Att leva på kapital i Sverige

Det talas mycket i våra kretsar idag om hur man kan uppnå "ekonomisk frihet" dvs på ena eller andra sätter leva på sitt kapital istället för att lönearbeta. Jag skulle vilja ifrågasätta alla dessa uträkningar som högst osäkra sånär på den idiotsäkra, dvs ett jättekapital som man helt enkelt lever av, allt annat är bara sannolikhetsbedömningar av olika slag. Ingen kan vara säker på att ett visst kapital försörjer dem till pensionen (eller livet ut eftersom pensionen lär bli mycket låg om man inte har lönarbetat så mycket). 

Precis som med andra investeringar är investeringen i ett friare liv alltså bara en sannolikhetsuppskattning om att något ska gå vägen. I ett inlägg i somras behandlade jag de sociala aspekterna av det bland vissa så hyllade snållivet och de praktiska konsekvenserna av icke-lönearbete, här kommer jag enbart att se på de ekonomiska realiteterna. Slutsatsen är dock densamma.

Säkra utdelningar (statspapper)


Visst finns det en logik i att räkna ut hur mycket man behöver för att kunna köpa säkra placeringar, t.ex. svenska statspapper, och sedan sitta och håva in räntan. Denna inkomst är säker så länge obligationerna löper men om man vill vara petig så vet man ju inte alls vilken ränta man får för nästa obligation man måste köpa (det finns ju inga superlånga längre).

Problemet med denna variant är vidare att vid nuvarande statslåneräntor (typ 0,5 %) måste man ha ett jättekapital om i varje fall 50 miljoner och då skulle man ju kunna leva betydligt bättre bara genom att sätta in det på olika banker med insättningsgaranti och göra raka månatliga överföringar till sitt "lönekonto".


Direktavkastningsmetoden

De flesta uträkningar utgår förstås istället från utdelningsinkomsterna som kommer av att köpa säkra utdelningsaktier och sedan håva in en stigande utdelning varje år. Detta anses nog allmänt som den fina, seriösa metoden- man "rör inte kapitalet".

Problemet med detta är dessvärre uppenbart- blir det lågkonjunktur så ska du ha väldig tur om inte något, för att inte säga de flesta, av dina företag sänker utdelningen. Vidare kan du förstås ha trott att en viss aktie är bombsäker då den för alltid höjt utdelningen varför du har satsat en stor del av kapitalet i just denna aktie. Många har nog trott att H&M skulle vara en sådan aktie och även om sänkningen har varit mycket liten så kan den förstås sänkas rejält om företaget inte får ordning på både kostnader och tillväxten, vilket jag betvivlar.

Fyraprocentaren

Utöver dessa metoder nämner många, inte minst Mr Money Mustache, den verkliga kultfiguren i dessa kretsar, att man ska kunna gå i pension när man man leva på 4 % av sitt kapital. Tanken är förstås att man utgår från att börsen över tid avkastar några procent netto för inflationen

Förutom invändningen att denna uträkning kommer från USA med helt andra offentliga garantier vad gäller sjukvård, högre utbildning osv samt att de har mycket högre avkastningsskatt än en svensk ISK så är förstås den huvudsakliga invändningen att den bygger på indexinvestering, vilket låser en investeringsmässigt, samt att vi förstås inte kan veta hur börsen kommer att gå i framtiden.

Sammanfattning

Alla dessa metoder bygger alltså på antaganden om framtiden. Detta gör att ingen är säker, eller ens nästan säker. Vi kan vara i princip helt säkra på att börsen kommer att stiga över tid, men inte med hur mycket och absolut inte att de aktier som just jag har valt kommer att bli bra. Rör det sig om några få år innan pensionen så funkar förstås alla dessa metoder med 99 % sannolikhet men talar vi om en yngre person som vill leva för gott på sitt kapital blir det svårare för alla som inte har tiotals miljoner och det är förstås väldigt få som har i Sverige och de som har det tenderar att vara över 60.

Jag kan bara komma fram till samma slutsats som jag gjorde i somras: bäst förutsättningar om man inte har 50 miljoner eller liknande enorm förmögenhet har man om man vet att man är en skicklig investerare. En som förstås inte alltid slår index, men i regel gör det och aldrig går på någon jättemina. Man klarar då sitt eget negativa kassaflöde på den del av portföljen man inte har investerad (i alla fall några hundra tusen kronor som regel i buffert). Denna ger förutom stressfrihet för löpande utgifter också handlingsmöjligheter vid nedgång och en kudde oavsett börsens rörelser år från år.

Är man tillräckligt duktig på att investera så kommer ens kapital att växa stadigt över tiden och man kommer inte att ha några fatala felsteg. Man blir förhoppningsvis och troligen bättre som investerare med betydligt mer tid att lägga på sina existerande och potentiella investeringsobjekt. Problemet med att ha pengar för löpande utgifter löses med bufferten och man kan fortsätta att passa på när det ges små och stora tillfällen. Med lite tur kommer det dessutom till sist en jättechans som man upptäcker just tack vare att man kan ägna sig åt kapitalplaceringar på heltid. 

Men, och det är mycket viktigt, denna metod är förstås inte heller säker, jag gör bara bedömningen att den är sannolikt den bästa för dem som är goda investerare och är man inte det så ska man nog inte hoppas på någon längre "early retirement" överhuvudtaget om man inte är väldigt rik.