Pleased to meet you, hope you guessed my name...

USA befinner sig nu i samma situation som Storbritannien gjorde i slutet av Andra världskriget- man är fortfarande, och framförallt ser sig medborgarna i landet, som den stora dominerande makten i världen, men tiden håller obönhörligt på att springa ikapp dem. Churchill, som hade fötts in i det största imperium världen har skådat (beklagar, Alexander) fick mycket motvilligt se hur hans land gradvis tappade inflytande och makt efter sin största triumf. På samma sätt var USA den omstridda dominanten efter Kalla krigets slut men i takt med att Kina har rest sig och Islam efter 400 års frånvaro på den stora scenen återigen i stor grad har blivit en aggressiv politisk och militär rörelse kan USA inte alls påverka utvecklingen som tidigare.

Detta vill förstås många i USA inte kännas vid- man vill vara ekonomiskt och militärt starkast. Inte bara starkast utan den som bestämmer i världen. In på scenen träder en tämligen medioker kändisentreprenör med storhetsvansinne och helt okontrollerat humör- Donald Trump. Hans budskap är att USA ska börja vinna igen och alla andra får rätta sig därefter.

Hade jag inte sedan jag var liten varit mycket intresserad av storpolitik och heller inte läst hans böcker en gång i tiden (och följt honom lite roat det senaste årtiondet) så hade jag kanske inte varit lika övertygad om vilken fruktansvärd fara för världsekonomin och, faktiskt, hela vår världsordning han är. Detta betyder alltså inte att det är givet att om han vinner så slutar allt i katastrof utan att risken är påtaglig för en mycket otrevlig utveckling.

Vissa förändringar är gradvisa, som t.ex. Kinas uppgång, vissa däremot sker väldigt snabbt och omkullkastar gamla sanningar, som t.ex. Berlinmurens/Östblockets fall. USA har i över tvåhundra år varit en otroligt stabil demokrati där lagen har styrt. Presidenten har mycket stor makt, framförallt över utrikespolitiken och försvaret. Eftersom krig inte längre förklaras så har i praktiken Kongressen inte mycket makt över vilka militära operatoiner en president hittar på. Denna makt har lett till att man har valt stabila presidenter, stollarna bland kandidaterna har rensats ut tidigt i primärvalen. 

Den stabila amerikanska staten är också garanten för den världsordning vi har idag- man kan klaga hur mycket som helst på USA:s attityd, men utan dem är vi helt utelämnade åt Putin & c:o.

Olika presidenter har haft väldigt olika åsikt om skatter, men tron på frihandeln, respekten för grundlagen och maktdelningssystemet i landet har varit en självklarhet, liksom NATO, acceptens av den fria pressen och återhållsamhet i utövandet av den exekutiva makten. Ingenting av detta har Trump visat någon som helst respekt för, varför han är oerhört farlig. Till råga på detta är han dessutom en bondfångartyp som på allvar har drivit ett bluffuniversitet och i årtionden har visat sig väldigt opålitlig i affärer.

Än värre blir det av att han uppenbarligen inte kan kontrollera sitt humör, är svår narcissist, är genuint okunnig om världen i stort och enligt samstämmiga uppgifter avskyr att få uttömmande föredragningar av kunniga eftersom han anser sig själv veta bäst. Han skjuter från hösten med andra ord.

Detta är saker som skulle göra en bra Netflix-serie men är fullständigt livsfarliga i en värld där nyheter sprids med ljusets hastighet över världen och den amerikanska presidentens ord får enorm betydelse, faktiskt bara nyanserna i vad han säger kan vara skillnaden mellan liv och död på andra siden jorden. Kommer USA att ingripa eller kommer man att stå vid sidan i en plötsligt uppkommen konflikt? Tveksamhet eller oklara budskap ger diktatorer luft under vingarna. 

Om möjligt än värre är förstås risken för idiotiska militära upptåg. Med tanke på Trumps otroliga snarstuckenhet och omvittnade hämndlystnad efter minsta oförrätt är det inte det minsta osannolikt att han skulle låta bombplanen flyga för att han blivit förolämpad av någon.

Även om Trump förstås inte är helt spritt språngande så finns även en viss risk för att han skulle gå helt bananas. Liten men den finns där. Det finns ingenting mellan den amerikanska presidenten och kärnvapnen förutom ordervägran från militären. Presidenten har koderna och behöver inte inhämta något godkännande för en attack. Det enda skyddet är som sagt modiga officerare som vägrar lyda order, men det känns inte särskilt troligt i en lydnadskultur som den militära.

Trump blir dock sannolikt inte vald- Clinton har en helt annan valmaskin bakom sig och jag vill ändå tro att den stora gruppen som ännu inte har bestämt sig är tillräckligt mogen uppgiften att inte välja en så fullständigt olämplig person till president. Risken finns emellertid och även om han inte startar något krig så kan hans presidentskap innebära nästan vad som helst- en försvagning av NATO, minskad frihandel, ökad rysk aggression osv osv.

Inte ens en vid en förlust för Trump är dock utan risker, framförallt för USA- han har miljoner fanatiska anhängare som mer eller mindre alla är vapenägare och idioten har gång på gång sagt till sina åhörare att han bara kan förlora om motståndarna fuskar. USA har förstås en väldigt stark ordningsmakt och politiskt våld har hittills varit sällsynt i USA:s moderna historia om man undantar mord/mordförsök på ett antal presidenter. Som stämningen är just nu tror jag inte det är det minsta osannolikt att i alla fall en del anhängare inte kommer att acceptera resultatet och använda sin inbillade rätt att med vapen omkullkasta en "diktator".

Vi får se, det är spännande tider vi lever i, men den som tror att det "förmodligen blir som förut" om Trump skulle vinna valet är en önsketänkare. Vi har aldrig tidigare stått inför en sån här situation och som Lenin sa en gång: Vissa decennier sker lika mycket som under en vecka och vissa veckor sker lika mycket som under ett decennium.