Ett lönsamt år

År 2013 är till ända och det var ett mycket lönsamt år för mig liksom för de flesta andra investerare. Även om jag egentligen inte tycker att det är rätt att fokusera på kalenderår så är det ändå en enkel avdelare att göra när man vill kontrollera sitt resultat för året.

Eftersom jag lämnade Avanza för över ett år sedan kan jag inte se min utveckling lika bra som jag då kunde redovisa (år och månad). Jag får alltså göra en uppskattning utifrån hur aktierna och dollarn har gått om jag inte vill sitta och göra ett avancerat excelblad och orken finns i vilket fall inte idag. Kanske kommer jag att göra ett blad över alla mina investeringar de senaste fem åren istället såsmåningom.

Swedbank är mitt största innehav (drygt 40 % idag) och det har gått från 127,90 till 181 kr, vilket är en uppgång på 41,5 % till vilket man förstås får lägga en massiv utdelning på 9,90 vilket ger en total förräntning på otroliga 49 %. Dock har jag ökat i år (motsvarande 23 % av nuvarande innehav vid i snitt ung. 150 kr, dvs 21 % uppgång) och det drar förstås ned procentuella uppgången, men ökar lika självklart uppgången i kronor under året jämfört med om jag inte hade ökat och hållit mer i kontanter.

Apple är mitt näst största innehav (24 %) och jag ökade första halvan av året för att sedan sälja av runt 10 % av det maximala innehavet under hösten (en fullständig sammanfattning av mina investeringar i Apple finns här). Uppgången är från 549 till just nu 560 dollar (2 %), men det är som synes av sammanställningen bakom länken bara halva sanningen för mig som passade på att öka under det bisarra ras som skedde i somras när okunniga analytiker och journalister skrev idiotier på löpande band och fick ned kursen till som lägst 385 dollar. Jag har alltså tjänat en del på Apple i år eftersom det jag köpte steg med ung. 40 % tills jag sålde och ännu har kvar en del av detta, kanske ger det 8 % på totalen, men någon exakt summa kan jag inte ge eftersom jag måste räkna mer på detta. Till detta kommer förstås hyfsade utdelningar.

Förra årets nykomling Starbucks (17 % av portföljen) har haft en otrolig resa under året; från 55 till 79 dollar (+44 % om man struntar i valutaeffekten, vilket man lustigt nog kan göra eftersom dollarn idag är värd lika mycket i SEK som vid förra årsskiftet).

H&M har gått mycket starkt (31 %) och är idag nästan exakt 10 % av portföljen.

Boliden har varit sämre men jag har också avvecklat ung. 2/3 av innehavet under året. Från 126 kr till 98,45 är en nedgång på 22 % men det mattas av att jag sålde först på 123 kr och därefter på runt 105 kr. Idag är innehavet typ 2 % av min portfölj så det saknar förstås all betydelse, men är också en trevlig fingervisning om hur fint mina placeringar har gått de senaste fem åren eftersom mitt totala innehav, vilket alltså skulle vara typ 7 % av portföljen om jag inte sålt någonting alls (jag sålde lite förra året också), var mitt näst största innehav 2009. Då var kursen dessutom rejält mycket lägre än idag så i kronor var det förstås mycket mindre värt.

Resten är tre kapitalskyddade placeringar och kontanter. Jag har också gjort några uttag under året, bl.a. för att köpa två och sedan sälja ett armbandsur, men även för att finansiera köp av några antikviteter och en del av ett byggprojekt på landet.

Sammantaget har jag med all sannolikhet haft en förräntning över vad börsen har givit i år (23 %), främst hjälpt av att Swedbank gått dubbelt så bra som börsen och är så pass stor, likaså med Starbucks och H&M (67 % av portföljen har bättre och till största delen mycket bättre än index) samtidigt som jag avvecklat för tillfället svaga Boliden och ändå fått runt 8 % på Apple.

Jag planerar inte att göra några förändringar i portföljen idag, men ökningar kommer säkert att ske i nuvarande bolag när aktierna faller. Själv tror jag på fortsatt uppgång. Man ska aldrig underskatta hur mycket börsen kan stiga och hur länge det kan hålla på (eller för den delen hur mycket den kan falla och hur fort det kan gå), men att sitta och stirra på PE och tro att det finns någon automatik i nedgångar för att PE stiger är ingen väg till framgång. H&M har historiskt högt PE idag, men PE är inte pris och det kan lika gärna, vilket jag tror idag, sjunka genom att vinsten ökar.

Apple steg inte mycket i år, men det är väldigt sannolikt att den kommer att stiga radikalt nästa år tack vare att marginalen nu stiger och försäljningen ökar väldigt snabbt. Vi får se, hursomhelst känns mitt stora innehav mycket bra och jag kommer inte att sälja mer innan den har stigit en bra bit till.

Gott nytt år!

Minskning i Patek

Det är förstås omöjligt att investera i det privatägda Patek Philippe, men jag har ändå som bekant gjort två investeringar i deras underbara armbandsur. Nu har jag s.a.s. minskat lite i och med att jag sålde mitt andra ur för ung. 96 000 kr, vilket betyder en förlust på 7500 kr (fick hjälp av att pundet ökat i värde mot kronan under tiden). Detta kan kanske tyckas vara en dålig affär men jag är mycket nöjd.

Jag är nöjd för att jag begick misstaget att köpa en modell före den jag egentligen var intresserad av (tillverkad 2002) och detta gjorde att klockan var något mindre än det som idag är det vanliga för herrur, varför den kändes något liten i förhållande till den 5196G som jag bär till vardags (med undantag för vid allt fysiskt arbete förstås) och jag använde den väldigt sällan. Förutom detta är det förstås inte så bra för den förväntade förräntningen på investerat kapital då modet knappast kommer att börja gå mot mindre ur. Ett nybörjarmisstag på alla sätt. 

Som jag har sagt tidigare kommer mina investeringar i Patek att vara på marginalen och den förväntade förräntningen är till minst 50 % upplevelsen att bära världens i särklass finaste armbandsur. Flera av de i mitt tycke mest tilltalande modellerna är dessutom i den nedre delen av prisspannet som sträcker sig nästan hur högt som helst. #5107 var  alltså ett felköp och jag är glad, med tanke på insatserna, att jag kom ur detta med så förhållandevis liten förlust.

Jag tor dock forstsatt stenhårt på modellen att köpa ur som varit ute ett par år på marknaden och därmed gjort det lilla ras i värde som kommer av att folk hellre är den första ägaren till ett armbandsur. Härmed kan man dra full nytta av den därpå följande värdeutvecklingen som är den vanliga om man väljer pateks populäraste modeller (Calatrava, Nautilus och vettiga "complications").

Mitt mål idag är att en dag köpa den rena och fina några år gamla 5711, dagens variant av den superklassiska sportmodellen Nautilus från 70-talet, som endast visar tid och datum. En stålklocka i fantastisk design som förutom nöjet att bära den är det närmaste pengar på banken man kan komma om man inte betalar för mycket för den (dvs typ 150 000 kr).

Originals never go out of style...

På sikt är det inte omöjligt att jag höjer insatserna och investerar i complications som den underbara 5396/1G-001 helt igenom gjord i vitguld, men med ett pris runt 400 000 är det ju ingenting som man bär på sig varsomhelst. Vitguld är f.ö. en metall som man inte kan uppskatta tillfullo utan att uppleva den, precis som med patek-klockor öht.  Sen finns det fantastiska möjligheter att investera i gamla patek-kronografer men då måste man förstås lägga upp en miljon eller mer på bordet, dock med minimal risk att inte få tillbaka dem, men att använda en sån klocka är knappast aktuellt för oss vanliga dödliga.

5396/1G-001

Börspodden

Jag har de senaste dagarna lyssnat mig igenom Börspoddens femton avsnitt sedan starten i september och det har lyst upp i vintermörkret av flera skäl. Det är väldigt intressant att höra hur "den andra sidan" tänker (dvs de som arbetar med kortsiktig spekulation, a.k.a. daydtrading), de tar upp en massa svenska företag som jag inte har någon koll på alls och de har en skönt skeptisk inställning till alla dessa förhoppningsbolag som är ute och stökar i etern, förmodligen av egen, smärtsam erfarenhet. En extra bonus är att de två "programledarna" uppenbarligen är nästan komiskt olika som personer.

Nej, jag tänker varken köpa svenska småbolag eller börja trada aktier, om inte annat får man här en inblick i vilket stressigt liv det ger när man tillfälligt har så stora innehav att det är vanskligt att gå på lunch eller, ve och fasa, sitta kvar över helgen. Men intressant är det och mycket lärorikt med så mycket information om många företag, då kan man ta att de ibland är lite väl snabba i sina domar- att avfärda Swedbank som investering om man är ute efter någonting annat än direktavkastningen utan någon som helst argumentation känns inte seriöst men det vägs med råge upp av alla insatta analyser av många betydligt mer obskyra bolag och berättelser om livet on the edge.

Köpa Apple när det är billigt

När jag först fick upp ögonen för Apple-aktien (Apple hade jag känt till väl sedan jag köpte min första dator "Mac Classic II" 1992) någon gång andra halvan av 2010 var det förstås det låga PE-talet som förvånade mig mest. Att Apple växte så det knakade var allom bekant, men jag hade inte funderat så mycket på det som ett investeringsalternativ eftersom snabbväxande, väldigt hippa företag tenderar att vara högt värderade. Så går det när man inte tittar närmare. Men jag började i alla fall sent om sider köpa efter nyår 2011 varefter följde ett dussintal ytterligare köp, under ung. ett år när aktien generellt steg men därefter under hela fallet ned till under 400 dollar. Senaste två veckorna har jag sålt 10 % av det jag hade som mest, dvs efter köpet på 397 dollar, se nedan, varav en tredjedel idag på eftermiddagen på 572 dollar.

Under den uppgående fasen var det tack vare de många ryktena om Apples nära förestående undergång gott om tillfällen att köpa till lägre kurs. Det är förstås inget unikt med Apple, alla aktier studsar upp och ned med viss periodicitet nuförtiden, men Apple har alltid haft en tendens att falla handlöst trots att företaget går mycket bra. Nedan finns en förteckning över mina inköp de senaste tre åren.

Jag hade ett väl stort innehav kände jag efter vårens sista köp och bestämde mig då för att gradivs minska kaske upp till 40-50 % av mitt innehav när tillfälle gavs, med första försäljning i vilket fall över 500 dollar, en kurs som jag upplever bisarrt låg men ändå klart över den nivå som Apple skulle hamna på om något väldigt dåligt skulle inträffa. Det sistnämnda kan aldrig uteslutas, inte ens för företag som liksom Apple flyger i cirklar runt konkurrenterna. Ledningen kan förolyckas i en flygkrasch. Det är mycket osannolikt att Apple skulle satsa extremt mycket resurser à la iPhone på någonting som sedan skulle bli en gigantisk flopp, men det är inte omöjligt.

Som synes har jag nästan hela tiden från starten trots både stor uppgång och kraftigt fall hela tiden varit på plus. Om uppgången fortsätter kommer jag långsamt att sälja enligt ovan, men även om jag skulle göra om de senaste två veckornas försäljning skulle jag vid dagens kurs fortsätta att ha klart större innehav i Apple än i Starbucks, mitt tredje största innehav (förhållandevis defensiva Swedbank är största innehavet och i särklass största delen av mina utdelningar).

Köpa när det är billigt

Grundläggande för värdeinvestering är förstås att förstå och våga att köpa billigt, men lika viktigt för framgång är att man fortsätter att köpa billigt även om aktien har stigit.

Näst efter mina första köp av Swedbank och i viss mån Boliden (ägde redan lite Boliden men ökade väldigt mycket vid raset) på extremt låga nivåer 2008 och 2009 är de bästa affärer jag har gjort de där jag har ökat mitt innehav efter att en aktie har fallit omotiverat mycket. Detta är extremt lönsamt.

För alla som inte tänker sälja idag utan hoppas på att tjäna mer pengar i framtiden är nedgångar alltså inte ett problem, det är fåfänga att gräma sig för att man inte har paranormala förmågor och säljer precis på toppen och köper på botten.

Alla aktier handlas (nästan) hela tiden under sitt kursrekord. Om kursrekordet är långt över dagens kurs tas detta som bevis av media för att företaget är i kris. Det spelar dessutom ingen roll för journalister och andra om rekordet var en topp långt över den normala kursen (i Apples fall var rekordet 705 dollar långt ifrån de normala 550-600 under 2012). En toppnotering om än bara för en dag huggs i sten och tjatas om i åratal. Media fylls med artiklar om hur "värde" har "förstörts", hur det är synd om aktieägarna osv. Trams!

Det finns dock en bra sak med toppnoteringar, de ger en fingervisning för vad Mr. Market kan förmås att acceptera för kurser för ett visst bolag. Det är inte något skäl i sig att tro att den nås igen, men det visar att det kan ske när marknaden vid ett tillfälle tror stenhårt på företaget (eller kanske snarare aktien). Ett företag vars aktie är i en svacka trots att företaget går bra kommer att komma tillbaka om inte företaget börjar gå sämre, det kommer nya tider och tankar på marknaden och aktier överraskar lika ofta uppåt som nedåt. Tiden är det bra företagets vän men det dåliga företagets fiende.

Ett bra exempel från mina affärer sedan de stora köpen ovan:

Av den idag mycket stora post jag har i Swedbank (dvs "100 %") köpte jag 21 % under 30 kr, dvs den toklåga nivå som blivit lite legendarisk som inträffade under februari och mars i nådens år 2009. Alla 79 % jag köpt därefter har varit på högre nivåer, i de flesta fall flera fall flerdubbelt högre pris än de första köpen.

Sedan steg aktien ganska snabbt men har därefter gång på gång studsat ned av olika skäl, t.ex. Folksams utförsäljning, nyemissionen, USA:s kreditbetygssänkning och diverse fall under 2013. Även om det ibland sved att öka på en högre nivå och jag grämde mig för att inte ha köpt mer tidigare så fortsatte jag att köpa gång på gång. Nedan finns alla mina köp redovisade, klicka på bilden för bättre skärpa.



Alla köp av Swedbank sedan 2009 (summan blir 102 % pga avrundning).



Summa summarum har förstås mitt snittpris stigit med tiden, men eftersom jag har köpt på nedgånar har snittet inte stigit alls lika snabbt som aktiekursen. Idag ligger snittet på 50 kr trots att jag köpt ung. 23 % av innehavet runt 150 kr i år. Ett stigande snittpris är förstås inte ett problem så länge aktien stiger efter köpet, det är ren fåfänga och helt vansinnigt att låta bli att köpa för att ens snitt därmed stiger. Varje köpbeslut skall naturligtvis bedömas för sig självt.

Jag återkommer med motsvarande historik för ett par andra aktier längre fram.

Marknadens tröghet

Jag tror man förenklat kan konstatera att det företag som först gör någonting (vara eller tjänst) bra har en (nästan) ointaglig position på marknaden. Har man väl lyckats så krävs det att produkten blir omsprungen av ny teknik (à la Disruption Theory) Med bra menar jag förstås att det hela mottas mycket väl på marknaden, inte att det objektivt skulle vara bättre, även om detta förstås för det mesta är fallet.

Det är förstås ingenting revolutionerande att den som är bra också lyckas bra, men det är verkligen värt att tänka på när så många talar om "first mover advantage" och liknande floskler. Man har bara ett övertag som först ut om man verkligen är bra. Nästan alla nya produkter har förts fram tidigt av mindre lyckade företag liksom koncept som var "fel" någonstans och inte förrän någon gjorde rätt och blev den första som gjorde det bra i kundens ögon blev det en finansiell succé.

Lika dumt är det att tro att herren på täppan hela tiden är väldigt hotad av konkurrenterna, oavsett om de kommer med bättre lösningar eller inte. Det betyder inte att det företag som var först med en bra lösning inte kan förlora marknad eller är immun mot konkurrenternas attacker, men det betyder att de har en väldigt säker position (här räknar jag förstås vinst, inte antal sålda eller liknande tramsstatistik) om de vet att utnyttja den samt att även om det skulle komma en VD som avviker från framgångsreceptet och kör i diket, så har de mycket goda chanser att återkomma till tidigare vinster- det är ju de som är bra i kundens ögon så länge som deras produkt eller tjänst är gångbar på marknaden.

Det fanns många kedjor för damkläder i världen, om inte i Sverige, i slutet av 40-talet, men H&M lyckades, precis som IKEA, genom grundarens enorma skicklighet att etablera ett ikoniskt koncept som var bättre än konkurrenternas. Deras bransch är väldigt okänslig för "disruption" eftersom ingen hittills kommit på något bättre sätt (sorry, Boo.com) att sälja kläder än att etablera många och effektiva butiker på platser där kunderna går och handlar annat. H&M är förstås inte ensamt om att ha lyckats skapa en lönsam, global modekedja, Zara och några till finns om man bara räknar de stora och riktigt lönsamma, men med tiden nöts allt fler ned och kopiorna, t.ex. Kappahl, för att ta ett svenskt exempel, i utlandet finns det långt fler, se bara på blodbaden i branschen i USA och andra länder, går troligen långsamt men säker samma öde som Gulins till mötes.

Att tro att H&M skulle kunna hotas av lågprisalternativ eller för den delen mer exklusiva märken är att missa hur starkt konceptet är. H&M behöver alltså inte ständigt göra om sig- deras framgång ligger i konceptet och ledningen ser bara till att replikera detta i land efter land och i nya varianter under andra namn.

Cafékoncept-kedjor fanns före Starbucks, men de var de första att lyckas och blev ikonen som alla andra fick förhålla sig till. Från att de hade etablerat sig över hela USA var deras försprång både vad gäller omsättning och vinst nästintill ointagligt. Inte ens när man för 5-6 år sedan körde i diket i sin jakt på omsättning för omsättningens skull och alla siffror pekade rakt ned i diket hade konkurrenterna en chans att slå dem och de hade gott om tid att återskapa sin effektivitet och strategi (som Howard Schultz sa i en intervju i Time "Vi har sålt hundratusentals nallebjörnar i våra caféer. Varför då?").

Starbucks utbredning över världen

Apple var förstås först att lyckas producera och få acceptans på marknaden för både den moderna PC:n (Apple II) och det grafiska användargränssnittet (Macintosh). De var "bäst" (enligt marknaden) och även om de både fick problem med sig själva- ledningen försökte kopiera konkurrenterna med en modell för varje behov och konkurrenterna- det gick snabbt att kopiera superbilliga (allt är relativt, svindyrt med dagens mått förstås) kloner till IBM:s PC lyckades man först hänga kvar och sedan återkomma, precis som Starbucks, genom att återgå till sina rötter som det man var känd på marknaden som, dvs den som gjorde de bästa datornerna. Dyra förstås, men de som nästan alla skulle välja om priset var detsamma för Apples och konkurrenternas produkter. Så länge det finns PC kommer med andra ord Apples produkter att vara dominerande vad gäller prestige och rörelsevinst i produktsegmentet. Mac-datorerna håller nu på att trängas bort så sakterliga, men det är inte konkurrenterna som gör detta utan Apple själva med iPad och i viss mån iPhone.

Apple vilar ju som bekant inte på lagrarna utan använde vad de kunde om PC för att göra den första bra mp3-spelaren. När man tittar på de produkter som fanns 2001 så förstår man varför de inte sålde. Apples spelare blev den ikoniska produkten och oavsett hur mycket pengar som Microsoft, Philips, Samsung m.fl. har slängt på konkurrerande erbjudanden har de inte kommit någonvar alls på alla år.

De enda som kunde döda iPod var Apple själva med iPhone. Smartphones hade funnits i många år och var lika hatade av användarna som svårsålda (minns Ericssons plastalster, herregud!). Apple tog vad de lärt sig från PC (operativsystemet) och iPod (tekniken, designen, miniatyrtänkandet) och skapade en produkt som var flera år före konkurrenternas (lyssna på publikreaktionerna vid lanseringen så förstås t.o.m. den mest inpiskade Android-nerd att detta stämmer).

Ofattbara summor har slösats bort på att försöka konkurrera med iPhone sedan den slog igenom. Eftersom marknaden erkände iPhone som den ikoniska produkten, den första bra smartphonen, var det dock väldigt svårt trots att Apple envisats hela tiden att endast sälja i det översta marknadssegementet och helt lämnat åt andra att försöka konkurrera med pris. Det går tretton på dussinet som påstår att detta kommer att leda till Apples undergång med argumentet att Android säljer mer. Konkurrenterna (Siemens, Ericsson, Sony, BB, Nokia, Microsoft, Motorola osv) åker dock en efter en i diket och långt över hälften av de samlade rörelsevinsterna i mobiltelefonsegmentet (smart eller inte) tillfaller nu Apple. Samsung är starka idag men den står bara näst i tur. Apple kommer att vara det företag som tar död på iPhone om ingenting väldigt överraskande skulle ske.

I 10 år förstökte Microsoft tillsammans med sina "partners" (jo, jo!) att skapa en tablet, gång på gång misslyckades man lika spektakulärt som dyrköpt. Sen tog Apple sina erfarenheter från iPhone (användargränssnitt, produkttionsteknik, skärm- och batteriteknik osv) och skapade iPad. Konkurrenterna stod och gapade på sedvanligt sätt och Samsung, vem annars, var först med att kopiera och skapade sin katastofprodukt Galaxy Tab 10.1 som började fylla teknikåtervinningsstationerna lagom till jul 2010.

Alla andra PC- och mobiltillverkare förstod i alla fall att detta var framtidens PC men dessvärre inte alls att de inte skulle ha någon chans i världen att göra något annat än förluster mot den första tablet som tagits emot med öppna famnen av marknaden. Först försökte man rakt på, som Samsung ovan samt alla dessa PlayBook, ePad osv i 10-tumsklassen men INGEN lyckades sälja någonting med vinst. Skam den som ger sig och hundratals "stora" tablets har sedan sett världens ljus ifrån butikshyllorna där de blivit kvar tills de återsänts till tillverkaren. Det var lika förutsägbart som det var ofrånkomligt.

Nu får vi förstås veta dagligen att Apple förlorar marknadsandelar som jag skrev om häromdagen. Eftersom vinst är mindre viktigt än antalet sålda enheter i denna parodi på verkligheten sväljs detta av teknikjournalister och analytiker, men i betydligt mindre omfattning av användare och institutioner (utbildning och företag) och iPad är helt ohotade både som den produkt som tar ALLA vinster i segmentet och den produkt som genom sina utvecklare är den enda som det går att utföra någonting konstruktivt med förutom lättare underhållning då den som köper en superbillig tablet inte köper några appar till den eller andra digitala produkter, ungefär som fallet är med Android-telefonerna. Det kommer med all sannolikhet att vara Apple som en dag tar död på iPad.

Den som är förstå ut med den i marknadens ögon riktigt bra produkten eller tjänsten har alltså en oerhört stark ställning så länge denna produkt eller lösning efterfrågas. Är man så skicklig som Apple så använder man tiden och pengarna till att utveckla efterföljaren och låter sedan denna sakta men säkert ta död på den gamla produkten. Men har man ett koncept som inte kommer att tappa sin popularitet i första taget som H&M och Starbucks (liksom förstås många andra företag, jag valde bara mina egna placeringar som exempel eftersom jag känner dem så bra) så behöver man bara förfina och duplicera detta för att tjäna pengar som ett casino.

Man säger hela tiden att marknaden är snabbrörlig och det stämmer förstås till stor del, men marknaden är vi som köper och vi är inte alls snabba att gå ifrån den vi uppfattar som det som är bäst. Alla kommer naturligtvis inte att köpa det, det finns gott om köpare till alla kinesiska missfoster till kopior av populära produkter, men de väljer i de allra flesta fall inte aktivt bort det eller de "bra" alternativen, de vet att de får en sämre produkt för det låga pris de betalar. Detta låga pris skapat av benhård konkurrens mellan tillverkare som inte har någonting annat att konkurrera med är vägen till undergång, oavsett om det är en klädkedja, caféer eller konsumentelektronik man säljer. Att sälja det som kunderna anser vara bäst är däremot den vallgrav som hägnar in de uthålliga vinsterna.

Enfalden vs verkligheten

Enfalden gör din gälla stämma hörd vad gäller iPads marknadsandel dagarna i ända. Ganska mycket som när genierna på de stora undresökningsfirmorna förklarar att "smartphones" med en tre år gammal version av Android, plastskärm och ett pris runt femhundralappen tränger ut iPhone från marknaden försöker man nu påstå att monstrositeter som säljs för 39 dollar i konsumentledet "tar marknad" från den enda produkt som säljs med vinst. Det är f.ö. samma produkt som äger (!) hela utbildningssektorn, business-segmentet och det självklara valet för alla som har några ambitioner att faktiskt använda den till något mer än se film, typ köpa och köra appar. Slutsatsen som dessa enfaldens apostlar predikar är samma som den alltid har varit- Apple måste börja producera billigt och slåss i detta "race to the bottom" annars tappar man "marknadsandelar". Ingenting nytt under solen här inte.

All försäljning är med andra ord lika, oavsett vad produkten vänder sig till för marknad, vilka andra produkten den konkurrerar med och vilken priskategori den tillhör. Bara för att göra det enfaldiga med att jämställa en filmvisare och en high end-platta än larvigare räknas tv-stickor för usb-anslutning av nedladdade filmer till TV:n som drivs med Android som plattdatorer. Android har alltså gjort att det blivit mycket billigt med "filmvisare", förut var man tvungen att antingen köpa en liten dvd-speare med skärm, vilket var klart dyrare än dagens Android-plattor, eller köpa en laptop och lägga filmerna på den alternativt köpa en stationär dvd-spelare som anslöts till TV:n.

Att anse att dessa produkter är konkurrenter till iPad är precis samma sak som om man skulle börja räkna in finlandskryssningar i segmentet charterresor och sedan om kryssningarna ökar i antal påstå att dessa konkurrerar ut Thailand som resmål för svenskar eftersom Thailand "tappat marknadsandelar till Finland". För att fullfölja analogin skulle våra ointelligenta "analytiker" snabbt dra slutsatsen att Fritidsresor tappar mark mot Silja Line och Viking Line eftersom man envisas med att sälja så "dyra" resor till exotiska platser på andra sidan jorden istället för fyllekryssningar à 250 kr till Åbo som "dagens konsumenter efterfrågar".

Misströsta dock inte, det finns ett sätt att mäta relevanta data vad gäller försäljning precis som användandet ovan. Det är de företag som på olika sätt registrerar vilka enheter som använder olika appar eller, som jag nämnde ovan, websidor. En nyinköpt apparat syns ju snabbt på nätet, i vilket fall Apples...

Jag har letat med ljus och lykta efter bra data för nya iPhone och iPad men det visade sig vara så enkelt som att titta in hos Forbes där en journalist har skrivit utmärka artiklar (1, 2, 3) som visar att både iPhone och iPad Air uppenbarligen har sålt fantastiska mängder på mycket kort tid.

Att tänka på vad gäller båda dessa grafer är framförallt att antalet enheter i användning ("installed base") var klart mindre förra året (68 % fler iPads har totalt sålts idag mot för ett år sedan och 53 % fler iPhones), vilket betyder att Apple måste sälja många fler enheter för att komma upp i en procent av alla som används. Ökningen är alltså mycket större i enheter räknat än i procent.

Som synes är iPad Air en enorm storsäljare från första dagen. Om man sedan lägger ihop de två nya modellerna av iPhones så framkommer ökningen än tydligare än i grafen ovan. Naturligtvis finns det felmarginal i form av hur många av dem som sålts som fortfarande används, hur många som såldes av "förra årets" modell i fjol osv men det går inte att missa att försäljningen kommer att slå förra årets rekord med råge. Själv tror jag på fler än 60 miljoner iPhone och långt över 25 miljoner iPad. Detta har marknaden inte förstått ännu.

Apple tjänar inte bara en massa pengar på att sälja sina "dyra" produkter, deras försäljning slår dessutom nya rekord varje kvartal. Något att tänka på nästa gång du läser hur Apple tappar marknadsandelar och inte minst när man ser hur gruppen "others" hela tiden ökar. Det är kineserna som ligger bakom dessa "others", precis som det endast är i Kina som Android har en andel av försäljningen av smartphones som är ens i närheten av de 80 % som trumpetats ut de senaste månaderna. Annat värt att tänka på att ingen annan än Apple kan ens sälja (!!!) stora, dvs runt 10 tum, modeller, Samsung använder dessa till marknadsföring av sina andra produkter, man får en om man köper en TV och liknande. Dell, Asus, HP och de andra har inte lyckats sälja någonting i denna storlek.


Ny Teknik den 23 oktober:

Apple tappar mark


På tisdagskvällen hade Apple sitt andra stora event för året. Vd Tim Cook visade upp två nya surfplattor, och sänkte priset för sina gamla Ipad mini-modell.

Han var tvungen att göra något radikalt. Apple har tappat marknadsandelar på marknaden för surfplattor.

Tim Cook presenterade först siffror som imponerar.

Apple har hittills sålt 170 miljoner Ipads och har 475 000 appar tillgängliga för sina plattor på Appstore.

Men bolaget dominerar inte marknaden för surfplattor som tidigare. För ett år sedan hade Apple en marknadsandel på 60 procent. Nyligen presenterade analysföretaget IDC att Apples andel för andra kvartalet i år var nere i 32 procent.

För första gången någonsin sålde Apple färre Ipads under ett kvartal (kvartal 2 2013) jämfört med samma period året innan.

En kraftig nedgång med andra ord. En förklaring till det stora raset är att Apple väntade till hösten med att presentera sina nya Ipad-modeller. Men en rejäl nedgång hade det blivit ändå.

Samsung har klättrat rejält. Från en andel på 7,5 procent under andra kvartalet förra året, till 18 procent under samma kvartal i år.

Analysföretaget Gartner räknar med att surfplattor med operativsystemet Android kommer att ta hälften av marknaden för helåret 2013. Medan Apples andel kommer att hamna under 50 procent.

Många Androidmodeller är väsentligt billigare än Apples, vilket förklarar varför Tim Cook valde att sänka priset på sin gamla Ipad mini från 329 till 299dollar. I USA säljer Amazon sin populära Kindle för 229 dollar.

Det kommer också allt fler plattor på marknaden. I går lanserade Nokia sin första variant. Även Google, Sony och asiatiska tillverkare som Asustek och Lenovo lanserar egna modeller.

Starbucks "böter" för kontraktsbrott

Nyheten att Starbucks ska betala för sitt förtida uppsägande av kontraktet med Kraft Food kommer inte som någon överraskning. Man erbjöd Kraft 750 miljoner dollar vid uppsägningen och detta var uppenbarligen för lite för att ens kunna inleda förhandlingar och sedan har det varit väl känt för marknaden att Starbucks skulle komma att få betala en rejäl summa.

Många reagerar på att Starbucks inte faller i förhållande till marknaden idag men glömmer då både att marknaden redan visste att det skulle bli en stor, och ännu värre, okänt hur stor, summa man skulle betala samt att engångskostnder sällan drar ned kursen särskilt mycket för mycket lönsamma och växande företag.

Själv tycker jag förstås att det är synd att det blev så mycket pengar, nästan tre miljarder dollar, men det är också skönt att detta nu är ur världen och det kommer att bli lättare att göra uppskattningar om hur utdelningen kan tänkas växa i framtiden. Så länge denna kvarnsten har funnits runt halsen har Schultz och övriga ledningen hela tiden fått avvakta med besked om hur man ser på sin växande kassa.

Som jag sagt många gånger tidigare har Starbucks ett fantastiskt läge att fortsätta att växa sin hysteriskt populära verksamhet över världen och fortsätta att öka sitt utbud av kvalitetsprodukter. Den som inte tror detta med hänvisningar till äckliga McDonald's bristande tillväxt eller att de nu är så stora i vissa stora länder förstår varken Starbucks eller H&M. Världen är så mycket större än dagens rika länder.

  

iPad Air

Ingenting är så viktigt när man analyserar företag/aktier som att uppleva och förstå företagets produkter och tjänster samt hur dessa klarar sig ute i den hårda verkligheten. Ingenting!

Idag anlände min iPad Air (wifi 32 GB, beställd med gravyr i fredags förmiddag för 5400 kr) och precis som alla recensioner jag kan hitta är det bara att konstatera att detta är en enorm förbättring mot den tidigare modellen. Den är otroligt lätt! Den som inte inser hur mycket 28 % lägre vikt betyder på denna nivå måste känna för att förstå. Den upplevs mycket smalare och det viktigaste med detta är att man kan hålla den om baksidan med en hand om man inte har korta fingrar. Apple har som alltid förstått vad som är viktigt för användaren av en plattdator- lätt att hålla i och smidig att ta med sig. Designen har tagit ett rejält skutt också. Detta är en helt underbar produkt.

Jag har i minst ett år tjatat om att den dag Apple kommer med en tunn och lätt stor iPad samt en retina-mini så är loppet kört en gång för alla för dess konkurrenter. Ingen kommer nu att kunna tjäna pengar på denna produktkategori. De har inte tjänat några pengar hittills trots snabba intåg på en ny marknad mot Apple-produkter som var långt sämre än dagens två nyheter men den chans Samsung, Sony, HP, Dell osv (kanske) hade en gång i tiden är nu borta.

iPad Air och minin är som vanligt prissatta precis där de ska vara, högt nog för att ge en tillfredsställande marginal men ändå för lågt för att Microsoft, Samsung och de andra ska kunna konkurrera med pris och tjäna pengar ändå. Detta eftersom de saknar Apples skalfördelar och produktionskapacitet när de försöker smälla ihop massor av olika modeller med standardkomponenter och är utan Apples jättelika maskinpark av lasersvarvar som tar ned vikten och möjliggör den fantastiska designen.

Detta tillsammans med ett ofattbart mycket större kvalitetsapp-sortiment gör att det nu inte finns en chans att ta tillräckligt mycket betalt för Android- eller Windows-varianter av plattdatorer för att tjäna pengar. Apples "price umbrella" är alltså för lågt satt för att någon ska ha en chans. Det gör inte att de kommer att sluta försöka, men de kommer inte att lyckas. Det kan säkert uppfattas som ett vågat uttalande men det är så det kommer att bli.

Trots detta kommer vi förstås att fortsätta se Apples marknadsandel tryckas ned av alla billiga "loss leaders", inte minst kategorin "Övriga" som består av kvalificerat skräp. Samsung m.fl. tillverkar förstås inte skräp, men bredvid iPad Air känns de som skräp och det är därför Samsung tvingas skänka bort dem (1, 2, 3) tillsammans med andra produkter som de faktiskt kan bjuda ut till betalande kunder.

Att sätta iPad Air (och Mini retina) i samma kategori som ogenomtänkta plast-produkter oavsett märke som säljs med förlust är vansinne. Det är precis som att bunta ihop BMW och Hyundai. Den som inte tror detta stämmer föreslår jag ska gå och känna på en iPad Air.