2011 en gång till?

Att Apple är ett av världens starkaste varumärken är inte en nyhet för någon, men det som gör detta så otroligt värdefullt för företaget är inte bara att varumärket är välkänt och uppfattas positivt (det gör Coca Cola också) utan att Apple även är ett oerhört starkt "aspirational brand", dvs folk vill förknippas med märket genom att synas med det. Så är inte fallet alls lika mycket för t.ex. Coca-Cola eller IBM men väl för t.ex. Starbucks och BMW.

Väldigt många människor vill helt enkelt ha den senaste iPhone för känslan att äga den och visa för andra att man har den. Detta är otroligt värdefullt för Apple eftersom man därför inte behöver förnya den mer än en gång per år och dess värde, dvs genomsnittliga försäljningspris, kan hållas på en nivå som ingen annan är ens i närheten av, t.ex. börjar "rean" på Samsungs senaste prestigemodeller inom ett par månader från introduktionen och i Nokias fall nästan från första dagen.

Detta betyder också att Apple inte behöver ändra designen på iPhone varje år utan kan ändra innehållet och lägga till nya funktioner, vilket skedde senast för två år sedan med iPhone 4S med Siri som endast skilde sig utseendemässigt genom två nya streck på sidan av den. Effekten på Apples bruttomarginal blev explosiv när iPhone 4S till analytikernas förvåning (det var ju en "besvikelse" att det inte blev en "ny" telefon 1, 2, 3) blev en jättesuccé med rekordet 37 miljoner sålda under julkvartalet. Från att ha rapporterat 40 % bruttomarginal kvartalet innan 4S kom steg den först till 45 % för julkvartalet över 47 % i marskvartalet och fortfarande 43 % i junikvartalet då nya investeringar i iPhone 5 och iPad mini börjat dra ned siffrorna.

Det är alltså oerhört lönsamt att återanvända de gamla verktygen som man redan har betalat i sin produktion  (som förstås är utlagd till andra, men Apple betalar alla svindyra lasersvarvar och annat som behövs) av en ny modell som sedan säljer ung. lika bra som när man gör om den i grunden som var fallet med iPhone 4 och 5.

Allt tyder idag på att Apple är på väg att göra några förändingar i denna sin mest lönsamma produkt som kan få en explosiv inverkan på försäljning och vinst: man kommer troligen att göra bara mindre designförändringar i sin prestigemodell ("5S"), vilket i så fall kommer att påverka marginalen positivt enligt ovan även om man kanske inte når upp till den marginal man hade då. Man kommer troligen också med en guldfärgad modell att erbjuda en större förändring för alla dem som verkligen vill visa att de har den senaste modellen och öht alla, inte minst i Kina, som älskar guld då det anses vara förknippat med tur.

Utöver detta kommer man mycket troligt att äntligen lansera en billigare modell (allt är relativt den kommer INTE att bli en "lågprismodell") i övre mittensegmentet och därmed börja sänka ett "price umbrella" över hela marknaden. Vad väldigt många missar när de räknar antalet sålda enheter ("Samsung leder" osv) är inte bara att vinsterna till största delen hamnar hos Apple utan att Apple enbart säljer i översta segmentet, även deras två gamla modeller är väldigt dyra att köpa även om de förstås är billigare än den senaste modellen. Att jämföra Apples försäljning med Samsungs och förklara den senare som ledare är som att jämföra Mercedes med försäljningsledande Toyota. Apple tar idag alla eller nästan alla vinster i översta segmentet, Samsung tjänar sina pengar på mellansegmentet och lågprismodellerna, där de f.ö. är hotade av alla kinesiska superbilliga skräptelefoner som kommer ut.

"Price umbrella" innebär egentligen att ett företag som enbart producerar "dyra" produkter lämnar utrymme under paraplyet åt konkurrenter som kan konkurrera med pris. Apple skulle i vanlig ordning introducera modeller med alt lägre pris för att trycka undan konkurrenterna ovanifrån med ett allt lägre paraply. På detta sätt så skummar man alltså vinsterna i högsta segmenet, behåller dessa så gott det går och skummar sedan vidare nedåt. De mindre effektiva osv konkurrenterna kan bara konkurrera med pris vilket gör att de måste röra sig nedåt tills de slås ut. 

Apple gjorde precis detta med iPod som med tiden kom med allt billigare modeller tills Shufflen såldes för 49 dollar i USA och till sist hade ingen annan någon vinst kvar- allt blev Apples och konkurrenterna drog sig bort. Man håller på med precis samma sak med iPad/iPad 2/iPad mini på varsina prissteg och inte ens Samsung kan idag tjäna några pengar på "stora" plattdatorer utan försöker karva ut en nisch inom jättestora mobiler och "phablets". De övriga företag som säljer plattor säljer dem medvetet med förlust för att ta igen pengarna på att sälja innehåll, som Amazon, eller med förlust för att Apple tränge ut dem redan innan de börjat sälja sina modeller som HP, DELL och BlackBerry. Om Apple lyckas med en nya modell som visserligen är väldigt bra men är 1) tydligt billigare att köpa och 2) ser billigare ut så den inte äter så mycket av premiummodellens försäljning så kommer detta att få stor påverkan på vinsterna och inte minst andra företags framtid inom smartphones (läs "Samsung" för Nokia, BB och de andra är redan utspelade av Apple och kommer snart nog att lägga ned sina idag patetiska mobilansträngningar). 

Apples sista potentiella trumfkort är ett idag mycket sannolikt avtal med China Mobile som är världens i särklass största mobiloperatör. Sannolikt eftersom CM:s VD sade vid halvårsträffen att man nu var nära ett avtal, vilket knappast hade skett om han inte vetat att detta var i lås. Alla operatörer som sluter avtal med Apple måste garantera vissa normalt mycket höga minimuminköp per kvartal flera år framåt. Detta är mycket troligt fallet även här vilket omedelbart skulle garantera en rejäl volymökning.

Det går inte att veta om allt detta faller in, det kommer vi troligen att få veta ganska snart eller i alla fall under slutet av året, men effekten kan som sagt bli explosiv av formeln "ny modell med högre marginal * billigare modell med sämre marginal men större försäljningspotential * nya kunder från China Mobile". Kan man dessutom i sin premiummodell ge marknadsledande säkerhet, vilket vi redan vet sedan presentationen av "dödssignalen" som finns i iOS 7 där alla stulna mobiler kan göras helt oanvändbara genom att man sänder detta meddelande till den så har man redan där en säkerhet som Android inte är i närheten av. Än mer om ryktena om fingeravtrycksavkänning skulle vara sanna.

Det är inte en bra idé tror jag att sälja Apple bara för att det gått upp den senaste tiden och den sjönk så mycket med början efter introduktionerna förra hösten. Situationen var annorlunda då med mycket högt värderad aktie, stadigt sjunkande marginal och enormt uppblåsta förväntningar. Allt detta är annorlunda idag eller i vilket fall inte alls på samma nivå som då. Aktien kan absolut sjunka på nyheten på klassiskt manér, men om ovanstående slår in hyfsat som jag tror så kommer det kommande året att ge en mycket fin utveckling för Apple. Det blir om ovanstående slår in betydligt mer som 2011 då kursen initialt sjönk men sedan steg i ett år. Själv ska jag minska mitt innehav med kanske 10-20 % men detta beror på att jag idag har lite väl stor vikt i Apple och dessutom är ju utdelningen ganska låg med svenska mått (idag 2,5 %). Mitt långsiktiga mål är ju att styra mig mot goda avkastare och en förskjutning mot Swedbanks ofattbara 6,5 % är en trolig taktik. Detta är förstås mycket långt ifrån att sälja sitt innehav eller minska det drastiskt.

Boliden omvärderat

Jag har ägt Boliden sedan typ 2006 och som jag skrev tidigare i sommar har jag börjat omvärdera denna min idag med marginal minsta placering. Även om jag fortsatt tror på företaget och är långsiktigt mycket positiv till efterfrågan på zink och koppar då dessa metaller bygger framtiden i BRIC har jag börjat vackla i min lust att äga någon större post i Boliden framöver.

Min stötesten är att Boliden är ett långt mindre förutsägbart innehav än jag vill ha. Långt mindre förutsägbart än Apple anser jag eftersom Apples "vallgrav" är varumärket och de sanslöst populära operativystemen OS X och iOS tillsammans med deras oslagbara förmåga att skapa nya produkter och, framförallt, produktkategorier. Boliden har ingen vallgrav alls, även om deras innehav i gruvor och snarlika tillgångar är mycket imponerande. Skulle metallpriserna sjunka pga den stora utbyggnaden av kapaciteten i världen så sjunker Bolidens vinst så enkelt är det.

Även om Boliden sköter sig kan man aldrig veta hur det går med malmhalter och framgång i brytningen och det är inte alls omöjligt att man skulle göra en felsatsning som kunde få betydligt större negativ effekt på intjäningen än om Apple, H&M eller Starbucks skulle lansera någonting som inte sålde alls så bra som man hoppats. Detta för att Bolidens investeringar är väldigt hög i förhållande till intjäningen, även jämfört med Apple som ju investerar som ingen annan i sin bransch. För Boliden skulle det har varit en total katastrof om Aitik-investeringen hade gått snett. Apple hade 2010 fortsatt varit ett enormt lönsamt företag som fortsatt framgångsrikt med sina andra produkter och hade kraftigt ökat sin vinst från 2009 även om iPad hade sålt betydligt mindre än den gjorde.

Hursomhelst, Boliden nere vid 80 kr är i dagsläget helt av banan galet med tanke på deras hittills stadiga intjäning över tiden, men att fortfarande ha 2000 aktier (GAV drygt 35 kr) kvar efter lite försäljning för något år sedan känns överdrivet. Ett par tre hundra känns mer rimligt med tanke på vilken avkastning man får på Swedbank idag; 6,5 % och betydligt mer sannolik höjning av utdelningen i närtid mot 4% för Boliden som sänkte den senast.

Lite beklaglig psykologi är väl också med i "beräkningen" då jag ju är väldigt nöjd med mina köp först 1500 på 35 kr och sedan några hundra på 16,50 under finanskrisens glada dagar. Det vore väldigt snöpligt att ha blivit av med större delen av sin fina vinst om de skulle falla rejält och inte återhämta sig. Jag är också medveten om min tröghet att sälja och det är förstås lika viktigt att kunna sälja i tid och till ett bra pris som att våga köpa när alla andra tror på världens förestående undergång.

Jag kommer troligen att minska med runt 80 % om Boliden stiger typ 20 % till tror jag idag, fördelat på några hundra åt gången på lämpliga nivåer. Å andra sidan går det förstås inte att veta om de fortsätter att stiga i höst så det kommer kanske att bli nödvändigt att fundera vidare på strategin.

Ge marknaden vad marknaden vill ha

Två saker vill marknaden ha mer än någonting annat. Det ena och mest populära är förutsägbar vinstökning. Det andra är mer sällsynt, men rena knarket för marknaden, nämligen (illusionen om) obegränsade möjligheter.

Amazon och Facebook är praktexempel på den obegränsade/astronomiska osv tillväxtens illusion. Amazon har sedan starten för runt 15 år sedan genererat ett totalt resultat på ung. 1,8 miljarder dollar men går just nu med förlust och resultatet brukar pendla runt nollan. Amazons taktik är förstås att bygga upp sitt imperium med jättelika lager och distribution till allt fler platser och med allt fler produkter och hittills har man använt sina överskott till just detta med enorma avskrivningar till följd. Tanken är att när man nått tillräcklig storlek skall man kunna förbättra sina marginaler som följd av lägre kostnader. Potentialen är alltså enorm och detta är något som marknaden värdesätter varför aktien bara stiger och stiger i takt med att företaget växer.

Samma sak med Facebook- har man "hela" världen som användare så förutsägs man kunna tjäna obegränsat med pengar på dessa användare. Bevisbördan förskjuts från entreprenören till belackaren.

Det var precis detta resonemang som låg bakom internetbubblan då folk på allvar trodde att alla människor skulle över en natt börja använda sina 56K-modem kopplade till telenätet och utföra alla sina inköp över nätet. Det är också i princip samma tanke som låg bakom nästan alla andra bubblor i historien- drömmen om de obegränsade vinsterna. Det kan förstås lyckas, kanske får Amazon en dag en fantastisk vallgrav ("moat") som gör att det kan styra och ställa på marknaden i hela världen och kanske kan Facebook vända användare till pengar, men det är svårt att tro att inte det mesta av detta redan är inprisat i aktien, i vanlig ordning kan man kanske säga, innan man nått dit.

Förutsägbara vinster är som sagt det bästa marknaden vet och bakgrunden till att t.ex. H&M aldrig sjunker särskilt mycket när de har "dåliga" år. H&M och liknanade företag som Starbucks och de svenska bankerna genererar förhållandevis förutsägbara vinster och utdelningar och de värderas därefter. På alla finansforum (inte minst på bisarra Börssnack) går snacket bland de enögda väldigt, väldigt ofta i linje med att företag som ännu inte har visat någon vinst är undervärderade för att marknaden inte "förstår potentialen" medan H&M är "övervärderat" eftersom PE är 25. Håhåjaja...

Man kan tycka vad man vill om marknadens sätt att värdera företag, men det är så den tänker. En fågel i handen är bättre än hundra i skogen och bara den som, likt Jeff Bezos, kan övertyga marknaden om att han kan lyckas med sitt imperiebyggande kan få upp värdet på sina aktier, alla andra förhoppningsbolag står kvar med bevisbördan. 

Frustrationen som jag själv och väldigt många med mig har känt över marknadens värdering av Apple är förstås inget annat än bristen på förutsägbar vinstökning. Jag har sagt det förr, men det är helt klart att om Apple hade haft samma vinst som de har i verkligheten men istället för 60 % vinstökning ett år, 110 % nästa år och nolltillväxt ett år hade haft runt 25 % vinstökningstakt i många år så hade företaget värderats väldigt mycket högre än idag. Detta hade dessutom utan tvekan varit fallet även om vinsten hade varit hälften av vad den är i dag.

Man kan förstås också säga att om Apples ledning hade varit lika intresserade av att alltid ge marknaden vad den önskar och hade dribblat lite med sina avskrivningar och avsättningar hade de förstås kunnat jämna ut sin vinstökningstakt väldigt mycket. Så gör man inte på Apple, men hade man gjort det hade aktien varit över 1000 dollar idag. Väldigt mycket mindre hade också skrivits i pressen om hur Apples undergång är nära för att man inte fördubblar sin vinst varje år eller ha mage att inte komma med en kategoriskapande nyhet vart tredje (!!!) år.

GE:s vinst under först Welch som trixade för att jämna ut skillnaderna mellan kvartalen
och Immelt som inte har ägnat sig åt sådant med dystert resultat för GE-aktien sedan dess.

På sikt kommer resultatet att avspeglas i aktiekursen, de som trixar mycket, som Microsoft som i vanlig ordning levererat ut en massa Surfaces i säljkanalen som man sedan måste skriva av, får stå med byxorna nere medan företag som Apple som arbetar uttalat långsiktigt belönas när vinsterna till sist kommer. Se bara på Starbucks som när man hade sin stora kris för fem år sedan bestämde att t.o.m. sluta rapportera kvartalsvinsterna tills man fått ordning på torpet och tog omstruktureringskostnaderna istället för att försöka bli populära hos marknaden. Idag värderas man till 35 gånger fjolårsvinsten efter ett par år av fantastiska resultat.

Marknaden är inte rationell och den har verkligen inte alltid rätt, men den är ganska förutsägbar.

Apples analytikerkonferenser

Ingenting (!) är mer intressant för den som vill veta Apples planer än de kvartalsvisa analytikerkonferenserna. Om man lär sig se igenom de ständiga plattityderna om att "Apple alltid strävar efter att göra de bästa produkterna..." och liknande och istället lyssnar på de skickligt inflikade antydningarna och vinkarna om vad man kommer att göra så lär man sig väldigt mycket.

Förra sommaren sade Tim Cook på "julikonferensen" att man hade "nya produkter" på gång. Inte många märkte detta men det var en vink om att både iPad och iPhone (den senare ganska självklart) skulle komma i nya skepnader och i september och oktober lanserades både iPhone 5 och iPad mini.

Efter julkvartalet i år sade Cook att det "var naturligt" för iPhone att följa iPods utveckling, vilket naturligtvis betydde att man kommer att lansera i flera segment av marknaden istället för att bara komma med en ny och låta de gamla vara kvar i sortimentet ett par år. Nu är Internet fullt av bilder på den nya, billigare iPhone som troligen kommer att heta iPhone 5C, men det återstår förstås att se. 

Förra veckans telefonkonferens innehöll tydliga markeringar om att, inte bara som man sade på konferensen innan, kommer det "nya produktkategorier" utan man kommer att diskutera frågan i detalj på nästa konferens i oktober, vilket förstås betyder att någonting kommer att lanseras detta kvartal.

Analytikerna nämner ibland dessa saker och försöker förstås tyda dem men missar oftast målet för att de istället för att förutsättningslöst bedöma vad något sagt kan betyda nästan alltid lyckas få det att betyda att Apple är på gång att lansera just det som de själva tror på, t.ex. en TV-apparat.

Ja, ja det är utan tvekan svårt att tyda Apple, men den bästa källan till kunskap är som sagt analytikerkonferenserna, lätta att automatiskt får via Podcaster till sin iOS-enhet.

l

Apples rapport och försäljningstrend

Apples rapport var väldigt talande för hur långt ifrån pressens och många analytikers uppfattning står från verkligheten vad gäller Apples resultat. Två väldigt betydelsefulla mätetal lyckas denna hop av mer eller mindre kunniga tyckare blanda samman till en soppa som påstås vara den etablerade sanningen:

1. "High end" smartphone-försäljningen faller för att folk nu istället väljer billiga smartphones.

2. iPhones försäljning är en besvikelse/faller/tappar sitt grepp om... o.s.v.

Som stöd till det första påståendet används massor av olika data och rykten. Att försäljningen av billiga kinesiska android-smartphones har ökat snabbt och ersätter dummobiler är utan tvekan sant. Men denna relativa uppgång är inte detsamma som att det övre prissegmentet rasar! Det kan betyda att detta segment blir mindre RELATIVT sett, men det är en helt annan sak.

Vidare pekar många på att Apple uppenbarligen säljer förvånansvärt många iPhone 4/4S och att deras ASP faller, vilket även analytiker på telefonkonferensen efter rapporten utan att blinka tog som ett bevis (!) för att "smartphone saturation" nu satt in och skadar Apples försäljning. Sanningen i detta fall, vilket Tim Cook också påpekade, är att försäljningen av de billigare iPhones har ökat kraftigt i u-länder där Apple nu satsat allt mer, framförallt Indien. Cook var tydligt med att han inte såg någon "saturation" på marknaden, bara att den breddats för att ta in fler kunder som tidigare inte alls fanns på smartphonemarknaden då de köpte billiga dummobiler (från Nokia, vars försäljning av dessa modeller är i fritt fall sedan minst ett år).

Här är ett bra diagram över antalet nya smartphone-användare per vecka i USA som tillsammans med Sverige och ett par andra länder är de mest penetrerade smartphone-marknaderna i världen. Inte mycket tecken på avtagande intresse här inte. Läs hela inlägget "Everyone has got a smartphone" här.

Det andra påståendet är lika larvigt som det är oseriöst. Hela tiden fylls vi som följer denna marknad med "nyheter" om att iPhone har problem att sälja. iPhone 5 hade knappt kommit ut på marknaden förrän den på fullaste allvar påstods vara en flopp, eller i alla fall en "besvikelse" försäljningsmässigt. Ett roligt exempel är när Samsungs Galaxy S4 kom och Samsung ville "spinna" att den sålde snabbare än någon annan. Samsungs påstående om 10 miljoner på en månad skulle alltså vara snabbare än Apples försäljning av fem miljoner på en helg (den senare dessutom till verkliga kunder, inte leverans ut till säljkanalen) eller att 20 miljoner på två månader skulle vara något rekord när Apple sålde mer än dubblet så många.

En lite mer intelligent analysmetod är att titta på priset- Apples senaste modell håller i princip konstant pris (undantag finns, men de är få) under de 9-11 månader det tar tills nästa modell kommer, medan konkurrenternas, inte minst Samsungs modeller börjar reas ut redan efter en till två månader från försäljningsstart. Det säger kanske något om styrkan i siffrorna. Samsung och några andra android-tillverkare säljer mobiler i det högsta skiktet, men de är bara uppe och plaskar vid ytan några veckor innan de måste reas ut och INGEN lyckas komma i närheten av NÅGON iphone-modells försäljning, någonsin. Detta kan förstås komma att ändras, men så är det idag och inget tyder på någon förändring. Verkligheten är spinmeisterns värsta fiende.

Med runt 32 miljoner sålda (när lagerdifferensen är omräknad) är iPhone i vanlig ordning kungen av smartphones och den främsta vinstmaskinen för Apple, trots att den senaste modellen kom ut i september. Med en billigare modell (eller två) nu mycket troliga efter alla rapporter och en ny topp-modell ute snart kommer iPhone att fortsätta att öka Apples vinst efter den marginalpress vi sett efter alla nyintroduktioner (med förra årets marginal över 40 % hade kvartalets resultat slagit alla rekord, man sålde ju över 20 % fler iphones i år). Apples kraftigt uppväxlade köpa av egna aktier tyder ju också på att man tror att priset kommer att stiga.

iPad blev lite av denna fina rapports svart får, men när lagerdifferensen är borträknad är minskningen mot förra året bara 3 % (samma omräkning ger en omsättningsökning på 6 % totalt för Apple i kvartalet mot 1 % rapporterat) och den gången hade man introducerat ipad med retina-skärm, vilket blev en jättesuccé. Väldigt glädjande är också hur iTunes fortsätter att växa, denna gång med 25 % och stärker sin ställning som Apples tredje ben.

Jämförelser mellan kvartal är som alla borde veta mycket farliga om man inte tittar lite närmare på siffrorna, men det är för mycket begärt av analytiker.

Starbucks det nya McDonald's

Efter de senaste årens fantastiska och målmedvetna arbete Starbucks lagt ned på att bredda både sin närvaro i världen och caféernas erbjudande till kund känns veckans liksom de senaste årets kvartalsrapporter ge kvitto på att detta är extremt lyckat.

Som jag skrivit det senaste året sedan jag själv köpte Starbucks mellan 43 och 47 dollar vid raset förra våren och sommaren känns det som att Starbucks gör mer eller mindre allting rätt. Att man sedan har haft tur med kaffepriserna är förstås inte ledningens förtjänst, men detta är långt ifrån det mest betydelsefulla i denna framgångssaga.

Man lärde sig av alla sina misstag när man för 5-10 år sedan gjorde det stora misstaget att satsa på expansion före lönsamhet i jakt på omsättning (läxa att lära sig för vissa teknikbolag kan man tycka). Trots sina 13000+ caféer i USA expanderar man stort och deras nya ställen hör till deras mest lönsamma redan från start. Satsningen på ny mat och dryck genom uppköpen (Teavana, Evolution Fresh och La Boulange) verkar vara väldigt lyckade och man hanterar Internet, Kina och lojalitetsprogrammen troligtvis bäst i världen av stora globala kedjor, se bara på H&M:s långsamma utrullning av internetförsäljning för att inte tala om McDonald's tafatta försök att bredda sig från snabbmat till café och andra rätter.

Veckans rapport är liksom de senaste 2-3 kvartalsrapporterna närmast löjligt stark. Försäljningen i "jämförbara butiker" ("comps") är upp ofattbara 9 % i USA och urstarka 8 % globalt trots dålig konjunktur i Europa. Man köper sig med andra ord inte omsättningsökningar, de kommer framförallt från befintliga caféer och därutöver från alla årets nyöppnade caféer.

Detta ger i vanlig ordning ung. dubbelt så stor vinstökning som omsättningsökning, nu med fantastiska 28 % på årsbasis.

Viktigast ur ett investeringsperspektiv är dock att Starbucks bara är i början på sin utbredning i världen- Kina växer så det knakar, men det går ännu 13 caféer i USA på varje kinesiskt, i Indien har man bara runt 10 sedan ett år och massor av andra, betydligt rikare men mindre länder som Sverige, är ännu i princip helt openetrerade.

Starbucks är på väg att bli ett nytt McDonald's vad gäller utbredning och lönsamhet, men mycket långt från McD vad gäller kundupplevelse och lojalitet. 

Enjoy the ride!

Microsofts nedgång och fall

Det vi ser idag i Microsoft är inte början på dess fall från tronen som det Stora mjukvarubolaget i världen. Detta började för flera år sedan, det är bara marknaden som är väldigt sen att reagera. Det kan man kanske förstå när man ser på Microsofts otroliga framgångssaga från början av 80-talet och 20-25 år fram i tiden. IBM:s samarbete med lilla Microsoft för att få till ett operativsystem till sin PC och senare revolutionen av klonade PC gjorde tillsammans med Bill Gates otroliga hänsynslöshet att företaget växte ofattbart snabbt. Aktiekursen rusade fram till IT-yran då Microsoft värderades över 500 miljarder dollar och PE var över 100 vid kursen strax under 60 dollar. En bubbla m.a.o. och aktien sjönk snabbt ned till 30 dollar.

Aktien har sedan gått sidledes trots, eller mer troligt, tack vare stora återköp av aktier i och med att marknaden slutade tro på någon framtida rakettillväxt för Microsoft. Office och Windows drog in jättesummor och MS satsning på serverprogramvara blev en jättesuccé. Samtidigt började en serie huvudlösa uppköp av allehanda företag som senare fick skrivas bort liksom de stora satsningarna på X-Box som kostade miljarder och åter miljarder och trots att den blev välditgt populär knappast totalt sätt har skapat några värden för aktieägarna.

Microsoft är dessutom ett svårt elitistiskt företag med starka divisioner som förstås slåss med näbbar och klor mot varandra om resurserna, American Style. Elitistiskt såtillvida att det har ett betygssystem på de anställda som en gång uppfanns av den kontroversielle Jack Welch på GE, med avskaffades där pga alla problem det ställde till. Det går i korthet ut på att cheferna i en grupp ska identifiera de 10 % bästa och 10 % sämsta i gruppen. De förstnämnda ska man ösa pengar och möjligheter över och de sämsta ska sparkas eller straffas på annat sätt. 

På pappret ser ett sådant system kanske bra ut, men i verkligheten betyder det att det för en anställd är farligt att vara i en högpresterande grupp, t.ex. en som utvalda personer arbetar i för att ta fram en ny prioriterad produkt, men bra för en anställd att vara i en dålig grupp. För att lösa problemet att hitta tillräckligt många "dåliga" medarbetare i ett företag med övervägande högpresterare har chefer enligt avhoppare lånat medarbetare med sämre resultat som man bedömt att man skulle kunna ha råd att bli av med genom att de avskedades i hopp om att kunna behålla alla sina bra anställda. Håhåjaja.

Divisionerna är grunden för Microsoft, man har t.ex. de stora Office- och Windows-divisionerna som har egna marknadsförings-, försäljnings-, inköps- och andra avdelningar med sina egna hierarkier. Det har varit känt bland journalister att om man vill veta allt som är fel på en av Microsofts produkter så ska man fråga någon som jobbar i en annan avdelning som mycket gärna kastar all skit han kan om vad som är fel på t.ex. den nya versionen av Windows. Det faktum att det t.ex. finns en Senior Director for Xbox Product Marketing, en Microsoft Surface General Manager osv, osv säger allt man behöver veta om hur extremt uppdelat företaget är i dina divisioner. Mer om det senare.

Att Microsoft som ju tjänat sina pengar huvudsakligen på den klassiska PC:ns programbehov har varit sena att satsa på mobila produkter har varit en rådande "sanning" på senare år, men ingenting kunde vara mer fel. Man har gjort enorma investeringar i "mobile" i många år helt utan framgång. När jag själv arbetade på HP för mer än 10 år sedan försökte Microsoft skapa en "slate PC" som var en tung bildskärm med invikbart tangentbord tillsammans med HP. Detta såg precis ut som vanliga Windows, men det hade en touch-skärm som man skulle styra med en penna. År efter år satsade man sedan på diverse "slates", "pads" osv utan att komma någon vart.

Man hade förstås helt missat att en sådan produkt måste vara anpassad till att bära omkring. Att den är tung och otymplig kan vara ett problem om man säger så. Att användargränssnittet är intuitivt och effektivt kan också vara en bra sak samt att det finns bra program att köra med en touch-skärm. Ingenting av detta fanns förstås, det är ju Microsoft vi talar om, och allt belv pannkaka, även alla deras satsningar i över tio år på PDA:er och smartphone-operativsystem. Jag hade själv för två-tre år sedan en SonyEricsson-smartphone med Windows Mobile. En monstrositet med en skärm som såg ut precis som skrivbordet på min PC där man skulle använda en pinne att klicka för att stänga fönster osv och att läsa webbsidor var så svårt att man helt enkelt lät bli. Sån oanvändbarhet var inte lyckad när iPhone började få spridning är inte förvånande och MS som hade haft en respektfull andel av marknaden för smartphones rasade samtidigt som denna produkt började växa.

Mest hopplöst har dock Microsofts försök att skapa "me too" till Apples enorma succéer varit. Först skulle man konkurrera med iPod med musikspelaren Zune- en total katastrof som inte ens lyckades ta sig in som en av de fem mest sålda mp3-spelarna i USA, man har skapat sina egna Microsoft-butiker som är en total rippoff av Apples Stores med det lilla undantaget att de inte drar besökare och de senaste två åren har man försökt slå iPhone med sin alltid lika hopplösa satsning Windows Phone (tidigare Windows Mobile) som gjordes om för två år sedan för att kunna konkurrera med iPhone och dess kopia Android.

Den av Microsoft iscensatta "begravningen av iPhone" för tre år sedan.

Microsofts "Metro OS" skulle, var det tänkt, snabbt få en massa kunder och dessa skulle sedan hypa den och därefter skulle den stora massan haka på. För att åstadkomma detta har man fått till en deal med Nokia där den åtminstone halvgalne f.d. Microsoftchefen Stephen Elop lade om hela företagets smartphone-satsning till WP. Resultatet har hittills varit en katastrof för både Nokia och Microsoft. Microsoft har hittills betalat en miljard dollar per år till Nokia för att de gratis har använt WP (detta ska är det tänkt återbetalas som royalties men inte riktigt allt).

Det säger en hel del om framgången för ett system när man måste betala företag för att använda det. Android är ju i vilket fall ingenting som Google betalar för att få ut. I höstas kom till sist Microsofts "iPad killer" Surface. Istället för att samarbeta med sina hårdvarupartners gjorde man helt sonika två olika plattor som skulle köra Windows 8 i olika versioner (ARM resp. Intel), den förstnämnda utan kompatibilitet med existerande windows-program, högt pris men med möjlighet att koppla på ett dyrt tangentbord som främsta försäljningsargument. 

Framgången har föga förvånande trots enorma marknadsföringsbudgetar uteblivit och i veckan meddelande man att man skulle skriva av 900 miljoner dollar för att kunna sänka utpriset med 150 dollar på deras lager av osålda Surfaces. Därmed har deras försök att kopiera iPod, iPhone och iPad misslyckats spektakulärt. Svårslaget! Apple är förstås det företag som har ställt till det för Microsoft genom att skapa populära, mobila produkter och samtidigt slår Apple hårt mot Microsofts kärna även genom att sälja sina nya versioner av operativsystem för typ 200 kr (mot minst 1000 kr för Windows) och sina varianter på Office-programmen för typ 70 kr st i mobilversion och bara lite till för macversionen.

Microsofts försök att konkurrera med Apple (mer om det här) har alltså fallit platt och det finns INGENTING som tyder på att man skulle lyckas bättre i framtiden. Att marknaden inte har reagerat mer på denna totala oförmåga både att utveckla företaget och att använda sina vinstmedel till att skapa nya värden istället för att slösa bort otaliga miljarder på idiotiska företagsköp. Eller vad ska man säga om att lägga åtta och en halv miljard dollar på att köpa Skype? Skype som man förstås satte i sina mobilsystem, vilket gjorde Microsoft till det mest avskydda på planeten bland telekomoperatörerna som, FÖRVÅNING, hatar Skype som tagit ifrån dem deras feta vinster för långdistanssamtal.

Inte nog med de ovannämnda kopieringsförsöken, i veckan tillkännagjorde Steve Ballmer att Microsoft skulle omvandlas till en funktionsstyrd organisation, precis som Apple är idag, men inget annat större företag. Detta betyder t.ex. att man har en designavdelning för alla produkter, en marknadsföringsfuntion och en säljorganisation. Ett genialiskt sätt att organisera ett företag som snabbt måste styra om sina prioriteringar som skapades av Steve Jobs för Apple och andra företag han ledde. Det är dock oerhört svårt att skapa till att börja med. Microsoft ska lyckas omstöpa ett företag som bygger på en karriärväg där man ska prova alla möjliga tjänster i företaget för att krydda sitt CV som en "well-rounded manager" till ett där man istället ska bli så bra som möjligt på just det man håller på med, t.ex. företagets designpolicy eller att sälja alla företagets produktserier.

Detta är totalt vansinne och kommer ALDRIG att lyckas!!! Det finns inte en chans! Microsofts personal är inte inställd på en helt annorlunda organisation och helt annorlunda karriärvägar. Sånt kan man inte ändra på hursomhelst. 

Dessutom, Microsoft idag är inte bara ett företag som saknar förmåga att konkurrera i nya segment, de kan inte ens utveckla Windows och försäljningen av operativsystem är i fritt fall eftersom den klassiska PC-marknaden faller som en sten till marken. Deras Windows 8 är nästintill obegripligt för användarna och avskys innerligt av kunderna. Att sparka den ansvarige räcker och nu försöker man skapa en "8.1" som tar tillbaka de gamla delarna. Färdig om ett halvår...

Microsoft kommer att gå väldigt dåligt under förutsägbar tid, de har haft sin chans och nu lever de på övertid. Den senaste kvartalsrapporten var en katastrof, men det var bara den första av många katastrofer för detta hemska företag. Man kommer inte att kunna vända skutan, intäkterna kommer att fortsätta att minska och man kommer att kasta nya miljarder i samma sjö där de andra ligger idag. Marknaden har absolut inte tagit ut detta med dagens kurs. Den har sällan varit så långsam att inse vartåt ett stort och betydelsefullt företag barkar. När detta går upp för genierna på Wall Street kommer vi att se en kurs långt under dagens.

Blanka Microsoft!


P.S. Innan någon skriver i kommentarerna att jag skriver detta efter rapporten så tweetade jag det faktiskt dagen innan.

Microsoft nu uppe på högsta nivån sedan toppen 2007 samtidigt som utsikterna är sämre än n-å-g-o-n-s-i-n. Troligen utmärkt läge att blanka.
— Lou Mannheim (@Lou_Mannheim) July 17, 2013

Boliden

Ingen aktie har jag idag ägt så länge som Boliden. Detta har sin grund i en bestämd tro på att flera av företagets metallet, men främst koppar och zink kommer att öka alltmer i betydelse när Tredje Världen byggs upp till "nästan I-landsnivå" de närmaste decennierna. En utveckling som är svår att motsäga. Därtill kommer Bolidens föredömligt långsiktiga strategi att utveckla sina tillgångar, framförallt Aitik-gruvan som pågår och har pågått i flera år nu.

Boliden är dock ett väldigt cykliskt företag så att hoppas på några fantastiska PE-multiplar en vacker dag är inte att tänka på. Istället är min förhoppning att man kan återkomma till situationen för några år sedan när värderingen drevs upp av höjd utdelning och en fantastisk extrautdelning på 12 kr.

Ett misstag jag har begått med Boliden är dock att inte sälja av mer än jag gjort när värderingen har stigit, oftast på vintern. Min plan idag är att minska innehavet när aktien stiger uppåt 120 kr, precis som tidigare, men kanske med 40 % av mitt innehav. Skulle den sedan stiga mer så säljer jag troligen lika mycket över 130 kr och behåller resten tills vidare. Detta är långt ifrån typiskt beteende från mig, men starkt cykliska aktier måste man vara beredd att sälja långt tidigare än andra företag.

Troligen skulle jag i så fall återigen köpa tillbaka på lägre nivåer. Min tro på Boliden är helt orubbad. Dock har jag idag ett GAV på 40 kr och de nivåerna får vi inte återse utan en kris i företaget eller världen.

Nedgångens anatomi

Efter mycket resande är jag tillbaka och kan äntligen skriva klart ett inlägg som jag började med för någon månad sedan.

Det finns nedgångar i aktiekurser som är högst motiverade ur ett fundamentalt perspektiv. Det finns också de som är omotiverade eller i vilket fall högst överdrivna. Till de senare hör alla de som drivs av det allt intensivare nyhetsflödet. Ett utmärkt exempel på detta är förstås Apples uppgång och högst överdrivna fall det senaste året. Ett annat är Swedbanks verkliga kris 2009 som överdrevs enormt i jakt på feta rubriker. Ett bra exempel på den likriktning som sker på analytikersidan är citaten om Bolidens framtidsutsikter i mitt allra första inlägg våren 2009.

Man brukar tala om att det finns ett kontrakt mellan media och publik. Detta går ut på att publiken litar på att media rapporterar sanningen efter bästa förmåga. Dessvärre fungerar det inte så och som alltid är det incitamentsstrukturen som ligger bakom detta. Med dagens höga tempo straffar det sig inte så mycket att komma med en "nyhet" eller snarare ett påstående som senare visar sig vara fel. Det är "klick" man är ute efter då det är de som ger intäkter. Folk glömmer så snabbt medan intäkter är för evigt.

Vad som alltså lönar sig enormt är att få uppmärksamhet för det man skriver. Journalisten (eller analytikern för många av dem arbetar under liknande incitamentsstruktur) får uppmärksamhet genom att sticka ut från mängden. Det ger anseende, "klick" och reklamintäkter för ens arbetsgivare. Alla nöjda? Inte läsaren eller investeraren som pumpas fulla med vad som i bästa fall är obekräftade rykten, lösa antaganden byggda på falska premisser eller alltsomoftast rena påhitt från "journalistens" sida. Marknaden reagerar därefter och resultatet är givet.

Vi har två motsatta krafter i rörelse;

- en som kräver likriktning, det är detta som gäller som sanning idag!
- en som gör att den som sticker ur mängden belönas, välförtjänt eller oförtjänt, med uppmärksamhet.

Eftersom alla läser det som skrivs påverkar detta kraftigt folks uppfattning om vad som är sanningen. Det gäller förstås för all journalistik, inte minst politisk, där opinionssiffror övertolkas och regeringen är antingen jättepopulär eller på fallrepet omvartannat hela tiden.

När detta sker inom ekonomijournalistiken så är det aktiekurser istället för opionionssiffror som påverkas. Detta sker å ena sidan genom att "alla" t.ex. skriver att det företag vars aktie är på uppgång generellt beskrivs i positiva termer tills det går sämre och aktien faller och först någon enstaka och därefter allt fler skriver att företaget är bortom all räddning.

Jag har identifiterat tre stadier som gås igenom ett efter ett när det börjat blåsa snålt för ett företag. Detta är förstås vansinnigt, men det ger oss värdeinvesterare som vågar gå emot massan när vi vet att vi har rätt möjlighet att tjäna enorma summor.

Även solen har fläckar. I detta stadium rapporteras i princip bara positiva nyheter om ett företag men det börjar tas med kritiska synpunkter- bra exempel när när Apple i början av förra hösten gick från klarhet till klarhet, alla väntade spänt på deras nya produkter, aktiekursen steg och steg, alla (!) analytiker hade köprekommendation på aktien, men i takt med att aktien började sjunka så började frågan "Vad kommer Apple med nu då?" dyka upp, inte sällan i ifrågasättande ordalag.

Ett annat bra exempel är Swedbank fram till ung. 2007. Deras expansion och vinster var mycket imponerande och alla skrev om VD:s och ordförandens strategi och framtidsplaner, men en och annan började tillföra frågetecken om utvecklingen verkligen var så bra som banken påstod och om inte de påstådda kreditriskerna i Baltikum skulle leda till stora avskrivningar såsmåningom.

Mina två exempel är mycket olika, Swedbank hade verkligen satt sig i klistret, medan Apple inte var särskilt högt värderat och i själva verket mycket lågt värderat sett till det senaste decenniets över sextioprocentiga årliga vinstökning, men det spelar ingen roll, rätt eller orätt är det media och analytiker som sätter tåget i rullning.

Analys: Swedbank jagar vinst i gamla öststater
Apple Will be the first one trillion dollar company in the world
Apple and investors looking for the next big thing

Snålblåst. Nu börjar allt fler journalister att påpeka fel och briser, det börjar väga över så att fler negativa artiklar än positiva skrivs. Många är fortfarande positiva men massan är i rörelse och alltfler ska vara med och klaga.

Övertygande rapport från Swedbank
The disappointing iPhone 5, is Apple falling behind the competition?
The iPad mini, has Apple lost its way?


Full storm. Nu är allting fel med företaget. Kritiken börjar för varje sansad bedömare bli riktigt larvig. Företagets konkurrenter slipper kritik och anses göra mer eller mindre allting rätt och de dödliga hot mot branschen som företaget anses komma att drabbas av kommer uppenbarligen inte att påverka konkurrenterna. 

För Swedbank 2009 betydde detta att deras kreditrisker i Baltikum överdrevs tills de omfattade i princip alla krediter de hade utestående. Den följande nedgången i aktien prisade in att långt mer (!) än alla utestående lån skulle förfalla värdelösa och de skulle heller inte kunna återta någonting av värde i de panter de hade för dessa lån. Riktigt bisarrt blev det när olika gränsen mellan verkligheten och olika stresstester som gjordes av myndigheter började suddas ut i rapporteringen och de beräkningar av extremfall snart nog beskrevs som "realistiskt" o.s.v.

Rapporteringen av Apples s.k. problem bortsåg helt från alla ljuspunkter och nya "sanningar" etablerades som innebar att Apple som gång på gång hade skapat nya marknader och hela tiden imiteras av alla sina konkurrenter nu hade slutat med all produktutveckling och tappat sin förmåga att skapa säljande produkter. Varje ras i aktiekursen följdes av nya rapporter om hur hopplöst "efter" Apple var mot de företag som skapade jättetelefoner med dålig skärm och massor av mer eller mindre meningslös mjukvara eller hårdvara. Att Apple fortsatte att ta ung. två tredjedelar av alla vinster i mobilsegmentet och än mer i de andra segment man verkade i var ingenting som andra än de verkliga anhängarna till Apple skrev om.

Skyll er själva nu, Swedbank
7 reasons Apple is more doomed than you think
Five ways Apple has lost its way
Solving Apple's innovation problem
Samsung innovating faster than Apple
Apple and the curious case of the missing moonshot


Här någonstans börjar det vända, oftast har aktiekursen nu börjat återhämta sig och några journalister och analytiker börjar sticka ut hakan och skriva påsitiva saker om företaget. Detta ger nu mycket större uppmärksamhet än att hålla sig till den officiella linjen. Aktiekursen stiger igen och samtliga tre stadier gås igenom fast åt andra hållet så till sist all rapportering är positiv om företaget i fråga.

Allting kan sedan förstås förstärkas av konkurrenterna som är mer än villiga att fylla på med reklamkampanjer baserade på de senaste ryktena eller missuppfattningarna.



Eller så är det bara något jag inbillar mig.

En viss ironi kan kanske finnas i att mediebevakningen av Samsung som varit precis den omvända mot Apples det senaste året nu plötsligt har vänt nedåt efter att journalisterna och analytikerna, hör och häpna, har börjat inse att det inte går att växa hur mycket som helst när en mycket stor del av ens tillväxt är i den del av marknaden som Apple inte verkar i (1, 2, 3). Så här lät det i media bara två veckor tidigare.

Samsung beskrevs helt okritiskt som världsbäst och för den påläste blev det riktigt roligt när Samsung skröt om sina siffror och media på fullaste allvar började rapportera att S4:an var den bästsäljande mobilen någonsin efter att Samsung sagt att man sålt 10 miljoner på en månad. iPhone 5 såldes i höstas i fem miljoner under de tre första dagarna. Håhåjaja...