tisdag 28 mars 2017

Welcome to the jungle, we got funny games...


Mittemot mig sitter Andrew och småpratar och skämtar vant med besökarna vid blackjackbordet. Fast han säger själv att han egentligen inte heter Andrew men vi kan kalla honom för det. Fast det är väl inte så att vi kan kalla honom någonting eftersom det är bara han som kan prata med oss. Det är sen lördagseftermiddag och jag spelar blackjack med "Andrew" som är anställd av Evolution Gaming för att leverera live casino till Leo Vegas kunder. 

Hela upplevelsen är väldigt välgjord och känns precis som på ett riktigt casino. Spelare kommer och går, Andrew delar ut och pladdrar på och jag rycks med i takt med att jag ibland vinner, både hos honom och hos tjejen som står vid roluettbordet i ett annat livespel. Det enda som saknas är väl Guns n' Roses i bakgrunden. De flesta live-spelen är f.ö. från Evolution vilket väl visar deras övertag mot Net Ent inom live-segmentet. Av "slottarna" och de andra småspelen är Net Ents dominans total hos LEO.


Live Casino är en av LEO:s nyheter under förra året tillsammans med Live Sports. Dagen innan har jag skaffat konto och laddat in 500 kr till LeoVegas och 250 kr hos MrGreen. Som tack för detta och för att visa att jag är en uppskattad, om än väldigt ny, kund har LEO givit mig 1000 kr i bonus. Jag bryr mig inte om att kolla upp villkoren för bonusen för jag är helt säker på dels att de är omständliga och dels att jag inte kommer att uppfylla dem. Jag ska som jag twittrade om i fredags inte vara kund hos dessa bolag, utan vill klämma och känna på produkten.



Mest intresserad är jag av utbudet av spel, inte minst hos LEO vars nisch på marknaden är "roliga mobilspel", något som inte alls fanns när jag spelade sportspel för många år sedan. Då kom visserligen onlinecasinot, men det var väldigt basalt och kändes mest som att man blev lurad av med sina pengar. 

Minst lika viktigt känns dock företagens förmåga att behålla kunder. Nya kunder kostar som bekant pengar i form av bonusar, marknadsföring och betalningar till affiliatesbolag som Catena Media. Sedan jag gick med har jag varannan dag fått ett sms och varannan ett mejl från LEO som utan tvekan är det mest aggressiva bolaget av de två. MrGreen har endast skickat ett mejl hittills.


Mest påfluget, men säkert också det mest effektiva är nog personlig kontakt och igår eftermiddag ringde en glad tjej och undrade om jag var nöjd som kund och om jag kände till att jag nu varje dag hade ett antal nya frispins att använda. Som man gick igenom i plågsam detalj i den utmärkta dokumentären "Casinomiljarderna" (lyssna på den!) ringer bolagen upp sina trogna kunder regelbundet och försöker hålla kvar dem med nya bonusar och t.o.m. kontantinsättningar utan krav på omsättande av pengarna. Här finns förstås ett etiskt dilemma som jag inte tänker diskutera utan är man investerare i denna bransch så finns helt enkelt denna baksida.



Jag testar förstås de olika speltyperna och framförallt LeoVegas spel är väldigt imponerande, de fungerar förstås även på en (stor) ipad, allt flyter på bra, man kan använda många spel i liggande läge och, vilket LEO skrutit om i sina kvartalspresentationer, man spelar numera casino i liggande orientering samt man kan fylla på sitt konto medan man är inne i ett spel utan att gå ur.



Jag är inte alls intresserad av spel som jag inte har en edge i och det är förstås en nackdel när man ska kolla upp gamblingföretag, men jag har ett gediget förflutet i sportspel från perioden 2001-07 även om jag snabbt rörde mig mot Betfair där jag hade en edge ibland, i alla fall inom livesport. Vad jag kan konstatera är att spelen som sagt är välgjorda och det är omöjligt att inte ryckas med i dem, inte minst om man höjer insatserna lite. Pirrandet finns förstås där när man ser den jättelika jackpotten i en del av spelen som bara växer och växer. Allt andas casino, dvs stanna kvar, du har kul här, här finns vinsterna.


För att sammanfatta så är båda företagens erbjudande väldigt välgjort och man förstår att här finns massor av pengar att hämta för den som vet hur man gör. Det har hänt otroligt mycket i branschen de senaste åren och jag får alltmer känslan att även om onlinespel inte är någonting nytt så är det nu på väg att bli en riktigt stor bransch. Det känns mer sannolikt än osannolikt att vi om ett antal år kommer att tala om onlinespelsbranschen som vi idag talar om vilken annan stor bransch som helst. Det är de som i tid hittar dessa trender och företag som är de som tjänar de stora pengarna. 

Jag kommer att återkomma med mer om spel, och inte bara om Catena Media, mitt idag största innehav. Just nu sitter jag och funderar på hur jag ska komma ur de här två bolagens våld när jag ledsnat på deras uppmärksamhet...


fredag 24 mars 2017

Disney för framtiden


Det finns bra företag och det finns (gott om) dåliga företag och placeringar. Och så finns det företag och aktier som Disney. Den yppersta eliten bland företag som garanterat kommer att finnas kvar om 50 år och dessutom fortsätta att göra sina aktieägare rika. 

Jag tror därför väldigt mycket på Disney för framtiden och kommer med all säkerhet att fortfarande äga dem om fem år, inte osannolikt om tio.

Disney har dock problem med sin "sportkanal" ESPN, vilket är väl känt sedan länge och var skälet att jag gick in i företaget sommaren 2015 då aktien fallit från över 120 dollar ned till 97 som jag köpte på. Aktien repade sig som väntat ganska snabbt då paniken lagt sig och har ofta legat runt 110 sedan dess.


Min analys är och förblir dels att livesport kommer att fortsätta vara väldigt populärt i USA och den dominanta aktören kommer att kunna tjäna stora pengar på detta och dels att Disney med sin enorma bredd kan fortsätta vara en vinnare på den tekniska utvecklingen snarare än att bli omsprungna när allt mer distribueras via nätet ("cord cutting").

Problemen har fortsatt för ESPN och nya neddragningar av personalen har annonserats, vilket förstås påverkar caset när ESPN är en stor del av Disneys vinst. Man gör dock samma misstag som marknaden när man tror att "halva Disneys vinst är i fara". 

Som jag närmde ovan så kommer man naturligtvis att fortsätta tjäna en massa pengar på detta, men vi ska heller inte vara naiva åt andra hållet. Någon jättelik tillväxt är knappast trolig för 2017 och 2018 även om Star Wars och andra sannolika storfilmer kommer att dra in massor av pengar. Jag har därför skalat ned mitt innehav till förmån för tillväxtcase och Disney finns kvar som ett basinnehav.

Caset för Disney är och förblir som sagt dess uthålliga affärsmodell och det faktum att deras mångårige Bob Iger igår meddelade att han kommer att sitta kvar ett år längre till (åtminstone) sommaren 2019 och dessutom därefter vara kvar som konsult i tre år ytterligare förstärker min tro på att företaget kommer att fortsätta att leverera.


onsdag 22 mars 2017

Fingerprint nightmare


Företag är värda (exakt) summan av sina framtida kassaflöden (diskonterat till nuvärde). Marknaden gör en bedömning av dessa och värderar sedan företaget utifrån denna korrekta, eller inkorrekta, bedömning. Till stöd för sin värdering finns alltid företagsledningens kommunikation. För vissa företag, som Kopparbergs, är kommunikationen begränsad, för andra är den alldeles för riklig. Det viktigaste är dock att den i huvudsak ger en ärlig uppfattning om vad ledningen tror. I Fingerprints fall är det uppenbarligen inte så.

Om helt utomstående analytiker (behöver inte gå längre än till min egen blogg, men även SvD Börsplus och Richard Bråse på DI har bidragit till folkbildningen) kan göra en bättre bedömning av företagets faktiska situation idag än ledningen så finns det bara två möjliga förklaringar. Antingen är ledningen helt inkompetent eller så missleder den marknaden.



Efter gårdagens plötsliga vinstvarning känns följande scenario rimligt:


  • Fingerprint dolde i höstas att deras försäljning föll genom att fortsätta ända in i kaklet med att sprida en extremt ljus bild av innevarande och nästkommande år. Utan tvekan var detta pga att diverse dåliga omen började dyka upp i media. I Q3:an sänkte man visserligen årsprognosen men inte alls så mycket som man borde.
  • Inte förrän de blev tvungna i absolut sista stund innan de skulle ha sin kapitalmarknadsdag lämnade man sin vinstvarning den 8 december.
  • Denna vinstvarning berättade inte hela sanningen utan lade sig precis på gränsen av vad som man kunde komma undan med när man justerade ned omsättningsprognosen för helåret till 6,6-6,8 miljarder.
  • Till följd av att man inte avslöjat hela sanningen om försäljningstappet så blev Q4-rapporten ännu en kalldusch för marknaden då man landade precis längst ned i sitt guidade omsättningsintervall och överraskade (surprise!) negativt på sista raden.
  • Q4-rapporten var dock sannolikt inte heller korrekt utan tror jag friserats till så att siffrorna inte blev helt nattsvarta. Jag misstänker som jag skrev för två veckor sedan att man redovisat försäljning som inte blivit av eller i vilket fall inte skedde innan årsskiftet.
  • Man dämpade även fallet i aktien med en överraskande hög utdelning som man måste ha vetat att man knappast skulle ha råd med. Hade denna inte presenterats så hade förstås aktien fallit mer än rapportdagens sju procent.
  • Man gödde sedan sin mycket optimistiska guidning för helåret på 7,5-9,5 miljarder och kommunicerade att överlagren hos kunderna (och som sagt egna lagernivåer) skulle försvinna under Q1. Detta trots att man vid det här lagret (i februari) måste ha vetat att så inte skulle ske.
  • VD vägrade att köpa (läs förlora egna pengar) någon aktiepost att tala om i sitt bolag. Dagen efter rapporten, den 2 februari blev VD intervjuad i SvD och försökte förklara varför han inte förrän då köpt aktier. Dessvärre fick han ensam lägga ut texten och intervjun framstår nästan som ett FING-pressmeddelande. Christian Fredrikson slipper bli pressad av några högst påkallade följdfrågor om hur han kan veta att överlagret snart är borta hos kunderna, varför han till skillnad från andra VD:ar inte på flera månader kunnat köpa en vettig post i bolaget, konkurrenssituationen eller om de själva sitter på överlager.
  • Fingerprint fortsätter sedan sin fördröjningsstrid för att hålla motverka raset i aktien. Fortfarande den 9 mars deltog man i ett event ordnat av Nordea, som givit företaget en köprek efter rapportbesvikelsen, där man återigen målade upp en falsk bild av guld och gröna skogar.
  • Man höll sedan återigen ut till i absolut sista stund innan man vinstvarnade igår. Detta för att slippa ansvar för att ha vilselett marknaden genom att inte i tid korrigera tidigare kommunikation. 


Fingerprint Cards är ett råttbo utan dess like, det förtjänar inget som helst förtroende av marknaden eller aktieägarna. Jag har stor sympati för alla dem som trott på ledningen och inte minst de falska profeter bland storägarna/twittrarna. De senare har pumpat ut budskapet dagligen att företaget saknar konkurrenter, kommer att göra fantastiska vinster som bara kommer att öka och öka. 



De som däremot fortsätter att köpa aktien eller för den delen behålla den idag trots att ledningen så uppenbart inte är att lita på har jag dock inget medlidande med om de förlorar sina pengar. Visst kan mirakel ske och företaget få ordning på allting osv men det är långt troligare att utförsbacken bara fortsätter, företaget fortsätter att göra marknaden besviken ända tills aktien handlas ensiffrigt en dag. 

Det Fingerprints ledning ägnat sig åt ligger långt ifrån vad man kan vänta sig av ett storbolag. Man har cyniskt undanhållit information om hur illa det ser ut och inte förrän det är helt oundvikligt berättat och då fortfarande givit en skönmålande bild. Man fortsätter att sprida haussad information om allting som inte kan bevisas vara uppenbart felaktigt- sin marknadsposition, konkurrenternas framgångar och hur man tror att marknaden kommer att växa. I värsta fall finns det mycket mer att gräva fram.

En intressant fråga som jag inte tror har utretts är t.ex. om någon storägare fick sälja in i det för övriga aktieägare miserabla återköpsprogrammet.

Allt för att hålla uppe aktiekursen som idag inte alls är "låg". Om företagets vinst, vilket är väldigt sannolikt, faller brant i år så är det av sekten så omhuldade PE-talet idag väldigt högt på innevarande år. Den som tror att blankarna kommer att ge sig nu lever i samma alternativa verklighet som Fingerprints pressmeddelanden.


tisdag 21 mars 2017

Apple going for the kill


Apple har som bekant prissatt sina produkter högt och långt över de allra flesta konkurrenter. Problemet med detta är förstås att man fjället upp ett "price umbrella" under vilket lågprisbolag kan ta vinster ifrån ledaren genom att många kunder har lägre budget. Även om man tjänar väldigt lite per såld enhet tar dessa igen det på att de säljer väldigt stora mängder. 

Androidmobilerna har varit ett bra exempel på detta pga att även om iPhone har varit den utan konkurrens mest åtråvärda modellen på marknaden så har ett antal konkurrenter till Apple kunnat verka under iPhone genom att erbjuda "good enough" till lågpris. Apple har dock försvårat detta med ett par billigare modeller, dels "förra årets" som sålts billigare samt iPhone 5C (nu nedlagd i tysthet) och, betydligt mer effektivt, iPhone SE från förra våren. Även om iPhone har sålts så dyrt så har Apple tagit över 90 % av vinsterna i smartphonesegmentet och visat alla belackare att det viktiga var marginalerna, inte att man har en modell till alla kundsegment.



Apple har dock haft en lite mindre extrem prispolitik för iPad som visserligen på senare tid börjat säljas i betydligt dyrare versioner (Pro) men har modeller, framförallt iPad mini, som sälj mycket billigare. Härigenom har Apple i princip dödat all konkurrens och ingen utom dem tjänar idag några pengar på tablet-datorer.

Som Apple-analytikern Neil Cybart har påpekat senaste veckan har Apple nu tagit denna brända jordens taktik till sin fulländning i sin senaste produkt Air Pods. Som jag skrivit tidigare är detta en betydligt viktigare produkt än bara "ett nytt headset". I och med denna kan man helt oberoende av mobilen (så länge man bara har den med sig förstås) kommunicera med den och andra utan att hantera den. Med utbyggd funktionalitet för iPhone kommer detta att bli väldigt betydelsefullt i en alltmer röststyrd värld.

Apples konkurrenter har sålt trådlösa headset för 250-300 dollar hittills. Apple lade sina på 159 dollar och har enligt uppgift skapat kaos i hela produktsegmentet med detta. Man kan göra det tack vare att man har lägre komponentpriser och, att döma av den enorma efterfrågan och väntetiden för nya köpare, betydligt fler sålda enheter.

Viktigast är dock att se hur detta visar att Apple har en betydligt brutalare strategi för nya produkter idag. De väntar inte på att sakta men säkert svälta ut sina konkurrenter som man gjort med PC och smartphones. Man går direkt mot strupen och drar undan mattan för konkurrenterna.

Om detta, vilket jag tror, är deras framtida strategi för de segment de kommer att gå in i så kan vi troligen se fram emot en fin utveckling för både vinsten och aktien.



onsdag 15 mars 2017

H&M-sekten


Ännu en försäljningsrapport och ännu en besvikelse från H&M. Aktien som de flesta äger och räknar man in pensionspengarna så är vi alla ägare. Det var många som hurrade när man släppte sina siffror för det brutna helåret för några veckor sedan och man, tro det eller ej, lyckades slå marknadens lågt ställda förväntningar. Något man förr om åren gjorde regelbundet om än förstås inte alltid. När man för första gången i modern tid sänker försäljningen med 1 % jämfört med samma månad förra året trots 10 % fler butiker är det ingen som hurrar längre.

Det är dock märkligt hur länge svenska sparare är trogna denna 80- och 90-talets stora svenska exportsuccé. Det känns nästan lite Fingerprint över det hela varför jag bara halvt på skoj pratat om att vi har en sekt även här. Det finns liksom ingen hejd hur mycket stryk den svenska investeraren är beredd att ta från sitt älskade H&M och många litar blint på vad ledningen kommunicerar. Samma ledning som misslyckats rätt länge nu. 

När VD för en månad sedan sade att det nya målet nu ska vara att öka försäljningen med 10-15 % per år istället för antalet butiker (ett absurt mått på framgång idag) så verkade alla se detta som höjden av insiktsfullhet istället för att se det som vad det var- ännu ett pinsamt senkommet uppvaknande. Varför är inte målet istället att öka vinsten med 10-15 % per år kan man fråga. Därför att man inte kan göra det är svaret.

H&M har tragglat på med oförändrad vinst länge nu och har endast kunnat undvika fallande vinststiffror genom en forscerad tillväxt på som sagt 10-15 % nya butiker varje år. Man har därmed blivit ett långt mindre effektivt, för att inte säga sämre, företag. Det krävs nu dubbelt så mycket försäljning för att leverera en miljard i vinst mot för några år sedan. Smaka på det. Man måste dubblera sina beställningar och lager för att uppnå samma sak.



Resultatet ser vi i lagernivåer, nu senast groteska 28 % mer kapital bundet i lager mot för ett år sedan. Visst är pengar billiga för H&M men det betyder ju också att man vid misstag blir sittande med enorma övertager som måste reas ut. Detta kan vi som jag skrivit om tidigare se i allt fler reor, nu nästan på en nivå så att det ständigt pågår någon form av rea, i alla fall för clubmedlemmar.

H&M har alltså blivit en koloss som måste varje år måste sälja mer och mer för att tjäna som tidigare. Vilket annat företag skulle man belöna med PE 22 om det satt i den sitsen? Jag menar inte att det är omöjligt att H&M får ordning på torpet till sist och börjar öka vinsten igen, jag säger bara att det blir allt mer osannolikt för var dag som går att så kommer att ske, framförallt någonting ens i närheten av vad man förmådde förr om åren. H&M är här för att stanna men det sitter idag väldigt illa till och inte alla har att döma av värderingen insett detta.

fredag 10 mars 2017

De stora mot de små i FING


De som avfärdar de återkommande uppgifterna om att Fingerprints kunder inte alls säljer som Fingerprints VD (som tydligen kan se två månader in i framtiden) aviserade för några veckor sedan gör det mot bättre vetande.

Dels finns anekdotiska rapporter om fortsatt dålig försäljning men framförallt ökar blankningen hela tiden. Nu är nästan 18 % av aktierna blankade. Skälet till detta är förstås att vissa vet mer än andra. Sannolikheten att det är de trogna aktieägarna som vet bäst får nog bedömas vara låg.


Bildkälla: Insidevoice.se

Jag har följt iphoneförsäljningen noga de senaste åren och de rykten och uppgifter om lägre försäljning av mobiltelefoner än marknaden räknat med stämmer i regel väldigt bra. Detta har vi f.ö. sett för Samsung också de senaste åren. Det är hedgefonder och andra med djupa fickor som köper denna information av chefer i underleverantörsledet. Med tanke på vilka pengar man kan tjäna på att blanka en tungt omsatt aktie innan den reagerat på kommande dåliga nyheter så är det lätt att inse vilka sidoinkomster dessa herrar får när de läcker sann information.

Två typiska exempel är när iPhone 5 respektive 6S hade släppts. Iphone 5 var den första med fyratumsskärm och troddes få ett fantastisk mottagande och sälja mer än 60 miljoner under julkvartalet 2012. iphone 6S antogs fortsätta den enormt starka trend som iPhone 6 startat. I båda fallen blev det helt annorlunda.

Apple toppade på 100 dollar (700 pre split) den 19 september 2012 varpå den började reagera på de uppgifter som sipprade ut i en strid ström från Asien. När sedan julkvartalet presenterades och rapporterna visade sig vara sanna började aktien en utförslöpa av gigantiska mått och föll ända ned till 55 dollar på sommaren. Detta möjliggjordes förstås av nya läckta dåliga nyheter som hjälpte på en redan tung blankning i aktien.



Mycket lik var situationen för iphone 6S förra vintern då ryktena och rapporterna i media om nedskalade komponentorder sänkte AAPL från över 120 ned till 95 från december till januari. 


Ett antagande som visade sig stämma för 2016 i varje fall.

Naturligtvis är inte alla rykten sanna men de som gäller Apples iPhone-försäljning har i regel stämt rätt bra. Felen har mest handlat om mer specifika detaljer som vilka funktioner som den nya modellen kommer att ha, dvs sådant som en underleverantör kan ha dålig koll på under utvecklingen av modellen då många leverantörer kontrakteras för utveckling av komponenter av vilka vissa inte hamnar i den slutliga produkten. Rå data på hur mycket som säljs är däremot som sagt i regel sann. Alla tillverkare har massor av underleverantörer och försäljningen tvärstannar när lager har byggts upp.

Dessutom, och det är mer spekulativt från min sida, tycker jag att VD:s svar i SvD är lite märkliga. Det låter som om han även talar om sitt eget lager och inte bara kundernas. Fingerprint har enligt den berömda boken tidigare rapporterat försäljning som inte har gått ut till kund och skulle det vara så att både Fingerprint bokat för mycket försäljning och kunderna sitter på egna lager så kan försäljningen tvärdyka nu. Jag tycker öht att det låter märkligt att kunderna skulle ha tagit flera månaders behov i leveranser från FING när deras försäljning föll kraftigt. 


Rykten går förstås åt andra hållet också.

Normalt är förstås att man snabbt reducerar order från underleverantörer så att man inte blir sittande på komponenter som snabbt kan bli inkuranta pga utvecklingen av nya modeller. Jag har varit med om alla möjliga tveksamheter vid kvartalsslut på de företag jag jobbat. På både HP och GE slog man regelmässigt på ett inköpsstopp några veckor före kvartalsslut och på första företaget jag var bröt man faktureringen flera dagar efter månadsslutet. Att man bokar upp försäljningar som man "vet" ska komma för att få "bra siffror" kvartal för kvartal trots att försäljningen är ojämn är inget problem för företaget så länge försäljningen är stabil eller ökar, men när försäljningen sjunker, vilket är fallet just nu, så blir det problem. I värsta fall riktigt stora problem.

De som tror mer på ett företag vars ledning på senare tid har haft väldigt svårt att komma med vettiga prognoser ens på mycket kort tid istället för hedgefonder som får betalt bara om de har rätt är naiva. Visst kan aktien komma att tryckas ned så mycket att nästan vilken Q1-rapport som helst gör marknaden glad men dit har vi nog en bit kvar att gå. Om, vilket jag tror, rapporten blir mycket dålig och man därtill måste korrigera ned omsättningsprognosen för helåret, vilket är omöjligt att veta om man gör men det är i varje fall sannolikt, så kan aktien i värsta fall halveras igen. 



Vad många av de mest troende i Fingerprint uppenbarligen inte begriper är att aktier i företag med kort vinsthistorik både kan tiodubblas på kort tid och falla med 90 %. När marknaden tror att det inte finns någon gräns för hur mycket företaget kommer att sälja och tjäna, som under 2015, är inget pris för högt när alla ska in. Omvänt, som nu, när marknaden inte längre litar på ledningen och tror att efterfrågan och marginalerna faller snabbt så finns nästan ingen botten. Inte ens en utdelning kan hålla emot om marknaden tror att utdelningsnivån inte är hållbar. Skulle FING överraska positivt på något sätt kan det förstås som alltid gå snabbt uppåt när blankarna ska täcka sina positioner, men det är verkligen ingenting annat än spekulation.

Det bästa för de kvarvarande ägarna vore nog om bolaget köptes upp av en större konkurrent eller någon annan som vill åt tekniken och personalen. Visst kan aktien (nu på en tredjedel av ATH) repa sig om man bara är inne i en svacka och sedan ökar försäljningen och vinsten mot en stabil nivå som marknaden vågar lita på. Sannolikheten att detta sker på en för aktieägarna trevlig nivå är dock rätt låg som det ser ut idag. FING kan mycket väl komma att handlas under 40 kronor i närtid och än lägre på sikt.

torsdag 9 mars 2017

Blogg och podd vs. gammelmedia


Efter diverse diskussioner på morgonen på Twitter med SvD:s Frida Sundkvist om hennes märkliga beskrivning av Börspodden (skall enl. uppgift på Twitter nu skrivas om) aktualiserades tankar jag haft länge om hur svårt det verkar för traditionell media att förhålla sig mot (fristående) poddar och bloggare. Det finns helt uppenbart en stor motvilja mot att överhuvudtaget vilja ha något med dessa sentida uppstickare tillika konkurrenter att göra. 



Det som skrivs är ofta kritiskt och inte sällan tas frågan om huruvida poddar och bloggar försöker påverka marknaden, att man inte vet vem som står bakom vissa bloggar osv upp. Den enda gång finansbloggare nämnts i Medierna i P1 handlade det föga förvånande om just detta.

Det är väldigt sällsynt, i varje fall inom finanspressen, att tryckt media direkt refererar till någonting som skrivits på en blogg eller sagts i en från traditionell media fristående podd. Undantaget är enstaka artiklar i stil med "Dessa aktier tycker finansbloggare om". Detta trots att många företag, framförallt mindre men även vissa större bolag, bevakas framförallt av bloggare och det rimligen letas fram både det ena och det andra matnyttiga av oss som skriver i egen regi och att marknaden väldigt uppenbart lyssnar på bloggare och poddare.



Naturligtvis finns det en mycket större andel mindre seriösa skribenter bland de privata bloggarna än inom traditionell media. Att starta en blogg kan vemsomhelst göra på några minuter medan det är enorm gallring på dem som kommer in som journalister på de större tidningarna. Statusskillnaden är förstås stor i de flesta fall och detta gör troligen att det tar emot att citera från en grupp som man inte vill ge samma cred som en kollega på en annan tidning eller tidskrift. I vilket fall om bloggaren inte redan är känd från sitt yrke.

Min egen erfarenhet är nog ett bra exempel på denna aversion. Efter att jag började följa Apple i början av 2011 har jag skrivit nästan 200 inlägg om företaget, några är kortare kommentarer till kvartalsrapporter, men de flesta är långa och ingående beskrivningar av Apple som företag, deras produkter visavi konkurrensen, deras strategi, kommentarer till värderingen och rykten på marknaden samt förstås företagets framtidsutsikter. 

Ingen svensk analytiker eller journalist har de senaste åren varit ens i närheten av en så ingående bevakning av Apple. Det har utan tvekan gjort att de svenskar som är intresserade av företaget sett mig som "den som kan Apple", inte minst på Twitter. Tack vare detta har jag fått massor av frågor om företaget i olika kanaler och mycket intressanta diskussioner.



Väldigt talande känns det dock att även om jag märkt ibland i "printmedia" att man lyft fakta och åsikter från blogginlägg som jag skrivit om Apple så kan jag bara påminna mig en journalist (Johan Wendel på DI är det lysande undantaget) som ställt frågor till mig om Apple genom åren. Aldrig någonsin har jag så vitt jag vet angivits som källa eller ens refererats till i printmedia (en googlesökning på referenser ger enbart resultat från andra bloggare och sidor som sammanställer bloggare). Samma printmedia som förstås regelbundet lyfter kollegors artiklar som stöd till egna påståenden.

Jag behöver förstås inte att media ställer frågor till mig men det känns väldigt talande för den inställning man har till bloggande och poddande utfört av icke-journalister. Man vill uppenbarligen inte låtsas om att man är utsatt för en "low end disruption" av personer som inte gått journalisthögskolan och till största delen inte heller har någon traditionell bakgrund som analytiker eller liknande. 



Även om jag inte har något till övers för de twittrare och bloggare som helt okritiskt hyllat Fingerprint de senaste två-tre åren så är det uppenbart av aktieutvecklingen och mycket annat att det är dessa personer som de som intresserat sig för Fingerprint har lyssnat på. Det som skrivits av traditionell media har ofta i princip ignorerats av marknaden. Det är förstås inte bra med så ensidig vinkel och många har bränt sig pga detta men det säger en hel del om vilken värld vi lever i idag.



onsdag 8 mars 2017

Portföljstrategi


Jag har generellt varit försiktig med tillväxtcase i mina portföljer, en produkt av att jag är så inspirerad av Buffett men också av att jag hatade att förlora pengar när jag en gång i tiden satsade på guldkorn som PA Resources och Diamyd. 

Troligen har jag dock varit för försiktig och de som följer mig har nog märkt ett ökat intresse för tillväxt sedan förra våren då jag gick in rätt stort i Kopparbergs som ju sedan dessvärre drabbats mycket oväntat av Brexit och den följande pundförsvagningen. Kopparbergs minskade jag en del i höstas till förmån för annan tillväxt, men har en given plats i min portfölj idag. 

Viktigt är också som jag skrivit tidigare att värdeinvestering inte är detsamma som att kopiera Buffetts klassiska modell med säkra kassaflöden, mindre tillväxtbolag kan lika gärna vara undervärderade som kolosser med stor vallgrav.

Eftersom jag nu har den energi och tid som krävs för att sätta mig in i företag som Catena Media, Kopparbergs, Netflix och liknande kommer tillväxtcase troligen att bli en allt större del av portföljen. 



Som jag antytt tidigare har jag tänkt över min strategi den senaste tiden och kommit fram till följande klassificering av mina innehav:


Basinnehav (ung. 45 % portfljvikt idag):

Starbucks
Disney
Swedbank
Svenska Handelsbanken
Apple (egentligen ett mellanfall då jag följer detta mycket noggrant och tror på god långsiktig tillväxt)


Tillväxtcase (ung. 55 % vikt idag):

Catena Media (största innehav idag med över 20 %)
Kopparbergs
Netflix
LVMH (efter uppgången är den 10 % av vikten, LVMH säljer jag inte ens under vapenhot)



Apples Services-intäkter

Företag under bevakning: sådana jag inte har investerat i eller bara köpt en liten bevakningspost. Just nu bolag som NetEnt, Storytel, Betsson och flera andra (hasard)spelrelaterade aktier.

Fokus vad gäller uppmärksamhet, analys och inte minst portföljvikt kommer att ligga på tillväxtcasen medan basinnehaven blir ett ankare. Basinnehaven kommer att ge utdelning och förhoppningsvis en stabil långsiktig tillväxt. De kommer mycket sannolikt att minska i antal med tiden.



Strategi

Inbördes tyngd i enskilda tillväxtbolag kommer att allokeras mot det/de som jag tror har störst potential. Det är egentligen samma strategi som jag en gång använde för Apple (2013), Starbucks (2012-13) och Swedbank (2009-12), vilket dock i deras fall var när deras kurser var överdrivet nedtryckta, inte för att jag trodde att de skulle ha stor tillväxt. 

Att inte vara rädd att satsa en mycket stor del av portföljen på enskilda bolag är att säga nej till möjligheten att få fantastisk utdelning vid uppgångar. Man nöjer sig då med låg totaluppgång för portföljen som helhet även om man hittat ett riktigt guldkorn. Så blir ingen rik.




Medel för att öka investeringarna i olika tillväxtcase kan med enkelhet tas från basinnehaven och deras utdelningar liksom från omviktningar bland tillväxtbolagen. I och med att jag följer i princip allt som händer med dessa så har jag goda förutsättningar att reagera på både trender och nyheter.

Den största risken i ovanstående upplägg är troligen att jag har för många basinnehav och riskerar att missa vad som händer i dessa. Att jag är väldigt intresserad av AAPL, SBUX och DIS minskar dock risken för detta.


tisdag 7 mars 2017

Viktar över mot Swedbank


Mitt äldsta ännu existerande innehav är Swedbank. Jag köpte den under den dramatiska våren 2009 och fortsatte sedan att öka vid varje nedgång åren efteråt tills viktade över mot SHB efter tumultet i ledningen för ett år sedan. Det förblir min bästa investeringe någonsin.

Swedbank är idag ett av mina basinnehav tillsammans med SHB, Apple och Starbucks. Hyfsat stora innehav som jag troligen kommer att ha kvar i många år. Utifrån hur företagen går och aktierna utvecklas kan jag komma att vikta om bland dessa, men jag tror inte att jag kommer att sälja ut något av dem helt. 

Idag var det dags för en sådan omviktning. Efter att Folksam sålt aktier igår kväll föll Swedbank föga förvånande i morse 2,5 % ned till ung. den kurs som Folksam fick av sina köpare. Det påminner lite om när Folksam 2009 vräkte ut 39 miljoner aktier 2009 för att de tyckte att de ägde för mycket. Den gången var det geniet Anders Sundström som förutom att ha absurt dålig tajming dessutom sålde direkt över marknaden så att effekten blev lika omedelbar som dramatisk på kursen.

Jag ska inte klaga varje fall- jag ökade då och jag ökar idag. Naturligtvis är inte 2,5 % något jätteras men Swedbank har fallit ett tag nu och med 6 % direktavkastning och en stabil verksamhet kan jag kosta på mig att vikta över lite från SHB. Båda är nu ung. 8 % av portföljen.

Jag tror inte att Swedbanks vinst kommer att öka dramatiskt men heller inte att den kommer att falla över tid. Vissa kvartal övertygar de rejält och andra är sämre men i grund och botten finns en mycket fin och stabil verksamhet. Lägg till detta mycket god kapitalisering och en utmärkt utdelningspolicy så har vi ett företag som man kan äga i många år framåt.