onsdag 31 mars 2010

"Invest in what you know"


Ett av Phil Fishers viktigaste budskap är att man ska investera enbart i vad man förstår sig på. Förutom att det låter logiskt och vettigt har denna princip anammats till 100 % av både Peter Lynch och Warren Buffett så det finns anledning att anta att det är ett bra råd.

Jag skulle påstå att detta är en av de viktigaste skillnaderna mellan investerare och de som spekulerar. Ingen investerar i aktier i företag och branscher utan att vara väl insatt i dem. Den glade spekulanten däremot har förstås ingenting alls emot att köpa aktier, terminer, optioner, certifikat eller vad som helst bara han tror att de kommer att stiga.

Hand i hand med denna princip går förstås sanningen att man inte köper en aktie utan en del av ett företag. Själv förstår jag helt enkelt inte varför detta inte är uppenbart för alla, men när man varje dag kan läsa massor av inlägg (faktiskt den stora majoriteten) på aktiechattarna om att "aktien samlar kraft just nu kraft för vidare klättring", "oljan har börjat testa 80 dollarsnivån" eller den verkligt sanna idiotin "Man ska inte gifta sig med en aktie" så börjar man undra ett och annat.

Samma personer som säkert kollar upp varenda funktion innan de köper en blu ray-spelare för några tusen riskerar gång på gång sexsiffriga belopp på känslan att en aktie ska stiga. Det har ingenting med investerande att göra, men desto mer med spel och kanske framförallt spelmissbruk.


3 kommentarer:

  1. Så sant som det är sagt... men jag skulle vilja ta det lite längre för att öka tydligheten.

    När kan man säga att man "känner" ett företag? Räcker det med att förstå produkter, och vilket problem produkten löser, eller ska man ta med vissa finansiella nyckeltal (P/E, eget kapital/aktie, koll på marginaler, ökande utdelning, försäljning m.m.), eller titta på R&D, organisation m.m.?

    Av praktiska skäl måste man dra gränsen någonstans, och då undrar jag var ni drar gränsen?

    Själv tittar jag först och främst på produkten, exponering mot tillväxtmarknader, vissa nyckeltal, ledningen, R&D, och vilka risker företaget ser. Om man därtill lägger insiders, ägare m.m. så börjar jag känna mig säkrare.

    SvaraRadera
  2. Jo, ett litet tillägg angående kunskap om företag. Jag har själv en teknisk bakgrund, och märkligt nog får det mig att väldigt sällan investera i teknikföretag då jag är alldeles för medveten om hur snabbt det kan svänga i teknikbranschen, samt att kopplingen mellan unik och revolutionerande teknik och vilka småföretag som verkligen lyckas är väldigt svag.

    Så ur ett teknikperspektiv är jag mycket mycket restrktiv med investeringar. Märkligt, man tycker ju att man borde investera i det som ligger en närmast, men kanske teknik ligger en för nära?

    På så sätt får man kanske ett mer neutralt synsätt om man investerar i branscher som man själv inte jobbar i. Däremot frågar jag mer än gärna andra personer i andra branscher om hur de ser på sina egna företag och konkurrenter.

    SvaraRadera
  3. Hej och tack för dina intressanta tankar.

    Teknik är utan tvekan den stora utmaningen eftersom det ju är lättare att investera i företag vars verksamhet man redan kan en hel del om bara genom att vara påläst och allämnbildad, men vanlig allmänbildning gör ju inte att man förstår Diamyds GAD.

    Jag håller mig borta från allt som jag inte känner mig "självsäker" att hålla på med. MSAB och Diamyd är ju de enda tekniktunga aktierna, men där jag jag verkligen läst på allt jag har hittat (och det är väldigt mycket) och överhuvudtaget är det lätt att intuitivt förstå deras enorma potential. Sen är det också viktigt att titta på huruvida kunderna verkar vara nöjda med produkten och det är de ju i både MSAB och Diamyd.

    SvaraRadera