Divsersifiering ger inte säkerhet

En av de mest orubbliga reglerna inom placeringsteorin är att man ska diversifiera sina innehav. Med diversifiering menar man vanligen att man skall sprida sitt kapital mellan olika företag i olika branscher (spridning endast mellan företag i samma bransch är inte diversifiering). Egentligen samma sak som att köpa en indexfond. Detta sägs ge säkerhet, med vilket man menar att minimera risken för att förlora en stor del eller rent av hela sitt kapital.


För fundamentalanalysen är ett sånt synsätt på säkerhet helt otillräckligt för att inte säga felaktigt. Om man köper företag i olika branscher blir man förstås mindre känslig för konjunkturen men två saker slår hål på säkerheten:


1) En bred nedgång slår mot alla branscher, även om vissa drabbas hårdare. Börsindex föll t.ex. med ung. 50 % under 2008.


2) Att man äger aktier i många företag och branscher är ingen hjälp alls om man inte har köpt dem till rätt pris; dvs till ett pris som väsentligt understiger dess inneboende värde.


Exempel: Säg att du har 100 000 kr som du vill investera i tio olika branscher. Börsen är för tillfället värderad till p/e 25 efter en mycket lång uppgång. Du köper 10 000 kr vardera av företag inom råvaror, verkstad, IT, finans o.s.v.


När lågkonjunkturen kommer kanske någon bransch drabbas lindrigt, men samtliga andra dras ned och om du har köpt dyrt så är dina olika innehav troligen plötsligt värda hälften så mycket, sannolikt ännu mindre, och diversifieringen har bara hjälpt dig lite på marginalen.


Om man istället fokuserar sitt sparande mot det fåtal företag man kan hitta som för tillfället är undervärderade får man en betydligt bättre säkerhet.


Vad är risken (förutom konkurs, men den finns ju alltid) om man under det senaste året lyckats köpa Boliden för runt 15 kr, SSAB för 47, Swedbank för 18, PA Resources för 10 kr? Hur ska man någonsin kunna förlora ens hälften av sitt kapital om man i samma exempel spridit sina 100 000 kr på bara dessa fyra företag?


Jag menar inte att diversifiering i den klassiska betydelsen av ordet alltid är fel. Det är naturligtvis rätt att inte köpa bara ett bolag och att köpa allting inom en enda bransch är också en ökad risk, oavsett inköpspris. Vilket företag som helst kan gå i konkurs, trots att ingen trodde det- se bara på GM och Lehmann Brothers.


Många har dock det senaste året har fått lära sig att de INTE är skyddade mot enorma förmögenhetsras bara genom att diversifiera sina tillgångar. De hade haft större nytta av att lära sig värdera företag fundamentalt. "Visst, men det är ingenting som personer som inte är intresserade tänker lära sig eller ens kan lära sig" tänker kanske du. Nej, det stämmer säkert, men i så fall borde de köpa en indexfond istället för aktier i företag de inte begriper sig på. Helst förstås köpa fonden när börsen står lågt, DET kan i alla fall alla måttligt intresserade lyckas med.

Fel pris för Swedbank pref/Swedbank A

'

Ett av marknadens små felsteg finns att beskåda i prissättningen av Swedbanks preferensaktie jämfört med A-aktien. Sedan några månader, egentligen sedan marknaden blev mer positiv till Swedbank betalas mer för A-aktien än för preferensaktien, inte sällan så mycket som 2 % mer.

Varför då? Förmodligen eftersom A-aktien har mycket större omsättning och prissättningen reflekterar detta.

Helt galet är det hursomhelst. Preferensaktien är ju bättre än A-aktien! Den ger företräde till framtida utdelning och kunde endast om det hade blivit någon utdelning för 2008 ha fått lägre utdelning. Nu är man garanterad att få som lägst samma utdelning som för A-aktien. Dessutom skall samtliga preferensaktier omvandlas till A-aktier senast 2013.

Bisarrt nog kan du idag köpa en preferensaktie billigare än en A-aktie och låta omvandla ditt innehav till A-aktier i augusti i år, helt gratis. Dock skulle jag av naturliga skäl inte göra det eftersom företrädet til utdelningar förstås då försvinner.

Ytterligare ett lass mull på den effektiva marknadsteorins grav!

Preferensaktierna har företräde till en årlig, icke-kumulativ, utdelning om upp till 4,80 kronor per preferensaktie, om inte högre utdelning har beslutats för stamaktier, då ska sådan högre utdelning betalas lika för alla aktier (med undantag för utdelning 2009 avseende verksamhetsåret 2008, då preferensaktierna endast har företräde till en utdelning om upp till 2,40 kronor per preferensaktie). (Saxat från Swedbank, www.swedbank.se/sst/inf/out/infOutWww1/0,,2700_m109_m44_672371,00.html)

Bra analys av MSAB

'

Patrik Blomström gör på Redeye en bra analys som är långt ifrån de sanslöst optimistiska "analyser" som ofta skrivits om MSAB.

Både hans resonemang om affärsmodellen och den låga kapitalbindningen är mitt i prick!

Dock tycker jag att han som många andra ger rörelsemarginalen väl stor betydelse. Den är som i alla företag mycket viktig, men ännu viktigare är möjligheten, eller snarare företagets förmåga, att expandera till nya marknader där den stora potentialen finns.

Marginalen kommer säkert att fortsätta sjunka, men i lägre takt nu när företaget har anställt personal för att klara expansionen och överhuvudtaget kommit i kapp sin tidigare explosionsartade tillväxt. Den är dock fortfarande mycket hög och fundamenta (affärsmodell, låg kapitalbindning, enorm marginal på licenserna, kundlojaliteten) talar för att den fortsätter att vara det.

En stark satsning på de stora marknaderna (USA och BRIC) sänker förvisso marginalen, men kan ge enorm avkastning på lång sikt och det är vad som händer på lång sikt som är intressant, bara det!

Det är en enorm skillnad på vinsten per aktie för ett företag som säljer för 50 miljoner med 35 % marginal och samma företag om det säljer för 500 miljoner med 25 % marginal.

http://www.redeye.se/medlemsanalys/29335

Stop loss är för nybörjare...

.

Dagens aktiemarknad är volatil. Mycket volatil! När jag började med aktier på 80-talet var dagsrörelserna för en aktie värd ett par hundra kronor enkel att förutsäga: antingen +/-0,50 kr eller möjligen upp till en krona men ofta var kursen oförändrad från gårdagen.

När Internet-handeln kom igång började många aktier röra sig med en eller ett par procent per dag. Sedan mitten av 2007 är volatiliteten ännu större och sedan finanskrisens början är den nu inte sällan 5-10 % per dag. Fullständigt osannolika förändringar m.a.o. och ännu en spik i kistan för den effektiva marknadsteorin, om det nu är någon utanför universitetsvärlden som ännu tror på den.

Den som vet vad han håller på med ser naturligtvis till att utnyttja detta genom att lägga in sina köp- och säljorder med god marginal nedåt och uppåt- det som känns osannolikt högt eller lågt idag är vardag om ett par veckor och en order på Stockholmsbörsen är giltig i upp till tre veckor. Hur enkelt som helst för den som är kall och skicklig att tjäna pengar m.a.o.

I denna volatila värld finns det dock fortfarande en väldig massa människor som lägger in s.k. stop loss-order. Om detta finns det bara en sak att säga: att lägga in en stop loss på t.ex. -10 % är en nästintill hundraprocentigt säkerhet att man kommer att sälja för 10 % lägre kurs än när man lade in ordern!

Det är vansinnigt att lägga en säljorder lågt när marknaden är så volatil. Det är lika korkat som att lägga in en köporder 10 % högre än dagskursen. Den kommer med all sannolikhet också att gå in.

Man gör detta för att få en säkerhet men den enda säkerhet man får är den säkra förlusten. Det är inte ens säkert att man får sälja till den angivna kursen- ett fall kan vara så snabbt att den inte tar och har man inte varit försiktig i reglerna för sin order så kanske man säljer till den lägsta kurs som aktien är nere och vänder på.

Vi tar om det en gång till så även daytraders förstår: köporder ska läggas in på så låg kurs som man kan föreställa sig och tvärtom för säljorder.

Topp 10 fakta som journalister glömmer om de svenska bankerna

.

Dessa är de tio vanligaste fakta som analytiker och journalister glömmer när de rapporterar om Swedbank (och övriga svenska banker):

1) Den enorma intjänandeförmågan på den svenska oligopolmarknaden, vilken dessutom ökar.

2) Att reservationer för kommande kreditförluster inte är verkliga realiserade förluster, utan uppskattningar.

3) Att de flesta utestående krediter täcks av säkerheter som har ett värde som tas över av banken vid betalningsinställelser.

4) Att kronans skarpa fall mot euron gör att utländska fordringar idag är ung. 20 % mer värda för banken än förra året.

5) Att svenska banker, framförallt Swedbank, är bland Europas bäst kapitaliserade.

6) Den svenska statens lånegarantier vilka ger bankerna lägre upplåningskostnader och säkerhet i kapitalförsörjningen.

7) Swedbank har ett eget kapital per aktie på långt över 120 kr och även vid mycket stora kreditförluster förblir detta kapital mycket stort.

8) Bankernas värdering idag är mycket låg, sett historiskt, till intjänandeförmågan, det egna kapitalet o.s.v., framförallt Swedbanks och SEB:s.

9) En devalvering i Baltikum är väldigt osannolik eftersom regeringarna till varje pris vill in i eurosamarbetet.

10) Alla länder måste ha banker, inte många andra industier är så oerhört viktiga för ett land. Detta ger statligt stöd och lågsiktig trygghet, se bara på de svenska storbankernas ålder. SHB grundades 1871, Nordeas ursprung är från 1848, SEB:s från 1856 och Swedbanks historia går tillbaka till den första sparbankens grundande 1820.

Seriösare stresstester ger Swedbank grönt ljus

Det är ju alltid farligt att välja och vraka mellan analyserna och bara tro på dem man tycker om, men jämfört med Riksbankens som vanligt ganska förvirrade uttalanden om sina stresstester (vilka marknaden missförstod som väldigt dåliga nyheter för bankerna för ett par veckor sedan) har Finansinspektionen och Merrild Lynch/Bank of America båda i veckan publicerat stresstester i flera nivåer.

Jag anser att båda stresstesterna är betydligt mer sansade och framförallt lägger de, till skillnad från de flesta andra analyser i år, tillräcklig vikt vid de fyra stora banernas mycket goda intjänandeförmåga.

Det kan inte upprepas nog ofta: bankernas enorma intjänandeförmåga på den svenska oligopolmarknaden är grunden för hela deras lönsamhet, Baltikum och Östeuropa är "sideshows", även om man under ett par år gör tvåsiffriga miljardförluster på vidlyftiga lån.

Finansinspektionens stresstest (http://di.se/Avdelningar/SWVisaDetalj.aspx?SWType=DISE&SWId=/2009/06/10/340996&SWDate=&SWFileName=&SWSubType=) är glasklar i sin analys att de fyra bankerna inte kommer att behöva göra någon nyemmission trots att deras mest troliga scenario ränkar med hela 203 miljarder i total kreditförlust.

ML/BoA:s stresstest http://di.se/Avdelningar/SWVisaDetalj.aspx?SWType=DISE&SWId=/2009/06/11/341184&SWDate=&SWFileName=&SWSubType=) visar att ingen av bankerna kommer att få betalningsproblem och ligga över gränsen för primärkapitalrelation.

Det är aldrig fel att hålla huvudet kallt när man är analytiker...

Köp Swedbank innan det är för sent. Med lite tur går den ned mot 30 kr igen, men den är mycket (!) köpvärd hela vägen upp till åtminstone sitt egna kapital per aktie, dvs över 100 kr.

LO: Förbjud kreditförluster!

Som ett otrevligt eko från 1920 när Lenin förbjöd de då ännu kvarvarande ryska företagen att säga upp personal ger sig nu socialisterna i LO in i debatten om regleringen av banksektorn.

Kraven på kapitalation måste "ses över i grunden", som det brukar låta när nåon vill föra in sin egen politik i lagboken, vilket ju LO har varit mycket lyckosamma med de senaste 60 åren.

Att de svenska bankerna inte på något sätt såvitt jag vet har påkommits med att bryta mot reglerna och lagarna i Sverige eller i utlandet stoppar inte fundamentalisterna på Norra Bantorget.

"Finanskrisen visar att den finansiella sektorn är oförmögen till självreglering. Samhället måste återreglera finanssektorn och skärpa tillsynen." säger Ola Pettersson.

Ähum...? Vilken planet befinner sig Petersson på undrar man. Finanssektorn är förmodligen efter barnmaten det mest reglerade som finns inom EU, men en återgång till 80-talet är tydligen önskad.

Bankerna skall naturligtvis vara strängt reglerade, vilket de redan är, men socialisterna ska inte få skriva fler lagar i Sverige! Kriser och konjunkturnedgångar kommer och går och det går inte att lagstifta bort dem.




http://di.se/Artiklar/LO_kraver_okad_bankreglering.aspx?ArticleID=2009\06\11\341156&words=riksbanken%2cstresstest&SectionID=Ettan&menusection=Startsidan;Huvudnyheter

Deutsche Bank värderar Swedbank till 19 kr

Deutsche Bahn, ursäkta, Deutsche Bank vill att vi ska sälja Swedbank som enligt dem bara är värt 19 kr. Dessvärre gör de som så många andra idag ett kardinalfel när de uppenbarligen inte kan se skillnad på sina stresstester och vad som är den sannolika utvecklingen. I sin analys från i går målar de i sin stresstest (som brukligt är) upp katastrofscenarier men verkar sedan tro att detta är framtiden, inte absolut "worst case". Detta föranleder att de sänker sin riktkurs för Swedbank från 23 till 19 kr... Att jämföra med vinsten per aktie i fjol på 15 kr.

Som om inte detta vore tillräckligt drar man paralleller mellan det kapital man TROR att banken kan komma att behöva och värdet på banken idag (dryga 30 miljarder). Vore man en fjortis skulle man skrika: MEN HALLÅ! Till och med DB inser att deras katastrofscenarier inte gör att Swedbank hamnar under de lagstadgade kraven på kapitalation... Larvigt är inte ens förnamnet på en "analys" som utgår från det allra värsta och sedan spinner vidare utifrån detta antagande. Det blir ALDRIG så illa som man befarat och heller aldrig så bra som man hoppats.

Tillåt mig att lägga in ett annat perspektiv. Ett väldigt grundläggande värde på ett företag är förstås det egna kapitalet, som jag också tycker är det mest rättvisande när ett företags vinst (förhoppningsvis) tillfälligt är mycket låg eller om företaget går med förlust och p/e-talet blir meningslöst. Anledningen till att jag tycker det är grundläggande är förstås att man förmodligen kan likvidera rörelsen med ungefär den behållningen för aktieägarna. Ett sunt företag är förtås värt mycket mer än sitt kapital som en ”going concern”, men kan förstås också vara värt mindre, t.ex. om det har en massa skuldförpliktelser eller förmodas göra jättelika kreditförluster.

Swedbanks egna kapital är idag ung. 120 kr per aktie. Det finns idag ingenting som tyder på att banken inte skulle kunna tjäna ungefär som tidigare på sin övriga (alltså "icke-baltiska") rörelse, dvs ung. 12 miljarder per år, m.a.o. resultatet före kreditförluster. Detta visar ju också senaste kvartalsrapporten.

Om så är fallet kan alltså rörelsen svälja kreditförluster på uppemot 12 miljarder per år utan att göra förlust, dvs utan att det egna kapitalet påverkas.

Låt oss sen anta att Swedbank gör den en enorma kreditförlust i Baltikum på 50 miljarder kr (Deutsche Bank räknar med 30 miljarder sammanlagt 2009-10) som vissa olyckskorpar har förutspått under 2009-2011, dvs ung. 17 miljarder per år. Förlusten blir då ung. fem miljarder vardera de tre åren (12’’’-17’’’=-5’’’). Det egna kapitalet sjunker då till drygt 100 kr per aktie när alla dessa förluster är tagna (en miljard i vinst eller förlust ger +/- ung. 1,20 kr per aktie).

Hur kan man värdera aktien till en femtedel av det egna kapitalet?! Och hur kan man som analytiker (om de är värda att kallas det) inte se skillnad på en stresstest och en analys? Och då komma fram till ett värde på Swedbank på 19 kr? Ingen vet förutom dessa överbetalda personer, men ett är säkert, de kommer att ändra sin värdering uppåt så småningom. Synd om dem som lyssnar på sånt trams.

XRY och XACT till FBI för utvärdering

På Börssnack är det sedan några dagar spekulation i MSAB-trådarna om det meddelade som FBI:s "Academy" har gått ut med angående inköp av ett XRY/XACT-paket (http://www.fbodaily.com/archive/2009/06-June/03-Jun-2009/FBO-01832342.htm).

Dessvärre har man inte koll på hur det fungerar med upphandlingar i amerikanska statliga myndigheter. Detta är en avsiktsförklaring att köpa ett system av MSAB och ett av deras konkurrent utan att gå ut med ett normalt upphandlingsförfarande. Detta får man göra om det är en begränsad summa och man har konstaterat att man endast kan köpa av denna distributör.

Den som vill invända mot detta ombeds göra så inom en vecka, detta är alltså någonting som vemsomhelst men framförallt andra företag som säljer denna (!) utrustning kan göra och därmed tvinga fram en upphandling, men upphandlingen gäller då dessa två system, inte någonting annat, t.ex. konkurrerande system.

Helt uppenbart med tanke på att man köper in ett system av vardera leverantören är att man redan har fattat beslut om att testa dessa två system inför ett beslut om vilket man skall använda sig av, MSAB har alltså kommit till den sista fasen som en av två möjliga leverantörer till FBI.

Det verkar som om MSAB:s distributörer kan väga upp i alla fall en del av det faktum att man har en mikroskopisk egen organisation i USA.

Swedbank all the way!

Grunden för mitt engagemang i Swedbank är tvådelad: dels är Swedbank den i särklass lägst värderade svenska storbanken, vilket ger en enorm uppsida i förhållande till det inneboende värdet i företaget (dvs dess långsiktiga intjänandeförmåga) och dels kan en bank som tjänar många miljarder på sin mycket säkra svenska marknad ta stora kreditförluster utan att hamna i kris. Det är viktigt att komma ihåg att nyemissionen var för att stärka kapitalbasen i syfte att få ned lånekostnaderna, inte för att man desperat behövde mer pengar.


För närvarande görs det mycket stor sak av möjligheten att Lettland skulle tvingas devalvera (vilket dessutom pga den svenska erfarenheten hösten 1992 blands samman med att släppa valutan helt fri). Dagens Industri, affärspressens svar på Expressen, skriver gång på gång att detta skulle vara en "katastrof" för SEB och Swedbank som ju har sina lån i Lettland i euro, vilka skulle bli svårare att betala för både företag och privatpersoner om deras valuta plötligt skrevs ned.


Vad man dock glömmer är att resultatet blir precis likadant när man försöker försvara sin valuta med att sänka löner och höja skatter. Om man som offentliganställd får sin lön sänkt med 40 % så får man förstås problem med att få pengarna att räcka (även om man lär prioritera sitt boende) och därmed kommer kreditförusterna som ett brev på posten till Brunkebergstorg. Om Lettland devalverar, eller släpper växelkursen fri, minskar behovet av att minska de offentliga utgifterna och sänka det allmänna kostnadsläget.


Nåja, jag ska inte klaga, den nya sänkta Swedbankkursen ger möjlighet att köpa under 40 kr. Jag köpte mina senaste aktier på 33 kr och ville av uppenbara skäl inte köpa fler när aktien rusade. Nu blir det i alla fall 1000 preferensaktier till under sommaren på låga kurser. Om devalveringen kommer, vilket verkar troligt i någon form, så kommer aktien säkert ned under 30 igen, härliga tider!

Aktiekurs idag: 30 kr.

Skilj på marknaden och analytikernas prognoser!

I affärspressen och därmed framförallt Dagens Industri jämförs alltid kvartalsrapporterna med "analytikernas förväntningar". Så länge det är en jämförelse av hur väl analytierna har kunnat uppskatta resultatet är det ju intressant att höra. Dessvärre sammanblandar man i pressen väldigt ofta analytikernas förväntningar med marknadens förväntningar, vilket förstås är något helt annat. Det är inte analytikerna som sitter och handlar och skapar de priser som gäller just nu så varför skulle analytikernas uppfattning om resultatet, sammanställt i ett snitt över godtyckligt utvalda storbankers analyser, kunna vara detsamma som marknadens förväntningar?


Naturligtivs är det ibland så att marknaden förväntar sig ungefär samma resultat eller andra nyheter från ett visst företag, men det är absolut inte alltid fallet och de två måste hållas isär. I princip varje dag kan man hitta detta missförstånd i DI, om inte uttalat så i alla fall underförstått, klippet nedan är aktietips och handlar om vad ett företag "får" göra enligt analytikerna och att inte göra det skulle alltså innebära att aktien inte stiger:


För det första ska de visa en högre försäljning 2011 än 2008, och vinstmarginalen får under samma period maximalt backa med 3 procentenheter enligt analytikernas genomsnittsprognoser. (DI den 2 juni)


Varje rapportsäsong fylls sedan tidningarna med nyheter som de nedan. Analytikernas prognoser är inte ens i närheten av sanningen, men marknaden hade uppenbarligen en helt annan inställning. T.ex. underskrider företag regelbundet analytikernas förväntningar men marknaden är mer än nöjd:


Det var strax under analytikernas genomsnittsestimat vid 1,09 dollar, enligt Zacks. Nettoomsättningen minskade med 17 procent till 6,7 miljarder dollar, vilket var sämre än väntade 7,2 miljarder dollar. Aktien stiger med 5,6 procent på rapporten. (Di den 20 maj)


Eller så lyckas analytikerna bra med sin analys men marknaden blir nöjd eller missnöjd utifrån vad den hade för samlade förväntningar:


Microsoft prickade förväntningarna någorlunda med sin rapport som innehöll ett vinsttapp på 32 procent. Försäljningen sjönk för första gången i bolagets börsnoterade historia och nu väntar större besparingar för bolaget. Aktien steg med 8,5 procent. (DI den 24 april)


Jag tycker inte att det är nåt fel med att läsa analytikers prognoser om man nu vill det, men alla de som inte ser skillnad på dem och marknaden kan begå stora misstag. Tänk t.ex. på alla dem som sålde sina Swedbank i panik vid senaste kvartalsrapporten för att man hade gjort betydligt större reserveringar för förluster än vad som analytikerna hade förväntat sig (eller "vad som var väntat" som Di brukar skriva) och aktien dök 17 % omedelbart för att sen vända upp igen och inom ett par veckor stiga med ytterligare 30 %.


Jag tycker och det är utan tvekan min erfarenhet att man bör göra sina egna prognoser om tillväxt, marginaler, omsättnin o.s.v. och utifrån dessa fatta sina beslut om ett företag är under- eller övervärderat eller, som oftast är fallet, är ungefär korrekt värderat av marknaden och handla därefter.


Bara genom att lita mer på sig själv än andra kan man lyckas slå marknaden.