måndag 21 september 2009

Privatekonomi (2)

'
Det är kris och oro överallt samtidigt som krisen hittills har varit mycket lönsam för mig. OK, det låter lite cyniskt när den har ställt till det så mycket för andra, men det är sant. För den som har ett sparkapital och dessutom är villig att investera det lönsamt är kriser inte så skrämmande. Det är dels ingen katastrof om man i värsta fall skulle förlora jobbet och dels kan man, som jag har gjort, dra nytta av den paniska marknadens felaktiga värderingar av värdepapper.

Bra regler är alltid enkla. Här är två som handlar om sparande som jag tror mycket på:

Att spara är att belöna sig själv.

Nästan alla människor kan spara en summa regelbundet. Nästan alla kan t.ex. leva på 90 % av sin disponibla inkomst. Att hela tiden göra slut på vartenda öre är bara dålig självdisciplin. Den som bygger upp ett sparkapital slipper fullständigt onödig oro. Jag läste förut att nästan halva Sveriges befolkning inte har 15 000 kr lätt tillgängligt för en oförutsedd händelse. Hur orkar man med det i längden? Ens bostad, bil, hälsa o.s.v. kommer gång på gång genom livet att förorsaka en oförutsedda kostnader. Oro, bråk om pengar och försämrat självförtroende är det sannolika resultatet.

Om man dessutom har försörjningsansvar för barn (och make) är det även en moralisk fråga anser jag. Det är moraliskt mycket tveksamt att inte ha några reserver om man har barn och de kan bli lidande helt i onödan för att man t.ex. inte har möjlighet att både köpa dem kläder och betala en hög, oväntad tandläkarräkning. Den som sparar ger på sätt och vis sig själv en lön att behålla och använda senare. Har man svårt med motivationen att spara när man är sugen på att köpa någonting kan man alltid tänka på att en sparad krona idag kommer att bli tio kronor senare. Det man slösar bort idag är alltså egentligen tio gånger dyrare än vad som står på prislappen.


Har man ett kapital så arbetar det åt en.

Enkelt uttryckt- om man inte har ett kapital som ger en avkastning så måste man själv arbeta ihop varenda krona man vill konsumera. Varför göra det när ens sparkapital kan göra en del av jobbet och på sikt en allt större del? Detta gäller förstås inte lågräntesparande som t.ex. bank och räntefonder. Inflationen äter upp allt sparande som inte ger högre förräntning. Enda sätter att få det är att investera i aktier och liknande och få del av den ekonomiska tillväxten som på sikt slår inflationen med råge.


'

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar