Köpa Apple när det är billigt

När jag först fick upp ögonen för Apple-aktien (Apple hade jag känt till väl sedan jag köpte min första dator "Mac Classic II" 1992) någon gång andra halvan av 2010 var det förstås det låga PE-talet som förvånade mig mest. Att Apple växte så det knakade var allom bekant, men jag hade inte funderat så mycket på det som ett investeringsalternativ eftersom snabbväxande, väldigt hippa företag tenderar att vara högt värderade. Så går det när man inte tittar närmare. Men jag började i alla fall sent om sider köpa efter nyår 2011 varefter följde ett dussintal ytterligare köp, under ung. ett år när aktien generellt steg men därefter under hela fallet ned till under 400 dollar. Senaste två veckorna har jag sålt 10 % av det jag hade som mest, dvs efter köpet på 397 dollar, se nedan, varav en tredjedel idag på eftermiddagen på 572 dollar.

Under den uppgående fasen var det tack vare de många ryktena om Apples nära förestående undergång gott om tillfällen att köpa till lägre kurs. Det är förstås inget unikt med Apple, alla aktier studsar upp och ned med viss periodicitet nuförtiden, men Apple har alltid haft en tendens att falla handlöst trots att företaget går mycket bra. Nedan finns en förteckning över mina inköp de senaste tre åren.

Jag hade ett väl stort innehav kände jag efter vårens sista köp och bestämde mig då för att gradivs minska kaske upp till 40-50 % av mitt innehav när tillfälle gavs, med första försäljning i vilket fall över 500 dollar, en kurs som jag upplever bisarrt låg men ändå klart över den nivå som Apple skulle hamna på om något väldigt dåligt skulle inträffa. Det sistnämnda kan aldrig uteslutas, inte ens för företag som liksom Apple flyger i cirklar runt konkurrenterna. Ledningen kan förolyckas i en flygkrasch. Det är mycket osannolikt att Apple skulle satsa extremt mycket resurser à la iPhone på någonting som sedan skulle bli en gigantisk flopp, men det är inte omöjligt.

Som synes har jag nästan hela tiden från starten trots både stor uppgång och kraftigt fall hela tiden varit på plus. Om uppgången fortsätter kommer jag långsamt att sälja enligt ovan, men även om jag skulle göra om de senaste två veckornas försäljning skulle jag vid dagens kurs fortsätta att ha klart större innehav i Apple än i Starbucks, mitt tredje största innehav (förhållandevis defensiva Swedbank är största innehavet och i särklass största delen av mina utdelningar).

Köpa när det är billigt

Grundläggande för värdeinvestering är förstås att förstå och våga att köpa billigt, men lika viktigt för framgång är att man fortsätter att köpa billigt även om aktien har stigit.

Näst efter mina första köp av Swedbank och i viss mån Boliden (ägde redan lite Boliden men ökade väldigt mycket vid raset) på extremt låga nivåer 2008 och 2009 är de bästa affärer jag har gjort de där jag har ökat mitt innehav efter att en aktie har fallit omotiverat mycket. Detta är extremt lönsamt.

För alla som inte tänker sälja idag utan hoppas på att tjäna mer pengar i framtiden är nedgångar alltså inte ett problem, det är fåfänga att gräma sig för att man inte har paranormala förmågor och säljer precis på toppen och köper på botten.

Alla aktier handlas (nästan) hela tiden under sitt kursrekord. Om kursrekordet är långt över dagens kurs tas detta som bevis av media för att företaget är i kris. Det spelar dessutom ingen roll för journalister och andra om rekordet var en topp långt över den normala kursen (i Apples fall var rekordet 705 dollar långt ifrån de normala 550-600 under 2012). En toppnotering om än bara för en dag huggs i sten och tjatas om i åratal. Media fylls med artiklar om hur "värde" har "förstörts", hur det är synd om aktieägarna osv. Trams!

Det finns dock en bra sak med toppnoteringar, de ger en fingervisning för vad Mr. Market kan förmås att acceptera för kurser för ett visst bolag. Det är inte något skäl i sig att tro att den nås igen, men det visar att det kan ske när marknaden vid ett tillfälle tror stenhårt på företaget (eller kanske snarare aktien). Ett företag vars aktie är i en svacka trots att företaget går bra kommer att komma tillbaka om inte företaget börjar gå sämre, det kommer nya tider och tankar på marknaden och aktier överraskar lika ofta uppåt som nedåt. Tiden är det bra företagets vän men det dåliga företagets fiende.

Ett bra exempel från mina affärer sedan de stora köpen ovan:

Av den idag mycket stora post jag har i Swedbank (dvs "100 %") köpte jag 21 % under 30 kr, dvs den toklåga nivå som blivit lite legendarisk som inträffade under februari och mars i nådens år 2009. Alla 79 % jag köpt därefter har varit på högre nivåer, i de flesta fall flera fall flerdubbelt högre pris än de första köpen.

Sedan steg aktien ganska snabbt men har därefter gång på gång studsat ned av olika skäl, t.ex. Folksams utförsäljning, nyemissionen, USA:s kreditbetygssänkning och diverse fall under 2013. Även om det ibland sved att öka på en högre nivå och jag grämde mig för att inte ha köpt mer tidigare så fortsatte jag att köpa gång på gång. Nedan finns alla mina köp redovisade, klicka på bilden för bättre skärpa.



Alla köp av Swedbank sedan 2009 (summan blir 102 % pga avrundning).



Summa summarum har förstås mitt snittpris stigit med tiden, men eftersom jag har köpt på nedgånar har snittet inte stigit alls lika snabbt som aktiekursen. Idag ligger snittet på 50 kr trots att jag köpt ung. 23 % av innehavet runt 150 kr i år. Ett stigande snittpris är förstås inte ett problem så länge aktien stiger efter köpet, det är ren fåfänga och helt vansinnigt att låta bli att köpa för att ens snitt därmed stiger. Varje köpbeslut skall naturligtvis bedömas för sig självt.

Jag återkommer med motsvarande historik för ett par andra aktier längre fram.

En fågel i handen

Ju mer jag studerar rörelser i PE-tal för lönsamma och välgående företag desto mer övertygad blir jag om att den kortsiktighet som kvartalskapitalismen leder till inte bara kan utläsas i hur länge investerare orkar vänta på resultat i form av uppgångar, utan även ett alltmer ökat fokus på utdelningar. Detta skulle i så fall betyda att direktavkastningen anses viktigare än PE-tal och att gapet ökar.

Om någon har statistik över variationer i direktavkastning över tiden för svenska börsbolag är jag mycket tacksam för det verkar som om PE-fokuseringen har lett till att det nästan bara är dessa data som samlas in, se bara alla mina länkar till Apples historiska PE-tal som fyllt bloggen på senare år (bra exempel som belyser det faktum att Apple nu är historiskt lågt värderat i förhållande till både vinst och kassa).

Jag kan hittills bara iaktta hur utdelningen som jag tidigare skrivit om verkar ha stor inverkan redan på kort sikt på hur bolag värderas på marknaden allt annat lika. Logiken i detta är nu för mig verkligen glasklar. PE-talet är ett ganska flummigt och teoretiskt värdemått som i och med detta inte ger mig någonting i närtid. Det är en bra mätare under förutsättning att man kan ungefär korrekt bedöma huruvida nuvarande vinst är hållbar, dvs företagets framtida utsikter.

Utdelningen däremot är verkligen pengar i handen, för amerikanska företag så ofta som en gång i kvartalet men för svenska i vilket fall varje vår. Att veta att man kommer att få denna avkastning ganska snart har ett mycket stort värde, inte minst psykologiskt. Värdet finns förstås också i det faktum att återinvesterade utdelningar på sikt ger en fantastisk avkastning, vilket många vet, och även detta drar förstås mot utdelningar.

Effekten blir förstås att utdelningsaktier värderas högre än andra över tiden. På kort sikt kan förhoppningsbolag utan utdelning värderas väldigt högt men det blåser snart förbi. Detta innebär också att bolag som höjer utdelningen allt annat lika kommer att värderas upp, troligen ganska snabbt, och tvärtom. Detta är egentligen ganska rationellt eftersom utdelningarna, till skillnad från uppskattningar om vinster är reda pengar, dvs sanningen. På samma sätt som kassaflödet är sanningen i ett företag, medan vinsten är mer av en åsikt.

I ett försök att korrigera mitt misstag att inte genast öka i Swedbank när man meddelade att man nästan fördubblade utdelningen från 5,30 till 9,90 ökade jag med 11 % i fredags morse efter att aktien hade fallit mer (nästan 14 kr) än den avskilda utdelningen. Detta är i mitt tycke en mycket defensiv investering eftersom jag tror att utdelningen inte är hotad, snarare tvärtom, de närmaste åren och en direktavkastning på över 6 % inte är långsiktigt hållbart, vilket förstås betyder stigande kurs. Det är också en mycket befriande känsla när man äntligen lyckas att inte låta sig påverkas av att man har köpt Swedbank på helt andra nivåer (snittet var runt 45 kr innan senaste köpet) och larva sig med att ens snittkurs "förstörs", utan att tvinga sig att helt fokusera på dagens kurs i förhållande till företagets utsikter. Detta är förstås lika viktigt som att våga köpa när alla andra säljer utmärkta bolag och sälja dem när alla andra och deras mostrar köper dem på för höga nivåer.

De har tillgångar...

När ett företag går riktigt dåligt kommer mycket snart kommentarerna "De äger X...". Vi har sett detta mycket tydligt de senaste åren bland t.ex. PA Resources aktieägare (påstådda värden på ett par av deras oljekällor) och nu senast bland Nokias aktieägare (påstådda värden på deras patent), men denna diskussion uppkommer alltid när ett företag håller på att gå under. Lite som en sista livlina för att hålla uppe humöret bland aktieägare som köpt mycket dyrt och nu inte vill inse sitt misstag och behåller aktierna till det bittra slutet.

Logiken är förstås att dessa tillgångar som företaget för övrigt behöver för att kunna bedriva sin verksamhet är vad företaget allraminst borde värderas till.

Det stämmer förstås att alla företagets tillgångar tillhör aktieägarna och rent matematiskt kan man räkna ut hur stort det egna kapitalet är per aktie. Dock är detta ett teoretiskt värde. Med undantag för kontanter kan inte tillgångar plockas ur företag hursomhelst, framförallt inte sådant som man behöver för sin intjäning. För företag som gör stora förluster och verkar vara nära konkurs är detta än mer sant. 

När förlusterna hopar sig, eller framförallt det negativa kassaflödet, säljer företaget självt av allt de kan i hopp om att vinna tid. När det inte går längre så måste företaget enligt lag sättas i konkurs. En konkurs finns inte till för att aktieägarna ska få ut värden ur företaget, vilket vissa "investerare" utan längre erfarenhet tycks tro, utan för att försöka säkra värden åt fordringsägarna.

Ett konkursbo är dessutom närmast per definition svårt skuldsatt och värden som patent, licenser, flygrutter, maskiner, oljekällor kan inte plockas ut annat än om det är lättsålt och konkursförvaltaren tycker det är en bra idé. Än värre är det med dotterbolag och sidoverksamheter. För att dessa ska kunna attrahera potentiella köpare måste de kapitaliseras och byggas upp så att de inte skapar fortsatta problem, denna gång för deras nya ägare. Att tro, t.ex. att Nokia Siemens Networks kan säljas hursomhelst efter åratal av dåliga resultat är naivt.

Undantaget är ett företag som t.ex. fått problem med försäljningen, juridiska problem osv som inte kommer att kosta en massa att fixa, och dessutom har betydande lättsålda värden som kan realiseras i det fall man beslutar att likvidera företaget frivilligt. Här kan man göra en hacka, vilket t.ex. Buffett har gjort flera gånger, men detta är som sagt undantaget.

Att tro att företags som SAS, Pare, Nokia m.fl. aktier är "värda" någonting för att de har vissa tillgångar är nybörjarmisstag. Att avveckla verksamhet frivilligt kostar massor, t.ex. i avgångsvederlag till personal, rivningar och massor av annat. Detta är ingenting som ett svårt blödande företag kan ägna sig åt. Det är alltså ingenting som kommer att rädda Nokias, Pares eller SAS aktieägare.

Dum kritik

'
Jag tänkte att jag skulle följa upp på mina tvitter från långfredagen. 


Det är svårt för mig att förstå hur folk kan klaga på företag för att de tjänar pengar. Företag finns ju till av en orsak enbart- att tjäna pengar. Det är som att klaga på kompassen för att den alltid pekar mot norr eller att klaga på krokodilen för att den äter upp andra djur. Det ligger i dess natur och är därför det enda rätta.


Man klagar på bankerna, inte minst Swedbank, för att de tar ut för mycket i avgifter från sina kunder. OK, vad tror man att en bank ska göra då? Säga "Nej, vet ni vad, vi ska inte tjäna så mycket pengar på våra kunder, vi ska sluta dela med oss till våra ägare och istället ge kunderna våra pengar, det är vår nya affärsidé"? Trams, banker ska tjäna pengar och de priser de tar ut ska bestämmas av konkurrensen mellan bankerna och ingenting annat.


Man kritiserar också både H&M och IKEA, inte minst på finanschattsidor för att de säljer "billiga" varor. Det är som att klaga på McDonald's för att de säljer hamburgare eller Mercedes-Benz för att de säljer bilar. Det är det som är H&M:s m.fl. affärsidé och den är OERHÖRT lyckad. Det spelar för investeraren ingen som helst roll om han brukar köpa sina kläder på H&M (det gör f.ö. inte Karl-Johan Persson heller), det som spelar roll är om andra gör det. Tips: det gör de.


Apple och några ytterligare tekniktunga bolag får ibland den dummaste kritik riktad mot sig som man öht kan tänka sig. Man kritiserar iPhone och andra produkter för att deras tekniska specifikationer i vissa fall är lägre än somliga konkurrenters. Vad är det för trams? Vilka andra än tekniknerdar kan tänka så stolligt? Kunderna vill INTE ha det senaste lilla kort, minne, processor etc som kommit ut!!! De vill ha en snygg och mycket väl fungerande produkt som de trivs med att använda och ger dem den image de vill projicera mot andra! Varför ska det vara så svårt att förstå? För Apple är det verkligen inte svårt att begripa detta. Det är också därför de är världens högst värderade företag.


Man kan inte hoppas att lyckas som investerare om man har fördomar mot företag eller tror att ens egna, förmodligen mycket exklusiva, vanor är de som den stora massan har. Det blir som när barnlösa 30-åringar numera bosatta på Söder ska uttala sig om hur "folk lever". Tips: Svensson bryr sig mycket mer om priset på mat än om det senaste brunschstället vid Medborgarplatsen.
.

Nokia på väg mot katastrof

'
Kanske är det för modest att skriva att Nokia är på väg mot en katastrof. I själva verket har katatrofen redan inträffat och Nokia håller just nu på att förinta sig själv. Jag skriver medvetet "sig själv" för även om konkurrensen på smartphonemarknaden är mycket hård skulle man inte ha tappat mer eller mindre hela sin försäljning utan så groteskt inkompetent beteende från företagets ledning. Här följer några fakta som tillsammans med hög sannolikhet kommer att leda till Nokias undergång som företag (ett uppköp är också en undergång).

Nokia har en oerhört inkompetent VD i Stephen "Après moi, le déluge" Elop. Att kalla Elop inkompetent är i själva verket en förolämpning mot alla andra inkompetenta VD:ar. Han är mannen som på fullaste allvar (läs brevet nu innan du läser vidare) jämförde sitt eget företag (och därmed företagets produkter, framförallt plattformen Symbian som tagit Nokia där de var för drygt ett år sedan, dvs en mycket stor smartphonetillverkare) med en oljearbetare som befinner sig på en brinnande oljeplattform. Som lösning angav han att göra som oljearbetaren- kasta sig ut i det okända i hopp om att överleva. Detta MÅSTE vara det dummaste en VD för ett multinationellt företag har gjort.

Några dagar senare meddelar han att Nokia kommer att sluta med alla andra "brinnande" operativsystem och gå över till Windows Phone, ett helt otestat operativ från Elops tidigare arbetsgivare. Ingen långsam överfasning, eller hjälp till utvecklarna att ställa om sig eller tankar om hur man skall få sina horder av användare att plötsligt byta till ett helt annat system, på mobiler som inte längre anpassas efter Nokias behov, utan för att passa in i Microsofts specifikationer. Mobiltelefoner som då var långt i från lansering.

Men det kommer mera: token trodde på fullaste allvar att Nokia efter denna idiotförklaring av sig själv i allmänhet och Symbian i synnerhet skulle kunna sälja ytterligare 150 000 000 (just det- 150 miljoner!) symbianmobiler. Döm av hans förvåning när både operatörer och användare över en dag ratar Nokias produkter. Inte så bra när man ännu är mer än ett halvår från att introducera sina första WP-mobiler (Lumia 710 och 800). Resultatet? Från början av 2011 till tredje kvartalet sjönk Nokias marknadsandel från 29 % till 14 %. Detta motsvarar 11,4 MILJONER mobiler, ganska exakt lika mycket som hela Research in Motions (Blackberry) försäljning i tredje kvartalet 2011. Ett helt RIM upp i rök! Fallet har sedan dess bara fortsatt.

Hur går det i Kina då, numera världens största mobilarknad? Vid förra årsskiftet hade Nokia
76 % av marknaden. Ett halvår senare var man nere runt 20 % (något olika data från analytiker)! Det är dock inte rekordet... Enligt Canalys siffror hade Nokia 33 % av Storbritanniens smartphoneförsäljning under 2010, ett land där man historiskt har lyckats väl. Ett år senare har man 2 % av marknaden. Helt otroligt!

I ren desperation satsar Nokia sedan i november allt de har på att marknadsföra sina Lumia-telefoner. Man ser reklam överallt, man skänker bort Xbox 360 tillsammans med mobilen och gör precis allt man kan för att hypa mobilen. Det går helt åt skogen. Med massor av "spin" försöker företaget vända dåliga nyheter till goda genom att prata om engångskostnader (stor varningsklocka när detta börjar användas flitigt, se bara på SAS) och "well over a million sold" samt lyfter fram att man precis vid lanseringen genom uppdämt behov från Nokia fanboys lyckas kortvarigt hamna på topplistorna. Detta döljer dockinte att Windows Phone bara har 1,6 % av marknaden. Rapporten i januari talar dock sitt tydliga språk. Katastrofen är ett faktum.

Tokerierna som Elop håller på med liknar ingen annan VD jag har hört talas om, den enda jag kommer på att likna honom vid är Håkan Juholt. För några veckor sedan kallade han till presskonferens på MWC  för att tillkännage "important industry news" och aktienåkte upp med 6-7 %. Nyheterna visade sig sedan vara ganska intetsägande allmänna Nokia-nyheter och aktien rasade på nytt.

Riktigt bortitok är dock hans nya idé att man ska lansera en plattdator för, surprise!, Windows 8. Nokia, mobiltelefontillverkaren, ska lansera en plattdator... Ett företag utan säljkanaler för eller erfaranhet av datorer. På en marknad som HELT domineras av lilla, beskedliga Apple. OK, lysande! Se bara hur RIM och Motorola har lyckats. (Samsung är sedan länge en datortillverkare och de har lyckats någotsånär, Amazon har utomordentliga säljkanaler och lyckas förhållandevis bra, dock med en produkt de förlorar pengar på.) Hans företag står inför sin snara undergång om ingenting radikalt görs och han ska satsa på plattdatorer! VANSINNE!!!

Microsoft hatas av hela operatörsbranschen. Microsoft är inget populärt företag. De struntar i alla utom sig själva och bryter avtal, stämmer små företag tills de går under, överger standarder och har hållit en del av världsekonomin som gisslan med sin totala dominans inom PC-operativsystem och "Office-program" i över 20 år. Bland telekombolag är de dock innerligt hatade (googla "carriers hate Microsoft"). De är t.o.m. det enda bolag som tar betalt för ett operativsystem. Ett system som de dessutom fyllt till bredden med just de saker som gynnar Microsoft.

En mycket bra sammanställning av orsakerna till detta hat och hur operatörerna effektivt har i princip dödat alla Microsofts ansträngningar att få fotfäste  på mobilmarknaden det senaste decenniet (f.ö. fullständigt nödvändigt för företagets långsiktiga överlevnad) och hur köpet av telekomdödaren Skype har accentuerat detta hat finns här. Detta är det företag som Nokia har satt sin tillit till... Prata om att ta fan i båten. Det är dock svårt att tro att Nokia kan ro honom i land, hur platt de än lyckas lägga sig inför sina nya pressssssious masters i Redmond.

Nokia står och faller med smartphones. Nokia Siemens Networks går dåligt och featuremobilerna tjänar man inte pengar att tala om längre pga konkurrensen och låga utpriser som dessutom faller brant just nu. Kassakon har varit Nokias smartphones och man lyckades till för ett år sedan genom fantastisk produktutveckling och framsynta strategier (kartor, musik, kameror, appstore, bra relationer med utvecklare) att migrera massor av Nokia-användare av billiga mobiler till Nokias smartphones. Många klagar på att marknadsledande (musik/-spelare, smartphones och plattdatorer samt, vad gäller vinsterna, Mac) Apple har så få ben att stå på men Nokia med ett enda ben verkar man inte ha något problem med.

Detta ben har Microsofts man hos Nokia nu av allt att döma sågat av. I spåren av detta har man vänt en hög lönsamhet till förlust, kreditvärderingsinstituten har gång på gång ratat ned dem till nu senast BBB- och marknadsandelen hålls uppe enbart av kvarvarande modeller med de gamla OS man ännu har.

Nokia är inte en investering, utan en ren spekulation i att lyckas med det nu nästintill omöjliga. Nokia har en jätteorganisation som är helt beroende av en jättelik försäljning som idag inte finns längre och knappast kommer tillbaka. Det handlar inte om att sälja några futtiga miljoner Lumia-mobiler! Det handlar om att sälja kanske 50 miljoner i kvartalet. Det är den massa man behöver för att finansiera sig. På en marknad som man i princip har kastats ut ifrån och helt domineras av Android och iPhone. I åratal har man talat om att man ska nå tillbaka till sina 50, 40, 25 osv procent av marknaden. Nu är katastrofen ett faktum. Det är ett solklart blankningscase.

Run you fools!

.

Prisuppgångar och -fall

'
I vanlig ordning fylls medierna, för att inte tala om finanschattsidorna, av kommentarer om att plötsliga uppgångar i olika aktier (gäller väl samtliga mina innehav de senaste månaderna, men mest förstås Apple och H&M) inte kan hålla.

Visst, är man bara intresserad av vad som händer den närmaste veckan så har man som alltid anledning att vara rädd för snabba kursfall och risken ökar förstås för plötsliga rörelser om kursen har förändrats mycket snabbt uppåt (eller nedåt) den senaste tiden. Detta förstås just pga att många spekulanter blir nervöst.

Om man däremot intresserar sig för företags värde (inte en dum idé alls har det visat sig historiskt) ska man inte alls oroa sig, utan bara glädja sig åt att den uppvärdering man har väntat på äntligen kommit. Den som håller på med aktier måste inse att det finns en inneboende tröghet i marknaden i det att tidigare mycket bra företag ofta får hålla en hög värdering i förhållande till nuvarande vinst även efter att många har förstått att problemen inte kommer att kunna vändas. På samma sätt får många väldigt bra företag som t.ex. verkar i en snabbrörlig bransch som konsumentteknik mycket skepsis emot sig när det börjar (f.ö. under lång tid) att år efter år dubbla sin vinst.

Helt plötsligt ändras detta och aktien sjunker som en sten alternativt dubblas mycket snabbt i pris. Det enda man ska tänka på då är om den nya värderingen av aktien är rimlig eller inte. I Apples fall är den mycket låg än idag. Ett PE på 16 (flera enheter lägre om man drar bort kassan) på förra årets vinst är otroligt lågt för ett företag som ökat sin vinst mycket säkert sedan mer än tio år. Hade PE varit 50 eller högre hade man kunnat säga att marknaden tagit ut en fortsatt vinstökning i samma klass, så är inte fallet idag.

För H&M har PE nu stigit till över 25. Detta betyder inte att det är övervärderat, utan bara att marknaden reagerar tidigt på den vinstökning som allt tyder på är på väg idag. Marknaden litar på H&M, till skillnad från Apple, därför inser man att vinstminskningen var tillfällig och "vet" att H&M kommer att fortsätta att leverera. H&M:s PE kommer troligen att sjunka, inte för att priset (P) tokfaller, utan för att vinsten (E) växer.

Under 2011 föll Apples PE på motsvarande sett från 19 till 11, trots en viss uppvärdering av aktien. Är någon förvånad över att uppvärderingen plötsligt kommer? Ganska många uppenbarligen.

Det är lite ironiskt att ett företag som de senaste 10 åren stadigt ökat sin vinst med 50-100 % per år (t.ex. de senaste fem åren gått från 0,87 till 13,87 dollar per kvartal) värderas ung. hälften så högt i förhållande till vinsten som ett företag som stadigt sedan decennier växer med 10-15 % per år.

Förtroende är som bekant allting. Om Apple visar sig fortsätta växa  stadigt, inte med H&M:s mycket långa statistik av naturliga skäl men till sist med dubbelt så lång historik, om än inte lika snabbt, de närmaste 10 åren kommer aktien att mångdubblas i värde. Detta dels tack vare vinstökningen, men även dels tack vare att marknaden kommer att lita på att man verkligen kan leverera. Den som tror att tekniktunga bolag är dömda till låga värderingar har inte läst på- Microsoft, Nokia m.fl. litade marknaden till sist på och de värderades med tiden upp i enlighet med de massiva vinster de drog in (och inte sällan lite till).

.

Teknik som värde

'
Det utan tvekan mest intressanta bland Buffetts senaste tillskott under hans senaste köpfest när börsen stod riktigt lågt är hans idag offentliggjorda investering om hela 5,5 % av IBM, motsvarande nästan 11 miljarder dollar.

Väldigt många, inte minst bland kommentarerna på min blogg, har använt som argument mot "teknik" i allmänhet och Apple i synnerhet att Buffett minsann aldrig skulle köpa det. Visst har han genom åren uttalat sig om att han inte köper "technology" för att han inte förstår det o.s.v. men det är tror jag bara ytterligare ett utslag av att han, som alla andra framgångsrika investerare, utvecklas över tiden.

För 60 år sedan satt Buffett och precis som Ben Graham räknade på företags kassa och realiserbara tillgångar för att hitta nåt som var billigt med detta enkla mått. Hur företagets utsikter var o.s.v. var inget som hade intresserat Graham särskilt mycket och unge Warren följde troget mästaren. Det var senare som han framförallt tack vare Philip Fisher ("I am 15 % Fisher and 85 % Benjamin Graham") som han fick upp ögonen för det oerhört viktiga i att titta på vilka som ledde företaget och liknande parametrar.

Nu stoppade inte på något sätt hans utveckling med detta. Efter att ha slagit sig samman med Charlie Munger tog han till sig rikligt av dennes intresse för det mänskliga psyket och dess påverkan på företagande samt Mungers kärlek för välskötta, stabila företag som kan köpas för "reasonable prices" istället för att köpa "reasonable companies" till lågpris. Den som vill använda Buffett som en tjurskallig letare efter enbart värdeaktier får ännu mer problem med de olika köpen av valutor, råvaror och optioner som han ägnat sig åt på senare år och hans uttalade ointresse för "turnaround cases".

Man kan utan tvekan säga att den som vill använda Buffett som argument mot att köpa något riskerar att få problem längre fram. Buffett har utvecklats enormt under sin långa investeringskarriär och ingen kan efter dagens besked änvända honom som argument mot "teknik" i allmänhet.

Det är enorm skillnad mellan små eller mellanstora teknikbolag med en produkt eller lösning och förhoppningar om jättevinster en dag och de riktigt stora företagen som Apple med väl utbyggda vallgravar mot omvärlden. Det betyder inte att de senare är odödlliga, men de skall bedömas utfrån sina förutsättningar precis som alla andra bolag.

'

Lågkonjunktur på börsen

'
I vanlig ordning säljer alla som saknar nerver i rasande takt och har nu värderat börsen helt i linje med en lågkonjunktur. Problemet är väl bara att lågkonjunkturen inte är något faktum, Grekland inte har ställt in betalningarna och Kina inte har imploderat. Jag säger förstås inte att något av detta inte kan komma att ske men det är väldigt okunnigt av alla dessa skribenter på chattsidor och i media (även bland kommentarerna i denna blogg) att påstå att detta är på något sätt korrekt värdering.

Ett exempel: en betalningsinställelse från Grekisk sida skulle förstås brännmärka landet vad gäller att ta upp lån på marknaden för mycket lång tid framöver. Det vore en nationell katastrof, oavsett vad en eller annan idiot-grek (det visade sig finnas rätt många) säger i media. Sannolikheten för att detta skulle få ske à la vad idiot-Paulsen 2008 gjorde med Lehman, dvs helt handlöst och ogenomtänkt är väldigt, väldigt låg. Råvarupriserna är fortfarande historiskt höga även om en eller annan idiot-analytiker kallar gårdagens fall för kopparpriset en "fullständig kollaps" och det nuvarande säljtrycket en "fullständig likvidering av positioner". Ingen risk för att det blir på brist på överord till media dessa dagar...

Några strålande exempel på fascinerande felvärdering:

Boliden har lärt sin läxa från 2008 och terminssäkrat en mycket stor del av sin produktion samt SEK flera år framåt i tiden. När kopparpriset sjunker med några procent faller Boliden med minst lika många procent, ofta fler. Fluktationer i kopparpriset som bara påverkar en del av företagets intjäning och som tack vare terminssäkringen bara påverkar försäljningen av en del av företagets kopparproduktion får alltså mer än 100 % genomslag i värderingen av företagets samtliga framtida kassaflöden.

OK, det låter ju rimligt.

Swedbanks intjäning är naturligtvis inte oberoende av konjunkturen, men folk måste betala sina huslån och göra bankärenden även om (!) det blir klart sämre tider. Det finns inga tecken på att man skulle få några större kreditförluster på den svenska marknaden annat än om man vill tro på patetiska domedagsscenarier som "svenska fastighetspriser kommer att falla med minst 40 %". Man tjänar i år säkert mer än 12 kr ändå värderas företaget under 70 kr (P/E 5,5).

Jag har sedan börsfallet börjat ökat mitt innehav i Boliden med 10 % hittills och Swedbank med 22 %. Dessförinnan ökade jag mitt Apple-innehav med 50 % när den rasade i början av sommaren.

We should be fearful when others are greedy
and greedy when others are fearful.

Warren Buffett

'

Talking heads

Om jag krockar med min bil så att den blir totalförstörd har värde förstörts, nämligen bilen i sin helhet och det värde som den kan tillföra mig som ägare genom att den kan transportera mig. Det är nog alla överens om. Men om bilen var en Saab och dess pris på andrahandsmarknaden har sjunkit pga turerna kring tillverkarens eventuella överlevande så har INGET värde förstörts! Pris är inte detsamma som värde, eller som Buffett brukar säga "Price is what you pay, value is what you get".

Ändå fylls nu media med tokerier i spåret på den nya förtroendekrisen. Si eller så mycket kapital sägs ha förstörts eller X värden har "gått upp i rök" som om någon hade eldat upp H&M:s centrallager. Trams! Det är priset på aktier som har sjunkit och får folk att känna sig fattiga eftersom de inte kan inse att de äger en andel av ett förhoppningsvis välmående företag och inte ett papper som tidigare handlades till ett visst pris (alltid räknar de med toppnoteringen).

Börsen går upp och ned hela tiden, klarar man inte av nedgångarna som f.ö. alltid är mycket snabbare än uppgångarna, så har man inte på börsen att göra. Den som trott sig klara sig på marknaden men nu säljer med förlust i sin patetiska rädsla att förlora sina pengar blir som "the young lord who but for the vile guns would have been a valiant soldier".

Ericsson

Många gånger de senaste två år sen har jag skrivit om varför jag inte tror på Ericsson som investering om man hoppas på tillväxt över index. Det är inget som jag idag ångrar för Ericsson har inte precis rosat marknaden- från juli 2009 till idag har aktien gått från ung. 80 kr till tja... ung. 80 kr. Samtidigt har index gått från 240 till 340, dvs 42 % upp. Detta om något visar har svårt det är för jätteföretag att öka sin vinst även när konjunkturen förbättras kraftigt. Det är som när Alexander nådde yttersta gränsen för sitt rike och grät för att det inte fanns några fler världar att erövra. I Ericssons fall har man redan en mycket stor del av kakan och man får slåss med näbbar och klor för att behålla den för alla nykomlingar som tar sig in på marknaden.

Oavsett detta tar jag nu bort min sälj-/blankningsrekommendation och detta inte för att jag plötsligt börjat tro att Ericsson har blivit en långsiktigt god investering, utan helt enkelt av det enkla skäl att datatrafiken i världens mobilnät exploderar och detta gör att operatörerna kommer att behöva bygga ut kapaciteten till det mångdubbla på kort tid. Detta kommer säkert att skapa säljarens marknad och det är förstås mycket troligt att detta kommer att påverka Ericssons omsättning och vinst.

För att sammanfatta: jag varken rekommenderar köp eller sälj och blanka bör man absolut inte göra idag.

Den neurotiska marknaden

Om man inte visste det redan, tvärtom oss värdeinvsterare, så borde senaste två veckornas bergochdalbanefärd på börsen lära de andra att omotiverade nedgångar i enskilda aktier, dvs de nyheter etc. som kommit motiverar inte på något sätt nedgången i aktien, kommer att korrigeras och ofta mycket snabbt. Swedbank pref är nu upp ung. 10 % från när jag skrev detta inlägg för drygt en vecka sedan och Apple har sedan jag köpte för inte ens två veckro sedan på 320 kr gått upp till 357.

Regeln är densamma som tidigare men vilken skillnad det är mot när jag och en klasskamrat satt och tittade i tidningen efter börskurserna under andra halvan av 80-talet. Många aktier stod det "oför." efter, andra hade stigit eller sjunkit med 50 öre alt. en kr. Det var bara vid raset -87 som det verkligen hände något drastiskt som jag minns, det var små rörelser och låg omsättning. De dagar så aktier ändrades med mer än 1 % var mycket lätträknade.

Bara att tacka och ta emot. Vi som orkar med att våra aktier sjunker dramatsiskt tjänar pengar på alla dem som sålde i nedgången.

P.S. Jag vill passa på att tacka den som sålde Boliden för 17 kr... Synd att man inte köpte mer. Tack också till dem som sålde runt 30 kr... Och alla de som avstod sina Swedbank på 20-44 kr (före nyemission 2!)... ;-)

Var finns konkurrensen?

Vilka som är ett företags konkurrenter är väldigt ofta oklart för många investerare. Ett klassiskt exempel är Malmström & c:o i floppen Boo.com som var först med att sälja dyra designkläder på Nätet. De trodde på fullaste allvar att de inte hade någon konkurrens eftersom de var ensamma på Nätet sin verksamhet... Konkurrens från butikerna nere på stan kanske...? Det är så man bränner en och annan miljard.

Apple konkurrerade mot Microsoft och förlorade i och med att man till sist bara hade 5-10 % av PC-marknaden mot Microsofts 90 % är den etablerade sanningen och den har förstås viss giltighet. Det var väldigt viktigt med en vettig marknadsandel när en stor plattform gjorde att  mjukvarutillverkarna ville skriva program för den. Jag själv hoppade av Mac 1997 efter fem trogna år när jag med tiden såg hur få program som fanns och hur dåliga dessa konverteringar av PC-program ofta var, mest tydligt kanske MS Office som medvetet gjordes ganska dålig för Mac.

En annan lika viktig konkurrens är den som finns mellan datortillverkare, där Apple visserligen inte alls var störst men ändå var en av de större tillverkarna och idag växer så det knakar medan andra, framförallt Acer, tappar massor. Denna konkurrens har hamnat helt i skymundan och det är galet. Varför då?

Jo, för att syftet med alla företag är att tjäna pengar, ju mer desto bättre, till sina ägare. Ingen dator- eller telefontillverkare finns till för att ha störst marknadsandel. Idag framställs konkurrensen mellan Android och iOS som den stora konkurrensen, medan man glömmer bort att det i betydligt större del är telefontillverkarna som konkurrerar om kunderna. Detta för att det med dages gratis distribution av mjukvara inte alls ställs lika höga krav på marknadsdominans och det absolut inte finns samma behov av "ett system" när man ringer mellan telefoner som när man skulle dela arbete mellan datorer och koppla ihop dem på 80- och 90-talet. Apples 5 % av marknaden ger dem ändå tiotusentals villiga programutvecklare och det i särklass största och bästa app-sortimentet.

Därmed faller också maximen att störst tar allt som så väldigt många av mina kritiker bland kommentatorerna ständigt återkommer till. Som Karl påpekade igår, HTC konkurrerar inte alls i första hand mot Apple/iPhone utan med generiska telefoner som kör Android.

Denna konkurrens är i princip identisk med konkurrensen mellan Windows-datortillverkarna och leder till samma sak- kraftigt sänkta marginaler tills de är i princip obefintliga. Hur ska man då på sikt kunna utveckla sina produkter?

Idag tjänar Apple mer än sju gånger så mycket på att sälja sina Mac-datorer som HP gör. Apple tar hem över 50 % (och andelen växer snabbt) av vinsterna på hela mobiltelefonmarknaden. Det är som sagt detta företagande handlar om- att tjäna pengar. Idag har man bara 5 % av den totala mobilmarknaden, hur stor del av den samlade vinsten kommer man att ha om man dubblar den andelen? 80 %? 90 %?

Säg att Android kommer att en mycket större andel av marknaden än iOS i framtiden, en scenario som är väldigt sannolikt med tanke på den stora mängd billiga smartphones som vräks ut på marknaden av Samsung och många andra. Tänk om marknadandelarna är 60 % Android och 30 % iOS på sikt (eller ännu mindre). Vem kommer att tjäna pengar? HTC, Samsung m.fl. eller Apple med ensamt 30 % av en kraftigt växande jättemarknad? Vilket företag skulle du vilja ha investerat i?

När marknaden börjar förstå hur ofattbart lönsam Apples verksamhet är och med all sannolikhet kommer att vara i framtiden som deras värdering kommer att stiga till himmelen.

Våga vara nerd

Som med allting annat som man går in mycket intensivt i blir man lätt en aktienerd om man håller på med det. Det är bara bra för det är en förutsättning för att man ska kunna överlista marknaden. Marknaden består ju både av personer som är mycket kunniga och väldigt okunniga samt en stor hop däremellan. Den som kan mest är med all sannolikhet också bland dem som lyckas bäst.

Att investera i t.ex. banker utan att läsa på väldigt noggrant om hur de fungerar, vilka deras styrkor/svagheter är och allt annat som man hittar och sedan fortsätta att lära sig kommer att straffa sig. Kanske inte idag, men på lång sikt.

Sedan jag började lära mig Apple s.a.s. har det som vanligt slagit mig hur otroligt okunniga många är som tror sig veta det ena eller andra om företaget. Det är känslor, känslor och lite tidningsartiklar som kommer ur dem. Som sjuåringar ungefär.

Man kan absolut komma fram till att Apple inte kommer att bli en bra investering, men då ska det stödjas av vettiga slutsatser och kunskap, inte på att "Apple bygger slutna system och såna lyckas aldrig" (vilket absolut inte stämmer, se bara på iPod för att ta en mogen produkt) eller "de är dyrare än andra och det kommer kunderna inte att acceptera", "Apple är aldrig först med någonting" som avslöjar att man inte förstår att det är deras medvetna strategi eller varför inte klassikern att hårdvaruspecifikationerna är sämre än vissa konkurrenter, ett påstående som avslöjar att man inte förstått någonting om vari Apples styrka ligger.

Jag lade ned oräknerliga timmar på att läsa på om banker och framförallt Swedbank en gång i tiden, men timlönen så här i efterhand har varit oerhört hög. Våga vara nerd!

Bloggens inriktning

Jag välkomnar förstås kommentarer om bloggen så länge de är trevliga och sakliga. Den som följt bloggen länge vet att den är fokuserad mot det som jag tycker vid tidpunkten är mest intressant. Detta är förstås det som jag tycker är mest felvärderat.

Att jag skriver mycket om Apple just nu verkar en del ha svårt för, men för ett år sedan var det BP som jag skrev många inlägg om, vilket vissa hade stora problem med, tidigare har den varit mycket fokuserad mot Swedbank, H&M och Boliden, framförallt när dessa aktier i mitt tycke har varit mycket lågt värderade.

Detta kanske känns tjatigt för den som av någon anledning "aldrig skulle köpa olja" eller avskyr Apple etc., men det är den inriktning bloggen har så det är bara att acceptera för den som vill följa den. Dessutom, av de senaste nio inläggen som var synliga på sidan innan detta inlägg skrevs handlar bara två exklusivt om Apple och ett om Apple och (i mindre omfattning) H&M.

För att lyckas med investeringar så har jag lärt mig den hårda vägen att man måste vara beredd att sätta sig in på djupet i ämnen man inte tidigare intesserat sig för och inte ha för många fördomar mot branscher som "teknik" eller råvaror. Jag visste nästan ingenting om H&M innan jag fick upp ögonen om företaget, nu vet jag väldigt mycket, samma sak om Apple och Swedbank/bankbranschen.

Vill man inte läsa det är det förstås tråkigt, men ingenting som får mig att ändre inriktning mer än fallande aktiekurser skulle få mig att sälja bra företag.

En dag i staden

En dag i staden kan ge en insikter, inte sällan på överraskande ställen. På Järnia såg jag diverse konkurrenter (eller wannabe-konkurrenter snarare) till Weber. De hade alla mer funktioner och lullull än motsvarande Weber som dessutom kostade en bra slant mer än konkurrenterna. Enligt diverse lata ekonomijournalister skulle detta innebära att dessa produkter är den nya "weberdödaren" om man använde en analogi med mobiltelefoner och plattor.

Det är så väldigt enkelt att dra slutsatser utifrån specifikationerna och ett snabbt utfört (får man förmoda) test av en viss produkt. Det är bara ett problem med detta- precis som målet med tips inte är att få tretton rätt, utan att vinna pengar är målet med företagande att tjäna pengar, inte att ha den tekniskt sett bästa produkten på marknaden eller bäst i sitt prissegment. Ibland är bäst och billigast mest lönsamt, men det är inte en självklarhet på något sätt.

Det finns bättre grillar än Webers (per krona räknat!) och det motsvarande gäller för iPhone, men ändå köper nästan alla som har råd en fet Weber respektive en iPhone 4.

Den som ska förstå detta måste förstå männskor mycket mer än de förstår teknik. Det är människor som använder teknik, inte robotar. Status, känslan att använda produkten, tryggheten att vara som andra o.s.v. o.s.v. spelar en enormt stor roll och i Apples fall är också det fantastiska app-utbudet (och ja, utbudet är både större, men framförallt enormt mycket bättre med några enstaka undantag än Android-apparna) och hela ekosystemet en ofattbart stor komparativ fördel mot alla konkurrenter.

Annat jag fick se idag var i ett köpcentrum hur 3 med att döma av trängseln mycket stor framgång sålde abonnemang med iPhone 3S "bara idag" för 99 kr inklusive fri surf (en nästan exakt två år gammal mobil!!), hur Telenor bara gjorde reklam för sina iPhone 4 i sn lilla butik och alla dessa H&M-påsar överallt.

En mycket enkel regel kunde kanske formuleras så här: äger du ett företag vars logga och produkter verkar finnas i nästan var mans hand så har du förmodligen investerat rätt.

Kortsiktigt ända in i kaklet

Den som vill ha ett utmärkt exempel på hur det straffar sig att ta hem snabba vinster och överhuvudtaget agera kortsiktigt på marknaden kan studera Microsofts börsintroduktion för precis 25 år sedan (länk till nytrycket av historien i Forutne).

De mäklarhus som hjälpte till med introduktionen belönades i vanlig ordning med möjligheten att köpa ett stort antal aktier till rabatterat pris. De gjorde reklam för introduktionen genom att förstås visa på företagets stora möjligheter (och risker, som man är skyldig att göra) i och med att man hade succéprodukter som började bli standard. När aktien introducerades för runt 25 dollar blev den genast en sensation och steg snabbt några dollar och fortsatte sedan uppåt.

Mäklarhusen kunde förstås inte låta bli att ta en snabb vinst och, får man förmoda, förse ansvariga på företagen med bonusgrundande vinster och några veckor efter introduktionen hade hälften av dessa aktier sålts av.

Omräknat till dagens akite efter alla splittar och utan att ta hänsyn till utdelningar motsvarar de 25 dollarna 9 cent. Bara fyra år senare hade man en tiodubbling av pengarna om man inte hade sålt. Aktien noterades som högst 14 år senare runt 60 dollar eller ung. 700 gånger högre än introduktionen.

Det måste ha varit den sämsta affären i historien att sälja de aktierna, möjligen efter de där indianerna som sålde Manhattan.

Härdsmältans egen logik

Ingenting, absolut ingenting skapar sådana överreaktioner som härdsmältan, eller snarare risken för en härdsmälta. Knappast någonting är heller så missuppfattat. Detta gör att den kanske är den oro som skapar de största överreaktionerna på marknaden och därmed de bästa tillfällena för oss andra.

Lyssna på nyhetssändingarna idag (med viss sakkunskap i baggaget) och förvånas över hur lite de som ska kunna verkligen kan. "...risken för en härdsmälta, dvs en oöverskådlig katastrof..." sa en radiojournalist i fredags och det är verkligen typiskt för okunskapen. En härdsmälta kan (!) ha katastrofala följder om den medför stora radioaktiva utsläpp (se Chernobyl) eller försumbara effekter (se "Harrisburg-olyckan") allt efter reaktorkonstruktion (alla reaktorer i civiliserade länder har en inneslutning, så inte i Sovjet) och vilka åtgärder som vidtas.

Det är alltså inte så att en härdsmälta är lika med ett stort utsläpp och en massa döda och skadade. (Jag tänker inte argumentera för kärnkraften här, jag har arbetat i den industrin och är less på debatten, här handlar det om investeringar och inget annat.) Ändå reagerar massmedia och marknadeen med panik så snart man nämner risken för härdsmältor. Det enda man kan vara säker på är att en härdsmälta är riktigt dåliga nyheter för ägaren av reaktorn.

Med tanke på hur avancerad kärtekniken idag är och vilken enorm kunskapsbank som finns och fritt förfogas över av samtliga kärnkraftsoperatörer så är det ett ganska safe bet att man kommer att lyckas kraftigt begränsa skadeverkningarna efter denna olycka. Ägaren kommer kanske att gå i konkurs och kanske blir några personer allvarligt strålskadade, men nyhetsrapportering som skriker i högan sky över radioaktivitet i dricksvatten eller utslag i mätnignar i luften i Tokyo utan att nämna att halterna är helt ofarliga för människor är ingenting man ska basera sina investeringarsbeslut på.

De som gör det är samma stollar som springer med massan varthelst den tar dem.

We should be greedy when others are fearful and fearful when others are greedy. /Buffett

We're big in Japan

Det är alltid svårt att veta hur marknaden ska reagera när katastrofer inträffar, framförallt när de har bibliska proportioner. En sak är dock helt säker- utländska (ur ett japanskt perspektiv) företag kommer som alltid att värderas, i alla fall på sikt, i enlighet med sina utsikter att tjäna pengar. Oavsett vad som händer i en stressig situation, det kan ju lika gärna gå brant uppåt som nedåt, kommer den enda skillnaden mot förut att på sikt bli att de som tjänade på katastrofen kommer att värderas upp och tvärtom.

Vi kommer hursomhelt med all sannolikhet att få se överreaktioner på marknaden vad gäller japanska aktier, framförallt dem som fått sina fabriker förstörda o.s.v. Den som verkligen är insatt kan alltså tjäna pengar. Cyniskt? Ja, kanske, men det är så marknaden fungerar.

Buffettology

Den som vill se ett utmärkt exempel på hur mycket mer man kan se och därigenom tjäna om man tar det långsiktiga perspektivet kan titta i senaste brevet till aktieägarna från Berkshire Hathaway. Det första diagrammet är samma som tidigare år och visar hur det har gått för Berkshire visavi marknaden (S&P 500) sedan starten år för år. Det andra diagrammet visar rullande femårsperioder.

I det första diagramet kan vi se hur man de allra flesta år haft en bättre utveckling, men också ett antal år med 10-20 procentenheters sämre utveckling. Det är år som dessa som får många att hoppa av tåget. När vi tittar på det rullande femårsdiagrammet finns det inte en enda femårsperiod då man inte har slagit marknaden!

Detta perspektiv ska man alltid söka anser jag. Jag hade själv mycket stor nytta av det när jag började intressera mig för Micro Systemation. Deras försäljning studsar alltid upp och ned mycket kraftigt kvartal för kvartal och aktien studsar med eftersom den är lågt omsatt och många sitter och väntar på nästa kvartalsrapport.

När jag satte in MSAB:s nyförsäljning i enheter (redovisas inte längre så nu får man använda intäkterna) i ett excelblad och sedan i en ny kolumn räknade ut rullande senaste fyra kvartalen blev bilden mycket tydlig. Även om ett visst kvartal var mycket högt och nästa mycket lågt var trenden mycket starkt uppåt.

Säg det till de stollar som sålde aktien efter senaste rapporten så företaget nu värderas 20 % lägre än tidigare.