Tio år som värdeinvesterare

I dagarna är det 10 år sedan jag började investera seriöst (dvs målmedvetet och intresserat till skillnad från diverse inhopp i marknaden med mindre belopp mellan 1986 och 2002). Jag tänkte att det kunde vara ett bra tillfälle att göra en sammanställning av vad jag har gjort och vad resultatet har blivit.

 

Framförallt kan det vara intressant att se varför det gick så knaggligt i början trots högkonjunkturen och varför det har gått så bra senaste sju-åtta åren. Detta är väl också ett försök att förklara min avsky för investeringar i företag som ("ännu") inte går med vinst och företag överhuvudtaget som inte är av absolut högsta kvalitet.

 

2005-2006 Att inte leva som man lär

 

I början av 2005 var det alltså dags. Jag hade sålt min lägenhet och bestämde mig för att återuppta investerandet med den fantastiska grundplåten 20.000 kr. (Hela 15.000 kr av vinsten på 50 000 kr hade jag använt till att köpa en hemmabioprojektor. Ibland undrar man...)

 

Om jag ska säga någonting positivt om de första två åren så var det att jag från april 2005 målmedvetet sparade fem till tio tusen kr månaden. Detta gjorde att jag kunde ta ett antal förluster och ändå bygga upp kapitalet. En annan positiv sak var att förlusterna som vi ska se blev begränsade i förhållande till både portfölj och risknivå (men samtidigt mycket lärorika).

 

I övrigt är det svårt att hitta något positivt att säga om 2005 och 2006. Jag följde diverse tips dels från media men också från bekanta. Min första investering var att lägga 100 % i "Boss Media" där jag (iofs inte helt galet)  tänkte att det var en bra idé att satsa på ett företag som byggde plattformarna för de alltmer populära online-casinoföretagen. Det gick väl sisådär tills företagets VD plötsligt sparkades pga diverse problem och kursen rasade. Förlust 8000 kr. Totalt kapital 12.000. Åtta tusen kronor som dock varit väldigt väl "investerade" då jag lärde mig en hel del om förhoppningsbolag och att öht investera i företag man inte alls har riktig koll på. Inte för att jag ännu hade förstått att avstå men en början till insikt var det utan tvekan.

 

Med tiden började jag tack och lov fokusera mitt läsande mot värdeinvestering, vars princip jag fått en försmak redan vid kraschen 1987 då jag såg hur jag kunde dubbla mitt livs första aktieinnehav från året innan om 64 "Electrolux B-fria" till lägre pris än det första köpet trots en mycket fin utveckling för företaget under året. Jag läste Buffett, Lynch, Graham och mycket annat. Dessvärre tog det sin tid att förstå att starka, stabila företag med god intjäning är utgångspunkten för att öht investera samt priset köpsignalen.

 

Våren 2005 började jag som sagt med mitt månadssparande och mina första försök till  investeringar i seriösa företag som Nordea, Nokia, Saab och Industrivärden. Dessa "investeringar" var dock hela tiden korta inhopp där jag sålde så fort jag tjänat någon tusenlapp. Med tiden började jag störa mig rejält på att de aktier jag hade sålt allt som oftast fortsatte upp. Alla dessa missade vinster gjorde att jag alltmer förstod vikten av långsiktighet.

 

Dessvärre lockade fortfarande äventyren och jag investerade alldeles för mycket i PA Resources på ett tips. Detta var förstås vansinne och i slutet av 2006 gick jag och alla andra ägare och väntade på de goda nyheter som den värdelösa ledningen hela tiden sade var runt hörnet. Året efter föll aktien för det mesta och jag lärde mig en hel del om hur viktigt det är att förstå när goda nyheter redan är inprisade i kursen. Ovärderlig kunskap! Den kostade dock tack och lov inte mer än 16 000 kr då jag kom undan med förskräckelsen när jag sålde i tid eftersom jag insett att detta skulle gå åt helvete med besked.

 

Helt botad var jag fortfarande inte. Att köpa Obducat var lika galet, men det var en mycket liten satsning då jag börjat förstå att man ska vara väldigt noga med hur stor del av portföljen man satsar på ett företag. Tack gode Gud för det då Obducat trots alla löften gått åt pipan men min förlust var några tusenlappar när jag hoppade av. Något mer sansade satsningar var på Micro Systemation våren 2007 eftersom de gick med vinst och hade en affärsmodell som var betydligt mer accepterad på marknaden och därefter på Diamyd som också började gå med vinst när man fått sin garantibetalning. Dock var de absolut förhoppningsbolag, allt hängde på att de skulle lyckas öka vinsten. Dessa blev mina två sista förluster men i båda fallen var det återigen fråga om tusenlappar och helt ointressant för en portfölj som då växt till flera hundra tusen kronor, tack vare insättningar men också för att börsen gått upp och mina aktier med den.

 

2007-2008 Förnuftet segrar

 

Åren 2007-08 var omtumlande för alla på börsen men det var den tid då jag för alltid bytte strategi och jag sånär som på avvecklandet av tre gamla förhoppningsbolag slutade göra förluster. Inga av de tio nya innehaven sedan slutet av 2008 har lett till förluster (Boliden, Swedbank, H&M, BP, Apple, Starbucks, SHB, Investor, NCC och Nordea), inte heller orealiserade sådana förstås. Alla är antingen sålda med vinst eller på plus idag. Den enorma värdeökningen fram till idag beror lika mycket på bristen på förluster som aktieuppgångarna och, nu senast, valutakursvinsterna i dollarn. "First rule of investing..."

 

Det blev alltså med tiden uppenbart att jag inte hade någon bra disciplin eller ordning på mina investeringar samt inte alls följde värdeprinciperna särskilt noga. Utan att fatta något egentligt beslut slutade jag med både kortsiktigheten och förhoppningsbolagen helt enkelt för att jag såg att det inte var en framkomlig väg och ledsnade på förluster. Jag behöll dock de två posterna i Diamyd och en mindre del av MSAB vilka såldes 2010-2011. Hattifnattandet var över för min del och jag köpte Boliden och SSAB som jag trodde på och portföljen steg rejält i värde då jag kunde stadigt köpa nya aktier i takt med att börsen steg.

 

Dessa företag var dock inte mycket att hålla i handen vid kraschen 2008 men det var en vändpunkt för mig och jag såg att enbart strikt värdeinvesterande och långsiktighet var det jag skulle syssla med. Dessutom var det väldigt bra att vara påläst sedan tidigare i Boliden när aktien föll med 90 % på metallprisraset och spekulationerna om nyemission. Stor betydelse för min fortsatta utveckling hade överhuvudtaget det enorma raset 2007 till 2008. Att då har lärt sig vikten av långsiktighet och att inte vara rädd när aktier rasar (blir billigare) var helt ovärderligt.

 

Vid Bolidens ras femtondubblade jag mitt innehav (läs hela historien här). Dessa avvecklade jag helt 2013 till 2014 då aktien hade ung. fyrdubblats. Skälet till att jag sålde var förstås inte att Boliden hade gått så bra utan att jag insåg att jag inte längre hade någon aning om hur företaget och aktien skulle utvecklas. Boliden var ett fantastiskt värdecase 2008 och 2009 när den var under 70 kr och det var uppenbart att företaget skulle börja tjäna pengar igen. Tre år senare hängde nästan allt på råvarupriserna och dessa har jag ingen kompetens att förutsäga. En mycket fin vinst blev det och portföljen blev sjusiffrig för första gången.

 

2009-2010 Fundamenta får styra

 

Våren 2009 föll bankerna som bekant till följd av finanskrisen och framförallt deras expansion i Baltikum. Jag såg den gyllene chansen (läs hela historien här) att köpa Swedbank från 15 kr (omräknat efter nyemissionerna) men minst lika viktigt att jag fortsatte när det gick uppåt under de kommande tre åren. Detta är efter en mindre ökning i fjol mitt största innehav och i och med årets utdelning kommer jag fått tillbaka alla pengar jag lagt på aktierna (runt 44 kr/st, avkastning på investeringen nu 26 % årligen). Min hittills bästa affär.

 

Åren 2008 till 2012 köpte jag en ny aktie varje år så när som 2010 (H&M och BP). Det var ingen plan men så blev det i och med att jag blev alltmer kräsen. Jag köpte H&M första gången 2010. Detta har jag sedan ökat med ungefär 25 % och ligger ung. 70 % upp idag.

Under försommaren 2010 köpte jag BP eftersom aktien hade fallit orimligt mycket efter olyckan i Mexikanska golfen. Detta blev som väntat en bra investering och när saker och ting hade ordnat sig och aktien stigit så pass att det mycket mer var oljepriset som avgjode dess fortsatta utveckling så sålde jag 2011. 

 

Läs årsrapporterna här: 2009 som var mitt procentuellt absolut mest framgångsrika år och 2010.

 

2011-2013 The American dream

 

Vid början av 2011 slutade jag gradvis att skjuta till pengar till depån och sedan 2013 är jag helt klart inte längre nettosparare då jag tagit ut till både konsumtion och investering i andra tillgångar (konst, antikviteter, klockor o.s.v.).

 

Jag köpte Apple i februari 2011 (här). Denna post ökade jag sedan under hela 2011 och 2012 ända ner till botten sommaren 2013 jag hade mitt största innehav räknat i aktier (läs mer här). Den stora ökningen under det galna raset 2013 visade sig bli väldigt vältajmat. Jag lovade dock mig själv att minska exponeringen allteftersom aktien steg igen då den även för mig hade blivit en väl stor exponering annars (se här) och jag har idag kvar 45 % av de aktier jag hade som mest sommaren 2013. En otroligt lönsam resa hittills.

 

I augusti 2011 föll börserna i världen mycket brant pga den amerikanska kreditbetygsänkningen. Jag passade då på att öka i Swedbank till 69 kr (från över 100 kr tidigare under året). Det var väldigt nyttigt att under Swedbanks klättring uppåt äntligen ha lärt sig att ignorera att man köpte billigare tidigare och bara titta på vad priset är idag. Något som fler uppenbarligen skulle tjäna på att följa att döma av diskussionerna man läser på bloggar och forum.Dessa aktier är idag upp 221 % plus utdelningarna.

 

Starbucks föll efter två något sämre rapporter än vad marknaden tydligen räknat med under våren-sommaren 2012. Jag hade länge beundrat Starbucks och såg tillfället när aktien föll från 62 till 43 dollar (läs mer här). Jag köpte och ökade sedan under två år tills jag hade ett ganska stort innehav (uppåt 20 % av portföljen). Aktien repade sig som väntat och fortsätter att stiga, men eftersom detta är ett tillväxtföretag och därmed lågt utdelande har jag minskat med c:a 40 % och fört över till banker.

Både Starbucks och Apple har förstås ökat även tack vare att dollarn har stigit med httills nästan 40 % mot kronan sedan början av 2014. Den billigaste Apple-aktien jag köpte 2013 kostade t.ex. 362 kr och den är idag värd 1094 kr (+200 %) att jämföra med aktien som gått från 57 till 126 dollar (+119 %).

 

Läs årsrapporterna här: 2011, 2012, 2013.

 

2014-framåt Utdelningar och ränta på ränta

 

I och med utdelningarna våren 2014 ville jag öka min exponering mot banker och några sektorer till. Jag sålde som sagt amerikanska aktier men också några värdesäkrade instrument jag ägt och gjorde ganska stora investeringar i SHB, Investor, NCC och Nordea. Dessa har sedan gått väldigt bra och jag planerar att använda årets utdelningar till att öka i SHB och H&M.

För att sammanfatta så har mitt investerande gått väldigt mycket bättre än jag kunnat hoppas på och min familjs livsstil har utvecklats i (nästan) motsvarande takt. Jag mår bra av att inte behöva oroa mig för pengar eller behöva spara till semestrar och kompromissa hit och dit. Vill vi åka någonstans så gör vi det och vill jag ha någonting (inom rimliga gränser) så köper jag det, framförallt om jag tror att det kommer att stiga i värde på sikt eller i varje fall inte falla som en sten.

Jag har tjänat på börsuppgångarna förstås, men den största vinsten har utan tvekan varit nedgångarna, framförallt Den Stora. Men i övrigt har den fina depåutvecklingen berott på att jag har valt bra företag och, lika viktigt, undvikit förluster genom att inte hoppa på tåget när andra har skrikit "Köp!" av alla möjliga företag, av vilka många idag är borta eller är nedflyttade till någon skräplista.

Jag har gått från att vara ofokuserad och hoppa på olika aktier på känn till att bli extremt fokuserad och lika extremt inriktad på att köpa högkvalitativa företag med mycket god och säker intjäning till bra priser. Med dessa i portföljen sitter man med både hängslen och livrem den dag börsen faller och kan koncentrera sig på att utnyttja paniken till att köpa kvalitet billigt.

Jag har förstås lärt mig oerhört mycket och detta fortsätter varje dag genom att läsa allt som är intressant (tips: Financial Times) och dra slutsatser av detta. Jag har lärt mig att inte sitta och räkna särskilt mycket utan att istället försöka dra logiska slutsatser utifrån förvärvad kunskap. Jag har alltid känt att jag har haft förmåga att ganska väl förutsäga vad resultatet av händelser idag kommer att bli i morgon och detta ligger bakom att jag för de aktier jag har köpt helt klart har bedömt framtidsutsikterna mer korrekt än marknaden som helhet. Som alla som varit på börsen länge vet är det oerhört lönsamt att göra mer korrekta bedömningar än vad den neurotiska marknaden förmår.

Jag tror dessutom att dagens situation med låg ränta, låg inflation och ett hyfsat lågt oljepris tillsammans med en allt bättre världskonjunktur kommer att vara mycket gynnsam för aktier. Det ska därför bli mycket spännande att se hur det går de kommande fem-tio åren.

 

Att förstå Apple genom Apple Watch

Det är verkligen fantastisk lyteskomik att läsa alla teknik- och telekomanalytiker försöka förstå sig på Apple Watch. Personer som redan tidigare i mycket stor utsträckning haft enorma problem att förstå Apples gradvisa förflyttning mot lyxsegmentet och dess enorma betydelse för ”sista raden” ska ny försöka förstå Apples version av armbandsuret. (Det finns de som förstår, förstås, men de är också kunniga i klockor och lyxsegmentet.)

 

Detta är förstås inte konstigt med tanke på att dessa personer troligen i stor utsträckning inte bär klocka för att tiden finns på deras iPhone (eller i värsta fall Android) eller bär tunga multifunktionsur eller, i alla fall för investmentbanksanalytiker, tunna guldklockor. Men det ger idiotiska analyser i de flesta fall när man ställer två saker, mekaniska ur och Apple Watch mot varandra och till råga på allt tror att grundfunktionen även hos den senare är att visa tiden. Det är som när folk en gång avfärdade iPhone för att vad skulle man med allt det där när en mobil är till för att ringa med. Eller såg iPad som inget mer än en stor iPod.

 

Än värre blir det förstås av att så många analytiker fortfarande ser Apple som PC-tillverkaren som lyckades ta sig in i mobilindustrin, inte ett företag som sedan länge positionerar sig med alla sina produkter mot ”affordable luxury”, dvs där de pengastarka köparna finns. Produkterna är olika men de är alla positionerade mot denna del av marknaden och ökas på hela tiden, vilket visar sig i Apple Watch, inte minst Edition i guld, men också i t.ex. laptops, se bara på deras senaste modell, ganska mycket mer än ytterligare en bärbar dator...

 

Vem skulle betala 14 495 kr för en laptop?!

 

Som jag har sagt tidigare är Apple Watch inte Apples försök att komma in i klockindustrin och konkurrera med Breitling & C:o utan Apples version av en ”wearable” (”bärbar” ger fel association på svenska). Den är en satellit till iPhone som skall både attrahera med sitt utseende och sin funktion. Dess funktion är att förenkla och förbättra användarupplevelsen för den trogne apple-konsumenten samt genom att den sitter mot huden kan den läsa av användaren mycket bättre än en iPhone samt slutligen kunna kommunicera på nya, intima sätt. Man kommer naturligtvis att använda den till att se vad klockan är många gånger varje dag, på samma sätt som man ringer med sin iPhone, men det är inte dess främsta uppgift, troligen i ännu mindre omfattning i framtiden när funktionerna byggs ut av Apple och programutvecklarna.

 

25 000 kr och kan bara hålla reda på lite grejer, vem köper det?

På samma sätt som den klassiska Mac-datorn redan på 80-talet kostade mer och var betydligt(!) bättre än sina PC-kusiner (tänk bara på idiot-DOS och Windows 3, the horror!) och klankades ned på som ”leksak” av alla dessa närsynta och överviktiga datanerdar positionerar sig Apple idag mot andra kunder än den stora massan och därför blir de och produkterna missförstådda av dem som inte förstår dessa segment.

 

Att fråga vem som skulle betala en mindre förmögenhet för en smartwatch i guld visar på en otrolig okunnighet om lyxsegmentet och om Kina. Edition-modellerna som kostar mellan 10 och 20 000 dollar kommer inte att vara storsäljarna eller Apples stora intäktskälla och det är inte därför de finns. ”Edition” positionerar Apple Watch som en exklusiv produkt, den typ av produkt man bär för att visa att man har råd (därför är det inte av en slump man inte säljer Edition i vitt guld, utan bara i rött och rosa, då den i så fall skulle misstas för stålvarianten). Den visar att Apples smartwatch inte är någon dussinprodukt för massan, utan allraminst i samma liga som iPhone 6 och iPad Air. För folk som har klass, smak och råd (eller i varje fall vill få andra att tro det).

70-75 gram guld och lite elektronik.

Apple är, brutalt uttryckt, helt ointresserat av de 85-90 % världsmarknaden som utgörs av människor som först tittar på prislappen och sedan på produkten. Detta är förstås den stora majoriteten i länder utanför Sverige, USA och liknande stater. Det är därigenom de behåller sin image och kan tjäna ofattbara summor. Lite som en modern variant av J.P. Morgans klassiska svar när någon frågade hur mycket hans båt kostade…

 

If you have to ask, you can’t afford it!

 

 

Det är pengarna som styr

En armé marscherar på sin mage, sa Napoleon. Han visste vad han talade om eftersom han inte bara ruinerade Frankrike utan alla länder de skövlade på vägen för att finansiera sin dårskap. När man skulle försörja en armé ute på den ryska stäppen mitt i smällkalla vintern gick det dock inte så bra. Rent av dåligt faktiskt.

General Washington hade å sin sida enorma problem att finansiera och därmed föda sin revolution mot engelske kungen vilket gjorde att när soldaterna inte längre fick betalt så var det många som helt enkelt tog sitt gevär och vandrade hem. De återkom när de fick betalt igen. Kanske inte den bild som ges i amerikanska historieböcker idag.

När alla idag envisas med att oroa sig för att vem som helst med sjuk blick som håller i ett gevär ska kasta världen i krig så kan en sak vara bra att komma ihåg: det krävs pengar för att kriga. Egentligen är det något som borde vara uppenbart för alla men det verkar som om det hela tiden glöms bort när man bara pratar om hur många man eller vilka vapen den ena eller andra dåren har till sitt förfogande. Varken vapnen eller de allra flesta av soldaterna kommer att göra någonting utan att det finns en finansiering bakom företaget.

Om Kina skulle stå och vifta med sablarna så funnes det skäl till oro eftersom de redan har allt som krävs för storskaligt krig inklusive finansiering. När det gäller Ryssland eller psykopaterna nere i Irak och Syrien så är situationen helt annorlunda så länge som oljepriset stannar på nuvarande nivåer. Båda grupper är helt beroende av ett högt oljepris för att kunna finansiera sig överhuvudtaget, än mer förstås om de i längden ska kunna kriga.

Talande statistik för hur eländig Rysslands situation just nu är att landet i februari lyckades tömma sina valutareserver så att 85 miljarder dollar blev 77. Smaka på det! Åtta miljarder, 10 % på en månad! Detta tillsammans med den kollapsade rubeln gör att landet är bankrutt redan i år om man inte skär drastiskt i budgeten. Det gör man nu med 10 % i de flesta myndigheter men på försvaret ska man förstås inte spara någonting, det är ju det som håller El Presidente para siempre vid liv. Lycka till att ha kvar den budgeten om inte oljan kommer tillbaka.

Orcherna i Tvåflodslandet behöver oljan än mer. De har enligt rapporter INGEN annan finansiering. De säljer olja från erövrade fält på svarta marknaden en bra bit under världsmarknadspriset förstås då det är förbjudet att handla med dem. Det pris de får ut idag är uppskattningsvis långt under produktionskostnaden. Lycka till med att finansiera barbariet med att ställa ut obligationer den dag som pengarna tar slut.

Som jag har sagt tidigare, ett uthålligt lågt oljepris vore överhuvudtaget en välsignelse för de produktiva delarna av världen. Den del som stiger upp på morgonen och går till arbetet och bygger en bättre värld för sina barn istället för att ägna sig åt att ställa till elände för andra eller stå och hänga på gatorna i väntan på Godot. Världens rikedomar ska inte av någon naturlag samlas hos dem som låter sina penar finansiera en grotesk slöhet och medeltida samhällen. De kommer att falla från sin tron och vi kommer inte att sakna dem.

But the average man must earn his own livelihood. He should be trained to do so, and he should be trained to feel that he occupies a contemptible position if he does not do so; that he is not an object of envy if he is idle, at whichever end of the social scale he stands, but an object of contempt, an object of derision.

Theodore Roosevelt, från "Citenzenship in a Republic"