Apples andra kvartal

Det är alltid svårt att uppskatta Apples resultat i så kort perspektiv som ett kvartal. På sikt är det uppenbart- world domination inom de sektorer som de verkar. Den som undrar varför ska i så fall argumentera emot det FAKTUM att Apple är världsbäst inom en viss sektor, t.ex. mobiltelfoni, plattdatorer eller mobila musikspelare.


Jag tror följande: fortsatt hög bruttomarginal tack vare allt större serier och det otroligt smarta valet att fortsätta med en i princip oförändrad design på iPhone (4S), något dämpad pga de stora "capex-investeringarna" detta kvartal inför nya produktintroduktioner: över 45 %.


iPhone: Tack vare en stark Kina-försäljning och i resten av världen, men möjligt undantag för viss försämring på i slutet av kvartalet i USA: 32 miljoner.


iPad: Tack vare ett nästan helt kvartal med den otroliga tredje generationens iPad som dessutom nu används alltmer inom "business" och i undervisningssektorn (i alla fall i USA) sålde man 22 miljoner.


Mac: Enormt intresse för nya "retina-MacBook Pro" som dock dämpas av oförmåga att leverera mot efterfrågan en ändå rätt OK 4,8 miljoner.


iPod: minus 25 % (helt ointressant för dagens Apple)


iTunes och periferals, typ 20 % upp, helt ointressant.


Resultat per aktie: 12,6 dollar.






Intressant: den som undrar varför det blir så konstiga radavstånd mm när jag och andra skriver i Blogger ska veta att det är Google som medvetet gör redigering svårt med Apples båda operativsystem (detta är sant!).

De har tillgångar...

När ett företag går riktigt dåligt kommer mycket snart kommentarerna "De äger X...". Vi har sett detta mycket tydligt de senaste åren bland t.ex. PA Resources aktieägare (påstådda värden på ett par av deras oljekällor) och nu senast bland Nokias aktieägare (påstådda värden på deras patent), men denna diskussion uppkommer alltid när ett företag håller på att gå under. Lite som en sista livlina för att hålla uppe humöret bland aktieägare som köpt mycket dyrt och nu inte vill inse sitt misstag och behåller aktierna till det bittra slutet.

Logiken är förstås att dessa tillgångar som företaget för övrigt behöver för att kunna bedriva sin verksamhet är vad företaget allraminst borde värderas till.

Det stämmer förstås att alla företagets tillgångar tillhör aktieägarna och rent matematiskt kan man räkna ut hur stort det egna kapitalet är per aktie. Dock är detta ett teoretiskt värde. Med undantag för kontanter kan inte tillgångar plockas ur företag hursomhelst, framförallt inte sådant som man behöver för sin intjäning. För företag som gör stora förluster och verkar vara nära konkurs är detta än mer sant. 

När förlusterna hopar sig, eller framförallt det negativa kassaflödet, säljer företaget självt av allt de kan i hopp om att vinna tid. När det inte går längre så måste företaget enligt lag sättas i konkurs. En konkurs finns inte till för att aktieägarna ska få ut värden ur företaget, vilket vissa "investerare" utan längre erfarenhet tycks tro, utan för att försöka säkra värden åt fordringsägarna.

Ett konkursbo är dessutom närmast per definition svårt skuldsatt och värden som patent, licenser, flygrutter, maskiner, oljekällor kan inte plockas ut annat än om det är lättsålt och konkursförvaltaren tycker det är en bra idé. Än värre är det med dotterbolag och sidoverksamheter. För att dessa ska kunna attrahera potentiella köpare måste de kapitaliseras och byggas upp så att de inte skapar fortsatta problem, denna gång för deras nya ägare. Att tro, t.ex. att Nokia Siemens Networks kan säljas hursomhelst efter åratal av dåliga resultat är naivt.

Undantaget är ett företag som t.ex. fått problem med försäljningen, juridiska problem osv som inte kommer att kosta en massa att fixa, och dessutom har betydande lättsålda värden som kan realiseras i det fall man beslutar att likvidera företaget frivilligt. Här kan man göra en hacka, vilket t.ex. Buffett har gjort flera gånger, men detta är som sagt undantaget.

Att tro att företags som SAS, Pare, Nokia m.fl. aktier är "värda" någonting för att de har vissa tillgångar är nybörjarmisstag. Att avveckla verksamhet frivilligt kostar massor, t.ex. i avgångsvederlag till personal, rivningar och massor av annat. Detta är ingenting som ett svårt blödande företag kan ägna sig åt. Det är alltså ingenting som kommer att rädda Nokias, Pares eller SAS aktieägare.