Året som gått (1 av 2)

Året som gått har varit mitt utan tvekan bästa i absoluta tal, i procent var dock 2009 mitt bästa (lästips!) förstås tack vare mitt stora bet på Swedbank i kölvattnet på Finanskrisen. Jag kommer här att gå igenom hur hela året gått för mig och publicerar även en krönika i morgon fredag på Tradingportalen kl. 9:00 med en genomgång av de rekar jag givit där sedan starten i maj.

Året började avvaktande för mig, jag insåg att jag suttit på flera aktier i många år. Nu när jag kan lägga mycket mer tid på investeringarna så måste jag ju rimligen lyckas bättre än tidigare då jag investerade på fritiden. Just möjligheten att inte kompromissa med tiden har gjort att jag kunnat besöka t.ex. Kopparbergs stämma, träffa Evolution Gaming och överhuvudtaget kunna gå på presentationer och event under året. Detta har varit guld värt för mig och utan tvekan bidragit mycket till årets fina utveckling.

Jag ägde vid årets början huvudsakligen Swedbank, Kopparbergs, Apple,  Starbucks och Handelsbanken. Inte de mest spännande aktierna kanske, med undantag för Apple som i vanlig ordning hade varit volatil och just då fallit brutalt ner mot 90 dollar pga att iPhone 6S inte blivit samma succé som iPhone 6.

Jag har nu helt lämnat bankerna och minskat rejält i både Kopparbergs och Starbucks som känns mindre lockande idag än de gjort tidigare. I Kopparbergs följer jag utvecklingen noga men det känns inte sannolikt att jag köper förrän aktien har fallit mer eller bolagets idag ganska trista utveckling bryts.

Det första bolag jag hittade var Catena Media, helt tack vare Börspodden som sände ett intervjuansvnitt med dåvarande VD i början av året. Jag läste på en massa om affiliatesindustrin som jag tidigare hade mycket begränsad koll på. Ganska snart insåg jag att detta var ett fantastiskt tillfälle att köpa ett bolag som låg helt rätt i tiden och visste om det. CTM har som bekant varit en volatil aktie under året och straffats av en omläggning av intäktsmodellen, en placing av en liten del av huvudägarens aktier och ett VD-byte.

Väldigt tydligt för mig var dock att efter några veckor av läsning och kontakter med VD och andra personer med kunskaper om branschen så kunde jag så uppenbart mycket mer än de allra flesta om både branschen och företaget. Även mer än många av dem som har som jobb att följa bolaget. Det var nästan skrämmande, men samtidigt intressant, att se hur fördomsfulla och illa pålästa många av de som kommenterade bolaget var. Catena själva har dessutom talat om hur svårt de haft att förklara vad de egentligen gör för marknadsaktörer som fondförvaltare. Bolaget påminner i detta hänseende lite om Apple där det är lika gigantisk skillnad i kunskapsnivå mellan de trogna aktieägarna och utomstående.

Efter ett överdrivet påstående i DI om hur farligt beroendet av Google var för bolaget citerades detta flitigt av andra. Sedan påstods i en mindre lyckad analys i höstas att bolaget var alltför skuldsatt och i sociala medier baissades aktien av mer ljusskygga personer som satt på blankningar som de inte redovisade för sina läsare. Dessa blankningar, eller för den delen de negativa analyserna, blev inte så lyckade när bolaget överhuvudtget hade ett väldigt starkt år och som väntat (av mig och andra engagerade aktieägare) visade ett fint tredje kvartal och höll en kapitalmarknadsdag som var väldigt övertygande. Jag tror att 2018 kommer att bli ett mycket lyckat år för Catena.

Strax efter Catena så fick jag på egen hand upp ögonen för LeoVegas som jag tyckte hade en märkligt låg kurs i förhållande till bolagets utveckling sedan IPO:n ett år tidigare. Det var för mig helt uppenbart att aktien snart skulle ta fart i takt med att bolagets tillväxt gav möjlighet att bära de mycket stora marknadsföringskostnaderna samt att spelutredningen gav klartecken till privata aktörer i Sverige. Så blev det också och min vinst blev väldigt fin när aktien gick från mitt första köp på 37 kr till nu runt 85 kr. Jag har ökat ganska mycket, i vanlig ordning framförallt när aktien har fallit.

Efter många diskussioner med kunniga investerare och inte minst när jag testade LEO:s tjänst hittade jag Evolution Gaming tidigt i våras och började köpa i mars. Aktien och företaget har gått som tåget och var enligt SvD årets bästa aktie på Stockholmsbörsen. Efter att ha besökt företaget i höstas är jag ännu mer övertygad av hur bra de sitter för att fortsätta växa länge till. Väldigt imponerade och troligen en aktie som kommer att fortsätta stiga nästa år. Även här gavs tillfällen till köp när aktien handlades ner på en placing. Lite som att stjäla godis från barn fast utan det dåliga samvetet.

Nästa del av min årsgenomgång kommer i morgon fredag.

Världens starkaste varumärken till lågpris

Det finns ingen post på tillgångssidan i Apples balansräkning för deras varumärke eller i LVMH:s för Louis Vuitton. Detta trots att dessa, eller kanske framförallt de två logotyperna är två av världens mest värdefulla tillgångar av detta slag.

Iphonefodral från Louis Vuitton (c:a pris 20.000 kr)

 Styrkan i det välvårdade varumärket är främsta anledningen till att Starbucks kan ta ut mycket högre priser än konkurrenter som Dunkin Donuts och ingen behöver väl fundera över värdet på Disney-loggan för att nämna ännu en av mina favoriter och innehav idag.

Ett varumärke som ger företaget rätten, mer eller mindre, till strålande marginaler är förstås oerhört lönsamt på längre sikt men jag tror att det faktum att det inte kan tas upp i balnasräkningen gör att analytiker och marknaden inte alls tar upp dem till deras fulla värde när man sätter ett pris på hela företaget.

Det går förstås inte att trycka in en sådan post i balansräkningen men det är nog också en fördel för oss investerare. När marknaden inte alls sätter en tillräcklig premie på t.ex. Apples värdering (det är bara att kolla på PE som sällan går över 15) trots att de sitter på en så oerhört stor tillgång gör att man kan köpa in sig i företagets kassaflöde med rabatt.

Ironin är enorm när ett företag som H&M som alltid hyllas för att de har ett så fint varumärke men absolut inte kan ta betalt av kunderna tack vare detsamma ändå vanligen värderas över PE 20. H&M:s varumärke, liksom Clas Ohlson och liknande kedjor, hjälper till att dra kunder till butiken då dessa vet vad de kan vänta sig att hitta därinne. Detta är utmärkt och en stor tillgång för båda företagen. Det hjälper dock inte alls deras marginaler. Ingen skulle betala extra för att handla på H&M eller Clas i Sjön och absolut inte för att ha deras logga på varorna.

Det är galet att Apple, med ett oerhört mycket mer glänsande varumärke som inte bara drar folk till butikerna utan som sagt ger möjligheten att ta ut fantastiska marginaler av redan "dyra" produkter handlas med lägre multipel än t.ex. H&M. Men det är som sagt ett tillfälle också. 

De som alltid har köpt H&M-aktien för att den känts som en säker placering har fått bli besvikna i takt med att H&M har saknat en fungerande "vallgrav" när handeln flyttas ut på nätet, andra kedjor kommer med ännu bättre affärsmodeller osv medan de som har köpt dessa fyra företag, vilket jag kan se hos Avanza, har blivit fler och fler de senaste åren och det känns väldigt roligt att ha varit en bidragande faktor till detta, har haft sina pengar mycket säkrare placerade.

Tillgångar utanför balansräkningen

Bokföringen och bokslutet är ju den enda sammanfattningen vi egentligen har på hur bra eller dåligt ett företag går. Dessvärre känner jag ofta att den inte alls reflekterar verkligheten så bra. Det finns förstås massor av brister men jag stör mig framförallt på att tillgångarna är så dåligt beskrivna. 

Väldigt ofta ser man hänvisningar till att bolaget har si eller så mycket kapital, fordringar, kassa osv i sammanhanget att det är just företagets totala tillgångar. Det stämmer förstås på många företag men absolut inte på dem som jag är intresserad av.

Oftast är det tillgångar som inte kan tas upp i bokföringen som är företagets mest värdefulla (i vissa fall kanske det finns spår av dessa tillgångar, t.ex. i goodwill i bokföringen). Dessa är de som ger återkommande intäkter och vinster, inte kassan eller anläggningarna.

Här följer några saker som inte finns med på mina företags balansräkningar, men har enorm betydelse för deras vinst. 

Apple: Varumärket, iOS, MacOS, designteamet.

Starbucks: Varumärket, anseendet som ett etiskt/ansvarstagande företag, 

Disney: Namnet/varumärket, Pixar och Disney-studion

Kopparbergs: Varumärket.

SHB: Företagskulturen.

Oftast är det självklart att dessa saker inte kan finnas med för hur ska man kunna sätta ett värde på företagskulturen, ska den skrivas av när det går dåligt osv. I andra fall vore det kanske bra för att visa hur stora tillgångar man har. Om inte annat så gör bokföringen som den ser ut idag att vissa, väldigt bra företag inte har sina största tillgångar synliga. Kanske bra för oss som letar just efter sådant, men det är väldigt ironiskt.

Apples kassa är förstås värdefull då den ger företaget enorm frihet att göra bra precis vad de vill och ta vilka chansningar som helst utan att riskera företagets hälsa, men den är ju bara pengar. iOS däremot är enormt värdefullt då det kraftigt bidrar till inlåsningen i Apples ekosystem då väldigt få som börjat köpa iPhone och iPad slutar göra det.

Den som inte förstår hur värdefullt ett operativsystem som byggts upp under 10 år och håller kunderna kvar mer än något annat som man köper med telefonen blir troligen förvånad när affärsområdet Services börjar växa med 25 % per år och blir det näst mest lönsamma efter just iPhone.

Detta gör i Apples fall att det blir mycket lönsammare om man inte kan sälja en ny iPhone till en existerande kund efter två år men istället lockar in en ny kund. Den gamla kunden kommer att köpa en ny året efter men den nya kunden och den gamla lägger en massa pengar på garanti, tjänster, appar, musik osv från dag ett. Samtidigt oroar sig marknaden konstant för att kunderna byter iPhone långsammare än tidigare.

De som kan hitta och, förstås, förstå värdet hos dessa icke-bokförda tillgångar blir rika. De andra är de som säger "Men det är ju bara kaffe, hur svårt är det att kopiera?"

Starbucks rapport

Starbucks rapport i torsdags var bra på alla punkter förutom den mycket viktiga "same store sales", dvs förändringen i försäljning i enheter som varit öppna under hela det senaste året. Försäljning rensat för den tillväxt som kommer från nyöppnade enheter m.a.o.  Denna har brukat vara oerhört stark för Starbucks- medan konkurrenter har varit glada för ett par procent, inte minst nu när trafiken i köpcentra i USA pga onlinehandeln har minskat drastiskt, har Starbucks i åratal haft 5 % eller mer, både i USA och världen i övrigt. 

Nu lyckades man med detta bara i Kina medan USA och världen gav 3 % och när man går in på detaljerna ser man en minskning på en procent antalet besökare, dock kompenserat av att dessa köper mer per besök så att totalen blir +3 %.

Detta kan förstås vara början på sämre tider eller så är det bara naturliga fluktationer. Jag blir mer oroad för aktien än för företaget- Kina är mycket mer framtiden för Starbucks än USA och EMEA och det vore mer oroande om Kina visade svaghet. Dock ska vi inte glömma att SBUX-aktien gjorde en djupdykning våren-sommaren 2012 (vilket var orsaken till min ingång i aktien) just på ett par svaga rapporter och om detta fortsätter så kan aktien ta betydligt mer stryk än de 4 % den föll i fredags. Se mitt första inlägg här, notera dock att aktiepriset måste delas med två pga split sedan dess.

Ingen anledning till panik med andra ord, min tro långsiktigt på Starbucks är helt orubbad, men det finns skäl att noga hålla ögonen på utvecklingen. 

Starbucks drabbas även av den mycket snabba uppgången för dollarn under kvartalet, vilket sänker värdet på all utländsk försäljning. Detta kommer även att drabba Apple som rapporterar i morgon. Detta påverkar förstås inte företagens stora amerikanska försäljning men Apple har nästan 2/3 av försäljningen utanför USA så för dem har det stor påverkan även om den säkert minskar tack vare terminssäkringarna. 

Just "jämförbara butiker" slutade H&M att rapportera för något år sedan för att kunna dölja att man inte längre växer utan köper sig tillväxt genom att öppna nya butiker. Detta och mycket annat döljer H&M för oss, vilket Hurricane Capital lyfte fram med stor tydlighet igår. Jämför man med allt som Starbucks rapporterar varje kvartal om var och hur man säljer, inte minst detaljerna kring online, "mobile order and pay" och "pre loaded på kort" är det en extrem skillnad mot H&M.

Premiumsegmenten

Det är i premiumsegmentet som pengarna finns- dvs högst upp i varje produktkategori finns det ett eller ett par företag tar hela vinsten tack vare att deras produkter är de mest eftertraktade och de därför kan ta rejält betalt.

Porsche är enormt lönsamt eftersom de har så stor makt över sin egen prissättning och tjänar därför enormt mycket mer än de standrardbilmärken som säljer mångdubbelt fler bilar än Porsche.

Apple har gång på gång avfärdats eftersom de "tappar marknadsandel" till diverse lågprisalternativ samtidigt som de tar nästan hela den sammanlagda vinsten inom smartphones.

Starbucks har i regel hållit sig inom premuimsegmentet och därmed tjänat mycket pengar på kunder som är beredda att betala extra för upplevelsen mm att gå till Starbucks. När man, inte olikt Porsches lågprissatsning 924 som man fick begrava i hast, för ung. tio år sedan under ny ledning storsatsade på att ta marknadsandelar och finnas "överallt" i USA gick det käpprätt och Howard Schultz fick återta skutan. En skuta som sålde en massa nallebjörnar och fanns i vartenda gathörn med caféer med tveksam lönsamhet.

Man lade snabbt och brutalt ned tusentals caféer, tog bort allt krimskrams och lät på nytt kaffet stå i centrum. Resultatet lät inte vänta på sig och man uppfattades på nytt som det fina stället att gå till. Dock har man fått en hel del konkurrens i toppen av pyramiden och börjat skapa en finare variant av sig själv.

I torsdags kom så beskedet att Schultz ska lämna över rodret till deras COO i vår och helt satsa på Starbucks nya premiumerbjudanden; "Starbucks Reserve" och "Roasteries". Reservs är finare varianter av caféerna med exklusiv, bruntaonad inredning m.m. samt också namnet på deras finaste caffeblandningar. Man kommer att på några år öppna hundratals "rena" Reserve-caféer samt utrusta måna vanliga caféer med en "Reserve Bar" där kunderna kan dricka det finare, dyrare kaffet i en lite annan atmosfär. 

Roasteries till sist är Starbucks hyperpremiumvariant av caféer som hittills bara finns på ett par ställen. Stora, upplevelsebaserade caféer där man får se hur kaffet rostas, dricka superdyra kaffevarianter och öht uppleva kaffe på ett nytt sätt.

Jag tror att Starbucks gör helt rätt här. De måste hålla den översta nischen bland cafékedjorna. De kan aldrig konkurrera med Sacher osv och det ska de inte försöka göra heller. Starbucks har ingen historia (förutom deras första café i Seattle) på det sättet, utan däremot kraften och resurserna att skapa vardagslyx, inte minst i storstäderna.

Folk, framförallt vissa, får alltmer pengar och de vill använda dessa. Lyxiga erbjudanden,  inte minst sådant som min favorit LVMH håller med, blir som en skatt på människor med gott om pengar. Dessutom ger "top end" glans och lyster för hela företaget. Människor läser om Starbucks extrema Roasteries och uppfattar märket därefter, även om de själva bara går och köper hämtkaffe på Starbucks.

Schultz är utan tvekan rätte mannen att driva detta nästa kapitel i Starbucks historia.

Starbucks idag

Starbucks rapport i veckan var både en styrkedemonstration och en bekräftelse på den utveckling vi har sett ett tag nu. Amerikanska verksamheten tyngs av att folk handlar alltmer på nätet och färre än tidigare strosar runt i galleriorna. Oro för detta har tyngt aktien hela året och även om 4 % tillväxt i jämförbara butiker i USA är lägre än historiska snittet på över 5 % så visar det ändå att man håller ställningarna förvånansvärt bra.

Rapporten var annars som vanligt, oavsett om man räknar med eller utan den extra vecka som inföll detta kvartal. Runt 10 % intäktsökning och 20 % vinstökning samt en ökning av utdelningen med 25 %. Alla siffror och trender går i rätt riktning. Kina går starkt och man satsar allt man kan med en ökningstakt i landet på ung. 10 caféer i veckan mot målet om 5000 år 2021 (dubbelt mot idag). Eller som VD säger: Vi har bara skrapat ytan än så länge.

Den viktigaste "nyheten" är som jag ser det det stora fokuset på att gå "upmarket" på existerande marknader med "rosteries" och "reservs stores" där man kan följa processen i tillredningen (i vissa fall t.o.m. rostningen) på ett helt annat sätt och i en mycket exklusiv miljö. En nyhet var att man i många existerande "gröna" caféer (de med Reserve-branding är bruna) ska lägga till en espressobar där man kan dricka vid bardisken och därmed skapa en annorlunda upplevelse för dem som vill.

Jag tror man är på helt rätt spår här och uppenbarligen visar deras interna siffror detta med tanke på hur man nu storsatsar på upmarket, även med Starbucks Nights (öl och vin kvällstid). Folk får det sakta men säkert bättre och bättre och kommer inte att nöja sig med "som det alltid har varit". De med resurserna vill ha "affordable luxury" och Starbucks är redan som det är ett rent premiummärke. 

Vinstmaskinen Starbucks tuffar alltså på som vanligt och troligen kommer marknaden att värdera upp aktien med tiden. Dock är SBUX-aktien rätt oberäknelig- den har stått och stampat runt 55 hela året efter fjolårets uppgång om 50 %, men förr eller senare kommer det att lossna om Starbucks fortsätter som idag. Jag är i vilket fall helt säker på att framtiden tillhör kvalitetskedjor som dem.

Online disruption

Det råder inget tvivel om att onlineförsäljningen sakta men säkert tar över omsättning från fysiska butiker. Totalt sett är det ännu en ganska liten del, men eftersom många produkter enbart eller nästan enbart säljs fysiskt (bilar, mat osv) döljer sådan statistik den jättelika påverkan online har på vissa branscher.

Om man istället tittar på helheten (i USA) blir tillväxten tydlig:

Och för vissa segment ökar försäljningen oerhört snabbt:

Frågan många ställer sig idag är om H&M (tidigare inlägg) vars styrka är fysiska butiker kan fortsätta växa när så mycket av försäljningen, framförallt på sikt, kommer att ske online. Jag skulle säga ett bestämt nej på den frågan och vi kan redan se effekterna av detta när deras försäljning uppenbarligen skulle sjunka om de inte ökade antalet butiker så mycket. De köper sig alltså rätt dyr omsättning genom att aggressivt öppna nya butiker.

Många kanske tycker att det är OK att man expanderar på detta sätt men det var precis det som gjorde att Starbucks fick mycket stora problem för tio år sedan. Istället för att förbättra sitt erbjudande satsade Starbucks ledning på att till varje pris öka omsättningen och snart hade man (olönsamma) caféer på krypavstånd från varandra.

För ett par år sedan slutade Apple tvärt att rapportera försäljningen i Apple Stores. Naturligtvis berodde det på att den fantastiska ökning som man sett under många år som tagit dem till världens mest lönsamma butiksytor per kvadratmeter hade stannat av. För Apple var det inget större problem eftersom försäljningen inte gått till konkurrenter utan till deras onlineförsäljning (och deras återförsäljares). För H&M kan detta bli ett problem då deras onlinebutiker är sena att lanseras och deras produkter är väldigt billiga.

Kanske är pudelns kärna frågan om inte ens Apple längre kan öka sin försäljning i fysiska butiker hur ska då H&M kunna göra det?

Starbucks säljer lite online, men eftersom det är varmt kaffe med tilltugg som kunderna till allra största delen köper så är den fysiska affären den naturligt dominerande. Dock är det viktigt att tänka på att när kommersen i köpcentra minskar så drabbar det även Starbucks, vilket ledningen redan har berättat. Effekten är förstås betydligt mindre för Starbucks än för dem vars försäljning flyttar till internet men detta kommer att vara en faktor framöver och säkert leda till att Starbucks koncentrerar sig mer på tillväxt i Kina och på södra halvklotet än i USA och Europa de kommande tio åren.

Året som gått

Trots min allergi mot att dela upp tiden man investerar i kalenderår så kan det ju vara bra att ibland se över vd man gjort och spekulera lite i vad som kommer nästa år. 

Inget av mina innehav gjorde någon större kurssuccé detta år utan gick mest som börsen, det var upp på våren och ned eller stilla därefter. Detta har förstås ingen som helst betydelse eftersom kalenderår är ett godtyckligt begrepp som inte påverkar mina investeringsbeslut. Mycket mer intressant är förstås hur företagen utvecklade sig. 

Apple hade ett fantastiskt år, så bra att marknaden återigen bestämde sig för att sådana framgångar på något vis måste betyda att olyckor lurar bakom hörnet. Man lanserade Apple Watch som uppenbarligen har slagit igenom mycket bra, vilket döljs av det faktum att den förstås säljer mycket mindre än sina syskon iPhone och iPad. Lite som när fantastiska backar i topplag skyms av forwardstjärnan som rankas högst i världen. Nyligen i London såg jag hur brett Apple Pay har slagit igenom vilket också kommer att ge resultat på sikt, liksom jag efter ett par månader med Apple TV "4" och Apple Watch inser vilka höjdare de är. Vi ser i princip all tv via Apple TV nu och jag saknar verkligen notifieringarna från min Apple Watch när jag på helgerna använder andra klockor. Otroligt bra produkter och vi ska köpa en till Apple TV till vår andra tv.

Mycket stark försäljning överlag har tillsammans med som alltid aggressivt utnyttjande av kursfall för återköp givit osannolika VPA-ökningar över 40 % de flesta kvartalen. Marknaden handlar trots detta ned AAPL till nu under PE 11 mot amerikanska börsens 17... Detta betyder att marknaden nu ställt in sig på en tvärbroms för Apples vinst och omsättning och en överraskning på uppsidan, vilket jag förstås tror på, kommer troligen att leda till fin kurserna 2016.

Starbucks har tuffat på väldigt bra och kursmässigt blivit årets raket för mig med en uppgång på 50 % (från 40 till 60 dollar). Spliten i våras kanske hjälpte lite psykologiskt men detta är vad man ska få se i företag som växer mycket kraftigt på både översta och nedersta  raden. 

Disney var årets nykomling och är ännu under 10 % av portföljen. Troligen kommer jag att öka innehavet ytterligare i år och man behöver ju inte vara ett geni för att förstå vilken betydelse det kommer att få för resultatet, framförallt utanför de rena biljettintäkterna, att den första Star Wars-filmen producerad av Disney inte bara blev en succé utan den mest framgångsrika filmen någonsin alla kategorier. Även om Disney är mycket mer än film (som ju framförallt är ett lok som driver merchandising och licensiering) så kommer just Star Wars att driva OERHÖRDA vinster de kommande åren. Allt annat vore en sensation efter filmens mottagande.

Medan Starbucks är som H&M (fast med mycket bättre utveckling) och marknadens älskling så känns marknadens avoga inställning just nu till både Apple (20-25 % av portföljen) och Disney som att jag är inne på rätt spår. Inte för att det räcker att alltid gå emot marknaden för att tjäna pengar (det lönar sig förstås inte alls att göra det konsekvent) utan för att just denna missriktade skepticism från marknaden är vad som krävs för att på sikt slå marknaden.

Bankerna har gått mycket bra men jag minskade en del i mitt stora swedbankinnehav, ökade i SHB och sålde mitt lilla innehav i Nordea för att kunna öka i Disney nu när den föll. jag kommer troligen att ligga kvar på denna nivå med över 40 % i banker för utdelningen och för att jag ännu tror stenhårt på deras affärsidé och dominanta position. Skulle något amerikanskt innehav gå genom taket så kan jag komma att öka i bankerna liksom i H&M som jag ökat med ung. 30 % i år.

För året som kommer tror jag på fortsatt låg ränta och lågt oljepris. Världen är inte som förr men det tar sin tid för marknaden att inse detta. För oss konsumenter och investerare är detta förstås mycket bra och jag ser fram emot att fortsätta skörda frukterna av detta. De som tror att allt kommer att återgå till hur det var för några år sedan (oavsett vad frågan gäller) som om det vore en naturlag kommer att fortsätta att famla i mörkret. Vissa saker består- som att företag behöver riktiga kunder som betalar med riktiga pengar, men branscher och företag kommer och går, räntan har inget "normalläge" som gäller för all framtid oavsett vad vår oerhört inkompetenta riksbank ("världens äldsta…") säger.

En annan sak som inte förändras är att pengaströmmen går från dem som följer med strömmen till dem med kunskap och förmåga att använda denna kunskap rationellt på marknaden. Inget nytt under solen där.

Starbucks rapport

Även Starbucks rapporterade i förra veckan sitt bokslutsår och liksom Apples var deras rapport fantastisk, även om det vanliga tramset ekade om att man inte slog analytikernas väldigt upptrissade förväntningar (man landade precis på) och under minuterna efter rapporten i den mycket tunna efterhandeln handlades ned flera procent.

Tre saker man ska ta med sig från rapporten och analytiker-telefonkonferensen efteråt så är det följande:

1. Försäljningen i jämförbara butiker ("comp store", dvs dem man haft i över ett år) ökade i USA med 9 % och globalt med 8 %.
2. Man ökar återigen utdelningen, denna gång med 25 %.
3. Man etablerar nya caféer klart snabbare än planen i Kina och är oerhört positiv till utvecklingen där, jämförbara butiker är upp 9 % samtidigt som man har fått ordning på Europa till sist.

Att man kan leverera på detta sätt när tiderna inte är de allra bästa i världen och dollarn dessutom är så hög är helt oslagbart. Det bådar mycket gott för framtiden tycker jag.
En stor del av hemligheten med att kunna växa på detta enorma sätt i redan etablerade caféer är att man nu säljer mycket mer mat än tidigare. 

Detta hänger samman med att man lyckas mycket väl med att locka in kunderna på nya tider under dygnet och detta inkluderar förstås det nya Starbucks Nights, där man säljer (rätt dyrt) vin och öl efter kl. 16 i amerikanska caféer, inte så många än men antalet ökar snabbt och det kommer förstås att komma globalt en dag.

Även om man ska vara försiktig med att förutse aktiers rörelse i närtid så tror jag att SBUX kommer att fortsätta slå nya ATH under kvartalet som kommer. Den som vill prata Starbucks kan efter den 15 januari komma förbi vår nya "neighborhood store" i Uppsala där jag lär bli en trogen kund. För oss fanboys är det förstås kul att Starbucks nu på allvar etablerar sig i Sverige, bättre sent än aldrig.

Apples och Starbucks rapporter

Apple rapporterade som bekant i veckan och det var rakt igenom fantastiska siffror även om jag liksom många andra hade trott på några procent högre iPhone-försäljning och VPA. Kanske hade marknaden om Apple hade ett PE över 40 haft anledning att vara besviken på en VPA-ökning på 45 % men när Apple handlas runt PE 15 blir "besvikelsen" idiotisk. Apple mäts på en helt annan måttstock än ALLA andra företag. Det är helt uppenbart. 

När man rapporterar överraskande bra så kommer "kritiken" att detta inte kan hålla i sig, när de gör det ett kvartal till så höjer alla sina riktkurser och prognoser så mycket de orkar men aktien stiger bara måttligt. När sedan det tredje kvartalet (junikvartalet denna gång) så har marknaden börjat tro att Apple ska slå även de rejält uppskruvade analytikerförväntningarna med råge och när det sedan "bara" blir en mindre "beat" så rasar aktien i efterhandeln. Skulle försäljningen falla något när uppgraderingen blir mindre i höst så kommer vi att få höra att Apple har slutat växa och katastrofen är vid horisonten. Å andra sidan, om man lyckas växa mer än väntat i vinter så kommer aktien att uppvärderas.

När man nu hör en massa tyckare säga att "marknaden är besviken" på Apple och att dess siffror "inte övertygar" så tappar man ytterligare lite hopp för mänskligheten. Ingenting att se här, fortsätt framåt.

Starbucks rapport var helt otrolig med "same store" på 7 % globalt och 8 % i USA, omsättningsökning på 18 % och inte ett problem så långt ögat kunde nå. Dessutom har man beslutat om ett nytt återköpsprogram som lök på laxen. Starbucks har precis det som Apple inte har- förutsägbarhet i utvecklingen och därför värderas aktien klart mer än dubbelt så högt sett till PE.

Starbucks rapport

Det känns som om all tveksamhet släppte angående Starbucks förmåga att fortsätta sin otroliga tillväxt enligt alla parametrar med torsdagens rapport. Starbucks växer sin omsättning i absoluta tal, i existerande butiker och över hela världen och det går snabbt framåt, dvs precis vad marknaden tycker om. Vinsten följer med i snabbare takt än omsättningen (16 % mot 13 %) och det känns som om man gör absolut allt rätt idag och det är uppenbarligen inga problem att öppna 512 nya ställen senaste kvartalet, tvärtom tillhör deras nya caféer generellt de bäst presterande inom ett år från öppningen.

Starbucks är notoriska hypare av allt de lanserar förstås, men det går i vilket fall inte av de presenterade siffrorna att se något som motsätter att bra precis alla deras uppköp och innovationer har varit lyckade, i flera fall väldigt lyckade.

Tillväxten i Kina är enorm med runt 850 nya caféer detta år, men även USA växer fortsatt mycket snabbt, både i antal nya caféer och omsättning i existerande (+5 %), i det senare både i antalet besökare och hur mycket de i snitt köper för.

Jag har minskat lite på marginalen, typ 20 % det senaste halvåret och lär fortsätta med det om aktien stiger, men precis som med H&M är detta ett företag jag med mycket stor sannolikhet kommer att fortfarande äga om fem år, i alla fall 10-15 % av min portfölj. Troligen är aktien då dubblad mot idag. 

Invest in what you know

Buffetts och Peter Lynchs gamla mantra om att man ska investera i det man förstår sig på och ingenting annat är förstås känt av många, om än inte praktiserat av alla. Jag har börjat fundera på om man inte borde praktisera denna regel i väldigt bokstavlig tolkning. Kanske bör man inte investera i någonting där man antingen har expertkunskap (troligen endast en bransch, vilket är för lite) eller i vilket fall själv är kund. Detta skulle i mitt fall leda till försäljning av de sista 500 Boliden jag äger.

Jag ångrar förstås inte min fantastiska placering i Boliden, men när ett kvalitetsbolag pga en orelaterad kris handlas till en bråkdel av det egna kapitalet så måste man göra undantag helt enkelt för att uppsidan är så enormt mycket större än nedsidan.

Om jag däremot ser till min första mycket mindre investering, i Boliden så var det, liksom för kvarvarande innehav idag, bara en allmän tro på höjda metallpriser när tidigare u-länder industrialiseras i rask takt. Detta är inte någon vidare värdeinvestering utan mest en förhoppning.

Om jag tittar på alla företag jag har investerat i, framförallt dem jag köpte för 5-10 år sedan så var det ingen jag hade någon expertkunskap i och knappast heller någon jag själv var kund till eller ens var kund till någon i samma bransch. Olja, gas, metaller, försvarsindustri (Saab), mobiltelefonikriminalteknik (MSAB), mikroprintteknik (Obducat) och medicinteknik (Diamyd), stål (SSAB) osv. ALLT detta gick dåligt.

Att det gick så illa var absolut inte för att jag inte var påläst- jag läste verkligen allt som gick att komma över om MSAB, Diamyd, Obducat osv och försökte på alla sätt skapa mig en bild av hur företaget arbetade, deras produkter och hur marknaden och konkurrensen såg ut. Trots allt detta läsande och mejlande för att få information är det bara att konstatera att jag inte alls hade tillräcklig kunskap för att lyckas med dessa investeringar. På samma sätt är det bara att konstatera att jag lyckats väldigt mycket bättre sedan jag började köpa sånt jag personligen var intresserad av- konsumentprodukter av olika slag.

Apples produkter kan jag förstås idag utan och innan men det var i takt med att jag lärde mig genom att använda dem som jag ökade till idag en mycket stor post i företaget. Det betyder förstås inte att jag har kunskaper i nivå med dem som arbetar i centrala positioner i företaget (eller i någon av de få kvarvarande konkurrenterna värda namnet) men det är en enorm fördel att vara kund och själv se om löften infrias och hur man står sig emot konkurrenterna.

Swedbanks tjänster är lätta att följa, även om jag själv lämnat banken, men anledningen till det var faktiskt att man gör ett så gediget jobb vad gäller att minimera risker genom at begränsa belåning att jag kan inte se det som ett större problem. Swedbank är en enormt välskött bank och även om samma reservation av naturliga skäl gäller som för Apple så tycker jag att jag genom att vara mycket aktiv kund i banker har tillräcklig kunskap för att kunna värdera dem.

Starbucks har jag varit kund hos i minst 10 år genom många resor och deras "konkurrenter" i Sverige genom ett gediget kaffeintresse och allmän fikasjuka. Värdet av deras fantastiska varumärke uppfattar man inte om man inte genom sin konsumtion känner branschen och skillnaden mot alla deras konkurrenter.

 

H&M kom in i mitt liv på allvar med barnen, mycket regelbundna besök de senaste sju åren har givit massor av kunskaper om företaget- hur de arbetar med nya kollektioner, lyckas sälja slut på gamla, knyter attraktiva motiv/teman till sig osv.

Det är väldgit tydligt hur mycket bättre koll jag har på t.ex. Starbucks och dess möjligheter än vad som hade varit möjligt om jag inte hade haft detta intresse, det märks inte minst när man talar med andra som inte är intresserade av kaffe eller cafékultur som jag. Det funkar på samma sätt med mina andra innehav. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan vad som är så speciellt med just Starbucks, Apple, H&M osv av dem som är aktieintresserade men inte besökt Starbucks mer än någon enstaka gång, bara ägt en iPod av Apples produkter eller aldrig skulle handla på H&M själv eftersom de har bra med pengar men saknar barn.

"Apple är ju bara design", "vad är det som skiljer kaffet på Starbucks mot andras", "vad gös H&M bättre än Kappahl"? Precis samma resonemang kan man läsa dagarna i ända på Börssnack men också bland analytiker som har betalt att veta bättre men ändå inte greppat vad konsumenterna tycker är så speciellt med t.ex. Apple.

Den gediget intresserade kunden är en mycket bättre investerare än den som "bara" läser på allt som finns skrivet om ett företag. Jag tror t.o.m. att det är mer avgörande för att man lyckas än att läsa på om investeringsteori och -metodik även om man absolut behöver detta också.

Har den mer att ge?

Det är inte sällan man hör analytiker eller andra säga om en aktie som H&M och Starbucks typ "med PE 25, 30 etc. kan den stiga mycket mer? / har den mer att ge? / känns som om de nhar begränsad uppsida".

Detta har skett så många gånger nu att jag blivit övertygad om att folk som egentligen vet bättre lite slarvigt blandar ihop PE och pris. För visst ger en hög värdering i förhållande till vinsten, allt annat lika, en högre fallhöjd för vilken aktie som helst. Men man får aldrig glömma, vilket jag alltså tror att många gör i hastigheten att avfärda en aktie med högt PE, att den relevanta frågan är en annan:

"Är detta PE långsiktigt hållbart?"

Det är vad det handlar om. Om H&M över tiden lyckas hålla sitt "höga" PE (ofta mellan 22 och 26) medan vinsten ökar med t.ex. 15 % per år så kommer aktien förstås att öka lika mycket, samma sak med Starbucks som väldigt många oroar sig för, ökar vinsten med runt otroliga 25 % så ökar aktien i samma takt givet hyfsat konstant PE.

Jag kan inte vara säker på just dessa exempel förstås och denna diskussion leder ju naturligt till frågan om nuvarande vinstökningstakt (egentligen VPA) är hållbar, vilket är en diskussionsfråga för alla snabbväxande företag. Dock är det viktiga att väldigt många uppenbarligen skrotar planer på köp enbart på att PE är högt och går miste om väldigt stora och oftast väldigt säkra vinster på sikt. H&M har varit "dyrt" i decennier. Kanske är det inte så dumt att göra som Buffett och betala för kvalitet.

Starbucks julkvartal

Starbucks rapporterade igår sitt senaste kvartal och siffrorna är som vanligt oerhört starka. Naturligtvis började genast "the numbers game" i alla amerikanska mediekanaler där alla siffror skulle jämföras med vad våra kära analytiker i snitt hade trott att företaget skulle leverera. Håhåjaja.

Det blev i vilket fall en ögonöppnare för mig i hur detta fungerar när det blev tydligt att antalet "beats" bland omsättning, vinst, jämförbarförsäljning, marginal för att nämna de viktigaste är det som styr kommentarerna i vår larviga finansiella nyhetscykel. Snabbt och enkel ska analysen vara! Som om en lägre vinst men högre försäljning skulle vara lika bra som en lägre försäljning men högre vinst (vilket var fallet). Det är ju i själva verket mycket bättre att kunna öka vinsten trots att försäljningen inte var så stor som man trott, men man får väl anta att bruttomarginal bara är en av alla "metrics", inte det minsta viktigare än någon annan, som en analys ska göras på.

Hur en vuxen människa kan tala om en "disappointing sales" samtidigt som företagets vinst trots det är mycket högre än vad man trott är precis lika befängt som när man skriver ned Apple för att deras otroligt lönsamma försäljning inte växer lika snabbt som det helt olönsamma segmentet.

Nå, nog om intellektuella tillkortakommanden. En mycket jämn och bra försäljningsökning i jämförbara butiker som var över 5 % på alla marknaden för första gången samt en fantastisk (+24 %) ökning av laddningarna på Starbucks Card är väldigt, väldigt lovande för framtiden. Det viktigaste som jag ser det är dock hur enormt lönsamt man fortsätter att växa. I vanlig ordning ökade vinsten mer (25 %) än försäljningen (12 %) helt utan några störande engångseffekter.

Starbucks har en mycket stor del av världen att fortsätta att växa i och lyckas t.o.m. öka sin närvaro på de mest penetrerade marknaderna, främst förstås USA, med samma lönsamhet som tidigare. Kina, Indien och flera andra stora marknader kommer att att växa enormt i takt med att deras befolkningar, precis som blev fallet i Japan, upptäcker att det inte bara är te som är gott att dricka. Om man tänker på att kineserna bara förbrukar 25 gram kaffe per år (svensken 8 kg), så får man en uppfattning om hur mycket växtmån det finns.

Mina placeringar 2014

Jag lyckas ofta bra med att välja rätt placeringar om jag får säga det själv men jag har aldrig lyckats särskilt väl med att förutse NÄR en uppgång ska komma. Jag ska alltså inte försöka förutsäga mina aktiernas procentuella utveckling under det kommande året, men väl hur de företag jag har placerat i kommer att  utvecklas. Aktierna följer som bekant förr (Starbucks) eller senare (Apple) med.

Så i fallande ordning i betydelse för mig kommer här mina tankar:

Swedbank: den gamla folkbanken kommer tack vare sin enormt starka privatkunds- och företagsverksamhet att trots en rejäl utdelning (nu 75 % av vinsten) om minst 9,90 kr att fortsätta att samla kapital i ladorna. Visst är det väl alltid så att "konkurrensen hårdnar" men konkurrensen är trots det på en mycket låg nivå, ingen har lyckats ta sig in på allvar på den svenska marknaden så de fyra stora fortsätter att tälja guld på bolånemarginalerna, avgifterna och allt annat de tar sig för, inte minst sina fonder som säljs till intet ont anande småsparare  

Detta kapital är helt överflödigt för rörelsen hur man än räknar enligt de nya regler som vi nu vet nästan allting om. Överkapitaliseringen kommer att leda till höjd utdelning antingen redan i år eller i vilket fall nästa. Förhoppningsvis kommer det att ge en "ny högre" nivå istället för en extrautdelning. Som jag har sagt många gånger är det helt otänkbart att Swedbank skulle kunna fortsätta med uppåt 6 % direktavkastning när de andra tre bankerna har 30-40 % lägre så aktien kommer troligen att fortsätta sin fina resa i framtiden, inte minst när utdelningen höjs. Den ultimata byrålådsaktien och jag kommer att öka om den faller ned mot 150-160 igen.

Apple: detta är mitt enda innehav där jag tror på en rejäl ökning av vinsten detta år. Efter att flera faktorer, vilka jag inte alls hade insett styrkan i, gav en sänkt marginal detta år har allting nu gått i motsatt riktning: iphone återfår en hel del av sin tappade marginal när den till det yttre och i många andra delar inte gjorts om så mycket och försäljningen, tack vare China Mobile, Docomo och allmän ökning över hela världen, kommer att öka rejält. iPad har ändrats mer om detta påverkar förstås marginalerna nedåt, men iPad Air är en nästan löjligt mycket bättre platta än konkurrenternas och Minin med retina säljer liksom Air uppenbarligen mycket mer än förra året, vilket kommer att öka både omsättning och marginal. Härutöver finns förstås den mycket lönsamma Mac-försäljningen, den alltmer betydelsefulla iTunes (nu det fjärde benet för Apple) och den eller de nya produktkategorier som Apple kommer att lansera detta år.

Räkna alltså med rekordresultat samtliga fyra kvartal som kommer. Den som inte förstår hur stor betydelse som China Mobile har kommer att få veta det liksom den som tror att kinesiska 30 dollarsplattdatorer som inte duger till annat än filmvisning är en hot mot iPad eller Apples resultat. Jag kommer dock att minska mitt innehav ytterligare om aktien stiger över kanske 650 och uppåt (allt är relativt, jag har fortfarande kvar 90 % av mitt maximal innehav hittills) eftersom det är så väldigt stort och jag vill inte ha det som största innehav, vilket jag tror det kommer att bli ganska snart om aktien tar fart.

Starbucks: inte mycket att säga om detta perfekta företag. Ja, det är högt värderat, men det är för att det ökar sin vinst mycket snabbt och eftersom de gör precis allting rätt- satsningar på nya, bättre och nyttigare produkter, lönsam aggressiv tillväxt och varumärkesvård in i minsta detalj kommer både vinst och utdelning att öka i framtiden. Redo för byrålådan!

H&M: ett underbart företag som alltid missförstås, för ett år sedan trodde så många okunniga att det var slut som artist och plågades av allt möjligt, idag tror väldigt många att eftersom dess PE-tal är över 25 där det brukar gå i taket så är det en riskfylld placering. Dessvärre glömmer man uppenbarligen, vilket är förvånande eftersom vi talar om väldigt kunniga bedömare som Günther Mårder (Sparpodden avsnitt 14, dvs det som kom idag), att PE för väldigt bra företag i regel sjunker för att vinsten ökar, inte för att kursen faller ned från en rekordnivå. H&M har varit köpvärt för alla långsiktiga placerare i 40 år detta år och allt talar för att detta kommer att förbli.

Internetsatsningen i USA (m.fl. marknader) kommer troligen att få allt större betydelse för tillväxten, utvecklingen av nya eller nästan nya marknader kommer att ge en enorm skjuts på omsättningen och marginalen verkar vända uppåt igen. Så enkelt kan det sammanfattas men så enkelt är också H&M:s affärsmodell. Man är bäst och därför klarar man sig bättre än alla andra. Den som inte förstår betydelsen av att H&M ännu inte har etablerat sig (OK, typ fem butiker) på Södra halvklotet förstår inte H&M, aktien som fick sina första säljrekommendationer av Affärsvärlden och Veckans affärer 1974.

Boliden: jag tror fortfarande på detta välskötta företag eftersom det just är så välskött och zink och koppar är de metaller som bygger framtiden. Jag är dock lite less på att det är så svårt att överblicka många av de faktorer som påverkar resultatet så jag har som sagt minskat rejält i mitt innehav. Om den stiger upp mot 120-130 igen så kommer jag säkerligen att minska med hälften igen.

Marknadens tröghet

Jag tror man förenklat kan konstatera att det företag som först gör någonting (vara eller tjänst) bra har en (nästan) ointaglig position på marknaden. Har man väl lyckats så krävs det att produkten blir omsprungen av ny teknik (à la Disruption Theory) Med bra menar jag förstås att det hela mottas mycket väl på marknaden, inte att det objektivt skulle vara bättre, även om detta förstås för det mesta är fallet.

Det är förstås ingenting revolutionerande att den som är bra också lyckas bra, men det är verkligen värt att tänka på när så många talar om "first mover advantage" och liknande floskler. Man har bara ett övertag som först ut om man verkligen är bra. Nästan alla nya produkter har förts fram tidigt av mindre lyckade företag liksom koncept som var "fel" någonstans och inte förrän någon gjorde rätt och blev den första som gjorde det bra i kundens ögon blev det en finansiell succé.

Lika dumt är det att tro att herren på täppan hela tiden är väldigt hotad av konkurrenterna, oavsett om de kommer med bättre lösningar eller inte. Det betyder inte att det företag som var först med en bra lösning inte kan förlora marknad eller är immun mot konkurrenternas attacker, men det betyder att de har en väldigt säker position (här räknar jag förstås vinst, inte antal sålda eller liknande tramsstatistik) om de vet att utnyttja den samt att även om det skulle komma en VD som avviker från framgångsreceptet och kör i diket, så har de mycket goda chanser att återkomma till tidigare vinster- det är ju de som är bra i kundens ögon så länge som deras produkt eller tjänst är gångbar på marknaden.

Det fanns många kedjor för damkläder i världen, om inte i Sverige, i slutet av 40-talet, men H&M lyckades, precis som IKEA, genom grundarens enorma skicklighet att etablera ett ikoniskt koncept som var bättre än konkurrenternas. Deras bransch är väldigt okänslig för "disruption" eftersom ingen hittills kommit på något bättre sätt (sorry, Boo.com) att sälja kläder än att etablera många och effektiva butiker på platser där kunderna går och handlar annat. H&M är förstås inte ensamt om att ha lyckats skapa en lönsam, global modekedja, Zara och några till finns om man bara räknar de stora och riktigt lönsamma, men med tiden nöts allt fler ned och kopiorna, t.ex. Kappahl, för att ta ett svenskt exempel, i utlandet finns det långt fler, se bara på blodbaden i branschen i USA och andra länder, går troligen långsamt men säker samma öde som Gulins till mötes.

Att tro att H&M skulle kunna hotas av lågprisalternativ eller för den delen mer exklusiva märken är att missa hur starkt konceptet är. H&M behöver alltså inte ständigt göra om sig- deras framgång ligger i konceptet och ledningen ser bara till att replikera detta i land efter land och i nya varianter under andra namn.

Cafékoncept-kedjor fanns före Starbucks, men de var de första att lyckas och blev ikonen som alla andra fick förhålla sig till. Från att de hade etablerat sig över hela USA var deras försprång både vad gäller omsättning och vinst nästintill ointagligt. Inte ens när man för 5-6 år sedan körde i diket i sin jakt på omsättning för omsättningens skull och alla siffror pekade rakt ned i diket hade konkurrenterna en chans att slå dem och de hade gott om tid att återskapa sin effektivitet och strategi (som Howard Schultz sa i en intervju i Time "Vi har sålt hundratusentals nallebjörnar i våra caféer. Varför då?").

Starbucks utbredning över världen

Apple var förstås först att lyckas producera och få acceptans på marknaden för både den moderna PC:n (Apple II) och det grafiska användargränssnittet (Macintosh). De var "bäst" (enligt marknaden) och även om de både fick problem med sig själva- ledningen försökte kopiera konkurrenterna med en modell för varje behov och konkurrenterna- det gick snabbt att kopiera superbilliga (allt är relativt, svindyrt med dagens mått förstås) kloner till IBM:s PC lyckades man först hänga kvar och sedan återkomma, precis som Starbucks, genom att återgå till sina rötter som det man var känd på marknaden som, dvs den som gjorde de bästa datornerna. Dyra förstås, men de som nästan alla skulle välja om priset var detsamma för Apples och konkurrenternas produkter. Så länge det finns PC kommer med andra ord Apples produkter att vara dominerande vad gäller prestige och rörelsevinst i produktsegmentet. Mac-datorerna håller nu på att trängas bort så sakterliga, men det är inte konkurrenterna som gör detta utan Apple själva med iPad och i viss mån iPhone.

Apple vilar ju som bekant inte på lagrarna utan använde vad de kunde om PC för att göra den första bra mp3-spelaren. När man tittar på de produkter som fanns 2001 så förstår man varför de inte sålde. Apples spelare blev den ikoniska produkten och oavsett hur mycket pengar som Microsoft, Philips, Samsung m.fl. har slängt på konkurrerande erbjudanden har de inte kommit någonvar alls på alla år.

De enda som kunde döda iPod var Apple själva med iPhone. Smartphones hade funnits i många år och var lika hatade av användarna som svårsålda (minns Ericssons plastalster, herregud!). Apple tog vad de lärt sig från PC (operativsystemet) och iPod (tekniken, designen, miniatyrtänkandet) och skapade en produkt som var flera år före konkurrenternas (lyssna på publikreaktionerna vid lanseringen så förstås t.o.m. den mest inpiskade Android-nerd att detta stämmer).

Ofattbara summor har slösats bort på att försöka konkurrera med iPhone sedan den slog igenom. Eftersom marknaden erkände iPhone som den ikoniska produkten, den första bra smartphonen, var det dock väldigt svårt trots att Apple envisats hela tiden att endast sälja i det översta marknadssegementet och helt lämnat åt andra att försöka konkurrera med pris. Det går tretton på dussinet som påstår att detta kommer att leda till Apples undergång med argumentet att Android säljer mer. Konkurrenterna (Siemens, Ericsson, Sony, BB, Nokia, Microsoft, Motorola osv) åker dock en efter en i diket och långt över hälften av de samlade rörelsevinsterna i mobiltelefonsegmentet (smart eller inte) tillfaller nu Apple. Samsung är starka idag men den står bara näst i tur. Apple kommer att vara det företag som tar död på iPhone om ingenting väldigt överraskande skulle ske.

I 10 år förstökte Microsoft tillsammans med sina "partners" (jo, jo!) att skapa en tablet, gång på gång misslyckades man lika spektakulärt som dyrköpt. Sen tog Apple sina erfarenheter från iPhone (användargränssnitt, produkttionsteknik, skärm- och batteriteknik osv) och skapade iPad. Konkurrenterna stod och gapade på sedvanligt sätt och Samsung, vem annars, var först med att kopiera och skapade sin katastofprodukt Galaxy Tab 10.1 som började fylla teknikåtervinningsstationerna lagom till jul 2010.

Alla andra PC- och mobiltillverkare förstod i alla fall att detta var framtidens PC men dessvärre inte alls att de inte skulle ha någon chans i världen att göra något annat än förluster mot den första tablet som tagits emot med öppna famnen av marknaden. Först försökte man rakt på, som Samsung ovan samt alla dessa PlayBook, ePad osv i 10-tumsklassen men INGEN lyckades sälja någonting med vinst. Skam den som ger sig och hundratals "stora" tablets har sedan sett världens ljus ifrån butikshyllorna där de blivit kvar tills de återsänts till tillverkaren. Det var lika förutsägbart som det var ofrånkomligt.

Nu får vi förstås veta dagligen att Apple förlorar marknadsandelar som jag skrev om häromdagen. Eftersom vinst är mindre viktigt än antalet sålda enheter i denna parodi på verkligheten sväljs detta av teknikjournalister och analytiker, men i betydligt mindre omfattning av användare och institutioner (utbildning och företag) och iPad är helt ohotade både som den produkt som tar ALLA vinster i segmentet och den produkt som genom sina utvecklare är den enda som det går att utföra någonting konstruktivt med förutom lättare underhållning då den som köper en superbillig tablet inte köper några appar till den eller andra digitala produkter, ungefär som fallet är med Android-telefonerna. Det kommer med all sannolikhet att vara Apple som en dag tar död på iPad.

Den som är förstå ut med den i marknadens ögon riktigt bra produkten eller tjänsten har alltså en oerhört stark ställning så länge denna produkt eller lösning efterfrågas. Är man så skicklig som Apple så använder man tiden och pengarna till att utveckla efterföljaren och låter sedan denna sakta men säkert ta död på den gamla produkten. Men har man ett koncept som inte kommer att tappa sin popularitet i första taget som H&M och Starbucks (liksom förstås många andra företag, jag valde bara mina egna placeringar som exempel eftersom jag känner dem så bra) så behöver man bara förfina och duplicera detta för att tjäna pengar som ett casino.

Man säger hela tiden att marknaden är snabbrörlig och det stämmer förstås till stor del, men marknaden är vi som köper och vi är inte alls snabba att gå ifrån den vi uppfattar som det som är bäst. Alla kommer naturligtvis inte att köpa det, det finns gott om köpare till alla kinesiska missfoster till kopior av populära produkter, men de väljer i de allra flesta fall inte aktivt bort det eller de "bra" alternativen, de vet att de får en sämre produkt för det låga pris de betalar. Detta låga pris skapat av benhård konkurrens mellan tillverkare som inte har någonting annat att konkurrera med är vägen till undergång, oavsett om det är en klädkedja, caféer eller konsumentelektronik man säljer. Att sälja det som kunderna anser vara bäst är däremot den vallgrav som hägnar in de uthålliga vinsterna.