måndag 31 augusti 2009
Mycket läsvärda artiklar om Swedbank
Affärsvärlden lyckas återigen skriva insatt och intressant om Swedbank på en nivå som i vanlig ordning ligger ett ljusår från Dagens Industri. En ny artikel i veckans nummer är Revolution i krisbanken. Den är trots sin larviga rubrik mycket bra och närmast obligatorisk läsning för den som investerar i Swedbank.
Den beskriver Mikael Wolfs ledarskap och hur han har möblerat om inte bara bland de högsta cheferna, utan även i bankens strategi och intriktning (säkerhet och fokusering på Sverige och Baltikum, glöm Ukraina och Ryssland).
En annan bra av affärsvärlden är Storyn som skakar Swedbank från i november i fjol som går in på djupet i hur det "gick som det gick", från nittiotalet till idag.
Man blir bara än mer glad att Wolf är den som styr banken idag efter att ha läst dem. Artiklarna ger också stöd för min uppfattning att klockan klämtar för Carl Eric Stålberg. Varken jag eller aktiekursen kommer att sörja den dag den medelmåttan byts ut.
'
lördag 29 augusti 2009
Dow Jones är ett värdelöst index
Överallt finns referenser till det mer än hundraåriga Dow Jones-index, se bara Dagens Industri. Detta är ju rätt intressant för ett index som består av endast 30, inte särskilt representativa storföretag där man tar bort och lägger till företag utan rationella kriterier.
Indexet är vägt inte efter företagens värde utan den enskilda aktiens dollarvärde (sant!)
det har inte med utdelningarna, varför det inte talar om vilken "return" man hade fått
och slutligen, eftersom det inte är det minsta rättvisande, inte används överhuvudtaget för att bedöma placerares yrkesskicklighet
Dow Jones är inget index värt namnet, utan en exklusiv klubb av företag, vissa förtjänta av att räknas in, andra t.ex. GM sedan länge ett föredettingföretag (redan 2006 föll det utanför de 200 största amerikanske företagen).
Eftersom indexet inte tar någon hänsyn till företagens relativa storlek får den minsta företagets uppgång på en dollar exakt samma effekt som om det största skulle ha gått upp med en dollar.
Att man väljer att ha dollarvärdet på aktien som vikt, vilket man väl måste vara mentalt handikappad för att komma på, gör t.ex. att ett företag som splittar sin aktie minskar i vikt i indexet (vilket man dock försöker kompensera för genom att göra ett snitt av dollarvärdet av de ingående aktierna, men det löser ju inte hela problemet). Allra mest galet är kanske att riktigt stora företag som t.ex. ett av världens största och företag, GE, som har en aktie som idag handlas runt 15 dollar pga den "billiga" aktien har minimal påverkan på aktien medan ett mcyket mindre företag som IBM som idag handlas runt 120 dollar har enorm påverkan.
Eftersom börshandeln i praktiken inte är samtidig för de ingående företagen blir indexets öppningskurs fel, vilket inte är ett problem i ett brett index där enstaka aktier som råkar öppna tidigt inte har något genomslag att tala om.
En ytterligare felkälla är att man inte har tagit in de företag som har vuxit sig stora, t.ex. Microsoft och Intel kom in först 1999. Hade Microsoft kommit med i början av 90-talet hade indexet stigit över 10 000 nästan 10 år tidigare än vad som skedde.
Glöm Dow Jones om du vill veta hur de amerikanska börserna går och titta enbart på S&P 500! Glöm samtidigt OMXS30 som bara är en efterapning av Dow Jones, i och för sig bätte konstruerat, men p.g.a. att det bara ingår 30 storföretag så är det inte representativt för marknaden.
'
fredag 28 augusti 2009
Återigen felprissatt Swedbank A/pref
Som jag skrev om tidigare är det ett marknadsfel att prissätta Swedbank A högre än preferensaktien.
Vi såg ju att skillnaden försvann när det blev augusti och man kunde lösa in sina (samtliga) preferensaktier mot A-aktier men när månaden nu lider mot sitt slut och dörren stängs för omvandling kommer felet tillbaka och just nu är det 1,50 kr, en ökning av spreaden (eller vad man nu ska kalla det i detta fall) på 1,25 på bara ett par dagar.
Ja, vad ska man säga, det är fel, fel och återigen fel. Eftersom jag fortfarande har en del A-akter kvar som jag förstås vill byta mot preferensaktier via börsen kan jag nu när spreaden kommit tillbaka, eller rättare preferensaktien har tappat mot A-aktien, sälja dessa och få några hundra aktier på köpet (jag har dem förstås i kapitalförsäkring så det blir ingen skatteeffekt). Förmodligen ökar spreaden några ören till den 1 september och då är det läge att slå till. Det ska bli skönt att bli av med dem.
'
Börsen vänder alltid före ekonomin (forts.)
En sak jag har skrivit om tidigare är många bedömares oförmåga att skilja på hur börsen går och ekonomin i stort (se t.ex. denna och denna tidigare artikeln). På samma sätt som börsen faller på förväntningarna innan lågkonjunkturen är ett faktum så stiger den på omvända förväntningar innan ekonomin har vänt. Många verkar inte begripa att det är de framtida, förväntade vinsterna som styr kursen inte företagets resultat idag, vilket är synd för dem men tur för oss andra.
En mycket bra artikel från Reuters tar upp den växande oro för det bakslag på "minst 10 %" som anses komma eftersom börsen har stigit så mycket utan att ekonomin i stort har stigit i samma grad. Ett bra citat från artikeln, men jag rekommenderar dig att läsa hela.
Six months before the United States pulled out of recession in March 1991 the stock market began to rally. Seven years later the S&P 500 .SPX had more than tripled in value without ever pulling back by 10 percent.
This was not the only time markets have run ahead without a significant correction. Coming out of a bear market after the dot-com bubble, the S&P 500 surged 95 percent from 2003 to 2007, again, without a 10 percent correction.
Börsen kommer förmodligen att stiga snabbt det närmaste året, mycket snabbare än de flesta kan ana, den kommer inte att vänta på att alla förhoppningar verkligen slår in.
(OMX Stockholm PI idag: 266)
torsdag 27 augusti 2009
Investmentbolag...
I konkurrensen bland dem som måste anses vara världens mest överbetalada personer (förutom fotbollsspelare) vill jag strax efter analytiker och fondförvaltare gärna lyfta fram dem som fattar investeringsbesluten i investmentbolagen.
I en mycket intressant artikel i dag i SvD får vi veta att samtliga av de fem stora investmentbolagen (Investor, Industrivärden, Ratos, Lundbergs och Kinnevik) missade att handla aktier när börsen stod som lägst.
"Jag tror inte för en sekund att vi har missat något tåg" säger Arne Karlsson, VD på Ratos i artikeln.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DESSA MÄNNISKOR???
Det är dessa personer som Börsnytt, förlåt, Dagens Industri, kallar "proffs" i sina lika tjatiga som återkommande artiklar med rubriken Proffsens tips/proffsen rekommenderar/proffsen skyr...
Hur kan man vara så inkompetent som yrkesman att man inte lyckas dra nytta av det djupaste börsfallet sedan 1929-32? Varför lyckas de inte bättre, utan ofta sämre än oss "amatörer"?
Jag kommer osökt att tänka på slutscenen i en av mina favoritfilmer, Collateral. Yrkesmördaren Vincent (Tom Cruise) möter i den duelliknande upplösningen taxichauffören Max (Jamie Foxx) och skriker till honom när denne vägrar att ge upp (kanske påminner han också sig själv)
"Max, I do this for a living!!!"
Bara för att ögonblicket senare fällas av taxichaufförens kula.
Egentligen ska man ju vara tacksam för alla dumheter som folk begår på marknaden, det är jag verkligen, men jag kan inte låta bli att tycka synd om dem som litar mer på dessa personer än sig själva och får betala priset.
Ursäkta ett filmcitat till, denna gång från Gordon Gekko och Wall Street:
"Do you know why all these fund managers fail to beat the S&P 500? It's because they're sheep and sheep get slaughtered!"
'
Daytrading är ett nätkasino
Den som skaffar sig ett depåkonto och sätter sig ned vid datorn och ser aktiekurserna stiga och falla hela dagarna kan lätt dra en mycket enkel och mycket felaktig slutsats:
Här är det enkelt att tjäna pengar- jag hade bara behövt köpa den här aktien här och sälja den här för att tjäna X tusen kr!
Jag trodde själv på detta när jag för ett antal år sedan skaffade mig ett konto på Avanza och plötsligt kunde handla i realtid, men det gick precis lika bra som på mitt spelkonto på Betfair där jag försökte spela på enstaka matcher eller på att trada snabba oddsrörelser. Pengar tjänade jag när börsen gick upp men sen kom förlusterna när det blev skakigare och dessutom missade jag en massa potentiella vinster när de aktier jag hade sålt steg 10 gånger så mycket som jag hade lyckats "ta hem".
Det är bara på de stora kursrörelserna som man kan tjäna pengar, detta upptäckte jag både på börsen och på Betfair där jag började spela på långa spel- framförallt vem som skulle vinna Premier League (där man under hela säsongen kan köpa och sälja odds som stiger och sjunker med ligaställningen).
Tillfälliga dippar är inget problem när man sitter still i båten och behåller sin aktie (sitt spel) tills kursen har stigit igen och säljer sin aktie först (dvs bokar sitt spel på Betfair) när kursen har stigit mer än vad som är motiverat. Tillfälliga dippar är däremot ett stort problem om man sitter belånad med en jättepost.
Varför förlorar man på att daytrada jämfört med att investera? Av två skäl: Därför att de vinster man gör äts upp av alla förluster man också gör och av alla courtage och därför att man missar alla de stora uppgångarna man hade fått del av som investerare.
Naturligtvis kan man tjäna pengar på kort sikt på daytrading, framförallt om börsen stiger, men på sikt försvinner vinsten och i värsta fall ens hela kapital. Annars skulle ingen hålla på med det idag. Hur många gånger har jag läst att folk var så glada över sina vinster på t.ex. Swedbank från 19 till 22 kr. Själv har jag hela vinsten från hela resan upp och mer lär det bli. Två citat är på sin plats:
If it looks too good to be true it probably is.
Den som vill försöka leva på att daytrada kan lika gärna försöka göra det på att spela roulette. (Warren Buffett)
'
tisdag 25 augusti 2009
Varför stiger börsen "omotiverat"?
Gång på gång klagas det på bloggarna och bland medias många krönikörer på att börsens uppgång det senaste halvåret är omotiverad. Vad man menar är att det inte har kommit tillräckligt med goda nyheter för att motivera denna uppgång.
Detta är ett helt felaktigt synsätt!
I höstas/vintras var det väldigt många företag som värderades alldeles för lågt i förhållande till sin långsiktiga intjänandeförmåga, dvs de var fundamentalt undervärderade. Exempelvis Boliden som är ett utmärkt företag var ett tag nere under p/e 2 sett till fjolårsvinsten bara för att råvarupriserna pga kreditkrisen tokdök. Företaget hade inga strukturella problem eller liknande.
Swedbank skrevs ned i pressen och höll på att få en konkursvärdering, samma sak var det med massor av verkstadsbolag. Dessa företag har alla stigit utan att ha lämnat några fantastiska rapporter, varför?
Många tror uppenbarligen att även när en aktie har tokfallit tillsammans med börsen måste det komma bra resultatrapporter eller nyheter från företaget för att en uppgång ska vara "motiverad". Så är det inte!
Det räcker med att paniken avtar och folk inser att världen och detta företag inte kommer att gå under för att dess aktiekurs skall repa sig, dvs börja röra sig mot vad som är fundamentalt motiverat. Ju längre det är från sitt verkliga värde, desto snabbare stiger det sen.
Jämför med en boll som du håller under ytan. Det krävs en kraft för att hålla nere bollen (för aktier t.ex. stora svarta rubriker om världen eller företaget). Det behövs mer kraft ju lägre man har dragit ned bollen under ytan. Du behöver ju inte fylla på med mer luft för att bollen ska stiga mot ytan, bara släppa den. Förmodligen hoppar den dessutom upp över ytan när den når upp, dvs för följa analogin med aktier- de blir ibland övervärderade pga att aktien får rusa för högt, men kommer förr eller senare alltid ned på en rimlig nivå.
Börsen och enskilda aktier i bra företag stiger nu för att investerare inte längre är livrädda, utan istället ser framåt. Den som tycker att det är "för tidigt" har missat det grundläggande- en aktie värderas inte efter vad företaget har för resultat idag, utan för vad marknaden tror att det framtida resultatet kommer att bli!
måndag 24 augusti 2009
Insiders köper Swedbank
Att insiders köper aktier (till skillnad från när de säljer) är ett mycket bra tecken på att aktien är köpvärd. Att sälja kan man ju göra av många skäl- behöva pengar för att lösa lån, vilja diversifiera sin portfölj o.s.v. Varför köpa någonting som man inte känner sig väldigt säker på kommer att stiga? Därför är korrelationen mellan insiders som "köper- köpvärd" mycket mer pålitlig än "säljer- säljvärd".
De som följde med de insiders i Boliden som köpte när aktien stod vid 30 kr fick visserligen vara med på en resa nedåt till 15 kr som ingen kunde ha förutspått, men fick köpa ett mycket bra företag till extremt reapris, vilket deras insiders naturligtvis förstod.
Nu köper ledningen för Swedbank aktien i stor omfattning. Detta är rimligen för att de vill delta med så mycket som möjligt i nyemissionen och enda vettiga anledningen till detta måste ju vara ett de anser att dessa priser är mycket attraktiva.
Det är bra att följa med, själv gör jag det nu pga mitt stora innehav i Swedbank inte genom att köpa fler aktier, utan genom att delta fullt ut i nyemissonen. Detta kräver ett par mycket sparsamma månader framöver och, i värsta fall, att jag säljer av lite av mitt innehav i SSAB som har lägre potential än Swedbank.
Om inget oförutsett inträffar så kommer jag att ha kvar alla eller nästan alla mina Swedbank om fem år. Med lite tur kan jag en dag sälja dem med i alla fall 1 000 % förräntning om jag anser aktien vara övervärderad eller ha kvar dem och få lika mycket årlig utdelning som nyemisionen kostar mig idag.
fredag 21 augusti 2009
Stålberg snart borta
Dock är Stålberg naturligtvis förbrukad. Varför skulle man sitta kvar med honom när hans försvinnande skulle visa att man fortsätter att städa ut det gamla och omfamna den nya image som man vill kommunicera, dvs ansvarsfullhet och styrka?
Carl-Eric Stålberg är och förblir en av de två symbolerna för den gamla tiden och eftersom VD fick gå är det bara naturligt att ordföranden får göra det också. Han kan ju inte precis påstå att han blev förd bakom ljuset.
Att han låter sig intervjuas i både DN och DI idag visar bara på hans desperation. För företaget och därmed aktievärdet är det viktigt att det sker snart och under ordnade former. Det tror jag att Mikael Wolf redan har planerat för.
Dagens Industri en kvällstidning
DI älskar att vara kvällstidning och tolka allting så att det blir rubriker- se bara dagens förstasida på nätet- t.o.m. länkarna nedanför den stora ”nyheten” (Stresstest bidrog till nyemissionen) insinuerar nåt fuffens (”Swedbank dröjer om detaljerna” dvs en redan känd nyhet och ingenting konstigt med det samt ”Sparbankstiftelserna: Vi fördes bakom ljuset”.
DI vet att folk inte vet vad en stresstest är och blandar samman det med hur situationen är idag.
Vad han har sagt är förmodligen bara ett direkt svar på en insinuant fråga i stil med "Påverkar inte också stresstesterna ert beslut att göra en nyemission?" Vad svarar man på en sån fråga? Ja eller ja?
Med tanke på de stora framgångar som DI hade i våras med sin lösnummerkampanj förstår man ju att de gärna försöker igen, men nu är det naturligtvis mycket svårare för dem än då. Hur många oroliga småaktieägare och privatkunder lär inte ha köpt DI då när man varje dag kunde "avslöja" att banken höll på att gå i konkurs.
Inte för att jag klagar- tack vare detta fall har jag tjänat ett sexsiffrigt belopp om dagens kurs står sig eller stiger, vilket jag är nästintill helt säker på. Mer kommer det att bli inte minst tack vare nyemissionen.
Dock är det deprimerande att tidningar i Sverige kan klara sig undan med sådana påståenden utan att ha belägg för den. I t.ex. USA krävs mycket mer på fötterna när man skriver och det krävs också av pressetiken att man låter även företag kommentera anklagelser och negativa påståenden innan de trycks. Hade de skrivit nåt sånt där så skulle de ha fått svidande kritik inte minst när de tvisade sig hur fel de hade.
MSAB:s andra kvartal
MSAB lämnade just en rapport som är en stor besvikelse då deras kostnader uppenbarligen sticker iväg mycket snabbare än intäkterna. Visserligen håller man fortfarande på och bygger upp sin organisation och etableringen i USA men dessa kostnadsökningar kom ju till stor del under 2008 och att nu ha så stora kostnadsökningar utan att kunna redogöra för mer än att de är resultatet av marknadsaktiviteter är inte så imponerande.
Ett resultat per aktie på 10 öre är närmast katastrofalt och vi får bara hoppas att detta är en tillfällig dipp.
Som jag har sagt tidigare är det inte något gott tecken att storägare som är anställda i bolaget väljer att bestämma om utdelning på hela 65 öre när företaget är mitt uppe i en expansion på den protektionistiska "offentliga" marknaden i USA.
torsdag 20 augusti 2009
"Vinsthemtagningar"
Så fort börsen har gått upp några dagar får vi läsa om att en nedgång beror på "vinsthemtagningar".
Vad man borde skriva är "Fega placerare som uppenbarligen inte tror på de företag de investerar i säljer så snart de är nöjda med sin kortsiktiga vinst."
Det är en logisk vurpa att tala om att ta hem en vinst när man har köpt en aktie. Vad ska du sen göra med dina pengar? Inte köpa nya aktier?
Någon kanske tycker att man ska köpa tillbaka dem på en lägre nivå, men om man handlar så kan man bara vara säker på en sak: man kommer att missa stora och oväntade uppgångar när man ligger utanför aktien.
"Att sälja aktier som har gått upp och ha kvar dem som inte går bra är som att riva upp blommorna och vattna ogräset." (Peter Lynch)
Naturligtvis ska man en gång sälja sina aktier, men det gör man när kursen är är alldeles för hög i förhållande till det långsiktigt bedömda värdet på företaget, inte för att aktien stigit under några dagar.
Warren Buffett mitt i prick som vanligt
hänsyn och trots att han är amerikan kunna säga som det är.
Ett par guldkorn:
"Basically, the United States is bancrupt!"
Tydligare och bättre kan det inte sägas. Framtiden tillhör inte längre USA på samma sätt som den inte längre tillhörde Storbritannien efter Andra Världskriget, trots mycket längre världsdominans för dem än USA har haft sedan de tog över den rollen.
"The American consumed some 8 % more than they earned, probably that's not sustainable..."
Och ändå kan varken ledningen eller folket i USA förstå detta enkla faktum. Visst har de tvingats börja spara istället för att slösa, men att försöka få budgetunderskottet under kontroll innan det blir två biljoner (2 000 000 000 000) dollar per år är förstås inte att tänka på. Höja skatten för dem som tjänar mer än 250 000 dollar/år? Nej, helt oförsvarligt, bara för dem som tjänar mer än en miljon dollar är senaste förslaget. Hur dumt får det egentligen bli? Bara konsumera, inte betala. Barn kan förlåtas för en sån attityd, inte ett land.
I går skrev Warren Buffett denna fantastiska krönika i NY Times, läs och njut för bättre än så här kan det inte beskrivas.
Läxan för oss är förstås att USA:s draghjälp i världsekonomin obönhörligen kommer att avta medan den nya hjälpen kommer från dem som sedan länge de facto finansierar USA- framförallt Kina.
onsdag 19 augusti 2009
Håller Pare, och vad händer i framtiden?
Analytikerkåren visade återigen att de gör lika mycket nytta som Arbetsförmedlingen när de spådde ett kvartalsresultat efter skatt för Pare på alltifrån -101 miljoner till 66 miljoner i vinst medan det verkliga resultatet blev 152 miljoner i vinst.
Som vanligt förundras jag över att folk med såna resultat kan behålla jobbet. Tänk om en flygledare eller kirurg skulle göra bedömningar liknande dessa.
Nåväl, Pare utvecklas tydligen ungefär som jag har trott. Tack vare en mer avskalad verksamhet och fortsatt träffsäkerhet över genomsnittet för oljebolag vad gäller var man ska producera har man lyckats vända den olyckliga trenden och ska väl nu äntligen kunna sluta späda ut värdet per aktie med ständiga nyemissioner.
Dock hänger precis allting på oljepriset, även med en fortsatt volymökning är detta det helt avgörande för företaget. Förmodligen kommer det att fortsätta stiga på sikt men frågan är hur mycket Pare kan lyckas tjäna och för oss aktieägare (jag själv iofs bara warrants) är frågan hur högt p/e-värdet kan stiga.
Pare tjänade andra kvartalet 50 öre per aktie, men enligt Löparn (denne evige försvarare av allt Pare gör f.ö., men här har han säkert rätt) är detta före konvertibelutspädningen vilket sänker med mer än 10 öre enligt samma källa. Detta ger alltså en årsvinst på mellan en och två kronor i dagsläget att ställa mot ett pris på runt 30 kr- knappast den rejält undervärderade aktie man söker efter som fundamentalanalytiker. Detta särskilt eftersom företaget är så beroende av saker som man bara delvis kan påverka själv; oljepriset är ju omöjligt att påverka och produktionen kan man inte styra över till 100 % eftersom väder, oljetryck, mängd olja som man verkligen kan få upp o.s.v. påverkas även av utomstående faktorer.
Det är inte rimligt att på kort sikt tro att Pare kommer att värderas så värst mycket högre, även om man förstås hoppas det. Ett kraftigt höjt oljepris, vilket inte känns så troligt i dagsläget, eller en fantastisk nyhet kan ändra detta men detta är bara förhoppningar, inte analys!
Pare behöver komma upp i långt över sina ständigt utlovade 20 000 fat per dag och ligga stadigt på denna nivå, eller förstås ännu hellre stadigt ökande nivå, för att kunna öka vinsten till nivåer som kommer att få marknaden att värdera företaget betydligt högre. Det finns absolut INGENTING som tyder på att så kommer att ske- tvärtom tyder all historik på att ägarna kommer att bli grymt besvikna.
Jag ser mitt pyttelilla innehav av Pare idag som en lottsedel som kan ge några kronor för mig, fokus är och förblir i dagsläget fundamentalt undervärderade aktier som Swedbank, Boliden m.fl.
Swedbank ute ur tunneln!
Betydelsen av Swedbanks nyemission går nog inte att överskatta. Hela det ofattbara fall för aktien som vi hade så stor glädje av under våren/försommaren kom sig av flera skäl, men ett var mycket mer betydelsefullt än andra, nämligen att många överskattade konkursrisken. Detta hjärnspöke är nu borta för alla som har möjlighet att påverka kursen.
Risken för att Swedbank skulle gå i konkurs var hela tiden låg och detta var anledningen att jag gick in så tungt i Swedbank. Dock är det ju trevligt nog så att även en låg konkursrisk ger enorma kursfall om det blir panik på marknaden och här hade vi ju ovärdelig hjälp av framförallt Dagens Industri som närmast drev en kampanj mot Swedbank understödda av Expressen, TV-nyheterna och många andra medier.
Både Q1- och framförallt Q2-resultatet kom in utan att något som ens liknade konkursrisk kunde anas av någon förutom vissa ideologer ("Skattebetalarna ska inte hjälpa bankerna!") som ju hursomhelst inte analyserar nyktert och så förstås en massa daytradande chattare med minimal koll. Härmed minskade placerarnas rädsla och byttes till en numera ganska gedigen tilltro till bankens förmåga att lösa sina baltiska problem och ledningens sanningsenlighet.
När nu 15 miljarder med 100 % säkerhet kommer in i banken, garanterade av ägare såväl som stora investmentbanker som uppenbarligen ser en chans att göra en god affär, samtidigt som anledningen till emissionen inte är en kris, utan att man vill stärka företaget så är naturligtvis marknadens rädsla för konkurs eller en kraftig minskning av det egna kapitalet helt bortblåst.
Detta gör att vi kan sitta lugnt i båten. Swedbank är ett stabilt företag med en stark ledning och mycket goda framtidsutsikter. Det går inte naturligtvis inte att veta hur det går de närmaste månaderna men på ett par års sikt kommer man med all sannolikhet att kommit ur sina dåliga krediter och tjäna stora pengar på nytt.
De som då har deltagit i nyemissionen kan glädja sig åt rejäla utdelningar för att inte tala om den enorma vinsten på kursuppgången den dag man säljer.
tisdag 18 augusti 2009
Fundamenta talar för Boliden
Boliden är mycket lättanalyserat- man tjänar sina pengar på att sälja zink och koppar. Vad man får för sin koppar är till största delen bundet i terminer, vilket ha rvarit mycket bra det senaste året, medan man är helt exponerad mot zinkpriset, vilket inte har varit så lyckat det senaste året men var mycket bra så länge zinkpriset var uppe i stratosfären.
Eftersom företaget är välskött och man är på väg att kraftigt öka sin kopparproduktion i Aitikgruvan är den enda fråga man behöver ställa sig "Tror jag att zink- och kopparpriserna kommer att vara höga i framtiden?".
Man kan ingenting veta om framtien, men det som skulle vilja lägga fram tesen att så enormt viktiga metaller som zink och koppar kommer att efterfrågas mindre i framtiden har mycket svårt att hitta övertygande argument. Kina och övriga u-länder (för ett u-land är de verkligen fortfarande, tro inget annat bara för att Shanghai är en del av i-världen) har ännu bara börjat byggas upp till den infrastrukturstandard som vi i västerlandet tar för given. Försök att bygga den infrastrukturen och en mer avancerad verkstadsindustri utan koppar och zink.
Man beräknar att av världens totala tillväxt 2009-2011 kommer Kina att stå för ofattbara 80 %. Detta förklaras bara delvis av att vi i väst är mycket hårdare drabbade av lågkonjunkturen och mycket mer av Kinas enorma investeringsprogram, framförallt statliga men även privata.
Hur länge har Kina råd att investera då? Tja, till skillnad från USA har Kina råd, enorma valutareserver som byggs upp tack vare deras enorma handelsöverskott mot USA sedan många, många år. Ser denna ekvation ut att förändras? Knappast, USA lånar och lånar för att de inte försörja sig själv.
Det har varit populärt att säga att Kinas expansion är beroende av USA:s konsumtion. Det ligger förstås en hel del i det, men Kina har också en enorm inhemsk efterfrågan som helt klart kommer att fortsätta öka i och med att allt fler får det bättre och i takt med att deras industri mognar kommer man att lära sig att tillverka mer avancerade produkter som kan säljas till hela världen, även om detta förstås kommer att ta tid för man ska inte överskatta deras nuvarande förmåga så länge som de huvudsakligen tillverkar det som vi i väst tillverkade för 50 år sedan- enkla bilar, leksaker, textiler o.s.v.
Ökade behov -> högre råvarupriser -> spekulation -> ännu högre priser -> Bolidens intäkter ökar -> kursen stiger exponentiellt
Som med alla cykliska företag stiger inte p/e lika högt som för mer stabila företag som får ökade intäkter- man vet ju att intäkterna en dag kommer att sjunka med råvarupriserna. För den som sitter still i båten och är med på den här Boliden-resan men hoppar av när fundamenta inte längre kan försvara kursen, kommer det att bli en mycket berikande resa 2009-2011 eller ännu längre.
"Läget har förbättrats!"
Jag häpnar ständigt av att så många tycker att det är nåt fantastiskt över "vändpunkten" i ekonomin. Den rapporteras nästan dagligen.
Om ekonomin mycket snabbt faller ihop med som i Sverige 6 % vore det ju väldigt konstigt, för att inte säga katastrofalt, om det inte bottnade där och sedan, i och med att företag och privatpersoner blir tvungna att handla igen, börjar stiga från denna MYCKET LÅGA nivå.
Att tycka att detta är underligt är som om man skulle studera en vän som bröt benet idag och förstås fick kraftigt försämrad rörelseförmåga och tycka att det är konstigt att han nästa vecka börjar kunna röra sig lite snabbare än idag och fascineras över det faktum att han nog faktiskt kommer att kunna gå som vanligt igen en vacker dag.
Ingenting är beständigt och framförallt passerar tillfälliga toppar och dippar mycket snabbt. Den som tänker sitta still med sina pengar på banken tills alla andra har kommit in på börsen kommer, som alltid, att missa uppgången men få uppleva nedgången.
Detta eftersom börsen värderar de förväntade vinsterna, inte de vinster som redovisas idag. Om man sitter still och väntar på att dessa vinster redovisats av företagen missar man uppgången eftersom andra med bättre förmåga att bedöma framtida lönsamhet och större riskaptit att har tagit ut den i förväg och redan handlat upp kursen. "Än har inte mycket hänt med resultatet" är därför ett väldigt enfaldigt påstående om man ifrågasätter en akties höjda värdering.
When there is blood in the streets, buy real estate.
/Baron Rothschild
måndag 17 augusti 2009
En nyemission är inte en split!
Det är i alla fall lite underhållande att läsa chattinläggen där väldigt många (som vanligt) verkar räkna på en nyemission som om det vore en split- dvs bara räkna på utspädningseffekten och inte tänka på det uppenbara- att företaget ju säljer aktier och stärker kassan med 15 miljarder. Vi får se hur villkoren blir, men följande gäller ju alltid vid nyemissioner: aktieantalet ökar vilket ger en utspädning, men värdet på företaget ökar också med den summa som man netto får in av emissionen.
Exempel:
Före emission: 1 000 000 aktier och eget kapital på 10 000 000= 10 kr/aktie
Nyemission där alla aktieägare får köpa en ny aktie för två gamla för 7 kr
Efter emission: 1 500 000 aktier och ett eget kapital på 13 500 000 = 9 kr/aktie
INTE: 1 500 000 aktier och ett eget kapital på 10 000 000 = 6,67 kr/aktie!!!
Swedbanks nyemission
'
Swedbank tar in 15 miljarder i nyemission meddelar banken på morgonen och kommer att hålla presskonferens kl. 10 idag.
Så här långt låter detta mycket bra av följande skäl:
Det är ingen oförutsedd händelse som har framkallat nyemissionen, utan viljan att stärka finanserna och komma ifrån det statliga garantiprogrammet.
Bankens kassa stärks radikalt, inte minst för att man nu kan få mer betalt för de nya aktierna jämfört med om man hade gjort detta för några månader sedan.
Risken för konkurs p.g.a. skenande kreditförluster (och en sådan fanns ju, även om den var mikroskopisk) är nu helt borta.
Som aktieägare får man förmodligen bra villkor, men det återstår ju att se.
Chansen för paniksäljande och kraftigt fallande kurs är stor vilket ger köpläge.
onsdag 12 augusti 2009
MSAB-pressmeddelande
MSAB har glatt i alla fall mig, men förmodligen inte alla wannabe daytraders med att inte gödsla marknaden med pressmeddelanden så som de gjorde för ett par år sedan. Detta meddelande idag om ett slutet ramavtal med franska inrikesdepartementet ser förstås mycket trevligt ut, men marknaden överreagerar som vanligt. Det känns som så ofta i MSAB att många köpare glömmer att ingenting annat än riktiga order ger intäkter.
Jag hoppas som alla aktieägare (äger dock idag "bara" 3600 aktier) på alla sätt att detta leder till rejäla order, men uppenbarligen är det "bara" ett ramavtal. Den som har hängt med ett tag i MSAB-svängen minns ju att det är precis denna sorts upphandlingar, dvs ramavtal utan garanterade order, som Joel Bollö (VD) tidigare har sagt att man inte prioriterar eftersom de "sällan ger någonting" som jag minns att han sade. Det är f.ö. samma erfarenhet jag har från det företag där jag arbetar.
MSAB är trots att man delar ut till aktieägarna samt lägger pengar på återköp (tycker jag dock bättre om) som behövs för expansion och produktutveckling ett bra företag med en förmodligen alldeles lysande framtid. Men den som tror att denna framtid har anlänt för att man har slutit ett ramavtal bedrar sig med all sannolikhet.
Klockan klämtar för SAS
Med en ny miljard i förlust i andra kvartalet kunde man ju tro att SAS' fackföreningar skulle vara mycket oroliga för företagets framtid, framförallt när det knappast finns så många andra företag för deras medlemmar att söka arbete hos om SAS skulle gå i konkurs. Inte Pilotfacket i alla fall. Deras ledning lyckades med nästintill osannolikt cyniska uttalanden om att det "visar hur pressad SAS-ledningen är" att man gör brutala jämförelser.
Ja, men skulle man vilja säga, att de är pressade talar väl för att situationen är pressad och därmed precis så pressad för deras medlemmar. Man kunde tro att de talar om sina bittraste fiender, som har helt andra intressen än Pilotfacket, inte den ledning som skall försöka rädda företag och därmed jobb.
En pilot har förstås ett ansvarsfullt arbete, men han tjänar ung. 100 000 kr i månaden och det är svårt att inte tycka att det är ganska mycket. Flygvärdinnorna är och förblir kraftigt överbetalda servitriser. Alla anser de sig tydligen ha rätt till mycket hög lön.
Vem, skulle man vilja fråga dem, skall betala deras löner om inte företagets kunder gör det?
SAS är, som jag har sagt tidigare, på väg i konkurs eller uppköp, en miljard ytterligare i rumpan ändrar inte detta faktum, oavsett hur man klär in siffrorna i "omstruktureringskostnader" och liknade. Att kalla någonting engångskostnad är alltid ett dåligt tecken, det är ungefär som att säga: "Vi har gjort en förlust, men den räknas inte, det är liksom inte riktiga pengar." Naturligtvis finns det engångskostnader, men inte många av dem som kallas så i finansiella rapporter skulle hålla måttet vid en granskning.
Inget företag kan leva på sänkta kostnader! Särskilt inte ett som har 36 fackföreningar att förhandla med, kunder som flyr och lågkostnadekonkurrenter att slåss mot.
Stilla köpinpulserna
Ingenting, absolut ingenting, är enligt min erfarenhet mer gynnsamt för ens förmögenhet än att man kan stilla sina köpinpulser när marknaden sjunker.
Även om man lyckas tygla sin rädsla när situationen är omvänd och köpa när blod flyter på gatorna som god fundamentalanalytiker så kan aldrig detta kompensera för överilade köp av dåliga aktier eller för den delen bra aktier på för hög nivå. Detta pga att man mycket snabbt förbrukar sina vinster med de överilade köpen.
Det är egentligen samma sak som i spel, vilket den som har varit inne på den "marknaden" vet av egen smärtsam erfarenhet- om bara spelar när oddsen helt klart är till ens fördel, dvs "överodds" så vinner man pengar men när det kliar i fingrarna och man s.a.s. letar efter dagens spel så hoppar man på fel och alldeles för många tåg och alla ens tidgiare vinster och mer därtill förbrukas på nolltid.
Mitt råd om man känner minsta eufori pga att man sitter och tittar på kursen så ska man inte handla. Köpglädjen får bara komma från att man känner att kalla fakta (och magkänsla om man vet att man kan lita på den) talar för att man ska köpa. Då får man förstås inte vara harig- ju billigare man kan handla nåt som är värt mycket, desto mer måste man vara beredd att riskera. Törs man inte det så bör man köpa en indexfond istället.
Kostnaden för att inte köpa är alltid 0 kr.
tisdag 11 augusti 2009
PA Resources helt beroende av oljepriset
Två gånger har jag låtit mig luras av kursutvecklingen för en aktie och köpt bara på denna samt någons rekommendation, utan att göra en egen "skeptiskt" analys; PA Resources och Micro Systemation. I båda fallen hade kursen stigit snabbt på fin utveckling av företaget, men framförallt på den hype som blivit kring aktien. I båda fallen skulle verkligheten komma ikapp aktien och den sjönk mycket kraftigt.
Det finns kanske inget vanligare och farligare fel än att titta på en graf som visar en aktie som t.ex. har stigit från 4 kr till över 40 kr (som PARE hade gjort) och tro att aktien kommer att snällt fortsätta i samma riktning ett bra tag framöver. Eftersom det ju är företagets framtida vinstutveckling som förr eller senare kommer att styra aktiekursen och inte kursen själv så är detta förstås ett väldigt korkat fel att begå.
I januari 2006 gjorde en kollega mig uppmärksam på PARE som då var väldigt litet och okänt. Utveckligen såg mycket imponerande ut, man ökade sin produktion och resultatet förbättrades stadigt. Affärsmodellen verkade sund och man hade riktat in sig på Tunisien där det är billigt att producera sett till skatten och arbetskraften och ledningen lovade guld och gröna skogar när produktionen på fältet Didon skulle kunna mångdubblas (från ett par tusen fat per dag till 20 000, ett tal som sedan har spökat i företaget).
Jag köpte alltså några hundra aktier i PARE och trodde som så många andra att oljepriset skulle fortsätta att stiga och att ledningen skulle leverera allt de som vi hoppades på (faktiskt räknade med).
Vad gjorde jag då för fel?
- Jag missade att förväntningarna på företaget var så stora att det som vi hoppades skulle inträffa redan var inprisat i kursen
- Jag såg inte att oljepriset var larvigt betydelsefullt för aktiens dåvarande värde, minsta fall gjorde att aktien dök, ibland med 20 % på kort tid
- Jag missade att företaget, istället för att försöka få ordning på sitt största och viktigaste innehav, Didon-fältet, försökte vara överallt, även i Norge som är enormt mycket mindre lönsamt att producera i p.g.a. de ohyggliga skatterna på olja
- Jag såg inte det uppenbara, nämligen att ledningen hade fått hybris av sina framgångar och dessutom överkommunicerade till marknaden i hopp om att driva upp kursen, med all sanolikhet för att deras nyemissioner skulle ge mer pengar
- Slutligen tänkte jag inte på att de ständiga nyemissionerna spädde ut aktievärdet i snabb takt och att så länge man inte antingen slutade expandera bortom all kontroll eller började tjäna en massa pengar i Didon så skulle nyemissionerna fortsätta.
Ständigt ersatte ledningen leverans med pressmeddelanden. Den som vill kan ju söka på deras pressmeddelanden de senaste åren, de är många, framförallt under 2006-08.
Mest bisarrt var det när ledningen, uppenbarligen blåljugande för marknaden, under slutet av 2006 envist hävdade att man skulle komma igång med produktionen för den nya borriggen på Didonfältet "innan året var slut" och aktiekursen drevs upp hela tiden för att sedan förstås falla efter nyår. Inte förrän i slutet av mars lyckades man med detta.
Sakta men säkert, framförallt sedan man kom in på Stockholmsbörsen och dess regler för (sann) marknadskommunikation, tvingades ledningen att revidera ned sina påståenden, t.ex. om när man lovade att ha kommit upp till 50 000 fat/dag.
Jag borde förstås ha sålt när det visade sig hur svårt det blev att motivera aktiekursen när de goda nyheterna (alltså verkliga nyheter, inte ledningens ständiga kommunikéer) inte kom och slutligen borde jag ha sålt allting när oljepriset steg till skyarna sommaren 2008 och aktien var så uppenbart övervärderad.
Mycket lärorikt för mig var dock att höra hur "alla" verkligen inte kunde förstå varför aktien inte steg till skyarna när det väl kom goda nyheter, t.ex. fördubblad vinst eller att produktionen hade satt igång på ett fält. Detta berodde förstås på att detta sedan länge var inprisat i aktiekursen och enbart frånvaron av denna nyhet hade kunnat påverka aktiekursen, i det fallet förstås nedåt.
Ja, ja man lär i alla fall av sina misstag, jag kommer aldrig mer att låta mig förledas av stigande aktiekurser. Jag kan också trösta mig med att jag gjorde fina vinster de gånger jag sålde av delar av mitt innehav och att jag hitills har gjort fyra lönsamma warrantaffärer i PARE. När aktien sjunkit till 10 kronor i höstas köpte jag in mig igen i bolaget med 25 000 warrants för 20 öre som idag står över en krona. Alltid något. På PARE är jag dock totalt minus än så länge.
Nu har man minskat ned sina intressen och verkar koncentrera sig på lönsamhet istälelt för vettlös expansion. Man är dock fortfarande helt beroende av oljepriset, vilket ett mer etablerat oljebolag med stor kassa inte är på samma sätt. Men om oljan fortsätter upp, vilket den förmodligen gör, och de verkligen kan leverera de alltid så svåra 20 000 fat som man nu återigen hoppas på i och med det man kommunicerade igår och sedan fortsätta öka produktionen så kan aktien bli en hit igen.
I höstas var aktien helt klart undervärderad, därav mitt warrantköp som jag tänker behålla eftersom min exponering är så liten och potentialen är så stor tills den löses in i höst. Idag är dock PARE-aktien inte undervärderad och man ger förstås ingen utdelning och därför köper jag inte aktien.
fredag 7 augusti 2009
Obducat all the way
Som jag har skrivit tidigare så deltar jag i Obducats nyemission men tredubblade den sista dan det gick igår genom att köpa ytterligare dubbla antalet teckningsrätter för endast ett öre/st. Eftersom mina tidigare köp har ett snitt på nästan en krona kommer jag nu ned på betydligt bättre nivå, runt 60 öre.
Att passa på och köpa fler rätter var t.o.m. igår extra gynnsamt eftersom man får optionerna gratis och dessutom får ha dem på sin kapitalförsäkring vilket inte brukar gå om man köper “rätter” (optioner och warrants) direkt på börsen, i alla fall Avanza låter en inte göra det, endast aktier och fonder.
Jag antar att dessa optioner kan köpas på börsen nästa vecka när teckningstiden är slut
finns möjligheten till en mycket bra affär i alla fall för den som köper när aktien sjunker och optionerna värderas lågt. Löptiden är ju också mycket lång så det finns alla möjligheter till stora vinster för en begränsad risk.
Obducat är det enda av mina innehav som idag är riktigt gynnsamt värderat, därav köpet. I övrigt strävar jag efter att lägga upp mer kontanter än jag har idag. Jag vill ha 10-15 % över tiden, men mer förstås när börsen är högt värderad och chansen (obs: inte risken!) till ett härligt börsfall är stor och omvänt bli fullinvesterad när börsen är låg. Hade jag haft bra med pengar oinvesterade i höstas hade jag inte behövt arbeta mer för min försörjning...
torsdag 6 augusti 2009
SAS går i konkurs eller köps av Lufthansa
Vissa saker säger t.ex. så mycket om ett företag och gör det så enkelt att bedöma deras potential, eller oftast brist på potential. När företaget börjar försöka sälja ut nästan alla realiserbara tillgångar säger det ALLT om företagets skick, framförallt om de säljer delar av företaget, t.ex. dotterbolag, som de sedan måste köpa tillbaka tjänser av till ett högre pris.
När SAS VD så nyligen gick ut och likt en gatuförsäljare försökte göra reklam för en tänkt försäljning av deras bonusprogram med motiveringen att det "med två miljoner kunder borde vara värt minst en miljard kronor" är det bara att inse att klockan klämtar för bolaget. Dessutom... varför skulle den som är "kund" i Euro Bonus vara intresserad av att bli kontaktad av en ny ägare till programmet och varför skulle det vara värt en miljard? Är det inte bara den summan som fattas för att han ska kunna överleva ett tag till? Desperation är bara förnamnet. Att företaget trots det ena besparingsprogrammet efter det andra inte lyckas förbättra siffrorna, eller ännu viktigare, lyckas visa hur man ska kunna återvända till vinsterna.
Ett företag som förlorar pengar och inte lyckas vända trenden går i konkurs. Precis så enkelt är det. SAS är på väg dit med stormsteg och ytterligare nyemissioner är ingen "räddning" som DI utan tvekan kommer att skriva, utan bara ett senareläggande av det ofrånkomliga.
Sir Richard Branson fick en gång frågan hur man blir miljonär. -Det är enkelt, man börjar som miljardär och så startar man ett flygbolag.
Anledningen till att det är så svårt att lyckas i flygindustrin är framförallt de enorma investeringskostnaderna för nya plan. Sen tillkommer stora service- och underhållskostnader. De pengar som eventuellt blir kvar efter alla avskrivningar lägger dessutom facken beslag på. De är väl medvetna om att inget flygplan kan lyfta utan deras medlemmars ständiga närvaro och utnyttjar detta skamlöst. Se bara på strejken i SAS i maj 2007. SAS hade lyckats göra en liten vinst och omedelbart blev det strejk. Det är som om kabinfacken m.fl. såg som sin främsta uppgift att göra sina medlemmar av med jobben.
En enda anledningen till att SAS och andra "national carriers" kunde bli stora och lönsamma en gång i tiden var förstås att de hade monopol på sina respektive linjer och länder. Till och med en idiotisk affärsmodell överlever i ett monopol. Ett bra exempel på galenskapen inom SAS var att man hade bestämt att alla flygningar skulle ha personal från samtliga tre ägarländer. Flygvärdinnorna flögs alltså in till t.ex. Arlanda dagen innan, bodde på hotell med traktamente och hoppade dagen därpå det plan som de skulle jobba på. Föga förvånande blev det problem med ett företag med sådana fack och sådan kultur att klara sig efter avregleringen. Endast Lufthansa bland de stora natioinella bolagen, som med alla medel, säkert även olagliga ur ett EU-perspektiv har lyckats kvava nästan all konkurrens på en enorma tyska marknaden har lyckats frodas sedan avregleringen.
Loppet är dock inte kört för SAS, för det olönsamma företaget finns det ju alltid en chans att man blir köpt av en större och bättre konkurrent. I detta fall med all sannolikhet Lufthansa som ju redan har sitt linjenät integrerat med SAS inom Star Alliance.
Vad vi ser i det sorglustiga skådespel som SAS har börjat utgöra med ständiga, kortsiktiga utförsäljningar, nedläggningar av linjer o.s.v. är sannolikt bara en förberedelse på ett övertagande från Lufthansa. LH vill dock rimligtvis inte ha med en massa olönsam bråte och att ha sålt EuroBonus, lagt ned nästan alla interkontinentala linjer (där ju LH redan är stora) och överhuvudtaget kunna gå in i LH som den nordeuropeiska delen av företaget är ju nästan för bra för att vara sant. I och med att SAS dessutom är på ruinens brant kommer man inte att behöva betala särskilt mycket.
Men om Lufthansa eller något annat företag inte köper SAS så blir det konkurs. Precis så enkelt är det, ingen kvartalsrapport eller förbättrade siffror kan förhindra det eftersom förr eller senare kommer skattebetalarna i de tre länderna inte att vilja skjuta till mer pengar i dessa "nyemissioner" som egentligen är olagligt statsstöd med ett annat namn.
Det är egentligen synd att SAS har ett så uppenbart andrahandsvärde och statliga delägare. De vore annars de ideala blankningstillfället. Just nu vore blankning livsfarligt eftersom det kan komma ett bud helt plötsligt.
SAS har ensamt inte större chans än de många förhoppningsbolag som tröstlöst tigger nya pengar år efter år och desperat försöker övertyga marknaden om att bara de får chansen ett tag till så kommer det att gå bra.
onsdag 5 augusti 2009
Swedbank stiger till skyarna... igen...
Marknadens uppfattning om hur stora de framtida vinsterna blir varierar ju som bekant extremt mycket, varför vi kan göra fantastiska affärer om vi undviker att få panik men också undviker eufori.
På samma sätt som man som funamentalanalytiker ska glädja sig när aktier plötsligt blir fundamentalt undervärderade för att alla flyr i panik bör man, tycker jag, också bli lite tveksam när alla verkar hoppa på tåget så fort det börjar röra sig uppåt.
Swedbank är ju över 60 kr igen och visst, det är förstås möjligt att kursen stannar på dessa nivåer eller fortsätter att stiga, men det är nog inte så troligt.
Jag ska inte påstå att aktien idag är övervärderad, det är den inte, men glöm inte bort att i dagsläget
- vet vi inte om Lettland kommer att devalvera
- sitter Swedbank på ett berg av dåliga krediter i Baltikum
- vet vi inte alls vad nettoförlusterna blir
- och vi vet absolut inte vad som kommer att hända på kreditmarknaderna det närmaste året.
Nej, jag råder absolut fortfarande till köp i Swedbank, men jag tror absolut att man kommer att sjunka under dessa nivåer igen. Detta dels pga ovanstående punkter men också pga att marknaden är volatil och redan i morgon kan alla världens börser sjunka eller så sjunker hela världens banksektor på några relevanta eller irrelevanta dåliga nyheter.
För den som vill verkligen ta det långa perspektivet är aktien högst köpvärd, men bättre är att vänta tills den handlas ned igen.
måndag 3 augusti 2009
Månadsrapport augusti
Så här långt ser det ut att bli ett bra år:
I år är jag +153 % att jämföra med index som "bara" är runt +30 %. Den allra bästa "sverigefonden" (alla kategorier) idag är Tangent som är drygt + 70 % sedan årsskiftet, tvåan och trean ligger på ung. +50 %.
Observera att jag låg fullinvesterad vid årsskiftet och bara har kunnat tillföra nytt "vanligt" sparkapital att köpa aktier för (små summor i förhållande till portföljens storlek) samt förstås sälja befintliga aktier för att köpa andra med bättre potential, vilket huvudsakligen har inneburit en ökad viktning mot Swedbank sedan mars. Ingen belåning förekommer.
Utöver detta har jag i min vanliga depå pare-warrants som är ung. +250 % men det är en förhållandevis liten post.
Oavsett hur det går under resten av året så tror jag att jag törs utgå från att det kommer att bli ett bättre år än 2008.
Uppdatering följer om en månad.