onsdag 14 april 2010

Att skapa eller förstöra värde


Det verkar råda stor förvirring om vad som är målet med företagande, inte minst hos vår finansminister. Ett klargörande är kanske på sin plats: företag finns inte till för att skapa arbetstillfällen eller svenska exportinkomster. Företag finns till för att skapa värde för sina ägare. Skapar det inte värde så förstör det värde!

Verksamhet som förräntar sitt kapital bättre än den riskfria räntan skapar värde. Verksamhet som förräntar sitt kapital sämre än den riskfria räntan förstör värde.

Det är inte bara finansministern som är förvirrad, väldigt många tycks tro att allt nyföretagande är till godo för samhället. Hur mycket jag än kan beundra dem som kämpar för att förverkliga sin idé, och inte enbart dem som har en bra idé men under förutsättning att de inte ljuger för finansiärer, så kan man inte utgå från att det i första hand är bristen på finansiering som är hindret för entreprenörer. Deras stora problem är att deras idé inte är realistisk och att folk inte tror på den.

För några dagar sedan skrev ett antal "tunga näringslivsprofiler" (som man i pressen brukar kalla den kategori personer som vi förväntas lyssna andäktigt på) att staten bör gå in i ett antal riskkapitalfonder för att hjälpa till att finansiera affärsidéer som inte hittat privat kapital. Saken är bara den att det inte brukar gå så bra för de olika statliga riskfonder som finns och dessutom finns Sjätte AP-fonden som investerar i onoterade bolag och har förlorat en massa pensionspengar på detta.

Det finns naturligtvis bra idéer som inte har förverkligats pga att man inte fått finansiering. Det finns också företag som hade enorma problem med att ordna den initiala finansieringen trots en idé som visade sig vara mycket bra. Det finns dock så otroligt många fler idéer som vi ska vara enbart glada att de aldrig fick chansen att förstöra pengar och så väldigt många andra som förverkligades bara för att sedan bränna alla pengar man fick, IT-yran är det mest extrema exemplet, men det händer varje dag året om.

Har man en bra idé, som t.ex. Diamyd, så får man förmodligen privat finansiering, även om man måste gå med mössan i hand under en period. Har man däremot en idé som ingen privat investerare har velat satsa sina egna pengar på så är det ganska magstarkt att kräva att vi ska satsa skattebetalarnas pengar på den.

5 kommentarer:

  1. Bra inlägg, jag tycker det finns en trend att lägga in allt fler förhoppningar och krav på företag. Förhoppningar och krav som om de implementeras leder till ineffektivitet och försämrad konkurrenskraft.

    Företag måste ha enkla och tydliga spelregler, vinst som huvudsyfte och finansiering från sina kunder.

    SvaraRadera
  2. Det man premierar får man.

    Jag läste nyligen affärsplanen för ett nystartat mindre industriföretag. "Tjäna pengar" stod knappt med - men "skapa arbetstillfällen här i trakten" stod många gånger, liksom "miljövänligt" och liknande.

    Affärsplanen var till för att visa banker, Almi och andra som vill kunna skryta med att stryka politikerna medhårs.

    Som tur var tror jag att personerna bakom affärsplanen är smarta nog för att faktiskt tjäna pengar på det hela men det är ett tecken på att man inte alltid ska lyssna på orden som sägs utan läsa lite mellan raderna...

    SvaraRadera
  3. Visst kan man som du tycka att bolag skall tjäna pengar åt sina ägare, men du får inte glömma att man lika gärna kan vara av en annan åsikt, nämligen att företag finns till för sina anställdas skulle, eller för kundernas skull. TIll exempel har Japan traditionellt haft ett helt annat perspektiv än det aktiefokuserade. Eftersom du uppenbarligen handlar med aktier, men kanske inte är så intresserad av filantropi, är det inte så konstigt att du förordar ett aktieägarperspektiv, men glöm inte att det är helt subjektivt.

    SvaraRadera
  4. Hej Nils.

    Som du nämner är det skillnad på företagande och filantropi. Den som startar ett företag får förstås lägga vilket fokus som helst, men jag har svårt att tro att särskilt många skulle investera i ett företag som hade som mål att leverera värde till sina kunder eller anställda istället för sina aktieägare.

    Sånt har förstås också en plats för dem som vill vara med och bidra, men då är välgörenshetsstiftelser rätt form, inte aktiebolag.

    Aktiebolag betjänar sina kunder och behandlar sina anställda bra för att det lönar sig, dvs lönar sig för aktieägarna, inte för sakens egen skull.

    SvaraRadera
  5. LM:

    du har förvisso rätt i att det är så det oftast fungerar i stora svenska företag, men det betyder inte att det måste vara så, att det alltid varit så eller att det är så överallt.

    Du skriver att du har svårt att tro att särskilt många skulle investera i ett företag som hade som mål att leverera värde till de anställda. Må så vara, men det är ju bara ett problem om man söker investerare. Många bolag ägs av grundarna, av de anställda, det allmänna eller kunderna. Du utgår ju i diskussionen från nästan det du vill visa, att man söker investerare. Gör man det är det klart att man måste se till deras bästa. Driver man ett litet företag i glesbygden skulle jag säga att det är rätt osannolikt att man ignorerar de anställdas väl, det blir garanterat ett självändamål.

    Och det gäller inte bara småbolag i glesbygden, jag pratade häromdagen med en HR-ansvarig på ett av Baltikums största företag, en bank, och de har alltid haft som policy att minimera avskedningar och alltid försöka flytta runt folk, rekrytera internt etc. Jag tror inte att syftet var att indirekt gynna aktieägarna, de skulle ju snarare tjäna på att den mest kvalificerade eller lägst betalda fick jobbet.

    Ett annat exempel är japanska företag, som traditionellt inte alls fokuserat på att maximera värdet för aktieägarna.

    Det är ett rätt nytt och kulturellt betingat fenomen att utgå från aktieägarna, ingen universalsanning för allt företagande.

    SvaraRadera