Klockan klämtar för SAS

'
Med en ny miljard i förlust i andra kvartalet kunde man ju tro att SAS' fackföreningar skulle vara mycket oroliga för företagets framtid, framförallt när det knappast finns så många andra företag för deras medlemmar att söka arbete hos om SAS skulle gå i konkurs. Inte Pilotfacket i alla fall. Deras ledning lyckades med nästintill osannolikt cyniska uttalanden om att det "visar hur pressad SAS-ledningen är" att man gör brutala jämförelser.

Ja, men skulle man vilja säga, att de är pressade talar väl för att situationen är pressad och därmed precis så pressad för deras medlemmar. Man kunde tro att de talar om sina bittraste fiender, som har helt andra intressen än Pilotfacket, inte den ledning som skall försöka rädda företag och därmed jobb.

En pilot har förstås ett ansvarsfullt arbete, men han tjänar ung. 100 000 kr i månaden och det är svårt att inte tycka att det är ganska mycket. Flygvärdinnorna är och förblir kraftigt överbetalda servitriser. Alla anser de sig tydligen ha rätt till mycket hög lön.

Vem, skulle man vilja fråga dem, skall betala deras löner om inte företagets kunder gör det?

SAS är, som jag har sagt tidigare, på väg i konkurs eller uppköp, en miljard ytterligare i rumpan ändrar inte detta faktum, oavsett hur man klär in siffrorna i "omstruktureringskostnader" och liknade. Att kalla någonting engångskostnad är alltid ett dåligt tecken, det är ungefär som att säga: "Vi har gjort en förlust, men den räknas inte, det är liksom inte riktiga pengar." Naturligtvis finns det engångskostnader, men inte många av dem som kallas så i finansiella rapporter skulle hålla måttet vid en granskning.

Inget företag kan leva på sänkta kostnader! Särskilt inte ett som har 36 fackföreningar att förhandla med, kunder som flyr och lågkostnadekonkurrenter att slåss mot.