (helst hela Europa eller t.o.m. hela världen) eller till fler kundsegment
• håller i slantarna (bort går företag som "slösar" sina pengar på aktieutdelningar, återköp av aktier eller flotta kontor och bonusar under uppbyggnadsskedet- pengarna skall gå till att erövra världen, inte till kortsiktiga vinster för ägare eller anställda)

Ett intressant svenskt företga ur ett lynchperspektiv är utan tvekan Obducat som med sin banbrytande NIL-teknik för att stämpla fram mönster i "nanoformat" har etablerat sig på den ännu lilla men potentiellt enorma marknaden för led-teknik (tv-apparater, projektorer o.s.v.) och den ännu större potentiella marknaden för nya applikationer av denna teknik.

Obducat uppfyller samtliga krav ovan förutom balansräkningen som är hårt ansträngd av att man fortfarande går med förlust. Men om (BIG if...) detta vänder är potentialen enorm.

Teknisk "analys"

Det sägs att om man sitter och tittar på någonting tillräckligt länge så ser föremålet ut att börja röra sig. På samma sätt fungerar det uppenbarligen med grafer- om man sitter och tittar på den länge nog börjar man tro att man kan förutsäga dess rörelser genom att se hur den har rört sig den senaste tiden. Precis som det lilla barnet ser ansikten och djur i molnens formationer på sommarhimlen sitter en hel yrkesgrupp inom analytikerkåren och försöker hitta formationer i alla de grafer som aktier och index målar upp på deras datorskärmar dagarna i ända.

Det är förstås lätt att göra sig lustig över detta och liksom är fallet i all annan hokuspokus så blir de troende lätt fanatiska i sin tro på den egna läran. Den som på DI:s och mäklarhusens chattar försöker invända mot resonemang av typen "Jag misstänker att en köpsignal har etablerats kring 48 kr och sedan kan utbrott ske antingen uppåt eller nedåt" tillrättavisas föraktfullt av sektmedlemmarna, förlåt deltagarna.

Den första invändningen mot "TA" är varför finns det inga Buffetts, Lynchs, Tempeltons o.s.v. som blivit rika genom att vara riktigt duktiga på att läsa grafer? Hur kommer det sig att alla de stora och numera ofantligt rika har varit duktiga på att hitta företag som antingen är grovt undervärderade eller på att hitta unga företag med lysande framtid istället för att använda sin dag till att sitta och stirra på en graf?

Den andra invändningen är rent akademisk- det finns absolut inga bevis för att ett visst mönser på en graf förebådar vad som komma skall. Man har med datormodeller undersökt alla populära grafmönser som "head and shoulders" osv och kommit fram till samma sak överallt- inget mätbart samband över huvud taget.

En tredje invädning är rent praktisk- om det skulle finnas ett förhållandevis säkert samband, t.ex. så skulle detta faktum leda till att många skulle leta efter sambandet och utnyttja det vilket skulle göra att det inte skulle fungera längre.

Visst finns det en del psykologiska spärrar som kan skapa förutsägbara situationer, t.ex. vill många sälja när en aktie första gången har kommit upp i ett jämnt tal som 100 kr och vissa väljer att sälja när en aktie som har sjunkit mycket åter kommer upp i den kurs den hade innan fallet, men detta har ju inte med mönster i grafer att göra.

TA existerar för att människans hjärna inte tycker om slumpen och på kort sikt är det väldigt mycket slump i kursrörelserna och på kort sikt är det inte möjligt att förutsäga hur priset kommer att utvecklas. Man hittar därför samband där det inte finns några (märk väl att dessa mönster i grafen åstadkoms också när man kastar krona och klave eller slår med en tärning och sedan redovisar resultatet i grafform).

Företag har varit bra på att utnyttja detta faktum och säljer nu sina datorgenererade TA-analyser "Fem TA-tips per dag" o.s.v. Vill man tro på detta så får man ju göra det men det är inte mer sant eller lönsamt än astrologi.

Det är i själva verket samma sak som astrologi.

Tack analytikerna! (Första inlägget!)

Detta är mitt första blogginlägg men det kommer inte att bli det sista som kritiserar professionella aktieanalytiker.

Dagens Industri har för vana att referera till analytiker med ordet "proffsen", som t.ex. "Proffsens råd till..." o.s.v. Det ordvalet fascinerar mig!

Inom de flesta, för att inte säga alla yrkesgrupper står order proffs för någon som är väldigt duktig. Ett fotbollsproffs som Zlatan är någon som är mycket bättre än vilken amatör som helst. Du skulle inte ha en chans om du mötte ett schackproffs eller pokerproffs. Bara tanken på att jag skulle vara bättre än en läkare eller en violinist i deras yrke är larvig.

Men bland aktieanalytiker är det faktiskt så illa att med några enstaka undantag verkar de inte ha någon mätbar skicklighet i sitt eget yrke! I åratal har jag läst deras analyser och det är som om de vore anställda att lura människor.

Det är de naturligtvis inte, men med några få undantag är de precis så dåliga som man inte trodde var möjligt.

Titta på nästan vilken aktie som helst som har rört sig betydligt upp och ned de senaste tre åren. De allra flesta professionella analytikerna har haft fel mycket oftare än de haft rätt.

Detta gäller även när välskötta företag vars resultat varierar stort beroende på t.ex. råvarupriser eller andra konjunktursvängningar som fallit tungt (eller stigit stort) på kort tid. Vem som helst borde väl kunna inse att prisuppgången eller -nedgången är överreaktioner, inte minst när värderingen sjunker ned mot p/e 3 eller t.o.m. 2.

Analytikerna beter sig då precis som den galna hönsflock som utgör aktiemarknaden och prisar de företag som har fått löjligt höga värderingar och skriver ned de företag som massan i sin vishet har sålt av i panik.

Nedan ett axplock för Boliden, en aktie som jag ägt för det mesta sedan 2005 och idag oftast är mitt största enskilda innehav. Så här ser de professionella analyserna se ut för en extremt köpvärd aktie! Idag är aktien värd ung. 55 kr, men den låg under 20 kr när följande analyser skrevs i vintras, eget kapital var ung. 50 kr och företaget hade inga andra problem än att råvarupriserna hade fallit brant:

Boliden rekommenderas undervikt Morgan Stanley (riktkurs 22 kr, 2008-11-18)
Underperform upprepas med sänkt riktkurs från 10 kr till 8 kr... Exane (2008-12-17)
Goldman, Sachs & Co sänker till neutral (2008-12-04)

Goldman kan inte riktigt ge sig så när aktien står i 17 kr sänker man riktkursen till 16 kr…(2009-01-05)

Sälj Boliden rekommenderar Deutsche Bank den 9 januari (riktkurs 15,20 kr).

Citigroup stämmer i i kören den 2 februari med ett starkt säljråd.

Dagen därpå sänker Goldman till "Sälj!"... Boliden står då i 18 kr...

Bättre köpråd kan ingen få! Jag gick in tungt i aktien från att den hade fallit till 35 kr och vidare på vägen nedåt ända till 16,50 kr.

Tack alla analytiker!