Inlägg
'
SSAB:s rapport är bra. Besparingsprogrammet verkar ha gett önskad effekt och förlusterna och skuldsättningen är hanterbara. Resultatet håller helt enkelt på att återhämta sig. Tråkigt är att försäljningen är så låg och priserna till kund i SEK är låga, men det var ju minst sagt väntat och kommer att ändras till det bättre med tiden.
Precis som för så många andra företag som säljer produkter som kunderna måste (!) ha har SSAB drabbats av att kunderna under lånkonjunkturens första år har dragit ned sina lager till absoluta miniminivåer. Nu måste kunderna köpa på nytt och då återhämtar sig marknaden sakta men säkert, därav ökningen i leveranser (+22 %) från förra kvartalet.
I grunden är det med SSAB som med bankerna och Boliden- har man jättelika vinster större delen av tiden har man råd att ta även ganska stora förluster under en tid. Företagande är ju i slutändan plus och minus och SSAB är över tiden kraftigt "plus".
SSAB:s fundamentala styrka är förstås att världen behöver stål. Väldigt mycket stål! Höghållfasta m.fl. stål behövs ännu mer i framtiden för uppbyggnaden av infrastruktur m.m. i BRIC-länderna. Precis så enkelt är det. Sen gör konjunktursvängningarna att att lönsamheten fluktuerar kraftigt och med den aktiepriset. Företaget är dock väletablerat, välskött och har en utmärkt ledning.
Tror man på stålet så tror man på SSAB. Det är tråkigt att inte äga mer än jag gör, men det beror enbart på att jag har fokuserat mig mot de företag som haft ännu större potential (Boliden och Swedbank) men ökade ändå innehavet med ung. 40 % när aktien stod sanslöst lågt. På sikt är det troligt att jag viktar mer mot SSAB, men det beror förstås på hur "fokusinnehaven" och SSAB-aktien utvecklar sig.
fredag 30 oktober 2009
Det var bättre förr!
'
Marknaden styr som bekant inte världen i rätt riktning alla gånger. Idag har jag försökt hitta höstgödsel (kvävefritt gödsel som är bra inför vintern) på tre trädgårdsvaruhus utan framgång. Anledningen till att jag ens måste försöka hitta min gödsel på dessa jätteföretag (Bauhaus, Blomsterlandet och Plantagen) är att den lilla firman med den kunniga personalen och det högspecilaliserade sortimentet nyligen gick i konkurs. De hade både kunskap och de saker man behöver till sin trädgård så där fick jag min höstgödsel varje år.
No more!!!
Jag vet att det är världens gång- större och större varuhus med låga priser slår ut småhandlarna. Men jag tycker inte om det! Bauhaus m.fl. försöker ha allt men resultatet blir ofta att de inte har någonting. Så fort man försöker få tag på nåt som inte är en jättestor produkt är det antingen slut eller (vanligare) finns inte i sortimentet.
Samma sak på alla tre varuhusen- en ung och käck person talar om sortimentet i jag-form (som i "nej det har jag inte") och ger en ett negativt besked. Problemet är att man har alldeles för mycket grejer och de som arbetar där saknar uppenbarligen ofta det verkliga intresset för vad man håller på med.
Kvar blir jättevaruhus med en massa grejer men inget djup alls i sortimentet och personal som oftast vet mycket mindre än en intresserad privatperson (två av tre jag talade med var jag tvungen att förklara vad höstgödsel är... HALLÅ!!!).
Varför får man förresten alltid höra "Finns det inte i hyllan så är det slut!" när man frågar om någonting kanske finns på lagret? Är det verkligen alltid slut? Är det inte bara så att personen inte vill springa iväg och kolla och ärligt talat inte bryr sig om huruvida kunden går missnöjd därifrån?
Samma sak är det inom elektronikbranschen- man ska ha allt i samma hus och när man vill ha en optisk kabel som jag ville nyligen så finns det inte. Vaför då? Jo för att stället är fyllt med kaffebryggare, dammsugare och t.o.m. godis.
Jag minns 70-talets radiohandlare (så kallades de fortfarande på den tiden) med liten butik, men en ägare som själv mötte kunderna och hade alla ekonomiska incitament att 1) kunna allt om sina produkter och 2) se till att allting som kunden rimligen kan tänkas efterfråga inom radio, TV och stereo fanns i lager.
Ja, de var dyrare och man var tvungen att gå till fler ställen när man skulle handla olika saker, men de visste i alla fall varför de höll på med. Den piercade tjejen på Plantagen idag visste inte det.
Trösten är förstås att allting går i vågor. Stora med ganska dåliga varuhus skapar missnöjda kunder, vilket tillsammans med allt högre disponibla inkomster skapar möjligheter för intresserade entreprenörer att starta specialiserade affärer. Idag behövs de mer än någonsin.
'
Marknaden styr som bekant inte världen i rätt riktning alla gånger. Idag har jag försökt hitta höstgödsel (kvävefritt gödsel som är bra inför vintern) på tre trädgårdsvaruhus utan framgång. Anledningen till att jag ens måste försöka hitta min gödsel på dessa jätteföretag (Bauhaus, Blomsterlandet och Plantagen) är att den lilla firman med den kunniga personalen och det högspecilaliserade sortimentet nyligen gick i konkurs. De hade både kunskap och de saker man behöver till sin trädgård så där fick jag min höstgödsel varje år.
No more!!!
Jag vet att det är världens gång- större och större varuhus med låga priser slår ut småhandlarna. Men jag tycker inte om det! Bauhaus m.fl. försöker ha allt men resultatet blir ofta att de inte har någonting. Så fort man försöker få tag på nåt som inte är en jättestor produkt är det antingen slut eller (vanligare) finns inte i sortimentet.
Samma sak på alla tre varuhusen- en ung och käck person talar om sortimentet i jag-form (som i "nej det har jag inte") och ger en ett negativt besked. Problemet är att man har alldeles för mycket grejer och de som arbetar där saknar uppenbarligen ofta det verkliga intresset för vad man håller på med.
Kvar blir jättevaruhus med en massa grejer men inget djup alls i sortimentet och personal som oftast vet mycket mindre än en intresserad privatperson (två av tre jag talade med var jag tvungen att förklara vad höstgödsel är... HALLÅ!!!).
Varför får man förresten alltid höra "Finns det inte i hyllan så är det slut!" när man frågar om någonting kanske finns på lagret? Är det verkligen alltid slut? Är det inte bara så att personen inte vill springa iväg och kolla och ärligt talat inte bryr sig om huruvida kunden går missnöjd därifrån?
Samma sak är det inom elektronikbranschen- man ska ha allt i samma hus och när man vill ha en optisk kabel som jag ville nyligen så finns det inte. Vaför då? Jo för att stället är fyllt med kaffebryggare, dammsugare och t.o.m. godis.
Jag minns 70-talets radiohandlare (så kallades de fortfarande på den tiden) med liten butik, men en ägare som själv mötte kunderna och hade alla ekonomiska incitament att 1) kunna allt om sina produkter och 2) se till att allting som kunden rimligen kan tänkas efterfråga inom radio, TV och stereo fanns i lager.
Ja, de var dyrare och man var tvungen att gå till fler ställen när man skulle handla olika saker, men de visste i alla fall varför de höll på med. Den piercade tjejen på Plantagen idag visste inte det.
Trösten är förstås att allting går i vågor. Stora med ganska dåliga varuhus skapar missnöjda kunder, vilket tillsammans med allt högre disponibla inkomster skapar möjligheter för intresserade entreprenörer att starta specialiserade affärer. Idag behövs de mer än någonsin.
'
torsdag 29 oktober 2009
Countermine- man kan inte leva på hoppet allena
'
Förhoppningsbolag ska betonas på "bolag" inte på "förhoppning"! Den som tror att det räcker med att ett företag skulle kunna lyckas stort för att man ska investera i riskerar att bli ännu ett exempel på "a fool and his money are soon parted". Det räcker naturligtvis inte med potential, det måste finnas goda, objektiva skäl att tro att sannolikheten för att detta ska ske är tillräckligt stor i förhållande till aktiepriset för att man ska investera.
Jag har som bekant några bolag som jag tycker det är helt galet att investera i och har skrivit om tidigare, t.ex. SAS. Ett annat är Countermine Technologies. Idag kom till sist besked om ännu en nyemission och nya förluster i verksamheten. Countermine känns som paradexemplet på förhoppningsbolag som man ska undvika. Det finns naturligtvis en liten chans att man ska lyckas, men ingenting som jag har läst om företaget de senaste åren har gjort att jag kunnat förstå det stora intresset för företaget.
Countermine är helt beroende av att vissa länder, nästan bara u-länder (hint, hint...) ska göra stora investeringar i minröjning. Detta sker förstås idag och kommer att ske i framtiden eftersom minor är ett stort problem. Men att som investerare satsa en massa pengar på att detta kommer att ske i stor omfattning och med just Countermines utrustning (mutor är ju inte precis ett okänt fenomen i u-länder...) innan Countermines aktieägares tålamod är slut är väldigt våghalsigt.
I min lista över saker man vill se i förhoppningsbolag klarar sig Countermine mycket dåligt:
Bara 6,5 rätt (!) av 21 möjliga: det finns stora behov av produkten, man har vissa intäkter idag som dock INTE ökar därav halvt rätt för detta, man har enligt uppgift en bra produkt som slår konkurrenternas (dock omöjligt för en lekman att avgöra), det är höga barriers of entry, branschen är inte särskilt konjunkturkänslig, det finns storägare som är beredda att skjuta till pengar och vad jag vet har inte storägarna försökt påverka besluten i sitt eget privata intresse.
I övrigt flera riktiga varningsflaggor: ledningen äger inte särskilt mycket aktier, VD har t.ex. förutom optioner bara 300 000 aktier, dvs 100 000 kr. Det finns att döma av chattsidorna väldigt många småsparare med enormt mycket större innehav än han tydligen är intresserad av. Kassan är skral, nyemissioner görs "löpande", utvecklingen kräver mycket pengar, ledningen lovar eller håller tyst o.s.v.
Företaget, eller framförallt ledningen, prickar också in ett antal av de varningsflaggor jag har skrivit om tidigare att man absolut inte vill se i förhoppningsbolag (tomma löften tystnad, sena rapporter, "om bara..." o.s.v.).
Om man inte känner en oemotståndlig lust att investera i ett företag som sedan länge har gått och hoppats på det stora genombrottet som aldrig verkar komma och idag förlorar 1,50 kr för varje omsatt krona så bör man hålla sig borta från Countermine. Den som äger aktier borde ta förlusten och inte vänta tills den blir 100 %.
Aktiekurs idag: 24 öre.
'
Förhoppningsbolag ska betonas på "bolag" inte på "förhoppning"! Den som tror att det räcker med att ett företag skulle kunna lyckas stort för att man ska investera i riskerar att bli ännu ett exempel på "a fool and his money are soon parted". Det räcker naturligtvis inte med potential, det måste finnas goda, objektiva skäl att tro att sannolikheten för att detta ska ske är tillräckligt stor i förhållande till aktiepriset för att man ska investera.
Jag har som bekant några bolag som jag tycker det är helt galet att investera i och har skrivit om tidigare, t.ex. SAS. Ett annat är Countermine Technologies. Idag kom till sist besked om ännu en nyemission och nya förluster i verksamheten. Countermine känns som paradexemplet på förhoppningsbolag som man ska undvika. Det finns naturligtvis en liten chans att man ska lyckas, men ingenting som jag har läst om företaget de senaste åren har gjort att jag kunnat förstå det stora intresset för företaget.
Countermine är helt beroende av att vissa länder, nästan bara u-länder (hint, hint...) ska göra stora investeringar i minröjning. Detta sker förstås idag och kommer att ske i framtiden eftersom minor är ett stort problem. Men att som investerare satsa en massa pengar på att detta kommer att ske i stor omfattning och med just Countermines utrustning (mutor är ju inte precis ett okänt fenomen i u-länder...) innan Countermines aktieägares tålamod är slut är väldigt våghalsigt.
I min lista över saker man vill se i förhoppningsbolag klarar sig Countermine mycket dåligt:
Bara 6,5 rätt (!) av 21 möjliga: det finns stora behov av produkten, man har vissa intäkter idag som dock INTE ökar därav halvt rätt för detta, man har enligt uppgift en bra produkt som slår konkurrenternas (dock omöjligt för en lekman att avgöra), det är höga barriers of entry, branschen är inte särskilt konjunkturkänslig, det finns storägare som är beredda att skjuta till pengar och vad jag vet har inte storägarna försökt påverka besluten i sitt eget privata intresse.
I övrigt flera riktiga varningsflaggor: ledningen äger inte särskilt mycket aktier, VD har t.ex. förutom optioner bara 300 000 aktier, dvs 100 000 kr. Det finns att döma av chattsidorna väldigt många småsparare med enormt mycket större innehav än han tydligen är intresserad av. Kassan är skral, nyemissioner görs "löpande", utvecklingen kräver mycket pengar, ledningen lovar eller håller tyst o.s.v.
Företaget, eller framförallt ledningen, prickar också in ett antal av de varningsflaggor jag har skrivit om tidigare att man absolut inte vill se i förhoppningsbolag (tomma löften tystnad, sena rapporter, "om bara..." o.s.v.).
Om man inte känner en oemotståndlig lust att investera i ett företag som sedan länge har gått och hoppats på det stora genombrottet som aldrig verkar komma och idag förlorar 1,50 kr för varje omsatt krona så bör man hålla sig borta från Countermine. Den som äger aktier borde ta förlusten och inte vänta tills den blir 100 %.
Aktiekurs idag: 24 öre.
'
onsdag 28 oktober 2009
När ska man köpa och sälja?
'
Grundläggande för det praktiska användandet av fundamental analysmetod är som jag tidgiare skrivit "margin of safety", dvs att man köper en aktie när den har sjunkit så lågt i förhållande till företagets långsiktiga, "inneboende" värde att man har en betryggande marginal. Denna marginal behövs både om ens uträkningar inte riktigt stämmer men också som felmarginal om företaget helt oväntat skulle börja gå sämre.
Bara när ett sånt läge har uppstått ska man köpa!
Man kan förstås göra matematiska beräkningar över vad man vill ha för säkerhetsmarginal, t.ex. p/e talet är minst 50 % lägre mot den förväntade vinsten än vad aktien normalt har handlats till de senaste åren eller att direktavkastningen är 50 % högre än "normalt". Det finns massor av möjligheter för att bedöma hur billig aktien måste vara innan man köper. Jag tror inte att det är en tillräckligt. Automatiska regler fungerar inte alls lika bra som den mänsliga hjärnan. En kunnig bedömare med god erfarenhet måste kunna lita på sin känsla.
För fundamentalt välskötta och (normalt) mycket lönsamma företag så skulle jag säga att "regeln" är följande:
Vid försäljning är regeln:
'
Grundläggande för det praktiska användandet av fundamental analysmetod är som jag tidgiare skrivit "margin of safety", dvs att man köper en aktie när den har sjunkit så lågt i förhållande till företagets långsiktiga, "inneboende" värde att man har en betryggande marginal. Denna marginal behövs både om ens uträkningar inte riktigt stämmer men också som felmarginal om företaget helt oväntat skulle börja gå sämre.
Bara när ett sånt läge har uppstått ska man köpa!
Man kan förstås göra matematiska beräkningar över vad man vill ha för säkerhetsmarginal, t.ex. p/e talet är minst 50 % lägre mot den förväntade vinsten än vad aktien normalt har handlats till de senaste åren eller att direktavkastningen är 50 % högre än "normalt". Det finns massor av möjligheter för att bedöma hur billig aktien måste vara innan man köper. Jag tror inte att det är en tillräckligt. Automatiska regler fungerar inte alls lika bra som den mänsliga hjärnan. En kunnig bedömare med god erfarenhet måste kunna lita på sin känsla.
För fundamentalt välskötta och (normalt) mycket lönsamma företag så skulle jag säga att "regeln" är följande:
- Om man inte äger aktien: När det är slående hur billig aktien är, det känns sjukt att den har kunnat sjunka så mycket.
- Om man redan äger aktien: När man blir smått illamående av att se den aktuella kursen (och därmed värdet på ens innehav).
Vid försäljning är regeln:
- När ens aktie har nått en nivå som känns helt ohållbar i förhållande till vad företaget kan tänkas generera för vinster så säljer man. Detta inträffar ungefär samtidigt som inga kommentarer eller analyser längre är negativa till aktien. Man känner sig här ofta euforisk över hur högt den handlas (och därmed hur mycket ens innehav är värt).
'
tisdag 27 oktober 2009
Säljer Folksam Swedbank?
'
Jag vill mycket ogärna dra slutsatser av aktiekursers tillfälliga rörelser, men ibland går det ju att se sannolika orsaker om man har följt ett företags aktie. Detta kan förstås vara mycket bra om man vill passa på att öka sitt långsiktga innehav när det är rea.
Det finns skäl att tro (med betoning på "tro") att Folksam just nu återigen säljer Swedbank över en öppna marknaden. Skälen till att göra detta antagande är flera men förstås framförallt att aktien på några dagar har fallit kraftigt utan vettig orsak (även om den de senaste timmarna har stigit igen). Precis samma typ av fall när Folksam har sålt tidgare och det är ju så vitt jag vet bara Folksam bland de större ägarna som har hål i huvudet tillräckligt för att sälja på börsen till fallande kurs istället för att försöka hitta en köpare av hela den aktuella posten och därmed få mer betalt. (Större poster är generellt mer värda än dagskursen och man slipper också nedgången under försäljningen som kommer av den tillfälliga obalansen på marknaden.)
De andra skälen är att man redan har sålt två gånger det senaste året och har sagt att man långsiktigt vill ligga på 5 %. Första gången var vid årsskiftet då man sålde från 9,7 till 8,8 % av aktierna och rösterna eftersom man inte ville vara tvungen att flagga så fort man gjorde en förändring uppåt av sitt innehav (man måste enligt lag flagga om ens företag, i detta fall hela Folksam-gruppen, överstiger 5, 10, 15 o.s.v. procent). Detta gjordes då trots att man nyligen hade sagt att man skulle ligga runt 10 % under överskådligt tid men på 5 % på lång sikt. Man sålde också av en del av sitt innahav i juni, vilket då med en "svagare" aktie sände ned den från ung. 60 till långt under 40 kr (dvs ung. 30 kr räknat med dagens aktie utan TR).
Idag äger Folksamgruppen 9,4 % av Swedbank efter att man har tecknat pro rata efter sitt innehav i nyemissionen men eftersom de med all sannolikhet är helt inkompetenta har de rimligen också ansökt om att få teckna extra aktier utan stöd av TR och därmed fått ytterligare typ 4 %, dvs 104 % istället för 100 % av sin andel i nyemissionen, vilket skulle betyda att man därmed har ökat ytterligare till 9,6 %. Detta är alltså ungefär den ägarandel som man hade vid nyår, vilket föranledde den försäljningen.
Hursomhelt: att en aktie sjunker helt utan att det är fundamentalt motiverat är goda nyheter! End of story. När Folksam (så att säga) handlade ned aktien i juni ökade jag mitt innehav på först 44 kr och sedan 42 kr (dvs runt 35 kr med dagens aktie utan TR).
Det är om man lyckas att utnyttja dessa "reor" på aktier som man slår index med god marginal.
'
Jag vill mycket ogärna dra slutsatser av aktiekursers tillfälliga rörelser, men ibland går det ju att se sannolika orsaker om man har följt ett företags aktie. Detta kan förstås vara mycket bra om man vill passa på att öka sitt långsiktga innehav när det är rea.
Det finns skäl att tro (med betoning på "tro") att Folksam just nu återigen säljer Swedbank över en öppna marknaden. Skälen till att göra detta antagande är flera men förstås framförallt att aktien på några dagar har fallit kraftigt utan vettig orsak (även om den de senaste timmarna har stigit igen). Precis samma typ av fall när Folksam har sålt tidgare och det är ju så vitt jag vet bara Folksam bland de större ägarna som har hål i huvudet tillräckligt för att sälja på börsen till fallande kurs istället för att försöka hitta en köpare av hela den aktuella posten och därmed få mer betalt. (Större poster är generellt mer värda än dagskursen och man slipper också nedgången under försäljningen som kommer av den tillfälliga obalansen på marknaden.)
De andra skälen är att man redan har sålt två gånger det senaste året och har sagt att man långsiktigt vill ligga på 5 %. Första gången var vid årsskiftet då man sålde från 9,7 till 8,8 % av aktierna och rösterna eftersom man inte ville vara tvungen att flagga så fort man gjorde en förändring uppåt av sitt innehav (man måste enligt lag flagga om ens företag, i detta fall hela Folksam-gruppen, överstiger 5, 10, 15 o.s.v. procent). Detta gjordes då trots att man nyligen hade sagt att man skulle ligga runt 10 % under överskådligt tid men på 5 % på lång sikt. Man sålde också av en del av sitt innahav i juni, vilket då med en "svagare" aktie sände ned den från ung. 60 till långt under 40 kr (dvs ung. 30 kr räknat med dagens aktie utan TR).
Idag äger Folksamgruppen 9,4 % av Swedbank efter att man har tecknat pro rata efter sitt innehav i nyemissionen men eftersom de med all sannolikhet är helt inkompetenta har de rimligen också ansökt om att få teckna extra aktier utan stöd av TR och därmed fått ytterligare typ 4 %, dvs 104 % istället för 100 % av sin andel i nyemissionen, vilket skulle betyda att man därmed har ökat ytterligare till 9,6 %. Detta är alltså ungefär den ägarandel som man hade vid nyår, vilket föranledde den försäljningen.
Hursomhelt: att en aktie sjunker helt utan att det är fundamentalt motiverat är goda nyheter! End of story. När Folksam (så att säga) handlade ned aktien i juni ökade jag mitt innehav på först 44 kr och sedan 42 kr (dvs runt 35 kr med dagens aktie utan TR).
Det är om man lyckas att utnyttja dessa "reor" på aktier som man slår index med god marginal.
'
Diamyds rapport
'
Diamyds rapport i fredags var av naturliga skäl inte någon spännande läsning. Det mesta var ju känt efter presskonferenser och prodpekt inför nyemissionen.
Verksamheten fortsätter att gå kraftigt minus, men det är naturligt i detta stadium och ingenting tyder på att ledningen inte har järnkoll på pengarna. Den stora frågan är som alltid om studierna kommer att falla väl ut, men det får vi inte veta än på ett tag. Ledningen har formligen hällt ut nyheter den senaste tiden, men det var naturligtvis för att förbättra möjligheterna för en lyckad nyemission. Med alla säkerhet hade man kunnat få mer än 70 kr per aktie men man hade förstås inte kunnat räkna med en sådan otrolig uppvärdering på så kort tid.
Den andra frågan är om pengarna nu kommer att räcka tills man om (!) allt går väl når ett positivt kassaflöde. Företaget har efter nyemissionen bara 13,5 miljoner aktier och det vore mycket bra för oss långsiktiga om detta kunde behållas. Om företaget skulle lyckas över förväntan skulle man ju på sikt kunna tjäna kanske en miljard per år. Detta delat på så få aktier skulle förstås ge en enorm utdelning.
I min analys av Diamyd har jag valt att bortse från de övriga produkter man har i olika stadier av utveckling eftersom de uppenbarligen inte är avgörande för framtiden. Diamyd står och faller med sitt diabetesvaccin, de andra produkterna är dock bra för framtiden då man förhoppningsvis genom dessa kan bli ett brett läkemedelsföretag. Om det skulle komma en stor och bra nyhet om något av dessa preparat kan det förstås påverka kursen och därmed min förutsägelse om att aktien förmodligen kommer att gå tillbaka med tiden eftersom det är så länge tills fas 3-studien är klar och vi verkar kunna få besked om licensförhandlingar med läkemedelsbolag.
Att man skyndar långsamt med dessa förhandlingar är ett tecken på mognad hos ledningen, en mognad man bara kan hoppas att en dag få se hos MSAB-ledningen. Man har f.n. en stor kassa och kan göra en ytterligare nyemission om det blir nödvändigt. Man kan alltså vänta tills man har en färdig eller i alla fall godkänd produkt innan man tecknar avtal och därmed få mycket bättre betalt.
Det är så här företag skall drivas!
Tidigare inlägg om Diamyd.
'
Diamyds rapport i fredags var av naturliga skäl inte någon spännande läsning. Det mesta var ju känt efter presskonferenser och prodpekt inför nyemissionen.
Verksamheten fortsätter att gå kraftigt minus, men det är naturligt i detta stadium och ingenting tyder på att ledningen inte har järnkoll på pengarna. Den stora frågan är som alltid om studierna kommer att falla väl ut, men det får vi inte veta än på ett tag. Ledningen har formligen hällt ut nyheter den senaste tiden, men det var naturligtvis för att förbättra möjligheterna för en lyckad nyemission. Med alla säkerhet hade man kunnat få mer än 70 kr per aktie men man hade förstås inte kunnat räkna med en sådan otrolig uppvärdering på så kort tid.
Den andra frågan är om pengarna nu kommer att räcka tills man om (!) allt går väl når ett positivt kassaflöde. Företaget har efter nyemissionen bara 13,5 miljoner aktier och det vore mycket bra för oss långsiktiga om detta kunde behållas. Om företaget skulle lyckas över förväntan skulle man ju på sikt kunna tjäna kanske en miljard per år. Detta delat på så få aktier skulle förstås ge en enorm utdelning.
I min analys av Diamyd har jag valt att bortse från de övriga produkter man har i olika stadier av utveckling eftersom de uppenbarligen inte är avgörande för framtiden. Diamyd står och faller med sitt diabetesvaccin, de andra produkterna är dock bra för framtiden då man förhoppningsvis genom dessa kan bli ett brett läkemedelsföretag. Om det skulle komma en stor och bra nyhet om något av dessa preparat kan det förstås påverka kursen och därmed min förutsägelse om att aktien förmodligen kommer att gå tillbaka med tiden eftersom det är så länge tills fas 3-studien är klar och vi verkar kunna få besked om licensförhandlingar med läkemedelsbolag.
Att man skyndar långsamt med dessa förhandlingar är ett tecken på mognad hos ledningen, en mognad man bara kan hoppas att en dag få se hos MSAB-ledningen. Man har f.n. en stor kassa och kan göra en ytterligare nyemission om det blir nödvändigt. Man kan alltså vänta tills man har en färdig eller i alla fall godkänd produkt innan man tecknar avtal och därmed få mycket bättre betalt.
Det är så här företag skall drivas!
Tidigare inlägg om Diamyd.
'
måndag 26 oktober 2009
Bolidens rapport
'
Bolidens kvartalsrapport idag verkar i vanlig ordning detta år ha överraskat marknaden positivt, men det långsiktigt intressanta är förstås att Aitik-projektet löper på och att man, som väntat, lyckas höja lönsamheten. Ledningen verkar som oftast göra allt rätt vad gäller terminssäkringen av metallpriser och dollarn på höga nivåer (kopparn är som tidigare säkrad till 65 % av den bedömda produktionen 2009 till -10 på 7600 USD och dollarn på 8,26 kr under nästa år).
Jag har tidigare skrivit om problemet med att grotta ned sig i för många siffror när man analyserar företag. Knappast för något företag gäller det mer än för Boliden, vilket också de ständiga felbedömningar som den samlade analytikerkåren gör inför företagets rapporter.
Bolidens resultat påverkas av en massa faktorer, framförallt råvarupriserna, dollarkursen, smältlönerna, malmhalten och produktionsnivån. De flesta av dessa kan företaget bara delvis påverka, t.ex. som sagt genom terminssäkring. Att försöka bedöma hur dessa faktorer påverkar resultatet i olika riktning under en kort period som ett kvartal eller ett år är alltså mycket, mycket svårt. Däremot är Boliden lättanalyserat på lång sikt och fundamental basis.
Det långsiktigt avgörande för Boliden är förutom råvarupriserna i svenska kronor företagets produktionshöjning i Aiktikgruvan (koppar). Om (!) råvarupriserna håller sig på denna nivå eller högre och allt går väl i Aitik så är dagens värdering alldeles för låg. Detta eftersom man kommer att få minst 50 % ökning av kopparproduktionen, just nu uppenbarligen företagets viktigaste intäktskälla (Boliden redovisar inte detta separat).
Ökad gruvproduktion, framförallt av den dyra kopparn och fortsatt höga metallpriser, framförallt för zink som inte är terminssäkrat skulle komma att kraftigt öka vinsten per aktie som just nu är 10 kr per år om man "fyrdubblar" detta kvartal. Även om p/e talet för cykliska företag sjunker när vinsterna (tillfälligt) stiger till skyarna är det ju inte orimligt att räkna med 10-15 de närmaste två-tre åren, vilket skulle kunna innebära 200-300 kr för aktien. Detta är f.ö. samma företag som ett antal analytiker nyligen (!) hävdade skulle tvingas till nyemission.
Kvartalsrapporten finns här.
Intressant info om Aitik-projektet och om dess finanser.
'
Bolidens kvartalsrapport idag verkar i vanlig ordning detta år ha överraskat marknaden positivt, men det långsiktigt intressanta är förstås att Aitik-projektet löper på och att man, som väntat, lyckas höja lönsamheten. Ledningen verkar som oftast göra allt rätt vad gäller terminssäkringen av metallpriser och dollarn på höga nivåer (kopparn är som tidigare säkrad till 65 % av den bedömda produktionen 2009 till -10 på 7600 USD och dollarn på 8,26 kr under nästa år).
Jag har tidigare skrivit om problemet med att grotta ned sig i för många siffror när man analyserar företag. Knappast för något företag gäller det mer än för Boliden, vilket också de ständiga felbedömningar som den samlade analytikerkåren gör inför företagets rapporter.
Bolidens resultat påverkas av en massa faktorer, framförallt råvarupriserna, dollarkursen, smältlönerna, malmhalten och produktionsnivån. De flesta av dessa kan företaget bara delvis påverka, t.ex. som sagt genom terminssäkring. Att försöka bedöma hur dessa faktorer påverkar resultatet i olika riktning under en kort period som ett kvartal eller ett år är alltså mycket, mycket svårt. Däremot är Boliden lättanalyserat på lång sikt och fundamental basis.
Det långsiktigt avgörande för Boliden är förutom råvarupriserna i svenska kronor företagets produktionshöjning i Aiktikgruvan (koppar). Om (!) råvarupriserna håller sig på denna nivå eller högre och allt går väl i Aitik så är dagens värdering alldeles för låg. Detta eftersom man kommer att få minst 50 % ökning av kopparproduktionen, just nu uppenbarligen företagets viktigaste intäktskälla (Boliden redovisar inte detta separat).
Ökad gruvproduktion, framförallt av den dyra kopparn och fortsatt höga metallpriser, framförallt för zink som inte är terminssäkrat skulle komma att kraftigt öka vinsten per aktie som just nu är 10 kr per år om man "fyrdubblar" detta kvartal. Även om p/e talet för cykliska företag sjunker när vinsterna (tillfälligt) stiger till skyarna är det ju inte orimligt att räkna med 10-15 de närmaste två-tre åren, vilket skulle kunna innebära 200-300 kr för aktien. Detta är f.ö. samma företag som ett antal analytiker nyligen (!) hävdade skulle tvingas till nyemission.
Kvartalsrapporten finns här.
Intressant info om Aitik-projektet och om dess finanser.
'
Obducats rapport
'
Inte mycket nytt under solen i Obducats kvartalsrapport i fredags. Fortsatt svag efterfrågan på företagets produkter på marknaden, vilket man naturligtvis kopplar samman med lågkonjunkturen. Detta stämmer säkert, men dessvärre är det fortfarande omöjligt att göra någon vettig prognos över den långsiktiga försäljningsutvecklingen. Ett företag som bara då och då lyckas sälja mycket dyra system är förstås notoriskt svårt att räkna på men det gör inte att Obducat inte är intressant på ett fundamentalt plan.
Nanotekniken är trots sin långa historia ännu fortfarande i sin linda. Potentialen är så stor att den inte kan uppskattas idag eftersom såpass förbättrade material- och därmed produktegenskaper är nästintill oskattbara. Alla nya teknikers potential överdrivs hejdlöst av dem som är mest engagerade och därmed insnöade, tänk bara på "virtual reality" för ett decennium sedan och IT-yran. Men även om man inte i närtid kommer att kunna konstruera däck som räcker hela bilens livslängd o.s.v. så är det även för en lekman uppenbart att om man kan bygga om material på atomnivå och överhuvudtaget fortsätta att förminska kretsar och liknande så kommer detta att förändra världen.
Egentligen spelar det för Obducats del ingen större roll om nanotekniken får sitt genombrott snart. Detta kan påverka företagets värdering enormt, men avgörande för Obducat är att man lyckas få stora beställningar av sina maskiner m.m. så att man etableras på marknaden och får lönsamhet i sin verksamhet.
Aktien är alltså ganska mycket en chansning. Man kan inte få igenom hur många nyemissioner som helst och den senaste räcker inte ens ett år med nuvarande kassaflöde. Det börjar bli väldigt många aktier (ung. 600 miljoner...) i Obducat.
Jag är dock fortsatt imponerad av företaget och de kunder man har offentliggjort och jag är helt övertygad om att displaytekniken som bransch kommer att bli ännu mycket större än den är idag.
'
Inte mycket nytt under solen i Obducats kvartalsrapport i fredags. Fortsatt svag efterfrågan på företagets produkter på marknaden, vilket man naturligtvis kopplar samman med lågkonjunkturen. Detta stämmer säkert, men dessvärre är det fortfarande omöjligt att göra någon vettig prognos över den långsiktiga försäljningsutvecklingen. Ett företag som bara då och då lyckas sälja mycket dyra system är förstås notoriskt svårt att räkna på men det gör inte att Obducat inte är intressant på ett fundamentalt plan.
Nanotekniken är trots sin långa historia ännu fortfarande i sin linda. Potentialen är så stor att den inte kan uppskattas idag eftersom såpass förbättrade material- och därmed produktegenskaper är nästintill oskattbara. Alla nya teknikers potential överdrivs hejdlöst av dem som är mest engagerade och därmed insnöade, tänk bara på "virtual reality" för ett decennium sedan och IT-yran. Men även om man inte i närtid kommer att kunna konstruera däck som räcker hela bilens livslängd o.s.v. så är det även för en lekman uppenbart att om man kan bygga om material på atomnivå och överhuvudtaget fortsätta att förminska kretsar och liknande så kommer detta att förändra världen.
Egentligen spelar det för Obducats del ingen större roll om nanotekniken får sitt genombrott snart. Detta kan påverka företagets värdering enormt, men avgörande för Obducat är att man lyckas få stora beställningar av sina maskiner m.m. så att man etableras på marknaden och får lönsamhet i sin verksamhet.
Aktien är alltså ganska mycket en chansning. Man kan inte få igenom hur många nyemissioner som helst och den senaste räcker inte ens ett år med nuvarande kassaflöde. Det börjar bli väldigt många aktier (ung. 600 miljoner...) i Obducat.
Jag är dock fortsatt imponerad av företaget och de kunder man har offentliggjort och jag är helt övertygad om att displaytekniken som bransch kommer att bli ännu mycket större än den är idag.
'
Trustorhärvan
'
Trustorhärvan var en groteskt fräck bolagsplundring som beskrivs väldigt intressant i boken Svindlande affärer- Historien om Trustor av Gunnar Lindstedt som dessvärre tydligen har sålt slut.
Enligt modellen "stjäl hundratusen och du får gå direkt i fängelse utan att passera 'gå', men stjäl 100 miljoner och du slipper undan" har bl.a. Thomas Jisander kunnat leva upp sitt stöldgods i många år precis som hjärnan bakom kuppen, Joakim Posener, som dock varit tvungen att gå under jorden i utlandet.
Slut med det nu för Jisander som idag mycket välförtjänt dömdes till 18 månaders fängelse av Svea Hovrätt. Man får vara glad för det lilla...
P3 Dokumentär är ett av mina absoluta favoritprogram, här är deras avsnitt om Trustorhärvan, lätt att ladda ned som i mp3 eller lyssna på över Nätet. Beskrivningen av hur de "festade" upp miljoner i Saint Tropez är HELT otrolig! Men framförallt är det intressant att höra hur enkelt det kan vara att plundra bolag om alla är med på noterna.
'
Trustorhärvan var en groteskt fräck bolagsplundring som beskrivs väldigt intressant i boken Svindlande affärer- Historien om Trustor av Gunnar Lindstedt som dessvärre tydligen har sålt slut.
Enligt modellen "stjäl hundratusen och du får gå direkt i fängelse utan att passera 'gå', men stjäl 100 miljoner och du slipper undan" har bl.a. Thomas Jisander kunnat leva upp sitt stöldgods i många år precis som hjärnan bakom kuppen, Joakim Posener, som dock varit tvungen att gå under jorden i utlandet.
Slut med det nu för Jisander som idag mycket välförtjänt dömdes till 18 månaders fängelse av Svea Hovrätt. Man får vara glad för det lilla...
P3 Dokumentär är ett av mina absoluta favoritprogram, här är deras avsnitt om Trustorhärvan, lätt att ladda ned som i mp3 eller lyssna på över Nätet. Beskrivningen av hur de "festade" upp miljoner i Saint Tropez är HELT otrolig! Men framförallt är det intressant att höra hur enkelt det kan vara att plundra bolag om alla är med på noterna.
'
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)