Stålberg äntligen borta

Att Carl Eric Stålberg petas som ordförande för Swedbank får mig att tänka på vad engelska tidningar skrev efter att Kejsar Hirohito sent omsider gick ur tiden- det är bra att det sker, men det dröjde alldeles för länge.

Det var utan tvekan ett misstag att man inte bytte redan i våras. Förmodligen tänkte man att marknaden skulle uppfatta att det blev en bättre kontinuitet när man inte samtidigt bytte VD och ordförande, men Stålberg själv har att döma av sina uttalanden ändå fram till i höstas trott att han hade en chans att få sitta kvar. Hur man nu kan tro nåt sånt med tanke på hur stort ansvar han har framförallt för katastrofen i Ukraina och Ryssland? Med tanke på hur illa det var ställt med kreditförlusterna hade det med all sannolikhet varit mer trovärdigt när man radikalt bytte strategi att byta ut även ordföranden på en gång.

Observera att jag skiljer på alla sätt mellan Baltikum och dessa länder. Baltstaterna är länder där man gör allt för att få ordning på finanaserna och kunna gå med i eurosamarbetet så snart som möjligt. Ukraina är ett land i fritt fall och det är mycket bra att Swedbank nu uppenbarligen avvecklar sitt engagemang där men fortsätter i Baltikum.

Jag har gjort en sökning i DI:s arkiv över artiklar med Stålberg de senaste två åren. Det är många uttalanden m.m. och överhuvudtaget intressant läsning.

Den 7 februari 2007 gick Swedbank ut med att man köpt TAZ Kommerzbank. Så här uttalade sig ordförande Stålberg då:

Det är rätt läge att ta det här steget nu. Ukraina är ett stort land i det nya Europa med en hittills omogen och inte fullt utvecklad bankmarknad. Situationen motsvarar den som rådde i Baltikum för åtta-tio år sedan. Möjligheterna är stora på sikt.

Det gick väl inte riktigt som han hade tänkt sig... När man läser vidare växer bilden fram av en mycket mäktig styrelseordförande jämfört med vad som är det vanliga i svenska börsbolag. Det är t.ex. väldigt ofta ordföranden som uttalar sig i DI, inte VD.

Swedbank har alltså om ett par månader en helt ny ledning- Wolf har bytt ut nästan hela ledningen mot sina egna och det är rimligt att tro att de anställda nu känner att det är nya tider och nya seder. Allt detta tillsammans med en uppstramad utlåningspolicy, bättre marginaler, minskande kreditförluster och fortsatt deltagande i det statliga stödprogrammet kommer att betyda bättre tider för Swedbank. Med stor sannolikhet kommer man att göra vinst 2010 för jag har mycket svårt att se att kreditförlusterna skulle fortsätta att radera ut vinsterna länge till.

När Swedbank återvänder till svarta siffror och marknaden ser slutet för osäkerheten med kreditförlusternas slutliga storlek så kommer den att uppvärdera aktien, förmodligen snabbare än de flesta skulle tro, till för svenska banker mer normala nivåer. Detta för att Swebank i grunden precis som de övriga tre storbankerna har en i grunden mycket god lönsamhet i sin verksamhet. Denna styrka är grunden för hela mitt engagemang i banken och anledningen till att aktien redan har återhämtat sig mycket snabbare än alla välbetalda analytiker trodde i somras.

Läs t.ex. här vad genierna i Citigroup skrev den 10 juli om de svenska bankernas utsikter. Man kan bara undra hur mycket man tjänar som analytiker på Deutsche Bank för att kunna ge Swedbank säljrekommendation och riktkurs 19 kr den 7 juli. Håhåjaja...