Sveriges bästa VD

Jag är kanske inte helt opartisk som tjänat mycket som aktieägare sedan våren 2009, men ingen VD i Sverige har imponerat mer på mig än Michael Wolf som nu väldigt galant styrt Swedbank i fem och ett halvt år, inte bara genom sitt arbete utan även att han till skillnad från många andra VD:ar satsade flera miljoner av sina egna pengar på att det skulle gå vägen..

Istället för att göra det klassiska i krisande företag- att reagera på uppkomna situationer när de väl inträffat har han i god tid med en ibland nästan kuslig precision gjort precis rätt. Resultatet har inte låtit vänta på sig, vare sig för banken i sig eller för dess aktieägare och Swedbank står idag oerhört stark.

Krigskonsten lär oss att inte lita på sannolikheten att fienden inte anfaller utan på vår egen beredskap på att ta emot fienden när han kommer; inte chansen att han inte anfaller, utan det faktum att vi har gjort oss oangripbara.
                                                           (Sun Tzu, "Krigets konst")

När Wolf tillträdde i mars 2009 var Swedbank ett företag med stora problem efter en enorm expansion i Österled, vilken jag inte kommer att gå in på här, men som i korthet betydde att man lånat ut till folk, framförallt i Baltikum och Ukraina, som inte hade råd att betala tillbaka om inte de goda tiderna fortsatte för evigt.

Den nye VD:n tog sig an problemet genom att tvärt bryta den tidigare, uppenbart inkompetenta ledningens strategi och istället för att mörka problem och risken för nyemissioner, kvartal för kvartal boka upp mycket stora reserveringar, totalt 25 miljarder, för kreditförluster samt att efter några månader genomdriva en andra nyemission.

Reserveringarna och de nya pengarna lämnade utrymme att i lugn och ro ta sig an problemet med att ta över panter, se vilka som kunde betala om de fick mer tid och överhuvudtaget vinna marknadens förtroende. Den första reaktionen i pressen blev förstås mycket negativ men eftersom förlusterna redan var tagna kunde man sedan först snabbt minska sina nya reservationer, vilket förstås förbättrade kvartalsresultaten radikalt och efter ytterligare några månader börja få betydande återvinningar kvartal för kvartal av reservationer som inte visat sig behövas vilket stärkte resultatet i motsvarande grad.

Ville man vara cynisk skulle man kunna säga att det var lite teater över bokningen av så jättelika reservationer för att sedan snabbt börja återföra pengarna och kanske ligger det något i detta. Dock är förstås banker beroende av marknadens gillande så kombinationen av mycket stora reserveringar, en andra nyemission och sedan snabbt förstärkt resultat blev en hit.

DI.se illustrerar dålig resp. bra kvartalsrapport.

Det var dock förstås i omformandet av verksamheten som de viktigaste förändringarna gjordes. Michael Wolf deklarerade från början att Sverige OCH Baltikum var bankens hemmamarknader och förutsåg, helt korrekt skulle det visasig, att när vändningen kom i Baltikum skulle Swedbank skörda frukterna av sin uthållighet.

En annan omformning av verksamheten som har varit helt klockren var den gradvisa avvecklingen av närvaron i Ryssland och Ukraina. När den sista delen såldes våren 2013 var det i efterhand en lysande tajming med tanke på årets nattsvarta utveckling i båda länderna. Precis som tidigare var Wolf uppenbarligen inte rädd för den förlust i bokföringen (dock ej likviditetspåverkande) som var nödvändig för att bli av med problembarnen. Man kan bara spekulera hur mycket större förlusten hade blivit om man försökt sälja verksamheten idag.

Wolfs tredje stordåd var tydligt riktat mot oss aktieägare. Den mycket goda kapitalisering -bäst bland europeiska banker brukar det hävdas- som Swedbank har haft sedan den andra nyemissionen tillsammans med de som sagt snabbt förbättrade nettoresultaten gjorde att man inte väntade med att återinföra utdelningen- våren 2011 delade man ut igen (för 2010).

Han lyssnade tack och lov föga på finansministerns gräll och i takt med förbättrat resultat men samtidigt förstås i linje med de höjda kapitalkraven på svenska banker ökade han utdelningen så snabbt det gick samt genomförde sommaren 2011 ett snabbt återköp av aktier, vilket dock fick avbrytas efter kritik, något man verkligen kan beklaga med tanke på att kursen låg på 70-100 kr vid tillfället.

Resultatet av utdelningens återinförande lät inte vänta på sig, den gick från 2,10/4,80 (stam/pref) för 2010 till 5,30 för 2011. I början av 2013 meddelade man att man beslutat höja utdelningsandelen av vinsten till 75 % och utdelningen gick upp till 9,90 kr och 10,10 kr året efter. En lysande utveckling!

Som jag sagt tidigare tror jag att Swedbanks och dess aktieägares bästa dagar fortfarande ligger i framtiden, utdelningen kommer att fortsätta höjas nu när kapitalkraven är kända och Swedbank förstås uppfyller dessa med god marginal. Aktiekursen kommer att följa med i utvecklingen. Det är bara att hoppas att Michael Wolf stannar kvar.