onsdag 7 september 2011

Riksbanken och verkligheten

Det känns efter morgonens meddelande om styrräntan lämnas oförändrad som om verkligheten för ovanlighetens skull har kommit på besök i riksbankshuset.

Riksbanksdirektionen, eller i alla fall den falang som fått sin vilja igenom har de senaste åren liknat en fårskock som sprungit än hit, än dit utefter vart statistiken för tillfället pekat med inte så lite övertygelse om att de hela tiden varit på rätt spår. Jag kan förstås inte veta mer än vad de själva berättar, men beslutet att mitt under brinnande finanskris hösten 2008 återigen höja räntan med stöd av en hög inflationssiffra i KI:s statistik, istället för att höja blicken något och se vad som helt uppenbart var på väg att hända, säger en hel del om hur denna könskvoterade skara bedriver sin verksamhet. Inflationstalet visade sig dessutom ironiskt nog vara fel.

Detta är samma fel som många analytiker gör- titta på enstaka siffror istället för att genom en vidare överblick, där siffrorna förstås är viktiga liksom många andra parametrar, skaffa sig en hyfsat sann bild av verkligheten. Talen kan ofta leda en fel. Räntabilitet på eget kapital t.ex. är förstås ett viktigt tal (Buffetts favorit) men det kan också leda en galet när man kommer fram till att ett företag med jättestor kassa och uthållig hög tillväxt som Apple är en dålig investering eller om man hänger upp sig på ett högt P/E-tal på cykliska företag i lågkonjunktur.

All statistik är gammal när man får den, hösten 2008 steg inflationen, förstås ett rött skynke för Riksbanken, och detta ledde till kraftiga räntehöjningar som så många gånger förut. Dessvärre har denna ordblindhet gjort att man nu i 10 år har legat med för hög ränta i förhållande till den verkliga inflationen. Man verkar helt blind för att vi med stor sannolikhet är på väg mot en verklighet med uthålligt låg inflation. Man bekämpar alltså något som inte finns- ett inflationsproblem.

Jag hör verkligen inte till alla dem som nu tror på världens snara undergång, men det är uppenbart att konjunkturen mattas av och då ska man inte bara sluta med räntehöjningar utan, istället för att hålla en räntebana som ingen mer än hökfalangen i Riksbanken tror på, ta intryck av omvärlden tillräckligt för att sluta jaga inflationsspöket med stöd av siffror som släpar efter med flera månader. Gamla prognoser är troligen inte nästan rätt efter att förhållanden plötsligt förändrats, de kan ofta vara helt av banan fel och hela ens analys kan lika ofta behövas skrivas om. Att sänka räntan till ECB:s 1,5 % hade varit proaktivt istället för att alltid reagera för sent och tvingas lappa och laga det man varit med om att ställa till, som när man sänkte räntan med 1,75 % i december 2008.

Att inte göra en djupare analys än Riksbanken är som att köra bil och istället för att använda framrutan bara titta på GPS:en som dessutom inte uppdaterats på ett tag.

3 kommentarer:

  1. Intressant inlägg! Tack vare din blogg har jag fått upp ögonen för MSAB, som ger mig ordentliga Fisherrysningar. Nischad marknad, bra tillväxt och framförallt stor tillväxtpotential. Innan jag snappar upp en post skulle jag dock bli glad om jag kunde få ditt svar på ett par frågor om bolaget i fråga.
    Vilka konkurrensfördelar anser du att MSAB har gentemot sina konkurrenter(Cellebrite t.ex.)?
    Hur anstränger sig bolaget för att förbättra sin marknadsposition och bredda sitt moat?
    Hur ser du på ledningens kompetens?

    Skulle vara oerhört tacksam om du bemödar dig att läsa igenom det här inlägget och besvara frågorna. MVH / Trogen läsare

    SvaraRadera
  2. Även om MSAB sedan flera år går med vinst tycker jag att man ska behandla det som ett "50 % förhoppningsbolag" numera. Detta eftersom de trots mycket stora order och väldigt stor marknadsandel i stora länder som Frankrike, GB och USA samt det fina systemet med dyra licensförnyelser inte har lyckats tjäna några större pengar på det ännu.

    Uppenbarligen är verksamheten väldigt personalintensiv och risken är att deras kostnader fortsätter att äta upp vinsterna. När jag köpte 2005 var situationen helt annorlunda- kostnaderna var låga (artificiellt låga skulle det visa sig) och vinsterna steg till skyarna och allt såg bra ut. Då kändes det som om man snart skulle kunna omvandla de återkommande intäkterna till höga vinsttal, men det har som sagt ännu inte blivit fallet.

    Vad gäller konkurrenssituationen är det mycket svårt som privatperson att bedöma kvaliteten på MSAB:s produkter då de bara säljer till offentlig sektor, men om man ska tro deras marknadsinformation så är de ju nu standrad i flera länder och att döma av deras offentliggjorda kunder (och de som enligt rykten köpt av dem) är produkten mycket attraktiv på marknaden.

    Ledningens kompetens är väl inte riktigt vad man skulle kunna hoppas då de missat att anställa och höja produktionen i tid ett antal gånger, dock har de som sagt lyckats vinna mycket stora affärer med prestigekunder som US Army och FBI så dåliga är de absolut inte.

    Jag skulle rekommendera dig att inte köpa för alltför stor andel av din portfölj, men innan dess läsa på rejält om företaget. Det finns flera mycket kunniga MSAB-skribenter på Börssnack som uppenbarligen satsat alldeles för mycket på företaget och följer allt som händer på deras marknad.

    SvaraRadera
  3. Tack för ett mycket utförligt svar! MSAB utgör nu 7% av undertecknads portfölj. Med dagens värdering krävs det knappt en årlig vinsttillväxt på 7-10% för jag ska vara nöjd. Keep up the good work! // Trogen läsare

    SvaraRadera