Spara och slösa

Att spara är ett populärt ämne som bara verkar bli populärare ju högre börsen stiger. Finanstwitter är fullt av #sparadkrona men ganska mycket handlar dessvärre om att man ska lägga ut så lite pengar som möjligt. Att köpa så billigt och lite som möjligt är grejen som förväntas ge rikedom och tidig pensionering.

Allt sånt har förstås en viss sanning i sig- har man riktigt låga utgifter och sparar resten så får man ett kapital och alla har vi nog träffat någon gammal människa med mycket pengar som fick ihop sin förmögenhet genom att ständigt snåla (och ha tråkigt).

Jag tycker detta är helt fel synsätt. Vad man ska göra är att låta bli att slösa. Slösa är dock inte att man låter bli att köpa allt som kostar pengar, utan när man inte får bra värde för sina utlägg. Att t.ex. röka är slösa, köpa produkter som man borde inse inte är kvalitet, köpa produkter med funktioner man inte har någon användning för, att inte kolla priser när man köper större saker och att abonnera på tjänster man inte riktigt använder och liknande samt att hyra bostad dyrt för att man "inte vågar köpa". Det är inte slöseri att köpa något som kostar mycket pengar men ger bra värde.

Köper man t.ex. en fantastisk och på begagnatmarknaden eftertraktad båt för mycket pengar är det med all sannolikhet än mycket bättre affär under den tid man äger den än om man köper en "billig" båt.

Den "dyrare" båten kommer garanterat att innebära mindre problem och färre reparationer samt värdeökning istället för värdeminskning vid försäljning. Till detta kommer förstås att den lika garanterat kommer att vara roligare (och säkrare) än den billiga, även om detta inte går att räkna i kronor och ören.

När vi skulle köpa hus fick vi förstås höra att man inte skulle köpa för mer än X % av sin disponibla inkomst, skulle räkna med jättehög ränta, "man kan få mer för pengarna i mindre eftertraktade områden" osv osv. Allt detta visionslösa dravel som kringgärdar bostadsköp (och köp av semesterresor) i Sverige.

Den 1 december 2006, dvs idag för 10 år sedan, köpte vi vårt hus. Det hade gått ut för 2,95 miljoner, bjöds snabbt upp till 3,2 varvid vi gick in och höjde till 3,5 miljoner och fick det. Detta låter inte mycket idag men var rätt mycket för ett hus i Uppsala 2006 men det hade garanterat kostat mer om det inte haft en vattenskada i en felaktig utbyggnad. 

Andra köpare ryggade tillbaka när de såg protokollet och fick höra att man måste byta ut plåttaket på den 10 kvm stora tillbyggda glasverandan samt en del av väggen. Eftersom säljarna skulle bekosta detta och förutom en viss risk var det enda problemet att stå ut med reparationsarbetet. Väl värt det för att få köpa under marknadsvärdet.

När vi ett halvår och ett antal hantverkare senare lät värdera om huset för att få ned det då så dyra topplånet fick vi svart på vitt på att vi gjort en bra affär. Otroligt mycket bättre har affären förstås blivit av prisökningen i Uppsala under dessa 10 år samt att vi gjorde en lyckad utbyggnad för några år sedan, men även om prisökningen hade bara varit i takt med ekonomin i övrigt hade det varit en bra affär och än viktigare är att det har varit ett betydligt bättre boende än vad vi hade haft om vi köpt 30 % billigare i ett annat område eller ett mindre hus, vilket ett antal andra jag kände gjorde då och nu har långt till stan och betydligt sämre värdeökning.

Bilen är ett annat stort utgiftshål. Många köper "billiga" nya bilar från Japan, Korea osv som minskar dramatiskt i värde. Långt bättre är det att köpa en välutrustad BMW (etc.) som är tre-fyra år och har gått rätt långt och därmed sjunkit det mesta i pris. Folk tror att lång drift är illa eftersom det var det tidigare när bilarna inte höll alls lika länge (eller snarare långt) som idag. Nu klarar bilar lätt 40-50 000 mil om de servas och en kvalitetsbil som gått 20 000 mil har troligen fått det mesta som kostar mycket bytt och milkostnaden blir väldigt attraktiv.

Precis på samma sätt är det med annat- det finns ett skäl till att vissa saker kostar mycket mer på en fri och välfungerande marknad. Tvärtom vad som varit mantra i Sverige så betalar man inte för märket och får "samma sak" mycket billigare på Lindex. Man betalar i regel för kvalitet och därmed att slippa reparationer och att snart köpa nytt. 

Man lägger väldigt mycket pengar på möbler under ett liv och kvalitetsmöbler, ett annat intresse, är ett bra exempel på hur man kan spara mycket pengar- köper man Malmsten, Mattsson och andra högkvalitativa möbler så får man en soffa eller ett bord som håller i decennier och kan säljas vidare på auktion när man vill. Att tro att IKEA och annat lågpris är ens i närheten av hantverksmässigt framställda möbler är vansinne. Skillnaden är enorm och under en livstid så sparar men mycket på att köpa kvalitetsmöbler. Den som tycker att detta är ett väl långt perspektiv tänker lika fel som den som struntar i sin framtida pension.

Jag kan knappt komma på någon gång då jag förvillat mig att köpa något riktigt "billigt" på Biltema och liknande ställen som jag inte har blivit missnöjd med kvaliteten för eller senare. Vanligt förr. Det har känts bra vid inköpet eftersom bilbatteriet osv kostade så lite men sen har det bara blivit besvikelser följt av nytt inköp, denna gång till betydligt högre pris. Slut på problemen.