Glöm investmentbolagen!

Svenska investmentbolag har ett gemensamt med de små investmentbankerna- de ger framgångsrika affärsmän ytterligare status. Erik Penser har sin bank och sitt investmentbolag, herrar Hagströmer och Qviberg hade både och, men nu endast investmentbolaget Öresund och förstörda anseenden.

Vissa nöjer sig dock med ett investmentbolag; Gustaf Douglas har sitt Latour och Wallenbergarna "sitt Investor", som det brukar heta trots att de inte äger företaget, Peter Wallenberg har t.ex. som störste ägare 0,5 % av aktierna, utan kontrollerar dem genom en välgörenhetsstiftelse och a-aktier. Denna kontroll över någonting man inte äger har varit mycket lönsam för Peter Wallenberg som idag får 17 miljoner i årlig pension från företaget utan att någonsin ha arbetat i det. Stenbecks har sitt Kinnevik o.s.v. o.s.v.

Har man dessutom ett även i dessa sammanhang riktigt "out-sized ego" döper man sin skapelse efter ingen mindre person än sig själv. Fredrik Lundberg har sitt Lundbergs, Melker Schörling är inte bara namn på en person. Listan kan göras mycket längre.

Investmentbolag är dock en dålig placering för alla andra än möjligen ovanstående finansmän. Man tillför kapital till ett företag som köper aktier för pengarna och sedan noterar sig på börsen och därefter för alltid handlas med rabatt, dvs aktiekursen är lägre, ofta runt 30 %, lägre, än värdet på aktierna. Lägg till att placeringarna inte sällan går sämre än index och att själva förvaltningen kostar pengar för aktieägarna. Vilken lysande affär!

Trots allt detta råder det ingen brist på intresse från småsparare. Den enda logik (om det är rätt ord) för detta som jag kan hitta är väl att de som inte törs välja och köpa aktier själva gärna tar rygg på personer de litar på och därigenom i alla fall kan känna att de gör något lite mer äventyrligt än att köpa en tråkig fond. Detta är fröstås helt galet- kan man inte välja aktier själv så bör man köpa en fond eftersom den handlas till värdet på tillgångarna, administrationen är billig och det finns ingen som helst risk för inblandning från storägare med tvivelaktiga avsikter och moral som t.ex. när Öresund skulle försöka rädda HQ Bank.

Många har blivit oerhört rika på aktier, men jag tror inte det gäller särskilt många personer som köpt investmentbolagsaktier.