torsdag 25 november 2010

Tyska tokerier


I ett cyniskt spel för galleriet (i detta fall de tyska väljarna) fortsätter Angela Merkel med att skapa oro på marknaden genom att insistera på att "marknadens aktörer" ska stå för en del av kalaset om EU i framtiden måste rädda enskilda länders ekonomier. Den "s.k. marknaden" talar honom precis som den svenska vänstern gjorde i början av 90-talet. Som om den bara fanns i vissa personers medvetande.

Det är politiker som sätter upp ramarna för vad som är tillåtet i länder och de har massor av hjälpmedel för att korrigera fel. Dessvärre inser inte de heller när det börjar barka, men ansvaret är i första hand deras.

Problemet med hennes utspel är att hon förvärrar krisen. Absolut alla, dvs alla stater, företag och alla privatpersoner har en räntenivå som de inte klarar av. När ett land håller på att helt gå åt fanders ska man ta det lilla lugna med ordvalen som ledande politiker. Populism har aldrig gjort någon lycklig.

9 kommentarer:

  1. Öhhh, va?

    Tyskarna förvärrar inte krisen, Tyskland är enda anledningen till att euron fortfarande finns och att flertalet stater i Europa fortfarande har näsan över vattnet.

    Privata aktörer har lånat ut pengar till t ex Grekland till hög ränta. De har fått hög ränta därför att de har tagit på sig en risk. Så vad säger du egentligen: de privata aktörerna ska få hör ränta, men tyskarna ska stå för risken?

    SvaraRadera
  2. Jag håller med föregående anonym. Du bör koncentrera dig på mikron vilket du gör ypperligt. TYskarna är trötta på att betala för alla andra och merkel måste agera för att ha nån som helst chans att bli återvald.

    SvaraRadera
  3. Jag håller helt med om att Tyskland bidrar till stabilitet i det stora, min åsikt är att man som ledande politiker i ett stort EU-land inte ska uttrycka sig korkat. Det är nog ganska uppenbart att hennes uttalanden för typ 10 dagar sedan om "om det blir en statsbankrutt", dvs att detta var en faktiskt möjlighet var den utlösande faktorn i och med att detta fick Irlands räntor att gå i taket, dvs det var helt huvudlöst, läs t.ex. vad Borg m.fl. ansåg om detta.

    Irritation över att behöva betala när man (numera!!) sköter sin ekonomi i Tyskland är en sak, att spä på problemen och en allmänt dålig attityd till marknaden är en annan. Om Tyskland egna budgetproblem för några år sedan hade inträffat i ett mindre land och under nuvarande förhållanden hade det kunna gå illa för dem med.

    Tyskar är utmärkta sparare, men usla investerare och i och med att mycket få av dem äger aktier har de dålig förståelse generellt för hur marknaderna agerar.

    SvaraRadera
  4. Håller med Lou om att Tysklands utspel är onödiga. Tycker på det stora hela att jag även läser mer balanserad makro i denna blog än många blodgrannar. Nå, vill man att motparten ska få betala för den risk man tar så är det väl bara göra det? Men snack och ingen hockey gör bara investerare nervösa.

    Jag tycker det är helt obegripligt att först Island och sedan Irland nationaliserat skulder som inte tillhör samhället. Bägge de små men tämligen i övrigt välskötta länderna ska givetvis låta bankerna gå omkull, låta motparterna ta smällen (vilket i detta fall är stora banker i Uk, Frankrike och Tyskland). En bankkrasch behöver inte betyda katastrof för kunderna eller systemet. Bara att ägarna raderas ut och att fordringsägerna tar rejäla nedskrivningar av utstående obligationer. Skulle problemet kan då skjutas vidare genom banksystemet träder lämpligtvis centralbanken in och täcker upp med likviditet. Att lägga dessa förluster på skattebetalare är horribelt. Behåll dem i banksystemet där de hör hemma. Och är man rädd för Moral Hazard kan man radera ut ägarna lite godtyckligt så ordnar man den saken (lättast genom likviditetstillskott från centralbanken via utspädning med riktade emissioner).

    SvaraRadera
  5. Nu är du ute och cyklar rejält.

    Att "marknaden" ska ta eventuella förluster för sina investeringar i olika länders statsobligationer är, precis som Merkel föreslår, bara en naturlig del av en rent kapitalistisk ekonomi. Allt annat är horribelt; varför ska den tyska befolkningen betala för privata felinvesteringar?

    Det enda Merkel gör är att säga sanningen om tillståndet för de västerländska ekonomierna vilket får marknaden att värdera risken för betalningsinställelse mer korrekt. Så som det har varit tidigare har statsobligationerna handlats med en implicit backning från EU/IMF varvid länderna har kunnat låna till en för låg ränta i förhållande till risknivån.

    Du verkar ha två poänger; dels att bankrutta stater inte ska behöva utsättas för marknadskrafterna hur som helst och dels att Merkels uttalande var klumpigt. Din första poäng anser jag är felaktig (den är närmast socialistisk till sin natur) medan din andra har viss bäring då det temporärt kan leda till en överreaktion i marknaden.

    SvaraRadera
  6. Nej Mange, det är du som är ute och cyklar.

    En obligation kan man se som ett lån. Säg mig nu om detta låter vettigt:

    Du lånar ut 10 kr till din kompis, till 5% ränta per år. Din kompis spelar bort pengarna, och lyckas via exempelvis blankning skaffa sig en massa skulder.

    Är det då rätt att du ska behöva stå för hans skulder eftersom du lånade ut 10 kr till honom?

    Sunt förnuft säger att naturligtvis är inte du ansvarig för din kompis skulder, bara för att du lånat ut pengar till honom.

    Det värsta som kan hända är att du inte får tillbaka ditt lån, men allt utöver det, får din kompis stå för.

    Så fungerar det även med obligationer idag om jag förstår det hela rätt. Som allra värst kan du förlora din insats, och det är här som politikerna gjort ett fundamentalt fel! I.o.m. att de "räddar" bankerna, uppnår man inte marknadens effekt med effektiv fördelning av resurser (uppköp av konkursbon, nedläggning av ej lönsamma delar m.m.), och när man då använder skattebetalares pengar för denna dårskap, ja då är man mycket fel ute.

    Ergo... Lou har alldeles rätt. Skulle Merkels modell gälla, skulle en ny form av obligationspapper tas fram med obegränsat ansvar. Dock skulle resultatet vara att 1. färre skulle låna ut pengar och 2. räntan skulle bli skyhög för att täcka risken. Alltså är iden rätt dumm och alla skulle i princip förlora på det.

    Nej, jag håller mig till aktier och företag. Länder styr av jordens avskum (politiker) där krav och mätbara mål inte återfinns. Skulle världen skötas som ett företag skulle en ny guldålder i sanning vara på väg.

    SvaraRadera
  7. Anonym, det är ju precis det som är min poäng; "marknaden" (investerarna i statsobligationerna) måste ta en nedskrivning på sina investeringar för att minimera kostnaderna för moral hazard. Jag har aldrig föreslagit att något obegränsat betalningsansvar ska införas för dessa aktörer.

    Det som Merkel motsätter sig är att, i ditt exempel, kompisens fader (Tyskland) ska betala skulderna för sin son (Irland et al). Det är givetvis helt orimligt och leder bara till att du gör en slarvig kreditbedömning av din kompis betalningsförmåga.

    Anledningen till att räntorna stiger på de perifera ekonomiernas statslån är att marknaden långsamt börjar inse hur illa det är ställt. Jämför med vad exempelvis Argentina eller Pakistan får betala i ränta på sina statslån. EU-byråkraterna är livrädda för att de europeiska bankerna måste göra nedskrivningar på sin utlåning till nämnda länder, vilket raskt hade sänkt kapitaltäckningsgraden och lett till mera oro på marknaden. Så som det är idag skjuts bara det oundvikliga problemet temporärt på framtiden.

    SvaraRadera
  8. Hej igen Mange,

    Jag tror att det hela bygger på våra olika uppfattningar om vad Merkel egentligen menar. Du verkar mena att hon menar att marknaden får ta förlusterna själva.

    Jag håller inte med om den tolkningen.

    Min tolkning av hennes uttalande är att marknaden skall få stå för merkostnader i form av skatter och/eller ändrade regler, vilket är helt absurt.

    När det gäller situationen av tyskland skall betala för irland, så finns inget tvång, utan det är upp till tyskland. Naturligtvis straffar tyskland sig själv om de inte betalar p.g.a. euro fall m.m. men det är en annan diskussion om eus vara eller icke vara.

    Faktum kvarstår, om tolkningen innebär ett straff för marknadens aktörer är det katastrof.

    Om tolkningen innebär att hon motsätter sig att ett land betalar för ett annat, så rycker jag på axlarna, då jag är intresserad av marknaden och inte vilket misskött land som betalar för något annat. Men obligationer och privata investerare ska man hålla utanför den diskussionen.

    SvaraRadera
  9. Intressant diskussion som uppstod. Om EU och EMU ska fungera krävs minst två saker: att man inte låter ett land sänka hela skutan och att man visar länder som får mycket svåra problem (som f.ö. sällan beror på bara en sak eller är förorsakade av hela befolkningen) så ställer de andra upp solidariskt. Det senare är inte konstigare än om Estland med sin uppstudsighet mot Ryssland utsätts för olika angrepp så ska EU ställa upp på Estlands sida.

    Att säga att man räddar bankerna är fel, dels är det man försöker rädda inte en bank utan det finansiella systemet som kan kollapsa om man utsätter det för en chock (Lehmann höll på att välta hela världens skonomi, t.ex.). Banken finns kvar efter räddningen, men ägarna har inte räddats, de har förlorat allt eller typ 95 % av sin andel i banken i de fall som stater har "räddat banken". Den delen får de aldrig tillbaka.

    SvaraRadera