Apocalypse H&M

Dagens rapport från H&M var som gjord för att missförstås av dem som kastar sig över omsättnings- och vinstsiffrorna. I själva verket var den nog konstruerad för just detta. En bit ner och inbakat i en bullet point serverades följande godbit:

Mot bakgrund av fortsatt stora investeringar inom bland annat digitalisering kommer styrelsen att utreda möjligheten att erbjuda alla aktieägare en möjlighet att återinvestera erhållen utdelning i nyemitterade H&M-aktier.

De sedan länge frälsta började genast förklara hur fördelaktigt detta är för H&M som sparar pengar, att det egentligen inte var en nyemission, fast bara lite osv. Det är dock inte alls för H&M:s skull denna nyemission sker. Det är för att det gynnar Stefan Persson, dvs den som bestämmer i bolaget och väldigt tydligt avser att lägga allt större del av det under familjens kontroll. ”Utreda” är nästan löjligt genomskinligt med tanke på att det förstås redan är beslutat, ”möjligheten” känns som ett parodiskt språk eftersom man alltid haft den möjligheten som aktieägare.

Utdelningen går före allt för Persson. Bolaget kan sedan nära år tillbaka inte längre finansiera sin utdelning med kassaflödet så man har gradvis tömt kassan för att stilla Perssons aptit. Denna utdelning har han sedan ett par år använt till att öka sin andel i bolaget.

Nu kan man inte längre göra detta varför man gör en nyemission för att dela ut pengar. Naturligtvis kommer man inte att kunna finansiera utdelningen nästa år heller med ännu fler aktier ute. Det gör att man måste tycka ännu fler aktier.

H&M finns inte till för någon annan än familjen Persson idag, varför skulle då någon annan äga aktierna. Företaget kommer inte att komma tillbaka till tidigare nivåer, inte en chans. Alla deras nya koncept och nya kanaler och samarbeten andas desperation.

Efter en inledande uppgång då de sista smarta pengarna i aktien hoppade av så förstod marknaden till sist vad detta var och sänkte aktien välförtjänt med 10 %.

Nyemissionen var dock inte det enda tråkiga i rapporten, även att man har såna stora investeringsbehov visar att företaget är trängt och man har heller inte stängt särskilt många butiker än. Detta kommer att kosta och problemet med att kunderna inte hittar lika bra till H&M online som till deras fysiskt butiker kvarstår.

Om Starbucks resa för dryga tio år sedan kan användas som mall så kommer an att få stänga massor av butiker. Starbucks hade  då köpt sig tillväxt genom en enorm expansion i flera år och blev tvunget att ta ett time out och stora kostnader medan man stängde massor av caféer. I Starbucks fall började omställningen med att VD sparkades...

Apples julkvartal

Apple rapporterar på torsdag efter börsens stängning. Efter ett mycket fint tredje kvartal steg aktien upp mot dagens nivåer och har sedan legat stilla. Frågan är då i vanlig ordning vad Appels alltid massiva julkvartal kan bjuda på denna gång.

Två saker är av stor betydelse. Den ena är hur man hanterar den nya skattereformen som i ett nafs ritar om kartan för bolaget. De utländska vinster som man haft liggande utomlands anses plötsligt vara hemtagna enligt de nya bestämmelserna och skattas enligt speciella övergångsregler. Det är viktigt att förstå att dessa pengar redan har bokförts av Apple som om de vore skattade hemma så bokföringstekniniskt blir det förstås en stor vinst. 

I reda pengar tjänar Apple enligt Financial Times nästan 50 miljarder på den nya skattelagen genom att skatten på utländska vinster som sagt blir lägre än vad som var fallet. Därtill kommer att bolaget förstås får lägre skatt nu, maximalt 21 % mot de runt 26 % man betalar idag. Skillnaden blir förstå större eftersom man fortfarande kommer att ha vissa avdrag osv.

Den andra faktorn är som vanligt försäljningen, framförallt iPhone och Services. Services tjänar alltid mycket på att Apple säljer så mycket i julhandeln, inklusive garantier, och mottagarna av klapparna dessutom sedan genast sätter igång och ladddar ner appar och annat.

Diverse ihärdiga rykten från produktionsledet har gjort gällande att iPhone X inte säljer lika mycket som planerat och Apple därför dragit ned produktionen. Viktigt att veta är att det finns en mörkare sida av dessa rapporter. De sprids regelbundet men stämmer sällan och i och med att braskande skriverier som av Nikkei igår om en halvering av beställningarna av iPhone X och ger utmärkta blankningsmöjligheter. Just Nikkei har spridit falska uppgifter på detta tema inför varje julkvartalsrapport de senaste åren.

Dock har ryktena i år har de varit mer ihärdiga än på länge. Samtidigt finns motsatta uppgifter t.ex. i att igår lämnade Apples leverantör av sensorer till iPhone X (AMS) en ny betydligt högre guidning av sin försäljning. Vi får se på torsdag men allt utom ett försäljningsrekord för iPhone vore osannolikt och skulle förstås sänka aktien.

Mycket annat talar förstås för Apple. Apple Watch som nu börjar bli hyfsat stor kommer att sälja utmärkt tror jag, minst 50 % bättre än förra julen även om vi som vanligt inte vet de exakta siffrorna. Samtidgit är dock kvartalet en vecka kortare än förra året då man som alltid vart fjärde år ha 13 istället för 12 veckor. Detta missar många när de jämför mellan åren.

Vi får som sagt se på torsdag, jag är optimistisk och tror på en fin ”beat” på analytikernas snitt om 3,81 dollar per aktie och tror överhuvudtaget att detta år kommer att bli mycket bra för Apple med flera nya produkter och betydande uppdateringar samt, som vanligt, fantastiska Services-intäkter.

LVMH dominerar

Gårdagens rapport från LVMH var samma fina läsning som vi aktieägare har vant oss vid. Följd som alltid av VD:s försiktiga optimism och varnande för att dåliga tider kan följa de goda. Bernard Arnault är en fantastiks företagsledare och så långt man kan komma från många andra patriarker över familjestyrda koncerner, ingen nämnd, ingen glömd...

Det kanske bästa med rapportern var att samtliga segment visade styrka även om den vanliga problematiken med att man nått kapacitetstaket för Hennessys cognacsproduktion. För att förstå LVMH:s storlek kan nämnas att Hennessy kontrollerar halva cognacsproduktionen i Frankrike, dvs i världen. Detta påminner mig osökt om Hernö Gins styrka- gin produceras snabbt och man kan enkelt öka produktionen när stora order plötsligt kommer in. För cognac är det föstås lite annorlunda.

Att kunderna köper för mycket är dock ett mindre allvarligt problem och det mesta andra var inte bara bra utan lysande. Fashion and Leather Goods, dvs Louis Vuitton ökade omsättningen med 21 % och vinsten, båda helt organiskt, med 27 %. Detta tack vare samarbeten med bl.a. Jeff Koons och inte minst en fantastisk förmåga att skapa nytt och spännande.

Den som tycker om caset- att sälja högt eftertraktansvärda produkter till människor med god till mycket god ekonomi borde sätta av en lämplig summa för LVMH och sedan lämna aktierna ifred och återinvestera den ständigt höjda utdelningen (denna gång med 25 %) under minst tio år. Jag vet att jag inte kommer att sälja en enda aktie om det inte inträffar något väldigt oväntat i bolaget.

Netflix Q4:a

Netflix, sedan drygt ett år ett av mina fem mindre innehav rapporterade igår kväll. Rapporten är trevlig läsning och inte minst tillskottet av nya prenumeranter, både i USA och i övriga världen var väldig övertygande. I den efterföljande analytikerutfrågningen gav man besked på att man kommer att accelerera den egna produktionen ytterligare och därför öka på det negativa kassaflödet för detta år till 3-4 miljarder dollar från två miljarder 2017.

Hela caset i Netflix är att man tror att bolaget kan bygga upp världens i särklass största streamingnätverk och sedan ha stor ”pricing power” mot konsumenterna. Detta har vi förstås redan sett i deras enorma expansion men också i att höstens prishöjning på drygt 10 % inte bara inte resulterade i tappade prenumeranter utan tvärtom blev det starkaste nettotillskottet i användare någonsin.

En lite speciell grej med Netflix egenproduktioner är att då de idag har en så enorm kundbas och det ju är gratis på marginalen att titta på innehållet för den som väl har betalat så är det många som går in och kollar på nyheter ”utifall att”. Jag har försökt titta på ”Bright”, deras första riktiga storfilm i egen produktion med Will Smith. Jag tyckte detta sciencefiction-drama var väldigt tramsigt och kritikerna håller med mig. För Netflix var det dock en hejdundrande succé och man har redan beställt en uppföljning. 

Risken med Netflix är förstås att man tappar sin förmåga att skapa såna oerhört populära serier och filmer som The Crown, Stranger Things och Bright. Detta känns dock verkligen inte sannolikt, lite som att tro att Disney ska tappa sin förmåga. 

Netflix vet precis vad det håller på med och de gör det i allt större skala.

Medverkan i Börslunch

I tisdags var jag med i Börslunch tillsammans med Niklas Ramstedt. Det blev en trevlig diskussion om några av våra favoritblogg (Evolution Gaming, Fortnox och Catena Media), mina personliga favoriter Cherry och Apple samt Niklas innehav Cinnober. Därtill ett segment om våra tips till nybörjare. Avsnittet är 19 minuter långt. 

LEO växer snabbt

Förutom LEO:s fina organisak tillväxt på senaste kvartalet på 33 % har man som bekant börjat förvärva bolag i snabb takt. I och med dagens meddelande om ett andra större köp vuxit rejält på EBITDA-nivå. 

LEO:s justerade EBITDA var tredje kvartalet 8,4 MEUR (7,6 utan justering), enligt LEO var motsvarande för Royal Panda 3,2 MEUR och i dagens förvärvade bolag IPS låg den under fjärde kvartalet på 3,8 MEUR. Man har alltså ökat EBITDA någonstans runt 80 %. Även om dessa siffror säkert inte är helt jämförbara så kan de väl ge en uppskattning om hur mycket bolaget håller på att växait resultatmässigt tack vare förvärv.

LEO:s intäkter var samma period 55,6 MEUR, Royal Pandas 9,8 MEUR och IPS var i fjärde kvartalet 11,7 dvs en ökning på runt 40 %.

Oavsett hur man räknar så är det ett klart större LEO som håller på att sättas samman. Med tanke på hur skickligt ledningen har rattat skutan hittills när man hade betydligt sämre resurser och finansieringsmöjligheter så tror jag på alla sätt att man kommer att lyckas väldigt väl med integrationen.

Positivt för LEO i år är förstås även det stora sportåret och att man snart kommer in på Mid Cap. De kommer säkerligen till Large Cap snart nog.

Om avundsjuka

Charlie Munger var som vanligt mitt i prick när han konstaterade följande:

Jag föddes och bodde i 21 år i den fantastiska lilla staden Sigtuna, f.ö. Sveriges första huvudstad. Miljön i den lilla vackra staden var perfekt för familjer varför många unga par flyttade dit på 60- och 70-talet. En del av dem som kom till staden gjorde det dock för att komma nära Arlanda och andra helt enkelt som ett alternativ till Djursholm och Lidingö.

Bland dessa fanns förstås väldigt många SAS-piloter och annan flygplatspersonal under passagerarflygets guldålder. Där fanns dock också en hel del direktörer för stora bolag med huvudkontoret i Stockholm. Några av dessa var pappor till kompisar i min klass och en del av dem umgicks med mina föräldrar. De var långt före andra med att köpa video (svindyrt på den tiden), körde Mercedes eller Volvo 760, hade stor båt osv.

När det sedan var dags för gymnasiet valde jag förstås att komma till internatskolan SSHL, väl känd som kungens gamla skola, som även tog elever från staden vilka förstås bodde hemma. Tiderna var annorlunda och det fanns inte på långa vägar lika många rika människor i Sverige på 80-talet som idag men på skolan fanns förstås barn till de allra rikaste i landet liksom adelsfamiljer.

De barnen, liksom de klasskamrater i grundskolan som hade pappor som var VD:ar levde förstås ett delvis annorlunda liv än jag och de flesta andra av mina kompisar. Vi som hade familjer som levde goda medelklassliv men absolut inte kunde köpa stora båtar eller åka till Florida över jul.

Även om jag kunde känna mig avundsjuk nån gång, inte minst på båtarna och bilarna, så tänkte jag alltid "En sån vill jag ha en dag". Jag ville också bli rik. Jag tänkte aldrig att det var orättvist att de hade det eller gick och var bitter för att vi bara åkte till Medelhavet eller liknande.

Jag tror att det är ganska mycket ett val man själv gör, medvetet eller omedvetet, om man väljer att imponeras av personer som lyckas med stora ting och bestämmer sig för att man själv minsann en dag ska ha detta eller om man blir bitter och missunnsam istället. 

Jag tror att det var väldigt nyttigt att växa upp i en sån miljö som jag gjorde och på något sätt välja att se dessa tecken på rikedom som mål istället för hatobjekt. Väldigt många lyckas inte med detta. Om de ens försöker. Man stör sig på att andra har det bättre och att vissa lyckas bli väldigt rika. "Klyftorna ökar" är väldigt vanligt för vänsterpolitiker att säga för att spä på folks avundsjuka och vinna deras röster. Samma politiker som sedan tjänar miljoner på att konsulta efter avgången och sedan bygga sig herrgårdar på landet som Persson och c:o.

Inom investerarsvängen hittar man ibland märkligt nog också dessa attityder. Alltså ibland de personer som uppenbarligen vill förbättra sin tillvaro och vill ha mer av någonting, troligen just denna typ av saker. De är absolut en minoritet trevlig nog men de finns där ändå. De som stör sig på när någon skriver att han gått +55 % förra året, fick rätt i att G5 Entertainment skulle gå jättebra, köpt sin drömklocka eller lägger upp en bild på sig själv och flickvän ätande hummer på en strand. 

Naturligtvis är dryghet och liknande aldrig trevligt men det är skillnad på att visa vad man gör eller har lyckats med och att bete sig som om man tror man är bäst i världen för att man har detta. Och att störa sig på att någon som likt en själv bara vill gotta sig åt vad de uppnått för andra människor som helt frivilligt följer dem är helt obegripligt för mig. Helt obegripligt.

Varför inte se andras framgång som inspiration och positivt? Om andra kan slå index år efter år och sedan ha sexsiffriga utdelningar är det väl någonting bra, något som gör att man inser att det är möjligt även om man ännu har en lång bit kvar att gå? 

Att investera istället för att jobba åt andra

Förra hösten slutade jag jobba åt andra för att ägna mig åt det som jag känner att jag är född till- att investera. Mer än ett år senare har tillräckligt med tid passerat för att se tillbaka med lite distans på livet före och efter dagen D. Detta är min berättelse.

Efter fem olika arbetsgivare under 18 år (plus många uppdrag och jobb under studierna) var det otroligt skönt att säga upp sin chef och bestämma själv över sin arbetsdag. Jag är förstås inte emot att arbeta i företag men eftersom det är oerhört svårt att byta inriktning i Sverige, i mitt fall till finansbranschen, kände jag att det enklaste var att gå sin egen väg. Även om jag var helt inställd på att jag skulle lägga min tid på att investera var förstås frestelsen alltför stor i början att ha semester. 

Semestern övergick dock av naturliga skäl till mycket pysslande och fixande hemmavid och på landet, tennisbana uppfördes (vilket var planerat sedan länge och inte krävde så mycket av mig), jag har byggt och målat om huset och fixat allt det som bara hade blivit liggande. Detta tog mycket mer tid än jag trott och ledde också dessvärre till disciplinproblem just för att det fanns så mycket tid. Jag ägnade inte mina placeringar tillräcklig omsorg under hösten 2016 utan körde på på tomgång och slösade bort en massa tid.

Det var dock ingen överraskning (tidigare inlägg) att jag skulle inse att det inte är eftersträvansvärt att bara göra vad man känner för. Det funkar bara en tid, men vi människor är skapade för att jobba och, tja... skapa. Jag tycker det känns väldigt naivt när man hör alla som har som mål att göra så lite som möjligt och verkar tro att livet blir som en enda lång semester. Det blir nog uppenbart med tiden för de allra flesta som ställer några som helst krav på sin tillvaro.

Efter jul och nyår blev det kallt och snöigt och jag började styra upp mitt investerarliv rejält. Logistiken var enkel- jag hade redan min kära iPad Pro 13¨ till vilken jag även skaffade ett kombinerat skinnskydd och tangentbord (från Apple förstås) så jag kunde skriva mer och enklare on the go. Jag gick mycket och inte sällan till Starbucks några kilometer bort och arbetade där för att få omväxling.

Jag insåg att jag suttit kvar i aktier jag hittade för länge sedan som jag idag inte såg någon jättepotential i och att jag nu hade tid att verkligen hitta nya case och inte minst tillväxtcase, vilka kräver betydligt mer arbete. Jag hittade då till iGaming, Netflix och några andra snabbväxare och skulle med tiden överge bankerna och mer eller mindre lämna Starbucks, Disney m.fl.

Mitt nya fokus gjorde att jag fastnade först för Catena Media efter att ha hört en intervju i Börspodden men sedan även för LeoVegas (se nedan) och Evolution Gaming samt senare under året Cherry.

Det blev bara mer och mer tydligt vilken skillnad det var att utan problem kunna göra långt djupare studier av bolag när jag plötsligt kunde lägga allt annat åt sidan och läsa och prata med andra investerare. Naturligtvis hade jag kunnat göra en hel del av dessa efterforskningar mm även om jag hade arbetat men absolut inte så mycket som jag gjorde. Inte minst när man tänker på att jag gjorde detta i alla bolag jag tittade närmare på. Jag hade tid att ställa frågor till VD:ar, lyssna på obskyra poddar och läsa, läsa och åter läsa.

När man är nästan alltid online kan man också kommentera och diskutera direkt efter att saker ha inträffat vilket gör att man blir mycket mer aktuell, även för andra. Detta ger förstås många nya twitterläsare och att fler tar en på allvar, även journalister som i regel håller avståndet till bloggare, men, mer viktigt, kontakt med personer man annars inte skulle träffa. För mina olika case mycket viktiga personer skulle det visa sig. I dagens onlinevärld visste jag redan innan att det fanns experter inom alla fält och bolag men att de skulle vara så många var en överraskning.

Här kommer ett exempel på hur jag i ett bolag kunde göra läxan betydligt bättre inte bara innan jag köpte utan även så att jag inte var det minsta orolig att öka på positionen allteftersom tiden gick. Som vanligt oftast när kursen dök och marknaden var mindre positiv.

När jag gick igenom iGamingbolagen fick jag upp ögonen för LEO:s kursutveckling under det knappa året som följt på deras börsintroduktion. Aktien hade så när som på en Q-dipp på hösten då det "dåliga" andra kvartalet hade presenterats mest handlats mellan 30 och 40 kr. Jag lyssnade igenom alla analytikersamtalen, rapporterna och presentationerna (förstås) och pratade med andra samt läste allt jag kunde hitta om den då pågående Spelutredningen.

Det är förstås en stor fördel att ha varit med länge och veta hur otålig marknaden är mot nya och otestade bolag för det blev snabbt uppenbart för mig att marknaden inte ännu litade på att vinsterna skulle komma. Rent logiskt och matematiskt kändes det lika uppenbart att så skulle bli fallet när man kunde bära de mycket stora marknadsföringskostnaderna med sin stadigt växande omsättning.

Jag drog även slutsatsen att spelutredningen inte, som många befarade, skulle vara emot online-casino eller komma med en hög skattesats.Detta kom förstås av minnet från tidigare avregleringar i Sverige (taxi, apotek, telefoni osv) men jag läste på om dessa och allt som skrivits om utredningen och rykten som sipprat ut. I Sverige har vi ofta gått från monopol till en väldigt liberal marknad. Att man nu när det gamla systemet inte längre fungerade skulle komma på ett nytt  genomreglerat system med larviga regler över vad vuxna människor ska få göra kändes inte sannolikt.

Jag letade reda på investerare jag litar på och kunde diskutera LEO och skaffade mig förstås konto (se inlägg) och testade användarupplevelsen (härigenom fick jag dessutom som en casinobonus ökad förståelse för EVO). Det var uppenbart att mobilt casino och sportspel var en framtidsbransch och den som är skapad från bolagets bildande att leverera just detta skulle bli en vinnare.

När sedan utredningen presenterades och jag satt och tittade live på webben (se inlägg) och kursen knappt rörde sig (37-39 kr just då) blev det uppenbart att marknaden låg efter. De flesta hade inte hängt med. De föreslagna reglerna som dessutom hade stöd från både S och M skulle bli verklighet och de var precis vad LEO kunde önska sig- fri marknad för den typ av spel de erbjuder och en rimlig skatt på 18 %. Bolaget utvecklades sedan om möjligt ännu bättre än jag trott.

LEO blev också min mest lönsamma investering i år. Långt över 100 % på nio månader för mina första köp under 40 kr men väldigt bra utveckling även för mina senare köp. Samma sak som jag här sagt om exempelfallet LEO har jag tillämpat för mina andra nya bolag i år (EVO, CTM, Cherry och Netflix och även mina mindre investeringar i Fortnox, Storytel och Hernö Gin). Hittills även i dessa fall med bra resultat. Det lönar sig som sagt att ha tid att djupddyka.

Massor av andra fördelar kommer också när man kan investera på heltid. Ju mer aktiv man är desto fler inbjudningar får man. Det blev under året massor av event och en av de roligaste var när jag och min aktiekompis Morgan Alling medverkade i Avanzas videopodd "Avanza Play". Jag har nu också gott om tid att träffa företag som när jag åkte till Hernö Gin och besökte Evolution i höstas. Jag höll några föredrag för studenter. 

Jag bildade en enskild firma och skaffade mig ett kontor i våras som jag sedan inredde på ett sätt som gör det till en för mig avkopplande plats att arbeta på (läs gamla designmöbler). Jag blev kontaktad av Tradingportalen och började skriva min fredagskrönika som publiceras varje fredag (dock inte i dag) kl. 9:00.

Det är förstås frustrerande att äta av sitt kapital med regelbundna uttag även om dessa förstås är rätt små i förhållande till kapitalet. Oron finns förstås på ett annat sätt när kapitalet är ens försörjning men det är också något man lär sig leva med och fungerar ju på samma sätt för traders.


Slutsatser

Ett drygt år är ingen lång tid men har man investerat hela sitt liv kan man se skillnader på samma sätt som jag antar att en idrottsman eller säljare inser när han genom en stor förändring har fått bättre möjligheter att lyckas. 

Detta betyder inte att jag menar att alla som är seriösa borde göra det. Det måste förstås passa en att göra det och det måste gå ihop med ens livssituation. Jag hade heller inte velat göra det för t.ex. fem-tio år sedan då jag var klart mindre erfaren.

Kontentan är som jag ser det att man blir bättre genom att ens edge, i just de fall där det är möjligt att få en edge, förbättras. Därmed, vilket ju alltid är diskussionsämnet, ökar möjligheterna att slå index. Gör man inte det ska man ju dessutom absolut inte investera på heltid. Faktum är att jag tycker alla dessa diskussioner om index blir rätt märkliga. Det är väl självklart att man kan slå ett hopkok av företag på en viss börs över tid. Jag säger inte att det är enkelt men varför är det ens en diskussion om detta?

Naturligtvis blir man bättre ju mer man går in för något, blir man inte det rensas man dessutom ut. På samma sätt som man blir sämre om man inte längre ägnar något sin uppmärksamhet. Det är ju inte konstigare än att man blir bättre på annat. Ingen skulle väl ifrågasätta att man t.ex. blir en bättre säljare om man anstränger sig mer, läser lämplig litteratur och lär av dem som kan mer?

Lägger man mer tid och har större fallenhet och disciplin än genomsnittet så lyckas man också i regel bättre än snittet. Det känns som de personer som envisas att säga att det är omöjligt eller "oerhört svårt" att slå index över tid är just de personer som aldrig själva gör det.