fredag 11 december 2009

Kina står på egna ben


Jag brukar ju som bekant tjata om BRIC-ländernas, framförallt Kina och Indien, växande betydelse för världsekonomin och idag ska jag driva det ännu längre.

Fram till för ett år sedan var den helt dominerande "sanningen" att det var USA:s (dvs den nuvarande ledaren i världsekonomin) privatkonsumtion som drev Kinas årliga expansion med svindlande 8-10 % BNP-tillväxt per år sedan 10-15 år.

När sedan jätten på steroider (läs lånefinansierad konsumtion) USA sedan drog ned sin privatkonsumtion till ett minimum på några få månader var den samstämmiga åsikten att Kina och Indien nu skulle få hemska problem.

Så har inte skett, tvärtom ökar de och ökar dessutom utan hejd. Det är ett paradigmskifte vi bevittnar. Det var förstås väntat att tyngdpunkten sakta men säkert skulle förskjutas mot Asien, men det som nu har hänt kommer troligen att i framtiden ses som det första stora steget efter vilket världen aldrig mer blev sig lik.

Fundera ett ögonblick över betydelsen av följande talande statistik som släpptes idag:

Mitt i krisen för hela världsekonomin ökade den kinesiska privatkonsumtionen i november med nästan 16 % mot för ett år sedan (oktober hade nästan samma siffra) och industriproduktionen steg med 19,1 % (!!!), samma siffra för oktober var 16 %. Nybilsförsäljningen i Kina exploderar för närvarande, den t.ex. fördubblades i november mot samma månad förra året.

Fastighetsinvesteringarna i kinesiska städer ökade från januari till november i år med över 32 % och handelsöverskottet mot omvärlden (framförallt USA) var som vanligt enormt. Ständiga handelsöverskott betyder dessutom att Kina äger allt mer av jordens resurser.

Grundläggande för både den nya situationen är den kinesiska privatkonsumtionen. Detta betyder kinesisk tillväxt utan draghjälp av en amerikansk expansion, något helt nytt. Detta krävs också tror jag för att Kina ska kunna fortsätta sin enorma expansion inom landet såväl som över hela världen. Det finns nästan en miljar kineser som har väldigt lite idag men arbetar hårt och får det allt bättre. Deras ständigt ökade samlade konsumtion kommer att vara dragloket för Kina och på sikt för hela världen.

Kinesiska företag driver nu projekt i hela Asien, Afrika och Sydamerika, ofta med kinesiskt statsstöd och utan minsta krav på att dessa länder ska sköta sina mänskliga rättigheter. Dammar, gruvor, vägar, fabriker byggs till konkurrenskraftiga priser överallt. Allt skött av kinesisk arbetskraft.

Privatkonsumtionens betydelse för expansionen och den stora expansionen i sig själv gäller heller inte bara Kina, situationen kommer förmodligen att vara liknande i Indien om än i lite mindre skala och där fokuserande mycket mer på teknik.

Naturligtvis finns det risk för bubblor i BRIC-länderna och visst drivs de kinesiska tillväxtsiffrorna upp av att Kina nu genomför stora statliga infrastrukturprojekt. Man får dock inte heller glömma att den kinesiska staten har råd med dessa jätteprojekt till skillnad från t.ex. USA och Tyskland. Den nya infrastrukturen kommer dessutom att vara helt nödvändig för fortsatt expansion.

Om man inte förstår att denna tillväxt kommer att få enorm betydelse för många branscher, framförallt råvaror så kommer man att missa en av de största chanserna i vår tid. Kinas och Indiens tillväxt får nu enorm betydelse för möjligheterna för privatpersoner att köpa t.ex. bil för första gången. Trots den enorma ökningen säljs dock bara tio miljoner bilar per år i Kina, vad händer när några hundra miljoner personer till köper bil? Vad händer när de också börjar byta bil vart tredje år? När alla har råd med mobiltelefon? Och vill byta telefon vartannat år. Keramikhäll, kyl, frys och platt-TV?

Till allt detta kommer det att behövas enorma mängder stål, koppar, zink o.s.v.Köp SSAB och Boliden och behåll dem. På sikt blir med all sannolikhet resultatet som för Forrest Gump.

This is where you heard it first! ;-)




6 kommentarer:

  1. Kina otrolig tillväxt är klart imponerande. Men, vad man måste ha i baktanke är också den expansiva finanspolitiken Kinas Regering kör.

    Lån i Kina upp 40% av BNP varje år.

    Penningmängden + 30% per år.

    Siffror som helt klart är skrämmande. Siffror som man också ha i baktanke när man talar om Kinas "otroliga tillväxt".

    SvaraRadera
  2. En aspekt som inte får glömmas är att det inte finns tillräckligt med råvaror för att en stor andel av kineserna (eller indierna för den delen) ska kunna nå vår materiella standard...

    SvaraRadera
  3. Vill bara stå upp och applådera en artikel som känns som en klockren sammanfattande analys, i alla fall i min lilla bok.

    SvaraRadera
  4. Well, Chinas BNP sjönk från 13% till 6% mellan mitten av 207 och mitten av 2009. Det är först i slutet av 2009 som tillväxten har satt fart igen och ligger nu på 9% i årstakt. Inte illa, men långt ifrån 13%. Mycket av denna tillväxt har supportats av mycket stora tillväxtfrämjande åtgärder, mest i form av statliga byggprojekt, men också genom att man piskat bankerna för att låna ut mer pengar till konsumenter och företag. Gammal hederlig kommunistpolitik mao. Betalningen har skett ur den stora skattkista man byggt upp från ett starkt handelsöverskott under många år.

    Vi ska inte glömma att det inte var många decenier sedan (2-3) sedan USA växte med ungefär samma tillväxtt som Kina haft de senaste deceniet, runt 9%.

    Bytebalansen har också tagit ordentligt med stryk,från $40mdr/månad i slutet av 2008 till omkring $15mdr.

    Korrelationen mellan BNP och export till nordamerika är fortfarande mycket stark. FRån $27mdr till 13mdr (slutet av 2008 till mitten av 2009). Importen från nordamerika har under samma period legat ganska stilla omkring $7mdr.

    Nu ska vi ju inte heller glömma bort att Kina har en mycket lång väg att vandra. Från att ha legat i malpåse i 200 år eller så, så börjar de slutligen att åteta en del av sn beskärda del av den globala produktionen. Före industrialiseringen i väst, på 17-18hundratalet, så stod Kina för ca 30% av global BNP, dvs ungefär motsvarande sin befolkning i relaton till resten av världen. Det som sker idag är att Kina börjar ta igen en del av resten av världens försprång. Det är bara naturligt och inte alls något större mirakel.

    Tyvärr så är det som så att Kinas valuta Renmembi är extremt undervärderad och den enda anledningen till att den hålls på den nivån är att de hr invsterat en stor del av sitt handelsöverskott i US-treasuries. En revalvering skulle få mycket stora konsekvenser på valutareserven. Dessutom skulle det ocså minska deras största USP - billig arbetskraft.

    Du får nog fundera lite igen huruvida "decoupling" verkligen existerar. Med en ökande global handel så vore det väldigt märkligt om Kina skulle kunna slå sig fri och inte påverkas av en global lågkonjunktur.

    SvaraRadera
  5. Hej Sten. Jag trodde inte att Kina lånade så mycket, av vem? Har du nån statistik eller länk. Ja, hursomhelst är det ju känt att man "sponsrar" utvecklingen, framförallt med infrastruktursatsningar, men det ändrar ändå inte det faktum att man växer så det knakar, har enorma bytesbalansöverskott och idag mer eller mindre äger USAs statsskuld (Fed bonds) och därmed i praktiken finansierar USA.

    Deras enorma befolkning och, tja, rätt sanslösa syn på politisk styrning och liknande kommer att göra det möjligt att expandera vidare.

    SvaraRadera
  6. Hej "Anonym" och tack för din långa och välinformerade kommentar.

    Min avsikt är absolut inte att påstå att Kina är nåt mirakel (dvs bättre än andra) eller att de inte påverkas av omvärlden.

    Vad jag ville få fram är att Kina mycket snabbt håller på att bli den nya jätten och att detta kan få stor betydelse för oss och på lång sikt för t.ex. råvaruaktier.

    Precis som du skriver är Kina idag på en mycket låg nivå jämfört med oss, men det är också det som kommer att göra att de behvöer enorma mängder av t.ex. zink och koppar, vilket de till stor del köper från USA.

    För mig verkar Kinas politik mycke trationell: de har stora valutareserver och använder dem nu i lågkonjunkturen för att finansiera infrastruktur som de absolut måste ha för att kunna moderniseras och kunna växa "organiskt".

    Om man växer med 8% om året, vilket f.ö. är ledningens uttalade ambition (alltså bra precis 8 % är målet, inte mer pga rädslan för inflation m.m.) under en lång tid medan vi andra växer med kanske 1-2 % så är det lätt att förstå att världen kommer att förändras.

    SvaraRadera