Klockan klämtar för Nokia

'
Inte sällan är en viss produkt oerhört viktig för ett företag. För Apple är det förstås iPhone framförallt. Lustigt nog har en viss nyligen introducerad mobiltelefon, Lumia 800, blivit väldigt viktig för två mycket välkända storföretag, Nokia och Microsoft. Nokias försäljning av allt annat än basmobiler faller som bekant som en sten sedan länge. Microsoft har i ung. 10 års tid misslyckats kapitalt med att ens få ett fotfäste på mobilmarknaden. Detta är förstås oerhört farligt för båda företagen eftersom framtiden för "större PC" stavas m-o-b-i-l och för mobiltelefonerna (mindre PC) stavas den s-m-a-r-t-p-h-o-n-e. Att sitta med gårdagens produkt är ett säkert recept för att snabbt bli en "has-been".

Sitt hopp sätter båda företagen alltså till Nokias förmåga att byta till Windows Phone som operativsystem. För Microsoft är detta så viktigt att man glatt betalar 250 miljoner dollar i kvartalet för att Nokia ska använda deras system.

Tanken är förstås att alla de som idag har Nokias Symbian-mobiler glatt ska hoppa över till WP liksom många andra som idag använder iPhone eller Android eller inte ännu bytt till en smartphone. Vem som helst inser väl att detta är en mycket svår uppgift när iOS och Android idag uppfattas som synonymerna för smartphone och deras nuvarande användare dessutom sitter på massor av inköpta appar som man säkerligen inte vill kasta bort i första taget för att hoppa på ett nytt mobilsystem.

Man får inte heller glömma att både iPhone och Android slog igenom på allvar först efter ett par år på marknaden. Det är svårt att tro att Nokia som nu blöder har två år på sig att börja tjäna pengar på sina smartphones. Naturligtvis är det av enormt stor betydelse att försäljningen för den första "riktiga" (Nokias ordval) WP-mobilen blir en snabb succé så att momentum byggs upp för vidare lanseringar i världen och av nya modeller under året som kommer.

Lumia 800 (och budgetmodellen 710) började säljas i några stora europeiska länder i november-december och nyligen i flera andra länder, däribland Sverige. I samtliga länder föregicks lanseringen av enorma reklamkampanjer, i Storbritannien enligt uppgift för 20 miljoner pund. Det är bara att se sig omkring i svenska städer just nu för att hitta prov på denna kampanj.

Om man söker på Google på "Lumia 800 sales" får man en lite obehaglig sammanställning. De allra flesta svaren är inte nya, vilket man kunde anta med tanke på att officiell statistik kom med Nokias rapport helt nyligen. De kommer istället från pressmeddelanden från Nokia innan och någon vecka efter lanseringen i varje land. Lydig affärspress har sedan dessutom återgivit svårkontrollerade och allmänna påståenden från Nokia om att detta är den mobil med flest förbeställningar någonsin, att den sålt slut och att efterfrågan har varit fantastisk. I land efter land upprepas dessa påståenden även från vissa återförsäljare, som naturligtvis inte heller är opartiska med tanke på att de tjänar betydligt bättre per såld mobil när de säljer Lumia istället för marknadsladande iPhone.

Från ung. den 10 december blir det däremot ganska tyst. Då har redan de allra flesta analytiker radikalt skrivit ned sina prognoser för försäljning fram till slutet av Q4, från runt två miljoner till en halv till en miljon. Stöd för påståendet att försäljningen i själva verket varit mycket svag kommer också från opartiska sidor som mäter mobiltrafik eller förmedlar försäljning från samtliga mobiloperatörer. Även Financial Times börjar nosa i påståendena om att försäljningen går dåligt.

Nokias aktie faller lika snabbt som brutalt när uppgifterna om dålig försäljning börjar sippra ut och tystnaden blir alltmer kompakt från företaget tills deras katastrofrapport (se mitt inlägg om den) kom för ett par veckor sedan. Där säger VD (känd från famösa uttalanden om att Symbian är en brinnande plattform och att man efter att man meddelat att man lägger ned Symbian ändå skulle sälja ytterligare 150 miljoner exemplar) Stephen Elop att man sålt "över en miljon Lumia". Detta betyder alltså att man fram till rapporten (inte fram till årsskiftet) sänt ut (inte sålt till slutkund, man vägra säga hur många som verkligen sålts) drygt en miljon mobiler av båda Lumia-modellerna i nio länder. Jojo, det låter ju verkligen hoppingivande, men låt oss gräva ned oss lite i dessa siffror.

När man introducerar en ny modell måste man skicka ut en massa i säljkanalen, detta redovisas som sagt officiellt som "sålda" telefoner. Det är svårt att tro att detta skulle vara mindre än i alla fall ett par hunda tusen exemplar som hela tiden ligger i kanalen. Sålda kan då inte gärna vara fler än en miljon. Perioden är slutet av november till 25 januari, vilket betyder att inte mycket mer än 600 000 såldes under fjärde kvartalet. Detta antagande får också stöd av data från Facebook, som har en inbyggd app i WP. Enligt dem kom det in runt 300 000 nya aktiveringar av appen under perioden slutet av november tills helt nyligen. Med ung. hälften (lågt räknat!) av smartphoneanvändarna i västeruropa som medlemmar i Facebook och de allra flesta av dem lär ha köpt Lumia den senaste tiden borde det stämma med hälften av 600 000, dvs Facebooks uppgift om 300 000. Detta är snarare högt räknat eftersom det som sagt finns andra mobiler på marknaden som måste bidra med nya användare av appen samt att det inte bara räknar in 800-modellen utan även 710:an.

Saker och ting kan ändra sig, även om det är mycket ovanligt vid elektronikprylars lansering där man normalt får bara en chans, och Nokias försäljning kan öka, men hittills har Lumia av precis allt att döma varit en storslagen flopp. Nokia har med kraftigt fallande "Symbian-försäljning" absolut inte råd med floppar idag. Lägger man dessutom till uppenbart svindyra reklamkampanjer har man en stundande katastrof för företaget om man inte vänder detta mycket snabbt.

Man hoppas nu stort på USA, men det är som bekant Apples och Googles hemmamarknad där dessa system dominerar stort och framförallt den unga generationen inte har någon aning om vad Nokia är och många äldre inte ens tror att Nokia finns längre. Detta är en "uphill battle" om någonting! Jag kan inte se någon som helst anledning att tro att man kan få mer än en högst marginell andel av marknaden i USA. Detta betyder att man inte får något nytt momentum för försäljningen och Nokia i sin nuvarande skepnad kan inte överleva utan en försäljning som åtminstone täcker upp tappet av försäljning av Symbian-mobiler. Detta var chansen Nokia hade och den ser av allt att döma ut att ha missats.

Man måse då sälja denna del av verksamheten till Microsoft och försöka överleva på nätverks-delen som man äger med Siemens. Detta är dock i så fall troligen en fördröjningsstrid. Vi bevittnar alltså förmodligen Nokias svanesång just nu och utan tvekan slutet för dem som mobiltillverkare. 
'

Glöm investmentbolagen!

Svenska investmentbolag har ett gemensamt med de små investmentbankerna- de ger framgångsrika affärsmän ytterligare status. Erik Penser har sin bank och sitt investmentbolag, herrar Hagströmer och Qviberg hade både och, men nu endast investmentbolaget Öresund och förstörda anseenden.

Vissa nöjer sig dock med ett investmentbolag; Gustaf Douglas har sitt Latour och Wallenbergarna "sitt Investor", som det brukar heta trots att de inte äger företaget, Peter Wallenberg har t.ex. som störste ägare 0,5 % av aktierna, utan kontrollerar dem genom en välgörenhetsstiftelse och a-aktier. Denna kontroll över någonting man inte äger har varit mycket lönsam för Peter Wallenberg som idag får 17 miljoner i årlig pension från företaget utan att någonsin ha arbetat i det. Stenbecks har sitt Kinnevik o.s.v. o.s.v.

Har man dessutom ett även i dessa sammanhang riktigt "out-sized ego" döper man sin skapelse efter ingen mindre person än sig själv. Fredrik Lundberg har sitt Lundbergs, Melker Schörling är inte bara namn på en person. Listan kan göras mycket längre.

Investmentbolag är dock en dålig placering för alla andra än möjligen ovanstående finansmän. Man tillför kapital till ett företag som köper aktier för pengarna och sedan noterar sig på börsen och därefter för alltid handlas med rabatt, dvs aktiekursen är lägre, ofta runt 30 %, lägre, än värdet på aktierna. Lägg till att placeringarna inte sällan går sämre än index och att själva förvaltningen kostar pengar för aktieägarna. Vilken lysande affär!

Trots allt detta råder det ingen brist på intresse från småsparare. Den enda logik (om det är rätt ord) för detta som jag kan hitta är väl att de som inte törs välja och köpa aktier själva gärna tar rygg på personer de litar på och därigenom i alla fall kan känna att de gör något lite mer äventyrligt än att köpa en tråkig fond. Detta är fröstås helt galet- kan man inte välja aktier själv så bör man köpa en fond eftersom den handlas till värdet på tillgångarna, administrationen är billig och det finns ingen som helst risk för inblandning från storägare med tvivelaktiga avsikter och moral som t.ex. när Öresund skulle försöka rädda HQ Bank.

Många har blivit oerhört rika på aktier, men jag tror inte det gäller särskilt många personer som köpt investmentbolagsaktier.

"Snart" är ordet för PA Resources

I vanlig ordning levererade PA Resources idag en dålig rapport och meddelandet att snart (minsann!) ska man börja producera 20 000 fat, numera lite klädsmat blygsamt uttryckt "15-20 000 fat".

Sedan 2007 har de troende väntat på dessa mytiska 20 000 faten. Var är de nånstans? Inte i Pares produktion i alla fall.

I vanlig ordning fylls chattsidorna (inte så sällan även mitt kommentarsfält) med dessa troendes kommentarer om att just nu "ser det väldigt bra ut" för Pare. För ett år sedan skulle 20 000 fat uppnås i början av året, sen blev det officiellt i tredje kvartalet och nu är det som sagt 15-20 000 i slutet av året.

Känns det igen? Det kan nog bero på att det alltid har låtit så, se t.ex. dessa telegramrubriker:

PA RESOURCES: MÅL NÅ PROD 20.000 FAT/DAG SLUTET 2009 - VD

PA RESOURCES: SPÅR PROD 16-21.000 FAT/DAG 2 H 2008

eller varför inte den riktiga klassikern:

PA RESOURCES: RÄKNAR MED ATT NÅ PRODUKTIONSMÅL 50.000 FAT 2011

Idag producerar man ung. 10 000 fat, Didonfältet håller på att sina och Azurite-fältet får man aldrig någon riktig ordning på.

Man kan undra vad pare egentligen finns till för i dagsläget. De har aldrig delat ut någon vinst, har trots det ständigt brist på pengar och gör nyemissioner varje år. Mer och mer pengar som förstörs i en olönsam verksamhet.

Eftersom företagets mål inte är att långsamt äta upp allt kapital som lidande aktieägare och andra ställer till deras förfogande så är det mer än troligt att det bästa vore att llikvidera företaget och dela ut försäljningsintäkterna för de tillgångar man faktiskt har till aktieägarna. Det är långt bättre än att offra dem på verksamhet som inte går runt.

Mer om PA Resources på min blogg.

Kurs idag: 5,60 kr

'

OK, det är en kostnad men den räknas inte!

Mina två favoritsäljcase, SAS och PA Resources lämnade rapport idag och båda gjorde förlust. Fast gjorde de egenligen det? Nej, förstår ni, förlusten "på pappret" beror på kostnader som inte borde räknas om det inte vore för alla dumma bokföringsregler.

Om Pare bara hade sluppit betala sina lån i dollar så hade man nämligen gjort vinst sägs det. Om SAS inte hade förlorat på askmoln och omstruktureringen så hade de gått med exakt 464 miljoner kr i vinst får vi höra deras sparkade VD förkunna.

Här är en enkel regel för sånt här: Engångskostnader är fikonspråk för att få en förlust att framstå som någonting annat!

Med undantag från en situation där man har haft en kostnad som inte har någonting med företagets verksamhet att göra, som man är helt säker på aldrig kan komma tillbaka och kan bli trovärdigt beräknad är det närmast bedrägeri att tala om engångskostnader som jag ser det, det är ren och skär skönmålning.

"700 miljoner" får vi höra att askmolnet kostade SAS. Är det någon som tror att denna summa är exakt, icke uppräknad till en hög nivå och korrekt reviderad? Hur vet man att det inte kommer ett askmoln till, vilket det tydligen gjort varje gång hittills som vulkanen har haft utbrott.

Dessutom vill SAS räkna bort sina omstruktureringskostnader. Sedan när är sådana inte riktiga kostnader och varför räknar man då inte också bort de vinster som omstruktureringen för med sig.

Naturligtvis har inte det faktum att SAS intäkter minskade med mer än 20 % mot förra året någonting med deras dåliga resultat att göra.

I Pares fall får vi veta att de hade otur med valutaeffekter, vilket sänkte deras resultat med mer än 200 miljoner. Annars hade man gjort vinst. Nej, valutan kan man inte påverka så mycket (förutom att hedga), men det är en del av deras verksamhet och ingenting annat. Inte skulle väl någon föreslå att man ska räkna bort hur mycket man tjänat på det höjda oljepriset?

Fast en sådan uträkning vore intressant för den skulle också visa vilken jätteförlust man hade gjort om man inte haft tur med oljepriset.

Dessa företag är rena lottsedlar, antingen lyckas de vända utvecklingen eller så gör man det inte, men något "value case" är de verkligen inte, SAS hoppas på att bli uppköpta och Pare hoppas på högt oljepris som kan betala av alla deras lån.

Mer om PA Resources och SAS.

SAS sista strid

Marknaden skickade upp SAS-aktien typ 10 % på beskedet att man kommit överens med facken om lönesänkningar, något som ägarna f.ö. krävt för att delta i den senaste nyemissionen. Detta beror förstås på att man räknar att konkursrisken har minskat och det har den förstås ju lägre kostnader man har, men i detta fall är det bara en förlängning av fristen.

Vad har då hänt sen senast jag skrev om SAS? Företaget har nu alltså säkrat sina fem miljarder från ägarna. Detta ger naturligtvis omedelbar hjälp till ett företag som går med förlust, men det är naturligtvis ingen långsiktig lösning. Detta inte minst eftersom denna möjlighet till nödhjälp nu rimligen måste vara uttömd. Som att hitta en luftficka i ett sjunkande fartyg m.a.o.

SAS har också minskat sina personalkostnader, vilket förstås är bra. Detta är dock endast 500 miljoner, jämfört med förlusten på tre miljarder förra året.

I övrigt återstår alla problem- höga löner, hemsk konkurrens, höga bränslepriser, den äldsta flygplansflottan o.s.v.. Det finns alltså ingen ljusning någonstans. Man må ha sålt tillgångar för ett antal miljarder och kan tydligen sälja lite till, men nu är de pengarna slut liksom som sagt nyemissionsmöjligheterna. Dessutom måste man nu köpa tjänster från de dotterbolag som man sålt, naturligtvis dyrare än man kan producera dem "in house".

Man får dock inte glömma att Lufthansa tidigare sägs ha krävt att man skulle få ordning på facken för att man skulle vara intresserad av att köpa företaget. Detta kan ju därmed vara en möjlighet nu, vilket i så fall är företagets enda realistiska räddning och det gör att man inte bör blanka aktien.

Jag tror dock inte att de gör det. Om Lufthansa bedömer att SAS håller på att gå omkull är det säkert smartare att bygga upp egna linjer, vilket man nu tydligen redan gör, och påskynda konkursen för att när den väl kommer ha möjlighet att ta över flyglinjer och kanske nåt mer ur konkursboet. Lufthansa är ju ett mycket stort bolag som knappast behöver en massa ny personal och infrastruktur. Vad man vill är säkert att vara ensam på en massa linjer som kan skicka skandinaver vidare efter en mellanlandning till en otrolig massa platser.

Försök att komma till Jerusalem eller Kapstaden med Ryan Air...

PA Resources på väg mot nya nederlag

Med viss risk för att bli tjatig vill jag ännu en gång ta upp blankningskandidaten PA Resources (se tidigare inlägg) som lämnade sin bokslutskommuniké idag. Jag trodde verkligen på detta företag en gång i tiden, men inte alls idag.

Ett företags VD och styrelse för ett aktiebolag är skyldig vid straffansvar att kommunicera all relevant information till marknaden på ett korrekt och sanningsenligt sätt. Man får alltså inte fördröja offentliggörandet av viktig information, försöka dölja sanningar eller uppenbart skönmåla verkligheten.

"Pares" ledning har haft en lång historia av att vara överdrivet positiv, ofta säkert inom gråzonen för vad som är tillåtet- man har ju rätt att vara obotlig optimist, men alltså inte att ljuga. Sedan något år har detta gått alldeles för långt när man försöker dölja utvecklingen på Didon-fältet som de senaste åren har varit företagets viktigaste tillgång.

Som jag har skrivit tidigare är det uppenbart att produktionen faller och det går inte längre att göra någonting åt detta. Istället för att kommunicera detta och meddela marknaden vilken produktion man tror att detta fält kommer att hålla detta och kommande år har man med ett osannolikt fikonspråk skrivit om detta till oigenkännerlighet. (Observera att man aldrig drog sig för att kommunicera hur stor, ökad produktion Didon skulle ha till för något år sedan.)

Idag kom som sagt bokslutskommunikén och uppenbarligen har det nu blivit omöjligt att inte bli i alla fall lite tydligare och för första gången medge att produktionen faller med orden "en fortsatt naturlig nedgång på Didonfältet i Tunisien".

Inget företag som har en ledning som är inte är öppen och sanningsenlig om företagets problem är en god investering! I senste produktionsrapporten använde man detta fikonspråk: Produktionen på Didonfältet har minskat något jämfört med tredje kvartalet på grund av en ändrad produktionsprofil med lägre produktionsnivå.

Vadå "ändrad produktionsprofil"?

Ännu värre var det för något år sedan när man för första gången förklarade den minskade produktionen med att man valt att producera på en lägre nivå. Jo, det verkar ju sannolikt när man ända till i våras ständigt investerade i nya borrningar på fältet för att öka produktionen.

Hursomhelst, idag är första gången som man medger detta i något som i alla fall liknar vanlig svenska, även om "naturlig nedgång" är en uppenbar skönmålning. Produktionen faller och man kan inte göra någonting åt det! Skriv det då!!! Berätta också vilken produktion ni förutser för detta och nästkommande år!

För övrigt är det bara att konstatera att dagens nedgång är väl motiverad. Trots en ganska god produktion lyckas man inte tjäna mer än 8 öre per aktie. Produktionen och därmed vinsten kanske verkligen kommer att höjas nästa år som man påstår, vem vet, men om så är fallet är redan en stor vinstökning inräknad i dagens kurs. Om produktionen inte höjs rejält så kommer aktien att störtdyka.

Aktiekurs idag: 24,50 kr.

Ericsson...

Som jag har skrivit många gånger tidigare, bl.a. i ett av mina första inlägg, tror jag inte på Ericsson. Inget jag har sett på senare år har fått mig att ändra den uppfattningen det minsta. Därmed är inte sagt att Ericsson kommer att gå i konkurs eller ens få sådana problem som de hade i början av seklet, men de har inte en chans att återigen bli en bra placering.

Ericsson har haft sin storhetstid. Mobiltelefonin kom och Ericsson var med på hela det tåget. Nu är man ett stort bolag med mycket små möjligheter att växa i och med att man har så många konkurrenter där man tidigare var ensam eller nästan ensam, men också för att man helt enkelt är så stor. Det finns helt naturligt ingen möjlighet för ett av de riktigt stora företagen på en viss marknad att flerdubbla sin försäljning eller vinst på det sätt som ett mindre företag kan göra. Som f.ö. Ericsson gjorde en gång i tiden. Nokia förstår detta och satsar som jag skrivit om tidigare därför allt på att dominera på tillväxtmarknaderna, dvs framförallt BRIC.

Ericsson kommer säkert att försvara sin position hyfsat, men det blir ändå ett försvars- och inte ett anfallskrig de närmaste åren. Utdelningen kommer säkert, vilket också meddelades idag, att bli god, men den som söker kursvinster får leta på annat håll. Inget sparprogram i världen och ingen ny VD kan ändra på så fundamentala problem och kraftigt öka vinsten långsiktigt.

Aktiekursen hålls som jag ser det i viss utsträckning uppe idag av att alla fonder äger Ericsson och det kommer förstås inte att ändras inom den överskådliga framtiden. Som det gamla uttrycket:

No fund manager ever got fired for buying General Motors!

Well they should...

SAS "vinst"

'
Hela morgonen har radion talat om hur SAS "går med vinst igen". Olika personer har fått uttala sig om hur detta har "lyckats". Aktien stiger kraftigt på det glada beskedet.

Vad är vinst kan man undra i så fall.

Om jag drev ett företag vars verksamhet i år gick med en miljon i förlust, men tack vare att jag sålde mitt lager som jag under tidigare år hade skrivit av (och amorterat förstås) för två miljoner mer än det bokförda värdet så blir istället min "vinst" för året en miljon kronor.

Yeah, great!

Vad SAS talar väldigt tyst om är att vinsten (6 öre/aktie) detta kvartal inte hade varit möjlig utan försäljning av tillgångar, dvs engångsposter, utan dessa hade man gjort en förlust på flera hundra miljoner som Ekonomiekot så riktigt påpekade nyss.

Att sälja av egendom, spara och dra ned på verksamheten har en sak gemensamt- det är tillfälliga vinster. Det är som när någon som har slut på pengar bestämmer sig för att äta bara de rester och annat som finns i kylen, frysen och skafferiet. Det fungerar m.a.o. bara ett tag. Ändå talar VD idag om planerade besparingar som om det vore nya intäkter:

Totalt genomförs besparingar motsvarande 5,2 miljarder SEK där cirka 3,9 miljarder SEK kvarstår att ge resultateffekter under 2009 och 2010.

På sista rden har besparingar förstås samma effekt som intäkter, men det är intäkter som i slutändan gör att företag överlever. På besparingar kan inget företag leva.

Än värre blir det på sikt när man säljer av servicedelarna av det egna bolaget och sedan måste köpa tillbaka tjänsterna till ett högre pris från den som köpt verksamheten. Man får då först en trevlig reavinst men måste sedan betala tillbaka mycket mer, som att ta ett sms-lån, det känns bra ett tag.

SAS har stenhård konkurrens från lågkostnadsbolag, militanta fackföreningar som skapat skyhöga personalkostnader, en mycket gammal flygplansflotta som snart måste förnyas och stigande bränslepriser. Ledningens svar på detta har hittills varit tämligen fruktlösa förhandlingar med facken, nedläggningar av ständigt fler linjer och, framförallt, att sälja av allt som överhuvudtaget går att sälja.

Den som tror att detta är en väg ur krisen kan läsa om PanAm:s i princip identiska åtgärder för att vända resultatet åren innan konkursen var ett faktum.

Verksamheten blöder pengar och precis alla siffror är mycket dåliga. Det enda som håller bolaget vid liv är att man kan äta av det som finns i skafferiet.

Verkligheten har på många sätt börjat komma ikapp SAS, men avgrunden lurar därframme så snart skafferiet är tomt.

Aktiekurs idag: 4,65 kr.
'

Countermine- man kan inte leva på hoppet allena

'
Förhoppningsbolag ska betonas på "bolag" inte på "förhoppning"! Den som tror att det räcker med att ett företag skulle kunna lyckas stort för att man ska investera i riskerar att bli ännu ett exempel på "a fool and his money are soon parted". Det räcker naturligtvis inte med potential, det måste finnas goda, objektiva skäl att tro att sannolikheten för att detta ska ske är tillräckligt stor i förhållande till aktiepriset för att man ska investera.

Jag har som bekant några bolag som jag tycker det är helt galet att investera i och har skrivit om tidigare, t.ex. SAS. Ett annat är Countermine Technologies. Idag kom till sist besked om ännu en nyemission och nya förluster i verksamheten. Countermine känns som paradexemplet på förhoppningsbolag som man ska undvika. Det finns naturligtvis en liten chans att man ska lyckas, men ingenting som jag har läst om företaget de senaste åren har gjort att jag kunnat förstå det stora intresset för företaget.

Countermine är helt beroende av att vissa länder, nästan bara u-länder (hint, hint...) ska göra stora investeringar i minröjning. Detta sker förstås idag och kommer att ske i framtiden eftersom minor är ett stort problem. Men att som investerare satsa en massa pengar på att detta kommer att ske i stor omfattning och med just Countermines utrustning (mutor är ju inte precis ett okänt fenomen i u-länder...) innan Countermines aktieägares tålamod är slut är väldigt våghalsigt.

I min lista över saker man vill se i förhoppningsbolag klarar sig Countermine mycket dåligt:

Bara 6,5 rätt (!) av 21 möjliga: det finns stora behov av produkten, man har vissa intäkter idag som dock INTE ökar därav halvt rätt för detta, man har enligt uppgift en bra produkt som slår konkurrenternas (dock omöjligt för en lekman att avgöra), det är höga barriers of entry, branschen är inte särskilt konjunkturkänslig, det finns storägare som är beredda att skjuta till pengar och vad jag vet har inte storägarna försökt påverka besluten i sitt eget privata intresse.

I övrigt flera riktiga varningsflaggor: ledningen äger inte särskilt mycket aktier, VD har t.ex. förutom optioner bara 300 000 aktier, dvs 100 000 kr. Det finns att döma av chattsidorna väldigt många småsparare med enormt mycket större innehav än han tydligen är intresserad av. Kassan är skral, nyemissioner görs "löpande", utvecklingen kräver mycket pengar, ledningen lovar eller håller tyst o.s.v.

Företaget, eller framförallt ledningen, prickar också in ett antal av de varningsflaggor jag har skrivit om tidigare att man absolut inte vill se i förhoppningsbolag (tomma löften tystnad, sena rapporter, "om bara..." o.s.v.).

Om man inte känner en oemotståndlig lust att investera i ett företag som sedan länge har gått och hoppats på det stora genombrottet som aldrig verkar komma och idag förlorar 1,50 kr för varje omsatt krona så bör man hålla sig borta från Countermine. Den som äger aktier borde ta förlusten och inte vänta tills den blir 100 %.

Aktiekurs idag: 24 öre.

'

Ericsson...

'
Som jag tidigare har skrivit har jag mycket svårt att de någon som helst anledning för en privatperson att köpa Ericsson. Aktien är förmodligen väldigt korrekt värderad med tanke på hur många som äger den och hur många som analyserar minsta detalj av den.


Dessutom, och det är det fundamentala "felet", har ett på sin marknad så dominant företag som Ericsson mycket svårt att växa. Detta kommer med all sannolikhet att bli ännu svårare när man nu får alltmer kinesisk konkurrens. Jag tror att Ericsson på sikt istället kommer att förlora marknadsandelar.

Jag ägde Ericsson ett tag när den föll under fem kronor efter avskiljningen vid nyemissionen, dvs när de höll på att gå omkull för jag bedömde att ägarna till varje pris skulle rädda företaget. Jag sålde sedan för tidigt p.g.a. en renovering som skulle finansieras, men å andra sidan hade jag ingen lust att äga ett sånt jätteföretag längre än tills aktien repade sig. Idag skulle jag aldrig köpa aktien.

'

Sälj gamla SAS!

'

Hur kan någon tro på SAS förutom möjligen som uppköpskandidat?

Företagande är mycket enkelt för det kräver bara en sak: man måste ha intäkter som är högre än kostnaderna. Det kallas vinst. Förhoppningen om framtida vinster är den enda anledningen till att någon ska satsa pengar i företaget. Motsatsen kallas som bekant förlust och leder till konkurs.

SAS är idag ett konkursmässigt företag, men det verkar inte marknaden ha förstått ännu. Säkert hålls även kursen under armarna av det nordiska statliga delägandet och föhoppningen om ytterligare statsstöd, ursäkta, nyemissioner, men det ändrar inte på faktum- SAS är konkursmässigt!

Företaget går med jätteförluster, f.n. ungefär en miljard i kvartalet. Ständigt nya sparprogram, rationaliseringar och en nyemission har inte ändrat på det faktum att förlusterna håller på att radera ut SAS.

För att hålla sig över ytan säljer man sedan ett par år ut precis allting som har ett marknadsvärde. Problemet är bara att man inte kan leva på besparingar och utförsäljningar, tids nog finns det inte mer att spara på och ingenting kvar att sälja.

Det är möjligt att det finns någon faktor som talar till SAS' fördel, men jag kan inte hitta den. Överallt man tittar är det bara elände- kostnaderna stiger (löner, olja, avskrivningar) medan intäkterna sjunker, kreditbetygen sjunker och risken finns att EG-domstolen snart utdömer mer än fyra miljarder i böter ett konkurrensmål. Snart kan man dessutom itne längre skjuta upp uppgraderingen av Europas äldsta flygplansflotta. Nån som vet var man ska få pengar till det? En nyemission till?

Hade det inte varit gamla SAS det var frågan om så hade aktien stått i 50 öre idag, inte över det egna kapitalet. Det är så det går med företag som trots stora ansträngningar inte lyckas vända till vinst och saknar en trovärdig plan för hur det ska gå till.

Sälj och ta förlusten ni som fortfarande har kvar denna aktie! Du gör i så fall samma sak som företagets försäljningschef Robin Kamark som häromdagen sålde inte färre än 150 000 av sina 195 000 aktier. Ett nytt avtal (eller inte) kommer varken att göra från eller till och SAS' enda chans är att bli uppköpta, i så fall med all sannolikhet av Lufthansa.

'

Klockan klämtar för SAS

'
Med en ny miljard i förlust i andra kvartalet kunde man ju tro att SAS' fackföreningar skulle vara mycket oroliga för företagets framtid, framförallt när det knappast finns så många andra företag för deras medlemmar att söka arbete hos om SAS skulle gå i konkurs. Inte Pilotfacket i alla fall. Deras ledning lyckades med nästintill osannolikt cyniska uttalanden om att det "visar hur pressad SAS-ledningen är" att man gör brutala jämförelser.

Ja, men skulle man vilja säga, att de är pressade talar väl för att situationen är pressad och därmed precis så pressad för deras medlemmar. Man kunde tro att de talar om sina bittraste fiender, som har helt andra intressen än Pilotfacket, inte den ledning som skall försöka rädda företag och därmed jobb.

En pilot har förstås ett ansvarsfullt arbete, men han tjänar ung. 100 000 kr i månaden och det är svårt att inte tycka att det är ganska mycket. Flygvärdinnorna är och förblir kraftigt överbetalda servitriser. Alla anser de sig tydligen ha rätt till mycket hög lön.

Vem, skulle man vilja fråga dem, skall betala deras löner om inte företagets kunder gör det?

SAS är, som jag har sagt tidigare, på väg i konkurs eller uppköp, en miljard ytterligare i rumpan ändrar inte detta faktum, oavsett hur man klär in siffrorna i "omstruktureringskostnader" och liknade. Att kalla någonting engångskostnad är alltid ett dåligt tecken, det är ungefär som att säga: "Vi har gjort en förlust, men den räknas inte, det är liksom inte riktiga pengar." Naturligtvis finns det engångskostnader, men inte många av dem som kallas så i finansiella rapporter skulle hålla måttet vid en granskning.

Inget företag kan leva på sänkta kostnader! Särskilt inte ett som har 36 fackföreningar att förhandla med, kunder som flyr och lågkostnadekonkurrenter att slåss mot.

SAS går i konkurs eller köps av Lufthansa

Den bra analysen är den korta, logiska och kalla analysen som inte snubblar omkring bland irrelevanta siffror, procenttal och lögnaktiga uttalanden från företagsledningen. Hjälp till sådana analyser får man enligt min erfarenhet ibland från oväntat håll.

Vissa saker säger t.ex. så mycket om ett företag och gör det så enkelt att bedöma deras potential, eller oftast brist på potential. När företaget börjar försöka sälja ut nästan alla realiserbara tillgångar säger det ALLT om företagets skick, framförallt om de säljer delar av företaget, t.ex. dotterbolag, som de sedan måste köpa tillbaka tjänser av till ett högre pris.

När SAS VD så nyligen gick ut och likt en gatuförsäljare försökte göra reklam för en tänkt försäljning av deras bonusprogram med motiveringen att det "med två miljoner kunder borde vara värt minst en miljard kronor" är det bara att inse att klockan klämtar för bolaget. Dessutom... varför skulle den som är "kund" i Euro Bonus vara intresserad av att bli kontaktad av en ny ägare till programmet och varför skulle det vara värt en miljard? Är det inte bara den summan som fattas för att han ska kunna överleva ett tag till? Desperation är bara förnamnet. Att företaget trots det ena besparingsprogrammet efter det andra inte lyckas förbättra siffrorna, eller ännu viktigare, lyckas visa hur man ska kunna återvända till vinsterna.

Ett företag som förlorar pengar och inte lyckas vända trenden går i konkurs. Precis så enkelt är det. SAS är på väg dit med stormsteg och ytterligare nyemissioner är ingen "räddning" som DI utan tvekan kommer att skriva, utan bara ett senareläggande av det ofrånkomliga.

Sir Richard Branson fick en gång frågan hur man blir miljonär. -Det är enkelt, man börjar som miljardär och så startar man ett flygbolag.

Anledningen till att det är så svårt att lyckas i flygindustrin är framförallt de enorma investeringskostnaderna för nya plan. Sen tillkommer stora service- och underhållskostnader. De pengar som eventuellt blir kvar efter alla avskrivningar lägger dessutom facken beslag på. De är väl medvetna om att inget flygplan kan lyfta utan deras medlemmars ständiga närvaro och utnyttjar detta skamlöst. Se bara på strejken i SAS i maj 2007. SAS hade lyckats göra en liten vinst och omedelbart blev det strejk. Det är som om kabinfacken m.fl. såg som sin främsta uppgift att göra sina medlemmar av med jobben.

En enda anledningen till att SAS och andra "national carriers" kunde bli stora och lönsamma en gång i tiden var förstås att de hade monopol på sina respektive linjer och länder. Till och med en idiotisk affärsmodell överlever i ett monopol. Ett bra exempel på galenskapen inom SAS var att man hade bestämt att alla flygningar skulle ha personal från samtliga tre ägarländer. Flygvärdinnorna flögs alltså in till t.ex. Arlanda dagen innan, bodde på hotell med traktamente och hoppade dagen därpå det plan som de skulle jobba på. Föga förvånande blev det problem med ett företag med sådana fack och sådan kultur att klara sig efter avregleringen. Endast Lufthansa bland de stora natioinella bolagen, som med alla medel, säkert även olagliga ur ett EU-perspektiv har lyckats kvava nästan all konkurrens på en enorma tyska marknaden har lyckats frodas sedan avregleringen.

Loppet är dock inte kört för SAS, för det olönsamma företaget finns det ju alltid en chans att man blir köpt av en större och bättre konkurrent. I detta fall med all sannolikhet Lufthansa som ju redan har sitt linjenät integrerat med SAS inom Star Alliance.

Vad vi ser i det sorglustiga skådespel som SAS har börjat utgöra med ständiga, kortsiktiga utförsäljningar, nedläggningar av linjer o.s.v. är sannolikt bara en förberedelse på ett övertagande från Lufthansa. LH vill dock rimligtvis inte ha med en massa olönsam bråte och att ha sålt EuroBonus, lagt ned nästan alla interkontinentala linjer (där ju LH redan är stora) och överhuvudtaget kunna gå in i LH som den nordeuropeiska delen av företaget är ju nästan för bra för att vara sant. I och med att SAS dessutom är på ruinens brant kommer man inte att behöva betala särskilt mycket.

Men om Lufthansa eller något annat företag inte köper SAS så blir det konkurs. Precis så enkelt är det, ingen kvartalsrapport eller förbättrade siffror kan förhindra det eftersom förr eller senare kommer skattebetalarna i de tre länderna inte att vilja skjuta till mer pengar i dessa "nyemissioner" som egentligen är olagligt statsstöd med ett annat namn.

Det är egentligen synd att SAS har ett så uppenbart andrahandsvärde och statliga delägare. De vore annars de ideala blankningstillfället. Just nu vore blankning livsfarligt eftersom det kan komma ett bud helt plötsligt.

SAS har ensamt inte större chans än de många förhoppningsbolag som tröstlöst tigger nya pengar år efter år och desperat försöker övertyga marknaden om att bara de får chansen ett tag till så kommer det att gå bra.

Sälj Ericsson!

Läsare av den här bloggen är medvetna om att jag tror på enkla, förhoppningsvis förnuftiga analyser av det mest fundamentala i ett företag och den bransch det verkar inom. Anledningen till detta är säkert mycket att det är så jag tänker, men också att det är min absoluta övertygelse att man lätt missar de viktiga delarna om man ska försöka djupdyka in i ett företag och läsa varje rapport, varje pressmeddelande och varje oberoende analys. Vad jag har förstått ger också forskningen stöd för detta- i ett test lät man galoppspelare först få bara lite grundläggande information om varje häst och sedan lägga sina spel, i nästa moment fick de all tillgänglig information om hästarna och det visade sig att de lyckades mycket bättre när de inte visste mer än det mest grundläggande. Att inte se skogen för alla träd m.a.o.

Att aktiers värdeökning hänger tätt samman med företagets förmåga att öka sina vinster är förstås grundläggande och ingenting som behöver någon längre utläggning. Men frågan är om särskilt många tänker på detta när de gör sina köp. Hur ska t.ex. ett jätteföretag som dominerar sin bransch kunna öka sin vinst särskilt mycket? Enda chansen är till sist att expandera över till andra branscher (GE är ett bra exempel på detta, men detta förekommer knappast i Sverige). Ändå verkar väldigt (!) många tro att så ska ske och analyserar procenttal hit och dit för olika delar av jätteföretagens verksamhet.

Personer som jag känner, med decennier av värdepappersanalys bakom sig envisas med att lägga en mycket stor del av sitt kapital i stora företag som redan är dominerande spelare inom sina respektive branscher. Eriksson är förstås praktexemplaret i Sverige. ABB, Astra Z., Volvo, Scania och Skanska är andra exempel. Dessa företag anser säger de är ”säkra placeringar” (Volvo har fallit från 150 kr till 45 kr på två år, ABB föll från 200 till 75 kr på sju månader förra året, Scania mer än halverades på ett år och ju mindre som sägs om Ericsson-aktiens utveckling de senaste åren desto bättre) och därmed tydligen köpvärda.

Det finns inga säkra placeringar! Inte ens statsobligationer är 100 % säkra. Vill man vara säker på att ha kvar sina pengar ska man ta ut dem från banken och aldrig köpa aktier.

Ericsson är idag ett dominerande företag inom telesystem och med jämna mellanrum meddelar de att de har fått en ”jätteorder”. Problemet är att deras omsättning idag är långt över 200 miljarder kronor att de redan gör en vinst på över 10 miljarder och medan en order på ”bara” en miljard vore en enorm succé för ett medelstort företag med fem miljarder i omsättning är en tiomiljardersorder ingenting som marknaden ens reagerar på.

Jag menar naturligtvis inte att stora företag är dåliga placeringar rakt av. Ericsson är störst på börsen tillsammans med H&M. Skillnaden är enorm mellan dessa företag. Medan H&M kan fortsätta att expandera över hela världen och har ännu orörda jättemarknader (Kina, Indien, Brasilien) där Ericsson redan är stora. Skillnaden i värde och potential är att H&M kan fördubbla sin omsättning är vinst medan detta är ytterst osannolikt för gamla trötta Ericsson.

Sluta följa Ericsson och lägg dina pengar där de har möjlighet att växa. Ericsson kommer att kommas ihåg som ett av dessa gamla företag som gjrode mycket bra en gång i tiden men inte kunde följa med utvecklingen.