Ericsson...

Som jag har skrivit många gånger tidigare, bl.a. i ett av mina första inlägg, tror jag inte på Ericsson. Inget jag har sett på senare år har fått mig att ändra den uppfattningen det minsta. Därmed är inte sagt att Ericsson kommer att gå i konkurs eller ens få sådana problem som de hade i början av seklet, men de har inte en chans att återigen bli en bra placering.

Ericsson har haft sin storhetstid. Mobiltelefonin kom och Ericsson var med på hela det tåget. Nu är man ett stort bolag med mycket små möjligheter att växa i och med att man har så många konkurrenter där man tidigare var ensam eller nästan ensam, men också för att man helt enkelt är så stor. Det finns helt naturligt ingen möjlighet för ett av de riktigt stora företagen på en viss marknad att flerdubbla sin försäljning eller vinst på det sätt som ett mindre företag kan göra. Som f.ö. Ericsson gjorde en gång i tiden. Nokia förstår detta och satsar som jag skrivit om tidigare därför allt på att dominera på tillväxtmarknaderna, dvs framförallt BRIC.

Ericsson kommer säkert att försvara sin position hyfsat, men det blir ändå ett försvars- och inte ett anfallskrig de närmaste åren. Utdelningen kommer säkert, vilket också meddelades idag, att bli god, men den som söker kursvinster får leta på annat håll. Inget sparprogram i världen och ingen ny VD kan ändra på så fundamentala problem och kraftigt öka vinsten långsiktigt.

Aktiekursen hålls som jag ser det i viss utsträckning uppe idag av att alla fonder äger Ericsson och det kommer förstås inte att ändras inom den överskådliga framtiden. Som det gamla uttrycket:

No fund manager ever got fired for buying General Motors!

Well they should...