Bopriser i vettig belysning

Det är inte ofta som det säga någonting vettigt om bopriser i Sverige, men Lars Firsell, FI, och Masih Yazdi slog huvudet på spiken häromdagen i sin artikel Prisutvecklingen på den svenska bostadsmarknaden En fundamental analys i Riksbankens tidskrift Penning och valutapolitk (den som vill kan istället läsa DI:s sammanfattning här).

Det är inte ofta som man håller med om precis allt som skrivs, men ibland händer det. I DN häromdagen stod det apropå kravet att "alla" ska amortera på sina lån (tydligen även de som har ett hus värt fem mille men bara 100 000 i lån...) att 86 % av alla låntagare amorterar idag. Det är ju en helt otrolig siffra eftersom det ju finns massor som har lån som är långt under hälften av bostadsvärdet idag. Dock är siffran "bara" 75 % i Stockholm, vilket betyder att det som vanligt är situationen bland lattedrickarna på Södermalm som bildar beslutfattarnas uppfattning i viktiga frågor.

Om 25 % i Stockholm 1) verkligen skulle behöva amortera på lån som var alldeles för höga och 2) inte hade råd att göra det så skulle vi ha ett lokalt problem där, utan tvekan. Men nu är det ju i Stockholm som de högsta inkomsterna också finns och ju mer man tjänar desto mindre krav brukar bolåneinstituten ha på både amortering och eget kapital. Naturligtvis finns det stockholmare som har lånat alldeles för mycket och och det finns dem som kommer att förlora jobbet och få problem, men det är inte regeln utan undantaget. Dessutom har man i Sverige i regel en hyfsad a-kassa och två inkomster, vilket i alla fall gör att man inte måste gå från hus och hem i första taget.

Lägg ned tjatet om boprisbubbla. Den dag det verkligen finns tecken på en kommer jag att vara den första att påpeka de, men det finns ina övertygande argument för det idag!

Boprisbubblande

Det har ju blivit mycket populärt att tala om att vi har en boprisbubbla i Sverige, nu senast sällar sig SEB till skaran. Dessvärre verkar ingen förstå vad en fastighetsbubbla är och det är inte detsamma som att allmänt anta at fastighetspriserna kan komma att falla.

En fastighetsbubbla, vilket vi t.ex. hade i Sverige och Japan i slutet av 80-talet, i Spanien, Irland m.fl. länder till för något år sedan o.s.v. är en absurd övervärdering av fastighetspriserna som leder till att dessa faller mycket brant när ingen längre kan betala de allt högre priserna eller de högre lånekostnaderna. En sådan leder sedan till en katastrofal nedgång i landets ekonomi eftersom landets, hushållens och företagens skulder är alldeles för höga.

Det finns dock många som verkligen menar just detta, att vi i Sverige idag är inne i en boprisbubbla. Låt oss titta på några av de tecken som brukar känneteckna en sådan:

Priserna på bostäder har flerdubblats de senaste 10 åren (Irlands mer än femdubblades innan bubblan sprack) och det kommer ut alltfler anekdoter om absurda avslut på fastighetsmarknaden (1990 såldes t.ex. en nedlagd transformatorstation i Växjö för över fem miljoner)

Bankernas regler för lån har under en lång tid mjukats upp allt mer och i princip vem som helst kan få låna väldigt mycket pengar.

Hushållen börjar använda sitt fastighetsvärde som en inkomst- de lånar allt mer och konsumerar upp pengarna.

Även låginkomsttagare anser sig ha råd med i princip vad som helst, bostäder, kapitalvaror och resor (i Irland rullar Bentley-taxibilar och helikoptertaxi-sektorn växte ohämmat ända tills bubblan sprack)

Hushållen skulder överstiger vida värdet på deras tillgångar.

Priserna på attraktiva fastigheter och mark når helt galna nivåer (marken under kejsarpalatset i Tokyo värderades som mest till mer än alla fastigheter i hela Kanada)


Känns någonting av detta igen i Sverige idag? Nej, inte alls. Bankerna är sedan massor av år mycket försiktiga och nu ännu mer restriktiva. Vi har en hög sparkvot, klart större egendomar än skulder och även om det är riktigt dyrt i vissa mycket attraktiva områden är det inga absurda värderingar och absolut inga absurda värderingar i mindre attraktiva områden.

Visst, priserna går inte bara uppåt, ibland går det ned och ibland går det upp. Priserna kan absolut sjunka den närmaste tiden, vem vet, men det finns ingenting alls som tyder på att vi skulle vara inne i en boprisbubbla.

Bara det faktum att så många påstår detta talar i sig emot det eftersom det är när alla är övertygade om att priserna bara kan stiga som man har en bubbla, inte förr!

Fastighetspriserna

Som vanligt är det många som säger att vi är "på väg mot en boprisbubbla" om vi inte redan är där. Själv hör jag inte alls till dem som tror det eftersom jag inte kan se några tecken på de excesser som har förekommit vid tidigare boprisbubblor, både i Sverige (1990-91) och i utlandet.

Bopriserna har nog alltid ansetts och kommer förmogligen alltid att anses höga. En mer intressant fråga är väl hur mycket bopriserna kan stiga. Det vedertagna svaret är väl att de inte kan stiga mer än ekonomin växer. Det känns förstås intuitivt korrekt, men frågan är om det verkligen är det.

Sakta men säkert blir vi förstås rikare i och med att ekonomin växer snabbare än befolkningen. Detta betyder att folk i genomsnitt får mer pengar kvar efter att alla nödvändiga levnadskostnader och skatt (om inte skatten höjs). Dessa pengar kan vi då använda till konsumtion, nu eller senare (sparande skjuter bara på konsumtionen).

Jag tror att det finns vissa saker som generellt sett är mer populära att lägga pengar på och i takt med att vi får mer "pengar över" gärna lägger dem på just dessa saker. Detta har betytt en enorm utveckling för t.ex. restaurangnäringen i Sverige. Skillnaden i antalet restauranger, caféer och liknande är ofattbart stor mot för t.ex. 20 år sedan. Denna ökning i omsättning är mycket större än den ekonomiska tillväxten under denna period.

I och med att vi väljer att lägga mer pengar på boende bör denna sektor kunna växa snabbare än ekonomin, om inte för alltid, så i alla fall under en lång period och därmed motivera högre bostadspriser än vad tillväxten borde motivera. I och med att vi dessutom har det mycket bättre och numera konsumerar väldigt mycket mer lyxprodukter än förr i tiden så har vi också bättre möjligheter att skjuta till pengar när räntorna stiger och svångremmen måste dras åt.

Min slutsats är alltså att det måste till enormt mycket mer oansvarigt beteende på bred front för att vi ska få en bostadsprisbubbla att tala om. Korrigeringar för att vissa områden blir mindre populära o.s.v. kommer vi alltid att ha liksom upp- och nedgångar, men det måste till något betydligt mer drastiskt i ekonomin för att bostadspriserna ska falla kraftigt än räntehöjningar som både de allra flesta konsumenterna och instituten som beviljar lånen är väl medvetna om att de kommer.

PPM

Jag har skrivit tidigare om tips för PPM och min egen portfölj. Här är en liten uppdatering, inga fondbyten gjora och det har jag inga planer på att göra i framtiden heller om inget oförutsett inträffar. Tanken är förstås att BRIC och råvaror kommer att bli utmärkta placeringar i framtiden och här är det ju ett tjugoårsperspektiv minst.

 Mitt PPM-sparande +7,3 %
 MSCI World Free NR USD -2,1 %
 Avanza PPM Strategi +0,2 %

Baring Hong Kong China Fund USD Inc 25 %
Baring Latin America Fund USD Inc 20 %
BlackRock Global Funds - World Mining A2 USD 30 %
Simplicity Indien 25 %

Rörlig ränta till tidens slut

Boräntorna slås nog bara av bopriserna som de mest överrapporterade nyheterna. Varje dag finns artiklar om detta i samtliga affärstidningar och -bilagor. Orsaken är förstås att både journalisterna och de som läser dessa tidningar till nästan 100 % har stora bolån.

Ständigt vädras åsikter om huruvida det är bättre att binda eller inte binda räntan. Det är bara dumheter- har du råd så ska du INTE binda räntan. Detta är en matematisk sanning och borde egentligen inte diskuteras, men här är grunderna för detta som jag ser det:

Alltså, om du har tillräckliga marginaler för att klara att boräntan ibland stiger till ung. 6 % (annars läser du nog inte den här bloggen) så ska du ha rörlig ränta. På hela lånet! Att binda sin ränta är precis samma sak som att betala en försäkring och ju längre du binder desto högre blir premien. Har man inga marginaler att tala om så måste man förstås ta den försäkringen. Det är som bekant dyrt att vara fattig. Men försäkringar kostar alltid mer än de smakar, annars skulle ingen sälja dem!

Jag har idag 1,35 % på mitt huslån (tremånadersränta sedan den helt rörliga togs bort). Den räntan har vi haft i ung. ett år nu och det är förstås historiskt lågt. Under några månader förra hösten vintern kom räntan upp till drygt 6 %, men i övrigt har vi haft mycket trevliga räntor i flera år. Om vi hade bundit räntan på fem år för ett år sedan hade vi bara under detta år haft mer än 3,15 % högre ränta och fått betala (efter skattereduktion på 30 %) 22 000 kr mer per miljon vi lånat. Denna period är inget undantar även om skillnaden historiskt sett är lägre- titta på vilket bolånediagram som helst. Tvåårsräntan är i princip alltid högre än den rörliga/tremånaders och femårsräntan är bara nån gång på tio år lägre.

Naturligtvis spelar det roll när man binder men över tiden är man torsk om man väljer bunden ränta, precis samma sak som om man försöker hoppa in och ut ur börsen- man kan lyckas några gånger, men på sikt har man inte en chans.

Bolånet är för de allra flesta som bor i eget hem den största kostnaden över tiden. Av detta skäl är det förstås extremt viktigt att denna kostnad blir så låg som möjligt. Forskning visade nyligen att den som under de senaste 20 åren hade valt fem års bindning av sin boränta betalade inte mindre än 46 % mer för sina lån under denna period. 46 %!!! Vilket vansinne!

Man talar om hur många barnfamiljer har svårt att få råd med vintersemester och annat roligt. Det ryms ganska många sälenresor i de där fyrtiosex procenten....

Precis samma kalkyl ligger bakom bindningar av el-priset och alla de försäkringar som hemelektronikbranschen säljer- kort sagt glöm dem också.

Boprisbubbla?

Det har talats mycket om "boprisbubblan" den senaste veckan. De som varnar för detta förutsätter förstås två saker: dels har priserna inte längre någon grund i verkligheten, dvs det har bildats en bubbla och dels är denna på väg att spricka på bubblors vis.

Om man nu ska dra slutsatsen att det är en bubbla så bör man kunna dra tydliga paralleller med verkliga, tidigare boprisbubblor. Exempelvis när kommersiella fastigheter handlades till fantasipriser i Sverige 1990, när mäklare slogs ute på gatan om kontrakten på planerade hus och lägenheter i Dubai eller när halva USA för några år sedan trodde att de kunde finansiera sin groteska överkonsumtion med sina hus ständiga värdeökning.

Ingenting sånt händer i Sverige idag. Vad man istället pekar på är att priserna har stigit mer än reallönerna. OK, det har de, men det är ingen definition på en bubbla, det är möjligen en förvarning om att priserna inte kommer att stiga i denna takt i framtiden. Det är dessutom högst troligt som jag ser det att folk i takt med att de fått höjda reallöner, vilket verkligen varit fallet de senaste 10 åren, väljer att lägga en större del av sin disponibla inkomst på boende. Detta kan i alla fall under en period förklara varför priserna har stigit snabbare än reallönerna.

För att göra en analogi med aktiemarknaden- en bubbla är när ett företag som ska sälja leksaker över Internet som förlorar en miljard i månaden är tio gånger högre värderat än en leksakskedja som har en stabil omsättning och fin vinst sedan länge. En bubbla på aktiemarknaden är inte när vissa aktier har stigit mer än deras vinstökning motiverar.

Det är förstås möjligt att priserna på vissa objekt kommer att sjunka de närmaste åren, men att tala om 20-procentiga sättningar så snart räntan höjs som om det vore någon vetenskap i ett sånt påstående är bara larv. Svenska banker är (i alla fall på den svenska marknaden) mycket försiktiga med att ge ut lån och så har det varit i många år. Man ska ha mycket kvar efter att altl är betalt för att få låna, framförallt om man fått låna ens i närheten av 100 %. Svenska banker driver inte heller in husen direkt utan arbetar med dem som t.ex. förlorat jobben och låter dem slippa amortera o.s.v. tillsvidare.

Även om vissa priser har drivits upp lite väl i t.ex. Stockholm så är vi faktiskt på väg mot bättre tider. Alla utom någon enstaka galning vet att räntorna kommer att stiga på sikt och, viktigast, det vet bankerna också när de beviljar lån.

Skaffa dig en tjänare

Den största fördelen med att skaffa sig ett kapital, utom kanske den rent psykologiska vinsten, är att kapitalet arbetar åt en. Buffett och många andra har talat om detta som att man har en tjänare, men egentligen är det ju ännu bättre eftersom man inte behöver avlöna sitt kapital- tillskott har man ju kvar, de konsumeras ju inte av tjänaren.

Att inte ha ett kapital, oavsett om man lyckas bara få till ett begränsat, och istället göra slut på vartenda öre och sedan gå och vänta på nästa lön, ständigt orolig för oväntade utgifter övergår mitt förstånd.

Varför säga nej till att ha "någon" som utan att klaga står för en del, förmodligen en allt större del, av ens försörjning? Varför välja att köpa en idag när man för samma summa kan få tio st. i framtiden?

Ja, ja nära 100 % av läsarna av denna blogg behöver nog inte övertygas om detta, men visst är det en rätt trevlig känsla att ha någon som arbetar åt en, dag och natt?

Här är en rolig länk som jag fick av Linus som kommenterade denna artikel. Den visar vilket lands "genomsnittsmedborgare" ditt kapital motsvarar.

PPM-förändring

Man ska ju inte köpa och sälja mer än när det är väldigt billigt eller har blivit väldigt dyrt. Vad gäller sina PPM-fonder måste man förstås tänka efter ännu en gång eftersom det är svårt att veta vad som är dyrt/billigt och denna sparform är ju enormt långsiktig för de allra flesta.

Nåväl, man ska ju heller inte överdriva åt det andra hållet och sitta kvar in absurdum i sina fonder. Efter moget övervägande har jag beslutat att lämna Ryssland helt och hållet. Jag "sålde" förra veckan mina Nordea Rysslandsfond som var ung. en sjättedel av min PPM-portfölj och ersatte den med Black Rock World Mining som är helt exponerade mot mineraler och gruvaktier, något som jag som bekant tror väldigt mycket på.

Anledningarna till att jag vill lämna Ryssland är två: Ryssland har som bekant gått väldigt snabbt uppåt det senaste året och Nordea Rysslandsfonden är inget undantag med +146 %.

Moskvabörsen har historiskt gått väldigt fort upp och sedan fallit som en fura när det blivit problem, vilket det ju ofta är i Ryssland. Nordea Rysslandsfond börjar som syns på bilden ovan att redan komma upp i sin gamla, höga värdering. Det andra skälet är att Ryssland helt enkelt inte är att lita på. Det är en diktatur, tro ingenting annat, där staten har för vana att göra precis som de vill. Det finns alltså en ytterligare osäkerhetsfaktor som är omöjlig att prissätta.

Jag tycker dessutom att Ryssland är det minst intressanta av BRIC-länderna. De har inte alls samma företagskultur som de andra, en försupen befolkning och dagens Ryssland ger en inte direkt en känsla av entreprenörskap och framtidstro.

På sikt kan jag nog också komma att ta in olja i mitt PPM-sparande. Jag ska leta efter någon fond där prisutvecklingen för olja avspeglas fullt ut. Oljan kanske inte tar slut inom de närmaste 25 åren, men den sista litern lär de ta ganska bra betalt för...

PPM-dags

Just nu är det många PPM-rådgivare som gör reklam för sina tjänster i media för att det är dags att välja fonder. Dags att kolla hur det går för mina egna PPM-fonder som jag skrivit om tidigare.

Min strategi är alltså att även här utnyttja BRIC-ländernas fantastiska utvecklingspotential till att få min pension att stiga långt över det svenska indexet. Visserligen är det ju inte några stora slantar jag har idag inom PPM jämfört med min depå, men alla bäckar små... Dessutom köper jag inga fonder annars och fonder är ju det enda realistiska sättet att få tag på t.ex. kinesiska aktier.

Mina PPM-fonder är som jag skrev tidigare följande:

Baring Hong Kong China Fund USD
Baring Latin America Fund USD

Nordea Rysslandsfond

Simplicity Indien

Under den senaste 12-månadersperioden har mitt PPM-sparande gått upp med 65 %. I grafen nedan från Avanza som förvaltar åt mig jämförs mitt PPM med Premiesparfonden (grå kurva, 30%) och "Avanza PPM Strategi" (orange kurva, 15%):

  

(Jag antar att det blev nåt fel på uträkningen i början av december, därav det konstiga jacket i kurvan.)

Jag kan bara rekommendera dessa och liknande fonder från BRIC-länderna. Dessa länder har en enormt lång väg att vandra tills de ens närmar sig vår nivå på levnadsstandard och de har alla enorma råvarutillgångar (särskilt om man räknar människor som ytterligare en råvara...).

Den påbörjade uppgången är med all sannolikhet bara början på en mycket lång resa under de närmaste decennierna, dvs när mångas pensioner ska tjänas in och växa. Även om det blir en skakig resa coh bubblor längs vägen så kommer detta att tas ut över den för många så långa tidsperioden tills man kan börja ta ut pengarna (tidigast vid 61 års ålder).

Så här gick PPM-fonderna enligt DI.

Spara- vägen till ekonomisk frihet

'
Som bekant tror jag på enkla men sunda regler. Någon klok person sa för länge sedan ungefär "Om jag tjänar 10 shilling och gör av med 9 får jag evigt välstånd, men om jag tjänar 10 shilling och gör av med 11 leder det till misär".

Om folk tänkt så de senaste åren, framförallt amerikaner och engelsmän, hade vi inte fått kreditkrisen

Om man själv har svårt att spara pengar till framtida behov finns det en bra regel. Tänk på att priset på någonting du köper istället för att spara inte är vad som står på prislappen, utan tio gånger mer! Ränta på ränta vid bra förvaltning ger denna effekt på dina sparade pengar. De växer och växer och till sist har du tio gånger mer pengar än du hade från början.

Ingen fundamentalism är påkallad här- det är förstås rimligt att unna sig roliga saker o.s.v. men bara till en gräns och vill man ha hjälp med att begränsa sin överkonsumtion är det en bra regel.

Börjar man tidigt med att spara 10 % av sin månadslön (jodå, i pricip alla kan göra det) och investerar denna summa (om vi räknar med att ens lön stiger med 2,5 % och ens investeringar ökar med i snitt 10 %) kommer man snabbt att få ett kapital som arbetar åt en och därmed ökar ens inkomster väsentligt. Om man har 25 000 kr i lön År 1 har man redan År 3 över 100 000 kr i kapital och efter bara tio år över en halv miljon och 50 000 kr i årliga ränteinkomster.

Efter 30 år, dvs kortare tid än de allra flesta jobbar, kommer man att ha större inkomst av sitt kapital än sin vanliga lön. Vilken inkomst man börjar med är utan betydelse, man har ändå mer "betalt" från sina investeringar efter 30 år i detta exempel, men om man t.ex. tjänar 25 000 kr i månaden "År 1" har man efter 30 år dessutom ett kapital på 6-7 miljoner kr.

Skulle man lyckas förränta sitt kapital med i snitt 12 % skulle man efter 25 år ha större kapitalinkomster än lön per år (det tar 30 år vid 10 %). Några år senare blir det riktigt kul...

Är man dessutom duktig och sparar en del extra när man får oväntade inkomster, t.ex. gåvor, arv, bonus går allt mycket snabbare. Förutom att man kan ha roligt med pengarna ger de framförallt en trygghet som jag skrev om tidigare.

'

Kapitalförsäkring- nästan för bra för att vara sant

'
Bra regler är enkla- man ska ha sina aktier och fonder i en kapitalförsäkring, inte i en vanlig depå.

Våren 2007 tog jag tog jag äntligen och satte mig in i vad en kapitalförsäkring var. Som de flesta andra hade det konstiga namnet gjort att jag inte hade förstått att detta faktiskt var en depå med ett annat namn och helt annorlunda skattesituation. Man betalar ingen skatt på utdelningar och vinster (och saknar avdragsrätt på förluster) mot att man betalar en årlig skatt (f.n. drygt 1 %) på hela värdet på försäkringen, alltså även ev. kontanter.

Det här måste vara för bra för att vara sant tänkte jag och försökte leta "hakar" på nätet och i litteraturen. Nej, det är precis så bra som det intuitivt verkar vara. Eftersom skatten är 30 % på alla vinster och utdelningar i en depå och skatten bara tar ung. en procent per år kan man förenklat säga att skatten på en kapitalförsäkring tar drygt en procent av ens förräntning. Om man över tiden lyckas förränta sitt kapital med mer än ung. 4 % tjänar man alltså på detta jämfört med att ha en vanlig depå.

Denna förenklade beräkning visar att vid 4 % förräntning får man i en kapitalförsäkring behålla 2,8 %, hade man haft en vanlig depå hade man fått behålla 4 % - 0,3*4 %, dvs 2,8 %. Vid all förräntning därutöver tjänar man förstås på att ha en kapitalförsäkring eftersom dess skattesats är kontstant.

Låt oss mycket enkelt anta att man har 100 000 kr i aktier som förräntas enligt genomsnittet för OMX under fem år och dessutom har 20 000 kr i kontanter.

Aktiekapital: 100 000
Kontanter: 20 000
Förräntning över tiden inkl. utdelningar (före skatt): 11 %
Årlig avkastningsskatt (uppskattad): 1,2 %

Aktierna behålls i fem år och säljs sedan

Aktiekapital: 168 500 kr
Kontanter: 12 900 kr (man har varje år betalat 1,2 % av värdet på försäkringen inkl. de år för år minskande kontanterna)
Summa: 181 400 kr

Om man istället hade haft en vanlig depå hade man förstås också sålt för 168 500 kr och dessutom haft sina 20 000 kr i kontanter orörda. Dock hade man fått betala 30% skatt på vinsten (68 500 kr) dvs 20 550 kr

Summan blir för den vanliga depån 167 950 kr (100 000 + 68 500 - 20 550 + 20 000) dvs 13 450 kr.

Skillnaden blir förstås enormt mycket större när man lyckas flerdubbla investeringar man gjort, i år t.ex. Boliden och Swedbank för mig. Naturligtvis är det en nackdel att man inte får dra av förluster, men avdragsrätten för förluster är kraftigt begränsad och det är inte för att vara överdrivet försiktig och minska sina förluster som man investerar. Kan man förränta med mer än ung. 4 % per år över tiden så är kapitalförsäkring det givna valet. Lyckas man inte göra det ska man försås hursomhelst inte investera sina besparingar i aktier och fonder.

'

Rörliga räntor och priser

'
Bra reger är som sagt enkla. En bra regel: välj rörlig ränta och rörliga priser på det du köper!

När man köper på fast pris där din återförsäljarens kostnad varierar över den tid ditt kontrakt löper (t.ex. banklån och el) betalar man en försäkringspremie- försäkringen för att priset inte kommer att stiga under denna period. Alla leverantörer måste ta ut denna marginal. Även om marknaden är konkurrensutsatt ligger alltså denna "försäkringspremie" i alla priser på bundna lån och liknande.

Ju mindre bundet priset är desto mindre betalar du i försäkring. Om priset är helt fritt, t.ex. ett helt obundet bolån, betalar du ingen "försäkringspremie" alls, utan bara börspriset plus leverantörens påslag. Detta påslag är dessutom till skillnad mot "försäkringen" någonting du öppet och okomplicerat kan förhandla med leverantören, t.ex. 50 räntepunkter under en referensränta eller månadens spotpris på el plus tre öre.

En undersökning nyligen visade att man över tiden betalar i snitt 46 % (!!!) mer om man väljer femårigt bolån istället för rörlig ränta. Oerhört mycket pengar på sikt när detta förmodligen är ens största enskilda kostnad.

Som jag ser det är detta bara ytterligare ett exempel på hur dyrt det är att vara "fattig". Har man inga marginaler måste man välja det riskfria alternativet. Man kan då varken dra fördel av riskfyllda placeringar eller ta risker med sin bolånekostnad. Det var minst sagt tungt med stora huslån i slutet av förra hösten, men nu är det en försumbar kostnad och jag känner att jag kan sova lugnt i förvissningen om att man under sitt liv kommer att tjäna enorma pengar på att inte binda sitt bolån och samma sak med sitt elpris.

'

Triss och andra dumma lotterier

'
Ett annat irrationellt beteende som jag tycker är intressant är överskattandet av möjligheter och underskattande av risker. Detta märks på börsen framförallt i småbolag där en massa förhoppningsfulla kan satsa stora summor i förhållande till sitt kapital i företag som de med andras hjälp har övertygats har en fantastisk potential. Denna potential finns säkert i de flesta fall men dessvärre verkar väldigt många glömma att sannolikheten för att det ska gå bra är låg i de allra flesta fall.

Ett bra exempel på hur man överskattar möjligheterna är lotterier. Det finns ingen annan anledning som jag ser det att delta i lotterier annat än om man vill stödja en verksamhet. Lotterier får rouletten att framstå som ett lönsamt alternativ. Ett särskilt hatobjekt för mig är Triss-lotterna. Jag tycker det är så oerhört cyniskt att svenska staten håller på med ett sånt lotteri.

Med ett spännande upplägg (skrapa ruta för ruta, det finns alltid två av flera storvinster när man närmar sig sista rutan), lågt lottpris, många småvinster och några groteska storvinster ("50 papp i månaden i 25 år!") försöker man få människor med låga inkomster att drömma om den stora vinsten- att kunna leva gott utan att arbeta och slösa bort sina pengar på lotter. Reklamen syns överallt ("Plötligt händer det!") samtidigt som man påstår att man genom sitt (av EU f.ö. förbjudna) monopol "tar ansvar". Cynismen slår alla rekord!

Detta är Triss:

• Bara 41 % av pengarna återbetalas i form av vinst (rouletten har 97 % återbetalning...)
• Fokus är på småvinster, detta får spelaren att spela mer: drygt 8 % av lotterna ger 25 kr, 10 % ger 50 kr.
  Sedan är det i princip stopp för vinster!
• 1,5 % av lotterna ger 75 kr och ytterligare 0,5 % ger 100 kr.
  Sedan är det helt stopp!
• 0,15 % av lotterna ger mer än 100 kr! Detta betyder t.ex. att för att vinna 150 kr måste man i snitt köpa en lott om dagen i fyra år och fem månader!
• För att vinna den för alla ganska låga summan 1000 kr måste man köpa en lott om dagen i 26 år...
• Lite mindre än en tiondels promille (0,0096 %) ger mer än 1000 kr.
• 10 000 kr tar 137 år!
• För att vinna 100 000 kr eller mer räcker det med att man köper en lott om dagen i 550 år.
• Till sist... Sannolikheten för en klövervinst är en på två miljoner eller 0,00005 % eller en lott om dagen i 5479 år

Inte konstigt att Triss är en sån succé!
'

PPM-tips

'
Med tanke på att alltfärre kommer att få försörja alltfler i framtien är mitt grundtips att man inte alls ska lita på att den statliga pensionen kommer att göra en mätt när man slutar arbeta. Jag tror inte heller att de klassiska pensionsförsäkringarna kan göra ett så värst mycket bättre jobb eftersom de förvaltas av samma placerare som nästan alltid misslyckas med att slå index och dessutom ska man betala skatt (hur hög?) den dag man får ut pengarna.

Den minsta delen av ens statliga pension är av olika skäl den som jag tror mest på, nämligen PPM-delen. Detta för att man kan placera sina pengar mycket fritt och dessutom mycket långsiktigt. Under förutsättning att man placerar dessa pengar väl kan ens insättningar motsvarande endast 2,5 % av lönen bli ens räddning om 20-30 år.

Min personliga övertygelse är som jag nämnt flera gånger tidigare att BRIC-länderna kommer att inte bara vara ett draglok, för de är de redan, i och för sig fortfarande tillsammans med USA, utan på sikt vara de nya ekonomiska stormakterna. Absolut allting talar idag för detta: de har en mycket stor, hårt arbetande (OK, Ryssland är väl ett undantag i det fallet), befolkning som till allra största delen ännu lever på en mycket låg ekonomisk nivå men förstås vill "upp". Deras styrkor är olika, Kina och Indien har enorm befolkning vars arbetskraft kommer att producera alltmer av världens BNP och dessutom med tiden konsumera allt större del. Indien har välutbildad arbetskraft att sätta i mer avancerad sysselsättning än att jobba på call centers. Brasilien har politisk stabilitet och inga regionala fiender. Ryssland har enorma naturtillgångar. Kina bekymrar sig föga om att de kopierar allting de kommer över och får även på detta oärliga sätt en snabbstart som blivande I-land.

På sikt kommer dessa länder och därmed också deras respektive näringsliv att producera mest pengar i världen och att äga en del av detta kommer utan minsta tvekan att bli mycket lönsamt. Naturligtvis kommer resan att vara mycket skakig, men eftersom PPM köper nya andelar varje höst blir förstås en del också köpt på rea, som var fallet i höstas.

Här är mina PPM-fonder:

Baring Hong Kong China Fund USD
Baring Latin America Fund USD
Nordea Rysslandsfond
Simplicity Indien

Jag valde just dessa på deras framgångar vid det tillfället. Det går förstås inte att veta hur de lyckas i framtiden, men det viktiga är ju framförallt att de opererar på rätt marknader. Sen får man utgå från att de fonder man väljer är genomsnittligt skickliga på att placera kapitalet och det tycker jag att de verkar vara än så länge. Jag kontrollerar fonderna varje år och skulle byta ut någon om de (under en längre tid) inte verkar hänga med i utvecklingen.

Under det senaste, minst sagt turbulenta året har dessa gått så här, dvs väl följt med:

Mitt PPM-sparande +12,9 %

Premiesparfonden -2,4 %

Avanza PPM Strategi +1,1 %

Privatekonomi (2)

'
Det är kris och oro överallt samtidigt som krisen hittills har varit mycket lönsam för mig. OK, det låter lite cyniskt när den har ställt till det så mycket för andra, men det är sant. För den som har ett sparkapital och dessutom är villig att investera det lönsamt är kriser inte så skrämmande. Det är dels ingen katastrof om man i värsta fall skulle förlora jobbet och dels kan man, som jag har gjort, dra nytta av den paniska marknadens felaktiga värderingar av värdepapper.

Bra regler är alltid enkla. Här är två som handlar om sparande som jag tror mycket på:

Att spara är att belöna sig själv.

Nästan alla människor kan spara en summa regelbundet. Nästan alla kan t.ex. leva på 90 % av sin disponibla inkomst. Att hela tiden göra slut på vartenda öre är bara dålig självdisciplin. Den som bygger upp ett sparkapital slipper fullständigt onödig oro. Jag läste förut att nästan halva Sveriges befolkning inte har 15 000 kr lätt tillgängligt för en oförutsedd händelse. Hur orkar man med det i längden? Ens bostad, bil, hälsa o.s.v. kommer gång på gång genom livet att förorsaka en oförutsedda kostnader. Oro, bråk om pengar och försämrat självförtroende är det sannolika resultatet.

Om man dessutom har försörjningsansvar för barn (och make) är det även en moralisk fråga anser jag. Det är moraliskt mycket tveksamt att inte ha några reserver om man har barn och de kan bli lidande helt i onödan för att man t.ex. inte har möjlighet att både köpa dem kläder och betala en hög, oväntad tandläkarräkning. Den som sparar ger på sätt och vis sig själv en lön att behålla och använda senare. Har man svårt med motivationen att spara när man är sugen på att köpa någonting kan man alltid tänka på att en sparad krona idag kommer att bli tio kronor senare. Det man slösar bort idag är alltså egentligen tio gånger dyrare än vad som står på prislappen.


Har man ett kapital så arbetar det åt en.

Enkelt uttryckt- om man inte har ett kapital som ger en avkastning så måste man själv arbeta ihop varenda krona man vill konsumera. Varför göra det när ens sparkapital kan göra en del av jobbet och på sikt en allt större del? Detta gäller förstås inte lågräntesparande som t.ex. bank och räntefonder. Inflationen äter upp allt sparande som inte ger högre förräntning. Enda sätter att få det är att investera i aktier och liknande och få del av den ekonomiska tillväxten som på sikt slår inflationen med råge.

'

Jobbskatteavdraget

'
Den som är intresserad av vad inkomstskattesänkningarna sedan 2007 har betytt för ens ekonomi kan ta reda på det på denna utmärkta sida: http://jobbskatteavdrag.se/.

För mig var det mer än jag trodde. När man ser summan och vet att även oppositionen numera har blivit tvungna att acceptera större delen av denna skattesänkning så förstår man att detta är en stor, nästan revolutionerande, förändring av skattepolitiken i Sverige.


'

Privatekonomi (del 1)

'
Eftersom jag är mycket intresserad av privatekonomi, i alla fall min egen :-) ska jag även skriva om detta viktiga ämne i min blogg. Detta är det första av många inlägg.

Jag tänkte börja med en princip som har varit väldigt lönsam för mig. Det är inte på nåt sätt jag som har kommit på den förstås, men jag följer den slaviskt och många fler borde göra det.

Allt annat lika skall man alltid maximera sin belåning och därigenom maximera den summa som man kan förränta.

Detta lönar sig eftersom räntan på ens lån "R1" (jag menar naturligtvis bara normala lån, inte sms-lån, kundkrediter och andra dumheter) är lägre över tiden än förräntningen "R2" av ens placeringar över tiden. Skillnaden mellan R2 och R1 är ren vinst. Över tiden blir detta mycket stora summor.

Det är alltså inte rationellt att amortera mer än banken kräver eller lägga in mer insats (om någon) vid lånetecknandet än banken kräver. Räntan på bolån (efter skatterabatten) är över tiden mellan tre och fyra procent. Varför sätta in pengar med så dålig ränta när man kan investera dem med betydligt bättre resultat?

Flera kommentarer är nödvändiga: Som allt jag skriver om på denna blogg gäller detta på lång sikt! Börsen kan som vi vet sjunka rejält, men värdeökningen inkl. utdelningar är över 10 % i Sverige sett på lång sikt medan t.ex. bolåneräntan i snitt är betydligt lägre. Som alltid måste man köpa aktier m.fl. när deras värde är attraktivt.

Man måste också bara beredd att kortsiktigt minska sin depå om räntan skulle stiga till mer än man har råd med, men eftersom hög ränta och hög aktiekurs oftast går hand i hand så är risken att man skulle sälja med förlust ganska liten, framförallt om man köper långsiktigt. Detta gäller INTE belåning av aktier, vilket som jag skrivit om tidigare har helt andra risker.

Vinsten över tiden på bostadens värdeökning blir också procentuellt större ju mindre insats du har. Om du t.ex. har satt in en miljon och gör en miljon i vinst på din försäljning en vacker dag har du 100 % i vinst, men har du bara satt in 100 000 kr har du 1000 % i vinst. Javisst, lånekostnaden blir högre, men det kompenseras som sagt med råge av att du förräntar dina pengar på annat håll. Själv har jag aldrig lånat mindre än 100 % av köpesumman, två gånger mer än 110 % pga renoveringsbehov.

För att få maximal utdelning enligt denna princip skall man förstås spara i en kapitalförsäkring och alltid ha rörlig ränta på sitt bolån (mer om detta senare).

Observera att tack vare skattereduktionen på låneräntor lönar det sig denna princip även om man inte skulle lyckas förränta sitt kapital mer än räntan på sitt lån (om man har aktierna i en depå med beskattade vinster är det dock ingen vinst).

Det känns naturligtvis skönt att ha en låg belåning och låga månatliga utgifter, men det är en känsla och ingenting rationellt.

'