Att det nu i praktiken är kört för Nokia blir plågsamt uppenbart för den som följer utvecklingen för företaget. Visst, som vanligt är ingenting över förrän det är över och mirakel sker någon enstaka gång, men gårdagens tillkännagivande att Microsoft istället för Nokias modeller har valt HTC:s WP 8X och 8S som sin "flagship phone", dvs den som de kommer att promota och visa upp överallt, är ingenting annat än en dolkstöt i ryggen på det företag vars oduglige VD satsade hela företagets överlevnad på att gå över till Windows Phone med känt resultat.
Nog för att Microsoft hade ett dåligt rykte redan tidigare för att man brukade "burn their partners" men allvarligt talat. Nokia genom dess Microsoft-styrda VD har lagt sig platt för Microsoft och gjort allting de bett om, inklusive att ta ett rejält steg bakåt utvecklingsmässigt för att kunna lansera WP 7.5-modeller saknande flera viktiga funktioner som Nokia-användarna vant sig vid, slängs nu som en utbränd cigarett vid vägkanten.
Två klara besked tror jag att vi indirekt får av detta bisarra agerande från Microsofts sida: 1) MS inser att Nokia inte kommer att överleva och satsar då hellre på HTC som visserligen har stora problem men inte i närheten av Nokias och 2) Microsoft har inte för avsikt att köpa Nokia eller en del därav.
Förutom att de igår blev offentligt förödmjukade av sina "partner" står Nokia nu med en katastrofalt fallande försäljning, troligen nästintill obefintlig försäljning av de nyligen lanserade WP 7.5-modellerna som man nu erkänt inte kommer att kunna uppgraderas till WP 8. Därtill har de inget säkert datum (!) eller pris (!!) eller för den delen offentliggjort nätverk av återförsäljare (!!!) för sina nya WP 8-modeller.
Kan det egentligen bli värre?
Så här såg världskartan ut strax innan Nokia satsade på Windows Phone (i början av 2011), idag har de ett par procent av smartphonemarknaden och säljer i praktiken nästan enbart dumbphones:
Efter att ha läst många reaktioner på Apples presentation av iPhone 5 så är det lätt att inse ett av de största skälen till varför Apple fortfarande är så lågt värderat- de verkar i en glödhet bransch där väldigt många har väldigt starka uppfattningar om vad som är bra och dåligt. Journalisterna säger att den var en besvikelse för att nästan allt var känt i förväg (inga braskande rubriker, stackars dem), tekniknerdarna klagar på att Apple inte gör som Samsung ("...med quad core-processor och 2GB RAM!") m.fl. och krampaktigt fyller sina numera jättelika mobiler med diverse ännu oprövad teknik som väldigt få använder och slutligen klagar vissa helt enkelt på att skärmen är för liten som om målet vore att göra en stor skärm (köpa iPad, någon...?).
Detta är tokerier förstås, det är inget fel i att klaga, men man ska i så fall klaga på brister som kan göra att modellen inte kommer att sälja och några sådana har jag inte märkt av. Denna mobil kommer att bli världens mest sålda och Apple kommer att nästa kvartal med all sannolikhet att tjäna mer än något annat företag någonsin har gjort under ett kvartal.
Tips: det är det allting handlar om.
Den som tror att konsumenterna i allmänhet väljer mobil genom att strunta i användarvänlighet, design och ekosystem och istället sitta och titta vilken tillverkares modell som har mest RAM-minne eller snabbast nedladdning har ingen aning om hur köpbeslut fattas. Vem köper en bil på det sättet? Typ: jag har alltid köpt BMW för den tycker jag så mycket om, men nu kom Saab med en modell med fler hästkrafter så nu tänker jag genast byta till den. Egentligen är det ännu dummare än så eftersom du sitter fast mycket mer i en mobiltelefon med alla appar, tillbehör, musik m.m. än du gör i det bilmärke du har.
Det är en bra tid att äga Apple nu.
I boken "Onward" av grundaren Howard Schultz skriver han mycket om "the Starbucks experience". Även om boken förstås är full av "reklam" för hur bra Starbucks är, men att tala om upplevelsen att gå till Starbucks är inga tomma ord. Det är upplevelsen man säljer- att sitta och ta det lugnt i en trevlig (det finns undantag) miljö och dricka goda drycker, själv eller tillsammans med andra. Takeaway är inget avsteg från detta, bara att man tar upplevelsen av gott kaffe med sig, kaffe och te som säljs för bryggning hemma likaså.
Någon sa för länge sedan till mig att hon i och för sig inte tyckte om McDonald's men om hon var på något ställe, oavsett var på jorden, så visste hon precis vad hon skulle få på McD, varken mer eller mindre. På liknande sätt förhåller det sig med Starbucks. Jag skriver "liknande" medvetet eftersom få skulle säga emot att Starbucks är ett betydligt trevligare ställe än McD. De allra flesta går inte till McDonald's för att ha trevligt, man går dit för att fylla magen hyfsat billigt.
Går man till en "vanlig" Starbucks (det finns ju shop-in-shop och rena take-aways också) så vet man vad man får. Detta blir "ikoniskt" och sprids ryktesvägen snabbare än företaget hinner öppna butiker runtom i världen. Många svenska bloggare har skrivit om förväntningarna på svenska Starbucks och likadant är det i andra länder dit Starbucks inte har hunnit.
Det nya Starbucks som skapats efter problemen för några år sedan utgår slaviskt efter att följa sitt koncept, det som Schultz fick idén till vid ett besök i Italien där han såg "an aged gentleman proudly pour the perfect cup of espresso" åt honom som mest hade kommit in i den lilla kaffebaren för att han var lite sugen på kaffe. Konceptet blev att ändra det då mycket lilla Starbucks från att sälja kaffe och te endast i förpackningar och något enstaka café till att skapa ett skalbart koncept byggt på extrem fokus på dryckeskvalitet och atmosfär. Naturligtvis har man inte alltid lyckats skapa en trevlig plats, men man har aldrig tummat på kvaliten på varorna.
Man säljer därför inte längre varma smörgåsar, detta hör inte till kaffekultur och odören tog bort kaffedoften som skall möta kunden, man har slutat med diverse krimskrams som nallebjörnar och säljer bara några få produkter, t.ex. koppar med tryck, som alla naturligt kopplas till kaffe och te samt man lägger ned mycket tid på att utbilda sina barristor. Naturligtvis står inte Starbucks och stampar, man har köpt flera företag i dryckesbranschen och säljer massor av kaffe till återförsäljare liksom andra produkter som inte har med kaffe att göra, se bara dem som säljs i svenska butiker idag, men just "the Starbucks store", caféet, är hjärtat i upplevelsen och det vårdas idag ömt, precis som Apple är extremt fokuserade på sin image av användarvänlighet och design.
För att personalen ska trivas är lönerna högre än hos konkurrenterna och i USA har man motstått alla krav från investerare på att inte erbjuda alla anställda, även deltidare, full sjukförsäkring. När jag var i London i veckan ansträngde jag mig att besöka så många Starbucks som möjligt, både stora och små och det är verkligen tydligt hur mycket mer engagerad personalen är jämfört med i någon av alla dessa mer eller mindre uppenbara kopior som finns, både i England och i Sverige och övriga Europa. Undantag finns förstås, men det är lite Apple Store över det hela- jag trivs med det jag gör och det syns på min attityd.
Resultatet kanske kan kokas ned i att de allra flesta kunder inte går till Starbucks av en händelse när de är sugna på kaffe utan att de verkligen går till Starbucks. Likheten med lojaliteten hos Apples kunder är slående även om man verkar i helt olika branscher. Har man en iPhone känner man en personlig koppling till den och det är osannolikt att man byter till ett annat fabrikat, brukar man gå till Starbucks (även för oss som ännu bara kan göra det när vi är utomlands) så gör man det igen och igen. Detta betyder ökad försäljning i befintliga butiker (same store sales), det bästa måttet på detaljhandelsframgång. Innan krisen låg Starbucks ständigt på minst 5 % årlig tillväxt i befintliga butiker, nu är man tillbaka på banan igen med osannolika tal.
Att kunna ta bra betalt för sina varor och tjänster möjliggörs av just denna kundlojalitet, f.ö. även det något man har gemensamt med Apple. En trogen Starbucks-kund shoppar lika lite runt för att hitta billigare alternativ som en Apple-användare.Konkurrenterna pressas därför till att sänka priserna eller att ständigt försöka hitta kundgrupper som inte går till Starbucks/Apple alltmedan "originalen" lugnt fortsätter att bara långsamt och säkert utvecklas och hela tiden tjäna massor på sin core business. Genom att hålla på konceptet och satsa enbart på lönsam tillväxt lyckades Starbucks vända trenden och återkomma till kraftig tillväxt. Att vinsten tack vare goda marginaler växer klart snabbare än intäkterna skadar inte heller.
Efter HP:s smått bisarra introduktion av sin nya "allt i ett-dator" som, tja, påminner en smula om iMac kanske det kan vara intressant att fundera lite på vad detta säger om Apple och marknaden i stort.
Något säger mig nämligen att det finns ett företag, Apple, som tar fram produkter som marknaden vill ha och att numera alla konkurrenter har blivit imitatörer av vad mästaren skapar. Först är alltså marknaden spretig och sedan kommer Apple med sin produkt varefter alla producerar mer eller mindre samma design som Apple. Visst började det hela med Apple II och sedan Macintosh, men för att ta nya produkter så börjar vi med iPod, eller som det hette en gång i tiden, mp3-spelare, även om det idag inte är en viktig produkt och Apple äger hela segmentet. På nolltid förvandlades marknaden från någonting i stil med detta praktexempel på vinnande design...
till detta...
Före 2007 fanns det många uppfattningar om hur en smartphone skulle se ut:
sedan fick vi se en viss konformism på marknaden...
Samsung ledde racet, de hade verkligen förstått hur man gör. Så här anpassar en vinnare sin produktportfölj för smartphones och plattdatorer:
Allt möjliggjort av Google vars Android-mobiler såg ut så här före och efter iPhone:
Vi har redan sett hur hp nu har börjat tillverka iMacs, hur går det med Apples riktiga hit, MacBook Air? Tja, absolut samtliga windowspc-tillverkare har nu efter fyra år lyckats hitta på egna alternativ, naturligtvis utan att bara kopiera Apples...
Eller Mac Mini, har Samsung något eget alternativ tro?
Många har dragit slutsatsen att detta eviga kopierande av Apple skulle betyda att Apple förlorar på sikt i och med att de inte är ensamma om sin produkt. Detta är det största misstag en investerare i denna sektor kan göra! Det är de som kopierar som är dömda att få allt sämre marginaler medan den som kunderna uppfattar som originalet kan fortsätta att ta hiskeligt betalt för sina produkter! Apples vinster och kassa växer osannolikt, medan HP m.fl. datortillverkare håller på att gå under, samma sak med samtliga alternativ till Apple på mobilmarknaden med undantag för Samsung, dvs det företag som varit mest framgångsrikt på att kopiera Apples produkter. I alla fall tills de nyligen blev ådömda historiens största skadestånd, över en miljard dollar.
Att investera i Apple är att investera i framtiden och uthålligt goda marginaler. Det, om något, måste de senaste tio åren ha lärt oss. En sista bild...
Nokias stora event igår lyckades i alla fall med att att visa för världen att Nokia inte har kapacitet att klara sig på egen hand. Nokia som var det hippa företaget som uppfann och implementerade massor av viktiga funktioner i mobiltelefoner som vi idag tar för givet, som hade ett oslagbart operatörsnätverk och därmed kunde sälja sina mobiler snabbt och i jättevolymer i hela världen har blivit en snubblande, svårt sjuk kryppande jätte som slår i tallarna när han lunsar framåt i skogen på väg mot den sista vilan.
Samma vecka (!) som Apple kommer att lansera iPhone 5 griper token Stephen Elop tillfället att tillsammans med sin husse Microsoft lansera nya mobiltelefoner. När dessa kommer att komma ut på marknaden är inget man våga lova utan säger "Q4". Dagens första stolpskott! Vilka som kommer att sälja dessa och var är inget man har lyckats få klart. Dagens andra stolpskott!
Istället för att besvara helt fundamentala frågor lyfter man fram tekniken. Jättebra kamera, OK fint, men ingenting som särskilt många bryr sig om i och med att deras nuvarnade smartphone har en OK kamera redan. Trådlös laddning, OK ballt, men det spelar ingen som helst roll för någon. Här ett citat från det patetiska säljsnacket:
To help wireless charging further the company has teamed up with Virgin Atlantic and Coffee Bean and Tea Leaf coffee shops. Upper Class customers will be able to charge in the Virgin London Lounge at Heathrow.
Bra att veta om man någonsin kommer dit... Mer viktig information: It will be available in Yellow, Lipstick Red, Slate Grey, Black, and White.
Samtidigt kommer Samsung och Apple naturligtvis att fortsätta sälja massiva volymer och ta alla vinster i segmentet. Nokia ska då leva på vadå? Bidrag och licensintäkter...?
Jag har skrivit det många gånger tidigare, även med en minskad organisation kan inte Nokia klara sig utan att man säljer tiotals miljoner lönsamma smartphones i kvartalet. Kostnaden är för hög för något annat. Det kommer man inte att klara och konstgjord anding i form av massiva bidrag från Microsoft kommer inte att hjälpa. Kassaflödet kommer att skapa en kritisk situation långt innan pengarna verkligen är slut eftersom fordringsägarna kommer att kräva betalt så fort det verkar vara fara och färde. Det är inte förluster som driver företag i konkurs, det är negativa kassaflöden.
De som idag skriver om Nokias intressanta teknik och diverse försprång är samma okunniga personer som brukar säga att Apple inte har uppfunnit någonting eftersom de i regel använder befintlig teknik och "bara" (jag lovar, det är på allvar) har vidareutvecklat och implementerat denna. "Plattdatorer är ingenting nytt" får vi höra. Nej, men att sälja plattdatorer till riktiga konsumenter i någon omfattning är helt nytt...
Att tro att det är uppfinnandet av en viss komponent, funktion eller standrad som är det viktiga för företag har ingen aning. Ett berömt exempel är när Robert Kearns som uppfann fördröjningsreläet till vindrutetorkare och fick sin uppfinning stulen av de amerikanska biljättarna, vilka i domstolen försökte försvara såg med att Kearns inte hade uppfunnit någonting, bara på ett nytt sätt använt olika komponenter som redan fanns.
Kearns som själv förde sin talan i rättegången frågade då vittnet om han hade läst Dickens "A Tale of two Cities". Jodå det hade han gjort i skolan. Kearns bad honom då läsa den berömda inledningen:
It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom,
it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of
incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness...
Kearns frågade då vittnet om Dickens hade kommit på ordet "it". Nej, blev svaret. Ordet "was" då, är det Dickens uppfinning? (osv). Med andra ordet hade Dickens enligt biltillverkarna inte skapat någonting nytt alls när han skrev boken, bara satt ett antal gamla ord i en ny ordning.
Kearns vann i domstol och fick runt 50 miljoner dollar i sammanlagt skadestånd. Historien berättas i filmen Flash of Genius.
P.S. Det är synd på många sätt att Cornelis Vreesvijk är borta, men han hade nog inte skaldat om "storfinansen" som han brukade säga i vilket fall.
Analyser av stora, lönsamt växande kedjor som Starbucks och t.ex. H&M bör utgå helt och hållet från de basala faktorer som styr deras framtida vinst:
- Möjligheten till fortsatt lönsam tillväxt
- Möjligheten att öka vinsten i befintliga enheter
Ett företag med ett bestående starkt varumärke och konceptliknande etablering som kan skalas upp à la McDonald's har en stor fördel, vilket visar sig i de många lyckade exempel som finns i världen; att ju större etablering man får desto fler enheter slås alla fasta kostnader ut på. Detta gör att vinsten ökar snabbare, i många fall mycket snabbare, än intäkterna och skapar, i alla fall så länge som det finns marknader att expandera i, ett självspelande piano och med tiden spektakulära vinster modell Wall Mart.
Kan man dessutom växa i de befintliga butikerna i snabbare takt än marknaden är detta förstås ännu mer lönsamt eftersom det kräver än mindre kostnadsökningar (kanske bara personalkostnaden stiger något) än öppnandet av nya affärer som ökar kostnaden även för hyra, inredning, lager osv. (Häri ligger även ökade intäkter tack vare nya varor/tjänster som säljs i befintliga kanaler.)
Grunden för att tro påfortsatt tillväxt för Starbucks är förstås att man tror att märket är tillräckligt populärt på den globala marknaden. Det är inget man kan bevisa så lätt, men den som har sett köerna till kassan i mer eller mindre alla caféer man besöker får en att tänka på Apple Stores- hela tiden folk som vill in alla tider de är öppna. Jag tror också på goda grunder att ökad levnadsstandard är mycket tydligt korrelerat med antalet cafébesök- se bara på utvecklingen de senaste 20 åren i Sverige, där vi har ökat den disponibla inkomsten enormt och på samma tid sett caféer och restauranger växa upp som svampar ur jorden. Att gymnasister sitter på eftermiddagarna och dricker kaffe med sina vänner är inget konstigt för dem idag, men för oss som var i den åldern för 20 år sedan är skillnaden enorm.
Starbucks är idag föga förvånande allra mest väletablerade i USA där det finns ung. 13 000 caféer, följt av Kanada med en tiondel av detta, Japan som var deras första etablering utanför Nordamerika med strax under 1000. I Storbritannien finns nästan 800 och i Kina drygt 500. En utmärkt sammanställning finns här och en interaktiv världskarta över Starbucks penetration finns här.
Jag tycker det räcker med att titta på världskartan (som dock saknar några siffror för några länder, listan verkar däremot vara helt korrekt) för att inse vilket utrymme det finns för fortsatt expansion- det är inte precis bara Sverige (tre caféer inkl. de nyöppnade på Malmö och Gbg C) som penetrationen är löjligt låg idag. Kartan visar också Starbucks strategi- man satsar på långsam men mycket målmedveten penetration genom att man går in i land efter land och storsatsar där innan man går vidare till angränsande länder i någon större skala. Detta är precis som H&M arbetar, som ännu är jättesmå i Kina och helt utan representation på det södra halvklotet. I Tyskland finns t.ex. 453 Starbucks-caféer medan det ännu bara finns 15 % så många i Frankrike, i land efter land upprepas det- jättestor närvaro i ett land, minimal eller ingen i nästa.
Starbucks körde in i väggen rejält för ungefär åtta år sedan då man hade sedan flera år tappat sitt fokus på lönsam expansion och expanderade hejvilt i antal caféer och i antalet produkter. Man förlorade sitt fokus på kaffe och den berömda kundupplevelsen för att istället sälja Starbucks-nallar, massor av lunchbetonade rätter och diverse krimskrams. Den som kom in på ett café möttes inte längre av en härlig kaffedoft utan istället av os från smörgåsgrillen. Man stoppade massor av produkter, renodlade upplevelsen och stängde över 1000 caféer världen över, framförallt i USA.
Man har med all säkerhet lärt sig en hel del av detta och VD:s strategi med prioritet på lönsamhet framför expansion är tydligt lyckad när man tittar på siffrorna- just nu är intäktsökningstakten runt 13 % per år medan vinstökningen ligger runt 20 %- helt tvärtemot innan krisen.
Även om en marknadspenetration som i USA med idag ett café per 25 000 innevånare och kraftigt växande kanske inte kan nås i alla I-länder så är det ändå rätt talande att man idag har ett på ung. 100 000 i Japan och ännu större täthet i GB. Skulle man kunna uppnå ett café per 100 000 innevånare i resten av den utvecklade världen skulle företaget förstås mångdubbla sin omsättning. T.ex. 90 caféer i Sverige skulle ju inte vara något som helst problem inser man ju snabbt, förmodligen många fler vore möjligt och situationen är likadan i många, många andra länder där Starbucks idag bara har en liten testballong.
Mer om Starbucks följer snart...
Jag har druckit kaffe på Starbucks i många länder, t.o.m. i Sverige, eller vad man nu ska kalla Arlanda Utrikes. Det är ett fantastiskt företag som jag tror har precis samma märkestrohet och skalbarhet som McDonald's. Nyligen gjorde man den kvartalssjuka marknaden besviken lite på marginalen och aktien föll som mest med 33 % mot toppnoteringen i april. Detta är ett fantastiskt köptillfälle för alla som tror på konceptet att sälja svindyrt kvalitetskaffe i en mycket trevlig miljö över hela världen för ett företag som ännu inte har nått ut till mer än en bråkdel av den potentiella marknaden.
Jag har följ Starbucks som potentiell investering sedan i vintras men tyckt att aktien varit väl högt värderad, men sedan fallet är det som sagt inte längre så. Starbucks värderas som H&M just nu PE runt 25 (ttm) trots att vinstökningstalten är långt högre för SBUX. Jag köpte i förra veckan på 43 dollar, men bara motsvarande 3 % av min totala portfölj. Jag kommer att skriva en mycket mer ingående analys i veckan som kommer, men redan nu vet jag att jag kommer att öka rejält om aktien ens är i närheten av nuvarande nivå.
To be continued, som get stod i TV-rutan när ett avsnitt av Dynasin tog slut på 80-talet.
Att förutsäga Apples resultat har på senare tid blivit väldigt svårt. De inom den internationella bloggeranalytikerfloran som lyckats riktigt bra tidigare, fick bita i gräset rejält vid senaste rapporten. Jag själv lyckades mycket bra förra våren med mina antaganden, och även för förra och detta helår, men har inte alls lyckats på sista tiden, möjligen med undantag för julkvartalet.
Jag tror att den största anledningen till det svårbedömda resultatet är att iPhone-försäljningen slår hit och dit pga att konsumenterna verkar bli alltmer krävande vad gäller att ha det senaste och dessutom är den kinesiska försäljningen mycket svårbedömd.
Kvartalskapitalism är ju inte vad vi ska syssla med så det spelar ingen större roll hur respektive kvartal går och det är ju inte helt fel att aktien sjunker som en sten ibland för den som vill öka sitt innehav. Fast ens fåfänga skadas ju lite förstås...
Hösten kommer med all säkerhet att bli mycket intressant för Apple och oss aktieägare. Den nya iPhonen är just nu i produktion och den kommer säkerligen att produceras i över 50 miljoner exemplar för julkvartalets försäljning varav 100 % kommer att vara sålda till operatörerna redan innan kvartalet har börjat. "iPad nano" får nog ses som en självklarhet och det faktum att man bytte till "nya iPad" istället för iPad 3 senaste gången den uppdaterades tyder som jag ser det på en mer lössläppt uppdateringscykel, precis som fallet sedan länge är med macdatorerna.
En mer avslappnad attityd till "NYA IPAD!!!" mot vad fallet är idag är nog precis vad Apple önskar sig. Man vill förstås ha bättre förutsägbarhet i försäljningen eftersom denna produkt tvärtom iPhone säljs till mycket stor del mer eller mindre direkt till kund, knappast alls med garanterade volymer via operatörer. Det är ju inte så praktiskt om det skiljer tio miljoner mellan kvartalen när man vill producera utan att bygga upp mer en en dryg månads lager. Man kan därför räkna med en mer kontinuerlig uppdatering av specifikationerna nu när skärmen har rätt upplösning och man förmodligen koncentrerar sig på att snabba upp och göra lättare över tiden. Den som inte har använt retiinaskärmen på nya ipad har f.ö. verkligen missat en av konsumentelektronikens verkligt stora nyheter. HELT underbar och den visar precis hur totalt överlägsen ipad är mot sina s.k. konkurrenter.
En Apple-satsning på TV är helt uppenbart på gång likaså. Tillräckligt med rykten och vittnesmål har läckt ut vid det här laget att det inte finns någon anledning att tro något annat. Själv spekulerar jag i att en "iTV" skulle kunna förutom en ny modell för programmhantering och användargränssnitt kommer att ha det jag själv saknar med min TV (en värsting från Samsung); SSD-disk för lagring, 4K-upplösning och appar. OK, min nuvarande TV har vissa appar, men som alltid när något annat företag än Apple håller på med appar så blir resutatet ett skämt.
Apple kommer att fortsätta att stiga till skyarna, men kvartalen blir uppenbarligen mer spretiga. På lång sikt kommer det att värderas mer i linje med sina förutsättningar, även om det säkerligen kommer att dröja länge tills teknofobin hos marknaden släpper helt och Apple värderas till PE runt 40 som det borde göra.
Vad gäller Apples datorer så är de alldeles för tidigt att räkna bort dem bara för att trenden mot plattdatorer (och smartphones, vi får inte glömma att dessa är konkurrenter till datorer) är så tydlig. Jag skriver detta på min 27" iMac med SSD-disk som förstadisk, svepkänslig mus och undrar hur någon kan köpa en så otroligt defekt produkt som en windows-PC annat än om man har stor brist på kontanter. Skillnaden mot min gamla WinPC med mycket bra prestanda är så fundamental att en jämförelse blir löjlig. Jag skulle aldrig någonsin byta tillbaka.
De som tror att Nokias uppgång den senaste tiden beror på att företaget börjat gå bra misstar sig rejält. Nokia föll fritt på rädslan att företaget skulle få akuta likviditetsproblem snart och den senaste rapportens något lugnande besked minskar bara den akuta risken. Fundamentalt är Nokia helt av banan idag. Deras nya mobiler säljer knappt något alls, nu sedan det framkommit att de inte kommer att kunna uppdateras till WP8 förmodligen inte alls. Nokia får dock rejält med stöd av Microsoft vilket hjälper,men bara temporärt.
För att Nokia ska ha en chans måste man sälja tiotals miljoner smartphones per kvartal. Att son Nokia säga att man säljer WP-telefoner bättre än iPhone gjorde i början är en patetisk statistiklögn- Apple var helt nya i branschen 2007, hade knappt några säljkanaler för telefoner alls medan Nokia har ett enormt säljsystem som inte alls har lyckats sälja medningsfulla mängder.
Dessutom kommer Nokia liksom t.ex. RIM att tvingas skriva av stora lager av sina WP 7.5-mobiler. Detta har man förtigit hittills och ingen journalist verkar vilja ställa frågan heller. Räkna med rejält dåliga nyheter även här.
Ingen mobiltillverkare bland de tolv senaste som börjat gå med förlust har tagit sig tillbaka till vinst. De har antingen gått i konkurs, lagt ned mobiltelefontillverkningen, eller köpts upp. Att hoppas på ett uppköp som kommer att dra upp kursen är ren spekulation, ungefär som att köpa lotter.
Det är inte förluster som driver företag i konkurs, det är kassaflödet och finansieringen. Så länge man kan finansiera sig på något sätt kan man gå med förlust mycket länge (OK, lagen kräver att man förklarar förlust när man gjort slut på sitt eget kapital), men så fort man ens börjar bränna pengar i en takt som gör fördringsägarna tillräckligt nervösa så är man stekt. Det är omöjligt att förutsäga hur Nokia kan finansiera sig den närmaste tiden. Man säljer just nu ut bohaget (patenten) och allt annat som kan ge pengar, men en sak är helt säker: om man levererar en riktigt dålig rapport nästa gång, vilket allt tyder på idag, så kommer aktien att störtdyka som en Stukas-bombare.
Inlägg
