SAS går i konkurs eller köps av Lufthansa

Den bra analysen är den korta, logiska och kalla analysen som inte snubblar omkring bland irrelevanta siffror, procenttal och lögnaktiga uttalanden från företagsledningen. Hjälp till sådana analyser får man enligt min erfarenhet ibland från oväntat håll.

Vissa saker säger t.ex. så mycket om ett företag och gör det så enkelt att bedöma deras potential, eller oftast brist på potential. När företaget börjar försöka sälja ut nästan alla realiserbara tillgångar säger det ALLT om företagets skick, framförallt om de säljer delar av företaget, t.ex. dotterbolag, som de sedan måste köpa tillbaka tjänser av till ett högre pris.

När SAS VD så nyligen gick ut och likt en gatuförsäljare försökte göra reklam för en tänkt försäljning av deras bonusprogram med motiveringen att det "med två miljoner kunder borde vara värt minst en miljard kronor" är det bara att inse att klockan klämtar för bolaget. Dessutom... varför skulle den som är "kund" i Euro Bonus vara intresserad av att bli kontaktad av en ny ägare till programmet och varför skulle det vara värt en miljard? Är det inte bara den summan som fattas för att han ska kunna överleva ett tag till? Desperation är bara förnamnet. Att företaget trots det ena besparingsprogrammet efter det andra inte lyckas förbättra siffrorna, eller ännu viktigare, lyckas visa hur man ska kunna återvända till vinsterna.

Ett företag som förlorar pengar och inte lyckas vända trenden går i konkurs. Precis så enkelt är det. SAS är på väg dit med stormsteg och ytterligare nyemissioner är ingen "räddning" som DI utan tvekan kommer att skriva, utan bara ett senareläggande av det ofrånkomliga.

Sir Richard Branson fick en gång frågan hur man blir miljonär. -Det är enkelt, man börjar som miljardär och så startar man ett flygbolag.

Anledningen till att det är så svårt att lyckas i flygindustrin är framförallt de enorma investeringskostnaderna för nya plan. Sen tillkommer stora service- och underhållskostnader. De pengar som eventuellt blir kvar efter alla avskrivningar lägger dessutom facken beslag på. De är väl medvetna om att inget flygplan kan lyfta utan deras medlemmars ständiga närvaro och utnyttjar detta skamlöst. Se bara på strejken i SAS i maj 2007. SAS hade lyckats göra en liten vinst och omedelbart blev det strejk. Det är som om kabinfacken m.fl. såg som sin främsta uppgift att göra sina medlemmar av med jobben.

En enda anledningen till att SAS och andra "national carriers" kunde bli stora och lönsamma en gång i tiden var förstås att de hade monopol på sina respektive linjer och länder. Till och med en idiotisk affärsmodell överlever i ett monopol. Ett bra exempel på galenskapen inom SAS var att man hade bestämt att alla flygningar skulle ha personal från samtliga tre ägarländer. Flygvärdinnorna flögs alltså in till t.ex. Arlanda dagen innan, bodde på hotell med traktamente och hoppade dagen därpå det plan som de skulle jobba på. Föga förvånande blev det problem med ett företag med sådana fack och sådan kultur att klara sig efter avregleringen. Endast Lufthansa bland de stora natioinella bolagen, som med alla medel, säkert även olagliga ur ett EU-perspektiv har lyckats kvava nästan all konkurrens på en enorma tyska marknaden har lyckats frodas sedan avregleringen.

Loppet är dock inte kört för SAS, för det olönsamma företaget finns det ju alltid en chans att man blir köpt av en större och bättre konkurrent. I detta fall med all sannolikhet Lufthansa som ju redan har sitt linjenät integrerat med SAS inom Star Alliance.

Vad vi ser i det sorglustiga skådespel som SAS har börjat utgöra med ständiga, kortsiktiga utförsäljningar, nedläggningar av linjer o.s.v. är sannolikt bara en förberedelse på ett övertagande från Lufthansa. LH vill dock rimligtvis inte ha med en massa olönsam bråte och att ha sålt EuroBonus, lagt ned nästan alla interkontinentala linjer (där ju LH redan är stora) och överhuvudtaget kunna gå in i LH som den nordeuropeiska delen av företaget är ju nästan för bra för att vara sant. I och med att SAS dessutom är på ruinens brant kommer man inte att behöva betala särskilt mycket.

Men om Lufthansa eller något annat företag inte köper SAS så blir det konkurs. Precis så enkelt är det, ingen kvartalsrapport eller förbättrade siffror kan förhindra det eftersom förr eller senare kommer skattebetalarna i de tre länderna inte att vilja skjuta till mer pengar i dessa "nyemissioner" som egentligen är olagligt statsstöd med ett annat namn.

Det är egentligen synd att SAS har ett så uppenbart andrahandsvärde och statliga delägare. De vore annars de ideala blankningstillfället. Just nu vore blankning livsfarligt eftersom det kan komma ett bud helt plötsligt.

SAS har ensamt inte större chans än de många förhoppningsbolag som tröstlöst tigger nya pengar år efter år och desperat försöker övertyga marknaden om att bara de får chansen ett tag till så kommer det att gå bra.