Anders Borg är bra tycker väldigt många svenskar. Även hos
oppositionen finns det massor av väljare som beundrar rikshushållaren som nu
snart hållit i slantarna i åtta år. Den främsta anledningen till detta är
förstås att svenskar i allmänhet (många undantag finns dessvärre) uppskattar ”ordning
och reda i statens finanser”. Detta uttryck myntades av Gunnar Sträng, den
obildade hycklare som var finansminister i 1955-76 och ansvarade för vad som
troligen är historiens största skattehöjningar i fredstid i något land,
demokratiskt eller inte, samtidigt som han själv såg till att slippa skatten
genom att köpa ett högbelånat hus i Gamla Stan som i hans egenhändigt utformade
skattesystem gav fantastiska avdrag. Skattehöjningar som finansierade riktade
insatser till intressanta väljargrupper (s.k. reformer) blev ledstjärnan och
det funkade både på 60-talet och på 80-talet tills allting rasade samman med
dunder och brak och Socialdemokraterna förlorade makten 1976, vilket Marita
Ulvskog har kallat ”en statskupp”, och 1991.
Ordning och reda ska det alltså vara och påståendet om att
de borgerliga partierna var oförmögna att hålla just denna ordning var det som
gjorde att S kunde behålla makten, även borgerligt sinnade väljare vågade inte
rösta borgerligt av rädsla för vad som skulle kunna hända och eftersom de
borgerliga bara lyckades få makten när landet var i djupaste kris, förorsakad
av just Socialdemokraternas vansinniga överbudspolitik, sågs de som ansvariga
för arbetslöshetsökningarna och budgetunderkotten. Vi svalde sedan nådigt på
Göran Perssons otroliga historia om att regeringen Bildt var ansvarig för
90-talskrisen som slog till med kraft några månader efter att han tillträtt
efter nio år av socialdemokratiskt styre.
Carlsson och Mugabe |
Den nya herrgården, 500 m från hans gamla. |
Borg blev finansminister och man satte igång och sålde ut
statliga företag och började (ve och fasa) kräva av bidragstagare att de skulle
uppfylla kraven för att få bidrag och började kraftigt gynna inkomster
genererade genom arbete. Missnöjet var massivt hos den del av befolkningen som
vant sig vid att se på arbete som en frivillig syssla och ansåg sig ha sätt att
försörjas av andra när lusten att gå till jobbet inte ville infinna sig.
Missnöjet blev massivt och Alliansen låg snart 20 procentenheter under
oppositionen.
Krisen dröjde denna gång ett par år efter Alliansens
makttillträde och den var inte på något sätt skapad i vårt land. Den blev också både Alliansens och Anders
Borgs räddning- hans aspergerska fokus på att hålla ordning på statsfinanserna
gillades starkt av väljarna som dagligen kunde se hur illa det gick för nästan
alla andra länder utom Sverige. Alliansen blev i folks ögon den seriösa
spelaren som lätt slog in bollarna i det öppna mål som Mona Sahlins brokiga
skara innehållande bl.a. en uttalad kommunist (Ohly) och den vanliga utvecklingsfientliga
hop som utgör Miljöpartiets hårda kärna och vann valet 2010 med bred marginal.
Jag tror att det är i det faktum att ansvarstagande varit så
avgörande för Anders Borgs och Alliansens framgångar som gjort att det har satt
sig så hårt på hans hjärna. Överkottsmålet för statsfinanserna som
lades fram för länge sedan för att stärka statens finanser som sargats hårt på
90-talet har blivit ett mantra för honom. Som hugget i sten. Trots att det är
ett vansinnigt mål som inte fungerar eftersom det på sikt leder till ett
förstatligande av landet och i vilket fall absolut inte behövs idag. Ingen som
inte stöder överskottsmålet är seriös i Anders Borgs värld, varför
Socialdemokraterna idag stället upp helhjärtat på detta och närmast vill bjuda
över honom i fiskalt ansvarstagande.
Ingen verkar alls lyssna på alla dem som varnar för en
alltför hårt driven snålhet med statsfinanserna eftersom det kan hämma
utvecklingen i landet. Rent parodiskt blir hans löfte om att ”alla reformer ska
finansieras krona för krona” när vi ska svara på dt ryska krigshotet i vår
närhet med att finansiera en uppbyggnad av vårt av just Anders Borg svårt
eftersatta svenska försvar genom att man hoppas på överskott från trafikböter. HALLÅ?!
Att gå hårt åt svenska banker är också något som Borg har upptäckt
ger honom cred som ansvarstagande (1, 2, 3). Inte heller här lyckas han bromsa i tid-
Svenska banker som klarade sig mycket väl under kreditkrisen jämfört med sina
europeiska konkurrenter ska ha ungefär 50 % högre kapitalkrav jämfört med
EU-kollegerna och inte en vecka går längre utan att Borg går ut i medierna och
talar om att bankerna ska ”hindras dela ut” till sina ägare, dvs de som stödde sina
banker med rejäla kapitaltillskott när de behövde hjälp 2009 av staten fick svenska
banker inte ett öre tvärtom tog staten runt 20 miljarder i betalt av dem för
att man garanterade deras finansiering vilket inte kostade skattebetalarna ett
öre. En gång i halvåret kommer det nya, allt större krav på kapitalisering, nu som sagt skyhögt över omvärlden. Samtidigt ger hans ständiga turer i medierna att bilden sprids att det
banker sysslar med är väldigt farligt, istället för absolut nödvändigt, för
samhället och överhuvudtaget ganska omoraliskt.
Inte ens igår när
chefen för Riksgälden kritiserade dessa nya pålagor för att de hämmar
tillväxten och överhuvudtaget gått för långt vill Anders Borg lyssna, nejdå han
vill bara ”avvakta några månader” för att sedan presentera nya krav på
bankerna. Han beklagar att man på en fri marknad inte kan stoppa ”bonusar och
utdelningar” men man ska försvåra för bankerna så mycket det går.
Att svenska banker är de mest stabila och välskötta i hela
EU spelar liksom ingen roll, inte heller att de uppenbarligen lärt sig av sina
misstag när man expanderade för snabbt utomlands och gjorde kreditförluster. I
Anders Borgs egen lilla värld kan man inte gå för långt, det finns helt enkelt
inte, utan ju mer desto bättre gäller. Ända in i kaklet.
Saken är inte den att Anders Borg är bra, han är en
egensinnig person som uppenbarligen inte kan lyssna på andra och får sin glans av att alternativet, den långa rad av helt
hopplösa finansministrar som avslutades av Bosse Ringholm och Per Nuder,
vilkas enda kvalifikation var att de gjorde som Göran Persson sade åt dem.
Anders Borg skiner tack vare att Socialdemokraterna aldrig lyckats med sina
finansministrar, den ende som kom i närheten av att börja föra en självständig
politik var Kjell-Olof Feldt och han tvingades snabbt bort så fort han slutat
med finansmarknadsskatter och annat tok.
Sanningen är helt enkelt att alla alternativ till Anders Borg är så väldigt
mycket sämre.
Vilka "bidragstagare" syftare du på ?
SvaraRaderaDe som har A-kassa eller sjukpenning är inga "bidragstagare", då A-kassan finansieras i avstående av lön via den sk "arbetsgivaravgiften", hela 2,91%, frågan är hur mycket som finansminstern använder till annat än A-kasseutbetalningar ,då systemet ger ett överskott?
Sjukpenning är inte heller bidrag, utan ersättning istf län,som också är en del av arbetsgivaravgiften.
Och Anders Borg har skött sig så där, beroende på vart man står politisk, inte den bästa finansministern,men bättre än röd-gröna alternativ. Anser att moderaterna gjort fel när de inte sänkt inkomsskattten lika för alla, utan bara infört det sk "jobbskatteavdraget".
Det borde inte riksdagsledamöter ocjh statsråd få del av då de inte är anställda utan förtroendevalda att styra landet.
Alltså ska de betala lika häg skatt som pensionärer, arbetslösa och sjuka.
Det faktum att man är med och betalar systemet gör inte att det inte är ett bidrag. Du har ingen rätt att ta ut ersättning alls om du inte uppfyller kriterierna. Det är just denna attitydförändring som strängare regler och straff har fört med sig som är en av Alliansens största bedrifter.
RaderaJag tror att istället för att ta bort ränteavdraget som borg tror skulle innebära en säker valförlust så höjer man kapitalkraven markant för bankerna.
SvaraRaderaResultatet blir höjda räntor till bankkunderna.
Istället för att ta ett politiskt jobbigt beslut tar man ett som ger cred istället. Effekten densamma...
Bättre att ta bort ränteavdragen helt. Finns ingen anledning att skattesubventionera lån med dagens låga räntor.
SvaraRadera