Trada sig till konkurs

Om någon efter denna veckas inlägg om warrants att jag rekommenderar att man håller på med warrants istället för aktier så är det helt fel. Det enda jag påstår är att om man

1. vet vad man håller på med, både vad gäller aktieanalys och warrants
2. ser att ett läge har uppstått då oddsen (för detta är vadslagning och ingenting annat) är kraftigt fördelaktiga, t.ex. inför ett avgörande beslut för bolaget eller när aktien har sjunkit väldigt mycket och omotiverat
3. och förutsatt att det sker på marginalen av ens egen portfölj

så kan det ibland vara motiverat som komplement. Den som påstår att detta är helt fel för en värdeinvesterare bör tänka på att Warren Buffett äger många optioner och warrants som han fått som del av köpeskillingar och låneuppgörelser och tjänar (i vanlig ordning) en massa pengar på dem.

Mats Qviberg meddelade igår att hans HQ Bank lyckats göra enorma tradinförluster. För att undvika konkurs (även om han förstås inte använde k-ordet) gör man en nyemission och eländet skyller han på att det blivit för svårt för en tradingavdelning bestående av människor att tjäna pengar när motståndarna numera är datorer.

Smaka på de orden- trots att de förstås sitter på direktuppkoppling mot börsen och använder mycket sofistikerade program så har tempot nu dragits upp såpass att det även för dem går dåligt att trada. Jämför det med situationen för ett par decennier sedan (f.ö. Mats Qvibergs egen glanstid) när bankerna m.fl. skar guld genom att trada. Idag är det extremt specialiserade företag som hemliga "Pan Capital" som med sina superdatorer, fysiska närhet till OMX' servrar och fantastiska programtradingsystem som tar hem guldet.
Grunden föratt tjäna pengar i absolut alla vad och affärer är och förblir att man har en "edge" mot andra. Casinot har den edgen mot spelaren, liksom den som vet mer än andra på marknaden eller är intelligentare o.s.v. Tur kan alla ha, t.o.m. enorm tur men den tar alltid slut för att citera en av karaktärerna i "Wall Street". Om inte gossarna på HQ lyckas så är det mer än lovligt naivt att tro att man kan trada sig till rikedomar hemma vid skrivbordet. Att några ytterst få lyckas har enbart med normalfördelningskurvan att göra, precis som några föräldrar får sju flickor i rad.

Tänk om dessa välavlönade traders på HQ istället hade suttit och letat efter värdemässigt intressanta placeringar och investerat långsiktigt i stället.

Hade de då lyckats bättre eller sämre än de gjorde?