Ett tidigt vårtecken

Eländet bara fortsätter utanför fönstret men nu kan jag repportera det första vårtecknet- Berkshire Hathaways bokslut och, viktigast, VD:s "Letter to shareholders" har kommit.

På Berkshires hemsida kan den intresserade hitta alla VD-brev och bokslut som kommit i företagets osannolika historia. En historia som kanske bäst sammanfattas med A-aktiens utveckling från 7 dollar 1965 till idag runt 120 000 dollar (ingen split har genomförts).

Många brukar citera aktieutvecklingen men Buffett lägger i år till en jämförelse med det egna kapitalets utveckling under samma period som är mycket intressant ur ett value investment-perspektiv. Det egna kapitalet har under samma period gått från 19 dollar per aktie till 85 487 dollar. Detta ger 20,3 % per år (434 057 % totalt). Aktien har däremot stigit med 22 % per år. Denna skillnad på 1,7 % per år ger enormt utslag över tiden- den sammanlagda ptocentuella uppgången blir inte mindre än 801 516 % (att jämföra med 434 057 % ovan).

Varför är då detta intressant? Jo, eftersom det lyfter fram betydelsen av att köpa inte bara en mycket bra aktie, utan också att köpa när den handlas billigt. Berkshire handlades som sagt på 7 dollar när det egna kapitalet låg på 19 dollar. På sikt började inte bara det enga kapitalet att stiga enormt, utan aktien började förstås också handlas över det egna kapitalet.

Det finns mycket annat matnyttigt i både brevet och i bokslutet (se framförallt rubriken "Owners manual"), men jag skulle vilja lyfta fram följande apropå allt som sägs om staters hjälp till banker, eller framförallt vad som sägs om dess påstådda hjälp till bankernas aktieägare. Mitt i prick som vanligt:

It has not been shareholders who have botched the operations of some of our country’s largest financial institutions. Yet they have borne the burden, with 90% or more of the value of their holdings wiped out in most cases of failure. Collectively, they have lost more than $500 billion in just the four largest financial fiascos of the last two years. To say these owners have been “bailed-out” is to make a mockery of the term.

The CEOs and directors of the failed companies, however, have largely gone unscathed. Their fortunes may have been diminished by the disasters they oversaw, but they still live in grand style. It is the behavior of these CEOs and directors that needs to be changed: If their institutions and the country are harmed by their recklessness, they should pay a heavy price – one not reimbursable by the companies they’ve damaged nor by insurance. CEOs and, in many cases, directors have long benefitted from oversized financial carrots; some meaningful sticks now need to be part of their employment picture as well.