Patek igen

Mina ansträngningar att hitta värdesäkrade (nästan i alla fall) placeringar i fysisk form bar frukt i veckan i form av ytterligare en Patek Philippe. Min teori om att dessa lika fantastiska som fantastiskt dyra armbandsur kan köpas med viss "rabatt" i de länder som drabbats hårdast av krisen, dvs Italien och c:o, tack vare att trycket att sälja av lyxartiklar är större där än i övriga världen verkar stämma.

Den aktuella klockan (återförsäljarens foto).

I veckan köpte jag från London, som ju minst sagt dabbats av neddragningar i banksektorn, en #5107 i "or rosé" från 2005 för 10500 pund (103 500 kr). "Rose gold" är en mörkare form av guldlegering (18K förstås) och väldigt populär för armbandsur sedan 1950-talet. Modellen är föregångaren till dagens 5127 (som kostar 211 000 kr över disk i Stockholm som i vanlig ordning utmärker sig med hutlösa priser, minst 10 % över Centraleuropas) och precis som den består 5107 av säkert dubbelt så mycket guld som de andra i Calatrava-serien, vilket förstås höjer priset på modellen.

Den fungerar förstås med klockor som med aktier och alla andra placeringar- ju billigare man köper desto bättre möjlighet att förränta sina pengar. Denna modell, alltså inte längre i produktion utan några år gammal, kostar ung. 15 000 euro (amerikanska priser är något lägre men då tillkommer svensk moms) i Centraleuropa, men som sagt mindre i "drabbade" länder.

Hur ska man försöka förutspå värdeökningen? Den äldsta prislista jag har hittat är från 2007 då den kostade 10 450 pund i London och därmed kan man uppskatta att priset var typ 10 % lägre två år tidigare. På en normal marknad i Europa (från ~95 000 till ~125 000 kr) har den alltså stigit måttligt i värde på 7-8 år. Detta är helt godkänt eftersom en klocka som inte har väntelista förstås sjunker i pris den första tiden då folk hellre köper en helt oanvänd än en använd identisk klocka allt annat lika. Detta gör alltså att helt nya klockor inte är en bra investering första åren (skulle man accepteras som köpare av en avancerad "grand complication" och vänta något halvår på leverans är det däremot en fantastisk investering redan från start eftersom man kan sälja den vidare till någon mycket rik person säkert 50 % dyrare, räkna med ett utlägg på några miljoner under tiden dock...).

Min strategi är förutom den geografiska aspekten att köpa klockor som är några år gamla för att slippa undan denna nedgång den första tiden. När man tittar på klockor som är ett till ung. tre år gamla syns en nedgång på över 10 % från listpriset och om man köper på "botten" sett till diskonterade priser över tiden så är chanserna så vitt jag kan bedöma mycket goda att man får en fin värdeutveckling på sin investering.

Som jag skrev i förra inlägget om klockor kommer de att vara bara en liten del av min portfölj, aktier kommer att vara den stora majoriteten även i framtiden och de värdesäkrade instrument jag redan har, som jag inte redovisat här eftersom de är så tråkiga, kommer säkert att vara mer värda än min "klockportfölj".