Buffetts AmEx-köp

Den som vill ha ett skolexempel på hur man värderar rätt och handlar därefter när marknaden värderar fel kan lära sig en hel del av Buffetts köp av American Express-aktier 1963 och framåt.

AmEx drabbades 1963 av att ett dotterbolag hade garanterat värdet på lagerkvitton på sojaböneolja som visat sig vara värdelösa när en bedragare istället hade fyllt magasinen med havsvatten. Tidningarna skrek ut AmEx snara undergång och aktien slaktades. 

För den unge Buffett var det däremot uppenbart att det hade uppstått ett sällsynt bra köpläge och han lade 30 % av sina hedgefonders tillgångar i AmEx. Varför?

Först och främst kände han alltså intuitivt att priset var tokfel och därmed fanns en sällsynt möjlighet att tjäna stora pengar. Han har senare berättat att han insåg att såna här tillfällen inte var något som man kunde räkna fram med vanliga kvantitativa metoder, inte minst eftersom AmEx i princip inte ägde mer än sina kunders lojalitet och den kan ju inte mätas alls så noggrant som t.ex. eget kapital, P/E o.s.v. Han kontrollerade med affärer, hotell, restauranger och andra som tog emot kortet och resecheckarna och där var det business as usual, kunderna brydde sig inte och därför borde intjänandeförmågan vara opåverkad av skandalen och den kunde alltså absorbera den uppskattade kostnad olyckan medfört.

Han bedömde intuitivt att oddsen för att AmEx skulle gå under var långt högre än oddsen för en uppgång.

Ett exempel: säg att risken för undergång var 5 %, dvs oddset 20 för 100 % förlust, men oddsen för att man skulle fördubbla kursen inom kort bedömdes till 50 %, dvs oddset 2 för 100 % vinst (och som en extra bonus chans på mycket mer med tiden). Oddsen är alltså helt galna, jämför med en roulette utan siffran 0; det korrekta oddset för "rött" är i så fall 2, dvs 50 % risk att förlora insatsen men också 50 % chans att fördubbla pengarna. I mitt exempel är det förstås tio gånger större sannolikhet för 100 % vinst än 100 % förlust.

Han köpte så mycket han kunde, AmEx förlikade sig med sina gäldenärer för 60 000 000 dollar och fortsatte sitt segertåg över världen. Kanske ännu viktigare var att han inte hängde upp sig på att aktien nu var dyrare, utan fortsatte att köpa så länge han ansåg att de var billiga och Berkshire äger idag 13 % av företaget och har förutom enorma utdelningar över åren en femdubbling av insatsen (mycket mer förstås på det kapital som satsades 1963).

Om man ska kunna utnyttja dessa iofs sällsynta händelser måste man kunna göra dessa uppskattningar hyfsat korrekt. Man kommer inte att vinna varje gång, men vinsterna blir mycket större än de samlade förlusterna om man gör rätt. Dessutom: eftersom oddsen är på ens sida gäller förstås samma regel som i spel, poker och alla andra, om pengar- man höjer insatsen i motsvarande grad.

Ett ganska aktuellt exempel: Boliden sjönk till ungefär 10 % av sitt 2006/07-värde under kreditkrisen (som lägst 14,80 från över 160 kr) pga låga metallpriser och osäkerhet på marknaden (men inte i verkligheten) om de skulle klara att finansiera Aitik-utbyggnaden. Boliden på t.ex. 17 kr (det lägsta jag betalade) var fullständigt rubbat- ren slakt trots att man ägde enorma tillgångar och det egna kapitalet var över 50 kr.

Jag bedömer att Bolidens konkursrisk var mindre än 10 % medan chansen för en dubblering av satsat kapital så snart metallpriserna bara steg något var minst 90% och chansen för både en femdubbling och en tiodubbling (dvs återgång till senaste högkonjunkturens kurs) var/är mycket höga (idag ligger den mellan 120 och 125 trots att zinkpriset ännu är mycket lägre än 2006).

Ett tydligt tecken på att en sån här situation har uppstått är att medierna och chattsidorna är snabbt fylls av skribenter varav minst 90 % spår att företaget (förutom Boliden t.ex. Swedbank 2009 och nu senast BP) inte har en chans att överleva och den som köper aktierna är galen. Se bara vad folk skrev om BP i kommentarerna på min blogg i somras när jag började rekommendera köp (exempel). Ganska tyst från dem idag...

Det som skiljer kalkylerad risktagning som detta från spekulation är helt enkelt att man har oddsen på sin sida. Det är så långt från chanstagning man kan komma.

Varför stiger inte aktierna?

Alla verkar just nu undra varför de flesta kanonrapporter möte med fallande kurser. Vissa gör då det klassiska felet att inte skilja mellan analytiker och marknaden själv. Det är förstås marknadne som just nu har otroligt överdrivna förväntningar på resultaten. Visserligen kan man inte vänta annat när den svenska börsen har stigit samtidigt som USA går mycket sämre, men lite larvigt blir det i alla fall.

Min ständiga käpphäst är att folk inte inser hur företag ska värderas, nämligen sett till samtliga framtida vinster (enkelt uttryckt). Marknaden lyckas inte alls med detta förstås och det är där värdeinvestering kommer in i bilden, men det är ändå så som företag ska värderas.

Visst kan man säga att Boliden har stigit mycket, men vad finns det för skäl att Boliden med sin större och ökande kapacitet och de allt högre metallpriserna inte skulle värderas högre än det gjorde när deras kapacitet var mycket lägre. Skillnaden är väl bara att det då var högkonjunktur i västvärlden och alla köpte aktier, nu försöker många hitta skäl till att vi inte ska tro på återhämtningens styrka.

Den som vill göra det enkelt för sig kan titta på olika aktiers kurs 2007 och sedan jämföra om företaget har utvecklats positivt (t.ex. effektiviserat sina processer under lågkonjunkturen, expansion o.s.v.) och sen få en hyfsad uppskattning om var kursen kommer att hamna nästa gång högkonjunkturen är här.

Dagens kurser kommer då att ge oss alla känslan "Varför köpte jag inte?!"

The end of the world as we know it

Jag fick en fråga igår om vad som skulle hända om USA en dag skulle ställa in sina betalningar. Svaret på frågan kan tror jag sammanfattas med den gamla refrängen i rubriken. Ordet katastrof skulle få en ny innebörd och efter det skulle inte mycket vara sig likt.

Den kortfristiga finansieringen är blodomloppet all affärsverksamhet. Alla företag har krediter som man utnyttjar för att t.ex. betala löner och löpande räkningar, detta för att det är mycket mer effektivt än att sitta och vänta på att pengar ska komma in och lägga dessa på hög tills man behöver dem. Att finansieringen fungerar är alltså helt nödvändigt för företag och detsamma gäller stater och städer. Stater sitter inte och väntar på att årets skattepengar ska komma in innan man gör investeringar, betalar löner och bidrag o.s.v. Man ställer ut obligationer och liknande och fungerar därför på ett effektivt sätt.

USA har i kraft av att vara den dominerande ekonomin inte bara finansierat sig löpande utan dessutom tagit sig friheten att låta resten av världen finansiera dem till allt större del varför deras statsskuld och budgetunderskott som bekant har stigit till skyarna och börjar nu bli riktigt otrevliga. Det är inte många plusår i diagrammet nedan:

Köpare av deras skulder är idag framförallt den kinesiska staten eftersom Kina är precis motsatsen till USA. Detta kan på ett enkelt sätt uttryckas så att USA genom sitt underskott i handelsbalansen och budgeten har sålt egendomarna i landet till Kina och resten av världen och betalat med en skuldsedel, även känd som Treasury bonds.

Om USA inte skulle kunna betala (det räcker med att marknaden tror att så kommer att bli fallet) skulle all kredit stoppas i världen, precis som när Lehman gick i konkurs. Problemet är då att det inte skulle finnas någon amerikansk stat som med sina låntagare i ryggen finansierade en omstart av systemet genom att garantera likviditeten, även känt som att trycka dollar.

Summan är då kanske att enorma värden (amerikanska statspapper) går upp i rök, eftersom dessa värden garanterar en massa lån hit och dit slutar folk att lita på varandra och krediten stryps och massor av företag och stater går i konkurs. En katastrof som skulle får 30-talsdepressionen att likna en regnskur.

Fördelen är förstås att ingen vill att detta ska ske så kineserna m.fl. fortsätter lydigt att köpa amerikanska statspapper och eftersom USA tar lånen i dollar kan de ju helt enkelt trycka fler om de behöver, vilket de ju har gjort på senare tid. Dock kan Kina nu pressa USA till eftergifter om de skulle vilja och förr eller senare måste USA förstås få ordning på sina finanser för de har snart helt enkelt inte råd att skjuta på betalningen.

Amerikaner måste därför med tiden betala betydligt högre skatter och dra ned på den service och den stora statsapparaten ffa militären. Detta följer matematiskt så vi kan vara rätt säkra på att det blir så. Följden blir förstås en ytterligare nedgång för USA relativt EU och BRIC.

Bli fattig med börsens hjälp

Har du hört den om att aktier är det bästa investeringsobjekt som finns? Glöm det! Aktier kan vara det sämsta köp man gör. Det är rätt aktier köpta vid rätt tidpunkt som är det bästa som finns för den som har ambitionen att förränta sina pengar!

Den som köpte genosnittliga aktier i USA 1929 fick vänta tills mitten av 50-talet innan han hade gått jämnt upp. Den som köpte vid årsskiftet 2000/2001 gick ungefär jämnt upp i vintras, dvs 10 år utan förränting. (Dessvärre fick detta samanträffande en del värdelösa kommentatorer att påstå att "00-talet" var ett förlorat årtionde på börsen, dummare än så blir inte DI-artiklar!)

Det är bara om man köper undervärderade aktier som man kan slå index. Om man dessutom gör bort sig riktigt och köper klart övervärderade aktier så får man vara nöjd om man får tillbaka sina pengar på 10 år. Man kan stilla undra hur alla de känner sig idag som köpte ebay 1999 till 55 gånger den uppskattade (enl. företagets prognoser) vinsten för år 2009...

Grattis om du kan detta!

Det är bara att gratulera om du kan analysera aktier och handla därefter för det är det mest lönsamma som finns! Nej, att spela fotboll på absolut elitnivå är inte mer lönsamt, det är helt klart det mest inkomstbringande att kunna allokera pengar på bästa sätt.

Detta är helt logiskt! Kan man allokera pengar korrekt eller i alla fall riktigt bra så tjänar man alltid mer pengar än någon annan, det är bara en fråga om att våga satsa tillräckligt med pengar och sedan ha tålamod. Kan man alltså förränta sitt kapital riktigt bra så kan man tjäna precis hur mycket pengar som helst.

Sen är det förstås en annan fråga om alla kan göra detta bara genom att träna. Svaret är samma som om alla kan bli duktiga tenorer genom att träna.

En fantastisk chans...

Marknaden prissätter aktier ungefär rätt för det mesta, men ibland som bekant väldigt, väldigt fel. Det är huvudregeln anser jag.

Det gäller nog inte vid stora geopolitiska omvälvningar då marknaden uppenbarligen sitter fast i det gamla tänkandet trots att världen håller på att förändras fundamentalt. Detta innebär att massor av företag, framförallt de som har mycket verksamhet i utlandet värderas alldeles för försiktigt idag.

Det är precis detta vi ser idag när USA tappar mark i rask takt medan Kina och övriga BRIC alltmer tar över som draglok för hela världen. Se på USA idag- alla håller i pengarna pga den stora osäkerheten om framtiden, det statliga budgetunderskottet slår alla rekord och delstaterna kommer nästa år att dra ned något oerhört på sina budgetar i och med att stimulanspaketet tar slut.

Samtidigt ökar Kinas privatkonsumtion med löjliga belopp varje år (bilförsäljningen fördubblas t.ex. år för år) och de statliga infrastrukturinvesteringarna slår nya rekord hela tiden och de kinesiska företagen styr nu mer eller mindre utvecklingen i Sydostasiens fattiga länger och i absolut hela Afrika tack vare sina jättelika investeringar.

Samtidigt som USA (som land) tappar mark gör de amerikanska multinationella företagen enorma vinster. Detta förstås p.g.a. att de har huvuddelen av sin verksamhet i utlandet och utlandet går mycket bättre än gamla USA (f.ö. samma som situationen för företagen i Sverige, även om Sverige som land går mycket bättre än USA idag).

Trots dessa enorma förändringar av spelplanen går NY-börsen ändå upp och ned på diverse inhemsk statistik som påverkar de amerikanska företagen i allt mindre grad. Ännu löjligare blir det av att världens övriga börser påverkas så vansinnigt mycket av just denna amerikanska statistik. Detta håller på att spåra fullständigt och det är här vi har vår chans!

Företag ska värderas utifrån dess troliga framtida vinster, inte hur arbetslöshetsstatistiken är i USA eller hur husförsäljningen går... Amerikanska jätteföretag värderas idag utifrån just denna inhemska statistik samtidigt som de alltså gör jättevinster tack vare utlänska marknader. Det är fel på hög nivå och det kommer att korrigeras med tiden, tro mig. Sama sak med svensk verkstadsindustri som värderas mycket försiktigt trots sina fantastiska rapporter. Det är bara att passa på och handla, rean kommer att ta slut den dag marknaden inser sitt misstag.

Som någon skrev nyligen i "Time". Vilken jobbstatistik ("jobs report") är det som säger mest om verkligheten för det amerikanska näringslivet idag, det arbetsmarknadsdepartementets "jobs reports" eller "Steve Jobs' reports" över Apples försäljning och utsikter för framtiden?

Köpa teknik överhuvudtaget

Med tanke på hur mycket som talar emot att köpa teknikintensiva företag, särskilt ännu ej etablerade sådan kan man undra om man ska hålla sig helt ifrån dem.

Alla som brukar läsa min blogg vet nog om att jag tycker om enkla, tydliga och förhoppnignsvis logiska resonemang för att komma fram till vad som är köpvärt och allt som inte alls är det. Min entydiga erfarenhet är att siffror kan lura en mycket mer än hjälpa en att hitta värde om man inte innan man ens läser en resultaträkning först har hittat mycket goda skäl till att tro på företagets framtid.

Just nu brottas jag alltså med huruvida man borde följa Buffett och många andra och helt avhålla sig från tekniktunga företag ("technology stocks"), dvs företag som är helt beroende av att en ny teknik inte bara fungerar utan också är kommersiellt framgångsrik. Detta vore den enkla, tydliga regeln.

Jag skulle vilja indela teknikföretagen i två grupper, de som ännu är förhoppningsbolag och de som verkligen har lyckats och nu är etablerade företag. Detta eftersom den första gruppen, just i denna bransch är så väldigt stor och risken så enormt mycket större att t.ex. investera i Obducat än i Nokia.

Anledningen till att vara skeptisk till dessa företag är förstås den uppenbara- det är svårt att tjäna pengar på nya tekniker. Utvecklingen är jättedyr, det är inte många företag som lyckas och även om de hittar kunder så kommer de löpande investeringarna ofta in och äter upp lönsamheten, även i den andra gruppen, dvs de etablerade företagen.

Uppsidan är förstås enorm om man hittar ett nytt Microsoft när en ny teknik är på ingång, men som alltid är det ju vinnarna man hör talas om inte alla andra.

För drygt 100 år sedan började bilen slå igenom. En fantastisk uppfinning som förändrade världen. Det fanns något hundratal bilföretag i Sverige men bara Saab och Volvo blev det någonting av, dessutom har väl Saabs bilar aldrig tjänat några pengar att tala om.

Efter kriget började civilflyget att öka enormt, men pga de stora investeringarna så är det med något enstaka undantag bara flygbolag som haft monopolställning som har tjänat några pengar- se bara på den döende svanen SAS idag.

På 80-talet började en väldigt massa företag tillverka PC-kloner. PC:n slog igenom så pass at även den förändrade världen, men bara Dell och några få företag till har tjänat några pengar på sin verksamhet pga den stora konkurrensen och enorma utvecklingskostnader.

Internet kom som en stormvind och alla skulle försöka tjäna pengar på det, men bara en väldigt liten procent lyckades och bland dem hittar man nästan bara företag som hade försäljning på traditionellt håll men kunde enkelt börja sälja även på nätet till en större publik, t.ex. spelbolag och bokhandlare (Amazon ett undantag, men de har aldrig tjänat särskilt mycket). De företag som skulle göra nåt webspecifikt gick under i drivor- för 10-15 år sedan fanns det massor av sökmotorer, nu i princip bara Google, massor av portaler, nu finns några få drakar o.s.v.

Mitt liv skulle nog vara enklare om jag helt enkelt struntade i teknikföretag, men dessvärre är jag alldeles för lockad av den intellektuella utmaningen att hitta den nya succén för att inte investera i t.ex. MSAB och Obducat. Dock skulle jag absolut inte som för 4-5 år sedan satsa förhållandevis mycket på ett företag som MSAB bara för att jag tycker att deras affärsidé är genial. MSAB har använt de senaste åren huvudsakligen till att bevisa att mycket kan gå snett även för ett litet mycket lönsamt företag med en bra produkt och en utmärkt licenslösning. Obducat är bara ett mycket litet innehav och därför inget som helst problem om det inte lyckas.

Satsa på teknik när allt talar för det, men att göra det på marginalen, även vad gäller etablerade företag som Nokia kommer nog ändå att fortsätta vara min melodi. Den aktien har jag ännu inte köpt. Jag tror lika mycket som tidigare på företaget på lång sikt, men eftersom jag också tror på fortsatt nedgång för aktien tills man får ordning på sin försäljning och lönsamhet så avvaktar jag ännu ett tag.

Panik!!! någon...?

I måndags började jag läsa en bok som heter Panic av den välkände finansförfattaren Michael Lewis (Liar's Poker, The New New Thing m.fl. allesammans enormt läsvärda!) som handlar om de många panikattacker som drabbat världens börser sedan 1987. Det skulle visa sig vara en mycket väl vald vecka för att läsa om börsras...

Paniker återkommer med en viss regelbundenhet till börsen och inte sällan följer de inte på en enstaka händelse, utan snarare på en "perfect storm" där flera olika händelser råkar inträffa samtidigt, det viktigaste exemplet på detta var 1987.

Den panik som utbröt i förra veckan känns dock som en ny sort. Den utlöstes inte av några dåliga nyheter, utan efter att det kommit mycket goda nyheter! Det var ju inte under de många månader av tvekan från EU om huruvida man överhuvudtaget skulle hjälpa Grekland som paniken började spridas, utan veckan efter att man kommit överens om att ge ett mycket stort stödlån till Grekland. Vad är det för utlösande faktor?

Snarare var det krafter i rörelse som försökte tjäna grova pengar på att sprida panik på marknaden och det är ju bara att inse att de lyckades över förväntan.

Visst fanns det fortfarande frågetecken förra veckan, men jämfört med tidigare situation var det ju en klar förbättring att Tyskland var med på noterna. Plötsligt blev det då blotta möjligheten att Grekland inte skulle klara det som t.ex. de baltiska staderna nyligen klarat galant och blotta möjligheten att det skulle sprida sig till övriga problemländer som användes som förevändning för fortsatt oro. Inte att några tecken verkligen tydde på detta, för sådana fanns det inte nånstans!

Det är lite som "ingenting tyder egentligen på att du gjorde det, men kan du inte bevisa att du är oskyldig så kommer vi att utgå från att du är skyldig".

Den enda dåliga nyheten förra veckan som jag ser det var den mördande pöbel som drog fram på Athens gator och kanske möjligen kunde ha försenat omröstningen i parlamentet, men inte kan väl någon tro att en majoritetsregering skulle falla pga detta? Stater, även Grekland, har ju resurser att slå ned uppror om så skulle behövas. Vilken fara för demokratin utgör upplopp utförda av närsynta sociologstudenter som läst Marx istället för kurslitteraturen ("The only solution to the Greek problem is the workers' revolution!") och drömmer om ett liv utan krav på arbetsprestationer?

För att förstå hur märklig förra veckan var man man jämföra med finanskrisen. De stora fallen kom helt logiskt efter dåliga nyheter; Kongressen röstade nej till Bush första krispaket- panik på marknaden, Lehman gick i konkurs och samtidigt sade den mindre lyckade finansministern Paulson att man "inte någon gång ens funderat på att använda skattebetalarnas pengar till att rädda Lehman"- panik igen. Avgrunden öppnades vid dessa tillfällen eftersom marknaden uppfattade att regeringen inte var förmögen att stoppa raset.

Idag stiger börsen lydigt på EU/IMF-initiativet och bara två saker har kommit ut av detta. Viktigast är förstås att man lyckats ena sig under galgen och visat en mycket imponerande styrka. Inte osannolikt att detta kommer att gå till historien som den första gång som EU lyckades sluta tjafsa och handla istället. Det andra är det gamla vanliga- de som får panik förlorar en massa pengar och de som håller sig lugna vinner istället på andras panik.

Detta kommer att hända igen och igen så länge det finns marknader.

Även om börsen stiger kraftigt på förmiddagen så är det pga de stora rasen fortfarande rea på många aktier så det är bara att passa på. Swedbank, Boliden, H&M och SSAB är fortfarande långt under nivåerna efter rapporten, det kommer säkert inte att hålla länge till.

Automatiserad handel

Automatiserad handel står idag för den största delen av omsättningen på världens börser. Det går i korthet ut på (ung.) att supersnabba datorer med sofistikerade program handlar snabbare än människor och utnyttjar de felprissättningar som uppstår när en aktie (eller någonting annat förstå) handlas på flera marknaden samtidigt till något olika pris. Olika börser har agerat olika på detta- i USA har det blivit kontroversiellt och man har begränsat dessa företags möjligheter, men på Stockholmsbörsen har man inte bara tillåtit detta utan restriktioner utan desutom låtit det hemlighetsfulla svenska företaget Pan Capital som tjänar enorma summor på sin automatiserade handel t.o.m. hyra in sig i samma datorhall som OMX så att man inte ska förlora några tusendels sekunder på det geografiska avståndet till OMX' servrar.

Oavsett vad man tycker om rättviseaspekten på att vissa ser ordrar före andra så är det uppenbart att enorma köp- och säljordrar som genereras helt av datorprogram kan ställa till helt onödig panik. Det är ännu inte klart vad som orsakade det otroliga fallet på de amerikanska börserna i går kväll svensk tid men uppenbart är att det inte var människor som medvetet sålde ut såna enorma mängder aktier på så kort tid att vissa aktier plötsligt handlades till en cent från kanske 50 dollar minuten innan. Alltså var det någon form av datorfel som med all sannolikhet hade med automatiserad handel att göra.

Nu fanns det ju ung. en timme kvar på öppethållandet i New York och kurserna steg ganska snabbt upp igen till en mer sansad nivå, men tänk om detta istället hade inträffat precis före stängningsdags och dessa kurser hade blivit stängningskurser... Hur hade de alltid lika nervösa Asien-börserna reagerat på ett fall i New York på 10 %?

Vad hade hänt sen?

Det som händer på marknaden just nu är inte styrt av rationella tankar, utan rädsla. Euro-länderna har satt samman ett enormt stödpaket och Grekland har accepterat de åtstramningar som man har krävt. De andra problemländerna gör också vad de kan och uppenbarligen kan Spanien finansiera sitt underskott på egen hand. Det finns alltså ingen rationell anledning att tro att världen håller på att gå under.

Detta har givit fina köplägen och oavsett om börserna nu faller ännu mer kommer de priser som just nu noteras för de aktier som jag äger mycket snart att verkar otroligt låga. Varken Boliden eller Swedbank kan pga Grekland falla ens i närheten av de nivåer de var på tidigare, vilket förstås är synd, men t.ex. 20 % rea på ett redan tidigare lågt pris är ju inte så dumt för den som vågar lita mer på sig själv än på den manodepressiva marknaden.

We should be fearful when others are greedy and greedy when others are fearful. /Buffett

Rea igen

Så var det då dags för ännu en av dessa återkommande reor på aktiemarknaden. Själv har jag passat på att fynda H&M-aktier igen så att jag den senaste veckan har tredubblad mitt innehav. Inte så att H&M har fallit särskilt mycket, men det gäller ju att passa på när tillfälle ges.

Det är bisarrt hur rykten om än det ena, än det andra får fäste på marknaden och, värst av allt, hur ryktet självt kan med hjälp av stora spekulationer mot t.ex. en valuta eller en aktie kan bli självuppfyllande.

Ryktet gick igår att Spanien var lika illa ute som Grekland. Inte så att det fanns någon grund för ett så extremt påstående, Spanien är ju i själva verket i mycket bättre skick, men ryktet fanns och dessutom spekulerades det i om in Portugal var minst lika illa o.s.v. Stockholmsbörsen föll för säkerhets skull mycket tungt, med nästan 3 % för andra dagen i rad.

Idag genomför så Spanien sin auktion på femårsobligationer och allt går väl, även om räntan man får betala blir lite högre än senast.

Det är förstås ingenting nytt att detta sker men det är ändå väldigt osmakligt. Om det finns rationella skäl att tro att t.ex. en bank eller ett land inte kan betala sina skulder så är det förstås inte konstigt att olika institut spekulerar i att så kommer att ske. Om det däremot är så att marknadsaktörer skapar en långt värre kris än vad som fanns från början är det någonting annat. I värsta fall blir det till ett sabotage mot systemet som kan få fruktansvärda konsekvenser.

Rykten färdas idag med ljusets hastighet och det är ju inte så lyckat om det är förmågan att sprida rykten och att med enorma (upplånade) ekonomiska resurser sedan genom tung spekulaton mot någonting utan att bry sig det minsta om konsekvenserna för ekonomin i övrigt som gör att några få tjänar en massa pengar.

Etiskt är det ju en stor skillnad mellan att tjäna pengar på att någonting går under och att tjäna pengar genom att åstadkomma undergången.

Hur man kommer ifrån detta vet jag inte, men det måste gå att sätta in motåtgärder så att inte vissa sociopater ska kunna förstöra försök att stabilisera länders ekonomi i inget annat syfte än att öka sina provisioner. Vi såg ju hur detta gick i USA och hade man inte stoppat det den gången hade effekterna på världsekonomin blivit katastrofala.

Sakta men säkert

Trädgårdsodling är mycket likt att investera- man planerar, analyserar, köper, vårdar och om man har gjort ett bra jobb får man såsmåningom ett bra resultat. Igår läste jag en krönika i en trädgårdstidning där hon som skrev hade tjuvlyssnat på ett par i tunnelbanan nyligen.

Paret hade just köpt hus och mannen klagade på att det inte fanns några träd i trädgården, den var alldeles platt och utan skugga eller skydd för insyn. De unga tu diskuterade om de skulle plantera ett antal träd. Under resans gång kom de fram till en lösning- de skulle inte plantera några träd alls. Den glasklara logiken i detta var som mannen konstaterade "Det tar ju så lång tid tills de blir stora!"

Man kan förstås skratta åt en så korkad inställning, eller som författaren konstatera att de någon gång i en inte alltför avlägsen framtid kommer att inse att hade de bara planterat några träd när vid inflyttningen diskuterade detta så hade de haft en fin trädgård istället för en gräsöken.

Precis såhär lurar människans hjärna placerare överallt. Det är resultat idag eller möjligen de närmaste månaderna som räknas, inte vad som kan uppnås på några års sikt. För mindre än ett och ett halvt år sedan köpte jag mina senaste Boliden-aktier för 17 kr. Senare läste jag chattinläggen från dem som jublade över vilken bra affär de hade gjort när de "klev av" aktien. T.ex. fanns ett minnesvärt inlägg på Börssnack där skribenten gratulerade sig själv för att ha sålt "rubbet" på 22 kr med fyra kronors vinst.

Idag står Boliden i 112 kr...

Att skapa eller förstöra värde

Det verkar råda stor förvirring om vad som är målet med företagande, inte minst hos vår finansminister. Ett klargörande är kanske på sin plats: företag finns inte till för att skapa arbetstillfällen eller svenska exportinkomster. Företag finns till för att skapa värde för sina ägare. Skapar det inte värde så förstör det värde!

Verksamhet som förräntar sitt kapital bättre än den riskfria räntan skapar värde. Verksamhet som förräntar sitt kapital sämre än den riskfria räntan förstör värde.

Det är inte bara finansministern som är förvirrad, väldigt många tycks tro att allt nyföretagande är till godo för samhället. Hur mycket jag än kan beundra dem som kämpar för att förverkliga sin idé, och inte enbart dem som har en bra idé men under förutsättning att de inte ljuger för finansiärer, så kan man inte utgå från att det i första hand är bristen på finansiering som är hindret för entreprenörer. Deras stora problem är att deras idé inte är realistisk och att folk inte tror på den.

För några dagar sedan skrev ett antal "tunga näringslivsprofiler" (som man i pressen brukar kalla den kategori personer som vi förväntas lyssna andäktigt på) att staten bör gå in i ett antal riskkapitalfonder för att hjälpa till att finansiera affärsidéer som inte hittat privat kapital. Saken är bara den att det inte brukar gå så bra för de olika statliga riskfonder som finns och dessutom finns Sjätte AP-fonden som investerar i onoterade bolag och har förlorat en massa pensionspengar på detta.

Det finns naturligtvis bra idéer som inte har förverkligats pga att man inte fått finansiering. Det finns också företag som hade enorma problem med att ordna den initiala finansieringen trots en idé som visade sig vara mycket bra. Det finns dock så otroligt många fler idéer som vi ska vara enbart glada att de aldrig fick chansen att förstöra pengar och så väldigt många andra som förverkligades bara för att sedan bränna alla pengar man fick, IT-yran är det mest extrema exemplet, men det händer varje dag året om.

Har man en bra idé, som t.ex. Diamyd, så får man förmodligen privat finansiering, även om man måste gå med mössan i hand under en period. Har man däremot en idé som ingen privat investerare har velat satsa sina egna pengar på så är det ganska magstarkt att kräva att vi ska satsa skattebetalarnas pengar på den.

...på sex månaders sikt...

Det kanske är en konsigt vald dag att klaga på analytiker när Börsveckan bland sina nya köprekommendationer har tre företag som jag rekommenderar (MSAB, Nokia och HM, dock har HM bara fått höjd rekommendation och jag anser att de tidigare varit alldeles för tveksamma till HM). Så jag får väl börja med att säga att det finns analytiker som vet vad de håller på med och gör det bra, men de är i minoritet.

Dagens investerares största problem är utan tvekan kortsiktigheten. Detta är som jag ser det också många professionella analytikers största problem och i de senares fall är det närmast institutionaliserat. Läs vilken rekommendation som helst, "placera.nu" t.ex., och det står "...på sex månaders sikt...". De allra värsta pratar dessutom om "tre till sex" månader.

Vad är det för dumheter?! Ingen kan, möjligen med undantag från situationer där en aktie av någon anledning mycket snabbt har drivits ned eller upp i pris rejält utan att det är fundamentalt motiverat, förutse var en aktie står på några få månaders sikt. Visst, om en aktie är undervärderad idag är det mer troligt att den har stigit än sjunkit under det kommande halvåret, men att därifrån gå till att ange målkurser är bara galet.

Förutom att det är galet att säga att en aktie kommer att stiga med X kr inom ett halvår så cementerar allt nämnande av så korta tidshorisonter den aktieintresserade allmänhetens klippmentalitet. I och för sig dukar man på detta sätt upp bordet för oss långsiktiga så man borde ju inte klaga, men det är ändå helt sjukt när folk säljer aktier för att de under några månader inte levt upp till förväntningarna och inte för att företaget inte längre övertygar.

Varför har man då närmast standardiserat dessa sex månader? Ingen aning hur detta har uppkommit, skriv gärna kommentarer den som vet, men jag kan inte se någon annan "logik" än bristande tålamod. Man kan ju inte idag köpa aktier för pengar som man behöver om ett halvår så varför skulle man vara intresserad av vad som kan stiga på ett halvår?

Tre till fem år är ett minimum anser jag. Det är på den horisonten som vi har en tillräckligt god möjlighet att förutse utvecklingen. Den horisonten rensar bort tillfälligheter och marknadens återkommande pessimism och optimism. För att ta en analogi med forbollens värld- det är mycket svårt att förutse hur en viss match ska sluta, men ligavinnaren är tack vare säsongens 30-40 matcher mycket enklare att förutse. Det lag vinner som sammantaget presterat bäst, även om det förmodligen får tillfälliga problem och inte leder hela säsongen.

Börsens uppgång (2)

Som alltid när börsen har stigit några veckor så kommer ropen på vargen. De senaste kvartalsrapporterna sägs vara "intecknade" och det är allmän fara på taket. Dessa skrik får de riskobenägna att sälja sina aktier, vilket säkert i de flesta fall får dem att förlora de rejäla uppgångar som kommer. För uppgångarna kommer, kanske under april månad, kanske om två år.

Vad många inte förstår är att aktier stiger (eller sjunker) på sina framtidsutsikter, inte så mycket på senaste kvartalsrapporten. Om marknaden ser ljuset vid horisonten så stiger kurserna och tvärtom. Massor av andra saker påverkar förstås såsom räntan, riskaptiten osv men grunden är hur framtiden för tillfället uppfattas och just nu är man uppenbarligen mer optimistisk då Grekland inte verkar bli nån katastrof, Kina m.fl. tuffar på mycket starkt o.s.v.

Naturligtvis blir det tvära fall också, men de beror också på hur marknaden ser på framtiden och ju mer "ljus" som har räknats in i kurserna desto hårdare blir förstås fallet om framtiden plötsligt inte alls verkar vara så ljus. Idag räcker det med några negativa kommentarer, konjunkturrapporter eller rykten för att få börserna att falla. Dock spelar ju inte volatiliteten på börsen någon som helst roll på sikt.

Volatiliteten ska välkommnas och användas för att köpa billigt och sälja dyrt, inte leda till magsår.

På samma sätt som börsen kunde falla långt mycket lägre än någon hade kunnat ana (Boliden 14 kr, någon intresserad?) så kommer den att på sikt stiga snabbare och högre än vi kunde tro var möjligt. Sen kommer den att sjunka igen och stiga o.s.v. så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Glöm bara inte att riktningen är uppåt över tiden.

"Invest in what you know"

Ett av Phil Fishers viktigaste budskap är att man ska investera enbart i vad man förstår sig på. Förutom att det låter logiskt och vettigt har denna princip anammats till 100 % av både Peter Lynch och Warren Buffett så det finns anledning att anta att det är ett bra råd.

Jag skulle påstå att detta är en av de viktigaste skillnaderna mellan investerare och de som spekulerar. Ingen investerar i aktier i företag och branscher utan att vara väl insatt i dem. Den glade spekulanten däremot har förstås ingenting alls emot att köpa aktier, terminer, optioner, certifikat eller vad som helst bara han tror att de kommer att stiga.

Hand i hand med denna princip går förstås sanningen att man inte köper en aktie utan en del av ett företag. Själv förstår jag helt enkelt inte varför detta inte är uppenbart för alla, men när man varje dag kan läsa massor av inlägg (faktiskt den stora majoriteten) på aktiechattarna om att "aktien samlar kraft just nu kraft för vidare klättring", "oljan har börjat testa 80 dollarsnivån" eller den verkligt sanna idiotin "Man ska inte gifta sig med en aktie" så börjar man undra ett och annat.

Samma personer som säkert kollar upp varenda funktion innan de köper en blu ray-spelare för några tusen riskerar gång på gång sexsiffriga belopp på känslan att en aktie ska stiga. Det har ingenting med investerande att göra, men desto mer med spel och kanske framförallt spelmissbruk.

Det är skillnad på risk och risk

Någon sa en gång: "Risk is just something you have when you don't know what you are doing". Även om det förstås finns mer filosofiska definitioner av risk och risken är en nödvändig ingrediens i alla affärsplaner så tycker jag ändå att det stämmer till stor del.

Framförallt stämmer det om man med "risk" menar att man ska bli helt utraderad och inte bara allmän osäkerhet. Risken att bli utraderad, hur liten den är, är helt enkelt någonting som man aldrig ska utsätta sig för som jag ser det.

Att ta kalkylerade risker däremot är nödvändigt- om någonting är säkert så betalas ju ingen premie för att man satsar pengar på det. Om man t.ex. vet att någonting kommer att vara värt en viss summa dag X så kommer ju priset att reflektera detta redan idag, vilket förstås gör det meningslöst att köpa det idag med förhoppning om att tjäna pengar. Vad vi gör när vi köper aktier är förstås att ta en kalkylerad risk- man anser t.ex. att Boliden borde vara värt 150 kr, men kostar 100 kr, vilket kan göra det till en lämplig investering om man tycker att risken för att den istället skulle falla ohjälpligt i pris exempelvis p.g.a. under lång tid låga metallpriser är mindre än "uppsidan". Oavsett om man i slutändan får rätt eller fel så kan detta vara en vettig investering (d.v.s. chanstagning) vid tidpunkten.

Jag tror att en stor del av anledningen till kollapsen 2008 liksom tidigare liknande "nära katastrofer" som när Long-Term Capital Management imploderade 1998 berodde på att man helt enkelt inte ansåg att det man bedömde som riktigt osannolikt kunde hända överhuvudtaget. LTCM räknade bara på hur sannolikt det vore att deras kapital skulle minska med 20 % (en på hundra ansåg man...), men räknade inte alls på en total kollaps. De som räknade på bostadsobligationernas utveckling räknade troligen på samma sätt- priset antas stiga med så eller så mycket, vad ger det oss för vinst och vad är sannolikheten för att vi går back på DENNA affär, inte vad är sannolikheten att allting börjar rasa och vi går back på ALLA affärer?

Det blir som om man spelade roulette och lade ut en marker på 35 av 37 spelfält och räknade med att kunna köra detta system en massa gånger med 1/35 vinst varje gång utan att kulan landade på något av de två "förbjudna" fälten som innebär en förlust av hela kapitalet.

Att det osannolika verkligen händer är förstås ett utmärkt skäl till att vara mycket försiktig med lån för aktieköp (se tidigare inlägg med räkneexempel här). Om man fullbelånar sig och sedan köper aktier, belånar dessa och köper nya, belånar dem o.s.v. så sitter man i precis samma situation som de banker som hade en dollar kapital och 20-30 dollar i lån. Det behövs bara en kraftig nedgång så är man utraderad. Sannolikheten för en sådan mitt i en högkonjunktur kanske är liten, men det händer ibland. Är förlusterna dessutom större än ens tillgångar är man förstås skuldsatt för tid och evighet.

En mycket intressant bok om riskens historia är "Against the Gods" av Peter Bernstein. Där kan man t.ex. läsa om hur antikens greker och romare, trots sina avancerade tankar om det mesta andra inte hade någon aning om vad sannolikhet är, varför deras sällskapsspel med tärning är helt obegripliga för oss, men också hela historien om risk och hur den prissätts.

Tidens värde

Vad är tiden värd?

OK, lite konstig fråga, tiden är ju nästintill ovärderlig, framförallt för den som inte har så mycket tid kvar. Kristendomen ansåg en gång att man inte fick ta betalt för tiden, dvs ta ut ränta, eftersom tiden tillhörde Gud. Det var väl en av de regler som inte fungerade så bra i praktiken eftersom incitamentet att låna ut pengar inte blev så stort och då stagnerar som bekant ekonomin.

Hursomhelst... När man investerar är tiden allt. Helt oavsett vilken investering (eller ren spekulation) man gör så är tiden en faktor. De har alla ett gemensamt: man avstår från pengar/konsumtion idag för att vid en senare tidpunkt få tillbaka mer (eller mindre) pengar.

För att lyckas med investeringar är det som jag ser det nödvändigt att s.a.s. vara vän med tiden, dvs ha tålamod. Har du det så kan du tjäna hur mycket pengar som helst, har du inte tålamod så är du stekt, se bara på TA-tomtarna på chattsidorna. Då är det bara att sätta in pengarna på banken till 0,25 % ränta så att man inte utsätts för någon läskig osäkerhet eller väntan på att få tillbaka pengarna.

Nästan alla vet väl att man inte får riskera pengar som man behöver till annat. Trots det gör uppenbarligen många det. Renoveringspengar investeras när börsen går upp och då är det förmodligen inte så lätt att sitta still i båten om börsen börjar falla och de säljer med förlust. I det läget har alltså tiden kostat pengar istället för att generera pengar.

Med bra placeringsval, självförtroende och tålamod går det bra. Börsen vänder upp igen, det har den alltid gjort tidigare och det kommer den alltid att göra i framtiden. Eller som många har konstaterat "The most money I have made sitting on my ass!"

Precis så enkelt är det.

Att sluta hoppas på snabba kurslyft

Som jag har skrivit i min presentation på bloggen blev det för mig väldigt uppenbart vid det stora raset hösten 1987 att det inte var en katastrof det som hände, utan en rea på aktier och helt plötsligt möjligt för mig att dubbla mina 64 Electrolux B-fria och ändå betala mindre än jag betalade förra gången (hade jag inte sålt dem 1993 hade de varit tio gånger så mycket värda idag plus alla utdelningar, en smärtsam men inte desto mindre lönsam lärdom idag...).

Att man intuitivt kan känna skillnaden mellan pris och värde är förstås inte samma sak som att man lyckas sluta hoppas på kursuppgångar trots att man vill köpa mer av aktien... Jag har de senaste åren kommit på mig själv massor av gånger att glädjas över snabba uppgångar trots att jag inte har haft den minsta vilja att sälja aktien så länge företaget går bra, utan snarare som sagt köpa mer. Man verkar ju haft rätt och sånt känns ju så bra, så bra...

Detta är och förblir ett fullständigt irrationellt beteende! Jag vill som jag skrivit flera gånger tidigare köpa mycket mer Diamyd. Då ska jag hoppas på två saker: 1) att företaget fortsätter att gå bra och 2) att aktien sjunker i pris. OK, de två sakerna går ju inte alltid hand i hand precis, men den ibland galna marknaden låter ändå just detta hända gång på gång, framförallt när framgångarna dröjer och det dumma kapitalet hoppar av.

Förr eller senare kommer marknaden att värdera aktierna korrekt eller ännu hellre långt högre än de borde värderas. Då ska man sälja. Ju längre det dröjer, desto mer kan man köpa om vi utgår från att man inte kan tillföra mer än begränsade summor till sin portfölj varje månad/kvartal.

För att ta ett par av de mest extrema exemplen de senaste året betänk följande: Om Boliden och Swedbank fortfarande hade legat kvar någonstans därnere runt 20 kr eller bara hade stigit måttligt idag p.g.a. fortsatt osäkerhet o.s.v. och man t.ex. hade haft 10 000 kr över per månad i ett år och köpt för 20 kr kunde man ha köpt 6 000 aktier. Om de några år sedan hade stigit till 150 kr hade man haft en vinst på 780 000 kr på 120 000 satsat... Idag tvingas man istället köpa på runt 70 resp. 90 kr istället. Nåt att fåfängt glädja sig över?

Båda mina största innehav (Boliden och Swedbank) har gått ned den senaste tiden. Det är INTE någonting dåligt! Även om jag har flera aktier jag idag hellre vill köpa är det bara bra för mig om de sjunker i pris så jag kanske såsmåningom kan köpa fler med god "margin of safety".

Man får tvinga sig att tänka rätt här. Dock får man också hjälp av att ens kapital växer och man lättare kan koppla bort svängningar. Följer man dessutom den gyllene regeln att aldrig köpa aktier för pengar man kommer att behöva de närmaste åren så ska det inte vara nåt problem att sluta blanda samman värde och pris och sitta och hoppas på snabba kurslyft.

Om en aktie sjunker för att företaget har fått problem är det naturligtvis en annan femma eftersom värdet då har sjunkit tillsamman med priset.

Hybris följd av depression

Ingenting är så lärorikt vad gäller förståelsen av det neurotiska mänskliga psyket som att ibland läsa aktiechattarna. Allra bäst förstår man vad som driver folks kortsiktiga beteende om man går in och tittar när det har varit några dagar av uppgång eller nedgång.

För någon vecka sedan var det hybris överallt. Alla skröt om hur mycket de hade tjänat och den allmänna meningen verkade vara att det var jättelätt att tjäna pengar nu. Sen började världens börser falla några dagar i rad och det var istället katastrof, katastrof! Undergångsstämningen bredde ut sig och den allmänna meningen var istället att nu skulle allting falla och inget hopp var i sikte.

Idag stiger börsen kraftigt igen. Vad ska vi dra för slutsats av det? Att världens undergång har skjutits upp på obestämd tid? Att det nu bara kommer att gå upp och aldrig ned? Att indexet har gjort ett utbrott ur den långa trendkanalen i syfte att pröva ett nytt motstånd?

Dum, dummare, daytrader!

Börsen är fortfarande lågt värderad i förhållande till de vinster som företagen kommer att göra i framtiden. Trenden på några års sikt är alltså mycket sannolikt uppåt och, lika sannolikt, under denna resa kommer det både perioder av rejäla uppgångar och plötsliga fall. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Den som tror att han kan förutse dessa tvära kast lurar bara sig själv.

Hur dåligt det går när man försöker trada upp och ned dag för dag kan man också se på chattarna. Två saker tycker jag är väldigt avslöjande: att många gamla "nicknames" försvinner för alltid när det har varit en plötslig, oväntad nedgång som har raderat ut dem och det faktum att det är väldigt, väldigt få som idag skriver om SHB:s galna Bull/Bear-certifikat jämfört med i somras och höstas när detta var den stora flugan.

Men lika säkra som vi kan vara på att börsen kommer att stiga på sikt kan vi vara på att det kommer nya lamm till slakten och nya galna "get rich quick"-aktier och -instrument.

Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.

(Predikaren 1:9)

Core earnings

Ett intressant bokföringsbegrepp som Standard & Poor's har tagit fram är "core earnings". Man skulle om man ville vara snäll kunna säga att det är ett mått på intäkter som är rensat från allt som inte hör till den egentliga verksamheten, ung. vilken vinst man har rensat från diverse "brus".

Om man inte har några ambitioner att vara snäll kan man säga att det är ett sätt att försöka minska möjligheterna för amerikanska företag att fuska så skamlöst med redovisningen som de gör idag.

Amerikanska företag är idag mästare på att prestera bokslut som döljer allt som är mindre trevligt och blåser upp allt som är trevligt. Visst, det gör i någon mån alla företag, men de amerikanska gör det i enormt stor omfattning. Med en förstående revisor kan man alltid skjuta på avskriningar, intäktsföra tidigare än vad som är vettigt och på olika sätt gömma otrevligheter så att varje kvartalsrapport blir lite bättre än snittet för analytikernas prognoser. Förr eller senare kommer förstås sanningen fram, men då kanske VD har hunnit lösa ut sina optioner som under tiden hade blivit enormt värdefulla tack vare den högre aktiekursen.

Jag söker alltid efter företagets "verkliga" intjäningsförmåga. Ett svenskt mått som påminner om core earnigns är när man lägger in vinst rensat från jämförelsestörande poster. Man måste dock gå djupare än så om man ska hitta hur stor den grundläggande förmågan till vinst är. I morgon ska jag skriva mer om hur stor jag tror att Swedbanks intjäningsförmåga är idag.