Inlägg
.
Jag tänkte att jag kunde skriva lite om hur jag blivit så benhårt övertygad om hur man lyckas med aktier. Min hårda övertygelse kommer av att det är väldigt uppenbart för mig att jag först trots att jag i flera fall visste bättre begick misstag, t.o.m. en del klassiska, för att sedan lyckas mycket bra efter att jag kompromisslöst använt mig av mina dyrköpta lärdomar de senaste fyra-fem åren. Det är en sak att känna till en regel, men något helt annat att lära sig att under alla omständigheter följa den.
Som jag har skrivit tidigare gjorde jag mitt första aktieköp redan hösten 1986 (64 Electrolux B-fria) och därefter ett antal ganska bra köp, framförallt min dubblering av E-luxinnehavet till lågpris vid raset 1987, men även statliga utförsäljningar m.m., varefter jag dumt nog konsumerade upp mina aktier under en lång och rolig studietid i fram till andra halvan av 90-talet.
När jag fick inkomst borde jag väl ha börjat investera igen, men det var först efter att ha skakat på huvudet åt vad jag då trodde var en permanent oseriös utveckling av aktiemarknaden i slutet av 90-talet följt av en långsam och mycket långvarig nedgång i början av decenniet som jag 2002 kom tillbaka.
Ericsson föll handlöst under en period på rädslan för konkurs. Min analys var att om Ericsson bara lyckades med sin nyemission, vilket kändes väldigt troligt med tanke på företagets ägarspridning bland stora institutioner, så skulle man lyckas vända utvecklingen. Neddragningarna (det s.k. stålbadet som media talat om i ett par år) var ju redan gjorda och bara rädslan för konkurs dog ut så skulle aktien snabbt repa sig.
I brist på andra medel tog jag pengarna jag gjort på att köpa och sälja en Volvo V40 jag kom över billigt, men egentligen skulle använda till renovering av min lägenhet och köpte Ericsson på drygt 4 kr efter avskiljningen inför nyemissionen. Jag var inte van vid snabba fall och blev skrämd när jag blev ett av "ögonvittnena" till aktiens lika plötsliga som handlösa fall på en dålig nyhet med en krona ned till 3 kr (följt på en omedelbar uppgång till 3,30) men sedan bar det bara uppåt men eftersom jag måste renovera fick jag lov att sälja med en liten förlust (tröstade mig med att jag i alla fall slapp oron för mina pengar, isses!!).
Den uppenbara lärdomen som jag förstås egentligen redan kände till i teorin var: köp aldrig aktier för pengar du inte kan avvara och sitt still i båten när vågorna går. Den andra jag lärde mig var att mitt antagande stämde att även i grunde mycket bra företag kan dömas ut av en panisk marknad och är man bara kall så kan man göra otroliga vinster. Detta fick stor betydelse för mina storsatsningar 2008 och 2009.
Sedan dröjde det till 2004 tills jag äntligen återkom efter att ha gjort vinst på att sälja den lägenheten, dvs pengar som jag kunde avvara. Det var inga stora summor och detta var grunden till problemen jag hade- små summor (kanske 5-10 000 per köp) resulterade i chansningar (Vostok Nafta, spelrelaterat och olja). Det blev för många köp och negativt resultat.
Lärdomen var förstås att alla investeringar måste vara noga genomtänkta, så få som möjligt och aldrig bara på känsla eller rekommendationer.
Lite desillusionerad började jag t.o.m. bryta mot den regel jag mycket väl kände till- värde ligger i intjäningsförmågan och inte i aktieutvecklingen och, vilket jag skäms för idag, jag tog hem vinster alldeles för tidigt i Vostok m.fl. energi- och spelbolag.
Lärdomen är den minst sagt självklara att man aldrig ska köpa på annat än värde och absolut inte låta girighet styra säljandet av aktier. Man säljer när en aktie är övervärderad, inte när den sigit snabbt under en period eller för att ta hem vinster.
Jag började dock lära mig det jag egentligen visste redan 1987, dvs att man ska köpa aktier på lågpris i förhållande till företagets intjänandeförmåga, men två misstag återstod. Påeggad av kolleger och alla skriverier i pressen, inte minst vad ledningen sade, köpte jag PA Reslources för ganska mycket pengar. PARE var för högt värderad 2005 för att man skulle kunna stiga så värst mycket högre även vid en mycket fin utveckling, vilket jag och alla andra fick erfara.
Lärdomen var att aldirg köpa förhoppningsbolag på annat än marginalen av portföljvärdet och att aldrig tro på en skrytsam ledning. Mycket värdefulla insikter skulle det visa sig.
Mer stolt är jag över att jag över att jag tidigt började komma på vartåt det barkade och började sälja av på 58 kr och sedan hade bara en fjärdedel kvar när jag dumpade allt på 25 kr och började skriva ned företaget och främst ledningen här på bloggen. Vad jag borde ha gjort då var att blanka aktien så säker som jag var på dess snara undergång, men det är ju lätt att vara efterklok.
Mitt sista misstag (hittills...) var när jag 2006 köpte ganska mycket Micro Systemation som jag fortfarande har kvar 25 % av innehavet i. MSAB är ett bra företag och jag läste på massor om dem och såg deras enorma potential om de lyckades att bli standarden inom "mobile forensics" eftersom det var uppenbart både hur snabbt mobilmarknaden växte och hur viktigt deras system skulle bli när brottslingar m.fl. använder telefoner när de begår brott.
Lärdomen här var egentligen inte ny, men behövde tydligen präntas in för att jag skulle förstå den: köp inga företag, oavsett hur bra, som är hypade över sin troliga förmåga att leverera. Hade jag köpt ett år tidigare hade jag alltid varit nöjd, men när jag började köpa på 17 kr var der försent. Ledningen var långt ifrån världsklass och jag underskattade dessutom rejält deras investeringsbehov. Jag hade dessutom även här lyssnat för mycket på deras skrytsamme VD.
Vid tiden för både PARE och MSAB hade jag dock börjat applicera mina lärdomar och satsade på stabila företag med goda utsikter. Boliden, SSAB och Nordea var några av innehaven. Jag köpte mycket färre aktier och slutade titta på något annat än fundamenta.
När sedan krisen 2008 kom såg jag mitt tillfälle och väntade ut en som mest 90-procentig nedgång i Boliden för att öka rejält i detta utmärkta företag. Jag valde Swedbank för att den hade bäst potential och gjorde min största vinst någonsin. Jag intresserade mig för H&M och såsmåningom Apple medan intressanta chansningar som Obducat och Diamyd fick förbli just chansningar hur lockande det än kändes att öka i Diamyd i takt med att den steg till skyarna. Den senaste krisen har varit väldigt lönsam eftersom jag kunnat öka i mina stora innehav till lågpris vilket har börjat ge resultat.
Den sista lärdomen är nog ändå att i princip inte alls satsa på förhoppningsbolag. Jag slösade inte så mycket pengar på dessa företag, men väl en massa tid på att sätta mig in i komplicerade branscher och tekniker där jag som ekonom inte har någon edge mot andra, snarare tvärtom.
Naturligtvis räcker det inte med att följa regler för att investera lyckat, man måste analysera bättre än marknaden också. Helt klart är dock att även om man hittar vinnarna men bryter mot grundläggande regler så misslyckas man ändå. Anledningen dom sagt till att jag är så kategorisk i mina kommentarer om sånt här är att jag sett att det lönar sig mycket bra. Min portfölj består just nu till 97 % av mina fyra största innehav och jag har sedan 2009 slagit index (2008 då jag gick sämre än index, tror det var -60 % mot -50 % för index, 2006-07 var jag i regel något över index, men kollade aldrig vid årsskiftet).
'
Visar inlägg med etikett Berättelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Berättelser. Visa alla inlägg
måndag 9 januari 2012
tisdag 22 mars 2011
Cut your losses
Att det var ett misstag av mig för drygt fem år sedan att köpa PA Resources har jag berättat om tidigare. Jag gjorde det av ett av de sämsta skäl som finns, närmligen att jag trodde på ledningens försäkringar om vilken fantastisk produktion man snart skulle uppnå. Det är ju inget fel i sig att lita på människor, men de måste ju först visa att de är att lita på.
För ung. tre år sedan började jag tveka om "Pare" och sålde sedan bit för bit och försökte se det hela som en nyttig lärdom precis som tidigare köp av div andra aktier på för höga nivåer hade lärt mig en oerhört mycket om inköpsprisets betydelse. Dessutom var jag lite nöjd med mig själv att jag upptäckte hålen i ledningens redogörelser tidigare än de flesta.
Dessvärre kunde jag inte riktigt släppa att jag trodde att jag hade förlorat en hel del på Pare. Det var många köp på många olika nivåer (bara en sån sak...) och nästan lika många försäljningar och jag inbillade mig att jag hade förlorat en rejäl slant. Ju mer jag tänkte på det desto mer trodde jag att jag hade förlorat. Misstag nr 2 var förstås att gräma sig överhuvudtaget när man har lärt sig nåt av förlusten, men misstag nr 3 var att inte räkna ut det och sluta fundera över det.
När jag till sist räknade ihop allting inkl. warrantaffärer (som däremot gått mycket bra ironiskt nog) visade det sig att jag hade förlorat den furstliga summan 13 000 kr totalt. Kanske kan man säga att det ibland lönar sig mer att förlora pengar än att vinna. I alla fall på lång sikt.
onsdag 18 november 2009
Mina bolidenäventyr (del 2 av 2)
'
Mycket lönsam lärdom nummer 2 i mitt engagemang i Boliden var alltså att aldrig ta med i beräkningen att jag hade missat en del av en uppgång. Varje affär står på egna ben! Den är helt oberoende av andra. Att påverkas av att man missat en chans är dumheter och bara ytterligare ett sätt som ens fåfänga stör ens rationella tänkande. Man har dessutom inte nödvändigtvis missat tåget för att man av försiktighet etc. undvikit att köpa ”när aktien stod lägst”. Om fundamentala skäl fortfarande talar för att man ska köpa så ska man köpa. Man lyckas ALDRIG att köpa när det är billigast och sälja när det är som dyrast.
Till sist slutade jag tveka och köpte en liten post Boliden (150 st. För 138 kr) i början av 2006, liten för att aktien hade blivit så dyr, men framförallt i avvaktande på att den kanske skulle komma att handlas ned. I maj 2006 föll börsen kraftigt i ett brett börsras som liknade oktober 1987, dvs det berodde inte på att konjunkturen vänt, utan bara på att aktierna hade stigit alldeles för fort under en lång tid och marknaden satte sig. Jag passade då på att dubbla mitt innehav till kursen 106,50, vilket förstås var en undervärdering av aktien vid denna tid när intäkterna exploderat. Precis som 1987 återhämtade sig börsen på ett halvår och Boliden steg med den till tidigare toppnivåer.
Hösten 2006 beslutade Boliden om den stora Aitik-investeringen som skulle öka kopparproduktionen i gruvan och jag blev förstås myket intresserad av att öka mitt innehav som alltså fortfarande var hyfsat begränsat (runt 50 000 kr vid 150+ kr/aktie). Skulle kopparn vara föortsatt ”dyr” skulle detta rimlightvis leda till en rejäl vinstökning för företaget. En uppfattning jag f.ö. har kvar nu när investeringen i början av nästa år ska börja bära frukt.
Boliden var dock vid den här tiden ganska högt värderat och jag hade flera andra intressanta företag på ”intresselistan” då; framförallt PA Resources och MSAB. Mina satsningar i dessa företag på dessa nivåer var felsatsningar som jag berättat om tidigare, men med tanke på hur Boliden utvecklades under de två kommande åren (minus 90 % som mest) är jag glad att jag väntade med Boliden på den nivån.
Den annalkande lågkonjunkturen började kännas av på börsen sommaren och hösten 2007 och Boliden som förstås är väldigt cykliskt föll tungt. Jag borde ha sålt och avvaktat, men gjorde inte det, framförallt eftersom nedgången redan var omotiverat stor då Boliden fortfarande gick bra och t.o.m. lämnade en extra utdelning om 12 kr i juni. En lärdom här är förstås att cykliska företag faller långt innan konjunkuren.
Våren 2008 hade kursen sjunkit så lågt att Boliden började bli mycket intressant för köp. Man delade fortfarande ut 4 kr medan aktien föll ned mot 50 kr. Detta var mycket överdrivet för ett cykliskt företag och det började bli uppenbart att marknaden räknade också med en risk för att företaget inte skulle klara Aitikinvesteringen på sex miljarder utan kapitaltillskott, dvs förmodligen en nyemission. Det trodde inte jag. Inte alls! Företaget hade en god kassa och var inte på något sätt i kris bara för att lågkonjunkturen var på väg, man delar ju dessutom ut mindre än hälften av sina vinster för att klara cyklerna.
Boliden hade ett eget kapital på ung. 50 kr/aktie och att handla ett i normalfallet såpass lönsamt företag (man hade t.ex. delat ut över 20 kr de senaste tre åren) på denna nivå är naturligtvis galet om det inte finns mycket stora risk för en nyemission. Jag köpte 200 nya aktier på 55 kr men avvaktade sen eftersom aktien fortsatta att sjunka.
Sen kom september 2008... Zink och kopparpriserna föll och hela världen såg hur det finansiella systemet gungade. Aktien var nere mellan 30 och 40 kr och vi lånade en summa på huset och köpte en rejäl post, varav hälften gick in på min kapitalförsäkring, för jag trodde inte att Boliden kunde sjunka så mycket mer.
Det kunde den...
Det var jobbigt men karaktärsdanande att se en så stor post sjunka från 35 kr till under 15, dvs -60 %. Vet man bara att man gör rätt så klarar man det, men jobbigt är det som sagt.
Vad som hände under de veckorna var vansinne! Paniken spred sig som en tsunami över hela världen. Ingen fick låna och kontanter var grejen. Den enda grejen! Detta drabbade framförallt företag med stora lån och, värst av allt, förmodades vara tvungna att ta in nytt kapital. Boliden föll som lägst till 14,60 kr. Ungefär p/e 2 vid "normal" vinst. Jag handlade 2200 aktier till min nyfunna klient på 16,50 och tipsade alla jag kände med aktieintresse samt köpte själv vad jag för tillfället hade råd till, dessvärre bara 200 st., på 17 kr.
Jag kom att tänka på bilden med mannen med lyxbilen vid börskraschen 1929 som försökte sälja den för 100 dollar i ett desperat försök att komma över kontanter.
Finanskrisen var inte slutet på civilisationen utan för den med is i magen ett tillfälle som troligen bara dök upp en gång under ens livstid, om man har tur. SSAB under 50 kr, PARE under 10 kr, MSAB nere på 6 kr och alla andra, även mycket stabila företag föll som stenar.
Boliden låg under tre-fyra månader relativt stilla men när zink- och kopparpriserna började stiga igen (surprise!!!) följde Boliden med och är idag den aktie som har stigit mest på Stockholmsbörsen i år. Aktien gav t.o.m. utdelning på 1 kr i våras.
Den är också en av mina bästa affärer hittills, trots att jag hade handlat mina första aktier på nivåer som vi ännu inte nått upp till.
'
Mycket lönsam lärdom nummer 2 i mitt engagemang i Boliden var alltså att aldrig ta med i beräkningen att jag hade missat en del av en uppgång. Varje affär står på egna ben! Den är helt oberoende av andra. Att påverkas av att man missat en chans är dumheter och bara ytterligare ett sätt som ens fåfänga stör ens rationella tänkande. Man har dessutom inte nödvändigtvis missat tåget för att man av försiktighet etc. undvikit att köpa ”när aktien stod lägst”. Om fundamentala skäl fortfarande talar för att man ska köpa så ska man köpa. Man lyckas ALDRIG att köpa när det är billigast och sälja när det är som dyrast.
Till sist slutade jag tveka och köpte en liten post Boliden (150 st. För 138 kr) i början av 2006, liten för att aktien hade blivit så dyr, men framförallt i avvaktande på att den kanske skulle komma att handlas ned. I maj 2006 föll börsen kraftigt i ett brett börsras som liknade oktober 1987, dvs det berodde inte på att konjunkturen vänt, utan bara på att aktierna hade stigit alldeles för fort under en lång tid och marknaden satte sig. Jag passade då på att dubbla mitt innehav till kursen 106,50, vilket förstås var en undervärdering av aktien vid denna tid när intäkterna exploderat. Precis som 1987 återhämtade sig börsen på ett halvår och Boliden steg med den till tidigare toppnivåer.
Hösten 2006 beslutade Boliden om den stora Aitik-investeringen som skulle öka kopparproduktionen i gruvan och jag blev förstås myket intresserad av att öka mitt innehav som alltså fortfarande var hyfsat begränsat (runt 50 000 kr vid 150+ kr/aktie). Skulle kopparn vara föortsatt ”dyr” skulle detta rimlightvis leda till en rejäl vinstökning för företaget. En uppfattning jag f.ö. har kvar nu när investeringen i början av nästa år ska börja bära frukt.
Boliden var dock vid den här tiden ganska högt värderat och jag hade flera andra intressanta företag på ”intresselistan” då; framförallt PA Resources och MSAB. Mina satsningar i dessa företag på dessa nivåer var felsatsningar som jag berättat om tidigare, men med tanke på hur Boliden utvecklades under de två kommande åren (minus 90 % som mest) är jag glad att jag väntade med Boliden på den nivån.
Den annalkande lågkonjunkturen började kännas av på börsen sommaren och hösten 2007 och Boliden som förstås är väldigt cykliskt föll tungt. Jag borde ha sålt och avvaktat, men gjorde inte det, framförallt eftersom nedgången redan var omotiverat stor då Boliden fortfarande gick bra och t.o.m. lämnade en extra utdelning om 12 kr i juni. En lärdom här är förstås att cykliska företag faller långt innan konjunkuren.
Våren 2008 hade kursen sjunkit så lågt att Boliden började bli mycket intressant för köp. Man delade fortfarande ut 4 kr medan aktien föll ned mot 50 kr. Detta var mycket överdrivet för ett cykliskt företag och det började bli uppenbart att marknaden räknade också med en risk för att företaget inte skulle klara Aitikinvesteringen på sex miljarder utan kapitaltillskott, dvs förmodligen en nyemission. Det trodde inte jag. Inte alls! Företaget hade en god kassa och var inte på något sätt i kris bara för att lågkonjunkturen var på väg, man delar ju dessutom ut mindre än hälften av sina vinster för att klara cyklerna.
Boliden hade ett eget kapital på ung. 50 kr/aktie och att handla ett i normalfallet såpass lönsamt företag (man hade t.ex. delat ut över 20 kr de senaste tre åren) på denna nivå är naturligtvis galet om det inte finns mycket stora risk för en nyemission. Jag köpte 200 nya aktier på 55 kr men avvaktade sen eftersom aktien fortsatta att sjunka.
Sen kom september 2008... Zink och kopparpriserna föll och hela världen såg hur det finansiella systemet gungade. Aktien var nere mellan 30 och 40 kr och vi lånade en summa på huset och köpte en rejäl post, varav hälften gick in på min kapitalförsäkring, för jag trodde inte att Boliden kunde sjunka så mycket mer.
Det kunde den...
Det var jobbigt men karaktärsdanande att se en så stor post sjunka från 35 kr till under 15, dvs -60 %. Vet man bara att man gör rätt så klarar man det, men jobbigt är det som sagt.
Vad som hände under de veckorna var vansinne! Paniken spred sig som en tsunami över hela världen. Ingen fick låna och kontanter var grejen. Den enda grejen! Detta drabbade framförallt företag med stora lån och, värst av allt, förmodades vara tvungna att ta in nytt kapital. Boliden föll som lägst till 14,60 kr. Ungefär p/e 2 vid "normal" vinst. Jag handlade 2200 aktier till min nyfunna klient på 16,50 och tipsade alla jag kände med aktieintresse samt köpte själv vad jag för tillfället hade råd till, dessvärre bara 200 st., på 17 kr.
Jag kom att tänka på bilden med mannen med lyxbilen vid börskraschen 1929 som försökte sälja den för 100 dollar i ett desperat försök att komma över kontanter.
Finanskrisen var inte slutet på civilisationen utan för den med is i magen ett tillfälle som troligen bara dök upp en gång under ens livstid, om man har tur. SSAB under 50 kr, PARE under 10 kr, MSAB nere på 6 kr och alla andra, även mycket stabila företag föll som stenar.
Boliden låg under tre-fyra månader relativt stilla men när zink- och kopparpriserna började stiga igen (surprise!!!) följde Boliden med och är idag den aktie som har stigit mest på Stockholmsbörsen i år. Aktien gav t.o.m. utdelning på 1 kr i våras.
Den är också en av mina bästa affärer hittills, trots att jag hade handlat mina första aktier på nivåer som vi ännu inte nått upp till.
'tisdag 17 november 2009
Mina bolidenäventyr (del 1 av 2)
'
En av mina äldsta placeringar jag fortfarande har kvar är Boliden. Första gången jag hörde talas om företaget var när jag som liten flög inrikes med mina föräldrar och såg reklamskyltar i avgångshallen för företaget och tänkte att det måste vara mycket lönsamt att äga ett företag som grävde efter guld. Det blev inga köp då (Boliden var f.ö. inte noterat på den tiden och den första aktie jag köpte var Electrolux våren 1986) men på nåt sätt var jag alltid imponerad av Boliden.
När Boliden fick olika problem, framförallt efter en dammolycka i Spanien som media spekulerade i att Boliden skulle göras ersättnignsskyldig för och väldigt många trodde att företaget skulle gå i konkurs under 2002 var jag dessvärre helt passiv . Detta var förstås ett stort misstag, men det var ändå ett bra misstag eftersom det lärde mig någonting och ”bara” ledde till missad vinst, inte till en stor förlust av mitt eget kapital.
Vad jag lärde mig var att för media är det ingen nyhet värd namnet att ett företag inte kommer att bli skadeståndsskyldigt eller att det inte kommer att gå i konkurs. Det är som bekant ingen som repporterar att den svenska kärnkraften är säker och lägger fram den överväldigande bevisningen för detta, utan nyhet blir det först när någonting har hänt och man börjar ifrågasätta säkerheten, t.ex. Expressens otroliga löpsedel 2006 om att ”giftmolnet” efter ett haveri skulle komma till Stockholm på 45 minuter. En sund misstro mot medias rubriker skulle sedan bli mycket lönsam för mig, både när jag köpte mycket Boliden 2008 och framförallt när jag köpte Swedbank.
Utan tvekan hade Boliden mycket problem på den tiden, men att värdera ned ett företag med stora mineralfyndigheter och i grunden en stabil och bra struktur till närmast konkursnivåer (under 8 kr hösten 2002) p.g.a. framförallt konjunkturberoende förluster och medias rubriker om konkurs var och är helt galet. Då som nu.
Boliden tredubblades till över 20 kr under de följande året och jag suckade över min överdrivna försiktighet och ville inte gå in när jag hade missat möjligheten att köpa billigt och påverkades dessutom av att aktien hade stigit så mycket på kort tid. Ett halvår senare var aktien över 30 kr. Sen gick det långsammare uppåt men riktningen var upp så länge fundamenta stadigt förbättrades och i början av 2006 handlades Boliden upp till runt 150 kr i och med att koppar- och zinkpriserna steg kraftigt... Från botten i oktober -02 till våren -06 tjugotredubblades Bolidenaktien och på den nivån låg den, med undantag för ett brett ras (se nedan), kvar i ung. ett år.
Om mina egna affärer m.m. berättar jag i morgon.
'
En av mina äldsta placeringar jag fortfarande har kvar är Boliden. Första gången jag hörde talas om företaget var när jag som liten flög inrikes med mina föräldrar och såg reklamskyltar i avgångshallen för företaget och tänkte att det måste vara mycket lönsamt att äga ett företag som grävde efter guld. Det blev inga köp då (Boliden var f.ö. inte noterat på den tiden och den första aktie jag köpte var Electrolux våren 1986) men på nåt sätt var jag alltid imponerad av Boliden.
När Boliden fick olika problem, framförallt efter en dammolycka i Spanien som media spekulerade i att Boliden skulle göras ersättnignsskyldig för och väldigt många trodde att företaget skulle gå i konkurs under 2002 var jag dessvärre helt passiv . Detta var förstås ett stort misstag, men det var ändå ett bra misstag eftersom det lärde mig någonting och ”bara” ledde till missad vinst, inte till en stor förlust av mitt eget kapital.
Vad jag lärde mig var att för media är det ingen nyhet värd namnet att ett företag inte kommer att bli skadeståndsskyldigt eller att det inte kommer att gå i konkurs. Det är som bekant ingen som repporterar att den svenska kärnkraften är säker och lägger fram den överväldigande bevisningen för detta, utan nyhet blir det först när någonting har hänt och man börjar ifrågasätta säkerheten, t.ex. Expressens otroliga löpsedel 2006 om att ”giftmolnet” efter ett haveri skulle komma till Stockholm på 45 minuter. En sund misstro mot medias rubriker skulle sedan bli mycket lönsam för mig, både när jag köpte mycket Boliden 2008 och framförallt när jag köpte Swedbank.
Utan tvekan hade Boliden mycket problem på den tiden, men att värdera ned ett företag med stora mineralfyndigheter och i grunden en stabil och bra struktur till närmast konkursnivåer (under 8 kr hösten 2002) p.g.a. framförallt konjunkturberoende förluster och medias rubriker om konkurs var och är helt galet. Då som nu.
Boliden tredubblades till över 20 kr under de följande året och jag suckade över min överdrivna försiktighet och ville inte gå in när jag hade missat möjligheten att köpa billigt och påverkades dessutom av att aktien hade stigit så mycket på kort tid. Ett halvår senare var aktien över 30 kr. Sen gick det långsammare uppåt men riktningen var upp så länge fundamenta stadigt förbättrades och i början av 2006 handlades Boliden upp till runt 150 kr i och med att koppar- och zinkpriserna steg kraftigt... Från botten i oktober -02 till våren -06 tjugotredubblades Bolidenaktien och på den nivån låg den, med undantag för ett brett ras (se nedan), kvar i ung. ett år.
Om mina egna affärer m.m. berättar jag i morgon.
'
torsdag 12 november 2009
Hur jag hittade Swedbank (del 2 av 2)
'
Det som hände med Swedbanks aktie efter den första nyemissionen var ingenting annat än panik. Denna panik eldades glatt på av både TV-nyheterna och samtliga tidningar, men framförallt Expressen och Dagens Industri. Vissa dagar kändes det nästan som om man förde en medveten kampanj mot Swedbank.
I början av året handlades Swedbank utan rätt till deltagande i nyemissionen och emissionskursen (48 kr) passerades och aktien fortsatte att sjunka om än med vissa studs upp i fallet.
Som jag skrivit om tidigare (se t.ex. här och här) var det viktigaste för min analys följande: en bank som tjänar så otroligt mycket pengar i vanliga fall har råd att förlora också mycket stora summor på dåliga krediter under en förhållandevis begränsad tid. Det näst viktigaste var att banken hade mycket stabila ägare (Sparbanksstiftelserna, Folksam, AP-fonderna o.s.v.) som enligt min analys aldrig skulle låta banken gå i konkurs (dvs staten ta över) om det fanns något annat alternativ.
För mig gällde det bara att försöka få fram så mycket pengar som möjligt för att handla Swedbank för allting som jag inte absolut behövde. All lön som blev över och allt jag kunde skrapa fram genom att sälja gamla grejer på Blocket åkte in i kapitalförsäkringen i väntan på ännu bättre kurser. Eftersom mina andra större innehav stod så lågt (framförallt Boliden, men även MSAB och SSAB) ville jag absolut inte sälja dessa för att köpa Swedbank då det ju skulle dra ned förräntningen enormt även om Swedbank skulle stiga mer eftersom all värdeökning hos dessa aktier måste dras av från Swedbanks uppgång).
Ännu i februari planerades att ge en utdelning på 4,80 till a-aktien och 2,40 till den nya preferensaktien varför jag förstås valde a-aktien och planerade att senare "byta" dessa mot preferensaktier över börsen. Jag ville avvakta så länge det var möjligt eftersom aktien sjönk vidare, men när a-aktien föll en bit under 30 kr köpte jag på 27 kr den 23 februari för allt jag hade åt mig och även min "klient" och tipsade alla jag kände om det läge som uppstått. Minst ett dussintal personer köpte på min rekommendation vilket ju förstås var trevligt.
Jag trodde då inte att det var möjligt att aktien skulle kunna sjunka så mycket mer. Men jag fick som sagt mycket hjälp av media. TV visade personer utanför Swedbank-kontor som förmodligen bara väntade på att banken skulle öppna och lyckades intervjua personer som ville ta ut "allt de hade" i banken. Krigsrubriker skanderade att bankerna skulle förlora 30, 50, 100 miljarder i Baltikum och referenser till den svenska bankkrisen gjordes dagligen. Jag hade förstås friskat upp mitt minne om bankkrisen 91-92 och visste att den var oerhört mycket allvarligare för bankerna eftersom den berörde en ofantligt mycket större andel av deras utlåning. Media karade heller inte (kan f.ö. fortfarande inte) skilja på extrema stresstester och vad som bedöms som troliga scenarier.
Aktien föll vidare och jag fick lön och köpte mer på 22 kr den 2 mars. Aktien handlades då till p/e drygt 1 sett till fjolårsvinsten justerat efter NE! Eftersom jag aldrig lånat pengar med aktier som säkerhet (dock med bostad som säkerhet för begränsade aktieköp) ville jag inte göra det, men det var såklart ett misstag. Jag borde ha lånat en sansad summa, detta hade inte äventyrat min depå, men att ha läst om alla dårar som fullbelånat sig och utplånats hade gjort ett djupt intryck på mig.
Fredagen den 6 mars var Swedbank i några timmar nere under 18 kr. Vid denna tid åkte jag flera gånger till Tyskland i jobbet och när jag på söndagkvällen den 8 mars på Arlanda såg vad Expressen ("Skyll er själva, Swedbank" ) och DI skrev om bankerna och beskedet att Folksam skulle ta över Sparbanksstiftelsernas del i banken, allt under feta rubriker, förstod jag att jag måste försöka köpa mer för allt jag överhuvudtaget kunde. Tack och lov skulle jag få ett gammalt traktamente på runt 10 000 kr in på mitt konto på tisdag morgon.
På väg genom Mellantyskland i bil på måndagmorgonen berättade en vän på telefon att det meddelats att Folksam tagit över Sparbankstiftelsernas aktier som de lämnat i pant för sitt lån och sedan i styrelsen begärt att utdelningen skulle ställas in. Felaktigt tänkte jag spontant som man är van att tänka- inställd utdelning betyder sänkt kurs och räknade med att kunna handla ännu billigare. När jag parkerade bilen slog det mig att den logiken inte gällde för Swedbank då. Aktien handlades ju så otroligt billigt (nu under 20 kr) för att marknaden prisade in konkursrisken och dessutom alldels för mycket. Utan utdelning sjönk förstås den risken och aktien borde stiga.
I väntan på mitt möte såg jag att marknaden öppnade trevande, först lite upp, sen ned. Jag handlade genast åt min mamma på 19,50 men själv hade jag inga pengar. Morgonen därpå hade jag fått mitt traktamente och förde genast över det till Avanza. Sällan har ett par timmar känts så långa. Jag tvingades se hur aktien steg till 20, sedan 21 och sedan 22 och det fanns många fler köpare än (dumma) säljare. Så äntligen kom pengarna in på kapitalförsäkringsdepån och jag kunde köpa ytterligare 440 aktier. Jag valde då förstås preferensaktien eftersom den slopade utdelningen hade gjort att den var bättre.
Jag kunde knappt tro vad jag såg. Varför förstod inte fler vilket läge som hade uppstått? "I can calculate the motions of heavenly bodies, but not the madness for crowds" som Isaac Newton skrev för länge sedan.
Men rejäl hjälp hade jag som sagt av media. Expressens "ekonomiexpert" Johan Wallqvist hade dessa insiktsfulla tankar i tidningen när det blev känt att Folksam hade tagit över:
Vad innebär detta om jag är aktieägare i Swedbank?
Där är det mer problem. Swedbank har tappat 60 procent det senaste halvåret, det är ett monumentalt ras och banken är illa ute. Akteägarna har därmed förlorat mer än halva sitt kapital på ett halvår och utförsbacken verkar inte ha något slut. Det är fråga om banken är på väg att gå i putten så aktieägarna har en dyster resa framför sig.
En månad senare hade aktien stigit med 100 % och i början av maj, dvs mindre än två månader senare, var den uppe över 60 kr...
Själv köpte jag igen när jag fått lön i slutet av mars på 33 kr. Sedan steg aktien som sagt mycket snabbt och jag räknade, korrekt skulle det visa sig, att den skulle falla tillbaka. Den 2 juni köpte jag på 44 kr men sedan steg aktien igen för att åter sjunka igen när Folksam började sälja av sina aktier över börsen(!) och jag kunde så snart jag fått lön den 22 juni köpa på 42 kr. Observera att alla dessa priser förstås är före den andra nyemissionen. De två sista köpen motsvarar därför ung. 35 kr med dagens aktie utan rätt till deltagande i NE.
Nyemissionen gav förstås nya möjligheter, men jag måste förstås också få ihop ett stort belopp för att kunna delta. Jag deltog förstås till 100 % och bad dessutom om extra tilldelning utan stöd av TR så det blev "104 %" till sist.
Jag anser idag att Swedbank är köpvärd åtminstone till 150 % av eget kapital, dvs ung. 50 % upp mot dagens kurs, vilket ger ung. 100 kr. På sikt kommer aktien att bli värd mycket mer, men med köpvärd menar jag som bekant att det är slående hur billig den är och man har som köpare en tillräcklig säkerhetsmarginal, inte att den inte troligen kommer att stiga mycket mer på lång sikt.
'
Det som hände med Swedbanks aktie efter den första nyemissionen var ingenting annat än panik. Denna panik eldades glatt på av både TV-nyheterna och samtliga tidningar, men framförallt Expressen och Dagens Industri. Vissa dagar kändes det nästan som om man förde en medveten kampanj mot Swedbank.
I början av året handlades Swedbank utan rätt till deltagande i nyemissionen och emissionskursen (48 kr) passerades och aktien fortsatte att sjunka om än med vissa studs upp i fallet.
Som jag skrivit om tidigare (se t.ex. här och här) var det viktigaste för min analys följande: en bank som tjänar så otroligt mycket pengar i vanliga fall har råd att förlora också mycket stora summor på dåliga krediter under en förhållandevis begränsad tid. Det näst viktigaste var att banken hade mycket stabila ägare (Sparbanksstiftelserna, Folksam, AP-fonderna o.s.v.) som enligt min analys aldrig skulle låta banken gå i konkurs (dvs staten ta över) om det fanns något annat alternativ.
För mig gällde det bara att försöka få fram så mycket pengar som möjligt för att handla Swedbank för allting som jag inte absolut behövde. All lön som blev över och allt jag kunde skrapa fram genom att sälja gamla grejer på Blocket åkte in i kapitalförsäkringen i väntan på ännu bättre kurser. Eftersom mina andra större innehav stod så lågt (framförallt Boliden, men även MSAB och SSAB) ville jag absolut inte sälja dessa för att köpa Swedbank då det ju skulle dra ned förräntningen enormt även om Swedbank skulle stiga mer eftersom all värdeökning hos dessa aktier måste dras av från Swedbanks uppgång).
Ännu i februari planerades att ge en utdelning på 4,80 till a-aktien och 2,40 till den nya preferensaktien varför jag förstås valde a-aktien och planerade att senare "byta" dessa mot preferensaktier över börsen. Jag ville avvakta så länge det var möjligt eftersom aktien sjönk vidare, men när a-aktien föll en bit under 30 kr köpte jag på 27 kr den 23 februari för allt jag hade åt mig och även min "klient" och tipsade alla jag kände om det läge som uppstått. Minst ett dussintal personer köpte på min rekommendation vilket ju förstås var trevligt.
Jag trodde då inte att det var möjligt att aktien skulle kunna sjunka så mycket mer. Men jag fick som sagt mycket hjälp av media. TV visade personer utanför Swedbank-kontor som förmodligen bara väntade på att banken skulle öppna och lyckades intervjua personer som ville ta ut "allt de hade" i banken. Krigsrubriker skanderade att bankerna skulle förlora 30, 50, 100 miljarder i Baltikum och referenser till den svenska bankkrisen gjordes dagligen. Jag hade förstås friskat upp mitt minne om bankkrisen 91-92 och visste att den var oerhört mycket allvarligare för bankerna eftersom den berörde en ofantligt mycket större andel av deras utlåning. Media karade heller inte (kan f.ö. fortfarande inte) skilja på extrema stresstester och vad som bedöms som troliga scenarier.
Aktien föll vidare och jag fick lön och köpte mer på 22 kr den 2 mars. Aktien handlades då till p/e drygt 1 sett till fjolårsvinsten justerat efter NE! Eftersom jag aldrig lånat pengar med aktier som säkerhet (dock med bostad som säkerhet för begränsade aktieköp) ville jag inte göra det, men det var såklart ett misstag. Jag borde ha lånat en sansad summa, detta hade inte äventyrat min depå, men att ha läst om alla dårar som fullbelånat sig och utplånats hade gjort ett djupt intryck på mig.
Fredagen den 6 mars var Swedbank i några timmar nere under 18 kr. Vid denna tid åkte jag flera gånger till Tyskland i jobbet och när jag på söndagkvällen den 8 mars på Arlanda såg vad Expressen ("Skyll er själva, Swedbank" ) och DI skrev om bankerna och beskedet att Folksam skulle ta över Sparbanksstiftelsernas del i banken, allt under feta rubriker, förstod jag att jag måste försöka köpa mer för allt jag överhuvudtaget kunde. Tack och lov skulle jag få ett gammalt traktamente på runt 10 000 kr in på mitt konto på tisdag morgon.
På väg genom Mellantyskland i bil på måndagmorgonen berättade en vän på telefon att det meddelats att Folksam tagit över Sparbankstiftelsernas aktier som de lämnat i pant för sitt lån och sedan i styrelsen begärt att utdelningen skulle ställas in. Felaktigt tänkte jag spontant som man är van att tänka- inställd utdelning betyder sänkt kurs och räknade med att kunna handla ännu billigare. När jag parkerade bilen slog det mig att den logiken inte gällde för Swedbank då. Aktien handlades ju så otroligt billigt (nu under 20 kr) för att marknaden prisade in konkursrisken och dessutom alldels för mycket. Utan utdelning sjönk förstås den risken och aktien borde stiga.
I väntan på mitt möte såg jag att marknaden öppnade trevande, först lite upp, sen ned. Jag handlade genast åt min mamma på 19,50 men själv hade jag inga pengar. Morgonen därpå hade jag fått mitt traktamente och förde genast över det till Avanza. Sällan har ett par timmar känts så långa. Jag tvingades se hur aktien steg till 20, sedan 21 och sedan 22 och det fanns många fler köpare än (dumma) säljare. Så äntligen kom pengarna in på kapitalförsäkringsdepån och jag kunde köpa ytterligare 440 aktier. Jag valde då förstås preferensaktien eftersom den slopade utdelningen hade gjort att den var bättre.
Jag kunde knappt tro vad jag såg. Varför förstod inte fler vilket läge som hade uppstått? "I can calculate the motions of heavenly bodies, but not the madness for crowds" som Isaac Newton skrev för länge sedan.
Men rejäl hjälp hade jag som sagt av media. Expressens "ekonomiexpert" Johan Wallqvist hade dessa insiktsfulla tankar i tidningen när det blev känt att Folksam hade tagit över:
Vad innebär detta om jag är aktieägare i Swedbank?
Där är det mer problem. Swedbank har tappat 60 procent det senaste halvåret, det är ett monumentalt ras och banken är illa ute. Akteägarna har därmed förlorat mer än halva sitt kapital på ett halvår och utförsbacken verkar inte ha något slut. Det är fråga om banken är på väg att gå i putten så aktieägarna har en dyster resa framför sig.
En månad senare hade aktien stigit med 100 % och i början av maj, dvs mindre än två månader senare, var den uppe över 60 kr...
Själv köpte jag igen när jag fått lön i slutet av mars på 33 kr. Sedan steg aktien som sagt mycket snabbt och jag räknade, korrekt skulle det visa sig, att den skulle falla tillbaka. Den 2 juni köpte jag på 44 kr men sedan steg aktien igen för att åter sjunka igen när Folksam började sälja av sina aktier över börsen(!) och jag kunde så snart jag fått lön den 22 juni köpa på 42 kr. Observera att alla dessa priser förstås är före den andra nyemissionen. De två sista köpen motsvarar därför ung. 35 kr med dagens aktie utan rätt till deltagande i NE.
Nyemissionen gav förstås nya möjligheter, men jag måste förstås också få ihop ett stort belopp för att kunna delta. Jag deltog förstås till 100 % och bad dessutom om extra tilldelning utan stöd av TR så det blev "104 %" till sist.
Jag anser idag att Swedbank är köpvärd åtminstone till 150 % av eget kapital, dvs ung. 50 % upp mot dagens kurs, vilket ger ung. 100 kr. På sikt kommer aktien att bli värd mycket mer, men med köpvärd menar jag som bekant att det är slående hur billig den är och man har som köpare en tillräcklig säkerhetsmarginal, inte att den inte troligen kommer att stiga mycket mer på lång sikt.
'
onsdag 11 november 2009
Hur jag hittade Swedbank (del 1 av 2)
'
Flera har frågat om vilka företag jag tror på och hur jag värderar företag. Jag tycker själv att den mest intressanta delen av företagsvärderingar är att försöka logiskt bedöma potential och värde, inte att räkna, men utan noggranna genomgångar av rapporter, bokslut, analyser m.m. kan man förstås varken hitta guldkornen eller våra satsa stora pengar på dem. Historien som följer visar hela processen, både det jag tycker är mindre roligt och tankeprocessen.
Här är som nån form av vägledning berättelsen om hur jag hittade Swedbank, vilket började i januari i år, alltså innan jag började blogga, men egentligen långt tidigare.
Jag sedan längre vetat att den svenska banksektorn är ett oligopol där de "fyra stora" har nästan hela marknaden för banktjänster och lån till företag och privatpersoner. en oerhört lönsam marknad och det är uppenbart hur säker deras intjänandeförmåga är.
Att ha en "säker" intjänandeförmåga över tiden är den viktigaste delen av ett företags inneboende ("intristic") värde, inte minst för en bank är det näst viktigaste det egna kapitalet och hur stor del av detta som är realiserbart. Långvarigt säker intjänandeförmåga är vad Buffett alltid har letat efter hos företag.
Jag började läsa på allt om alla fyra bankerna. Först gick jag igenom det senaste bolkslutet/kvartalsrapporten. Därefter de senaste årens rapporter, presskonferenser och mer uppmärksammade nyheter. Jag jämförde bankernas vinst per aktie under de senaste fem åren. Jag jämförde eget kapital per aktie och p/e talen räknat på 2008 års vinst samt historiskt. Snabbt började SEB och Swedbank utmärka sig som lågt värderade och deras kurser fortsatte under januari att sjunka snabbt.
Jag fann t.ex. att Swedbank brukat tjäna runt 12 miljarder efter skatt, vilket 2007 och 2008 (dvs före nyemissionerna) inneburit 22 kr per aktie. Det här var redan i januari med en kurs (före NE) som sjönk ned mot 45 kr (mot 200 kr bara 12 mån. tidigare) nästan för bra för att vara sant. Ingen annan bank kom ens i närheten av p/e 2! Inget bolag som inte står under akut konkurshot ska sjunka ens i närheten så låga p/e-tal.
Aktien fortsatte att sjunka...
Allmänt lärde jag mig hur högt bankerna brukar värderas, både p/e (runt 10) och mot det egna kapitalet (150-200%), allt om kapitalationskrav och utomståendes (framförallt KI) bedömningar av de baltiska ekonomierna och vilka kreditförluster som skulle kunna uppstå i olika scenarier.
Med ett eget kapital runt 75 miljarder och ett aktievärde på mindre än 25 miljarder passerade Swedbank 33 % värdering mot eget kapital. Detta är vansinne tänkte jag.
Jag läste på absolut allt om Swedbanks första nyemission och kom på så sätt i kontakt med preferensaktien, vilket ytterligare gav fördel Swedbank mot övriga banker, även SEB.
Nu (mitten/slutet av januari) valde jag också bort SEB. De satt ju också fast med en hel del (dock klart mindre) lån i Baltikum men värderades mycket högre. Jag utgick från att de skulle göra nyemission och dessutom få mindre betalt för sina aktier eftersom man valt att vänta så länge. Jag fick rätt den 5 februari när SEB plötsligt meddelade sin nyemission.
Nu började massmedia på allvar få upp ögonen för Swedbanks, SEB: och Nordeas "baltsmäll" (nytt ord som Di myntade).
Om detta och mina köp berättar jag i morgon.
Flera har frågat om vilka företag jag tror på och hur jag värderar företag. Jag tycker själv att den mest intressanta delen av företagsvärderingar är att försöka logiskt bedöma potential och värde, inte att räkna, men utan noggranna genomgångar av rapporter, bokslut, analyser m.m. kan man förstås varken hitta guldkornen eller våra satsa stora pengar på dem. Historien som följer visar hela processen, både det jag tycker är mindre roligt och tankeprocessen.
Här är som nån form av vägledning berättelsen om hur jag hittade Swedbank, vilket började i januari i år, alltså innan jag började blogga, men egentligen långt tidigare.
Jag sedan längre vetat att den svenska banksektorn är ett oligopol där de "fyra stora" har nästan hela marknaden för banktjänster och lån till företag och privatpersoner. en oerhört lönsam marknad och det är uppenbart hur säker deras intjänandeförmåga är.
Att ha en "säker" intjänandeförmåga över tiden är den viktigaste delen av ett företags inneboende ("intristic") värde, inte minst för en bank är det näst viktigaste det egna kapitalet och hur stor del av detta som är realiserbart. Långvarigt säker intjänandeförmåga är vad Buffett alltid har letat efter hos företag.
Jag började läsa på allt om alla fyra bankerna. Först gick jag igenom det senaste bolkslutet/kvartalsrapporten. Därefter de senaste årens rapporter, presskonferenser och mer uppmärksammade nyheter. Jag jämförde bankernas vinst per aktie under de senaste fem åren. Jag jämförde eget kapital per aktie och p/e talen räknat på 2008 års vinst samt historiskt. Snabbt började SEB och Swedbank utmärka sig som lågt värderade och deras kurser fortsatte under januari att sjunka snabbt.
Jag fann t.ex. att Swedbank brukat tjäna runt 12 miljarder efter skatt, vilket 2007 och 2008 (dvs före nyemissionerna) inneburit 22 kr per aktie. Det här var redan i januari med en kurs (före NE) som sjönk ned mot 45 kr (mot 200 kr bara 12 mån. tidigare) nästan för bra för att vara sant. Ingen annan bank kom ens i närheten av p/e 2! Inget bolag som inte står under akut konkurshot ska sjunka ens i närheten så låga p/e-tal.
Aktien fortsatte att sjunka...
Allmänt lärde jag mig hur högt bankerna brukar värderas, både p/e (runt 10) och mot det egna kapitalet (150-200%), allt om kapitalationskrav och utomståendes (framförallt KI) bedömningar av de baltiska ekonomierna och vilka kreditförluster som skulle kunna uppstå i olika scenarier.
Med ett eget kapital runt 75 miljarder och ett aktievärde på mindre än 25 miljarder passerade Swedbank 33 % värdering mot eget kapital. Detta är vansinne tänkte jag.
Jag läste på absolut allt om Swedbanks första nyemission och kom på så sätt i kontakt med preferensaktien, vilket ytterligare gav fördel Swedbank mot övriga banker, även SEB.
Nu (mitten/slutet av januari) valde jag också bort SEB. De satt ju också fast med en hel del (dock klart mindre) lån i Baltikum men värderades mycket högre. Jag utgick från att de skulle göra nyemission och dessutom få mindre betalt för sina aktier eftersom man valt att vänta så länge. Jag fick rätt den 5 februari när SEB plötsligt meddelade sin nyemission.
Nu började massmedia på allvar få upp ögonen för Swedbanks, SEB: och Nordeas "baltsmäll" (nytt ord som Di myntade).
Om detta och mina köp berättar jag i morgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)