Att vilja ha en kris

Det var lätt att få pressens uppmärksamhet igår- allt man behövde säga var att räddningspaketet var otillräckligt så blev det rubriker. Vissa tyckte säkert ärligt av någon anledning att så var fallet, men återigen anar man gäddorna i vassen som på olika sätt tjänar pengar på oro på marknaden, t.ex. de som köper och säljer samma aktie (etc.) på flera olika marknader där temporära prisskillnader, vanliga vid kursfall, ger guld och gröna skogar.

Egentligen tycker jag att det börjar bli lite larvigt. Om inte 700 miljarder euro och en uppenbar vilja från länderna själva att rätta till sina ekonomier skulle räcka för att lösa situationen så kan man ju undra vad som skulle lösa dem. Det känns m.a.o. ganska spekulativt att påstå att något sådant är otillräckligt, inte minst när den nya situationen är oerhört mycket bättre än den tidigare med bråkande EU-ledare som inte kom nån vart.

Riktigt larvigt blir det dock när argumentet att paketet "inte löser de bakomliggande problemen", dvs budgetunderskotten. Nej, men det är det ju ingen som har påstått heller, paketet kom ju till för att ge länderna andrum, inte för att som en gåva till t.ex. Grekland för att fylla kassakistorna och fortsätta som vanligt igen.

Argumentet blir som om ett fartyg gått på grund och räddningstjänsten lyckas mobilisera en massa båtar och för alla passagerarna i säkerhet och en åskådare står och skeptiskt påpekar "ja, men denna aktion lagar ju inte hålet i skrovet".