Att investera istället för att jobba åt andra

Förra hösten slutade jag jobba åt andra för att ägna mig åt det som jag känner att jag är född till- att investera. Mer än ett år senare har tillräckligt med tid passerat för att se tillbaka med lite distans på livet före och efter dagen D. Detta är min berättelse.

Efter fem olika arbetsgivare under 18 år (plus många uppdrag och jobb under studierna) var det otroligt skönt att säga upp sin chef och bestämma själv över sin arbetsdag. Jag är förstås inte emot att arbeta i företag men eftersom det är oerhört svårt att byta inriktning i Sverige, i mitt fall till finansbranschen, kände jag att det enklaste var att gå sin egen väg. Även om jag var helt inställd på att jag skulle lägga min tid på att investera var förstås frestelsen alltför stor i början att ha semester. 

Semestern övergick dock av naturliga skäl till mycket pysslande och fixande hemmavid och på landet, tennisbana uppfördes (vilket var planerat sedan länge och inte krävde så mycket av mig), jag har byggt och målat om huset och fixat allt det som bara hade blivit liggande. Detta tog mycket mer tid än jag trott och ledde också dessvärre till disciplinproblem just för att det fanns så mycket tid. Jag ägnade inte mina placeringar tillräcklig omsorg under hösten 2016 utan körde på på tomgång och slösade bort en massa tid.

Det var dock ingen överraskning (tidigare inlägg) att jag skulle inse att det inte är eftersträvansvärt att bara göra vad man känner för. Det funkar bara en tid, men vi människor är skapade för att jobba och, tja... skapa. Jag tycker det känns väldigt naivt när man hör alla som har som mål att göra så lite som möjligt och verkar tro att livet blir som en enda lång semester. Det blir nog uppenbart med tiden för de allra flesta som ställer några som helst krav på sin tillvaro.

Efter jul och nyår blev det kallt och snöigt och jag började styra upp mitt investerarliv rejält. Logistiken var enkel- jag hade redan min kära iPad Pro 13¨ till vilken jag även skaffade ett kombinerat skinnskydd och tangentbord (från Apple förstås) så jag kunde skriva mer och enklare on the go. Jag gick mycket och inte sällan till Starbucks några kilometer bort och arbetade där för att få omväxling.

Jag insåg att jag suttit kvar i aktier jag hittade för länge sedan som jag idag inte såg någon jättepotential i och att jag nu hade tid att verkligen hitta nya case och inte minst tillväxtcase, vilka kräver betydligt mer arbete. Jag hittade då till iGaming, Netflix och några andra snabbväxare och skulle med tiden överge bankerna och mer eller mindre lämna Starbucks, Disney m.fl.

Mitt nya fokus gjorde att jag fastnade först för Catena Media efter att ha hört en intervju i Börspodden men sedan även för LeoVegas (se nedan) och Evolution Gaming samt senare under året Cherry.

Det blev bara mer och mer tydligt vilken skillnad det var att utan problem kunna göra långt djupare studier av bolag när jag plötsligt kunde lägga allt annat åt sidan och läsa och prata med andra investerare. Naturligtvis hade jag kunnat göra en hel del av dessa efterforskningar mm även om jag hade arbetat men absolut inte så mycket som jag gjorde. Inte minst när man tänker på att jag gjorde detta i alla bolag jag tittade närmare på. Jag hade tid att ställa frågor till VD:ar, lyssna på obskyra poddar och läsa, läsa och åter läsa.

När man är nästan alltid online kan man också kommentera och diskutera direkt efter att saker ha inträffat vilket gör att man blir mycket mer aktuell, även för andra. Detta ger förstås många nya twitterläsare och att fler tar en på allvar, även journalister som i regel håller avståndet till bloggare, men, mer viktigt, kontakt med personer man annars inte skulle träffa. För mina olika case mycket viktiga personer skulle det visa sig. I dagens onlinevärld visste jag redan innan att det fanns experter inom alla fält och bolag men att de skulle vara så många var en överraskning.

Här kommer ett exempel på hur jag i ett bolag kunde göra läxan betydligt bättre inte bara innan jag köpte utan även så att jag inte var det minsta orolig att öka på positionen allteftersom tiden gick. Som vanligt oftast när kursen dök och marknaden var mindre positiv.

När jag gick igenom iGamingbolagen fick jag upp ögonen för LEO:s kursutveckling under det knappa året som följt på deras börsintroduktion. Aktien hade så när som på en Q-dipp på hösten då det "dåliga" andra kvartalet hade presenterats mest handlats mellan 30 och 40 kr. Jag lyssnade igenom alla analytikersamtalen, rapporterna och presentationerna (förstås) och pratade med andra samt läste allt jag kunde hitta om den då pågående Spelutredningen.

Det är förstås en stor fördel att ha varit med länge och veta hur otålig marknaden är mot nya och otestade bolag för det blev snabbt uppenbart för mig att marknaden inte ännu litade på att vinsterna skulle komma. Rent logiskt och matematiskt kändes det lika uppenbart att så skulle bli fallet när man kunde bära de mycket stora marknadsföringskostnaderna med sin stadigt växande omsättning.

Jag drog även slutsatsen att spelutredningen inte, som många befarade, skulle vara emot online-casino eller komma med en hög skattesats.Detta kom förstås av minnet från tidigare avregleringar i Sverige (taxi, apotek, telefoni osv) men jag läste på om dessa och allt som skrivits om utredningen och rykten som sipprat ut. I Sverige har vi ofta gått från monopol till en väldigt liberal marknad. Att man nu när det gamla systemet inte längre fungerade skulle komma på ett nytt  genomreglerat system med larviga regler över vad vuxna människor ska få göra kändes inte sannolikt.

Jag letade reda på investerare jag litar på och kunde diskutera LEO och skaffade mig förstås konto (se inlägg) och testade användarupplevelsen (härigenom fick jag dessutom som en casinobonus ökad förståelse för EVO). Det var uppenbart att mobilt casino och sportspel var en framtidsbransch och den som är skapad från bolagets bildande att leverera just detta skulle bli en vinnare.

När sedan utredningen presenterades och jag satt och tittade live på webben (se inlägg) och kursen knappt rörde sig (37-39 kr just då) blev det uppenbart att marknaden låg efter. De flesta hade inte hängt med. De föreslagna reglerna som dessutom hade stöd från både S och M skulle bli verklighet och de var precis vad LEO kunde önska sig- fri marknad för den typ av spel de erbjuder och en rimlig skatt på 18 %. Bolaget utvecklades sedan om möjligt ännu bättre än jag trott.

LEO blev också min mest lönsamma investering i år. Långt över 100 % på nio månader för mina första köp under 40 kr men väldigt bra utveckling även för mina senare köp. Samma sak som jag här sagt om exempelfallet LEO har jag tillämpat för mina andra nya bolag i år (EVO, CTM, Cherry och Netflix och även mina mindre investeringar i Fortnox, Storytel och Hernö Gin). Hittills även i dessa fall med bra resultat. Det lönar sig som sagt att ha tid att djupddyka.

Massor av andra fördelar kommer också när man kan investera på heltid. Ju mer aktiv man är desto fler inbjudningar får man. Det blev under året massor av event och en av de roligaste var när jag och min aktiekompis Morgan Alling medverkade i Avanzas videopodd "Avanza Play". Jag har nu också gott om tid att träffa företag som när jag åkte till Hernö Gin och besökte Evolution i höstas. Jag höll några föredrag för studenter. 

Jag bildade en enskild firma och skaffade mig ett kontor i våras som jag sedan inredde på ett sätt som gör det till en för mig avkopplande plats att arbeta på (läs gamla designmöbler). Jag blev kontaktad av Tradingportalen och började skriva min fredagskrönika som publiceras varje fredag (dock inte i dag) kl. 9:00.

Det är förstås frustrerande att äta av sitt kapital med regelbundna uttag även om dessa förstås är rätt små i förhållande till kapitalet. Oron finns förstås på ett annat sätt när kapitalet är ens försörjning men det är också något man lär sig leva med och fungerar ju på samma sätt för traders.


Slutsatser

Ett drygt år är ingen lång tid men har man investerat hela sitt liv kan man se skillnader på samma sätt som jag antar att en idrottsman eller säljare inser när han genom en stor förändring har fått bättre möjligheter att lyckas. 

Detta betyder inte att jag menar att alla som är seriösa borde göra det. Det måste förstås passa en att göra det och det måste gå ihop med ens livssituation. Jag hade heller inte velat göra det för t.ex. fem-tio år sedan då jag var klart mindre erfaren.

Kontentan är som jag ser det att man blir bättre genom att ens edge, i just de fall där det är möjligt att få en edge, förbättras. Därmed, vilket ju alltid är diskussionsämnet, ökar möjligheterna att slå index. Gör man inte det ska man ju dessutom absolut inte investera på heltid. Faktum är att jag tycker alla dessa diskussioner om index blir rätt märkliga. Det är väl självklart att man kan slå ett hopkok av företag på en viss börs över tid. Jag säger inte att det är enkelt men varför är det ens en diskussion om detta?

Naturligtvis blir man bättre ju mer man går in för något, blir man inte det rensas man dessutom ut. På samma sätt som man blir sämre om man inte längre ägnar något sin uppmärksamhet. Det är ju inte konstigare än att man blir bättre på annat. Ingen skulle väl ifrågasätta att man t.ex. blir en bättre säljare om man anstränger sig mer, läser lämplig litteratur och lär av dem som kan mer?

Lägger man mer tid och har större fallenhet och disciplin än genomsnittet så lyckas man också i regel bättre än snittet. Det känns som de personer som envisas att säga att det är omöjligt eller "oerhört svårt" att slå index över tid är just de personer som aldrig själva gör det.