fredag 2 maj 2014

Invest in what you know


Buffetts och Peter Lynchs gamla mantra om att man ska investera i det man förstår sig på och ingenting annat är förstås känt av många, om än inte praktiserat av alla. Jag har börjat fundera på om man inte borde praktisera denna regel i väldigt bokstavlig tolkning. Kanske bör man inte investera i någonting där man antingen har expertkunskap (troligen endast en bransch, vilket är för lite) eller i vilket fall själv är kund. Detta skulle i mitt fall leda till försäljning av de sista 500 Boliden jag äger.

Jag ångrar förstås inte min fantastiska placering i Boliden, men när ett kvalitetsbolag pga en orelaterad kris handlas till en bråkdel av det egna kapitalet så måste man göra undantag helt enkelt för att uppsidan är så enormt mycket större än nedsidan.




Om jag däremot ser till min första mycket mindre investering, i Boliden så var det, liksom för kvarvarande innehav idag, bara en allmän tro på höjda metallpriser när tidigare u-länder industrialiseras i rask takt. Detta är inte någon vidare värdeinvestering utan mest en förhoppning.

Om jag tittar på alla företag jag har investerat i, framförallt dem jag köpte för 5-10 år sedan så var det ingen jag hade någon expertkunskap i och knappast heller någon jag själv var kund till eller ens var kund till någon i samma bransch. Olja, gas, metaller, försvarsindustri (Saab), mobiltelefonikriminalteknik (MSAB), mikroprintteknik (Obducat) och medicinteknik (Diamyd), stål (SSAB) osv. ALLT detta gick dåligt.



Att det gick så illa var absolut inte för att jag inte var påläst- jag läste verkligen allt som gick att komma över om MSAB, Diamyd, Obducat osv och försökte på alla sätt skapa mig en bild av hur företaget arbetade, deras produkter och hur marknaden och konkurrensen såg ut. Trots allt detta läsande och mejlande för att få information är det bara att konstatera att jag inte alls hade tillräcklig kunskap för att lyckas med dessa investeringar. På samma sätt är det bara att konstatera att jag lyckats väldigt mycket bättre sedan jag började köpa sånt jag personligen var intresserad av- konsumentprodukter av olika slag.

Apples produkter kan jag förstås idag utan och innan men det var i takt med att jag lärde mig genom att använda dem som jag ökade till idag en mycket stor post i företaget. Det betyder förstås inte att jag har kunskaper i nivå med dem som arbetar i centrala positioner i företaget (eller i någon av de få kvarvarande konkurrenterna värda namnet) men det är en enorm fördel att vara kund och själv se om löften infrias och hur man står sig emot konkurrenterna.



Swedbanks tjänster är lätta att följa, även om jag själv lämnat banken, men anledningen till det var faktiskt att man gör ett så gediget jobb vad gäller att minimera risker genom at begränsa belåning att jag kan inte se det som ett större problem. Swedbank är en enormt välskött bank och även om samma reservation av naturliga skäl gäller som för Apple så tycker jag att jag genom att vara mycket aktiv kund i banker har tillräcklig kunskap för att kunna värdera dem.

Starbucks har jag varit kund hos i minst 10 år genom många resor och deras "konkurrenter" i Sverige genom ett gediget kaffeintresse och allmän fikasjuka. Värdet av deras fantastiska varumärke uppfattar man inte om man inte genom sin konsumtion känner branschen och skillnaden mot alla deras konkurrenter.

 


H&M kom in i mitt liv på allvar med barnen, mycket regelbundna besök de senaste sju åren har givit massor av kunskaper om företaget- hur de arbetar med nya kollektioner, lyckas sälja slut på gamla, knyter attraktiva motiv/teman till sig osv.

Det är väldgit tydligt hur mycket bättre koll jag har på t.ex. Starbucks och dess möjligheter än vad som hade varit möjligt om jag inte hade haft detta intresse, det märks inte minst när man talar med andra som inte är intresserade av kaffe eller cafékultur som jag. Det funkar på samma sätt med mina andra innehav. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan vad som är så speciellt med just Starbucks, Apple, H&M osv av dem som är aktieintresserade men inte besökt Starbucks mer än någon enstaka gång, bara ägt en iPod av Apples produkter eller aldrig skulle handla på H&M själv eftersom de har bra med pengar men saknar barn.

"Apple är ju bara design", "vad är det som skiljer kaffet på Starbucks mot andras", "vad gös H&M bättre än Kappahl"? Precis samma resonemang kan man läsa dagarna i ända på Börssnack men också bland analytiker som har betalt att veta bättre men ändå inte greppat vad konsumenterna tycker är så speciellt med t.ex. Apple.



Den gediget intresserade kunden är en mycket bättre investerare än den som "bara" läser på allt som finns skrivet om ett företag. Jag tror t.o.m. att det är mer avgörande för att man lyckas än att läsa på om investeringsteori och -metodik även om man absolut behöver detta också.



2 kommentarer:

  1. Jag vet inte om jag tycker att man kan kalla det Starbucks sysslar med för cafékultur. De Starbucks jag har varit på har definitivt haft mycket gott kaffe - men det har varit överprisat, och fokus har snarare legat på söta milkshakevarianter av "kaffe". Dessutom har inredning och atmosfär varit sådär.

    Men som en investering och som ett varumärke är det såklart ett mycket starkt företag, och sägas skall att jag bara varit på Starbucks i norden samt i asien, och det är kanske helt annorlunda koncept på andra ställen?

    För att återknyta till temat så håller jag verkligen med om att det kan vara allt från en liten till en gigantisk fördel att faktiskt vara kund hos företaget man investerar i. Det är långt ifrån nödvändigt, vissa branscher är lätta att förstå och man kan bilda sig en uppfattning ändå, men när det gäller högteknologiska produkter som t.ex. bioteknik och kanske också MSAB nämnt över, anser jag att bransch/specialistkunskaper är närmast ett krav för en lyckad investering.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns betydligt finare caféer i världen för oss som är intresserade av cafékultur, men utan tvekan är Starbucks och liknande en modern variant av detta. Jag tror du har besökt ganska tråkiga Starbucks om du avfärdar dem sådär, det finns massor av trevliga väl inredda Starbucks och det är just den avspända atmosfären med sköna möbler, gott kaffe (tycker uppenbarligen alla miljoner som går dit varje dag) osv som gjort att man fått ett mycket starkt varumärke. Sen finns det rena kiosker och ställen där man knappt kan sitta också och det är skillnad, Starbucks i Sthlm är ju till allra största delen till för att sälja kaffe till pendlare.

      Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om nödvändigheten att ha ingående kunskaper. I annat fall måste man ha tur och den tar alltid slut. Det är bara att läsa BS och andra fora så ser man hur pålästa personer famlar i mörkret, inte minst uppenbart blir det när det någon gång kommer in någon branschkunnig person i diskussionen och sätter ned foten.

      Radera