Viktar över mot Swedbank

Mitt äldsta ännu existerande innehav är Swedbank. Jag köpte den under den dramatiska våren 2009 och fortsatte sedan att öka vid varje nedgång åren efteråt tills viktade över mot SHB efter tumultet i ledningen för ett år sedan. Det förblir min bästa investeringe någonsin.

Swedbank är idag ett av mina basinnehav tillsammans med SHB, Apple och Starbucks. Hyfsat stora innehav som jag troligen kommer att ha kvar i många år. Utifrån hur företagen går och aktierna utvecklas kan jag komma att vikta om bland dessa, men jag tror inte att jag kommer att sälja ut något av dem helt. 

Idag var det dags för en sådan omviktning. Efter att Folksam sålt aktier igår kväll föll Swedbank föga förvånande i morse 2,5 % ned till ung. den kurs som Folksam fick av sina köpare. Det påminner lite om när Folksam 2009 vräkte ut 39 miljoner aktier 2009 för att de tyckte att de ägde för mycket. Den gången var det geniet Anders Sundström som förutom att ha absurt dålig tajming dessutom sålde direkt över marknaden så att effekten blev lika omedelbar som dramatisk på kursen.

Jag ska inte klaga varje fall- jag ökade då och jag ökar idag. Naturligtvis är inte 2,5 % något jätteras men Swedbank har fallit ett tag nu och med 6 % direktavkastning och en stabil verksamhet kan jag kosta på mig att vikta över lite från SHB. Båda är nu ung. 8 % av portföljen.

Jag tror inte att Swedbanks vinst kommer att öka dramatiskt men heller inte att den kommer att falla över tid. Vissa kvartal övertygar de rejält och andra är sämre men i grund och botten finns en mycket fin och stabil verksamhet. Lägg till detta mycket god kapitalisering och en utmärkt utdelningspolicy så har vi ett företag som man kan äga i många år framåt.

Swedbanks ledning

Swedbanks styrelse meddelade i morse att man hade sparkat verkställande direktören sedan sju år tillbaka under vilka aktiekursen, trots den senaste tidens tillbakagång, har åttadubblats, och enligt Harvard Business Review världens 13:e bäste VD, Michael Wolf. För att ytterligare strö salt i såren på oss som beundrat Wolfs förmåga och vill att aktien ska fortsätta sin resa uppåt lyckades man inte ens ge en vettig förklaring till varför Wolf sparkats överhuvudtaget och än mindre varför på detta uppseendeväckande sätt och utan ersättare. Faktum är att man inte ens kallade till en presskonferens utan höll en telefonkonferens, vilket man inte ens gör när man presenterar en kvartalsrapport, faktum är t.o.m. att man inte lyckades hålla telefonkonferensen heller vid första försöket varpå aktien tappade allt intresse och dalade ned mot nivåer vi inte har sett på år och dag.

Ledare för denna oslagbara uppvisning i ostyrigt beteende och caligulainspirerat ledarskap är den gamla partigängaren Anders Sundström, känd som trefaldigt misslyckat statsråd (den sista gången fick han sitta hela 19 dagar på posten som socialminister), VD för Folksam och flitigt deltagande i diverse jaktresor. Själv har jag känt att Sundström väl var något man fick leva med som aktieägare i Swedbank. Han verkar ju i vilket fall inte ha gjort någon skada och i folkrörelsetunga Swedbank kan man bara drömma om en professionell ordförande. Som många andra S-ministrar som släppts ut på grönbete har han varit duktig på att höja sitt arvode men detta är förstås växelpengar för en storbank.

Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att han skulle ställa till det så kungligt som idag. Den enda tröst för detta är väl att han nu har grävt sin egen grav för att någonsin få nya, fina uppdrag i börsbolag. Lite kuriosa är att norska Oljefonden har begärt att deras innehav ska tillåta deltagarna på stämman rösta på styrelsemedlemmarna var för sig istället för i grupp, vilket Sundström komiskt nog redan har meddelat att man tänker hörsamma så aktieägarna har alla möjligheter att göra sig av med honom under förödmjukande former om de så skulle önska. 

Den lite enklare affärspressen har förstås inte försatt chansen att puckla på hela Swedbank så mycket de har orkat men detta är inte seriöst. Swedbank är en utomordentligt välskött, kapitaliserad och lönsam storbank med fantastisk marknadsposition på sina hemmamarknader. Om det finns kaos någonstans så är det i ordföranden och styrelsens beteende, vilket förstås är illa nog, men med en ny VD, förhoppningsvis rätt val, kommer det att lugna sig. Banken i sig tror jag verkligen inte befinner sig i något kaos.

Nåja, jag tappade i vilket fall förtroendet för styrelsen och sålde typ 98 % av mitt innehav idag och köpte SHB A för det mesta och resten LVMH. Nedgången var 2,6 och 5 % vid de två försäljningarna och eftersom jag har ett väldigt förtroende för SHB är det bara en fortsättning på den överföring som jag påbörjade för några veckor sedan. 

SHB levererade dessutom en mycket stark rapport idag och höjde som jag trodde utdelningen till 6 kr. Att man kan köpa A-aktien för 102 och alltså få 6 % direktavkastning av en av världens bästa banker är lika fascinerande som roligt. Roligt är också att jag kunnat göra en kursresa från som lägsta köp på 17 kr och högsta försäljning på 195 kr och massor av utdelningar däremellan. Dessutom blir det enklare att bara fokusera på en bank istället för att följa tre i detalj som var fallet till för några veckor sedan.

Här finns historien om hur jag "hittade" Swedbank.

Året som gått

Trots min allergi mot att dela upp tiden man investerar i kalenderår så kan det ju vara bra att ibland se över vd man gjort och spekulera lite i vad som kommer nästa år. 

Inget av mina innehav gjorde någon större kurssuccé detta år utan gick mest som börsen, det var upp på våren och ned eller stilla därefter. Detta har förstås ingen som helst betydelse eftersom kalenderår är ett godtyckligt begrepp som inte påverkar mina investeringsbeslut. Mycket mer intressant är förstås hur företagen utvecklade sig. 

Apple hade ett fantastiskt år, så bra att marknaden återigen bestämde sig för att sådana framgångar på något vis måste betyda att olyckor lurar bakom hörnet. Man lanserade Apple Watch som uppenbarligen har slagit igenom mycket bra, vilket döljs av det faktum att den förstås säljer mycket mindre än sina syskon iPhone och iPad. Lite som när fantastiska backar i topplag skyms av forwardstjärnan som rankas högst i världen. Nyligen i London såg jag hur brett Apple Pay har slagit igenom vilket också kommer att ge resultat på sikt, liksom jag efter ett par månader med Apple TV "4" och Apple Watch inser vilka höjdare de är. Vi ser i princip all tv via Apple TV nu och jag saknar verkligen notifieringarna från min Apple Watch när jag på helgerna använder andra klockor. Otroligt bra produkter och vi ska köpa en till Apple TV till vår andra tv.

Mycket stark försäljning överlag har tillsammans med som alltid aggressivt utnyttjande av kursfall för återköp givit osannolika VPA-ökningar över 40 % de flesta kvartalen. Marknaden handlar trots detta ned AAPL till nu under PE 11 mot amerikanska börsens 17... Detta betyder att marknaden nu ställt in sig på en tvärbroms för Apples vinst och omsättning och en överraskning på uppsidan, vilket jag förstås tror på, kommer troligen att leda till fin kurserna 2016.

Starbucks har tuffat på väldigt bra och kursmässigt blivit årets raket för mig med en uppgång på 50 % (från 40 till 60 dollar). Spliten i våras kanske hjälpte lite psykologiskt men detta är vad man ska få se i företag som växer mycket kraftigt på både översta och nedersta  raden. 

Disney var årets nykomling och är ännu under 10 % av portföljen. Troligen kommer jag att öka innehavet ytterligare i år och man behöver ju inte vara ett geni för att förstå vilken betydelse det kommer att få för resultatet, framförallt utanför de rena biljettintäkterna, att den första Star Wars-filmen producerad av Disney inte bara blev en succé utan den mest framgångsrika filmen någonsin alla kategorier. Även om Disney är mycket mer än film (som ju framförallt är ett lok som driver merchandising och licensiering) så kommer just Star Wars att driva OERHÖRDA vinster de kommande åren. Allt annat vore en sensation efter filmens mottagande.

Medan Starbucks är som H&M (fast med mycket bättre utveckling) och marknadens älskling så känns marknadens avoga inställning just nu till både Apple (20-25 % av portföljen) och Disney som att jag är inne på rätt spår. Inte för att det räcker att alltid gå emot marknaden för att tjäna pengar (det lönar sig förstås inte alls att göra det konsekvent) utan för att just denna missriktade skepticism från marknaden är vad som krävs för att på sikt slå marknaden.

Bankerna har gått mycket bra men jag minskade en del i mitt stora swedbankinnehav, ökade i SHB och sålde mitt lilla innehav i Nordea för att kunna öka i Disney nu när den föll. jag kommer troligen att ligga kvar på denna nivå med över 40 % i banker för utdelningen och för att jag ännu tror stenhårt på deras affärsidé och dominanta position. Skulle något amerikanskt innehav gå genom taket så kan jag komma att öka i bankerna liksom i H&M som jag ökat med ung. 30 % i år.

För året som kommer tror jag på fortsatt låg ränta och lågt oljepris. Världen är inte som förr men det tar sin tid för marknaden att inse detta. För oss konsumenter och investerare är detta förstås mycket bra och jag ser fram emot att fortsätta skörda frukterna av detta. De som tror att allt kommer att återgå till hur det var för några år sedan (oavsett vad frågan gäller) som om det vore en naturlag kommer att fortsätta att famla i mörkret. Vissa saker består- som att företag behöver riktiga kunder som betalar med riktiga pengar, men branscher och företag kommer och går, räntan har inget "normalläge" som gäller för all framtid oavsett vad vår oerhört inkompetenta riksbank ("världens äldsta…") säger.

En annan sak som inte förändras är att pengaströmmen går från dem som följer med strömmen till dem med kunskap och förmåga att använda denna kunskap rationellt på marknaden. Inget nytt under solen där.

Bankinvesteraren

Sakta men säkert börjar jag se mig själv mer och mer som en bankinvesterare. Detta för att jag som alltid anser att enorma vinster finns att hämta i de fyra svenska storbankerna, både tack vare deras mycket väl skyddade och stora intjäning, och i det faktum att deras fina utdelningar kommer att bli alltmer värda om räntorna fortsätter vara låga, vilket jag tror. Om räntorna en dag stiger finns dessutom vinster att hämta i just detta för bankerna.

 

Mina inköp i Swedbank, % av totalen.

Vägen har dock varit väldigt krokig och det är fortfarande långt kvar tills jag äger huvudsakligen bankaktier. Idag är summan 43 %, därav 33 % Swedbank, 8 % SHB och 2 % Nordea. Tillväxten i procentuella termer det senaste året har varit mina köp i de två senare bankerna och i reala termer detta tillsammans med de senaste månadernas stora uppgångar i alla tre aktierna.

 

 

Min taktik har nu varit länge att äga tre tillväxtaktier för att få god avkastning genom förhoppningsvis kraftiga uppgångar- Apple, Starbucks och H&M och sakta men säkert minska denna exponering i takt med att aktierna stiger. Härigenom vill jag kunna fortsätta investera framförallt i de tre bankerna men också i mina andra växande högutdelare (NCC och Investor), en minskning i risken men kanske inte så mycket i potentialen om jag ännu har kvar en vettig exponering mot tillväxtaktierna.

 

Jag har därför sedan sommaren 2013 minskat mitt AAPL-innehav med hälften av aktierna, men eftersom aktien har stigit så mycket och dollarn gått upp har jag i pengar räknat större exponering mot Apple än någonsin (i procent av portföljen dock något mindre idag). Jag har också minskat antalet aktier i Starbucks med typ 30 %, vilket jag fortsatt med längre än Apple. Överhuvudtaget syns inte omallokeringen eftersom alla tre aktierna har stigit så mycket och deras sammanlagda portföljandel är 47 % idag.

 

Nåja, det är knappast ett problem, men min avsikt är alltså att minska vidare, framförallt i Starbucks som jag ser som ett utpräglat långsiktigt innehav men inte kanske 15 % av portföljen, utan troligare 8-10 %. I Apple ska jag också minska från dagens 22 % till kanske 12-15 % eftersom det är större risk än övriga utdelare, men inte förrän jag är mer nöjd med värderingen. Apples PE är tydligen nu efter vinstökningen under 14 om man räknar om alla vinster senaste året till dagens antal aktier och det är förstås helt sjukt lågt. Jag sitter alltså still i båten just nu, men kan nog tänka mig minska sakta men säkert om den stiger över 130, vilket den förmodligen gör i vår.

 

I H&M tänker jag aldrig minska. Den är idag 10 % av portföljen och som Sveriges bästa företag har den en given plats.

 

 

 

Summa summarum tror jag att jag om några år, framförallt om SBUX och AAPL fortsätter att stiga räknat i svenska kronor, kommer att ha 60-65 % storbanker, 10 % H&M och sammanlagt kanske 20 % SBUX och AAPL (resten Investor och NCC). Då kommer jag också att kunna koncentrera mig mer på bank och mindre på de amerikanska företagen än jag gjort när de har varit 30-40 % av portföljen. En annan effekt, och det är förstås det viktigaste, är att jag kommer att ha väldigt stora och stabila utdelningar i aktier som förhoppningsvis (och troligen) totalavkastar långt mer än börsen.

 

Det kommer dock inte att bli lika kul dessvärre.

Sveriges bästa VD

Jag är kanske inte helt opartisk som tjänat mycket som aktieägare sedan våren 2009, men ingen VD i Sverige har imponerat mer på mig än Michael Wolf som nu väldigt galant styrt Swedbank i fem och ett halvt år, inte bara genom sitt arbete utan även att han till skillnad från många andra VD:ar satsade flera miljoner av sina egna pengar på att det skulle gå vägen..

Istället för att göra det klassiska i krisande företag- att reagera på uppkomna situationer när de väl inträffat har han i god tid med en ibland nästan kuslig precision gjort precis rätt. Resultatet har inte låtit vänta på sig, vare sig för banken i sig eller för dess aktieägare och Swedbank står idag oerhört stark.

Krigskonsten lär oss att inte lita på sannolikheten att fienden inte anfaller utan på vår egen beredskap på att ta emot fienden när han kommer; inte chansen att han inte anfaller, utan det faktum att vi har gjort oss oangripbara.
                                                           (Sun Tzu, "Krigets konst")

När Wolf tillträdde i mars 2009 var Swedbank ett företag med stora problem efter en enorm expansion i Österled, vilken jag inte kommer att gå in på här, men som i korthet betydde att man lånat ut till folk, framförallt i Baltikum och Ukraina, som inte hade råd att betala tillbaka om inte de goda tiderna fortsatte för evigt.

Den nye VD:n tog sig an problemet genom att tvärt bryta den tidigare, uppenbart inkompetenta ledningens strategi och istället för att mörka problem och risken för nyemissioner, kvartal för kvartal boka upp mycket stora reserveringar, totalt 25 miljarder, för kreditförluster samt att efter några månader genomdriva en andra nyemission.

Reserveringarna och de nya pengarna lämnade utrymme att i lugn och ro ta sig an problemet med att ta över panter, se vilka som kunde betala om de fick mer tid och överhuvudtaget vinna marknadens förtroende. Den första reaktionen i pressen blev förstås mycket negativ men eftersom förlusterna redan var tagna kunde man sedan först snabbt minska sina nya reservationer, vilket förstås förbättrade kvartalsresultaten radikalt och efter ytterligare några månader börja få betydande återvinningar kvartal för kvartal av reservationer som inte visat sig behövas vilket stärkte resultatet i motsvarande grad.

Ville man vara cynisk skulle man kunna säga att det var lite teater över bokningen av så jättelika reservationer för att sedan snabbt börja återföra pengarna och kanske ligger det något i detta. Dock är förstås banker beroende av marknadens gillande så kombinationen av mycket stora reserveringar, en andra nyemission och sedan snabbt förstärkt resultat blev en hit.

DI.se illustrerar dålig resp. bra kvartalsrapport.

Det var dock förstås i omformandet av verksamheten som de viktigaste förändringarna gjordes. Michael Wolf deklarerade från början att Sverige OCH Baltikum var bankens hemmamarknader och förutsåg, helt korrekt skulle det visasig, att när vändningen kom i Baltikum skulle Swedbank skörda frukterna av sin uthållighet.

En annan omformning av verksamheten som har varit helt klockren var den gradvisa avvecklingen av närvaron i Ryssland och Ukraina. När den sista delen såldes våren 2013 var det i efterhand en lysande tajming med tanke på årets nattsvarta utveckling i båda länderna. Precis som tidigare var Wolf uppenbarligen inte rädd för den förlust i bokföringen (dock ej likviditetspåverkande) som var nödvändig för att bli av med problembarnen. Man kan bara spekulera hur mycket större förlusten hade blivit om man försökt sälja verksamheten idag.

Wolfs tredje stordåd var tydligt riktat mot oss aktieägare. Den mycket goda kapitalisering -bäst bland europeiska banker brukar det hävdas- som Swedbank har haft sedan den andra nyemissionen tillsammans med de som sagt snabbt förbättrade nettoresultaten gjorde att man inte väntade med att återinföra utdelningen- våren 2011 delade man ut igen (för 2010).

Han lyssnade tack och lov föga på finansministerns gräll och i takt med förbättrat resultat men samtidigt förstås i linje med de höjda kapitalkraven på svenska banker ökade han utdelningen så snabbt det gick samt genomförde sommaren 2011 ett snabbt återköp av aktier, vilket dock fick avbrytas efter kritik, något man verkligen kan beklaga med tanke på att kursen låg på 70-100 kr vid tillfället.

Resultatet av utdelningens återinförande lät inte vänta på sig, den gick från 2,10/4,80 (stam/pref) för 2010 till 5,30 för 2011. I början av 2013 meddelade man att man beslutat höja utdelningsandelen av vinsten till 75 % och utdelningen gick upp till 9,90 kr och 10,10 kr året efter. En lysande utveckling!

Som jag sagt tidigare tror jag att Swedbanks och dess aktieägares bästa dagar fortfarande ligger i framtiden, utdelningen kommer att fortsätta höjas nu när kapitalkraven är kända och Swedbank förstås uppfyller dessa med god marginal. Aktiekursen kommer att följa med i utvecklingen. Det är bara att hoppas att Michael Wolf stannar kvar.

 

 

Swedbank i byrålådan

Swedbank fick förra veckan äntligen godkänt avFinansinspektionen att använda sin avancerade interna riskkvalificeringsmetod för företagsutlåning. De andra storbankerna har tidigare fått samma godkännande varför jämförelsen av deras respektive kapitalisering nu blir rättvis. Swedbank, som ju redan var bäst i klassen, får nu en kraftig uppräkning av sina siffror- räknat på senaste rapporten ökar kärnprimärkapitalrelationen med 3,4 procentenheter till ofattbara 21,7 %.

Det är många siffror i luften vad gäller vilka krav våra övernitiska myndigheter vill lägga på svenska banker, men detta är ung. dubbelt mot kraven på europeiska banker och klart över alla diskussioner (senaste bud är ett snittkrav på 16,4 %, vilket alltså är mer än fem procentenheter lägre) om vad som kommer att krävas av svenska banker.

Sannolikheten för höjd utdelning, kanske framförallt en extrautdelning eftersom man ju inte gärna kan höja till över 75 % av vinsten för ordinarie utdelning, och återköp är alltså efter detta besked ännu mycket högre. 

Swedbank känns alltså också som att man bara kan luta sig tillbaka och låta naturen ha sin gång. God lönsamhet, inga äventyrligheter planeras och överföringar till aktieägarna kommer att leda till både höjd aktiekurs och bibehållen eller t.o.m. höjd direktavkastning.

What’s not to like?

Invest in what you know

Buffetts och Peter Lynchs gamla mantra om att man ska investera i det man förstår sig på och ingenting annat är förstås känt av många, om än inte praktiserat av alla. Jag har börjat fundera på om man inte borde praktisera denna regel i väldigt bokstavlig tolkning. Kanske bör man inte investera i någonting där man antingen har expertkunskap (troligen endast en bransch, vilket är för lite) eller i vilket fall själv är kund. Detta skulle i mitt fall leda till försäljning av de sista 500 Boliden jag äger.

Jag ångrar förstås inte min fantastiska placering i Boliden, men när ett kvalitetsbolag pga en orelaterad kris handlas till en bråkdel av det egna kapitalet så måste man göra undantag helt enkelt för att uppsidan är så enormt mycket större än nedsidan.

Om jag däremot ser till min första mycket mindre investering, i Boliden så var det, liksom för kvarvarande innehav idag, bara en allmän tro på höjda metallpriser när tidigare u-länder industrialiseras i rask takt. Detta är inte någon vidare värdeinvestering utan mest en förhoppning.

Om jag tittar på alla företag jag har investerat i, framförallt dem jag köpte för 5-10 år sedan så var det ingen jag hade någon expertkunskap i och knappast heller någon jag själv var kund till eller ens var kund till någon i samma bransch. Olja, gas, metaller, försvarsindustri (Saab), mobiltelefonikriminalteknik (MSAB), mikroprintteknik (Obducat) och medicinteknik (Diamyd), stål (SSAB) osv. ALLT detta gick dåligt.

Att det gick så illa var absolut inte för att jag inte var påläst- jag läste verkligen allt som gick att komma över om MSAB, Diamyd, Obducat osv och försökte på alla sätt skapa mig en bild av hur företaget arbetade, deras produkter och hur marknaden och konkurrensen såg ut. Trots allt detta läsande och mejlande för att få information är det bara att konstatera att jag inte alls hade tillräcklig kunskap för att lyckas med dessa investeringar. På samma sätt är det bara att konstatera att jag lyckats väldigt mycket bättre sedan jag började köpa sånt jag personligen var intresserad av- konsumentprodukter av olika slag.

Apples produkter kan jag förstås idag utan och innan men det var i takt med att jag lärde mig genom att använda dem som jag ökade till idag en mycket stor post i företaget. Det betyder förstås inte att jag har kunskaper i nivå med dem som arbetar i centrala positioner i företaget (eller i någon av de få kvarvarande konkurrenterna värda namnet) men det är en enorm fördel att vara kund och själv se om löften infrias och hur man står sig emot konkurrenterna.

Swedbanks tjänster är lätta att följa, även om jag själv lämnat banken, men anledningen till det var faktiskt att man gör ett så gediget jobb vad gäller att minimera risker genom at begränsa belåning att jag kan inte se det som ett större problem. Swedbank är en enormt välskött bank och även om samma reservation av naturliga skäl gäller som för Apple så tycker jag att jag genom att vara mycket aktiv kund i banker har tillräcklig kunskap för att kunna värdera dem.

Starbucks har jag varit kund hos i minst 10 år genom många resor och deras "konkurrenter" i Sverige genom ett gediget kaffeintresse och allmän fikasjuka. Värdet av deras fantastiska varumärke uppfattar man inte om man inte genom sin konsumtion känner branschen och skillnaden mot alla deras konkurrenter.

 

H&M kom in i mitt liv på allvar med barnen, mycket regelbundna besök de senaste sju åren har givit massor av kunskaper om företaget- hur de arbetar med nya kollektioner, lyckas sälja slut på gamla, knyter attraktiva motiv/teman till sig osv.

Det är väldgit tydligt hur mycket bättre koll jag har på t.ex. Starbucks och dess möjligheter än vad som hade varit möjligt om jag inte hade haft detta intresse, det märks inte minst när man talar med andra som inte är intresserade av kaffe eller cafékultur som jag. Det funkar på samma sätt med mina andra innehav. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan vad som är så speciellt med just Starbucks, Apple, H&M osv av dem som är aktieintresserade men inte besökt Starbucks mer än någon enstaka gång, bara ägt en iPod av Apples produkter eller aldrig skulle handla på H&M själv eftersom de har bra med pengar men saknar barn.

"Apple är ju bara design", "vad är det som skiljer kaffet på Starbucks mot andras", "vad gös H&M bättre än Kappahl"? Precis samma resonemang kan man läsa dagarna i ända på Börssnack men också bland analytiker som har betalt att veta bättre men ändå inte greppat vad konsumenterna tycker är så speciellt med t.ex. Apple.

Den gediget intresserade kunden är en mycket bättre investerare än den som "bara" läser på allt som finns skrivet om ett företag. Jag tror t.o.m. att det är mer avgörande för att man lyckas än att läsa på om investeringsteori och -metodik även om man absolut behöver detta också.

Swedbanks stämma

Igår var jag på Swedbanks stämma, första gången där för mig och väl värt resan och tiden. Som alla trogna läsare vet är jag en stor fan av Michael Wolf som i mitt tycke på ett mästerligt sätt har balanserat mellan kraven på lönsamhet och ansvarstagande kreditgivning, återskapat en enormt stabil bank som nu kan dela ut mycket stora summor till ägarna samt med god marginal klarar alla krav som våra i internationellt perspektiv i detta avseende rätt larviga ansvariga ministrar och våra myndigheter kan komma upp med de närmaste åren.

Den mycket kortfattade analysen av Swedbank är att man idag är väldigt lönsam, har mycket begränsade möjligheter att växa organiskt, att man har mer pengar än man behöver och kommer att kunna öka utdelningen och köpa tillbaka aktier under överskådlig tid. Lägg sedan till att man har en direktavkastning på 5,5 % redan idag så känns nog aktien köpvärd för många och min fasta övertygelse är därför att denna kommer att sjunka ned mot övriga bankers genom att aktien fortsätter att stiga.

Jag själv kommer dock inte att återinvestera i Swedbank eftersom jag idag ligger väldigt tung och kommer istället att föröka bredda mig lite, en idé är faktiskt Investor som har fina innehav, rätt hög substansrabatt och skulle på en gång bredda min portfölj rejält. Vi får se.

Swedbanks kapitalisering

Ingenting är väl mer avgörande för Swedbanks värdering idag än deras (över)kapitalisering. Det är helt klart den som avgör framtida utdelningar utöver redan föredömligt höga 75 % av vinsten och möjligheten att återigen köpa tillbaka aktier. 

Från att ha varit mycket tydlig vad gäller att banken de facto är överkapitalierad och att detta logiskt innebär att man måste skifta ut kapital på något sätt när expansion inte är ett realistiskt alternativ tycker jag själv att Michael Wolffs uttalanden på senaste analytikerkonferensen var väldigt återhållsamma. Han hänvisade tydligt till att man ännu inte känner till vilka de nya, högre kraven kommer att bli och att man i vilket fall redan kommer att klara dessa krav, men längre gick han inte.

Med den ganska larviga situation som vi har i dag när herrar stadsråden Borg och Norrman skäller som bandhundar så fort de får höra talas om att bankerna vill låta sina ägare få del av vinsterna så kan det kanske vara klokt att vara återhållsam. Gårdagens uttalande från styrelseordföranden Anders Sundström tyder på att detta var fallet eftersom han var mycket tydlig vad gällde att man även vid de högre nivåer som diskuterats och detta är anledningen till att styrelsen begär ett återköpsmandat på upp till 10 %.

Själv tycker jag att det är ganska fascinerande och inte så lite populistiskt att ansvariga ministrar går på som de gör mot våra mycket välskötta och enormt lönsamma banker. Det kan väl inte ligga i någons intresse att bankerna inte tjänar pengar och det är aldrig att man hör någon tala om det enkla faktum att i dagens situation där expansion är nästintill uteslutet så förstärks bankernas kapitalbas varje månad med de pengar man tjänar in exklusive utdelningar, vilka dessutom görs året efter intjänandet.

Det ska bli mycket intressant att gå på stämman nästa vecka och jag får återkomma om vad som sas och hur stämningen var.

Kommentar till Swedbanks rapport

Swedbank levererade en solid rapport och bara den som tror att bra företag som t.ex. Swedbank och H&M, enbart kommer att leverera positiva överraskningar vareviga kvartal kan vara besviken ("Surt, Swedbank" var di.ses förutsägbara rubrik på morgonen). Att man lyckas bättre vissa månader än andra är sant för alla företag, även de allra mest säkra vinstmaskinerna och om något företag inte har dessa variationer, som GE under Jack Welch som gjorde allt för att släta ut siffrorna kvartal för kvartal, är det läge att vara försiktig. Jack Welch belönades av GE med det största avgångsvederlag vid pensionering(!) världen har behövt skåda- 417 miljoner dollar för sina bokföringsgimmicks.

Jag tycker att alla delar ser bra ut, naturligtvis är det inte bra om kostnaderna stiger, men detta har ju varit ett fokusområde länge så det får man ju tro att de gör vad de kan med. Uppenbarligen kostar det som vanligt rätt mycket att minska personalen men detta är ju engångskostnader.

Utdelningen stiger bara med 20 öre till 10,10 men det ger ju ung. 5,8 % på nuvarande kurs vilket förstås är utmärkt förräntning av pengarna i dagens lågräntevärld. Att man inte delar ut mer beror förstås på att man ännu inte (fascinerande!) har fått klara besked om vilka kapitalkrav som kommer att gälla framöver. Otroligt svagt av både regeringen och ansvariga myndigheter.

Att Swedbank inte skulle kunna hålla denna utdelning i framtiden känns nästintill omöjligt med tanke på att detta är Europas bäst kapitaliserade bank och naturligtvis kommer den att stiga med tiden. Detta kommer att fortsätta att driva upp kursen. Till dess får vi njuta av dagens redan höga utdelning.

Mina placeringar 2014

Jag lyckas ofta bra med att välja rätt placeringar om jag får säga det själv men jag har aldrig lyckats särskilt väl med att förutse NÄR en uppgång ska komma. Jag ska alltså inte försöka förutsäga mina aktiernas procentuella utveckling under det kommande året, men väl hur de företag jag har placerat i kommer att  utvecklas. Aktierna följer som bekant förr (Starbucks) eller senare (Apple) med.

Så i fallande ordning i betydelse för mig kommer här mina tankar:

Swedbank: den gamla folkbanken kommer tack vare sin enormt starka privatkunds- och företagsverksamhet att trots en rejäl utdelning (nu 75 % av vinsten) om minst 9,90 kr att fortsätta att samla kapital i ladorna. Visst är det väl alltid så att "konkurrensen hårdnar" men konkurrensen är trots det på en mycket låg nivå, ingen har lyckats ta sig in på allvar på den svenska marknaden så de fyra stora fortsätter att tälja guld på bolånemarginalerna, avgifterna och allt annat de tar sig för, inte minst sina fonder som säljs till intet ont anande småsparare  

Detta kapital är helt överflödigt för rörelsen hur man än räknar enligt de nya regler som vi nu vet nästan allting om. Överkapitaliseringen kommer att leda till höjd utdelning antingen redan i år eller i vilket fall nästa. Förhoppningsvis kommer det att ge en "ny högre" nivå istället för en extrautdelning. Som jag har sagt många gånger är det helt otänkbart att Swedbank skulle kunna fortsätta med uppåt 6 % direktavkastning när de andra tre bankerna har 30-40 % lägre så aktien kommer troligen att fortsätta sin fina resa i framtiden, inte minst när utdelningen höjs. Den ultimata byrålådsaktien och jag kommer att öka om den faller ned mot 150-160 igen.

Apple: detta är mitt enda innehav där jag tror på en rejäl ökning av vinsten detta år. Efter att flera faktorer, vilka jag inte alls hade insett styrkan i, gav en sänkt marginal detta år har allting nu gått i motsatt riktning: iphone återfår en hel del av sin tappade marginal när den till det yttre och i många andra delar inte gjorts om så mycket och försäljningen, tack vare China Mobile, Docomo och allmän ökning över hela världen, kommer att öka rejält. iPad har ändrats mer om detta påverkar förstås marginalerna nedåt, men iPad Air är en nästan löjligt mycket bättre platta än konkurrenternas och Minin med retina säljer liksom Air uppenbarligen mycket mer än förra året, vilket kommer att öka både omsättning och marginal. Härutöver finns förstås den mycket lönsamma Mac-försäljningen, den alltmer betydelsefulla iTunes (nu det fjärde benet för Apple) och den eller de nya produktkategorier som Apple kommer att lansera detta år.

Räkna alltså med rekordresultat samtliga fyra kvartal som kommer. Den som inte förstår hur stor betydelse som China Mobile har kommer att få veta det liksom den som tror att kinesiska 30 dollarsplattdatorer som inte duger till annat än filmvisning är en hot mot iPad eller Apples resultat. Jag kommer dock att minska mitt innehav ytterligare om aktien stiger över kanske 650 och uppåt (allt är relativt, jag har fortfarande kvar 90 % av mitt maximal innehav hittills) eftersom det är så väldigt stort och jag vill inte ha det som största innehav, vilket jag tror det kommer att bli ganska snart om aktien tar fart.

Starbucks: inte mycket att säga om detta perfekta företag. Ja, det är högt värderat, men det är för att det ökar sin vinst mycket snabbt och eftersom de gör precis allting rätt- satsningar på nya, bättre och nyttigare produkter, lönsam aggressiv tillväxt och varumärkesvård in i minsta detalj kommer både vinst och utdelning att öka i framtiden. Redo för byrålådan!

H&M: ett underbart företag som alltid missförstås, för ett år sedan trodde så många okunniga att det var slut som artist och plågades av allt möjligt, idag tror väldigt många att eftersom dess PE-tal är över 25 där det brukar gå i taket så är det en riskfylld placering. Dessvärre glömmer man uppenbarligen, vilket är förvånande eftersom vi talar om väldigt kunniga bedömare som Günther Mårder (Sparpodden avsnitt 14, dvs det som kom idag), att PE för väldigt bra företag i regel sjunker för att vinsten ökar, inte för att kursen faller ned från en rekordnivå. H&M har varit köpvärt för alla långsiktiga placerare i 40 år detta år och allt talar för att detta kommer att förbli.

Internetsatsningen i USA (m.fl. marknader) kommer troligen att få allt större betydelse för tillväxten, utvecklingen av nya eller nästan nya marknader kommer att ge en enorm skjuts på omsättningen och marginalen verkar vända uppåt igen. Så enkelt kan det sammanfattas men så enkelt är också H&M:s affärsmodell. Man är bäst och därför klarar man sig bättre än alla andra. Den som inte förstår betydelsen av att H&M ännu inte har etablerat sig (OK, typ fem butiker) på Södra halvklotet förstår inte H&M, aktien som fick sina första säljrekommendationer av Affärsvärlden och Veckans affärer 1974.

Boliden: jag tror fortfarande på detta välskötta företag eftersom det just är så välskött och zink och koppar är de metaller som bygger framtiden. Jag är dock lite less på att det är så svårt att överblicka många av de faktorer som påverkar resultatet så jag har som sagt minskat rejält i mitt innehav. Om den stiger upp mot 120-130 igen så kommer jag säkerligen att minska med hälften igen.

Köpa när det är billigt

Grundläggande för värdeinvestering är förstås att förstå och våga att köpa billigt, men lika viktigt för framgång är att man fortsätter att köpa billigt även om aktien har stigit.

Näst efter mina första köp av Swedbank och i viss mån Boliden (ägde redan lite Boliden men ökade väldigt mycket vid raset) på extremt låga nivåer 2008 och 2009 är de bästa affärer jag har gjort de där jag har ökat mitt innehav efter att en aktie har fallit omotiverat mycket. Detta är extremt lönsamt.

För alla som inte tänker sälja idag utan hoppas på att tjäna mer pengar i framtiden är nedgångar alltså inte ett problem, det är fåfänga att gräma sig för att man inte har paranormala förmågor och säljer precis på toppen och köper på botten.

Alla aktier handlas (nästan) hela tiden under sitt kursrekord. Om kursrekordet är långt över dagens kurs tas detta som bevis av media för att företaget är i kris. Det spelar dessutom ingen roll för journalister och andra om rekordet var en topp långt över den normala kursen (i Apples fall var rekordet 705 dollar långt ifrån de normala 550-600 under 2012). En toppnotering om än bara för en dag huggs i sten och tjatas om i åratal. Media fylls med artiklar om hur "värde" har "förstörts", hur det är synd om aktieägarna osv. Trams!

Det finns dock en bra sak med toppnoteringar, de ger en fingervisning för vad Mr. Market kan förmås att acceptera för kurser för ett visst bolag. Det är inte något skäl i sig att tro att den nås igen, men det visar att det kan ske när marknaden vid ett tillfälle tror stenhårt på företaget (eller kanske snarare aktien). Ett företag vars aktie är i en svacka trots att företaget går bra kommer att komma tillbaka om inte företaget börjar gå sämre, det kommer nya tider och tankar på marknaden och aktier överraskar lika ofta uppåt som nedåt. Tiden är det bra företagets vän men det dåliga företagets fiende.

Ett bra exempel från mina affärer sedan de stora köpen ovan:

Av den idag mycket stora post jag har i Swedbank (dvs "100 %") köpte jag 21 % under 30 kr, dvs den toklåga nivå som blivit lite legendarisk som inträffade under februari och mars i nådens år 2009. Alla 79 % jag köpt därefter har varit på högre nivåer, i de flesta fall flera fall flerdubbelt högre pris än de första köpen.

Sedan steg aktien ganska snabbt men har därefter gång på gång studsat ned av olika skäl, t.ex. Folksams utförsäljning, nyemissionen, USA:s kreditbetygssänkning och diverse fall under 2013. Även om det ibland sved att öka på en högre nivå och jag grämde mig för att inte ha köpt mer tidigare så fortsatte jag att köpa gång på gång. Nedan finns alla mina köp redovisade, klicka på bilden för bättre skärpa.



Alla köp av Swedbank sedan 2009 (summan blir 102 % pga avrundning).



Summa summarum har förstås mitt snittpris stigit med tiden, men eftersom jag har köpt på nedgånar har snittet inte stigit alls lika snabbt som aktiekursen. Idag ligger snittet på 50 kr trots att jag köpt ung. 23 % av innehavet runt 150 kr i år. Ett stigande snittpris är förstås inte ett problem så länge aktien stiger efter köpet, det är ren fåfänga och helt vansinnigt att låta bli att köpa för att ens snitt därmed stiger. Varje köpbeslut skall naturligtvis bedömas för sig självt.

Jag återkommer med motsvarande historik för ett par andra aktier längre fram.

Swedbanks rapport för tredje kvartalet 2013

Om man vill lära sig lite om börspsykologi och inte minst panikens egen galna logik så ska man läsa inläggen på börschattarna om Swedbank och för all del de andra bankerna i Sverige under våren 2009 (i rättvisans namn var privatinvesterarna i dock i gott sällskap av analytikerna). Det är dessutom ganska underhållande. Det fanns liksom ingen måtta på hur eländigt det var i Baltikum. "Katastrofalt" skrev Expressen och sålde tidningar på att koppla ihop Sparbanksstiftelsernas förlorade ägande med Swedbanks tillstånd. Det fanns ingen gräns för hur många gånger den totala utlåningen i Baltikum som svenska banker skulle komma att förlora och deras undergång var lika säker som att solen skulle gå upp dagen därpå.

Som brukligt är när paniken kommer så tystades eller t.o.m. förlöjligades alla invändningar att man logiskt sett inte kan förlora mer pengar än man lånat ut och hur illa det än blev så skulle bankerna inte komma i närheten av en hundraprocentig betalningsinställelse bland kunderna. Eller det enkla faktum att lånen var garanterade av panter som tillfaller banken om man inte kan betala tillbaka. Ett exempel på hur bisarra alla dessa påståenden var är att Swedbank i Estland, är man är störst, hade 78 000 bolån men under 2008 och 2009 övertog panterna på ung. 200 st./år. Alla påpekanden om att Swedbank m.fl. hade andra mycket stora och stabila verksamheter och, inte minst Swedbank, mycket starka ägare som aldrig skulle låta banken falla. Allt var elände och banken var ett säljcase vid 20 kr eftersom den snart skulle vara ett minne blott.

Verkligheten blev lite annorlunda, kreditförlusterna långt mindre än vad marknaden befarat och aktien har stigit i takt med detta om man säger så och idag tjänar Swedbank och de övriga tre pengar som aldrig förr. Detta betyder inte att det var självklart att det skulle gå så här bra eller att det inte fanns risker att köpa Swedbank 2009 men uppsidan var så oerhört mycket större och marknadens värdering på som värst under 20 miljarder för hela banken så bisarrt låg att det var uppenbart köpvärt. Detta är sådant som människor som dras med i medias spekulationer alltid missar. Som

Senaste rapporten kan sammanfattas med att allting fortsätter att gå mycket bra. Kapitaliseringen nästan löjligt stark med 18 % kärnprimärkapitalrelation enligt Basel 3 (max 15 % kommer att krävas och först 2015), upp från 15,4 % vid årets början och det finns ingen som helst anledning att tro något annat än att utelningen blir minst de oförändrade 9,90 i år och senast nästa år höjs igen.

Swedbank är idag troligen Europas starkast kapitaliserade bank dels tack vare bankens utmärkta ledning, främst VD Michael Wolf förstås, som styrt skutan sprikrakt mot en koncentration på det man är bra på och bort med det andra samt att i vilket fall den andra nyemissionen inte behövdes för att täcka kreditförluster. Dessa pengar finns alltså fortfarande kvar i banken och kommer med tiden att delas ut. Det finns idag ingen anledning i världen att sälja Swedbank när utdelningen är otroliga 6 % och allting går rätt väg. Vi kommer troligen att se 200 kr inom en överskådlig framtid och en vacker dag långt mer. Inte så dumt när man har Swedbank som sitt största innehav.

Swedbank och buffertarna

När jag räknar på Swedbank idag påminner känslan en hel del om när jag började köpa detta mitt idag största innehav våren 2009- marknaden har felbedömt Swedbank igen och hur man än vrider och vänder på siffrorna är inte denna låga kurs och därmed jättelika direktavkasning (just nu 6,6 % efter fallet förorsakat, och håll i er nu, statens försäljning av sin sista del av Nordea) hållbar på sikt.

När dimmorna nu har klarnat vad gäller statens krav på bankernas kapitaltäckning så är det helt omöjligt att landa på någon annan slutsats än att Swedbank som redan idag (!) uppfyller de maximala krav (ung. 14,5 % kärnprimärkapitalrelation enligt Basel 3 i slutet av 2015) på kapital vid en extrem situation på lånemarknaden kommer att kunna fortsätta att dela ut 9,90 kr. Vi har den icke utdelade vinsten i år på kanske tre miljarder, därpå 2014 och till sist 2015.

Notera att detta är helt utan en ökning av vinsten och utdelningen. Mer troligt med tanke på att Swedbank nu i princip vet allt om vad staten kommer att kräva är att utdelningen av överskottskapitalet kan börja i form av en höjd utdelning vilket finansieras förutom av framtida, troligen ökande, vinster och av det överskottskapital man har idag.

Detta är trots allt det företag som ökat sin räntabilitet på EK från 8,1 % för tre år sedan, till 12,2 % för två år sedan och nu senast 14,4 % samt vinsten per aktie samma period från 6,43 till 9,52 till 12,19 kr. Ett sista, mycket talande faktum kan nämnas: före finanskrisen hade Swedbank 121 kr i eget kapital per aktie. Vid senaste årsskiftet med dubbelt så många aktier har man 94 kr.

Slutsatsen blir alltså att utdelningen kommer att höjas, förmodligen redan detta år, men i vilket fall åren därefter. Att då direktavkastningen ska vara dubbelt så hög som Handelsbankens är omöjligen hållbart. Mycket att se fram emot som Swedbank-ägare m.a.o.

Swedbank ett långsiktigt utmärkt innehav

Swedbanks rapport på morgonen visar för minst tionde gången i rad vad gäller kvartalsrapporter att Swedbank och dess utmärkte VD Michael Wolf är mycket kompetenta att både rida ut stormar och att styra skutan rätt när det blåser upp tillfälliga men hårda byar. Det är dags att marknaden börjar reagera på detta nu. Det är ingen tillfällighet längre när det pågår år efter år.

Trots lägre räntor och skärpta krav har Wolf & c:o med en dåres envishet bevisat att man inte bara kan fortsätta vara den stora svenska folkbanken för både privatpersoner och företag trots alla domedagsprofetior om att människor minsann numera byter bank så fort man fått ett bättre erbjudande utan dessutom öka lönsamheten stadigt över tiden.

Att tro att folk byter bank hela tiden är dumheter! De som, liksom jag själv, jagar den bästa dealen är dels en liten minortitet av befolkningen och dessutom inte särskilt lönsamma kunder eftersom vi redan innan vi lämnar t.ex. Swedbank hade förhandlat ned vår ränta så mycket vi kunnat och undviker både att ha pengar på bankkonton och att köpa Roburs dyra fonder.

Man behöver bara gå in på ett stort swedbankskontor vid lunchtid varsomhelst i Sverige för att se de kunder som utgör den stora basen för bankens intjäning. En folkbank är en bank för folket. Folket bär inte slips, oavsett vad analytikerna tror när de sitter och diskuterar sina analyser med sina kolleger vid lunchborden i Stockholms innerstad.

Som jag skrivit många gånger tidigare kommer marknaden snart nog att inse att Swedbanks utdelning är långsiktigt hållbar och banken kan då absolut inte kan ha 7 % direktavkastning när de andra tre storbankerna har runt 4 %. Marknaden har de senaste åren varit mycket seg med att värdera upp Swedbank när de har förbättrat sina resultat men förr eller senare har uppvärderingen alltid kommit. Bara det matematiska faktum att 9,90 kr utdelning skulle vid 4 % direktavkastning skulle ge ung. 250 kr i aktiekurs borde få alltfler att inse potentialen i aktien.

Mer om Swedbank finns här.

En fågel i handen

Ju mer jag studerar rörelser i PE-tal för lönsamma och välgående företag desto mer övertygad blir jag om att den kortsiktighet som kvartalskapitalismen leder till inte bara kan utläsas i hur länge investerare orkar vänta på resultat i form av uppgångar, utan även ett alltmer ökat fokus på utdelningar. Detta skulle i så fall betyda att direktavkastningen anses viktigare än PE-tal och att gapet ökar.

Om någon har statistik över variationer i direktavkastning över tiden för svenska börsbolag är jag mycket tacksam för det verkar som om PE-fokuseringen har lett till att det nästan bara är dessa data som samlas in, se bara alla mina länkar till Apples historiska PE-tal som fyllt bloggen på senare år (bra exempel som belyser det faktum att Apple nu är historiskt lågt värderat i förhållande till både vinst och kassa).

Jag kan hittills bara iaktta hur utdelningen som jag tidigare skrivit om verkar ha stor inverkan redan på kort sikt på hur bolag värderas på marknaden allt annat lika. Logiken i detta är nu för mig verkligen glasklar. PE-talet är ett ganska flummigt och teoretiskt värdemått som i och med detta inte ger mig någonting i närtid. Det är en bra mätare under förutsättning att man kan ungefär korrekt bedöma huruvida nuvarande vinst är hållbar, dvs företagets framtida utsikter.

Utdelningen däremot är verkligen pengar i handen, för amerikanska företag så ofta som en gång i kvartalet men för svenska i vilket fall varje vår. Att veta att man kommer att få denna avkastning ganska snart har ett mycket stort värde, inte minst psykologiskt. Värdet finns förstås också i det faktum att återinvesterade utdelningar på sikt ger en fantastisk avkastning, vilket många vet, och även detta drar förstås mot utdelningar.

Effekten blir förstås att utdelningsaktier värderas högre än andra över tiden. På kort sikt kan förhoppningsbolag utan utdelning värderas väldigt högt men det blåser snart förbi. Detta innebär också att bolag som höjer utdelningen allt annat lika kommer att värderas upp, troligen ganska snabbt, och tvärtom. Detta är egentligen ganska rationellt eftersom utdelningarna, till skillnad från uppskattningar om vinster är reda pengar, dvs sanningen. På samma sätt som kassaflödet är sanningen i ett företag, medan vinsten är mer av en åsikt.

I ett försök att korrigera mitt misstag att inte genast öka i Swedbank när man meddelade att man nästan fördubblade utdelningen från 5,30 till 9,90 ökade jag med 11 % i fredags morse efter att aktien hade fallit mer (nästan 14 kr) än den avskilda utdelningen. Detta är i mitt tycke en mycket defensiv investering eftersom jag tror att utdelningen inte är hotad, snarare tvärtom, de närmaste åren och en direktavkastning på över 6 % inte är långsiktigt hållbart, vilket förstås betyder stigande kurs. Det är också en mycket befriande känsla när man äntligen lyckas att inte låta sig påverkas av att man har köpt Swedbank på helt andra nivåer (snittet var runt 45 kr innan senaste köpet) och larva sig med att ens snittkurs "förstörs", utan att tvinga sig att helt fokusera på dagens kurs i förhållande till företagets utsikter. Detta är förstås lika viktigt som att våga köpa när alla andra säljer utmärkta bolag och sälja dem när alla andra och deras mostrar köper dem på för höga nivåer.

Swedbank gör det igen

Swedbanks rapport för 2012 var förstås en alltigenom glädjande läsning för alla oss som alltsedan företagets kris våren 2009 (ahhh... minnen...) har handlat i nedgångar men i övrigt suttit still i båten. Absolut allt var oerhört bra och vi kan med all sannolikhet se fram emot höjd aktiekurs även efter dagens tioprocentiga uppräkning.

Med dryga 12 kr i vinst och en kurs just nu på 148 ligger PE på 12 på fjolårsvinsten, vilket knappast är högt i förhållande till andra stabila intjäningsmaskiner. Mer viktigt ur ett aktieägarperspektiv och möjligheterna till fortsatt uppgång är utan tvekan direktavkastningen som nu trots dagens tjurrusning har stigit till nästan 7 % efter meddelandet att utdelningen höjs från 5,30 till 9,90 kr (från 50 % av vinsten till 75 %).

Ett stabilt företag med mycket god och säker intjäningsförmåga har INTE sju procents direktavkastning! Det är sånt som marknaden korrigerar ganska snabbt. Höga avkastningstal är för företag med osäker framtida intjäning/utdelning, inte för vinstmaskiner.

Väldigt troligt känns det alltså idag att vi kommer att få se en rejäl uppvärdering av Swedbank under det kommande året. Det är inget som går att veta säkert och allt möjligt kan hända, men Swedbanks direktavkastning borde långsiktigt ligga runt 4 %, dvs ung. där den brukar ligga. Detta skulle innebära en kurs på 250 kr. Dit tar det kanske ett tag att nå med tanke på att det med dagens vinst, men inte med framtidens, innebär ett PE-tal på 20, långt över det vanliga för banker, men det är i alla fall en indikation om vilken riktning kursen troligen kommer att ta.

Jag vågar t.o.m. säga att Swedbank av ovanstående skäl är köpvärd idag och jag har lagt ned alla idéer om att långsiktigt minska mitt innehav en del. Även om jag nu har en väldigt (!) stor post i Swedbank finns det ingen anledning att tro att detta är en riskabel investering.

Här finns vad jag har skrivit om Swedbank de senaste fyra åren.

Swedbanks rapport

Swedbanks rapport förra veckan var mycket trevlig läsning och om inte konjunkturen eller den allmänna rädslan på marknaden ställer till det så kommer Swedbank säkerligen att värderas upp ordentligt framöver av flera skäl:

• Swedbanks kreditförluster är inte längre något problem och återvinningarna kan fortsätta att inverka positivt på resultatet.
• Swedbank är helt klart överkapitaliserad så förr eller senare kommer det en större utdelning och troligen också fortsatta återköp.
• Banken har inte bara ordning på sina kostnader, dess besparingsprogram börjar dessutom ge effekt vilket ger bestående effekt på marginalerna.
• Om man, vilket man förstås ska göra, räknar bort effekten av återvinningar förra året ser man att Swedbanks vinst ökar mycket imponerande och att det är en tydlig trend vi ser.

Det känns mycket sannolikt att banken kommer att fortsätta utvecklas mycket väl. Ledningen är kompetent, man har en stark ställning på alla sina hemmamarknader, inte minst i det numera allt starkare Baltikum medan bolånen i Sverige förstås är ett mycket starkt ankare. Låg risk och stor potential för god kursutveckling skulle jag sammanfatta det.

Den som vill ha lite perspektiv på aktiens utveckling nu när den har stigit ett tag kan gå in på Swedbanks aktiesida och klicka på "10 år".

Vilken resa det har varit för oss som gick in våren 2009 eller senare, inte minst tack vare möjligheten till ökningar i dipparna, framförallt förra sommaren.

Dum kritik

'
Jag tänkte att jag skulle följa upp på mina tvitter från långfredagen. 


Det är svårt för mig att förstå hur folk kan klaga på företag för att de tjänar pengar. Företag finns ju till av en orsak enbart- att tjäna pengar. Det är som att klaga på kompassen för att den alltid pekar mot norr eller att klaga på krokodilen för att den äter upp andra djur. Det ligger i dess natur och är därför det enda rätta.


Man klagar på bankerna, inte minst Swedbank, för att de tar ut för mycket i avgifter från sina kunder. OK, vad tror man att en bank ska göra då? Säga "Nej, vet ni vad, vi ska inte tjäna så mycket pengar på våra kunder, vi ska sluta dela med oss till våra ägare och istället ge kunderna våra pengar, det är vår nya affärsidé"? Trams, banker ska tjäna pengar och de priser de tar ut ska bestämmas av konkurrensen mellan bankerna och ingenting annat.


Man kritiserar också både H&M och IKEA, inte minst på finanschattsidor för att de säljer "billiga" varor. Det är som att klaga på McDonald's för att de säljer hamburgare eller Mercedes-Benz för att de säljer bilar. Det är det som är H&M:s m.fl. affärsidé och den är OERHÖRT lyckad. Det spelar för investeraren ingen som helst roll om han brukar köpa sina kläder på H&M (det gör f.ö. inte Karl-Johan Persson heller), det som spelar roll är om andra gör det. Tips: det gör de.


Apple och några ytterligare tekniktunga bolag får ibland den dummaste kritik riktad mot sig som man öht kan tänka sig. Man kritiserar iPhone och andra produkter för att deras tekniska specifikationer i vissa fall är lägre än somliga konkurrenters. Vad är det för trams? Vilka andra än tekniknerdar kan tänka så stolligt? Kunderna vill INTE ha det senaste lilla kort, minne, processor etc som kommit ut!!! De vill ha en snygg och mycket väl fungerande produkt som de trivs med att använda och ger dem den image de vill projicera mot andra! Varför ska det vara så svårt att förstå? För Apple är det verkligen inte svårt att begripa detta. Det är också därför de är världens högst värderade företag.


Man kan inte hoppas att lyckas som investerare om man har fördomar mot företag eller tror att ens egna, förmodligen mycket exklusiva, vanor är de som den stora massan har. Det blir som när barnlösa 30-åringar numera bosatta på Söder ska uttala sig om hur "folk lever". Tips: Svensson bryr sig mycket mer om priset på mat än om det senaste brunschstället vid Medborgarplatsen.
.

Swedbanks rapport

.
Swedbanks rapport var glädjande såtillvida att räntenettot stiger, återvinningarna tuffar på och allting verkar vara som det brukar med Swedbank, dvs en välfungerande verksamhet och goda framtidsutsikter. Dock är det ju inte någon succéklass på utvecklingen som för ett år sedan, men det är väl inte så förvånande heller när man har rätt upp sina problem och mest har nya utmaningar att tackla. Det är lite oroande att Swedbank uppenbarligen har tappat bolånekunder men det stämmer med mina egna erfarenheter att man har blivit mycket mer restriktiv i alla fall mot kunder som vill öka sina lån och bygga ut, vilket inte alls Nordea var varför jag bytte bank.

Jag ökade som bekant mitt Swedbank-innehav under nedgången förra året med sammanlagt 22 % och på sikt får jag se om jag ska minska ned exponeringen något, men just nu finns det ingen anledning till det.

Jag minskade mitt Boliden-innehav med 9 % innan rapporten och om Boliden skulle fortsätta att stiga så kommer jag att långsamt minska mitt innehav, vilket helt enkelt beror på att det ju är ett starkt cykliskt företag och mindre lämpligt att ha som nästan lika stort innehav som Apple och H&M.

.