PA Resources helt beroende av oljepriset

'
Två gånger har jag låtit mig luras av kursutvecklingen för en aktie och köpt bara på denna samt någons rekommendation, utan att göra en egen "skeptiskt" analys; PA Resources och Micro Systemation. I båda fallen hade kursen stigit snabbt på fin utveckling av företaget, men framförallt på den hype som blivit kring aktien. I båda fallen skulle verkligheten komma ikapp aktien och den sjönk mycket kraftigt.

Det finns kanske inget vanligare och farligare fel än att titta på en graf som visar en aktie som t.ex. har stigit från 4 kr till över 40 kr (som PARE hade gjort) och tro att aktien kommer att snällt fortsätta i samma riktning ett bra tag framöver. Eftersom det ju är företagets framtida vinstutveckling som förr eller senare kommer att styra aktiekursen och inte kursen själv så är detta förstås ett väldigt korkat fel att begå.

I januari 2006 gjorde en kollega mig uppmärksam på PARE som då var väldigt litet och okänt. Utveckligen såg mycket imponerande ut, man ökade sin produktion och resultatet förbättrades stadigt. Affärsmodellen verkade sund och man hade riktat in sig på Tunisien där det är billigt att producera sett till skatten och arbetskraften och ledningen lovade guld och gröna skogar när produktionen på fältet Didon skulle kunna mångdubblas (från ett par tusen fat per dag till 20 000, ett tal som sedan har spökat i företaget).

Jag köpte alltså några hundra aktier i PARE och trodde som så många andra att oljepriset skulle fortsätta att stiga och att ledningen skulle leverera allt de som vi hoppades på (faktiskt räknade med).

Vad gjorde jag då för fel?

• Jag missade att förväntningarna på företaget var så stora att det som vi hoppades skulle inträffa redan var inprisat i kursen
• Jag såg inte att oljepriset var larvigt betydelsefullt för aktiens dåvarande värde, minsta fall gjorde att aktien dök, ibland med 20 % på kort tid
• Jag missade att företaget, istället för att försöka få ordning på sitt största och viktigaste innehav, Didon-fältet, försökte vara överallt, även i Norge som är enormt mycket mindre lönsamt att producera i p.g.a. de ohyggliga skatterna på olja
• Jag såg inte det uppenbara, nämligen att ledningen hade fått hybris av sina framgångar och dessutom överkommunicerade till marknaden i hopp om att driva upp kursen, med all sanolikhet för att deras nyemissioner skulle ge mer pengar
• Slutligen tänkte jag inte på att de ständiga nyemissionerna spädde ut aktievärdet i snabb takt och att så länge man inte antingen slutade expandera bortom all kontroll eller började tjäna en massa pengar i Didon så skulle nyemissionerna fortsätta.

Mina misstag var inte slut här, inte. Jag följde med en roliga chattrörelse som fanns på Avanza där det också fanns mycket kunnigt folk och dessutom fanns ju den gamle Löparn på sin sida som analyserade företaget grundligt och genomtänkt. Jag blev alltså påverkad av det jag läste som skrivits av så många insatta men ack så närmast religöst troende på detta företag (eller snarare på aktien).
Ständigt ersatte ledningen leverans med pressmeddelanden. Den som vill kan ju söka på deras pressmeddelanden de senaste åren, de är många, framförallt under 2006-08.
Mest bisarrt var det när ledningen, uppenbarligen blåljugande för marknaden, under slutet av 2006 envist hävdade att man skulle komma igång med produktionen för den nya borriggen på Didonfältet "innan året var slut" och aktiekursen drevs upp hela tiden för att sedan förstås falla efter nyår. Inte förrän i slutet av mars lyckades man med detta.
Sakta men säkert, framförallt sedan man kom in på Stockholmsbörsen och dess regler för (sann) marknadskommunikation, tvingades ledningen att revidera ned sina påståenden, t.ex. om när man lovade att ha kommit upp till 50 000 fat/dag.
Jag borde förstås ha sålt när det visade sig hur svårt det blev att motivera aktiekursen när de goda nyheterna (alltså verkliga nyheter, inte ledningens ständiga kommunikéer) inte kom och slutligen borde jag ha sålt allting när oljepriset steg till skyarna sommaren 2008 och aktien var så uppenbart övervärderad.
Mycket lärorikt för mig var dock att höra hur "alla" verkligen inte kunde förstå varför aktien inte steg till skyarna när det väl kom goda nyheter, t.ex. fördubblad vinst eller att produktionen hade satt igång på ett fält. Detta berodde förstås på att detta sedan länge var inprisat i aktiekursen och enbart frånvaron av denna nyhet hade kunnat påverka aktiekursen, i det fallet förstås nedåt.
Ja, ja man lär i alla fall av sina misstag, jag kommer aldrig mer att låta mig förledas av stigande aktiekurser. Jag kan också trösta mig med att jag gjorde fina vinster de gånger jag sålde av delar av mitt innehav och att jag hitills har gjort fyra lönsamma warrantaffärer i PARE. När aktien sjunkit till 10 kronor i höstas köpte jag in mig igen i bolaget med 25 000 warrants för 20 öre som idag står över en krona. Alltid något. På PARE är jag dock totalt minus än så länge.
Nu har man minskat ned sina intressen och verkar koncentrera sig på lönsamhet istälelt för vettlös expansion. Man är dock fortfarande helt beroende av oljepriset, vilket ett mer etablerat oljebolag med stor kassa inte är på samma sätt. Men om oljan fortsätter upp, vilket den förmodligen gör, och de verkligen kan leverera de alltid så svåra 20 000 fat som man nu återigen hoppas på i och med det man kommunicerade igår och sedan fortsätta öka produktionen så kan aktien bli en hit igen.
I höstas var aktien helt klart undervärderad, därav mitt warrantköp som jag tänker behålla eftersom min exponering är så liten och potentialen är så stor tills den löses in i höst. Idag är dock PARE-aktien inte undervärderad och man ger förstås ingen utdelning och därför köper jag inte aktien.