Växa, leva, dö

Det sägs att eken växer i 300 år, står still i 300 år och dör i 300 år. Lite som det är med skogens jättar är det med industrins giganter- de växer sig stora genom att konkurrera ut sina branschkolleger, dominerar under sin storhetstid sin bransch och verkar stå stadiga och ohotade i ensamt majestät i skogen/på börsen.

Problemet är att inga träd växer till himmelen och vi blir alla förblindade av deras ståtlighet och märker inte alls de första tecknen på svårigheter, kanske inte heller de nästföljande även om aktiekursen har börjat att dala i takt med alltför många rapportbesvikelser.

Till sist börjar dock skogen att vakna och skriverierna blir allt elakare, tålamodet tryter även hos institutionella placerare som varit mer eller mindre tvungna att äga aktien och den obönhörliga resan nedåt börjar.

VI har sett dem så många gånger, men i de flesta fall är det enklast att se klart i backspegeln- Hewlett Packard, General Electric, Pan American, General Motors, Microsoft för att nämna några amerikanska exempel.

Nu ser vi tror jag samma sak hos det svenska näringslivets två jättar: Ericsson, som återigen gjorde marknaden grymt besviken i morse, och H&M, juvelen på Stockholmsbörsen som växte sig starkt från slutet av 40-talet och 30 år framåt för att sedan 80-talet bli en världssensation som gjort massor av människor rika. Inte minst ägarfamiljen...

Jag skrev om Ericsson i ett av mina första inlägg våren 2009 och innehållsmässigt skulle jag nog inte ändra på någonting idag. Ericsson hade inte fler världar att erövra, man hade en enormt imponerande historia och man kommer förstås att finnas kvar i många decennier än, men någon bra placering var det inte då och är troligen inte heller idag.

H&M har jag berört i två tidigare inlägg i höst (1, 2) då det äntligen har gått upp för mig att detta företag inte mår så bra som jag trott. Handeln flyttar alltmer ut på nätet medan H&M:s styrka förstås ligger i deras stadigt växande butiksnät. Näthandel är dyrt när man säljer billiga produkter som kostar rätt mycket att skicka ut och hantera sett mot pris/plagg och pris/kg.

När de dessutom har varit groteskt sena på bollen (först i höst ska man t.ex. starta onlineförsäljning i Kanada, allvarligt...) och även om man förstås skryter om tillväxten online så är allt detta saker man borde ha gjort för 10-15 år sedan.

Allt detta är klassiskt hos äldre, stora företag. Man sitter bekvämt i fåtöljen och låter företaget styras av dem som gjort lysande karriär i den gamla affärsmodellen alltmedan världen förändrades utanför fönstret. Det är precis detta som Steve Jobs var rädd för- att företagskulturer som på t.ex. Microsoft skulle göra Apple slött och kvar i gamla produkter som PC:n, men sedan också iPoden som var den stora kassakon i början av 00-talet. Han lät istället nya produkter döda de gamla varför Apple idag, istället för en gammal dinosaurie som IBM, är världen största och mest beundrade företag.

H&M och Ericsson är inte på väg bort. De kommer att finnas kvar länge än, men de kommer troligen inte att överprestera börsen från detta år och framåt. De kommer att överraska positivt i rapporter ibland men jag tror som sagt att deras glansdagar dessvärre ligger i det förflutna.

Jag ägde tidigare ganska mycket H&M även om det aldrig var ett av mina största innehav, men har i år sålt 95 %. Varför äga ett företag så utsatt för konkurrens och så fast i sina gamla strukturer och med stadigt sjunkande marginal när jag istället kan äga t.ex. LVMH som rapporterade igår? Med sina lysande marginaler, starka organiska tillväxt (medan H&M har slutat att rapportera existerande butiker) och lönsamma förvärvsstrategi? Mer om LVMH kommer snart.