Vad styr bostadspriserna?

Det enda av bestående värde jag lärde mig på nationalekonomin var grunden för alltsammans, grafen som visar hur tillgång och efterfrågan bestämmer priset på en vara eller tjänst:

Om fler hade satt sig in i detta grundläggande samband så tror jag de också hade förstått hur bostadspriser bestäms på marknaden. Att tro att man genom att försvåra att ta lån eller med skatter mer än ytterst marginellt bestämmer prisnivån på något så livsviktigt och prestigeladdat som människors boende är bara dumt. Om man i Sverige i typ 25 år bygger hälften så mycket som efterfrågas på en marknad med växande befolkning som dessutom under samma tid har fått det mycket bättre ställt så kommer priserna att gå UPP allt annat lika eftersom efterfrågan vida överstiger tillgången, framförallt i storstäderna där det är svårt att bygga mer i de mest attraktiva lägena.

Riktig rocket science med andra ord.

Men räntan då? Och fastighetsskatten? Ja, de påverkar priset på bostaden genom att påverka efterfrågan. Människors efterfrågan är inte konstant, om något blir billigare så ökar det efterfrågan och tvärtom, men det är mycket små förändringar vi talar om här. Under dessa 25 år påverkades efterfrågan av förändringarna ovan genom att sänka priserna (egentligen kostnaden, men det är ju samma sak här). På samma sätt så motverkar högre ränta, högre amorteringskrav och höjda fastighetsskatter att efterfrågan skenar fullständigt.

Alla dessa metoder är dock bara på marginalen vilket visas av hur lite de påverkat prisutvecklingen. Det är som när man höjde momsen förr i tiden i Sverige och trodde att nu skulle folk handla mindre. Visst, någon skillnad blev det, men människor slutar inte köpa vin och dyr mat på helgerna för att skatten höjs och på samma sätt slutar människor inte att vilja förbättra sitt boende, flytta från sina föräldrar eller söka livsstilsmarkerande bostäder i takt med att vi b´blir fler och får det bättre ställt bara för att Riksbanken och Finansinspektionen stramar år diverse regler.

Sambandet tillgång, efterfrågan, pris och kvantitet är alltså oerhört starkt. Alla som har försökt styra över detta har till sist misslyckats. Oftast med fruktansvärda resultat. När priserna stiger på grund av ökad efterfrågan så vill marknaden öka utbudet för att tjäna pengar, men om vi hindrar marknadens mekanismer med regler och pålagor så fortsätter priserna att stiga. Det är inte konstigare än att när man bestämmer priserna med lag så uppstår brister och människor måste köa för att kunna äta sig mätta.

Man blir bara förbannad när man tänker på hur dumt det är att man fortfarande håller fast vid (visserligen något reformerade) strandskyddsregler i ett land med hundratals mil kust och ytterligare hundratals mil sjöstrand istället för att släppa byggandet fritt överallt som det inte är nödvändigt att skydda marken. Dessa regler tillkom dessutom inte för att skydda fåglar, vilket många påstår idag i vår gröna värld, utan för att 70-talsvänstern inte ville att vissa människor skulle ha mer "tillgång till rekreation" vid vatten. Avundsjuka och socialism alltså och resultatet blev mycket sämre boende i slingor inne i barrskog och skriande brist på hus i attraktiva lägen, de som idag är byggda nära vatten med egen strand byggdes före 1975 och har bara stigit i pris sedan dess.

På samma sätt är kommunernas otroliga senfärdighet i att fastställa planer och bevilja bygglov i städerna samt att kräva totalt vansinniga tillgänglighetsregler i hus med några få lägenheter och "miljöbyggande" i förhoppning om att vinna priser för sitt engagemang "för miljön".

Så länge man i Sverige inte bygger tillräckligt mycket och inte bygger det som folk efterfrågar kommer priserna på alla attraktiva bostäder att stiga. Det som anses attraktivt kommer också att fortsätta att öka. Allt längre från städerna och överhuvudtaget där jobben finns kommer priserna att stiga. Som (dubbel) husägare så kan man vara glad för det, men för samhället är det vansinnigt.

Groupthink på Riksbanken

Det är lätt att känna sig lite som en haverist när man år efter år (1, 2, 3, 4, 5) propagerar att ett mäktigt organ som Riksbanken, vars kritiker länge var väldigt få, inte bara handlar emot sitt mandat utan dessutom kraftigt vinklar sina prognoser och utredningar. Trevligt nog är jag dock inte ensam (1, 2, 3, 4).

 

Jag minns ett intressant gruppspykologiskt fenomen vi läste om på universitetet; ”groupthink”. Det slog mig idag att Riksbanken under Stefan Ingves måste vara ett praktexempel på just detta. Groupthink (eller grupptänkande) är kortfattat att en grupp börjar tänka som en ledande individ i gruppen gör- fakta från omvärlden sorteras så att bara det som stöder den av gruppen accepterade tesen ges något utrymme, allt annat förkastas. De som stöder den ”rätta” uppfattningen om verkligheten accepteras inom gruppen och de som inte gör det fryses ut så att de ändrar sig eller lämnar gruppens gemenskap. Hell follows...

 

 

Det ledande exemplet är Vita Huset under Lyndon Johnson där det växande engagemanget i Vietnams inbördeskrig som objektivt sett gick mycket dåligt fick männen runt presidenten att bara rapportera det som LBJ ville höra, allt annat sorterades bort och de som ingick i gruppen började tänka att i själva verket var deras politik den rätta och lyckad på alla sätt. Resultatet blev katastrofalt när USA drogs in i ett krig som man omöjligen kunde vinna och visade omvärlden att man inte kunde stå emot kommunismen.

 

 

Resultatet av Riksbankens politik under Stefan Ingves är även det katastrofalt och det är bara den underliggande mycket starka svenska ekonomin som har räddat oss från betydligt värre konsekvenser. Oavsett detta är dagens situation där vi har onödigt hög arbetslöshet sedan många år och balanserar på deflationens rand Stefan Ingves och hans jasägares, inte minst den lydigaste av dem alla, Cecilia Skingsley, fel.

Skulden delas dock med ett antal svenska journalister som istället för att ifrågasätta riksbankschefen när han i intervjuer står och blåljuger om stadigt ökande svensk skuldkvot eller andra talking points bara står och istället låter denne ledande befattningshavare tala till punkt med nästintill inställsamma frågor. Jag förstår mycket väl skillnaden i nationalekonomisk kunskap mellan journalister på Financial Times och Dagens Industri och SVT men någon måtta får det vara om man ska kalla sig journalist, man behöver ju inte gå på Journalisthögskolan för att kunna fråga ”Hur ser du på…?” eller ”Du är kritisk till Finansinspektionens beslut, varför då?”.

 

Naturligtvis saknas inte kompetens i Riksbanken, det är som Harry Flam skrev i förrgår, man har låtit den av Ingves accepterade uppfattningen att hushållens skulder ökar okontrollerat och att räntan därför måste hållas hög och låtit den påverka prognoserna och besluten, helt oavsett hur verkligheten ser ut. "There is noghting worse than a resourceful idiot" som det amerikanska uttrycket lyder. Man har hela tiden trott att inflationen ska komma tillbaka till den nivå som Riskbanken ska hålla, tjurskalligt och utan att någonsin få rätt:

 

 

 

Prognosmakeri är inte lätt så en jämförelse med hur andra har lyckats är rättvist. Dessvärre för Ingves & c:o visar denna att de har varit särklassigt sämst på att förutsäga framtiden varför marknaden (tack och lov) aldrig har trott på vad Riksbanken har sagt och handlat räntorna därefter. Så här går det när man sätter sin egen tjurskallighet mot verkligheten (Riksbanken är längst till höger):

 

 

 

För att visa hur sjukligt galet detta är så kan man försöka översätta detta till näringslivet. Tänk er en börsbolags-VD som kvartal efter kvartal efter kvartal misslyckas med ALLA sina prognoser om hur t.ex. marknaden kommer att efterfråga företagets produkter. Alla andra i branschen gör bättre prognoser än han. Dessutom är det uppenbart att en anledning till de ständiga prognosmissarna är att han låter sina egna fördomar påverka prognoserna varför de konstant missar målet.

 

Naturligtvis skulle en sådan VD snabbt sparkas från sitt jobb och såsmåningom återfinnas på någon mellanchefsposition i ett annat företag. Riksbanksdirektionen borde naturligtvis ha gjort samma sak med sin chef, men istället gav man honom förnyat förtroende i sex år och rensade bort dem som var emot honom och fyllde på med jasägare. Det räcker nästan med att se på det enskilda vansinnet i att göra sig av med den internationellt mycket erkända Lars EO Svensson för att kunna ta in Cecilia Skingsley från Swedbank. Istället för att få in nytt blod som inte är nästan sjukligt fixerad av hushållens skuldsättning fick vi alltså nya tokerier och nu deflation och nollränta. Det sista halmstrået för att få en förändring brast nyligen när Karolina Ekholm som hela tiden företrätt en verklighetsförankrad politik lämnade Riksbanken för departementsvärlden. Godnatt!

 

 

 

Omvärlden har nu föga förvånande vaknat där svensk press så länge sovit och Sveriges riksbanks politik lyfts nu fram som ett avskräckande exempel (1, 2, 3). Aldrig har kritik varit så välförtjänt.

 

Köp inte...

Enkla regler är alltid de bästa så jag tänkte försöka mig på en liten lista över vilka företag man inte ens ska fundera på att köpa, inspirerad av lättsamma listor över vilka vin man aldrig ska köpa (flaskor som föreställer någonting, flaskor med annan färg än brun eller grön osv).

Helt självklara varningsflagg som löjligt optimistiska prognoser, gör regelbundna nyemissioner eller vilda påståenden om att det egna företaget saknar konkurrenter tycker jag inte ens behöver tas med. Here goes...

Uppenbara:

• Ett företag som lyfter fram EBITDA-resultatet men inte nämner sista raden (läs: förlusten).
• Ett företag som genomför flera riktade nyemissioner.
• Ett litet företag vars ledning säger att ”det värsta som kan hända är att vi blir uppköpta”.

Kanske inte lika uppenbara, men minst lika säkra:

• Ett företag som ”kommunicerar med marknaden” mer än en gång i veckan.
• Ett företag som aldrig nämner vilka deras kunder är men skriver att de är en ”stor aktör” eller ”marknadsledande”.
• Ett företag vars VD använder ordet ”orders” i sitt VD-brev.
• Ett företag vars VD använder VD-brevet till att göra reklam för sina produkter.
• Ett företag vars VD skriver ett VD-brev på mer än en sida.
• Ett företag vars VD låter som en begbilhandlare.
• Ett företag som följs slaviskt av fanboys som fyller Börssnack med inlägg, alltför ivriga för att kolla stavningen.

• Ett företag där någon i (f.d.) ledande befattning står under åtal.
• Ett företag där två eller fler i ledande befattning har varit i klammeri med rättvisan de senaste 10 åren.
• Ett företag som inte är noterat.
• Ett företag som är noterat på Aktietorget.
• Ett litet företag vars huvudkonkurrent är del av en stor global koncern.
• Ett företag som har huvuddelen av sin verksamhet förlagd i ett eller flera tok-länder, mer kända för kaos, korruption och feta generaler än företagsamhet och rättssäkerhet.

Svenska banker idag

Svenska banker är ungefär som mellaneuropeiskt öl- ju mer man har fått desto mer vill man ha. Jag köpte mina första Swedbank i februari 2009 (good ol' days!, se här för rafflande, detaljerad berättelse) och min aptit för de fyra storbankerna har bara ökat med tiden. Det kanske viktigaste jag lärde mig av just Swedbank-köpen en gång för alla lärt mig att fortsätta köpa, dvs komma över det helt idiotiska motstånd man verkar födas med att avstå från att köpa fler aktier efter att kursen stigit kraftigt för att man grämer sig över att man inte köpte när det var billigare, se bild från tidigare inlägg:

Detta hade jag mycket stor nytta av när jag ökade i Apple åren efteråt och som alltid när man bildar nya vanor så sitter de i.

Swedbankaktien har förstås haft sin stora uppgång idag och anledningen att jag har kvar detta mitt nu största innehav är dels att direktavkastningen är utmärkt redan nu och dels att jag är helt säker på att utdelningen kommer att öka i takt med vinsten. Disponeringarna i kvartalsboksluten för den del av vinsten som beräknas (vid beräkning av förändrat kärnprimärkapital) delas ut har ökat mot förra året i takt med att vinsten har ökat och jag tror att man kommer att höja till minst 11 kr för detta år (från 10,10).

Någon större tillväxt har Swedbank inte i dag, utan man utvecklar sin verksamhet men gör det med framgång, jag räknar inte med att öka i Swedbank utan sitta på aktierna under lång tid. En storbank som däremot har en alltmer intressant tillväxtkomponent är Handelsbanken med sin expansion i Storbritannien som inte är mer än några procent av företaget idag, men eftersom den uppenbarligen går mycket bra kan komma att bli alltmer intressant. Flera engelska tidningar (exempel) har skrivit mycket uppskattande om den svenska banken som utmärker sig för flexibilitet och att de enskilda kontoren fattar alla beslut själva- en otänkbarhet i Storbritannien.

SHB köpte jag för första gången vid utdelningarna i våras och ökade med 50 % i när B-aktien gick under 300 kr för tre veckor sedan. SHB är Sveriges näst bästa företag (efter H&M) anser jag och en aktie som jag kommer att fortsätta att köpa under lång tid framöver. Den extrautdelning som man beslutade om förra året tror jag kommer att bli permanent nu, inte bara för att vinsten ökar fint, utan för att avsättningen till pensionsstiftelsen Oktagonen har sänkts från 15 % till 10 %, vilket knappast skulle ske om man inte räknade med att dela ut mer per aktie, och vilket i sig ökar möjligheten att dela ut mer pengar. På sikt tror jag att mitt innehav i SHB kommer att bli lika stort som det i Swedbank, kanske hjälpt av att jag flyttar över från Swedbank om den aktien fortsätter stiga som nu.

Mitt senaste innehav, Nordea, köpte jag också vid raset för tre veckor sedan. Detta är en liten post idag men jag kommer säkert att öka den med tiden. Mitt intresse här är att om man räknar med att SHB:s utdelning ligger kvar på nuvarnade höga nivå är det bara Nordea som verkligen kan öka utdelningen rejält i takt då man trots en höjning bara delar ut 56 % idag. Aktiekursen kommer att följa i dess spår.

Jag skulle inte bli förvånad om jag inom några år skulle ha mer än två tredjedelar av mitt kapital i banker, så stort är mitt förtroende för deras intjäning på sikt. Egentligen precis samma tankar som jag hade våren 2009.

Vart är vi på väg idag?

Apples iPad lanserades för 4,5 år sedan och började sedan sälja i snabbare takt än när iPhone kom ut på marknaden. Nu har dess tillväxt först mattats och på senare tid har den sjunkit, senaste kvartalet med 9 % mot året innan.

De reaktioner som varit på iPad tycker jag är högintressanta då de säger så mycket om hur marknaden tänker. När man sålde mycket snabbt och bra trodde många att den skulle ta över tronen från iPhone som Apples största kassako. När försäljningsökningen bromsades hette det allmänt att det var Android-plattorna som "konkurrerar ut" iPad, vilket tystnade rätt snabbt när det blev uppenbart att dämpningen var densamma för alla tillverkare förutom de som säljer rena filmvisare för typ 50 dollar. Nu när försäljningen har minskat (marginellt) är uppfattningen att plattdatorerna "inte blev den succé" man trodde och att "PC:n inte hotas".

Det intressanta med dessa reaktioner är att de som vanligt inte lyfter blicken ett dugg och söker orsaker och verkan utanför det för dagen uppenbara.

Grundläggane för att förstå iPad och iPhones första år på marknaden är att iPhone hölls tillbaka av minst tre skäl som inte hade någon motsvarighet för iPad:

• Potentiella iPhone-köpare satt fast i tvååriga kontrakt med sina dåvarande mobiler.
• iPhone var revolutionerande, men det fanns liknande mobiler och det var ännu inte möjligt att installera köpta appar- iPhones verkliga revolution
• iPhone var mycket dyr och Apple saknade stöd hos de allra flesta operatörer

Detta är inga småsaker, utan framförallt låsningen till gamla kontrakt och den långa tid det tog för Apple att få världens övriga operatörer att acceptera deras drakoniska krav på minimibeställningar (Verizon var t.ex. tvunget att köpa minst 32 miljoner exemplar över ett antal kvartal för att få sälja iPhone) gjorde att iPhone inte tog verklig fart de första åren.

iPad hade som sagt ingenting av detta- det var en revolutionernade produkt som kom ut på en marknad där existerande plattdatorer sågs som skämt och i minst tio år misslyckats med att göra någon glad. De var hyfsat billiga, inte minst eftersom konkurrensen i stor utsträckning var nya PC , vilka var dyrare än iPad, och väldigt dåliga notebooks i liknande prisklass som iPad. Vi var dessutom väldigt många som helt enkelt hade längtat efter en skärm att ta med sig till fåtöljen eller på pendlingen, mycket större än dåtidens små mobiler varför läsning, spel och filmtittande nådde helt nya höjder.

Varför mattas då försäljningen, om det inte är för att konkurrenterna lyckas, Samsung säljer ju t.ex. som jag skrivit många gånger förut, knappast några plattdatorer, utan skänker bort dem. Jo, just därför att så många köpte under de två första åren och eftersom iPad inte säljs med abonnemang och byts ut efter två år av sina användare så sitter väldigt många idag på version 1-3 och är helt nöjda med dem. De uppgraderar sig också, men eftersom det tar längre tid, kanske 50-100 % längre än för smartphones så minskar just nu försäljningen.

Att påstå att försäljningen faller pga att folk istället köper PC eller att folk har ledsnat på plattdatorer är vansinne när de som köper till mycket stor del fortfarande är förstagångsköpare. Som Tim Cook sade på analytikerkonferensen- "ingen mättad marknad har 50 % förstagångsköpare". 

iPad är helt enkelt en annan produkt än iPhone och dess nuvarande och framtida försäljning kommer att ge ett enormt bidrag till Apples vinst, oavsett hur iPhones graf ser ut i jämförelse.

Att vissa dessutom väljer en ny Mac istället för en ny iPad, vilket en del svarar, är mycket bra för Apple då man tjänar mer på Mac-försäljningen. Att en del väljer en iPhone 6 Plus istället för en iPad Mini är förstås VÄLDIGT bra för Apple då försäljningen i detta fall går från den produkt man säljer med sämst marginal till den som har Apples allra högsta marginal.

Vad krävs för att lyckas på börsen?

Tålamod

 

Den som har tålamod har en större edge mot marknaden än t.o.m. den som sitter på olaglig information. Tålamod behöver man inte födas med. Jag tror av mina erfarenheter med småbarn att de flesta inte föds med det, men det går utan tvekan att lära sig. Jag var alldeles för het på gröten för typ 10 år sedan och ville casha ut mina vinster men upptäckte snart att det var rätt jobbigt att kolla upp aktierna senare. Jag hade valt rätt aktier men inte alls dragit nytta av deras fulla potential. Så blir man inte rik. Inte heller när man tappar tålamodet med en aktie som tar "för lång" tid på sig att börja stiga när företaget går bra. Alla bra aktier kommer med tiden att värderas korrekt. Efter ett ras kommer börsen tillbaka med tiden, så har det alltid varit och så kommer det att förbli.

 

 

Oräddhet

 

En investerare får inte vara feg om han ska lyckas eftersom marknaden är feg. Han har i så fall ingen edge mot marknaden. Värdeinvesterarens mantra är att vara orädd när andra är rädda och, förstås, tvärtom. Världens bästa och mest välmående företag faller brant med jämna mellanrum utan vettig orsak. Springer man då med flocken är man inte vargen utan fåret och som Gordon Gekko så vist en gång sade ”sheep get slaughtered”.

 

 

Logiskt tänkande

 

Grundläggande logiskt tänkande på aktiemarknaden är att förstå skillnaden mellan värde och pris. Antingen förstår man det eller också inte. Som Buffett har sagt: ”Antingen är det intuitivt uppenbart för en person från början eller så kommer det aldrig. Ingen börjar förstå detta med tiden.”

 

Kan man inte förstå skillnaden och därmed avgöra, hyfsat korrekt, när en aktie är undervärderad respektive övervärderad är det ingenting fel med en, men man ska inte köpa enstaka aktier utan spara i fonder eller liknande som också kommer att ge en ett betydande kapital. Detta är dock bara sant om man har de två översta rekvisiten och varken säljer eller låter bli att köpa nya andelar för att börserna faller.

 

Andra viktiga aspekter på logiskt tänkande är att förstå t.ex. att om ett företag dag 1 värderas till 100 och det sedan, helt oväntat, presenterar en eller flera mycket goda nyheter men en vecka senare återigen handlas till 100 så har det blivit en bättre och mindre riskfylld investering. Detta låter förstås självklart för många, men gå in på Börssnack och se hur stor andel av skribenterna som resonerar på detta sätt…

 

 

En annan del är att förstå vad som följer logiskt av någonting. Vi som läst logik har tragglat dessa frågor (”Om A så B, om B så C, alltså om A så C”) men det viktiga är inte att kunna ställa upp dem, utan att förstå vad som (sannolikt) följer av någonting. Produkt A slog stort i land 1, är det troligt att det sker i resten av världen nu när företaget ska expandera? Apple har lanserat en serie mycket framgångsrika produkter, är det troligt att man kan fortsätta eller är det slut med det nu? Supersöta läskedrycket har funnits länge, kommer de alltid att vara lika populära?  

 
Det är man själv som ställer till det om man misslyckas att tjäna pengar på börsen, inte marknaden eller dåliga företag. 

Apples rapport

Drygt hälften av värdet av min portfölj (Apple och Swedbank) rapporterade inom loppet av åtta timmar i går kväll och i morse. Först ut var Apple som föra förvånande rapporterade mycket starka siffror stött av en enorm efterfrågan på iPhone 6, dessvärre fortfarande i starkt begränsad tillgänglighet, och kanske mer förvånande en oerhört stark försäljning av Mac datorer, upp med 25 %, inte illa för en 31 år gammal produktlinje.

 

 

iPad kom in ungefär som förväntat- en begränsad försämring jämfört med förra året medan iTunes och tillbehör fortsatte att tuffa på mycket bra.

 

Vinstökningen blev 13 % vilket är väldigt starkt med tanke på att dollarn har förstärkts så mycket mot alla andra valutor och iPhone 6 inte hade lanserats i Kina än till skillnad från förra året då Kina ingick i den första lanseringen. Apples omsättning i Kina ökar bara mycket lite mot förra året, men det är väldigt starkt eftersom iPhone förstås föll som en sten i kvartalet då alla väntade på de nya modellerna som skulle komma i oktober.

 

 

Tack vare att man återköper aktier ökade vinsten per aktie med drygt 20 % men det är uppenbart efter att ha lyssnat på analytikerkonferensen att man hade tjänat ytterligare några cent om dollarn inte hade förstärkts så mycket. Återköpen uppgick till otroliga 17 miljarder dollar mot normala fem miljarder per kvartal. Ingenting är ett tydligare besked om att Apple räknar med stigande aktiepris än dessa plötsliga jätteköp av aktier. Samma sak hände vid rean förra sommaren och efter presentationen av julkvartalet i slutet av januari i år då aktien sjönk ned mot 500 dollar (70 med nya aktien). Båda gångerna förljdes återköpen av massiva kursuppgångar under månaderna efteråt.

 

Tvärtemot vad olyckskorparna (1, 2, 3) kraxade för ett år sedan så har iPhone inte minskat utan tvärtemot fortsätter att öka. Dess pris har inte behövt sänkas (1, 2, 3) utan tvärtom har Apple höjt genomsnittspriset genom att lansera en premiummodell (det är så man rimligen måste se på iPhone 6+) över standardmodellen. Inte heller har Samsung slagit Apple med sina nya mobiler (1, 2, 3) utan håller på att implodera pga att dess vinst faller handlöst pga konkurrensen med iPhone (där de tjänar pengar) och kinesiska kopior (där de har de största volymerna).

 

 

 

Det visar sig alltså att Apple märkligt nog vet bättre hur de ska agera än analytikerna. iPad håller alltså ställningarna hyfsat, Mac går mycket bra, iPhone går formidabelt och nu lanseras som bekant först Apple Pay (igår) och sedan Apple Watch nästa år. Apple står på ett marmorgolv med sina ”gamla” produktlinjer när de nu börjar lanserar sina nyheter.

Jag tror att Apples vinst per aktie kommer att stiga med minst 25 % under FY2015 (okt-sept). Drivet av iPhones, den snabbt sjunkande antalet utestående aktier, Mac och de två nyheterna. Under 20 % ökning vore sensationellt. Aktien lär hänga med.

Att köpa aktier för aktier

Jag har nästan inte sålt några aktier på flera år, det enda undantaget är Apple där jag nu har sålt allt som jag köpte vid raset med god vinst för att minska min exponering mot ett företag med högre risk än mina andra innehav.

 

Jag har dock generellt inte sålt och detta eftersom jag har varit så nöjd med företagen och ansett att de på sikt kommer att gå högre, men jag inser förstås intellektuellt att det inte är den enda regel men kan ha, lika lite som man bara ska fokusera på risk eller potential. Man måste förstås också ta hänsyn till alternativ. Det kan ju vara bättre att ”byta” ett innehav eller en del därav mot ett annat, men då måste man som sagt väga in fler faktorer än det ständiga ”bättre potential” som alla tjatar om.

 

Buffett har löst frågan om vad han överhuvudtaget ska sälja genom att dela upp sina olika innehåll i permanenta och icke permanenta. Det är väl på pappret kanske vettigt men det också tveklöst så att Buffett hade lyckats bättre om han hade sålt vissa företag som han har känslomässiga skäl vägrar sälja, framförallt medieföretag men det finns många andra exempel. Detta är faktiskt den enda verkliga kritik man kan rikta mot Buffetts förvaltning. På samma sätt som jag tycker hans uppenbara sifferfokusering har varit ett problem i hans styrande över Berkshire. Även solen har sina fläckar.

 

Svenska banker liksom H&M här de aktier som jag mycket troligt alltid kommer att äga i stor omfattning. Det är alltså så nära ett permanent innehav jag kommer. Mitt största innehav är ju Swedbank och dem kommer jag inte att minska på förrän de står minst 25 % högre än idag och det är inte alls säkert att jag säljer då, om utdelningen har ökat i liknande omfattning så säljer jag inte. H&M kommer jag inte att sälja alls om det inte börjar gå klart sämre än i dag. 

 

Mina tankar har på senare tid börjat gå emot att även om jag komer att fortsätta att ha ett betydande innehav i Apple så ska jag kanske växla Apple-aktier mot bankaktier för att dra nytta av bankernas nedgångar när de kommer och samtidigt minska både risk och öka direktavkastningen (jag förutsätter att AAPL inte kommer att avkasta i närheten av 6 % om inte aktien tankar rejält).

 

Om Apple aktien fortsätter att påverkas väldigt lite av börsklimatet, vilket vi ju såg åt andra hållet för två år sedan när de rasade medan börserna steg, och dollarn fortsätter att stiga så kommer man att kunna få många svenska bankaktier för varje Apple-aktie.

 

Exempel: När Swedbank stod i 170 kr och AAPL stod i 57 dollar (400 $ före split) och dollarn stod i 6,40 så fick man 2,15 Swedbank-aktier för varje AAPL (365 kr / 170 kr). Idag vid 100$, 7,23 för dollarn och 175 kr för SWED får man 4,13 SWED för varje AAPL (723/175). Utdelningen ökar dessutom per tidigare AAPL från 13,59 kr för en AAPL till 41,73 kr för de 4,13 SWED man får istället, dvs med 207 %.

 

Om jag hade varit av uppfattningen att AAPL riskjusterat inte längre vore en bra placering hade jag flyttat det mesta till svenska banker och H&M idag. Det tycker jag ju som bekant inte. Jag tror att AAPL kommer att stiga mycket högre än idag med hjälp av mycket stark försäljning av gamla produkter och allt mer på sikt av sina nya produkter. Jag tror också att dollarn kommer att fortsätta att stiga mot kronan i takt med att USA repar sig.

Det mesta jag säger här gäller för övrigt också mitt tredje största innehav, Starbucks, som dock får anses ha lägre risk än Apple med sin H&M-liknande verksamhet, dvs förhållandevis mindre beroende av att komma med lyckade nyheter regelbundet.

 

Med ett så stort innehav som jag fortfarande har och att jag överhuvudtaget tycker att man ska försöka justera sina innehav på marginalen när marknaden ger oss fina tillfällen så är det inte fel att tänka i dessa banor och handla därefter. Det är ju inte konstigare än att jag i många år (och med mycket bra resultat) har ökat i aktier som sjunkit oförtjänt, vanligen med tillförda medel.

Bland bankerna är jag fullinvesterad i Swedbank men skulle i så fall öka mitt innehav i SHB eller köpa Nordea för första gången eftersom jag tror att de har mycket god potential att öka utdelningen.

 

En produkt som frälser ifrån ondska?

Allt fler verkar nu ögonen för det som jag tror är den stor framtidsbranschen för Apple Watch: hälsa. 

 

Med hälsa menar i detta fall inte det näst viktigaste användningsområdet nämligen "fitness", utan läsandet av och processandet av biometrisk information från användaren och genom appar analysera detta för att kunna kommunicera hur vår hälsa är och, säkert viktigast, kommer att vara. 

Om man tänker på hur man idag måste diagnosticera sig själv så är det nästan larvigt primitivt. En hjärtattack upptäcks i normalfallet genom att en person känner att han mår dåligt eller någon annan ser att så är fallet. Om han har tur.

 

Visst har kanske blivit bättre på att förstå vad det är som inträffat när någon får hjärtproblem men i grund och botten har alltså ingenting hänt på flera hundra år vad gäller upptäckt hos tidigare friska personer. Visst, vi får mycket snabbare och bättre hjälp om det händer men för alla som här utanför sjukhus är det de själva eller personer i deras närhet som alltså måste reagera och dessutom mycket snabbt. För mängder av andra hälsoproblem finns varningstecknen inom oss men ingen kan se dem förrän det är för sent.

 

Den som inte har haft hjärtproblem eller andra hälsoproblem står inte under övervakning och mår man inte dåligt så är det ingen som vet om man löper stor risk att drabbas av någonting farligt. 
 

 

 

 

En Apple Watch känner din hjärtrytm och eventuellt några övriga data från första utgåvan men detta kommer med all säkerhet att byggas ut. Apple kommer som vanligt att förlita sig på utomstående utvecklare som kommer att tillverka appar som kan varna vid problem säkert i ett tidigt skede, samla data om många olika slag och säkert också utveckla system som skickarlarm om ens hjärtat slutar slå. 

 

Detta är naturligtvis bara spekulationer men när man tänker vidare på saken så inser man att potentialen är närmast astronomisk och möjligheten att tjäna pengar på någonting som bokstavligen kan rädda livet på människor är lika astronomisk. I alla fall för Apple och de utvecklare som skapar det kunderna vill ha. Tänk ett larm som tjuter om ens hjärta slutar slå eller får galen rytm, skickar ett meddelande till 112 om man inte stänger av det. Tänk om man en dag kan få veta att ens blodvärden har försämrats, att man fått i sig gift, att man dricker för lite vatten eller för mycket alkohol. Att man måste ta en paus för att ens hjärta börjar bli överansträngt eller för att luften där man är börjar bli dålig. Att man just idag har bäst möjlighet att bli gravid.

 

 

 

Vill man bli riktigt futuristisk så kanske man en dag kan få veta vad ens statistiska livslängd givet allt man gjort och ätit senaste året och hur det förändras om man följer olika förslag från appen och sedan följa utvecklingen. Att man får veta att man precis fått i sig ett visst virus och hur man ska göra för att ha störst chans att slippa bli sjuk.

 

Oavsett hur verkligheten kommer att bli så kan vi vara helt säkra på att det finns en marknad för en produkt som kan rädda livet på en och medverka till att man mår bättre och mindre ofta blir sjuk.

Vad vi också helt säkert vet idag är dock att Apple Watch, om den blir en succé, kommer att förbättras och bli snyggare i samma takt på samma sätt som iPod, iPhone och iPad de senaste åren. Det är ändå Apple vi talar om.

 

"Värde har förstörts"

Jag undrar hur många gånger jag har hört uttrycket att "värden går upp i rök" (1, 2, 3) och liknande formuleringar när en aktie har fallit på börsen. Ännu mer utstuderat blir när folk talar om en enorm värdeförstöring. Detta är fel på så många plan att man knappt orkar bena i frågan. 

Först har vi frågan om skillnaden mellan pris och värde som vi värdeinvesterare brukar tjata om. Men även om man struntar i denna distinktion blir det helt vansinnigt att dra slutsatser som:

På två dagar har Kinnevik rasat 13 procent, vilket motsvarar 8 miljarder som gått upp i rök. Eller som utländska investerare flyttat till att direkt investera i Zalando eller Rocket Internet. (Svd.se idag)

Eller varför inte min verkliga favorit "varifrån ska pengarna tas" för att kunna värdera upp aktie X till en ny nivå, t.ex. som folk skrev om jättestora Apple när kursen var mycket låg förra sommaren? 

En akties/ett företags värdering på börsen är ingenting annat än det senaste pris som betalats för aktien. Teoretiskt kan alltså ett företags värdering ändras radikalt med försäljningen av en aktie.

Företagets "marknadsvärde" är dock bara ett teoretiskt värde på pappret som kräver att man säljer just nu, men om alla skulle göra det så skulle aktien falla som en sten. Det är en annan sak att en person kan få sitt eget kapital utraderat om han har köpt högt och sedan sålt lågt, men det är som sagt på pappret om det inte realiseras i det enskilda fallet.

Kinnevik må ha varit jättehögt värderat på börsen för en vecka sedan och aktieägarna kände sig rika, men mycket lägre värderat idag och alla känner sig lite fattigare, men inget värde har förstörts.

För att förstå skillnaden mellan värderingar på börsen och värde kan man tänka på katastrofen i Västmanland i somras. När skogen brann upp var det (enorma) värden som förstördes, det är någonting helt annat som sker när Kinnevik faller på börsen.

Det är vad företaget gör i sin verksamhet som antingen skapar eller förstör värden, vilka enkelt kan omsättas i pengar. Inte vad aktien råkar handlas till dag 1 respektive dag 2.

En aktie har en köpare och en säljare, pengar förs från en person till en annan. Ingenting annat. Det går alltså inte att säga att skillnaden mellan den gamla och den nya värderingen är en summa som flyttats. Eller, Gud förbjude,  att det behövs en viss summa pengar som måste tas från marknaden för att värderingen av ett företag skall öka med detta antal kronor. För att detta skulle vara sant måste samtliga aktier omsättas på den nya kursen.

Det nya Apple, del 2

Frågan jag ställde i senaste inlägget huruvida Tim Cook även skulle klara att skapa nya produkter och tjänster verkar ha fått sitt svar. Jag skriver ”verkar” eftersom vi naturligtvis måste se hur marknaden tar emot de två nyheterna; Apple Watch och Apple Pay. Att marknaden tar väl emot de två nya iphone-modellerna är dock helt uppenbart redan idag efter det enorma trycket första helgen av förbeställningar.

Klart är även att Apple har lyckats att skapa nya, enormt innovativa lösningar i båda fallen, lösningar som ingen annan har tänkt på och detta är förstås mönstret för Apple.

 

Vad som kort kan sägas om iPhone 6/P är förstås att Apple nu går in med full kraft i ett nytt delsegment med både snyggare och mer lätthanterliga smartphones. Det sägs att modeller större än fyra tum nu är en tredjedel av marknaden så det är svårt att underskatta potentialen. Detta kombineras med de enormt lyckade introduktionerna hos nya operatörer i Kina och Japan det senaste året och allt utom rejäla försäljningsökningar vore förvånande. Tillverkningskostnaden kommer att stiga, men även försäljningspriset och, som sagt, upplagorna, vilket borde ge stöd åt fortsatta bruttomarginaler runt 38 %. Om detta blir fallet så kommer vinsten från denna produkt att fortsätta stiga till himmelska höjder det närmaste året.

Apple Watch: Istället för att som Samsung m.fl. göra en hastigt hopknåpad mer eller mindre avancerad digitalklocka som man kan använda till träning och viss styrning av mobilen och utan minsta estetiska ambitioner har man skapat en helt annan produkt. Apple Watch är inte bara väldigt mycket snyggare och mer nedtonad än konkurrensen, den innehåller riktiga nyheter som ändrar denna produktkategori i grunden.

 

 

 

Detta är framförallt det första riktiga armbandsuret bland dem- gjord i nya stål och guldlegeringar och med en mängd olika armband som får en klockentusiast som mig att öppna ögonen. Klockan styrs av en elektronisk krona, precis som riktiga klockor och innehåller en massa nya funktioner samtidigt som den blickar bakåt mot klockhistorien. Reaktionen (förvisso negativ men det är ju deras jobb) från alla riktiga armbandsurstillverkare är talande. De kommenterar en smart watch för första gången, dvs de tar den på allvar.

Bland de tekniska funktionen sticker framförallt sensorerna ut som bygger förutom på att känna av användarens biometri och på sikt kunna diagnosticera användaren så används ”vibratorn” även till sociala funktioner- snabba meddelanden mellan vänner (som ger pressningar mot huden), möjlighet att känna någons puls (!) på avstånd samt möjligheten att skicka små tecken och teckningar till varandra. Till detta kommer förstås interaktion från klockan till användaren med köranvisningar, påminnelser osv som ingen annan än användaren vet om. Till detta kommer att man kan påverka skärmen genom hur hårt man trycker förutom vad man trycker på. En ny dimension utan tvekan.

 

 

Apple Pay är också något helt nytt, vilket t.ex. Sir Richard Branson har påpekat. Nuvarande, misslyckade lösningar är baserade på en app som ska skicka pengar som man lagt in i förväg till någon mottagare som använder samma app/system. Detta är inte enkelt och det som inte är enkelt har ingen framtid. Apple Pay ansluter enkelt ett kontokort till ens telefon och när man ska betala håller man bara fram sin iPhone (eller klocka) och med ett tut har betalningen genomförts. Enkelt och dessutom utan risk för stöld av kreditkortet och helt anonymt för köparen. Om någon lyckas med detta är det troligen Apple, men än så länge kommer det bara att finnas i USA. Apples del är några promille av beloppet, men om det får stor spridning ger detta förstås fina intäktsströmmar och, säkert än viktigare, ett större och bättre ekosystem för iOS.

En annan intressant aspekt för oss som följer Apple är hur nästintill hundraprocentigt som företaget styr rykten och förväntningar på marknaden. Borta är introduktionen av iPhone 4S då alla trodde sig få en ny ”iPhone 5” med nytt utseende mm och alla blev besvikna. Redan för ett halvår sedan kom det ut vilka de nya storlekarna på iPhone skulle bli, vilket förstås gjorde det möjligt att sänka Samsungs och andras försäljning av stora telefoner i flera månader när de som egentligen vill ha en iPhone men tycker storleken är viktigast kunde vänta med ett byte tills iPhone 6 kom, precis som alla konkurrenternas smart watch-varianter nu blir enormt svårsålda i ett halvår tills Apple släpper sin. Man ”släppte” ryktena om sina båda nyheter i förväg liksom att klockan skulle komma ut först nästa år för att marknaden skulle räkna in detta, men höll förstås hemligt hur Apple Watch skulle se ut och Pay skulle fungera.

Det man vill hålla hemligt, förutom som sagt hur klockan skulle se ut, även den nya 64-bitarsprocessorn förra året och namnen ”iPad Air”, ”Apple Watch” och ”Apple Pay”, hålls 100 % hemligt utanför kretsen. Närmast osannolikt skickligt i dagens uppkopplade värld där fan och hans moster följer allt Apple gör.

 

En sista, intressant aspekt kan nämnas. Det var en mycket tydlig fingervisning för dem som vill läsa in vad ”marknaden tyckte” om Apples presentation att aktien föll med runt 2 % exakt när Tim Cook klev upp på scenen och hälsade alla välkomna. Vi som följt Apple länge vet ju att aktien tenderar att falla när nyheter presenteras (undantag är första iPhone) och att detta repeteras gång på gång är bara naturligt- stora pengar kan tjänas på att ”ha rätt” och sälja AAPL under presentationerna. Dock är medias rapportering totalt imbecill, gång på gång. Man skriver nästan utan undantag ”marknaden var inte imponerad” (1, 2, 3, 4...) av vad som visats eftersom kursen föll.

 

 

Man KAN INTE dra sådana slutsatser på snabba reaktioner alla gånger. Visst händer det att marknaden hade hoppats på än det ena, än det andra, men här blev det en gång för alla bevisats att det är just tradande på tidigare mönster som ligger bakom mycket av rörelserna i AAPL vid presentationerna. Vad skulle man annars utläsa av reaktionen vid presentationens öppning kan man undra? ”Marknaden var besviken på det sätt som Cook klev ut på scenen och hälsade publiken välkommen”, yeah, right!

Grunden är nu lagd för många år av vinstökningar hos pengapressen Apple- iPhone kommer med all sannolikhet att fortsätta att växa och iPad förblir en kassako liksom iTunes och tillbehören liksom Mac, nu över 30 år på marknaden. Med tiden kommer förhoppningsvis nyheterna som presenteras, liksom de som vi inte känner till ännu, att fylla på intäkterna och täppa till eventuella nedgångar i andra produktgrupper.

Apple kommer att bli ett mycket större och annorlunda företag med tiden.