Starbucks rapport

Marknaden skulle som vanligt få fnatt igår när Starbucks ledning återigen berättade att man anser att det inte skulle vara ansvarsfullt att guida tillväxt i befintliga butiker i linje med de 8-9 % man har lyckats åstadkomma den senaste tiden. Allt över 5 % är faktiskt helt otroligt bra och att man då guidar 6-7 % inför kommande kvartal är knappast något att bli besviken över. Inte heller när man tydligt anger att ändringen från 10-13 % till "10 % eller högre" omsättningsökning betyder precis samma sak som tidigare. Nåväl, det vore väl inte en marknad om den in betedde sig spattigt och aktien har sedan åkt bergochdalbana med som mest 3 % ned och f.n. upp.

Mer betydelsefullt är väl att konstatera att Starbucks resa uppåt fortsätter. Om man rensar bort engångsposten på tre cent när man sålde sydamerikanska butiker har man ökat vinsten på tredje kvartalet (FQ4) från 46 till 60 cent per aktie. Inte mindre än 30 % m.a.o. I vanlig ordning ökar vinsten klart snabbare än omsättningen (13 %).

Marginalerna förbättrades som vanligt rakt igenom. Därutöver höjdes utdelningen från 19 cent/kvartal till 26 cent. Inte mycket att tillägga. Förutom kanske att Starbucks är på väg att etablera sig på Stockholms central och kommer att öppna många fler caféer i Sverige nästa år. Yes!!!

Swedbanks rapport för tredje kvartalet 2013

Om man vill lära sig lite om börspsykologi och inte minst panikens egen galna logik så ska man läsa inläggen på börschattarna om Swedbank och för all del de andra bankerna i Sverige under våren 2009 (i rättvisans namn var privatinvesterarna i dock i gott sällskap av analytikerna). Det är dessutom ganska underhållande. Det fanns liksom ingen måtta på hur eländigt det var i Baltikum. "Katastrofalt" skrev Expressen och sålde tidningar på att koppla ihop Sparbanksstiftelsernas förlorade ägande med Swedbanks tillstånd. Det fanns ingen gräns för hur många gånger den totala utlåningen i Baltikum som svenska banker skulle komma att förlora och deras undergång var lika säker som att solen skulle gå upp dagen därpå.

Som brukligt är när paniken kommer så tystades eller t.o.m. förlöjligades alla invändningar att man logiskt sett inte kan förlora mer pengar än man lånat ut och hur illa det än blev så skulle bankerna inte komma i närheten av en hundraprocentig betalningsinställelse bland kunderna. Eller det enkla faktum att lånen var garanterade av panter som tillfaller banken om man inte kan betala tillbaka. Ett exempel på hur bisarra alla dessa påståenden var är att Swedbank i Estland, är man är störst, hade 78 000 bolån men under 2008 och 2009 övertog panterna på ung. 200 st./år. Alla påpekanden om att Swedbank m.fl. hade andra mycket stora och stabila verksamheter och, inte minst Swedbank, mycket starka ägare som aldrig skulle låta banken falla. Allt var elände och banken var ett säljcase vid 20 kr eftersom den snart skulle vara ett minne blott.

Verkligheten blev lite annorlunda, kreditförlusterna långt mindre än vad marknaden befarat och aktien har stigit i takt med detta om man säger så och idag tjänar Swedbank och de övriga tre pengar som aldrig förr. Detta betyder inte att det var självklart att det skulle gå så här bra eller att det inte fanns risker att köpa Swedbank 2009 men uppsidan var så oerhört mycket större och marknadens värdering på som värst under 20 miljarder för hela banken så bisarrt låg att det var uppenbart köpvärt. Detta är sådant som människor som dras med i medias spekulationer alltid missar. Som

Senaste rapporten kan sammanfattas med att allting fortsätter att gå mycket bra. Kapitaliseringen nästan löjligt stark med 18 % kärnprimärkapitalrelation enligt Basel 3 (max 15 % kommer att krävas och först 2015), upp från 15,4 % vid årets början och det finns ingen som helst anledning att tro något annat än att utelningen blir minst de oförändrade 9,90 i år och senast nästa år höjs igen.

Swedbank är idag troligen Europas starkast kapitaliserade bank dels tack vare bankens utmärkta ledning, främst VD Michael Wolf förstås, som styrt skutan sprikrakt mot en koncentration på det man är bra på och bort med det andra samt att i vilket fall den andra nyemissionen inte behövdes för att täcka kreditförluster. Dessa pengar finns alltså fortfarande kvar i banken och kommer med tiden att delas ut. Det finns idag ingen anledning i världen att sälja Swedbank när utdelningen är otroliga 6 % och allting går rätt väg. Vi kommer troligen att se 200 kr inom en överskådlig framtid och en vacker dag långt mer. Inte så dumt när man har Swedbank som sitt största innehav.

Kommentarer till Apples rapport

Ibland är det bättre att stanna upp och fundera lite över det faktum att Apple fortsätter att helt dominera de två största och snabbast växande "dator-produktsegmenten" och kommer att göra en vinst på över en miljard kronor per dag detta kvartal. Då ser man saker lite tydligare och inser hur larvigt allt tal om kris, föredetta vinstmaskin, bristande innovation osv blir. Men världen är inte sådan att marknaden värderar företag utifrån dessa triviala fakta, i vilket fall inte tekniktunga företag och i vilket fall inte Apple som till skillnad från konkurrenterna måste göra allting rätt och alla till lags för att anses framgångsrika och slippa att snart störta i avgrunden. Nåväl.

Att Apple slog analytikernas (och ev. även marknadens) förväntningar på översta och understa raden för det tredje kvartalet är det som journalisterna koncentrerar sig på idag, som vanligt, men mycket mer intressant är förstås att man guidade högre än väntat för julkvartalet och även marginalen var något bättre än väntat när man tagit hänsyn till de periodiseringar som nu kommer att göras av en del av hårdvaruintäkterna när Mac OS och iWorks säljs inkluderade i priset (mjukvara bokförs under beräknad livslängd, två år för iOS- och fyra år för Mac-enheter).

Betydligt viktigare är dock följande:

Resultatet 2012 var fantastiskt, detta tack vare en rad faktorer- försäljningsökningen från året innan mycket tack vare den nya operatörerna och marginalen som jag berörde i mitt förra inlägg. När sedan marginalen föll har vinsten minskat något då den ökade försäljningen 2013 åts upp av marginalminskningen och mer därtill. Om vi räknar med att marginalen bottnat nu (själv tror jag alltså att den kommer att öka) så har denna effekt tagits med i alla jämförelsetal och Apple återvänder till de för värderingen ack så viktiga ökningarna av vinsten kvartal för kvartal.

Ledningen var mycket positiv på analytikerkonferensen. Jag rekommenderar alla att lyssna noggrant på denna då dessa alltid är mycket viktiga för att förstå företagets framtid (nås via Apples IR-sida under två veckor, finns till nedladdning på iTunes utan begränsning). Det var mycket tydligt för den som kunde läsa mellan raderna att man räknar med en fantastisk julhandel och att deras guidning var ovanligt konservativ utifrån vad som troligen kommer att ske. Ett visst orosmoln är hur man lyckas tillverka nya iPad mini och förstås också iPhone 5S men man kommer att slå rekord (se tidigare diskussion om detta).

400 miljoner personer besökte 416 Apple Stores det senaste året.

Ipad är idag helt dominerande inom företag och undervisning, långt över 90 % av användningen. Den har otroliga 99 % nöjda användare och trots att det var ett år sedan förra uppdateringen och nylanseringen av iPad mini (förra hösten var det bara sex månader sedan den senaste) och, förstås, väldigt många väntade med inköp när den nya skulle komma så höll man oförändrad försäljning mot förra året.

Iphone säljer som tåget trots brist på 5S. Visserligen hann man med premiären av de nya modellerna i kvartalet, vilket förstås påverkar uppåt, men vi vet också från 2011 när man lade premiären i början av fjärde kvartalet att försäljningen i princip dör de sista veckorna innan så det är till stor del uppskjuten försäljning som sker efter lanseringen och detta minskar effekten av att ha den i detta kvartal rejält. Mycket stark försäljning hur man än vänder och vrider på det så den som vill tro att iPhone 5C inte säljer får se sig om efter stöd i andra medier än företagets redovisning.

Både iTunes, det senaste årets raket, och Mac står för betydande bidrag till resultatet nu och i vilket fall den förstnämnda kommer säkerligen att öka med minst den nuvarande takten (20 % per år) i framtiden vilket kommer att snart placera den som det fjärde ben företaget står på. För att inte tala om vad detta innebär för användarna och därmed försäljningen av hårdvara.

Det är nu helt klart att Apple kommer att komma med minst en ny produktkategori detta bokslutsår. Tim Cook var fullständigt tydlig med detta. Själv tror jag det är Apple TV som kommer då det verkar vara ett så uppenbart tillfälle att utöka den med appar (inte minst spel förstås), flashminne osv nu när Apples standardprocessor är såpass stark och iPhone och iPad har nya rörelseprocessorer. Det skulle säkert kunna ske utan en egen skärm, men å andra sidan skulle de kunna lansera en sådan också med 4K m.m. Vi får se. Det kan såklart istället handla om helt andra produkter som drar nytta av appar, vilket han sade, och andra delar av deras ekosystem som iCloud. Det är dock svårt att se att den nya produkten kommer att äta direkt av befintliga produkter om den är som han sade i "andra delar" av vår vardag så denna produkts bidrag kommer att gå direkt in på sista raden.

Minskningen av antalet utestående aktier, 5 miljoner, senaste kvartalet var klart mindre än vad jag trodde men å andra sidan finns över 60 miljarder kvar av de 100 miljarder man åsidosatt till utdelningar och återköp fram till 2015 så vi kommer att få glädje av detta längre fram.

Som alltid med Apple så har vi inte sett särskilt mycket ännu av vad företaget kommer att åstadkomma.

Apples tredje (FQ4) kvartal

Inför kvällens rapport är den avsevärt viktigaste frågan inte hur mycket Apple tjänade det senaste kvartalet utan vad Apple guidar inför julkvartalet. Eftersom Apples guidning numera är realistisk och Apple vet mycket bättre än alla andra (jo, det är sant, trots vad en majoritet av analytikerna verkar tro) hur mycket man kommer att sälja och, nästan lika viktigt, vilken marginal man kommer att ha på det sålda.

Ett mediokert tredje kvartal men en stark guidning kommer att skicka upp aktien och omvänt. Tro ingenting annat. Att man slår analytikernas snittförväntningar och guidar starkt (vilket jag tror) kommer att tysta kritikerna. I alla fall några dagar.

Själv har jag slutat med att ge exakta prognoser och vill hellre koncentrera mig på de stora dragen och de mer långsiktiga rörelserna. Prognoshysterin kring Apple är i och för sig underhållande och jag har deltagit en hel del tidigare år, men om man investerar långsiktigt är det inte en särskilt konstruktiv sysselsättning att fördjupa sig i enstaka kvartal.

Min prognos för de närmaste två-tre kvartalen kan sammanfattas så här: Förbättrade marginaler och ökad försäljning. iPad kommer att få ny skjuts med uppdateringarna och inte hotas nämnvärt av det skräp som i princip alla "konkurrenter" vräkar ut eftersom väldigt många, och företag är inget undantag, värdesätter kvalitet och användbarhet. iPhone kommer att fortsätta växa. iPhone 5C kommer att sälja massor, delvis till nya kundgrupper och iTunes samt i viss mån "periferals" kommer att ge betydande intäkter med tiden. Allt detta helt utan att ta hänsyn till någon ny produktkategori, vilket vi säkerligen kommer att få se under det kommande året.

Marginalen är resultatets växellåda och följaktligen av mycket stor betydelse. I och med att Apple började satsa oerhörda summor på CapEx (investeringar i produktionsutrustning, datacenter, annan infrastruktur) under 2012 pga dels iCloud och liknande samt, väldigt viktigt, svarvar, chiputveckling och annat för iPhone 5, iPad mini osv sjönk Apples marginal rejält, betydligt mer än jag hade kunnat tro var möjligt. För att sätta dessa kostnader i perspektiv kan man säga att Apple lade ut (allt kostnadsförs förstås inte omedelbart) motsvarande ett hangarfartyg var fjärde månad. Alla dessa investeringar skall snabbt betalas av då livslängden även för Apples produkter är begränsad. Detta är den främsta orsaken till Apples begränsade vinstökningstakt och senare sänkta vinst.

Som jag har skrivit om tidigare är det dock resultatet av dessa investeringar, precis som alla andra investeringar, någonting som har betydelse på sikt. Ett par kvartal tyngs ned rejält när man byter utseende på iPhone och iPad men när man sedan kan återanvända verktyg och maskiner samt få ned sina kostnader för inköpta komponenter genom att de kan användas i nya modeller.

Precis detta har skett i år- iPhone 5S har identiskt hölje som iPhone 5 och många gemensamma komponenter, iPhone 5C har till största delen helt identiska komponenter som iPhone 5 men ett billigare hölje. iPad mini med retina återanvänder höljet från den tidigare modellen. Man återanvänder dessutom, vilket är mycket viktigt, alla skärmar för iPad och iPhone i de nya modellerna förutom iPad mini med retina.

Den enorma investeringen i chippen A7 och M7 kommer att kunna slås ut på långt fler enheter när alla de nya iPhone- och iPad-modellerna använder dessa. Därutöver kommer förstås också iPad 2 som idag måste ha väldigt låg "BOM" (bill of materials) att fortsätta i sortimentet till hutlöst högt pris, iPad mini kommer att finnas kvar under överskådlig tid som en fortfarande utmärkt iPad och säkert sälja bra som den billigaste i sortimentet och iPhone 4S som överraskar som en fortfarande mycket populär modell kommer att finnas kvar. iPad Airs nya utseende kostar förstås pengar men den är den enda stora investeringen som man kan ana just nu.

Allt talar alltså för att Apple kommer att kunna upprepa succén från två år sedan när man i princip återanvände iPhone 4 i iPhone 4S som visserligen hade en ny processor mm men precis samma skal, skärm osv som alltid drar ned marginalen när en helt ny modell lanseras. Det är väl inte troligt att man kan komma upp i ofattbara 47 % bruttomarginal (första kvartalet 2012) idag när man har fler produkter och marginalen på iPad mini är klart lägre än på iPad och iPhone, men att som analytikerkollektivet tro på typ 38 % är alldeles för försiktigt.

Vad gäller försäljningen är den lika viktigt att se de stora dragen och inte fastna i idiotiska spekulationer i stil med att 5C säljer dåligt för att någon enstaka förståsigpåare drar den slutsatsen av att man styrt över produktionskapacitet från 5C till 5S som ju uppenbarligen inte tillverkas i tillräcklig mängd eller andra rykten. Apples försäljning stiger fint kvartal för kvartal. Att totalen för både smartphones och plattdatorer idag påverkas enormt och kommer att fortsätta att påverkas av kinesiska skräpprodukter som masstillveras och säljs med mikroskopisk marginal i Asien, men även i övriga världen till personer som tror att de får en OK produkt för några hundralappar är dessvärre ofrånkomligt. Detta är samma personer som tror att de får en OK skruvdragare på Clas Ohlsson för 79 kr. De är inte få, vare sig i Sverige eller i Kina. Det är dock ingenting att bry sig om.

Det är många som köper smartphones och bara använder dem till basala funktioner (samtal och sms) och plattdatorer (filmvisning) men att räkna in detta i totalen är vansinne. Att säga att "Apple tappar försäljning" när en massa fattiga indier köper dessa plattor och "smartphones" är som att säga att BMW fappar försäljning när samma indier köper Tata Motors bilar. Folk skulle skratta åt sådana slutsatser men när det gäller Apples tekniska och kommersiella övertag är tydligen vilka slusatser som helst tillåtna.

Tata Nano

Försäljningsutvecklingen kommer troligen att drivas framförallt av att nya grupper börjar få råd eller ser till att ha råd med prestigemodellen i respektive produktkategori. Enligt en undersökning jag läste nyligen är så mycket som hälften av de som köper Android-plattor drabbade av "buyers remorse" för att de inser att de lagt pengar på en otillräcklig produkt, på precis samma sätt som jag själv känt när jag köpt "billigt" i tron att jag gjort ett bra köp bara för att upptäcka allt som inte var med. Dessa kommer att gradera upp och så länge som Apple anses göra de bästa eller i vilket fall de mest prestigefulla produkterna så kommer allt fler att köpa dem. INGEN som provat iPad Air eller en ny iPhone kommer att byta ned sig för att tjäna pengar.

Allt detta kommer att leda till att Apple mycket sannolikt slår analytikernas och även marknadens förväntningar detta och nästa kvartal. Vad vi heller inte får underskatta, vilket analytikerna har gjort, är Apples mycket stora återköp av aktier just nu. Det är inte osannolikt att man nu kommit ned under 900 miljoner aktier tack vare de aggressiva återköpen under sommaren när aktien stod så lågt. Detta driver förstås upp VPA i motsvarande mängd.

Analytikerna och iPhone

Den som följt analytikernas försök att förstå Apple har bjudits på vissa hejdlösa turer under åren. Asymco gjorde en ironisk sammanställning över vad analytikerna hade lyckats sammanställa för galna prognoser för Apples vinst de senaste åren, se bild nedan.

Ingen kunde, enligt gällande konsensus, växa på det sätt som Apple gör och därför skulle tillväxten snarast ned. Lite som när man skämtar om militären "Om karta och verklighet inte stämmer så gäller karta".

Vissa som kanske inte hänger med så väldigt bra skulle förstås kunna påpeka att årets vinstminskning är just den som analytikerna efterlyste i flera år, men då missar man helt de krafter som gjorde att 2012 blev ett så sanslöst bra år- framförallt att Apple plötsligt fick väldigt många, stora nya telekomoperatörer som kunder och att iPhone 4S var mycket billig att tillverka eftersom den skilde sig så lite mot iPhone 4 vars tillverkningskostnader sjunkit med tiden. Apples omsättning har dock alltid ökat år för år, så också i år.

Tokerierna just nu består istället i att försöka uppskatta antalet sålda iPhones. Inför premiärhelgen för iPhone 5S/C hade analytikerna gissat sig till en knapp ökning, eller i vissa fall ingen ökning alls från förra årets premiärs fem miljoner sålda. Hur kan en vettig (?) människa tro något sånt när Apple dels släppte två nya modeller istället för en och när man släppte dem i Kina samma helg?

När Apple sedan rapporterade nio miljoner sålda så blev det väldigt tyst... i några minuter. Själv tänkte jag att denna väldiga ökning på 80 % inte gärna kunde trollas bort eller tonas ned, kanske dags för lite självrannsakan...? Inte då. Gene Munster på Piper Jaffray (han som i flera år förutspått en Apple-TV-apparat) som förra året trodde på 10 miljoner sålda trodde i år istället på fem miljoner och ville nu få det till att Apple bara såde 5,5 miljoner minsann och följdaktligen inte egentligen menade "sålda" när de skrev "sålda" utan utleveranser. Trots att Apple aldrig hade rapporterat på det sättet tidigare, det förmodligen skulle anses vara vilseledande och, om inte annat, Apples meddelande om att man skulle komma att så tidigare guidning pga stark försäljning talade sitt tydliga språk. Andra sade rakt ut att Apples resultat helt enkelt var dåligt pga en logik som INGEN vettig människa kan förstå, bl.a. av den galne analytikern Peter Misek.

Att analytikerna inte kan Apple är förstås ingen nyhet men att inkompetensen är så total att man kunde tro att Apple skulle landa på liknande siffror som förra året är riktigt illa och att sedan skylla denna inkompetens på Apple är bisarrt (själv trodde jag på minst 50 % ökning, vilket jag f.ö. twittrade dagen före så ingen tror att jag tippar efter att matchen spelats och kommenterar detta i vanlig ordning.....).

Vad kan då detta säga om framtida kvartals försäljning? Apple ökade alltså sin försäljning från fem miljoner till nio, allt annat är lika utom: Kina som förra året sålde två miljoner inkluderades och DoCoMo var ny operatör i Japan. Alltså måste vi räkna med Kinas två miljoner och har en ökning på två miljoner från sju, vi behöver inte bry oss om att Docomo är med nu eftersom detta helt enkelt är en av de saker som ökar försälningen konstant från förra året.

En rimlig uppskattning är alltså att Apple nu säljer ~30 % fler iPhones mot förra året. Det är alldeles för optimistiskt att tro att detta ger genomslag fullt ut i det nyss avslutade kvartalet men för julen är det en helt och hållet rimlig uppskattning. Sen kan förstås tillgång och andra effekter som att 5C vänder sig till en ny marknad och troligen sålde väl lite bland de köande som förstås till stor del är personer som vill ha det allra hetaste från Apple (guldmodellen av 5S).

Det är enligt mitt sätt att se det högst troligt att Apple kommer att öka sin julförsäljning rejält detta år från de 48 miljonerna förra året och inte till de dryga 50 miljoner som analytikerna tror. Detta betyder över 60 miljoner sålda. Den som tycker det låter mycket ska veta att försäljningen året innan hade ökat med 25 % öppningshelgen följt av julkvartalet som ökade med nästan 30 %.

Det är INTE vad marknaden räknar med vid nuvarande kurs (490 dollar).

Swedbank och buffertarna

När jag räknar på Swedbank idag påminner känslan en hel del om när jag började köpa detta mitt idag största innehav våren 2009- marknaden har felbedömt Swedbank igen och hur man än vrider och vänder på siffrorna är inte denna låga kurs och därmed jättelika direktavkasning (just nu 6,6 % efter fallet förorsakat, och håll i er nu, statens försäljning av sin sista del av Nordea) hållbar på sikt.

När dimmorna nu har klarnat vad gäller statens krav på bankernas kapitaltäckning så är det helt omöjligt att landa på någon annan slutsats än att Swedbank som redan idag (!) uppfyller de maximala krav (ung. 14,5 % kärnprimärkapitalrelation enligt Basel 3 i slutet av 2015) på kapital vid en extrem situation på lånemarknaden kommer att kunna fortsätta att dela ut 9,90 kr. Vi har den icke utdelade vinsten i år på kanske tre miljarder, därpå 2014 och till sist 2015.

Notera att detta är helt utan en ökning av vinsten och utdelningen. Mer troligt med tanke på att Swedbank nu i princip vet allt om vad staten kommer att kräva är att utdelningen av överskottskapitalet kan börja i form av en höjd utdelning vilket finansieras förutom av framtida, troligen ökande, vinster och av det överskottskapital man har idag.

Detta är trots allt det företag som ökat sin räntabilitet på EK från 8,1 % för tre år sedan, till 12,2 % för två år sedan och nu senast 14,4 % samt vinsten per aktie samma period från 6,43 till 9,52 till 12,19 kr. Ett sista, mycket talande faktum kan nämnas: före finanskrisen hade Swedbank 121 kr i eget kapital per aktie. Vid senaste årsskiftet med dubbelt så många aktier har man 94 kr.

Slutsatsen blir alltså att utdelningen kommer att höjas, förmodligen redan detta år, men i vilket fall åren därefter. Att då direktavkastningen ska vara dubbelt så hög som Handelsbankens är omöjligen hållbart. Mycket att se fram emot som Swedbank-ägare m.a.o.

Disruption theory med undantag

År 1997 kom harvardprofessorn Clayton "Clay" Christensen med sin bok "Innovator's dilemma" som lanserade "disruption theory" för den breda publiken. Disruption theory har sedan blivit managementmotsvarigheten till relativitetsteorin- den teori som på ett heltäckande sätt förklarar varför etablerade företag går under till synes oförklarligt och nya, ofta mycket mindre, företag kommer in och tar deras plats.

Igår släpptes en mycket intressant artikel "What Clayton Christensen got wrong" av Ben Thompson som kraftigt begränsar den ursprungliga teorins giltighet till att bara (inte något litet "bara, men ändå) gälla när företag köper av andra företag, vilket kan förklara varför Apple lyckas fortsätta sälja mycket dyra produkter i mogna marknader, t.ex. mp3-spelare, men även iPhone i framtiden.

Disruption theory går väldigt förenklat ut på att etablerade företag satsar alla sina resurser på att utveckla sina nuvarande produktgrupper genom att lyssna på befintliga kunder och deras krav på snabbare, starkare, bättre osv versioner av den existerande tekniken (t.ex. hårddiskar). De etablerade företagen på marknaden "disruptas" förr eller senare av antingen

1) ett företag som kan erbjuda en teknik som är bättre på avgörande punkter (t.ex. flashminnen) men i början oftast är dyrare eller har sämre kapacitet.

2) företag som kan producera billigare om marknaden är mycket mogen och kunderna anser att de billigare produkterna är "bra nog".

De etablerade företagen uppfattar i typfallet inte detta som ett not utan avfärdar den nya tekniken som "inte bra nog", "för dyr för att intressera våra kunder" och liknande.

I fall 1, ovan, kommer den nya tekniken snabbt att bli billigare och bättre (den första iPhone kostade t.ex. 500 dollar med tvåårskontrakt i USA) och de gamla företagen slås ut av de nya. Christiansen visade att för varje ny generation av hårddiskar på 80- och 90-talet slogs de gamla tillverkarna ut av de som kom på en mindre och till sist mycket bättre teknik.

I fall 2  går produktionen mot låglöneländer och dessa företag, ett bra exempel är PC-marknaden där Apple efter att Windows 95 hade kommit inte kunde fortsätta ta ut mycket mer för datorer än vad kunderna var villiga att betala för PC-kompatibla produkter, men sedan också för 10 år sedan där IBM och de andra stora som HP och Dell, inte längre kunde övertyga kunderna (oftast företag) om att betala mer för deras produkter när superbilliga kinesiska osv PC räckte för de allra flesta behov.

Disruption theory används dagligen i media för att förklara att Apple inte kommer att kunna fortsätta att ta mycket mer betalt för sina produkter än konkurrenterna, dvs Samsung men på sikt framförallt kinesiska billig-Android. Christiansen har också hävdat detta med stöd av sin teori uppenbarligen helt oförskräckt av att hans förutsägelse om att iPod skulle falla från sin piedestal eftersom mp3-spelarna över lag nu var "tillräckligt bra" och musik kunde köpas från massor av andra ställen än iTunes.

Gårdagens artikel förklarar på ett mycket bra sätt att Disruption theory fungerar alldeles utmärkt när företag är köparna, det var inköpare på stora bolag som satte samman upphandlingsdokumenten när Apple förpassades till en randspelare på 90-talet. Inköparna ville bara ha lägsta pris på den prestanda som IT-avdelningarna krävde, slutanvändarnas uppfattning av produkten var inte intressant alls.

När det däremot är privatpersoner som är köparen är det helt andra saker än ren prestanda och mätbara egenskaper som är viktiga. Känslan att äga en produkt kan inte mätas, inte heller känslan av kontroll när man styr den, inte heller den status och prestige den för med sig. Det är meningslöst att på något "rationellt" sätt mäta hästkrafter och förklara en Toyota bättre än en Mercedes och tro att alla snart kommer att köpa Toyota varför Mercedes dagar är räknade. Ändå är det precis vad så många analytiker och journalister gör sig skyldiga till.

Många som liksom jag själv sett vansinnet i resonemanget ovan har nu fått en lite mer akademisk förklaring till det vi har vetat- Apples liksom andra prestigemärken är skyddade från tillintetgörande konkurrens så länge som de levererar vad kunderna efterfrågar. Det är egentligen inte konstigare än att konstatera att Samsung inte alls är "populärare" än Apple, om folk fick välja utan ekonomiska begränsningar skulle de allra flesta välja Apples produkter, oavsett om det är plattdatorer, vanliga PC eller mobiltelefoner.

Statistik, inte minst i form av sålda enheter och specifikationer är dimridåer som väldigt många idag går vilse i. Ingen rationell människa som ägde ett helt företag skulle välja att producera dubbelt så många enheter för hälften så stor vinst som en konkurrent. Ändå vill folk utropa den med störst försäljning till vinnare. Samtidigt som detta larv pågår tror uppenbarligen marknaden att Apple bara har några år av höga vinster framför sig innan de krossas av genierna i Samsung och lågkostnadsalternativ.

Vi använder våra mobiltelefoner allt mer hela tiden, det är vår stora hjälpreda och underhållning var vi än är och dess utseende och märke är en tydlig signal som vi vill sända till andra. Är det då rationellt att tro att folk kommer att plötsligt säga, nej den här kinesiska mobilen är tillräckligt bra, jag sparar några tusenlappar på att köpa den istället för en ny iPhone?

Naturligtvis inte och än mer absurt blir resonemanget om man tänker på att en stor del av kostnaden är osynlig för de flesta köpstarka konsumenterna idag eftersom operatörerna subventionerar kostnaden. Disruption theory är inget hinder för Apple.

Här finns en annan mycket intressant artikel av Thompson på samma tema.

Vad håller de på med?!

Det är talande hur ofta det är man först tänker "Vad håller de på med?!" när Apple gör något lite oväntat. Inte minst var det fallet när man mot marknadens förväntningar inte bytte utseende när iPhone 4 skulle uppgraderas. Inte bara jag, utan i princip hela teknikpressen och analytikerkåren verkade tro att Apple, som året innan lanserat den banbrytande iPhone 4, blivit halvt galna som trodde att de kunde köra på med "samma" modell med de vanliga uppgraderingarna och Siri som enda nyheter. Vad Apple gjorde var dock helt genialt, de förstod att iPhone 4:s utseende inte var passé och att med hjälp av världsnyheten Siri och andra uppgraderingar skulle den kunna säljas till premiumpris samtidigt som återanvändandet av material och tillverkningsutrustning så skulle marginalerna skjuta upp i stratosfären. Sagt och gjort- det blev fantastiska försäljningsrekord och bruttomarginalen steg till som mest över 47 % våren därefter.

Marknaden var väldigt sen att förstå det kloka i detta. Aktien steg rejält först något halvår senare och när sedan iPhone 5 under året efter (dvs från julen 2012 och två kvartal framåt) fick enormt svåra jämförelsetal pga den fantastiska marginalen julen 2011 och efterföljande två kvartal straffade man apple-aktien med en stor utförsäljning- vinsten sjönk ju, den ska ju stiga varje kvartal! Detta gav dock Apple ett fantastiskt läge att snabba på sina massiva återköp under sommaren i år så varför klaga?

Jag trodde själv att Apple skulle gå något lägre ned i pris i år men trodde aldrig på någon ren mellanprismodell och absolut inte lågpris, men inser nu varför man inte gör det. Igår lanserades iPhone 5C med buller och bång tillsammans med 5S. Många kommentarer efteråt har handlat om just dess höga pris, 100 dollar under 5S i USA och i linje med "förra årets modell" i övriga världen, dvs bara snäppet under premiumsegmentet. Analytiker och journalister har trott sig veta bäst och anser att Apple säljer den alltför dyrt (många hade å andra sidan klankat ned på pressen på marginalen om de sålt den billigare men det är en annan fråga).

Vad man missar när man tänker så är att Apple helt enkelt inte är det minsta lilla intresserad av de 80 % av smartphonemarknaden vars samlade lönsamhet sedan ett par år kännetecknas av ett "race to the bottom". Konkurrensen under Apples "price umbrella" är stenhård och bara ett företag, Samsung, lyckas idag tjäna några pengar- gårdagens hjältar Nokia, HTC, Sony, Ericsson, BlackBerry är alla borta eller på väg bort ihjälkonkurrerade av Apple från ovan, Samsung i mitten och kinesiska skräp-Androider nerifrån.

Om Apple skulle gå ned i specifikationer, material osv och sälja en mobil för 200-250 dollar skulle detta visserligen öka försäljningen markant, men marginalen skulle vara minimal och försäljningen skulle äta rejält på deras premiumprodukter- man skulle ju kunna få tillgång iOS-ekosystemet samt statusen att äga iPhone väldigt billigt varför då lågga på en massa för att få den finaste modellen skulle många tänka. Dessutom skulle varumärket ta skada av detta.

Ändå är det just precis det som alla verkar vilja att Apple ska ägna sig åt! Det är samma gamla visa varje gång- folk tittar på marknadsandel och jämställer det med framgång. Samsung säljer många fler smartphones än Apple men tjänar mycket mindre pengar, men ändå tror många att Samsung "leder". Vansinne!

Om man höjer blicken till Apples andra produkter inser man något mycket viktigt: Apple konkurrerar bara med pris när man har chans att ta över hela produktkategorin. När Apple lanserade iPod slog de undan benen på alla (!) konkurrenter genom att visserligen erbjuda bättre tjänster (iTunes) och snyggare design, men även genom att på några år placera en iPod i varje prieintervall, i USA var det var femtionde dollar, från 50 dollar till 300 dollar. Man regerar helt ostört i detta segment idag.

Apple var våren 2010 först ut med en plattdator i iPads "modell". Ingen hade sett något liknande, alla tidigare försök var fula och tunga i jämförelse. Analytikerna hade gissat att priset på Apples nya tablet skulle ligga på 1000 dollar, men Apple lanserade den till hälften av detta. Man accepterade alltså en lägre marginal mot att man fick ett ointagligt försprång inom 10 tumskategorin vilket HP, BlackBerry, HTC, Acer m.fl., men även Samsung som nu gått över till att ge bort sina 10-tumsplattor till köpare av andra produkter och nu senast Microsoft med sin osäljbara Surface, dyrt skulle erfara när de kastade sig huvudstupa in i köttkvarnen. De har samtliga sedan dess slösat miljarder på att försöka konkurrera med Apple som inte bara var först och vackrast, utan har bättre egenproducerat operativsystem, en fantastisk App-store m.m. och tillgång till klart lägre inköpspriser på komponenter. För en lätt ironisk genomgång av detta vansinne, se mitt två år gamla inlägg iPad vs teknikskrot.

När konkurrenterna försökte finna en nisch på sjutumsmarknaden och genom att sälja med förlust (Amazon Kindle som är tänkt att ta tillbaka detta genom att ägaren handlar på Amazon) gick Apple mycket aggressivt in med sin iPad mini till (från) 329 dollar i USA trots sin fantastiska popularitet. Man hade kunnat sälja den klart dyrare, men offrar marginal för att slå ihjäl även denna del av konkurrensen. Resultatet har blivit lägre marginaler för iPad men en fantastisk succé för iPad mini.

På samma sätt vet Apple att man aldrig kan äga marknaden för klassiska PC och nöjer sig med att sälja premiumprodukter (även den billiga MacBook är nu borta) och tar därmed, precis som fallet är med iPhone, den största delen av vinsterna i segmentet.

Apple kommer med all sannolikhet inte att lansera någon "billig" iPhone. De kommer säkert att hoppa ned ett snäpp då och då men ändå ligga över Samsung och de andra samtidigt som Samsung kommer att klämmas från båda håll, inte minst av alla kinesiska firmor som nu håller på att lära sig göra anständiga mobiler till låga priser. Tur för Samsung att de har så många andra ben att stå på. Deras tv-apparater är ju helt OK. Frågan är hur OK de skulle uppfattas om Apple lanserade en TV.

Apple väljer alltså en än mer raffinerad väg än man gjorde för två år sedan med iPhone 4S- man får precis som då skalfördelarna av att återanvända en massa komponenter då iPhone 5S är mycket lik iPhone 5 och 5c är nästan identisk med denna på insidan samt har ett klart billigare skal men man lyckas samtidigt att skapa en ny, annorlunda och färgglad mobil som av allt att döma inte känns billig i handen som kommer att bli avsevärt mer populär än "förra årets modell" på marknaden. Som grädde på moset behålls iPhone 4S (i Kina även iPhone 4) på ett respektive två snäpp lägre pris. Detta kommer att ge både ökad försäljning, till viss del till nya kundgrupper som älskar färgglada prylar och förbättrade marginaler.

iMac color, grunden till Apples återkomst under Steve Jobs.

Lika genialt som det är Apple.

Dimman klarnar

Det har nu kommit fram lite mer fakta om Microsofts köp av Nokia och det är för mig uppenbart att båda företagen handlar i ren desperation. Nokia var uppenbarligen i desperat penganöd och Microsoft var livrädd för att Nokias möjliga undergång skulle helt ödelägga MS planer (sedan mer än 10 år...) på att flytta över sin affärsmodell med utlicensierat operativsystem i den mobila världen.

Ingenting är dock något som en vaken iakttagare borde ha missat. Microsoft har pungslagit sina samarbetspartners (jo, jo!) i många många år med höga licensavgifter för Windows tills det inte fanns några vinster kvar efter att licensen var betald för ett par år sedan och PC-tillverkarna fick allvarliga problem. MS todde dock i sin otroliga enfald alltså att de skulle kunna göra om det man gjorde med PC:n med mobiltelefoner och plattdatorer- licensiera ut till OEMs.

Microsoft Zune, deras bruna svar på iPod.

Microsoft försökte alltså med en dåres envishet fortsätta på den väg som givit dem sådana framgångar på 80- och 90-talet. Bara ett problem: det är idag helt omöjligt att ta betalt för mobila operativsystem. Apple gör som vanligt en helt integrerad lösning med ofattbar framgång och Google skänker Android till den som vill ha den. Det är svårt att konkurrera med gratis och enda sättet för Microsoft var då att betala Nokia för att hoppa över till WP genom den f.d. MS-direktören Stephen Elops gästspel hos Nokia där han effektivt dödade alla andra vägar än The Microsoft Way i slutet av 2011.

Nokia försökte på samma sätt under och efter Symbian-mobilernas kollaps att återfå tidigare relevans inom smartphones med det som de lyckats bäst med tidigare- sälja karttjänster och fina mobilkameror i sina smartphones men tåget hade för länge sedan gått- kartorna liksom kamerorna i konkurrenternas apparater är tillräckligt bra och t.ex. Apples kringtjänster och övriga fördelar med att vara iOS-användare var oerhört mycket bättre än vad Nokia eller Microsoft kunder erbjuda.

Nokias försäljning före och efter man meddelat att man skulle gå över till WIndows Phone.

Nästan ingen, i vilket fall nästan ingen betydelsefull, app-utvecklare brydde sig om Windows Phone. iOS var högsta prioritet för alla och därefter satsade de som hade tillräckliga resurser på utveckling för de extremt differentierade Android-plattformarna. Utan att ha de viktiga apparna kommer man ingenvart idag. Så enkelt är det. Vädligt få väljer mobil efter kameran och Google tänkte verkligen inte (surprise!!!) utveckla sina tjänster för WP.

För att sammanfatta vansinnet så ska Microsoft nu ta över troligen ganska demotiverade personer som utgör funktioner på Nokia som för 15-20 år sedan var kapabla av att skapa fina, sammansatta produkter med tilltalande design och få dem att skapa morgondagens mobiltelefoner, plattdatorer (där de inte har någon tidigare erfarenhet) och andra produkter som är "serious fun". Nokia var tvungna att sänka priset för Lumia-modellerna några veckor efter premiär för att överhuvudtaget kunna sälja någon mängd av dem, senaste kvartalet sjönk ASP med 20 % och nu tror Microsoft att de ska kunna vända detta i egen regi. Allt styrt av token Stephen Elop, som bisarrt nog dessutom nämns som förstanamn när Ballmer ska ersättas.

Det företag som ska lyckas med detta trick är samma Microsoft som tillbringat de senaste 10 åren med att efterapa Apples integrerade hårdvara med groteska resultat (Zune, Kin och Surface). Innan någon påstår att Xbox är en framgång så kan det vara värt att påpeka att det är ytterst osäkert om Microsoft ännu fått igen alla sina år av hemska förluster på denna produkt, men visst, den säljs fortfarande, nu t.o.m. snart i ny version men den konkurrerar inte direkt med Apple, kanske därav dess relativa framgång.

Microsoft Kin, som vände sig till unga och levde exakt 48 dagar.

Dessutom ska Microsoft som förstås inte kommer att vara mindre pressat av Apple i framtiden samtidigt byta VD och omorganiseras. Den nya organisationen (se tidigare inlägg här) är även den en total ripoff av Apples med funktionsstyrning, dvs totala motsatsen till vad Microsoft haft tidigare.

Ingenting ska dock längre förvåna vad gäller Microsoft efter alla år av enfaldigt beteende och bottenlös inkompetens. Det enda som förvånar är hur affärspressen ständigt går på allt trams om att Microsoft fortfarande är att räkna med. Microsoft är en grå massa på lerfötter idag. Deras framgångar ligger i det förflutna och de saknar all förmåga att skapa konsumentprodukter som säljer i någon mängd till verkliga kunder. Microsoft går sakta men säkert sin utdragna undergång till mötes. Vem kommer att sörja?

Mycket mer om min syn på Nokias nedgång och fall finns här.